~Kan vara triggande, läs inte om du triggas lätt~

För tre år sedan satte jag min fot på barn och ungdoms psykets akut mottagning i Borås. Ett besök som skulle ändra allt. Diagnoserna deepresion & ångest var satta, det kom som ett slag i magen. Det jag inte visste för tre år sedan var att detta var början på min psykiska rehab som kommer att pågå länge.

En vilsen 15 årig tjej med självmordstankar och en uppskuren arm, går en gång i veckan in i ett vit rum. Här inne finns fina tavlor, böcker & näsdukar. Ibland sitter flera stycken i rummet, ibland är det bara jag och en psykolog. Nu börjar det. Alla samtal, alla läkar besök & alla dessa tabletter.

Månaderna går. Inget händer, ärren blir flera och självmordstankarna går i överstyr. Ätstörningarna kommer tillbaka, och jag gav sakta upp. Jag, kniven & tabletterna möts igen. Denna gången vann jag mot självmordstankarna. Men så kommer det inte alltid att bli.

Jag slutar 9:an vilket innebär en ny skola, ny klasskompisar och en ny stad. Ingen vet. Vad som döljer sig under den långärmade tröjan och de glada leendet. Jag kan börja om. Tyvärr var det lättare sagt än gjort. Inget förändrades. Jag slutar 1:an och sommarlovet börjar. Sommarlovet det bästa på hela året, fram tills sista veckan innan skolan börjar.

En 17 årig Alessia med maskara runt ögonen sitter ensam hemma mitt i natten. Där och då bestämde jag mig! Nu är det dags, aldrig mer ska jag stänga mina ögon i den här världen. Tabletterna svaldes. Paniken i kroppen steg, jag slappnade av.

Två av mina bästa vänner märkte att något var fel. Efter ca 15 minuter kom de. En ambulans med två manliga läkare. Där och då förstod jag allvaret. Nu visste jag att de låser in mig på psyket. Nu var jag inte bara en tjej med självmordstankar. Utan nu var jag en fara för mitt liv.

Jag vaknar upp dagen därpå och befinner mig otroligt nog hemma i pappas säng. Samtalen hos BUP blev fler. Socialen kopplades in. Jag kämpade, jag grät och jag skällde ut psykologer. Jag bestämde mig för att jag ska vinna.

2017, jag går in på BUP för mitt sista möte hos psykologen. Han pratar, men jag vet inte vad han sa. Jag är tom. Jag är inte gald, inte ledsen, inte arg och inte sur. Jag var bara tom. Vi avslutade samtalet med ett hejdå. Nervös och rädd gick jag där ifrån med en lättnad och ett tryck över bröstet. Jag lämnade inte lycklig eller frisk, men jag lämnade kvar min svaga sida. Den fick dem behålla.

13 April 2017, jag sätter mig i soffan hos BUP för sista gången. En läkare pratar om vad som kommer hända nu. 18 åriga Alessia ska släppas från BUP, jag lämnar lokalen med ett leende på läpparna medans jag ser lättnaden i pappas ögon. Han behöver inte längre vara orolig att hans lilla dotter ska ta sitt liv. Han andas ut för första gången på 3 år. Det var då jag insåg hur mycket min depression har påverkat min omgivning. Jag bestämde mig för att göra allt jag kan för att bli frisk.

Jag ska vinna!

En liten Alessia, trodde aldrig detta skulle hända mig!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag vill inte leva såhär längre. Jag orkar inte mer, att vakna så gott som varje morgon med ett tryck över bröstet och tårarna i ögonen. Ångesten över att gå till skolan, för att jag redan vet att varjedag slutar på samma sätt! Alla dagar kommer sluta med att jag som vanligt sitter i mitt rum och gråter för att ångesten tar över mig. Jag vet att detta en dag kommer att försvinna, men jag vet inte när och det gör mig stressad. För jag vet att jag inte får ge upp hur mycket jag än vill. Att gå hem från skolan innan jag slutat är något som händer flera grr i veckan, för att allt jag vill göra är att få försvinna. Idag var de en sån dag, en sån dag då allt jag ville göra var att försvinna! Kvällens planner blir att åka till gymmet och köra så hårt att jag spyr, sådär hårt så att ALLA tankar kan försvinna! Jag tänker vinna den här kampen och det kan jag bara göra igenom att ta ut alla känslor på gymmet! Jag ska vinna även om jag ligger i underläge så ska jag göra allt jag kan för att kämpa!

