View tracker

Har gått och blivit sjuk, vanlig förkylning, men kombinerat med en ny medicin som gör en snurrig i huvudet och illamående är det inte så roligt. Är kallt här hemma idag så det brinner bra i kaminen, mysigt!
Har sovit dåligt de senaste nätterna. Har haft en kort period där jag har sovit hur bra som helst, men den verkar vara över. Men med det så har jag hunnit fundera och grubbla på en massa saker. Har egentligen velat gå upp och skriva mitt i natten.
Skulle egentligen till psykologen igår, men hoppade över det på grund av sjukan. Sophia är psykologen ifrån kursen, hon är fantastiskt duktig och vet verkligen vad hon pratar om, hon kan verkligen sätta sig in i olika situationer som är jobbiga för en och peppa en utan att berätta vad man ska göra. Det ska man komma underfund med själv! Det tycker jag är viktigt. Kommer att få en ny tid till henne efter nyår istället.

Kan inte fatta att det är julafton om en vecka. Känns som att det fortfarande är höst, och jag tvivlar starkt på att det kommer hinna komma snö innan dess. Men det hade varit mysigt om det hade det!

Tankarna som har snurrat mycket i huvudet, dom sömnlösa nätterna är en väldigt många. Men det jag har grubblat mest på är vad som är viktigt för mig i mitt liv och vad jag värdesätter mest och behöver för att må bra.
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har många vänner som jag umgås regelbundet med. Det är bara en som alltid finns där och som jag verkligen vet var jag har, eller vi vet vart vi har varandra. Och det betyder mycket för mig!

Jag har en gång haft en vän som har varit min bästa vän. Men känns som att jag har fått upp ögonen för vad en äkta vän är. Jag har förstått att jag inte kan lägga den energi jag har på en relation där det bara handlar om att ge och aldrig få tillbaka. Jag vet inte vad det är jag gör fel. Men det känns som att personen tar många förgivet och tror väldigt högt om sig själv. Gör aldrig fel och tänker mest på sig själv, kanske omedvetet.
Jag blir bara så trött på det hela. Vi har varit vänner i sju år. Men nu får det nog vara över.
Är trött på att bli dåligt behandlad. Jag blir kallad för bästa vän fortfarande. Men så kan det omöjligt vara. För en bästa vän ser man, man hör av sig, lyssnar och ställer upp. Man visar att man bryr sig, om man säger att man gör det, får man leva upp till det.

Egentligen tycker jag att vänner ska komma i första hand. Jag har själv haft svårt att alltid leva upp till det. Men jag har försökt. Men varje gång det skaffas en ny partner är jag helt bortglömd. Vi pratar inte längre. Och all tid går till den nya personen som kliver in i vännens liv. Jag förstår att man lägger mycket tid på varandra när man är nykär och man vill alltid vara med varandra. Men, så fort det tar slut då är jag helt plötsligt viktigast, då ska jag finnas där och stötta. Jag gör ju det för jag vill vara en god vän. Men det här med ge och ta.
När jag berättade om min sjukdom, när det va som jobbigast. Kändes det som att jag inte blev lyssnad på.
Det klickades bara på telefonen och svaren va bara "Jaha", "Okej", "Oj".
Jag kunde till och med säga, "Du lyssnar ju inte" Men det kom inget svar på det heller.
Helt upptagen med sig själv.
Vi kan bestämma att vi ska ses en dag, men helt plötsligt är dagen bokad med något annat, eller någon annan.

För ett par år sen va det annorlunda men vi kanske också har växt ifrån varandra. Och är i olika stadier, så vi förstår kanske inte varandra på samma sätt längre. Jag har i alla fall gett upp. Jag vårdar hellre en relation som betyder mycket, där man tar och ger, där jag känner mig trygg och lyssnad på. Där jag alltid känner att jag vill ställa upp i alla lägen, när det än är, för jag vet att jag alltid får tillbaka!

Att ta vara på varandra och vårda sina relationer, välja sina vänner, som känns riktiga, är viktigt.
Känner mig lite dum att jag inte har kommit på det tidigare. För det gör mig riktigt ledsen att vara en vän bara när det passar den andra, en vän på deltid.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag äntligen tagit tag i att skriva lite. Har antingen inte orkat eller hunnit med det.
Kom hem ifrån solen för en vecka sen, har haft det hur bra som helst, varmt och skönt relativt god mat, en massa snorkling, lite party och mycket skratt!



