Header

På andra sidan Sverige

Jag kan verkligen sakna mycket med Stockholm under tiden vi är här på Smögen. Allt från matbutikens utbud, till personer som betyder. Ibland känner man sig bara fruktansvärt långt bort från det som jag ändå kallar hemma. Smögen är också ett hemma, men på ett annat sätt. Här är jag ju oftast bara en månad om året. Det är klart att jag saknar mitt Stockholm, med allt vad det innebär.

Men den här månaden jag får spendera här är också väldigt bra för mig. Så fort man sätter foten här (under sommartid) rullar vardagen igång. Allt är på samma sätt som det brukar. Jag har mitt jobb att gå till, hemmet som tar så bra hand om oss, man hälsar och umgås på samma människor, äter samma goda mat från havet och är ute på sjön jämt, allt är alltid så. Det är som att vara i en låtsasvärld, en bubbla att få vara i, en plats att få rymma till.

Jag har tagit upp det flera gånger i bloggen, hur studenten påverkat mig väldigt mycket. För mig har det blivit lite som att tappa fäste från livet. Det som har varit min vardag i tre år finns inte mer, jag har inte något att göra på dagarna, mina vänner och jag träffas mer sällan, det där som känts speciellt tillhör också det kapitel som stängts. Det har varit väldigt jobbigt för mig att inse och det känns fortfarande svårt. Framtiden är så otroligt oviss, så det nästan ger mig ångest. Allt under min gymnasietid har varit så bra, vilket givetvis innebär den största tomheten man kan tänka sig.

När jag är här på Smögen, i den här låtsasvärlden, har jag en vardag och jag är långt bort från allt som påminner mig om det riktiga livet som väntar i höst. Det är så skönt att få vara här, på andra sidan av Sverige, för att det innebär ett lugn för mig, ett lugn som jag saknade de två första veckorna efter studenten. Jag är så tacksam för att jag har den här platsen att rymma till när livet inte är det lättaste. För här är det tillåtet att tänka på annat för en stund.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

I mörkret långt ifrån varann

fast vi känner samma sak

fast vi tänker likadant

fast vi talar samma språk

och bor i samma land

sitter vi i mörkret nu

långt, långt ifrån varann

– Melissa Horn

Likes

Comments

betytt, betyder, betyda

Jag väljer att se det fina. Jag väljer att behålla den fina bilden i allt det här. För jag vill att det ska förbli ett fint minne. Det är viktigt för mig. Något som har betytt mycket, och som fortfrände betyder måste få en fin plats i tankarna.

Jag står och velar i ett vägskäl. Kanske behövs det läggas bakom, så att livet kan ta en ny vändning? Eller ska man låta sig känna, vänta och processa? Vart jag ska placera funderingarna är en gåta. Jag vet i alla fall att känslor och sådant försvinner inte över en natt. Det får ta sin tid, en dag i taget.

Kvar finns ju allt, lika fint som det alltid har varit. Ännu, får det mig att le. Även fast det finns en sorg, gör det fina mig glad. Och vad som händer i framtiden vet ingen. Kanske. Kanske inte. Men oavsett vad som sker, kommer jag alltid välja att se det fina, för det gör mig fortfarande varm i hjärtat, sådär alldeles mysig och go'.

Likes

Comments

Sommarens planer

Nu beger vi oss av till vårt underbara hem på Smögen. I ungefär fyra veckor ska vi vara på härliga västkusten. Det är så mycket kul jag har att se fram emot nu. Jag har längtat så mycket till Smögen under de senaste veckorna. Det är ju mitt hem och på sommaren är det där jag vlll vara helt enkelt. Efter studenten och alla tomma känslor känns det också skönt att lämna Stockholm för att byta miljö lite.

Om några dagar ska jag köra till Uddevalla för att hämta Frida som kommer från Stockholm med tåg. Några dagar får vi på Smögen tillsammans, vilket ska bli otroligt roligt. Jag har massa planer för allt kul som vi kan hitta på. Det betyder så mycket att ha en vän från Stockholm på besök. För det är ändå det jobbigaste med att ha sommarställe på andra sidan Sverige, alla vänner hemma är så långt ifrån.

Nästa vecka ska familjen åka till Oslo i två dagar. Det ligger ju faktiskt nära Smögen. Efter bara en liten bilresa har vi kommit till Norge liksom. Det ska bli jättemysigt verkligen! Jag älskar Oslo som stad. Vi brukar åka dit på somrarna ibland och varje gång får jag en bra känsla. Jag trivs så himla bra där.

