Hej!
Idag skall jag gå på Frölunda torg och kolla lite i olika affärer, för när lönen kommer så skall de handlas något nytt till garderoben. Hade tänkt mig ta lite bilder på de jag blir intresserad av och lägga upp det på bloggen, så får ni vara med och bestämma va ni tycker är snyggast. Det är roligt att se va ni har för smak på kläder och skor

Idag besöker ja
Raglady by tara
Odd Molly
Skorett

Blir väl några fler men bilder och namn kommer upp ikväll kram
❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jahaa, har du adhd? Det hade jag ingen aaning om!”
”Du känns inte som en sån som har adhd”
”Du blir ju typ aldrig arg, jag har aldrig sett dig slåss”
Hur skulle jag betett mig för att du skulle ha en aning, eller hur känns en sån som har adhd? Är det så att de med adhd har monopol på utåtagerande beteenden, kanske till och med koncentrationssvårigheter?
Ser man mig för min diagnos är jag en aggressiv person med kort stubin. Någon som är oförmögen att göra klart sina projekt och tankspridd med koncentrationssvårigheter.
För mig är det samma sak som att anse att asiater älskar ris, amerikaner är feta och fransmän går runt med en svart basker, vitmålade i ansiktet samtidigt som de stumt försöker teckna baguette med sina vitbeklädda händer.
Jag har vid ett flertal gånger blivit bemött av en sådan föreställning av mig. Andra som tror sig veta vad jag har svårt med och inte klarar av eller som helt enkelt inte erbjuder mig samma möjlighet som andra, enbart på grund av min diagnos.
Jag klarar inte av att ta körkort utan ett läkarutlåtande. Hos psykiatrin misstänks jag för att vara missbrukare. Jag har aldrig tagit olagliga preparat och även fast jag avstått alkohol helt i nästan ett år behöver jag ta blodprover för att styrka detta. För ingen myndighet litar på mig, för jag har adhd.
Det är fördomar. Fördomar som skapar klyftor helt i onödan där vi behöver bygga broar för att nå över till varandra. Vi skapar problem som inte fanns där från början.
Är det då så konstigt att jag tidigare inte varit öppen med min diagnos?
Jag dömer inte den som ser mig på det sättet. Jag är inte heller insatt i alla ämnen vilket gör att även jag har en viss okunskap och kan bete mig rent utsagt fördomsfullt i vissa situationer.
Vi människor är skapta att utgå ifrån våra tidigare erfarenheter för att försöka förstå nya. Vi drar paralleller för att tolka den nya situationen men ifall de tidigare erfarenheterna inte är tillräckligt användbara för den nya situationen, vad händer då? Jo, risken finns att bli okänslig och fördomsfull.
Men det är dumt att sluta bemöta andra för rädslan att göra bort sig.
Jag anser att det är viktigt att vara medveten om sina förkunskaper och acceptera att andra kan besitta mer eller mindre kunskaper. Det kan underlätta att inse när man är ute på hal is och backa innan den brister.
Vanligt förekommande i diskussioner är att få mothugg som ger ett behov av att inta försvarsställning. Även i argumentationer är anfall bästa försvar vilket leder till mothugg, ibland helt utan grunder. Men det är inte en svaghet att ha fel och validera andras kunskap, det är aldrig försent att våga förlora en argumentation.
Att visa en genuin vilja att få mer kunskap genom respekt och hänsyn för andra är en förutsättning för att vi ska förbättra våra kunskaper. Genom att be om ursäkt när någon känner sig trampad på tårna, oavsett hur basalt det kan upplevas, bemöts varje människa med den respekt och hänsyn hen förtjänar. Det är aldrig befogat att ge igen eller bemöta någon negativt även fast vi upplevt att vi blivit negativt bemötta.
Letar vi fel hos andra kommer vi hitta dem och det tenderar att sluta i personangrepp innan vi hunnit låta våra känslor svalna och då är skadan redan skedd.
Det jag vet är att min diagnos är livsviktig för min självinsikt och förståelse för andra.

Likes

Comments

Idag fick vi provsvaren. Klockan var 9.15 när jag satt med min mamma i väntrummet på sjukhuset och läkaren kom gåendes mot oss. Jag kunde verkligen känna spänningen i luften, hjärtat slog hårdare än det någonsin gjort innan. Samtidigt ville jag inte visa min oro och nervositet, eftersom min mamma satt bredvid mig, hon la armen på min rygg. Jag kunde verkligen se oron i hennes ögon.