Vi fick uppleva ett mardrömsscenario på flygplatsen när vi äntligen skulle komma iväg. Ett sånt som man skämtar om när man ska resa, att man ska glömma passet eller missa flyget. Passen hade vi, men tydligen ska det vara giltigt 6 månader efter det att man har kommit hem igen, i vissa länder och det gällde i Egypten. Och ett av våra pass va inte giltigt på grund av det. Så det va bara tre av oss som kom med flyget. Man kan som tur är ordna ett tillfälligt pass, men det måste man göra i Sverige och vi skulle fluga ifrån Kastrup. Kommer verkligen ihåg hur det kändes när jag insåg att det kanske bara är tre av oss som kommer vara borta och ha det skönt en vecka. Kändes hemskt. Vi hade sett fram emot det lika mycket allihopa. Men efter många om och men så va vi återförenade ett dygn senare och jag har nog haft den bästa semesterveckan i mitt liv hittills!
Känns som att vi har fyllt dagarna med mycket och tagit vara på tiden till hundra procent!


Hotellets standard va lite sämre än vad den har varit innan. För mig är det femte gången i Egypten och fjärde gången som vi bor på samma hotell, så vet vad det har varit tidigare. Eftersom det har tillkommit tre nya hotell bredvid som har samma ägare och att det va fler boende på hotellet än tidigare så kanske det är därför standarden har sjunkit. Men det är bara maten som har blivit sämre, servicen och sånt är vad den alltid har varit.


Det har tillkommit nya butiker och resturanger på hotellområdet och ett fiskspa som vi provade på sista kvällen.
En brygga ut i havet är också en nytt och som är väldigt uppskattat! Så att man slipper vada ut och trampa sönder korallerna. Tydligen kan dom dö om man tar på dom, för att de inte tål bakterierna vi har på händer, och Egyptierna är väldigt måna om sitt fina röda hav!

Näst sista dagen gjorde vi en utflykt ut på havet för lite mer snorkling. Det va roligt att få uppleva och att få se undervattenslivet är otroligt! Jag lyckades hålla mig lugn även fast jag tycker att det är lite obehagligt när man är ute på öppet hav. Är glad över att ha gjort det, kommer vara ett minne för livet.

 

Men nu är vi tillbaka i det vanliga livet. Jag har ett nytt jobb och har precis sagt upp mig. Det va fruktansvärt befriande och jag är lättad över att slippa ha det hängandes över mig. Skolan börjar i Januari och jag är taggad inför det! Känns som att jag kan skriva mycket mer om resan, men skulle jag gå in i alla detaljer kan jag skriva hur långt som helst! Jag längtar redan tillbaka och har nog aldrig njutit så mycket av en semester innan, som jag har gjort denna veckan!


Sitter hemma i mitt mysiga lilla hus i skogen nu, där jag egentligen trivs som bäst! Det är riktigt dåligt väder och ryktas om snöstorm? Har i princip precis ställt om mig ifrån 30+ till denna kylan. Och har nästan fått in jul-feelingen. Ikväll kommer vi åka iväg på bio, sista delen av Hobbit ska ses, och jag har förstått att man inte ska ha så höga förväntningar!

Ha en skön fredag!


Likes

Comments

View tracker

Hade en bra helg i Tyskland, men tidigt imorgon bär det av till varmare temperaturer!

Vi har käkat gott, badat och slappat hela helgen och jag är verkligen nöjd med resan, trots att det är 8 vuxna och två barn som ska rätta sig efter vararandra så va det trevligt!
Vi fick bo på översta vångingen med utsikt över stan, så man ville nästan bara sitta och titta på utsikten.

Känner att jag är väldigt trött idag och lite seg, men har mycket att göra så sitter här och försöker vakna till liv lite.
Kursen är avslutad, sista dagen för mig va igår, men för de andra är sista dagen på fredag, så jag missar avslutningen! Typiskt, men jag kommer ligga på stranden med en drink i handen, snorkla i havet och käka massa god mat istället och det går mer än bra! Kommer att sakna alla väldigt mycket, men vi har bytat nummer så vi kommer att ha fortsatt kontakt med varandra. Så det känns jättebra. 
Hade också mitt sista möte med läkaren, sjukgymnast osv igår. Fick säga vad jag har tyckt om att vara där och vad jag kommer att behöva i framtiden. Tyckte att det gick väldigt bra, va faktiskt nervös innan. Ingen aning om varför. 

