Header

Nu är jag på landet. Vi kom hit igårkväll. Jag har varit ute nästan hela dagen idag. Som jag har längtat efter det här. Moder natur. Jag har tagit så mycket bilder, njutit av naturen och lugnet. Gräsmattan har krattats och även gruset. Jag satt på bryggan med höstsolen som bländade och bara kände "här har jag det bra".

Hoppas att ni får en fin lördagskväll så hörs vi imorgon!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Häromdagen tog jag mig ner på stan med ett mål; köpa en ny concealer. Tidigare har jag köpte billigare varianter från Maybelline bland annat, men nu kände jag att jag ville prova något nytt. Jag har hört massa bra om Urban Decays Naked Skin concealer, så efter lite om och men fick det bli den. KICKS hade 20% på alla basprodukter, så jag kände mig väldigt nöjd med min deal.

Dock var det lite bekymmersamt gällande färger. Den ljusaste var lite för ljus och den som var ett steg mörkare var för mörk. Man blir ju trött. Varför kan det inte finnas fler nyanser att välja på? Jag har en tendens till att alltid komma hem med en sminkprodukt som inte passar min hudfärg till 100 %. Kan inte alla märken ha 40 nyanser som Fenty Beauty? Hur som haver, valde jag den ljusaste färgen Fair Neutral. Än så länge gillar jag den, men jag är inte kär. Vi får se. Man måste ju lära känna sina sminkprodukter, vilket är vad jag kommer att göra med denna framöver.

Har ni någon favorit concealer?

Likes

Comments

13 juni - 13 juli - 13 augusti - 13 september

Det var en tisdag i juni. Jag var inte mig själv lik. Alla känslor var helt och hållet utanpå. En förståelse om saknad, blandat med både sorg och repekt. Det var känslor som jag inte var bekant med och en insikt av ett slutet kapitel. Det där fina, fina kapitlet som varit mitt favorit, var borta. Något som varit så varmt, oskyldigt och tryggt skulle förbli frånvarande. 

Juli. Jag var fortfarande skör. Det hade bara gått en månad sedan allt förändrades. Min tidigare känsla hade gått vidare till acceptans. I tankarna fanns viljan av att gå vidare, ett steg jag ville ta, men som jag då inte vågade. Saknaden och funderingarna tog upp mycket tid av mina dagar. Jag kunde tänka tillbaka på hur fint allt var i våras, och hur det hade varit de senaste åren. Ibland kändes det tungt och ibland inte. Jag hade bra och dåliga dagar.

Det var en augustikväll som min alldeles första artikel publicerades. Nu var det två månader sedan den där tisdagen i juni. Det blev en symbol, för hur som mycket kan hända på två månader. När jag såg min artikel insåg jag hur livet går vidare och hur man tar små steg i en riktning av förändring. Jag förstod att jag klarar att vara självständig. Det var ett faktum att jag hade kommit en bit bort från det som varit. Jag hade sakta börjat omvandla sorgen till styrka.

Jag kom hem från London en eftermiddag i september. Det var en resa som hade en större betydelse för mig. Jag fick några dagar i en bubbla där jag tog chansen att börja tänka i nya banor och hitta tillbaka till mig själv. Tre månader hade gått. Svackorna kom ibland, men mer och mer sällan. Någonstans på vägen lär man sig att gå vidare. Det handlar inte om att glömma eller skuldbelägga. Det handlar om att komma ihåg det fina och ta med sig sina lärdomar in på livets nya väg.

~

"Det märks att du mår bättre nu och att du har börjat gå vidare", sa en nära vän till mig häromdagen under en lunch i stan. Hon hade rätt. Jag är inte längre sådär skör och jag pratar inte om det med sorg i rösten längre. Till min vän svarade jag att tanken på vårt förflutna gör mig mer glad än ledsen. Jag har valt att minnas det som var fint. I oktober är det fyra månader sedan. Jag är inte ledsen längre. Idag är jag tacksam och glad för hur allt slutade. Den respekt som alltid funnits förstördes inte och det fina fanns fortfarande kvar. Jag har valt att tänka på det viset. Det är så jag har gått vidare, genom att minnas det fina.

Likes

Comments

Nu är hösten här. Det är lite sådär småkyligt ute och träden ändrar färg. Jag gillar hösten, det gör jag. Men det tar lite emot att inse att det är ett helt år kvar tills vi får återse sommaren igen. Visst vill man springa runt barbent och njuta av värmen en stund till? Aja, skinnjackor och stickade tröjor är ganska mysigt det med. Jag antar att man måste välja att se charmen i alla årstider. Även om det inte tydligt syns i mitt instagramfeed så har jag försöker jag ta vara på höstens alla mysiga egenskaper så gott jag kan. Om en stund ska jag ut på en power walk i höstvädret. När jag kommer hem ska jag krypa ner i sängen med en kopp te och lite netflix, kanske tända lite ljus till och med? Det låter ju inte så dumt. 

Vill du se mer av mitt instagramkonto? @alexandra.wiberg

Likes

Comments

När jag fick reda på att Michaela Forni och Michaela Hamilton skulle starta podd blev jag så, så lycklig. I söndags kom första avsnittet och jag är såld. Bara några sekunder in i avsnittet visste jag att jag kommer längta till söndagarna, för att få lyssna på dessa kvinnors kloka ord. Det är en podcast, precis i min smak. Även om det redan finns många podcasts där det diskuteras om känslor osv, går Forni och Hamilton verkligen på djupet, på en ny nivå. Det var flera gånger under det första avsnittet som jag nästan fick gåshud, på grund av att deras ord träffar så rätt. Jag älskar poddar som berör och det precis vad Forni & Hamilton gör.

