View tracker

Bilder tagna för ungefär 10-12 månader sedan...
Bilder tagna de senaste veckorna...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej hörrni! Nu är jag tillbaka igen, hade tänkt skriva av mig lite faktiskt.. Denna veckan har varit oerhört seg, väldigt dålig och jag har inte skött mig alls. Det har inte varit lätt och hänga med denna veckan och om jag ska gå rakt på sak - jag har inte alls mått bra. Kom ur mina rutiner redan i tisdagskväll och mitt psyke sa till mig att inte göra något annat än att ligga i sängen. Kanske går väldigt djupt in på personliga saker nu, men vad jag vill komma fram till är att denna veckan har bevisat vad en dålig vecka innebär. Har därmed inte alls skött träningen som jag vanligtvis brukar göra och jag kände redan i mitten av veckan att dagens invägning inte alls kommer visa något bra. Vilket den inte heller gjorde.. Jag är medveten om varför den inte visade minus, men man får en liten tankeställare när man vecka efter vecka har fått bra resultat för att sedan sluta upp med att vågen visar +400g. 0,4 kg är ingenting egentligen men i mina ögon är det faktiskt mycket. Något som jag dock är förvånad över och som jag faktiskt kan säga att jag är stolt över är att jag släppte det väldigt snabbt idag. Åkte in till stan med Julia, fick köpt mig lite nya träningskläder och därefter åkte vi och tränade ett relativt kort men ändå bra benpass på Nordic, som jag dessutom kommer byta till nu i dagarna. Kändes genast mycket mer motiverande - nya träningskläder och nytt gym. Perfekt!

För att dock släppa morgonens skräcksiffra (!?) så satte jag mig och kollade igenom min anteckningsbok. Där jag nästan har antecknat mina resultat enda sedan i januari och jag räknade ut att det är -20 cm som har försvunnit från magen på mig, -19 cm runt låren och -14 cm runt rumpan på dessa 10 månader. Man har sina upp- och nedgångar i ALLT, jag måste bara inse det. Denna dåliga vecka måste jag säga peppade upp mig ännu mer och det känns inte helt förfärligt att ta sig upp imorgon. Är glad att den inte drog ner mig allt för mycket utan faktiskt gav mig en sporre till att kämpa ännu hårdare nästa vecka. Är så sugen på att träna ännu mer nu och visa de som säger annat att jag kan!

Nu, ska jag borsta tänderna och hoppa ner i sängen så jag kan få mina timmars sömn, annars lär jag ju vara en zombie imorgon. Innan jag säger hejdå så vill jag dock bara påpeka för er att ni är fantastiska människor och att det är så roligt att få respons av er. Ni är superfina allihopa och jag är så glad att jag är omgiven av sådana underbara och fantastiska människor. Massvis med kramar på er!

Likes

Comments

View tracker

Bilden till vänster är tagen första dagen i ettan på gymnasiet, bilden till höger är tagen för några veckor sedan. Alltså 1 år och 3 månader emellan, om jag inte räknat fel. Det tog ett bra tag innan jag insåg hur stor jag faktiskt var innan.

Jag måste erkänna att jag faktiskt är inne i någon form av svacka nu med träningen, lider av en fruktansvärd huvudvärk dagligen som drar ner mig både fysiskt och psykiskt. Har inte tränat regelbundet denna veckan av just den anledningen. Får prestationsångest och därmed bildas svackan. Har kollat igenom alla arkiv jag har den senaste tiden för att kolla igenom alla bilder från förr. Från mitt tidigare jag. Alltså wow, det är fortfarande obegripligt i mina ögon hur mycket det är som har förändrats. Många inlägg om träningen nu, vet inte om det uppskattas eller ej. Men som sagt, jag vill vara en förebild och inspiration för andra. Dagar som dessa, när självförtroendet är väldigt långt nere och svajar behöver man försöka hitta motivation. Tack för att ni lyssnar, läser, bryr er. Denna resan är så mycket mer än bara en siffra på vågen.

Likes

Comments

Kom ihåg att jag skriver utifrån mina egna erfarenheter och vad jag ibland får brottas med! Men att träna regelbundet, äta regelbundet och bra, ha ett mål framför sig, klara nya vikter, köra slut på all energi och allt som hör till OCH fortsätta hålla psyket uppe. Funkar verkligen det? Svar, nej. Och vet ni vad? Den största utmaningen för mig under dessa månaderna är att just hålla energin kring träningen uppe, att jobba på mitt självförtroende och att samtidigt hålla humöret och psyket uppe när det har varit en dålig dag. Jag har varit tvungen och lära mig att fortsätta se framåt de dagarna jag har velat klippa sönder gymkortet och slänga träningskläderna i soptunnan. Något som har varit oerhört påfrestande för psyket och det har funnits dagar då jag faktiskt har gråtit så mycket på grund av att det inte har funkat för mig på gymmet. Precis som allt annat så måste man fortsätta kämpa för att resultat ska kunna visa sig och för att man ska bli bättre, det handlar ju inte bara om träning utan denna kämpaglöden och mentaliteten måste finnas lika mycket i arbetsliv och skolarbeten som i kärleksliv och vänskap. Hela livet handlar om att kämpa vidare.