Sedan väntar flera härliga veckor på Smögen. Jag ska jobba en del på mitt mysiga jobb, vilket jag ser fram emot. Annars kommer det badas mycket, ätas gott, åkas en hel del båt och njutas en väldans. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, jag älskar verkligen den ön av hela mitt hjärta. Det ska bli så skönt att spendera mycket tid där. Jag tycker också det känns bra med ett rejält miljöombyte. Hemma i Stockholm känns det så tomt nu när skolan och allt är över. Att vara i en helt annan miljö, där man kan skapa sig en helt annan vardag kommer vara perfekt.

Sen kommer jag hem någon gång i augusti. Då ska jag äntligen få krama om alla nära och kära, som jag inte sett på länge. Saknar de redan! I slutet på månaden väntar även den roligaste resan med mina tjejkompisar. Vi ska nämligen åka till Grekland i en vecka. Alltså åh, så kul det ska bli!

Likes

Comments

Komplext

Livet är så komplext. Allt vi upplever känns på olika sätt. Vi har dagar då allt suger, men vi har också dagar där glädjen är det enda som består. Ren lycka varvas med sorg. Det är väl det som gör livet så genuint? Att vi alla har toppar och dalar. Kanske njuter vi mer av det härliga efter en jobbigt period? Efter regn, kommer solsken, visst?

Jag vet att jag tjatar mycket om studenten. Men så får det vara, för att det är den största förändringen jag har varit med om i mitt lilla liv ändå. När jag tänker tillbaka är det så svårt att greppa. Den lyckligaste dagen i livet lämnade efter sig så mycket sorg och tomhet. Allt bara försvann och livet man hade innan har plötsligt passerat. Jag blir så sorgsen av tanken på att allt som varit så bra under dessa år innebär ett slutet kapitel. Vad händer nu liksom? Efter världens underbaraste solsken, kom ett hejdundrandes regnoväder.

När kommer nästa solsken då?

Likes

Comments

CHANEL boutique á Saint-Tropez

Att vara på resande fot är som att rymma från vardagen. Då man får miljoners chanser att uppleva nytt, gå vidare från gammalt och vara nyfiken på allt främmande. Man får klä sig för ett annat klimat, äta goda måltider man aldrig tidigare smakat och vistas med något annat språk än sitt eget. Kontrasterna kan vara stora, men o så vackra.

Jag tycker att det är och har varit väldigt skönt att lämna vardagen i Stockholm för några dagar. Även om livet hemma inte är mycket till vardag nu efter studenten, är det en befrielse för själen att byta miljö. Det enda fokuset man behöver ha här är resan och nuet. Inga ångesttankar eller svåra stunder behöver ta fatt i en. så som det kan vara annars.

Sedan studenten har det mesta varit jobbigt på sina egna vis. Eftersom jag inte har något jobb i Stockholm under sommaren, har dagarna flutit på utan någon vidare struktur. Vill jag sova en hel dag kan jag det, för det finns inga måsten. Visst är det bekvämt, men jag behöver aktiveras, skapa planer och träffa människor, för att må bra. Själv utan ett schema har under de senaste två veckorna inneburit en himlans massa tankar. För visst är det så, grubblet kommer när man är själv? Jag vet inte vad jag känner kring det. Det är påfrestande även om jag tror att det kan vara nyttigt. Eller nja, jag vet inte om det är så nyttigt egentligen. Kanske är det bästa att omge sig med sina favoriter och prata ut, istället för att hålla inne? Ovissheten av att ha tagit studenten har i alla fall inneburit en känsla som jag inte riktigt tycker om. Hur det ska hanteras vet jag inte, men jag vet att det känns bättre när man får rymma från vardagen litegrann.

Just för att det känns bra strosar jag gärna runt i Saint Tropez med kameran i högsta hugg, äter god mat och njuter av solens härliga sken. Att ha vägarna förbi CHANEL är att rymma bara i sig, men tills den dagen jag bestämmer mig för att faktiskt ha ett ärende där, står jag gärna och poserar utanför, med skylten i sikte.

#nouwoutfit

Likes

Comments

Studentens lyckliga dagar

Nu har jag checkat av tre år på gymnasiet och faktiskt tagit studenten. Idag är det exakt två veckor sedan. Det är fortfarande overkligt, men på något sätt bara ett faktum som kommer ta tid att smälta. Ett jävligt sjukt faktum.

