Header

Frihetskänslan deluxe

Jag känner mig helt varm i kroppen. Igår blev jag ÄNTLIGEN körkortsinnehavare! Det känns helt jävla underbart!

Den senaste tiden har verkligen varit kämpig. Blod, svett och tårar. Jag har hatat min bilskola och det är tyvärr anledningen till varför det varit så jobbigt. Men nu behöver jag aldrig mer sätta min fot där inne, för nu är jag fri!

Jag tog en sväng genom stan igår, med Michaela och hennes kompis. Frihetskänslan deluxe att sitta i bilen helt själv. Man kan ju inget annat än att le. Jag är så otroligt stolt över mig själv!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

De ljumna sommarkvällarna 

Nu sitter jag här och tittar ut på det vi kallar för aprilväder. Det är mitten på aprilmånad och utanför fönstret skiner solen medan snön yrar.

Detta får mig att längta otroligt mycket till de svenska sommarkvällarna. Den ljumna värmen, som håller sig enda in på småtimmarna. Att gå en kvällspromenad för att se hur solen dalar ned på himlen. Se ut över havet som skiftar i någon blå-lila ton. Jag längtar till sommaren på västkusten mer än allt! Ge mig det nu tack!

Likes

Comments

Så fort flygplansläget stängdes av

Det var precis när vi landade i Österstund som nyheten nådde oss. Så fort flygplansläget slogs av svämmade mobilen över med diverse gruppchatter i panik, "är du okej?"-sms och skräckslagna nyheter. Jag fick panik, ett enormt tryck över bröstet och ville bara gråta. Även om detta sker i världen vardagligen, känns det ändå ofattbart att det sker i staden där vi bor och där rör oss varje dag. Det känns bara fruktansvärt och alla tankar går till alla drabbade och anhöriga. Att världen kan vara så hemsk. Jag vet inte mer vad man ska säga. Det är en sorglig dag idag.

Just nu känns i alla fall Åre som den tryggaste plasten på jorden och jag är tacksam över att vara här. Det kommer vara svårt att smälta detta och vi alla är väl i ett slags chocktillstånd. Det känns svårt att fokusera på semester och skidåkning. Men imorgon är det det jag ska försöka göra. Var försiktiga hörni och ta hand om varandra! Sprid kärlek!

Likes

Comments

Fem, små personliga sanningar om mig

// Jag påverkas mycket av känslor i min omgivning. Är någon runt om mig ledsen blir även jag det, eller jag får i alla fall en dålig känsla i kroppen. Det har exempelvis hänt att jag sett ett främmande par på bussen som såg väldigt sorgsna ut och nästan velat gråta, just för att de såg så otroligt ledsna ut. Jag vet inte om det är en bra eller dålig egenskap, men det är i alla fall så det är. Givetvis kan det också vara åt motsatt håll, att när folk jag bryr mig om är glada blir jag glad och vill dela lyckan med dem. Hursomhelst är jag en väldigt känslostyrd människa.

// Psykologi är har verkligen varit mitt bästa ämne genom skolan. Jag tycker att det är otroligt intressant och spännande. Man kan applicera det på allt i vardagen i princip. I framtiden skulle jag kunna tänka mig att läsa det på högre nivå. Dock vill jag inte bli psykolog eller liknande, jag tror att jag är alldeles för känslig för det haha.

// Att ta hålla på med körkortet har varit bland det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Jag har haft otur med min körskola, vilket har förstört delar av min relation till körning. På grund av detta har jag fått dåligt självförtroende och jag vet inte hur många gånger jag gråtit påväg hem från körskolan. Fruktansvärt. Jag tycker verkligen att det är sjukt hur körlärare kan vara så opedagogiska och taskiga.

// Under sommartid är jag mer eller mindre uppväxt på västkusten. Jag har exempelvis bara varit i Stockholm i juli ett fåtal gånger. Det är ön på västkusten som är mitt hem på sommaren. Jag älskar det, vi bor precis vid havet, jag har ett superhärligt jobb, människorna är underbara, för att inte tala om miljön och maten! Saltvattnet och skaldjuren ligger mig varmt om hjärtat. Jag har sagt det förut i bloggen, men det som jag älskar mest med vårt ställe där är hur mycket lugn och tillhörighet jag känner. Det är en underbar känsla.

// Kärlek är något som skrämmer mig ganska mycket. Jag vet hur fint och underbart det kan vara, men jag vet också hur fruktansvärt det kan bli. Efter att ha blivit sårad är rädslan det som stannar kvar längst. Det var länge sedan nu, men jag kan fortfarande få panik av tanken på att hamna där igen. Jag vill inget annat än att komma över det som skrämmer mig sådär, men det är svårt att våga slappna av i den känslan. Även om jag känner kärlek är jag rädd.

Likes

Comments

Grunden är accpetans

Jag kan bli arg och nästan lite ledsen på mig själv ibland. Varför har jag så svårt för att stå för mina egna känslor? Det är som att erkännandet inte går att hantera. Trots att det gör mig glad och varm inombords, kan jag inte stå för det. Jag tror att många känner igen sig i känslan av att så fort något sägs högt så blir det verkligt, och verkligt är läskigt. Därför är det lättare att hålla tyst och flacka bort blicken.