Det finns mycket som jag kan jämföra mig själv med om man kollar på hur jag såg ut och betedde mig för några månader sedan och med hur jag beter mig och ser ut idag. Förr kunde jag inte motstå när någon bjöd på något onyttigt eller när kompisarna gick till affären och köpte en godispåse. Förr kunde jag inte välja bort och säga nej om familjen skulle ha myskväll med onyttigheter. Det funkade inte och jag åt det, väl därpå kom ångesten. För jag fick ångest så fort jag åt något som var onyttigt, men i stundens hetta kände jag inte av det. Jag intalade mig själv att jag inte kunde gå ner i vikt, att jag alltid kommer väga sådär mycket och att jag bara få lära mig och leva med mig själv och hur jag ser ut. Hade ingen mental styrka överhuvudtaget och man kan ju prata om att sötsakerna blev ett beroende? Inte? Jag tror det. Idag kan jag faktiskt gå med kompisarna till affären när de köper godis och låta bli att ens smaka och familjen påverkas inte heller utav min viktnedgångsresa utan om de vill käka pizza en kväll så lagar jag något till mig själv (brukar oftast bli kyckling och ris eller sötpotatis ;) haha, ungefär det enda jag lever på just nu). Jag kan tacka nej och säga nej till onyttigheter. Även om jag ibland får enorma cravings på saker och ting så kämpar jag emot. Något som jag måste ge mig själv en klapp på axeln för. För även om det har skett stora förändringar utseendemässigt så är mitt självförtroende och psyke den största förändringen och utvecklingen under denna resa.

Jag ska vara ärlig med er. När jag ställer mig framför spegeln nu för tiden ser jag ingen skillnad alls. Låter sjukt om man lyssnar på vad vågen och måttbandet säger, men jag måste sätta bilderna bredvid varandra. Det sitter endast i psyket och det är oerhört jobbigt och läskigt att man själv inte ser någon skillnad liksom. Det gör så att det är svårt att lyssna på vad andra säger också. Och jag har ett perfekt exempel att berätta för er gällande hur psyket är så viktigt på gymmet. Igår efter skolan åkte jag direkt till gymmet, bytte om och sprang upp och satte mig på cykeln. Påbörjade sedan köra ben och det funkade bara inte. Kroppen funkade, jag hade energin till att köra tungt och till och med gå upp i vikter. Men mitt psyke sa bara nej, kände mig inte hemma alls och det enda jag gick och tänkte på var "vad fan gör jag här?". Jag åkte hem, sur som bara den. Otroligt hur jag kan ha så otroligt bra dagar för att sedan känna mig helt hopplös. Det är då det är viktigt och fortsätta kämpa och inte bryta ner sig totalt. Det funkar ibland, och ibland funkar det inte. Men det ger sig och då får ni absolut inte glömma av att ge er själva en sådan dag, det är inte hela världen att ha en dålig dag. Även om det kanske inte ska komma från just mig, men efter månader av slit och kämpande så vet jag nu vad jag pratar om. För några månader sedan så kunde jag aldrig ha suttit och skrivit det här, jag hade skämts. Bara det, är en stor förändring i mitt liv. Men som sagt, det är en lång väg kvar.

Dessa bilder här uppe är tagna alldeles i början av min resa. Och bilderna här nere är tagna under de senaste veckorna.

Skillnaderna syns mer när man inte har kläder på sig, och de bilderna kommer komma också. Snart!

Likes

Comments

Jag kan med handen på hjärtat, helt utan överdrift säga att dagens rygg och axelpass är det bästa jag någonsin genomfört. Jag har nämnt tidigare här på bloggen att jag har otroligt svårt att komma i kontakt med mina ryggmuskler men idag kan jag nog meddela att jag inte har svårt för det längre för WOW vilket bra pass jag gjorde. Gick faktiskt ner i repitioner idag, körde dock samma antal set men ökade med 10-15 kg i mina standardövningar. Och det gav effekt mina vänner! Det finns ingenting som slår när man antingen klarat ett nytt pers eller kommer i bra kontakt med musklerna!

