Hej!
nu har det hänt en hel del. Som ni vet då va ja på sjukhuset, och det gick väldigt bra faktiskt, alla prover va jätte bra. väderna såg bra ut efter 1 månads uppehåll med cellgifter och strålning, och nu är 5 dagars kuren avslutad nästa gång om 3 veckor blir det en ny magnet röntken, så nu håller ja tummar och r.
Sen har ja varit på en jobb interjuv, i morgon börjar ja mitt nya jobb vilket ja ser mycket framemot. kram <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej!
Har ganska mycket att uppdatera. Jag har så mycket att dela med mig av, det är väldigt mycket som hänt dessa dagar ja inte bloggat, borde nytt jobb och min familje medlem som opererat bort en hjärntumör, det är jätte mycket nytt som kommer upp på bloggen idag, håll utskick. Kram <3

Likes

Comments

I morgon skall ja till sjukhuset. Då en i min familj har opererat bort en tumör i hjärnan, och i morgon skall vi träffa doktorn för att få provsvar, och kommer lägga upp lite här då och då med ny info, I morgon kommer provsvaren.

Likes

Comments

Hej!
Idag har jag haft en fantastisk dag med mina föräldrar, vi har promenerat i Ruddalen det va super fint, en underbar utsikt över Göteborg det fina med just den promenaden är att vi denna årstiden finns det mycket svamp <3 och mamma och pappa har så mycket att berätta, om just Ruddalen och Pennygången. När mina föräldrar va unga så fick dom sin första lägenhet i Pennygången, det va jätte kul att se då det va på 80 talet. Vi hade det verkligen jätte trevligt och vädret höll hela tiden dagen kunde inte blivit mer lovande. <3

Likes

Comments

Allt började med att jag träffade en kille på nätet, året var 2014. Vi pratade med varandra i 3 månader innan vi bestämde oss för att det var dags att ses. Han tog tåget från Värmland ner till Göteborg. Jag minns hur det pirrade i min mage när jag stod där på centralen för att möta upp honom, klockan 13.45 skulle hans tåg rulla in. När han klev ut från tåget och våra blickar möttes kände jag verkligen att det var kärlek från första stund. Vi spenderade helgen tillsammans hos mig, sedan åkte jag med honom hem till Värmland och där stannade jag i nästan 3 års tid.

Precis som i de flesta förhållanden började allt bra, jag var så kär och lycklig med honom. Men redan från början kände jag ett obehag när jag var med hans familj, det kändes bara som att dom inte riktigt tyckte om mig. Efter ett par månader flyttade vi till en egen lägenhet, en etta. Jag såg fram emot det så mycket, det skulle bli så mysigt att äntligen kunna spendera tid med min sambo utan familjens spring i dörren och den där obehagskänslan.

Jag visste från början om att killen jag träffade var autistisk, men han var verkligen världens finaste kille, det jag inte visste var att hans rätta jag skulle komma fram och att det här bara var början på ett helvete. När vi flyttade visades även den kontrollerande och överbeskyddande sidan från hans mamma. Hon ansåg att jag hade stulit hennes lilla pojke och hon tyckte att jag förstörde hans liv. Hon höll ständigt koll på oss och ville helst att han skulle vara hos dom hela tiden. Det gick så långt att hon tvingade mig ha en godman, annars skulle jag inte få bo kvar.

Efter att vi hade bott ihop ett litet tag började min sambo visa tendenser på att han var våldsam. Jag minns just en gång när han bara gick fram och ruskade om hela mig. Han var ständigt på dåligt humör och jag fick tillslut tassa på tå för att han inte skulle bli arg på mig eller skada mig.

Under den perioden började även hans mamma vara elak mot mig, hon kallade mig både det ena och det andra, vilket även min sambo gjorde. Allt det här ledde till att jag stängde in mig mer och mer i lägenheten. Jag ville absolut inte träffa hans familj, och jag fick ångest så fort han ens nämnde dom. De få gånger som jag åkte med hade jag gråten upp i halsen och extrem ångest, både innan och under tiden vi var där. Jag kände mig så ensam, inte ens min sambo stod upp för mig medans hans mamma stod och kallade mig fitta. Istället gick han emot mig, det kändes som att alla gick emot mig istället. Han som skulle vara min trygghet, han jag lämnade min hemstad och min egna familj för. Jag har aldrig känt mig så liten och oviktig innan. Det var dock inte bara jag som fick skit, de pratade även skit om min familj. Allihopa. Även min sambo.

Jag minns en specifik händelse, jag låg i soffan och min sambo satt i köket och pratade med sin mamma. Jag hörde hur dom pratade illa om min pappa. Jag kände hur hjärtat började slå riktigt hårt i bröstet, jag blev helt iskall i hela kroppen, till och med mina läppar blev lila.