Om ni inte redan har lyssnat på den här podden måste ni göra det! Tips! Tips! Tips!

Likes

Comments

1. Jag är stolt över mig själv. Äntligen har jag tagit tag i mitt jobbsökande. Tanken var att efter att vi kom hem från Ios skulle jag sätta igång att söka jobb med en väldig fart. Men som bekant, vet vi nog alla att saker inte alltid blir som man har tänkt sig. Under ungefär en månads tid har jag mått dåligt. Det blev en ganska lång period utan varken energi, motivation eller ork. Allt det som vanligtvis är mina goda egenskaper försvann bara. Nu, äntligen, tack och lov är jag på banan igen. Jag är redo för nya tag och riktar mitt sikte framåt. Det känns underbart.

2. Ibland slås jag av hur glad jag är för mina vänner. De som alltid förstår, de som alltid för en att skratta, de som stöttar oavsett. Det var en tid i mitt liv då min omgivning bestod av kompisar som varken förstod eller fick mig att skratta. Där och då var det inte något jag var medveten om. Den insikten kom när jag var i en annan krets, omgiven av rätt personer. Sann vänskap är något som jag värderar otroligt, otroligt högt. Jag är så tacksam över att ha så fina vänner i mitt liv idag.

3. Under september månad har jag gjort mer tid än vanligt, för något jag älskar, nämligen fotandet. Det har varit så kul att experimentera och prova mig fram. En effekt av detta har blivit att jag känt mig mycket mer motiverad och inspirerad till att blogga. Ni vet ju säkert att jag älskar kombinationen av bild och personlig text, därför känns det så himla kul att ha en period med det i fokus.

Likes

Comments

Igår tog jag en promenad tillsammans med min morfar. Eftersom han inte orkar gå så långt satte vi oss i en park och njöt av eftermiddgasolen. Det är alltid intressant och givande att prata med min morfar. På parkbänken satt vi med ett långt samtal. Jag berättande om min tankar om framtiden och att jag känner mig stressad inför alla val som ska göras. Morfar lugnande mig och sa att jag inte ska vara stressad över det, för allt kommer att ordna sig. Jag antar att det är så, att livet händer av sig självt till slut.

När vi satt där och pratade kände jag hur det fanns en fin symbolik i stunden som vi delade tillsammans. Jag, barnbarnet satt och berättade om mina tankar kring framtiden till morfar, som i sin tur berättar för mig om sina 93 år på jorden. Bredvid oss satt det en äldre dam med sina små barnbarn och blåste såpbubblor. Jag kopplade det direkt till när jag och min syster lekte med bubblor hemma hos mormor och morfar, precis som damen bredvid oss gjorde med sina barnbarn. Vi gjorde alltid så. Jag sa till morfar att jag mindes att mormor tyckte att det var så skojigt att vi till och med gjorde det inomhus. Morfar fick ett leende på läpparna, det kom han också ihåg.

Livet är så fint.

Likes

Comments

Mensvärk. Prommis runt kvarteret. Mjukisar. Soffan och PH. Tända ljus. Pronaxen. Färdig mat. Filt.

Solen skiner och det är en fin tisdag. Jag tog mig ut på min dagliga power walk, som burkar bli runt tre kvart, en timme ish, men idag vände jag hem eftergöra några minuter. Det är bara en sådan dag idag. Jag känner mig mensig och trött. Värken går från magen ner i benen och dessutom har jag huvudvärk på det. Mys. Även om jag inte mår så bra idag ska jag ändå försöka bocka av lite grejer på to-do-listan. Förhoppningvis känns det lite bättre lite längre in på dagen.

Likes

Comments

Idag är det den 25e september. Shit vad tiden går fort. För en månad sedan var jag och mina kära vänner på Ios. Det är verkligen en resa jag kommer komma ihåg länge. Vi, som hällt ihop under våra tre gymnasieår åkte på vår första resa tillsammans. Även om det inte alltid blev helt som vi tänkt oss, är det många härliga minnen att se tillbaka på.

För mig var det dessutom första gången i Grekland. Bara det var ju en upplevelse i sig. Av det jag fick se av den ön vi var på kan jag definitivt säga att jag vill komma tillbaka. De vita husen i kombination med det blåa havet är ju bara för fint och idyllsikt.

Bilderna är från våra två utflykter som vi gjorde under veckan. Det var också de enda gångerna som jag hade med mig kameran. Trots att det blev väldigt lite kamerabilder är jag otroligt glad för de jag lyckades knäppa av. Hur fina är inte dessa? Solnedgångarna var ett måste.

Likes

Comments

På söndag är det oktober. Jag orkar inte skriva om hur obehagligt det är att tiden går så jävla fort. Istället vill jag dela med mig av ett uppslag i min anteckningsbok. Det ska föreställa någon typ av överblick för den kommande veckan. Jag har alltid varit en person som tycker om att skriva i en kalender. Den här hösten har jag inte köpt en färdig almanacka, utan nu gör jag min egen på liknande vis som ni ser på bilderna. Det passar mig perfekt och jag trivs verkligen med att få kladda som jag vill i det här svarta blocket, utan några riktlinjer alls.

Planerna för veckan är diffusa. Jag har en del som jag vill hinna med, men det är oklart när vad ska bli gjort. Det jag vet är att jag vill jag åka till landet i helgen. Ni som läste det här inlägget här säkert koll på hur mycket jag längtar dit. Annars ska jag, under veckan träffa lite kompisar, fota, promenera med morfar, söka jobb och fortsätta sträva mot en tydligare vardag.

Har ni något speciellt planerat för den här veckan?

Likes

Comments