Skoldagen var bra i vilket fall och väldigt kort, avslutade dagen med en idrottslektion där vi körde intervallträning. Oerhört skönt även om man under tiden bara vill kräkas. Åkte direkt till gymmet efteråt och med tanke på att passet gick så bra så kunde jag nästan inte sluta, höll på i över en timme på gymmet men idag har jag inget och klaga på! Love it!!!

Nu har jag nyss kommit fram till stan, ska kolla när Frölunda möter Malmö tillsammans med pappa och lillebror! Härligt och vara tillbaka i hockeysäsongen ;)

Jag vill även ta tillfället i akt och tacka så mycket för den fina responsen jag fick efter mitt inlägg igår. Det betyder så oerhört mycket och det ger mig så mycket motivation. Massvis med kramar på er!

Likes

Comments

Hej på er! Tänkte slänga in ett inlägg här på bloggen för att uppdatera er om hur det går för mig när det gäller träningen. Jag vet inte om ni kommer ihåg men jag tränade ju väldigt mycket innan sommaren och jag skrev ju om det en del här också. Dock gick det ju väldigt dåligt under själva sommaren och jag gjorde andra saker som påverkade min träning - jag ska vara ärlig, jag tränade ingenting alls. Men det är sommar och man ska "leva life". Sommaren var bra i sig, verkligen, men det är oerhört mycket skönare att komma tillbaka till mina träningsrutiner och faktiskt kunna se resultat igen. Det stod så stilla under flera månaders tid, vilket inte alls är konstigt men det är lätt att falla tillbaka psykiskt sätt och endast se negativt på sig själv. Vilket jag gjorde, var otroligt negativt inställd och mitt självförtroende sjönk sååå mycket..

Vill ni veta mina framsteg? Jag kan dela med mig av det. Nu har jag hållit på i ungefär exakt 10 månader, 10 månader och 3 dagar om man ska vara riktigt petig. Och vet ni hur mycket jag har gått ner? -14 kg visar vågen. Alltså 14 kg är borta från min kropp. Är inte det lite sjukt egentligen. Jag har nyligen börjat med ett nytt träningsupplägg, en månad exakt idag och under denna månaden har jag gått ner -4,7 kg. Jag mätte mig igår, vilket jag gör varje söndag. Invägningen och mättningsdagen är på söndagar. I vilket fall, -15 cm är det runt magen på mig nu. Fina resultat, jo visst, men jag är så oerhört långt bort från mitt mål.

Och vet ni vad det bästa är? Även om jag kan ha riktigt dåliga dagar på gymmet och när det gäller mitt självförtroende så har det höjts så ooootroligt mycket. Kläder börjar bli för stora, måste börja köpa mindre storlekar. Jag kan börja ha kläder som jag har vart tvungen att lägga undan tidigare för att de har vart för små. Jag kan kolla mig själv i spegeln och faktiskt tycka att jag är fin, vilket var många år sedan jag kunde göra. Jag kan gärna skriva ett mer invecklat inlägg om hur träningen påverkar psyket och hur otroligt viktigt det är att självkänslan och självförtroendet hänger med och utvecklas. Hur viktigt det är och ha en bra självdisciplin och faktiskt också tillåta sig själv och ha dåliga dagar. 80% av min viktnedgångsresa handlar om psyket. Min fysisk har också höjts riktigt mycket och nu kan jag ta vikter som jag innan aldrig trodde att jag kunde ta. Vet ni? Jag pumpar nu upp 220 kg i benpressen. Inte dåligt va? ;) Nä, jag ska inte skryta. Det är bara så oerhört kul och se resultat och jag hoppas att jag kan få vara en förebild för någon annan. Är inte riktigt redo att lägga upp före- och "just nu" bilder, men när jag skriver min årsresumé i januari så kan jag nog slänga in lite bilder på min skillnad. Tills dess får ni nöja er när jag står framför spegeln och posear lite! Kramar på er

Likes

Comments

Godmorgon på er! Näst sista dagen på veckan, både torsdagar och fredagar är en utav de längsta dagarna på veckan och båda dagarna avslutas med 1,5 h naturkunskap. Men det brukar rulla på relativt snabbt ändå, har haft turen med att få väldigt bra lärare i de flesta kurser i år så det finns inte så mycket och klaga på faktiskt.

NU: sitter jag på bussen tillsammans med Alva, sista-minuten pluggar på alla glosor som jag har i spanskan tills idag och de verkar sitta rätt bra faktiskt, har ett förhör nu på morgonen i kursen Kommunikation också men det tror jag inte heller kommer vara några problem.

Efter skolan hinner jag tyvärr inte träna på gymmet, ska till tandläkaren istället. Frustrerande då jag har kommit in i mina träningsvanor igen och då vill man ju nästan vara på gymmet från morgon till kväll! Men ska dock försöka hinna med ett varv runt sjön, alltså samma runda som igår! Klädvalet för dagen ser ni på bilderna där uppe, fick dock veta att det kommer bli upp mot 25 grader varmt idag (??) 1. Hur kommer jag överleva? och 2. Det är mitten av september, ge mig hösten!!