Det enda lilla ljuset jag hade i mitt liv då var min katt, Sheeba. Jag åkte hem till Göteborg och hämtade henne så hon kunde bo med oss. Det var dock inte långvarigt tyvärr. Eftersom min sambo var så aggressiv blev hon stressad. Sedan förde han även mycket oväsen och var väldigt högljudd, när jag bad honom att sänka ljudvolymen blev han bara arg, och eftersom jag som sagt alltid tassade på tå, kändes det bäst att låta Sheeba flytta till någon annan. Efter att allt det här hade pågått ett bra tag fick jag nog, jag satte ner foten och krävde att han skulle tala med sin familj. Det kändes lite bättre efteråt, men jag kände fortfarande ett obehag och mycket ångest i deras närhet.

Efter 1,5 år i vår lilla etta flyttade vi till en större lägenhet. Vi hade det bättre och jag såg äntligen ett ljus i tunneln. Vi planerade renovering och pratade om framtid. Jag kände äntligen lycka igen, men den varade inte länge. Han blev mer och mer aggressiv, pratade mer skit om min familj och han började bruka fysiskt våld mot mig, mer än någonsin. Han har bland annat strypt mig, sparkat ner mig för en stentrappa, sparkat mig i magen och bitit mig. Nu började han även kontakta andra tjejer, han likeade bilder på lättklädda tjejer, skrev snuskiga kommentarer och han frågade även om andras bh storlekar.

Här kunde jag inte hålla tyst längre, jag sa till honom att jag skulle polisanmäla honom om han skulle slå mig en gång till. Då valde han istället att hota med att gå på mina syskonbarn, kan tillägga att dom är 3, 5 och 7 år gamla.

Jag valde tillslut att åka hem till Göteborg igen. Sista kvällen jag var i Värmland hoppade hela min sambos familj och min sambo på mig. De stod och sa att jag har flera diagnoser, som borderline. De sa även att jag är en mytoman och att jag skulle vara anledningen till att min sambos mamma skulle skilja sig från sin man. Den kvällen mådde jag fruktansvärt dåligt, den natten spydde jag 3 gånger, sedan tog jag min burk med adhd medicin i handen. Jag ville bort. Jag ville inte leva längre. Jag kände mig så misslyckad. Jag har vid flera tillfällen försökt begå självmord under den här perioden och det har även varit ett flertal besök på psykakuten.

För ett litet tag sen åkte jag upp till Värmland med min pappa och hämtade mina grejer. Jag sa inte ett ord till varken mitt ex eller hans familj. Det komiska var att hans mamma stod och grät, vilket var konstigt med tanke på hur hon behandlat mig. Jag kommer nog aldrig förstå varför hon grät, hon fick ju tillbaka sin lilla pojk igen. Jag har tagit bort allt som har med dom att göra och ingen av dom har möjlighet att kunna kontakta mig. Vill aldrig se någon av dom igen!

Men nu är jag tillbaka igen, i mitt kära Göteborg och med min familj. Jag mår trots allt förvånansvärt bra.

Likes

Comments

Hej!
I morgon kommer min första story time upp, jag har så mycket att dela med mig av, mitt liv har varit en cirkus. Men i morgon kommer ni kunna läsa om det själva, det kommer handla om psykisk och fysisk misshandel lögner och svek kränkningar, ja allt hoppas ni är lite nyfikna.
Kram <3

Likes

Comments

Hej!
Vår vänskap kommer aldrig dö ut,
En blomma röd som blod kan aldrig vissna och aldrig dö,
den kan ej bryta vänskaps band men den kan skapa kärleks och vänskaps band.
Den skapar förtroende, tillit, och allt där i mellan.
Den bevisar att vänskapen är sann.
Vill du veta den mystiska blommans namn,
evig vänskap heter den.

Det va svårt att lämna dig för dryga 3 år sedan, det gick inte en dag då jag inte tänkte på dig. Trots allt som hände under den tiden så måste man glömma det dåliga och gå vidare, men sen finns det saker som är svårare en andra att glömma, men man måste ändå försöka, det som hände bevisa bara på hur mycket du faktiskt sakna mig hehe, vilket på ett sätt värmer i mitt hjärta. <3

Likes

Comments

Hej! Idag har jag haft den bästa dagen på denna veckan <3 det finns inget bättre en att tillbringa all tid med sin familj, jag vore inget utan min familj, att ha bott 3 år 28 mil från dessa ungar förstår jag inte hur jag klarat. Men nu förstår ja det va meningen att jag en dag skulle komma tillbaka, och kvällen innan jag lämna Värmland, det va nog de bästa beslutet jag tagit, nu ler jag på riktigt och inte på låtsas. Jag bara älskar min familj, och dessa ungar får mig att känna mig levande, vilket är den bästa känslan i livet. Älskar er mina hjärtan <3

Likes

Comments

Hej! Tänkte börja försöka blogga för att se vart det hamnar nån stans, sen verkar det himla kul också <3
I morgon skall jag till åbybadet med min kära mor, vi skall ha en sådan underbar dag med simning och bubbelbad, skall bli jätte mysigt verkligen. Skall försöka blogga om roliga saker och allt spännande som händer i mitt liv, har flyttat hem till Göteborg igen efter nästan 3 år bodde i Värmland innan, vilket har varit jätte lärorik men också fruktansvärt så mycket ja fått ta, önskar ja att inget fick. Hoppas ni är lika excited på att läsa som jag är på att skriva
😊💋

Likes

Comments