Läkaren börjar prata med oss, han säger att allt ser bra ut och att dom inte kan se några nya cancerceller. Den känslan, herregud. Ett berg ramlade från mina axlar. Det är nog den skönaste känslan jag känt. Äntligen kan vi pusta ut. Kram Alexandra <3

Likes

Comments

Ni som läst min nya story time förstår bilderna och ni som inte läst den rekommenderar ja att läsa så kommer ni också förstå bilderna. Kram Alexandra ❤️

Likes

Comments

Sanningen om varför jag rakade av mitt hår.

Allt började i maj i år när en familjemedlem insjuknade i cancer, nämligen min mamma. Hennes högra sida av kroppen slutade fungera och hon ramlade ihop, sen kom diagnosen. Min mamma hade en hjärntumör och den var inte godartad. Jag bodde vid den tiden fortfarande i Värmland med min dåvarande pojkvän som jag skrev om i min tidigare story time och hade därför ingen möjlighet att vara vid hennes sida.

Efter att jag fick samtalet om att mamma fått cancer visste jag inte vad jag skulle ta mig till, jag kunde inte göra något och all vaken tid satt jag bara och grät. Eftersom cancer oftast förknippas med döden kunde jag inte heller låta bli att tänka på det värsta möjliga som skulle kunna ske.

Den 15 maj åkte mamma in på operation, de tog bort tumören från hennes hjärna och sedan väntade en behandling där hon strålades varje dag i 1 1/2 månad, hon fick även cellgifter. När jag fick se min mamma började jag tänka på andra cancerdrabbade och valde då att klippa av det långa hår jag hade då, sedan donerade jag det till att skapa peruker för cancersjuka. Sedan i juli rakade jag av allt hår, för att hedra alla cancersjuka, men också för att min mamma tappade sitt hår. Jag ville visa henne att jag stod vid hennes sida och att håret spelade ingen roll.

I dagsläget har mamma påbörjat ännu en behandling med strålning och cellgifter. Mamma var och gjorde blodprover och röntgen för ett tag sedan och imorgon får vi veta svaren.

Jag är glad att jag bor hemma nu så jag kan stå vid hennes sida och kan hjälpa henne med allt som behövs. Det är skönt att bara få vara nära henne. Även om hon blir helt frisk kommer jag aldrig ta för givet att hon alltid finns där, man vet aldrig vad som kan hända. Familjen är den som betyder mest och jag kommer aldrig lämna deras sida.

Ta vara på era nära och kära, glöm inte att säga att ni älskar dom. Ta vara på livet nu, för du vet inte hur framtiden ser ut. Kram Alexandra ❤️

Likes

Comments

Sorry! Att story time’n inte kommit upp, men har haft så mycket jobb dessa dagar, jobbar idag och slutar 9 ikväll. I morgon skall ja försöka ha den uppe, men annars kommer det ett annat inlägg om hur det gick på sjukhuset, med svaren från röntgen och provsvaren, men skall försöka ha klar storyn också. Kram ❤️

Likes

Comments

Hej!
I morgon skall det tas blodprov inför det stora läkarbesöket på onsdag, är så nervös för vad det visat för resultat på bilderna som togs den 4, jag kommer bli överlycklig om det visar att allt ser bra ut, att det inte växer något nytt. Men så länge man mår bra och känner att man hänger med och orkar så ser ja bara positivt på allt, men nu har det ju varit lite förkylt och hostigt så skulle de visa något nu på blodproverna så är det nog för att de har varit förkylt, det är nog ingen fara. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra i morgon och framför allt på onsdag när det stora mötet är med läkaren och familjen. Kram Alexandra

Likes

Comments

Hej!
Nu sitter jag på shalgrenska sjukhuset och väntar på att det är dags för röntgen är lite nervös, men vi får inte veta provsvaren för ens den 11 då alla bilder skall granskas, men nervös är man ändå. Bara tiden man skall vänta den är ju den jobbigaste, och med tanke på att cancern är elak så blir man ju mer orolig, men man får hålla tummarna och vara positiv. Jag som sagt önskar och ber varje dag allt allt kommer bli bra. Kram Alexandra

Likes

Comments

Hej! Förlåt att jag inte varit tillgänglig som jag borde, har haft fullt upp med jobb pluggande, jag skall ta mig mer tid åt bloggen och komma upp mer intressanta inlägg, på onsdag är det dags för magnetröntgen för cancern för att se så allt ser bra ut, är jätte nervös då ja skulle bli överlycklig och springa gråtandes därifrån om alla prover och bilderna ser bra ut. Sen väntar ja på ett besked från chefen angående en tjänst som skall bli ledig så ja hoppas inlerligt att jag får den, jag hoppas jag inte förlorat för många läsare. Kram på er <3

Likes

Comments