Men är så glad för att läkaren, som jag tidigare har tvivlat på, har hittat ett sätt som han kan hjälpa mig att komma till klinisk genetik, jag ska bara ge honom lite uppgifter om släkten, sen kommer han remitera mig dit!
Så nu kommer jag slippa tänka på det mer! Är så skönt! Tack Henrik för att du valde att ta ansvar och försöka hjälpa mig, trots att du inte trodde att du hade möjlighet till det!

Nu ska jag mysa lite med Izze, kommer sakna honom enormt mycket! Har bara haft honom hemma i två nätter, och nu ska jag lämna bort honom igen, det tar emot. Men han kommer att ha det jättebra och är i tryggt förvar hos Malin!

Väskan står och väntar på att jag ska packa ner det sista och jag ska försöka hinna med apoteksbesök och massa andra ärenden innan vi börjar resan ikväll. Jag har säkert, som jag alltid brukar, packat med allt för mycket kläder som jag säkert inte kommer att använda i alla fall. Men som alltid, bättre med för mycket än för lite!

Nu ska jag skaffa mig en fin bränna och njuta av värmen och världens bästa sällskap!


 

Likes

Comments

Idag är jag ledig och imorgon är sista dagen innan vi drar till Tyskland över helgen.
Har ingen aning om vad jag ska packa. Blir stressad av att jag bara har tre väldigt upptagna dagar på mig nästa vecka att tvätta alla kläder och packa om innan vi åker till Egypten. Är nervös över att ha med mig mina mediciner till dit eftersom dom är narkotikaklassade, har fått intyg av läkaren som man kan visa upp om det skulle behövas men kommer väl få panik om det skulle bli så.

Idag tvättas det för fullt här hemma. Blir kanske en fyra fem maskiner. Kallt är det också så det eldas för fullt i kaminen, mysigt!

Imorgon ska jag vara på kursen halva dagen. Men på morgonen ska jag på anställningsintervju typ, på samma skola som jag själv gick i från ettan till nian. Det behövs timvikarier på fritids och det kanske kan passa mig, det är inte så krävande direkt och man är inte där varje dag, så det kan vara bra att ha parallellt med att plugga i vår. Kommer att fortsätta att läsa upp Matte B men har lagt till Religion B och Historia A för att få in mer poäng.
Är fortfarande nervös för matten, jag har aldrig varit bra på det men jag ska nog klara det i alla fall. 

Nästa vecka går jag bara måndag och tisdag sen är kursen slut, men sen är det uppföljning två månader efter det.
Är på ett sätt skönt att det är färdigt nu. Men det har varit väldigt roligt och har gett mycket.

På måndag kanske jag får nytt hopp om att kunna få en typning, alltså vilken typ av EDS jag har. En läkarstuderande som är med i teamet i min grupp har en svägerska som har EDS. Hon har inte heller fått någon typning men har fått en remiss till klinisk genetik i Lund. Precis dit vill jag också komma. För att kunna få mer hjälp. Min läkare påstår att vi måste ha tagit vissa prover innan man får komma dit och att det kostar mycket pengar för honom, eller hur det va. Men det verkar inte som att det behövs enligt henne.
Så jag hoppas verkligen att hon ska kunna hjälpa mig, och hörde att läkaren i teamet eventuellt kan remitera mig dit i så fall! Hade varit så fruktansvärt skönt att få komma vidare och känna att det går framåt!
Även fast det är svårt att få en exakt diagnos och prognos så hoppas jag på det bästa!

Ha en bra Onsdag!



Likes

Comments

Idag är det den dagen, som är lite ångestladdad och fylld med en massa andra känslor. Känns skönt att vara ledig och få vara ifred lite. Eftersom alla i familjen jobbar idag så får jag åka till graven i helgen, vill ju inte åka ensam.
Känner inte längre att jag får dåligt samvete för det. Så det är skönt.

Tänkte att jag skulle vara helt ärlig. Jag brukar ju vara det men kanske inte så öppen med just detta ämnet.
Det är i alla fall fyra år sen idag som min pappa gick bort. Efter en lång tids alkoholmissbruk så orkade inte kroppen mer. Vet faktiskt inte exakt vad som hände, har inte vågat fråga farfar eftersom vi inte har någon nära relation alls.

