Header

Omgviningen är allt

När jag tänker på personen jag har blivit under gymnasiet blir jag glad. För när jag började var jag en osäker sextonåring, som led av hjärtesorg. Det var väldigt jobbigt i början av skolan på grund av det, men successivt blev allt bättre. Till slut tillhörde den där osäkra, hjärtekrossade tonåringen ett slutet kapitel.

Jag är så otroligt tacksam för allt det jag har idag, som jag inte hade för tre år sedan. När jag tänker på det blir jag helt varm i kroppen. Det är en otroligt stark känsla av att se hur livet förändras och hur det alltid kan bli bättre.

Efter gymnasiets slut kommer jag ha blivit en person jag är stolt över, någon som vet vad hon vill och kan stå upp för sig själv. Allt handlar om att hamna rätt, för omgivningen är allt. Det som gör mig gladast är hur jag kommer se tillbaka på dessa tre år och tänka på hur de var mina bästa.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ett år på Nouw

Igår var det faktiskt bloggens födelsedag. Det känns sjukt när man tänker på hur fort det här året har gått. Men samtidigt är det så otroligt mycket som har hänt sedan jag skapade min blogg här på Nouw. När jag tänker tillbaka på mitt liv för ett år sedan, är det mycket som har förändrats. Det som gör mig glad är att jag ser hur mycket jag själv har utvecklats, på alla möjliga olika plan. En förändring och utveckling som jag blir glad av.

Jag minns att jag att det var lite läskigt att starta bloggen, det var ju en helt ny värld för mig. Text och bild som alltid varit en del av mig, hade jag aldrig någonsin delat med mig av på ett liknande sätt. Idag lägger jag ut mina egna bilder, tillsammans med, ibland väldigt personliga texter. Det var ett stort steg, men som jag idag är väldigt tacksam över. Under det här året har jag även ändrat synen på hur jag själv vill blogga. Jag vill vara personlig med mina läsare, för jag vill visa människan bakom alla frukost eller resebilder. Det är viktigt för mig. Att bara lägga upp opersonliga vardagsglimtar ger mig ingenting, och jag kan tänka mig att det inte är kul att ta del av heller.

Till sist vill jag tacka er som läser min blogg, jag uppskattar varenda en. Varje like, varje kommentar och varje unik besökare. Tusen tack!

Likes

Comments

Studentens tankar

// Jag vet inte vart jag ska placera tankarna. Ibland längtar jag till tiden efter studenten, men ibland vill jag aldrig att nuet ska ta slut. Skräckblandad förtjusning rakt upp och ner. Ibland är skräcken starkast, och ibland förtjusningen. Läskigt och underbart på samma gång. Men en sak är i alla fall konstant; känslan av att jag kommer sakna det som är nu. Gymnasiet har varit den bästa tiden i mitt liv och det är jag så tacksam för.

// Klump i magen och ett dunkande hjärta. Vad är rätt? När kommer ärligheten vara det enda som talar? Även om det skrämmer mig längtar jag. Jag vågar inte hoppas, men ändå gör jag det, för att det är det jag bryr mig om. Slutet får inte vara nu, det är för tidigt. 

Likes

Comments

Mitt älskade hem

Det är en konstig känsla när man packar ihop ett hem, för att sedan lämna det för något annat, främmande. Jag har bott i vår långenhet sedan dagen jag föddes, i nästan 19 år. Det har varit det omfamnande barndomshemmet jag alltid älskat. Idag vill jag tillägna det här inlägget till min fina lägenheten som nu vandrar vidare.