Likes

Comments

Hejsan allihop, satt och räknade på hur länge sedan jag bloggade senast och kom fram till att det är 137 dagar sedan jag uppdaterade bloggen. Är jag kass? Förmodligen ja! Det har hänt en hel del sedan sist, ett helt sommarlov har gått, jag har börjat andra året på gymnasiet, där jag även har bytt inriktning så istället för att gått media läser jag nu beteendeinriktningen och skaffat jobb är bara några få saker som hänt. Detta sommarlovet har jag varit fruktansvärd på att träna, något som jag höll på med som en dåre innan sommaren kom. Men som jag faktiskt har tagit tag i igen och idag nådde jag redan ett utav alla mina mål, -15 cm runt magen. Så motiverande att få se skillnaden!

 Iallafall, nu känner jag iallafall att jag är med på banan iallafall, tillbaka med nya krafter! Har strukturerat upp det mesta i mitt liv och jag känner mig mer än taggad på att sätta igång och ge allt med min träning. Skolan är la lite halvsvajigt, men det är det ju alltid haha, jag kämpar på! I skrivande stund är jag nyss hemkommen från en 5 km lång promenad och telefonpratande, har gått igenom spanskaglosorna tills imorgon och ska alldeles strax hoppa in i duschen och gå igenom kommunikationsläxan jag har tills imorgon. På gymmet idag körde jag igenom hela överkoppen, 20 minuter cardio + 15 minuter intervall. Har börjat om på ruta ett gällande mitt träningsschema nu så nu är jag igång! Nu ska jag bocka av det sista jag behöver göra innan jag ska sova och så håller jag alla tummar och tår för att jag håller i med bloggningen. Kramar!

Från gårdagens promenad, samma runda som idag!

Likes

Comments

Hej på er! Förlåt för att jag har varit borta från bloggen så länge nu det senaste men vet ni vad? Jag har varit supersjuk! Har legat hemma i sängen i dagar och jag har inte kunnat resa mig därifrån för jag har mått så fruktansvärt dåligt, ska absolut inte gå in på detaljer men det har varit hemskt. Har därmed fått EN TILL antibiotikakur, en helt ny denna gången och usch vad stark den är. Har smärtor i hela bröstet för att det är alldeles för stark för mig och klara av, men har tagit mig igenom halva kuren nu så kan gott kämpa mig igenom den sista delen också. Antibiotika + inte så mycket mat = dålig kombination!

Men idag är det iallafall valborg, och jag har faktiskt lite planer för idag. Först och främst ska jag på släktkalas runt 6-tiden, 40-årskalas närmare bestämt. Sedan ska jag vidare och fira valborg med mina vänner, lär blir en mysig och väldigt rolig kväll faktiskt och jag är oerhört taggad! Bör egentligen plugga också, sista tiden innan sommarlovet är alltid tuffast, men det löser sig säkert! Kramar på er och hoppas ni får en väldigt bra valborg!!

Likes

Comments

Alltså hörrni, jag har så fruktansväääärt ont i min hals! Kan knappt svälja och jag känner mer och mer hur det börjar tjockna till i halsen på mig. Tar man även på halsen kan man känna att mina halsmandlar är jättesvullna. FÅR PANIK! Har verkligen verkligen verkligen inte tid till att bli sjuk IGEN. Har massa i skolan och v.17, alltså nästa vecka, kommer vara (ursäkta ordvalet) ett rent helvete. Har även mitt muntliga nationella i svenska på fredag. Alltså känner hur paniken sprider sig i hela kroppen när jag tänker på hur mycket jag kommer komma efter om det är så att jag blir sjuk igen!

Hade iallafall ett samhällsprov efter skolan som jag har legat efter med hur länge som helst och att äntligen fått det gjort var en stor lättnad. Blev förmodligen 20 kg lättare.. skämt åsido! Träffade Amanda en snabbis efter skolan, och nu är jag sen en ganska så lång stund tillbaka, hemma igen. Kände att jag blev jättehängig så fort jag kom innanför dörren och fick på mig mjukiskläderna så får avvakta och se hur jag mår framåt kvällen, annars så stannar jag hemma imorgon!

Sitter iallafall nu och kämpar med att få i mig lite vindruvor, men ska snart hoppa in i duschen och efteråt sova. Orkar inte med plugg idag, utan vill mest tänka på att bli frisk. Och som ni säkert förstår så tränade jag inte idag, sådan frustration att inte få åka till gymmet... Kramar på er

Likes

Comments