Det här med alkoholmissbruk är svårt att prata om, eller missbruk för övrigt när man har en nära anhörig som missbrukar, speciellt en förälder. Man skäms på ett sätt. Men samtidigt så är det något som ingen kan rå för. Det är ju en sorts sjukdom, den kan bli botad med det är i vissa fall svårt, och man måste vilja det själv och ta emot hjälp.
Jag vet att Pappa vid något tillfälle valde att ta den hjälpen men det höll inte så länge. Jag vet faktiskt inte varför han gav upp eller vad man ska säga, men jag tror att det inte fanns tillräckligt med motivation och han hade missbrukat väldigt länge. Det blir väl svårare och svårare för varje år som går.
Jag vet inte vad anledningen va till att han började missbruka.
Minns ingenting av det ifrån min barndom, eftersom vi träffades väldigt sällan

Jag, mamma och min bror har blivit anklagade, eller vad man ska säga för att han började. För att vi stängde ute honom ifrån våra liv. Men jag vet att det inte är sant. Det började långt innan vi flyttade ifrån honom när jag va ett år. Efter det har relationen till honom gått upp och ner. Han fick många chanser till att få träffa oss. Men eftersom han lätt fick utbrott, blev arg, och tog inte så speciellt bra hand om oss. Så va vi i princip aldrig hos honom.
Redan när jag va liten så kände jag att jag tyckte synd om honom. Och fick dåligt samvete för att vi undvek honom. Mamma kunde prata illa om honom när jag hörde det. Inget hon tänkte på, men det har påverkat mig mycket och jag inte berättat det för henne förens för något år sen. Det va nog jobbigt för henne.
Tror att jag blev påverkad av att höra hur dålig människa han va för att han gjorde som han gjorde och det fick mig att till viss del vara arg på honom, men mest besviken. Men jag tyckte bara synd om honom. Att han va ensam och att ingen tyckte om honom. Någonstans där inne är han en pappa till tre barn, som han älskar men inte träffar på grund av hans eget dåliga beteende. Undrar hur det är att känna så och vara fast i ett missbruk som inte är lätt att bara ta sig ur.

Jag har en lillasyster men vi har inte samma mamma. Jag har bara träffat henne en eller två gånger. Senast gången va nog för ett år sen ganska exakt. Hon är 9 år tror jag. Men vi kommer nog aldrig ha en relation till varandra. Hennes mamma är väldigt speciell och det är hon som sa att det är vårt fel att han började missbruka och att det är vårt fel att han är död. Hon kastade det rakt i ansiktet på mig när vi stod och pratade. Och jag har nog aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Jag kommer ihåg hur ledsen och arg jag va när jag körde hem. Känslan att det är mitt fel att han inte finns mer sitter fortfarande kvar. Även fast jag som sagt vet att det inte är mitt fel. Det är inte någons fel, det bara blev så. Och jag vet att han har det bra nu. Men jag får ändå ångest när jag funderar på om jag hade kunnat göra något annorlunda för att hjälpa honom. Men bland annat för att jag har känt att det är lite förbjudet att tycka om, sakna och älska honom trots hans beteende så vågade jag inte ta det klivet.

Det jag aldrig kommer glömma är att han ringde till mig två eller tre dagar innan han gick bort. Men just den dagen hade jag ingen lust att prata med honom. Det kommer jag ångra för resten av mitt liv. Jag pratade inte alltid med honom när han ringde, man kunde aldrig veta hur han skulle bete sig, om han va trevlig, arg eller elak för att han va påverkad. Så det va en besvikelse varje gång det inte blev som man hade önskat.

När farfar ringde och berättade att han hade gått bort kommer jag ihåg att det va mamma som svarade, jag kommer väl ihåg att jag såg i hennes ansiktsuttryck vad det va som hade hänt. Tomhet va det första jag kände, visste inte om jag skulle gråta eller hur jag skulle bete mig. Kändes som att jag hade någon sorts skyldighet att göra det. Men det va som att alla känslor försvann och jag va helt tom.

Begravningen kändes väldigt konstig och såklart jobbig. Att träffa släktingar som man inte har träffat alls i princip och se hur ledsen farfar va det gjorde ont. Jag kommer ihåg att jag inte tog in allt förens vi satt i bilen, då kom känslorna som en våg jag grät helt okontrollerat.