Jag tänker tillbaka på våren och studentens lyckliga dagar. Minnerna jag har är verkligen bara ren glädje. Hela våren har varit underbar! 100-dagars, mösspåtagningen, skivorna, vår egen skiva och sedan självaste studenten. Det är konstigt att rabbla upp allt sådär, för det har varit så mycket mer. Saker som inte går att sätta ord på, saker som bara varit fantastiska i sig självt. Men det där var min sista tid på gymnasiet, en underbar tid. Jag är så glad för att jag har så många fina minnen tillsammans med de bästa människorna. Men framförallt är jag glad och stolt över hur fin min gymnasietid blev.

Alexandra 16 år som började gymnasiet var aningen osäker och helt ovetandes vad som väntande. Inte kunde hon veta att de bästa åren i livet låg framför henne. Inte kunde hon veta att hon skulle få så underbara vänner. Inte kunde hon veta att hon skulle växa och utvecklas till en helt annan person. Inte kunde hon veta att 19-åriga Alexandra skulle vara stolt över hur hennes liv kommit att bli. Inte kunde hon veta hur fint livet skulle att bli året då hon skulle ta studenten. Inte kunde hon veta att Alexandra i framtiden skulle önska att lilla Alexandra skulle få reda på hur livet skulle ordna sig och bli perfekt. Allt löser sig och det blir bättre.

Idag är jag stolt över mitt liv och oändligt lycklig över mina tre år, den bästa tiden i mitt liv.

Likes

Comments

Tryggheten märks först när den är borta

Det där varma, aningen blyga. Det där som får en att bli glad, aningen generad. Det där som man helst håller för sig själv, aningen rädd. Det där som skrämmer en mest, aningen ömtålig. Det där som alltid kommer vara speciellt, aningen fint.

Något som alltid varit där, som alltid känts speciellt och fint, kan tona ut. Målas bland livets alla frågetecken. Är och varit har det alltid. Trots det suddas vardagen ut. Kvar blir något nytt och annorlunda, något ovisst.

- Det var en vardag som jag tyckte om, mycket. Även om jag var dålig på att visa det, betydde det något för mig. Det betydde mer än vad jag någonsin kunnat ana. Trots allt, var det en trygghet.

Det är inte för än man mister det som insikterna kommer. Ensamheten innebär tankar, som resulterar i insikter. Det man aldrig kunde förstå innan breder ut sig framför en. Vetandet känns.

- Jag inser allt nu. Det är tomt och jag förstår att jag kommer att sakna det betydligt mer än vad jag trodde från början. Betydligt mer.

Likes

Comments

Punkt för punkt

Jag kan inte hitta något annat ord som beskriver tillvaron just nu än vilsenhet.

Jag vet inte vart jag ska leda mina tankar någonstans, eller varför jag ens skriver det här inlägget.

Jag antar att jag försöker hitta någon motivation genom att blogga.

Jag anstränger mig varje dag för att sysselsätta mig själv, göra planer och komma ut.

Jag saknar en vardag.

Jag kommer på mig själv i hur jag ofta grubblar och ser tillbaka det som har passerat.

Jag inser hur mina tre år på gymnasiet var de bästa åren i mitt liv.

Jag längtar till Smögen, då jag äntligen kan få komma till ro, där allt är som det brukar och där jag får aktivera mig i mitt jobb.

Jag har så mycket tankar i huvudet som jag inte kan sätta ord på.

Jag förstår inte att studenten redan var 10 dagar sedan.

Jag tycker att det är svårt att känna hur hela livet tappar fäste nu efter studenten.

Jag vill hitta något jag är genuint passionerad för.

Jag har ju i och för sig alltid brunnit för att fotografera.

Jag finner ro i att kombinera fotografi och text.

Jag vetefan vad det här är för poetisk skit jag har kommit upp med.

Jag känner bara för att uttrycka mig lite här, i min egna kreativa bubbla.

Jag och min vilsenhet mår bättre nu i alla fall.

Likes

Comments

Obeskrivlig kärlek

För några veckor sedan sa jag att jag inte längtade lika mycket till vårt hem på västkusten, som jag brukar. Jag vill inte lämna mina vänner här i Stockholm. Det är fortfarande något som tar emot, att åka ifrån vännerna, men åh vad jag längtar till Smögen nu. Om ungefär två veckor är det dags, då får jag omfamnas av min ö.

Jag kan inte förklara känslan. Men att anlända dit är som att komma hem till en lugnande famn. Varje år vid den här tiden kommer längtan krypandes. Jag vill bara komma dit och andas. Att sitta på klipporna och se ut över havet är precis vad jag behöver just nu. Det finns ingen bättre trygghet än havet.

Likes

Comments