"Jesaja 41:10"

Likes

Comments

Dagen gar varit kaos, mycket tankar men framförallt väldigt stressigt! Hade matteprov idag hoppas verkligen att de gick bra, när jag kom hem så stack jag till gymmet och idag så körde jag cardio, biceps, triceps, axlar, Traps. Passet gick bra och det kändes också! Nu blir de att ställa alarmet på 07:00 och kämpa sig igenom morgon dagen oxå! Morgondagens planer är att jag ska till skolan, sen till sjukgymnasten och efter det är de vidare till storebrosan för att ha hans lägenhet över natten!!

"You need to keep fighting, no matter what"

Likes

Comments

I am back! Vad har hänt de senaste då? jo jag har kommit i gång på riktigt med träningen. Samt att jag nu mera faktiskt känner att livet inte är meningslöst, de känns som att min hälsa är påväg upp vilket känns så skönt! Jag har underbara vänner som har hjälp mig påvägen! Nu har jag även fått en tid för ADHD utredning, så hoppas att jag kan få rätr hjälp nu! Allt rullar helt enkelt på och jag hoppas att min hälsa kan forsätta på detta spåret!! Så nu är de bara att kämpa på 👊

"Never give up without a fight"

Likes

Comments

Vet du hur det är att inte känna några känslor överhuvudtaget? Man känner den fysiska smärtan men när den psykiska smärtan kommer så är man bara där, om någon pratat med mig när jag känner mig sådär tom är det som att jag inte förstår vad du säger. Jag ser dig, jag hör dig men jag förstår inte vad du menar för att i den stunden känns allt värdelöst. Jag hoppas att jag en dag kan få vara sådär fruktansvärt glad och känna den där riktiga glädjen utan att tankarna kommer upp i huvudet. Jag kämpar varjedag och kommer kämpa fram till slutet, för att jag har bestämt mig jag vägrar tro att mitt liv inte har ett lyckligt slut!

"In the end everything will be alright, if you not are okay it's not the end"

Likes

Comments

Självskadebettende är ett tvångsmässigt bettende som går ut på att man skaddar sin kropp fysiskt. Detta ämnet är så tabu belagt att man idag inte vågar näma ordet.


******Detta kan vara triggande läs inte om du triggas lätt!! *****


Jag har skadat mig själv fysiskt genom att skära mig själv. Jag började skära mig när jag gick i 8:an vilket nu är ca 3 år sedan. Jag började skära mig för att ingen visste hur jag mådde alla trodde att jag var den genom glada tjejen som hade ett bra liv utan några problem. Men jag mådde inte bra och jag var ensam med mina tankar. 14 åriga Alessia satt ensam hemma och undrade varför jag var nedstämd, jag förstod inte varför jag hade vart så ledsen flera dagar i veckan sen jag gick i 5:an. Vad skulle jag göra för att bli glad? Där och då fick jag ideen att skära mig själv så jag hämtade något vasst som jag kunde hitta, jag gick in på toaletten låste dörren och satte mig på golvet!

Där satt en 14 årig tjej med ett vasst förmål på toalett golvet, gråtfärdig men en liten reva på armen! Jag hade gjort det, jag hade skurit mig! Det hände 1 gång, men snart hade jag utvecklat er beoende, för att varje gång jag var ledsen kom det där vassa föremålet fram.. Ingen visste om det, långarmade tröjor i skolan, eller armband över såren jag gömde det och jag gömde det bra! jag forsatte att skada mig för ingen berättade hur farligt det kunde bli om jag inte slutade. Jag visste någonstans innerst inne att detta var fel men jag bryde mig inte om mig själv. Tills den dagen han såg hur jag mådde! David min då varande idrottslärare såg såren på min arm, han gav mig en kram och efter kramen berättade han för mig att detta inte var lösningen!! Men jag sket i vad han sa, jag forsatte skära mig, för jag hade bestämt att jag hade rätt och inte han. David försökte ofta kontrollera min arm ifall de var något nytt sår, han tog ofta tag i min arm för att sedan dra upp tröj ärmen så han kunde se hur såren/ärren såg ut!Från början kunde jag göra det 1 gång i veckan och innan jag visste ordet av det hände det mycket oftare jag kunde skada mig upp till 5, 6 gånger i veckan!