Dom positiva minnena ifrån honom är det enda som kommer att finnas kvar hos mig. Allt annat är glömt. Jag har inga minnen ifrån när vi bodde tillsammans eftersom jag va så liten, men det finns några få som jag alltid kommer att ha med mig.

Jag kommer alltid känna sorg för allt han missar. Jag hoppas att han är stolt över mig. Jag önskar mest av allt att han kunde vara här såklart och få dela allt med mig. Och att vi hade kunnat försöka få en bättre relation, han försvann alldeles för tidigt. Men samtidigt tror jag att han har det bra, har hittat ro och släppt taget om livet på jorden.

Jag kommer alltid att sakna dig pappa

Likes

Comments

Idag är jag ledig, resten av veckan också. Och nästa vecka går jag bara tre dagar, sen är det Tyskland som gäller hela helgen. Roligt, men blir lite stressad av att vi bara hinner vara hemma i tre dagar innan vi åker till Egypten! Längtar! Men det löser sig.

Eftersom det känns som att det är storm ute, kallt och regnigt så får jag inte dåligt samvete över att sitta inne och kolla igen Paradise Hotel avsnittet ifrån igår och big brother. Det är ändå mysigt med hösten, har eldat i kaminen ett par gånger nu, vilket jag brukar hata, men har ändrat mig och tycker att det är mysigt!

Dagen på kursen igår blev inte som jag hade tänkt mig. I måndags insåg jag att jag känner mig lite utanför ibland. Att jag inte riktigt vågar ta för mig och prata lite mer. Så igår morse ville jag egentligen inte åka alls. Men gjorde det i alla fall och det blev väldigt bra. Pratade med två tjejer ifrån gruppen hela lunchen om hur vi tycker att kursen är i sin helhet. Det kändes skönt att få ventilera det och roligt att jag kände mig som en i gruppen igen. Jag fick bekräftat att det inte bara är jag som tycker att vissa saker är konstiga och inte riktigt hör hemma i programmet.
Det kan bli lite för personligt och vissa saker ska man inte behöva diskutera i grupp.
Exempelvis vad man tycker är viktigt i livet. Alla värderar saker olika och det känns som att man blir lite dömd för hur man prioriterar saker i sitt liv. Jag vill faktiskt inte att någon ska ha åsikter om vad som är viktigt för mig.
Jag har också känt i vissa fall att jag inte har fått chansen att själv känna efter vad som är rätt för mig. Vad jag vill göra annorlunda för att acceptera att saker är som dom är, hur jag ska hantera det och lära mig att leva med det.

Vissa gruppledare vill ge snabba svar och berätta hur man ska göra för att nå sina mål, men jag/vi vill göra det själv. Andra vill absolut inte berätta vad dom tycker att man ska göra, utan bara vara ett stöd på vägen dit och en sorts guide.
jag känner att jag är där för att få vägledning och för att träffa människor som sitter i samma situation som mig.
Inte att någon ska berätta, att om du bara gör såhär, så blir allt bra.

Va på Yogan igår också, och det börjar kännas lite skillnad. Det är jobbigare än vad man tror att träna dom små musklerna som finns i kroppen. Jag behöver träna dom för att det kanske kan hjälpa till så att lederna blir mer "skyddade" så att jag kan hålla ihop lite bättre. Alla borde nog prova på yoga någon gång, det är roligt och man känner sig avspänd men ändra full av energi efteråt!

Ha de.



Likes

Comments

Vaknade upp bakis idag efter 5 timmars sömn. Ost & vin kvällen hos Anna blev lyckad, massa gott att äta och go dricka! Men det märks att jag inte dricker så mycket längre. Medicinerna går före, och får ju inte blandas med alkohol. Kan egentligen inte vara utan dom. Men kan offra en kväll någon gång ibland!

Spenderade förmiddagen hemma, lite städ och ett par avsnitt av solsidan tillsammans med sambon.
Funderade ju på att åka till Pappas grav, men hade ingen som kunde följa med mig så kommer att åka dit på årsdagen nu i veckan istället.
Tycker det är jobbigt att åka dit själv av någon anledning, har ingen aning om varför. Men det är bara det. Ångest, skuldkänslor och sorg väller över.