På bilden ser ni mitt rum och hur det såg ut innan flytten. När jag ser den här bilden känner jag så himla mycket. Mitt fina, lilla rum. Där väggarna först var lila, men som jag valde att måla om i en grå nyans, efter många år. När jag var yngre låg det en färgglad alfabetsmatta på golvet. Hyllan var proppfull med gosedjur, som senare ersattes med fotografier som jag tagit på alla resor vi gjort under åren. Över fönstret satt en lång remsa med gamla bilder från den plats jag har närmast hjärtat. I taket hängde lampan med rosa snäckskal som jag önskade mig när jag gick i mellanstadiet. Vid skrivbordet från Ikea stod stolen min mamma snickrat. På hyllan var smyckeskrinet placerat, som kommer från min farmor. Där stod också den där fula ugglan jag önskade mig av någon konstig anledning. Och högtalaren som har fått mig på humör oräkneliga gånger. Och även den handmålade skålen som en gång tillhört min farfar i Båstad. Kudden på sängen har Anna-Greta sytt. Bilderna på mig och min syster gav mig alltid ett leende. Persiennen släppte in alldeles för mycket ljus på morgonen. Min säng var antingen klädd i nalle Puh eller Babar lakan, när jag var liten. Trots den lilla ytan fick den plats en extra säng, där bästa kompisarna och jag haft mysiga sleepovers. Ljusslingan lös alltid så fint om kvällen. På sängen låg min favoritfilt från Norrgavel. Längs med min runda vägg (som alla för övrigt fnissat åt) slängde jag alltid min smutstvätt i en hög på golvet. Bredvid hade jag min sackosäck, där alla mina vänner suttit i timmars timmar. Dörren till balkongen har varit proppad med allt ifrån bokmärken, autografer, affischer, till bilder på alla jag älskar. Balkongen fick inte så mycket kärlek, det var så lyhört på gården och ganska omysigt. Vid min säng hade jag i många år en madrass för att stänga ute kylan, eftersom väggen var iskall. På min dörr hade jag en stor Bratz affisch i lila som matchade mitt rum. På en liten vägg hade jag ett fint skåp min mamma gjort, där i hade jag mina parfymer. Det kunde bli väldigt kallt i mitt rum på vintern, då fick jag sova med dubbla kläder och en extra filt upp till nosen. Från fönstret i mitt rum kunde jag se över till hallen. Jag brukade vinka hejdå från mitt rum när någon gick hemifrån.

Det finns så mycket bevarat här som jag aldrig kommer glömma. Jag tänker på alla luciatåg som jag och min syster höll för mamma och pappa. Alla födelsedagar. Den gången min farbror kom på besök och hur knasigt jag tyckte att det var att vi åt sill. När jag vaknade upp med beskedet att jag hade fått en lillasyster. Hur mormor och morfar barnvaktade mig. Alla lördagsmiddagar. Hur spännande det var när mina kusiner kom på besök. De hjärtekrossande besked man fått. Hur vi haft minnesplatser i matsalen för de som lämnat oss. Hur julgranen alltid pyntats med samma charm. Hur doften från köket kunde spridas ända till vardagsrummet. Hur tydligt vårljuset märkets i lägenheten, som annars var ganska mörk. De tusentals gångerna jag satt i den gröna fåtöljen, när någon kom hem, det var min favoritplats hemma. Hur golvet knarrade när man hade varit borta på semester. Den stämning som fann sig i vardagsrummet och matsalen på kvällarna. Jag kommer att sakna allt med mitt gamla hem.

Igår eftermiddag överlämnades nycklarna. Personligen känns det väldigt tungt, då jag inte klarar av farväl som detta. Men jag hoppas och vet att familjen som väntar tvillingar kommer att få ett bra liv i vår fina lägenhet.

Likes

Comments

Frihetskänslan deluxe

Jag känner mig helt varm i kroppen. Igår blev jag ÄNTLIGEN körkortsinnehavare! Det känns helt jävla underbart!

Den senaste tiden har verkligen varit kämpig. Blod, svett och tårar. Jag har hatat min bilskola och det är tyvärr anledningen till varför det varit så jobbigt. Men nu behöver jag aldrig mer sätta min fot där inne, för nu är jag fri!

Jag tog en sväng genom stan igår, med Michaela och hennes kompis. Frihetskänslan deluxe att sitta i bilen helt själv. Man kan ju inget annat än att le. Jag är så otroligt stolt över mig själv!

Likes

Comments

De ljumna sommarkvällarna 

Nu sitter jag här och tittar ut på det vi kallar för aprilväder. Det är mitten på aprilmånad och utanför fönstret skiner solen medan snön yrar.

Detta får mig att längta otroligt mycket till de svenska sommarkvällarna. Den ljumna värmen, som håller sig enda in på småtimmarna. Att gå en kvällspromenad för att se hur solen dalar ned på himlen. Se ut över havet som skiftar i någon blå-lila ton. Jag längtar till sommaren på västkusten mer än allt! Ge mig det nu tack!

Likes

Comments

Så fort flygplansläget stängdes av

Det var precis när vi landade i Österstund som nyheten nådde oss. Så fort flygplansläget slogs av svämmade mobilen över med diverse gruppchatter i panik, "är du okej?"-sms och skräckslagna nyheter. Jag fick panik, ett enormt tryck över bröstet och ville bara gråta. Även om detta sker i världen vardagligen, känns det ändå ofattbart att det sker i staden där vi bor och där rör oss varje dag. Det känns bara fruktansvärt och alla tankar går till alla drabbade och anhöriga. Att världen kan vara så hemsk. Jag vet inte mer vad man ska säga. Det är en sorglig dag idag.