Acceptans är inte lätt, det är otroligt jobbigt och påfrestande. Men hur länge kan man gå runt och ignorera något som hjärtat verkar tycka om? Någon gång måste man våga acceptera, erkänna och låta livet hända. Visst?

Det är bara vägen dit som är svår.

Likes

Comments

Sol, vårblommor & fiskmåsar

Det är ingen hemlighet att våren tagit plats, den har kommit för att stanna. Som man har längtat! Att känna hur solen värmer och lyser upp våra dagar, att se de första vårblommorna i rabatten och höra fiskmåsarnas premiärskrik. Det är riktiga vårkänslor det.

Så länge det varit, mörkt, snö och slask, har studenten känts långt ifrån. Nu känns det inte så längre. Våren får mig att verkligen känna, i hela kroppen hur studenten närmar sig med stormsteg. Snart, jävligt snart är den här tiden slut. Jag längtar hur mycket som helst, men jag kan inte låta bli att få lite ångest över att lämna den trygghet jag lever i nu.

// Dagens frukost blev banangröt, på 1 dl havregryn, 2 dl vatten och en mosad banan. Det toppade jag med kiwi, tinade bär och valnötter.

Likes

Comments

Något som vuxit och fått en större betydelse

Det är när man inser att man saknar det som man förstår den egentliga betydelsen. Det är då man fattar att det inte bara är något för stunden. Det är något mer, något som känns varmt, något speciellt.

Från att den tanken varit så långt ifrån, till att det nu blivit något i vardagen. Anledningen går inte att förklara. Med tiden har det vuxit och utvecklats. Det är bara något som är lite fint och mysigt typ.

Likes

Comments

Drömmer mig bort i kameravärlden

I sju år har jag varit en foto-och kameranörd. Det är bland det bästa jag vet att se eller läsa recentioner på olika kameror, objektiv och andra tillbehör. På något sätt finner det sig ett lugn i mig när jag få nörda ner mig i kameror och fotografi. Jag vet inte varför, det är bara en skön känsla jag får.

Detta resulterar ofta i att jag vill ha något som jag inte har. Som nu skulle jag jättegärna vilja ha ett 30 mm f/ 1,4 från Sigma. Jag har en del objektiv, men jag har inget med en så stor bländaröppning. Fenomenet blurrig bakgrund vill jag ta till nästa nivå i mitt fotande. Dock är det inte något som kommer införskaffas inom en snar framtid, men man kan ju alltid drömma. Det är inte lätt att ha ett dyrt intresse.

Men den största drömmen är att köpa mig min alldeles egna fullformatskamera! Tänk! Dör typ lite smått inombords av den tanken! En dag kommer jag gå till Scandinavian Photo och komma ut med storebrorsan DELUXE till min lilla Canon EOS 600d. Längtar tills den dagen!

Likes

Comments

Man är inget annat än människa

Vissa dagar är inte glada. Det är okej att gråta, vara ledsen och bara få ut alla känslor. Idag var en sådan dag för mig.

Men jag tror att det är viktigt att inte hålla allt inombords. Prata och se till att omge sig med det bästa av de bästa. Även om man bara är en ledsen själ en dag, så är människorna i omgivningen det viktigaste man har. Att isolera sig hjälper inte. Det är mänskligt att visa sig sårbar och låta sig be om stöd. Man är inget annat än människa.

Det är tillåtet får låta tårarna rinna och förstöra hela sminket. Det är okej. Bara man kommer ihåg att omge sig med människor som gör en glad igen.

Likes

Comments

Livet som ett blankt ark

Häromdagen hade jag en väldigt intressant och inspirerande konversation med en av mina bästa vänner. Vi talade bland annat om framtidens ovisshet och hur tiden kommit ikapp en. Snart tar vi studenten och då har man livet som ett blankt ark framför sig. Detta ark man nu har ansvar över. Detta ark som ska fyllas med drömmar, lyckanden, lika väl som misslyckanden. Detta ark som kommer reflektera alla erfarenheter man lär genom livet.

Vi har alla drömmar och det är vårt eget ansvar att våga gå efter dessa. Både jag och min vän höll med om att det finns en viss rädsla för att våga satsa på drömmen som sitter allra längst in, den där barndomsdrömmen, drömmen man alltid haft. Hur man våga gå efter den drömmen? Hur ska det gå? Och när man gått efter den, kommer man att lyckas? Det är väl det som skämmer allra mest, rädslan av att misslyckas med sina drömmar.

Slutsatsen av vårt långa samtal blev att även om det är läskigt att drömma, så måste man för att livet ska få en mening. För vad är livet utan drömmar? Man också måste våga jaga dessa! Tanken av att som äldre, tänka tillbaka på livet och ångra att man inte vågade, skrämmer mig totalt. Hellre våga och misslyckas, än att inte våga alls. Man lär sig ju något av allt, oavsett vad det är. Man måste bara våga tro på sig själv! För till slut hittar man rätt.

Det ska bli väldigt spännande att få fylla mitt livsark med diverse ting. Vart är jag påväg? Hur kommer mitt liv att se ut om 10-20 år? Vilka drömmar kommer att gå i uppfyllelse? De frågorna har jag ingen aning om nu, men det ska bli otroligt intressant att se.

Likes

Comments