Nu är jag 17 snart 18 år, min arm är full med ärr och jag skäms att gå med t-shirt för då kan man se mina ärr som jag har skappat på min egen kropp! Men nu skall jag sluta skämas för mina ärr är den perioden i mitt liv då jag inte såg något ljus ut ur tunneln! Jag skär mig forfarande men inte upp till flera grr i veckan utan nu kan jag hålla mig ganska bra och nu har det gått 4 veckor utan att jag skadat mig! Jag är stolt över mig själv men jag vill inte att andra skall tycka synd om mig!

Jag skrev det här för att jag vet att många andra människor därute skadar sig på många olika sätt, men jag lovar just dig att igenom att skada dig själv kommer du bara må sämre. Du kanske tänker men jag har kontroll över det, det var iaf det jag tänkte me ack så fel jag hade man har inte kontroll över skiten!! Om du skadar dig se till att söka hjälp igenom någon vuxen i din omgivning det kan vara en lärare, förälder eller någon annan du har förtoende för. För inget blir bättre igenom att man skaddar sig!!

"Scars means that you have fighted and you are strong"

Likes

Comments

OBS: Detta kan vara triggande för vissa, är du lätt triggad läs inte!

Ångest är något som idag är väldigit vanligt det brukar vara vanligt i samband med skolan ifall man känner sig stressad eller liknande. Inom ångest finns det flera olika "kategorier" men dem två olika ångest syndromen som jag har är:

  • Panikångest.
  • Generaliserad ångest.

Detta är hur jag känner, och om du känner att detta passar in på dig eller något liknande så betyder inte det att du har detta, allt detta kanske inte heller är exsakt information. Utan detta är hur jag känner, Ok?

Panikångest är något som varierar mycket från person till person så jag kommer bara beskriva hur det brukar kännas för mig. När jag får en panikattack så brukar det börja med att jag tappar koncentrationen helt och hållet, sen känns det som att rummet krymps och att jag måste ut, när jag känner att rummet börjar krympa och om jag då inte lämnar rummet och tar luft brukar den "riktiga" panikattacken sätta igång för kroppen tror att jag befinner mig på ett farligit ställe. Nu börjar trycket över bröstet komma, sen får jag svårt att andas vilket gör att min andning blir oregelbunden och tappar rytmen efter att jag känner detta så brörjar jag skaka och därefter blir jag yr, vilket gör att jag känner mig helt svimfärdig. En panikattack är en stor påfrestning på kroppen som gör att efteråt känner man sig så trött, jag brukar säga att det känns som att min kropp har sprungit ett maraton och att mitt huvud har pluggat i flera timmar i sträck. Som sagt så är panikångest äldigit personligt från person till person så såhär kanske det inte alls känns för många andra människor.

Generaliserad ångest är en ständig oro som i princip alltid finns där, det som att alltid gå runt att vara osäker på precis allt man gör, det påvärkar hela sin omgivning och saker som brukar vara lätta eller roliga blir jobbigare och mer utmanande.


jag är trött på att gömma min ångest...

Likes

Comments

Denna veckan har varit skit jobbig, hade ett stort psylologi prov igår vilket jag har pluggat på väldigt mycket! Jag har mått ganska bra denna veckan förutom att jag har haft grova humörssvägningar.

Veckans bästa..
kommit igång med träningen!
Jag har varit sjukt effektiv.
Att provet är klart!

Veckans sämsta..
• Provet.
• Humörssvägningar
Vart skit stressad
Druckit för mycket redbull!

Efter den här intensiva veckan är de underbart med helg! och det ända jag skall göra i helgen är att jobba några timmar sen skall jag bara sova (kanske plugga lite) och träna såklart!

Dagens planner är bara att dra till gymmet nu när jag kommer hem sen kommer pappas tjej hit så blir väl bara en myskväll med familjen! Tror det blir kondition idag på gymmet, samt lite intervaller!! Ha en trevlig helg!

Du är grym!!

Min fina älskling!

Likes

Comments

Tänkte dela med mig av en text som är tagen från Malin Åsenlund hon har skrivit dem här texten så bra och det stämmer så äckligt bra!

Kära samhälle. Vad gör du med oss. Vad gör du med våra tjejer.