Just nu känns i alla fall Åre som den tryggaste plasten på jorden och jag är tacksam över att vara här. Det kommer vara svårt att smälta detta och vi alla är väl i ett slags chocktillstånd. Det känns svårt att fokusera på semester och skidåkning. Men imorgon är det det jag ska försöka göra. Var försiktiga hörni och ta hand om varandra! Sprid kärlek!

Likes

Comments

Fem, små personliga sanningar om mig

// Jag påverkas mycket av känslor i min omgivning. Är någon runt om mig ledsen blir även jag det, eller jag får i alla fall en dålig känsla i kroppen. Det har exempelvis hänt att jag sett ett främmande par på bussen som såg väldigt sorgsna ut och nästan velat gråta, just för att de såg så otroligt ledsna ut. Jag vet inte om det är en bra eller dålig egenskap, men det är i alla fall så det är. Givetvis kan det också vara åt motsatt håll, att när folk jag bryr mig om är glada blir jag glad och vill dela lyckan med dem. Hursomhelst är jag en väldigt känslostyrd människa.

// Psykologi är har verkligen varit mitt bästa ämne genom skolan. Jag tycker att det är otroligt intressant och spännande. Man kan applicera det på allt i vardagen i princip. I framtiden skulle jag kunna tänka mig att läsa det på högre nivå. Dock vill jag inte bli psykolog eller liknande, jag tror att jag är alldeles för känslig för det haha.

// Att ta hålla på med körkortet har varit bland det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Jag har haft otur med min körskola, vilket har förstört delar av min relation till körning. På grund av detta har jag fått dåligt självförtroende och jag vet inte hur många gånger jag gråtit påväg hem från körskolan. Fruktansvärt. Jag tycker verkligen att det är sjukt hur körlärare kan vara så opedagogiska och taskiga.

// Under sommartid är jag mer eller mindre uppväxt på västkusten. Jag har exempelvis bara varit i Stockholm i juli ett fåtal gånger. Det är ön på västkusten som är mitt hem på sommaren. Jag älskar det, vi bor precis vid havet, jag har ett superhärligt jobb, människorna är underbara, för att inte tala om miljön och maten! Saltvattnet och skaldjuren ligger mig varmt om hjärtat. Jag har sagt det förut i bloggen, men det som jag älskar mest med vårt ställe där är hur mycket lugn och tillhörighet jag känner. Det är en underbar känsla.

// Kärlek är något som skrämmer mig ganska mycket. Jag vet hur fint och underbart det kan vara, men jag vet också hur fruktansvärt det kan bli. Efter att ha blivit sårad är rädslan det som stannar kvar längst. Det var länge sedan nu, men jag kan fortfarande få panik av tanken på att hamna där igen. Jag vill inget annat än att komma över det som skrämmer mig sådär, men det är svårt att våga slappna av i den känslan. Även om jag känner kärlek är jag rädd.

Likes

Comments

Grunden är accpetans

Jag kan bli arg och nästan lite ledsen på mig själv ibland. Varför har jag så svårt för att stå för mina egna känslor? Det är som att erkännandet inte går att hantera. Trots att det gör mig glad och varm inombords, kan jag inte stå för det. Jag tror att många känner igen sig i känslan av att så fort något sägs högt så blir det verkligt, och verkligt är läskigt. Därför är det lättare att hålla tyst och flacka bort blicken.

Acceptans är inte lätt, det är otroligt jobbigt och påfrestande. Men hur länge kan man gå runt och ignorera något som hjärtat verkar tycka om? Någon gång måste man våga acceptera, erkänna och låta livet hända. Visst?

Det är bara vägen dit som är svår.

Likes

Comments

Sol, vårblommor & fiskmåsar

Det är ingen hemlighet att våren tagit plats, den har kommit för att stanna. Som man har längtat! Att känna hur solen värmer och lyser upp våra dagar, att se de första vårblommorna i rabatten och höra fiskmåsarnas premiärskrik. Det är riktiga vårkänslor det.

Så länge det varit, mörkt, snö och slask, har studenten känts långt ifrån. Nu känns det inte så längre. Våren får mig att verkligen känna, i hela kroppen hur studenten närmar sig med stormsteg. Snart, jävligt snart är den här tiden slut. Jag längtar hur mycket som helst, men jag kan inte låta bli att få lite ångest över att lämna den trygghet jag lever i nu.

// Dagens frukost blev banangröt, på 1 dl havregryn, 2 dl vatten och en mosad banan. Det toppade jag med kiwi, tinade bär och valnötter.

Likes

Comments