Spenderade istället eftermiddagen på småkusinernas dagis och hjälpte moster att städa. Tog ett tag att städa allt, många små rum och det va väldigt skitigt! Barnen va också med så det va full rulle. Roligt att kunna hjälpa till och sen fick jag något att göra. Sambon är och firar sin pappa. Hade ingen lust att följa med även fast mina planer ändrades.

Det är skönt att vara hemma nu! Ska ta en dusch snart tror jag. Är sugen på att gå och lägga mig i sängen och se en film. Men känns lite tidigt. Hade utan problem kunnat somna nu. Fick med mig en pizza hem som tack för hjälpen, god söndagsmat!

Imorgon är det kurs, och på tisdag, sen är det ledighet resten av veckan. Det går fort!
Mamma och sambon va med i fredags och fick se hur jag har det. Lyssna på lite föredrag och vi fick diskutera hur vår familj fungerar tillsammans, med kommunikation och sådana saker.
Det kändes konstigt att jag hade delar av familjen där. Ungefär som att två helt olika världar möts. Men det är nyttigt för oss.

Ska sätta mig i värmen framför kaminen nu, skönt!

 Jag & min fina vän Anna!


 

Likes

Comments

Idag är jag hemma ifrån kursen, mådde inte alls bra imorse eller igår, så valde att vara hemma idag.
Ska på yogan ikväll i alla fall, kan inte skada, snarare hjälpa till tror jag.
Har nog fått mer ont sen i söndags när jag och sambon gick kvällspromenaden med hunden, jag trampade snett ner i en grop, typ så knät vred sig. Gjorde obehagligt ont! Så har sovit dåligt sen igår natt.
Tyckte att det va gulligt av sjukgymnasten på kursen att ringa och fråga hur det va med mig efter att jag hade ringt in och sjukanmält mig. Gav lite råd om vad hon trodde kunde hjälpa, så det är roligt när man känner att dom verkligen bryr sig!

Har inte skrivit något om helgen. Men i vi va på bio i lördags och såg, The maze runner, faktiskt bättre än förväntat! Alla filmer är bra på bio brukar jag tycka, älskar känslan av att man slungas in i filmerna så att det nästan känns som att man är inuti dom.
Så om jag blir rik någon gång ska jag absolut ha en egen biosalong hemma!

Alla helgon helgen va ju i helgen, ingen utklädning eller liknande för vår del! Men har haft dåligt samvete att jag inte tog mig tiden att åka till pappas grav och tända lite ljus. Det är en bit att köra, men känns inte som en ursäkt.
Men känner samtidigt att jag ska dit snart i alla fall. Den 13 november är det 3 år sen han gick bort.
Är kanske tuffare än vad jag förstår själv att åka dit. Kanske därför jag går och drar på det.

På Fredag är det anhörigdag på kursen och då ska min mamma & sambo följa med dit. Teamet som har hand om min grupp ska prata lite om vad vi gör svara på lite frågor och diskutera lite om hur det går för oss och vad målet med kursen är. Och vi ska sätta oss och prata själva tillsammans med våra familjer.

Jag har fått en uppgift att skriva ner lite punkter som jag vill att dom ska prata om. Men det är sjukt svårt att komma på något. Pratade med mamma om det igår, och kom fram till att mina problem sitter mycket i att jag nog inte själv har accepterat min situation och förnekar mina problem ibland. Att jag inte delar med mig och berättar när det är jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag gillar helt enkelt inte att prata om det. Att skriva om det som jag gör här, är lättare och jag delar med mig av det jag vill.
Hur man ska kommunicera bättre utan att det blir för jobbigt för mig och att jag inte ska känna mig obekväm.

Acceptans-känsla-Tankar-Handling

Längtar extra mycket efter semestern nu, den kommer närmare och närmare! Nu är det bara 3 veckor och 2 dagar kvar! Vi ska ha det så jäkla bra!

Ha en bra tisdag!

 
 

Likes

Comments

En skön vecka har det varit, mest varit hemma och vilat, men det behövdes känns det som. Nu väntar en nu vecka på kursen, ska bli roligt att komma igång igen. Nu är det tre intensiva veckor som gäller! Sen bär det av mot varmare temperaturer en vecka! Blir skönt att vara någon annan stans än hemma helatiden. Sen i Januari börjar skolan igen, matte och historia blir det hela våren. Uppehåll och förhoppningsvis lite jobb i sommar. Sen till hösten hoppas jag att jag sitter i skolbänken på högskolan. Vilket program har jag verkligen inte bestämt mig om än, ödet får avgöra det tror jag! Men det är i alla fall skönt att äntligen ha en plan!