I 15 års ålder hade jag kläderna på mig när jag sov med min pojkvän. Jag var ju äcklig. Det var ingen som sa det. Men så fick du mig att känna. Äcklig i min unga, silkeslena kropp.

När jag blev 16 viskade du i mitt öra att jag var för tjock. Att min mage inte var tillräckligt platt och mina höfter för stora. Du viskade ord som sa att mina bröst var för små och mitt hår för kort. I början viskade du ömt i mitt öra. Men tillslut blev du så arg att du spottade när du skrek varför.ser.du.ut.sådär.

Jag hörde nog att du en gång sa att jag bör se varje man som ett hot. Varje kille som jag mötte på gatan kunde på en sekund beröva min frihet. Ta en del av mig. Du hade en hel föreläsning om hur jag borde hålla nyckeln beredd i min knytnäve, att jag inte ska gå för utmanat klätt. Du berättade att jag skulle välja upplysta större gator om jag gick hem själv på natten. För det var ju mitt fel om något hände.

När jag fyllde 17 så vet jag också att du tänkte på att jag måste ha toppbetyg för att komma vidare. Du skrattade kanske till och med när jag fick C på ett prov och jag lärde mig att skämmas. Skämmas över mitt F i matte "men Malin, du måste ju plugga hemma" sa min lärare en gång. Och jag pluggade, och pluggade och pluggade. Och jag fick F. Igen. Då hånskrattade du. Och jag Jag ville bara gråta.

När jag var 18 fnös du åt mig. Du fnös för att jag inte hade ett jobb vid sidan av skolan. Du fnös för att jag inte tränade tillräckligt, för att jag inte åt rätt. Du fnös när jag gick till skolkuratorn med huvan för mitt huvud. För måtte ingen få reda på det. Du lärde mig att skämmas.

Och jag vet. Jag vet att du gav mig en stressrelaterad sjukdom som jag förmodligen kommer att ha med mig livet ut. Du stressade sönder mig. Du knäckte mig. Jag gick av på mitten. Du stressade mig och jag rasade. Ner i det svarta och ner minus 9 kilo på vågen.

När jag var 19 så vet jag att du tänkte att jag skulle jobba. Och jag jobbade. Jag hade två jobb. Steg upp fyra på morgonen och kom hem sent på eftermiddagen. Jag jobbade julafton, nyårsafton och nyårsdagen. Och alla andra dagar. Jag åkte runt i hela Dalarna och jobbade. Jag jobbade och jag jobbade. Samtidigt som jag skulle ut, va social, träffa nya vänner och le sådär charmigt åt alldeles för fulla killar.

Tills det sa stopp. Jag var 20 år och jag var inte lycklig längre. Hela min tonårstid har du sänkt mig. Förminskat mig. Gjort mig till något mindre.

Och jag fyller snart 21. Och jag vet att du inte kan hjälpa mig med en lägenhet. Att hyra en lägenhet är nog bara att glömma. Ännu mindre att köpa. Då krävs det jobb och pengar. Jobb där man ska vara 21, ha minst 25 års erfarenhet och helst en utbildning.

Kära samhälle. Vad gör du med oss. Vad gör du med våra tjejer.

Nu tycker jag att det är dags att vi ber vårt samhälle hållakäften och låta oss vara! Vi är starka tillsammans!!

Likes

Comments

Buona sera!

Inatt var en skit natt, kunde inte sova alls pga tankarna kom ikapp mig! Vred och vände mig i flera timmar, så det var riktigt segt att behöva gå upp vid 9 tiden idag!
Idag har jag haft grymt mycket humörs svägningar, har vart allt från ledsen till glad och allt där imellan!

Blev ingen träning igår och inte idag heller, vilket kommer ta på mity psyke. Men man ska inte träna varjedag så detta är faktiskt en bra utmaning för mig! Känns ändå jobbigt att avstå från dagens pass, men aja får ta igen det någon annan dag.

Dagens bästa!
•Chillat i princip hela dagen.
•Inte pluggat ett skit!
•Unnat mig god saker.

Dagens jobbigaste!
Att jag inte kunnat träna.
•Söndags ångest.

"Take a deep breath. It's just a bad day, not a bad life"

Så gamal bild på mig och min kusin wilma samt vår bästavän Dennise!!

Likes

Comments