Igår blev det ett besök på Nova med min fina mamma. Skönt med spontana dagar. Hade inget planerat så roligt när det blir något man inte räknat med!
Idag blev det lite spontat också, bio ikväll, The maze runner blir det denna gången!

Sitter framför kaminen och skriver idag. Första gången jag eldar denna hösten, mysigt är det faktiskt och lederna tycker att det är skönt med värme!

Som vanligt gick jag en morgon promenad men min fyrbenta bästa vän idag, blev inte riktigt lika mysig som den brukar vara. För att det finns hundägare som inte har kontroll på sina hundar. Blev omkullsprungen av en stor hund som inte va kopplad. Izzie fick ett bett över nacken men det gick som tur va inte igenom. I alla fall så tycker jag att det är fruktansvärt oansvarigt att ha hunden lös när man inte kan kontrollera sin hund. Jag kan tycka att det är okej ibland om hunden bara vill komma fram och hälsa eller leka. Men samtidigt kan man inte veta om hunden som den springer fram till är aggressiv. Eller om det är till en person utan hund som är hundrädd.
Jag vet inte om det är lag på att ha hunden kopplad nu på hösten, men har för mig att det är mellan vissa datum som man ska det. Ägaren till hunden skämdes nog för sin hund trots att det inte märktes.
Jag ville inte skälla på henne, men sa tydligt att det inte är okej att göra så.
Jag blev ju rädd, inte för mig själv, utan för izzie som är så liten. Men han är en tuffing som försvarade sig, skönt!

Vill säga att zebrabanden som stödjer forskning om EDS finns att köpa nu, klicka här för att komma till hemsidan!

Ha en skön lördag!

🍃🍂


 

Likes

Comments

Idag har jag och hunden tagit en lång promenad i skogen, fint väder och inte så farligt kallt. Skönt att det äntligen är torrt på stigarna så man slipper all lera. Stannade till och busade, tog lite bilder och kastade pinnar, det bästa som finns tycker han!
Hade hoppats på att jag skulle orka städa akvariet. Men det ser ut att få vänta. Ryggen och jag är absolut inte vänner idag, samma sak som igår. Känns som att en nerv ligger i kläm eller att en kota sitter snett. Och det spelar ingen roll hur jag sitter, ligger eller står så avlastar det inte.

Har funderat lite på det och min mamma påpekade igår att det kanske inte riktigt framgår varför jag går, och vad det innebär med hanteringsprogrammet som jag har skrivit lite om.
Det heter egentligen smärthanteringsprogrammet. Som man kan bli erbjuden att gå när man är drabbad av kroniska problem med smärta. Alla på kursen är där av olika anledningar, bilolyckor, andra sjukdomar eller skador. Tror att det är en eller två som lider av wiplash skador efter bilolyckor. Någon har ont efter en misslyckad operation och resten har som mig någon sjukdom. 
Jag är den enda med en EDS diagnos. Mina problem sitter främst i vänster, höft, knä och axel. Det är helt olika hur jag mår från dag till dag och det är samma för de andra.
Man lär sig att hantera och acceptera att man har blivit sjuk och att få leva med det. Ingen av oss kommer att kunna bli helt botade eller friska, om man säger så. Men alla får hjälp och har en möjlighet att lära sig hitta ett sätt att försöka leva ett värdefullt liv trots sina problem.
Man har psykologi mycket. KBT. Arbetsterapi, sjukgymnastik och träffar med läkare. Alla har olika scheman och vi gör inte allt i grupp. 

man har olika mål som man vill nå, stora som små. Detta är ganska kort sammanfattat men jag vill inte göra det så stort.

Nu tänkte jag gosa ner mig med hunden i soffan och se en film kanske. Har funderat på om jag ska försöka lägga upp ett filmtips i varje inlägg. Älskar film i alla olika genrer och har sett en del under min tid som sjukskriven.

Dagens får bli War Horse eftersom vi såg den igår, en långfilm som är värd att se! En tår eller två brukar falla i slutet, men jag tycker att det är en film som passar alla!

Ha en fortsatt bra måndag!


 

Likes

Comments