Vissa dagar är så jävla jobbiga. Vissa dagar kan kännas bra när man vaknar, kännas helt okej när man gör sig i ordning, fortsätta likadant medan man går till tåget för att ta sig till skolan. MEN sen helt plötsligt från ingenstans, kan en tanke slå en. Vilken jävla tanke som helst egentligen. Men just den här tanken vänder liksom upp och ner på allt. Allt man överkommit, allt man byggt upp - Precis just ALLT. Sen är resten av dagen helt enkelt bajs. Jag saknar dig. Jag saknar det jag hade förr, jag saknar den jag var innan allt hände. Och ja, mest av allt önskar jag att DU kände mig när jag var allt jag inte är idag. ​

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Älskade, finaste du. När styrkan är svår att hitta i vad som känns som en evighet av svaghet, tänker jag på dig. Jag tänker på alla som är som du. Att jag hade kunnat vara som du. Att det är så många som är på väg åt samma håll som du. Jag vet att det är en svår och komplicerad värld vi lever i och att det ställs väldigt höga krav på oss.
Vi ska överlever så mycket, vi ska helst inte bära på någon smärta - och om den finns där ska den helst inte kännas.
Men du var ju bara en människa, hur mycket kan man egentligen begära då? Hjärtat är ju egentligen en väldigt skör grej som många inte alls är speciellt varsam över. Vad gör man när hjärtat brister? För helt ärligt så känns det verkligen som att det ska gå sönder ibland, delas på tu.
I stunder när ångesten tar över och jag varken vet ut eller in, tänker jag på dig. Jag tänker på dina kloka ord och meningar som var så bra i teorin men inte så bra i din praktik.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra, för dig och för alla andra som är som dig. Som oss.
Jag önskar att det fanns mer hjälp att få, mer hjälp att ge. Jag önskar att det kunde sluta vara så obeskrivligt svårt och jobbigt att prata om. Jag önskar att det skulle sluta vara så tabu-belagt.
Jag undrar ibland om du fortfarande hade funnits här med mig om jag förstod några av dina signaler. Visade du några signaler? Fanns de där? Var det vi som blundade för dem? Vi kanske inte vågade se.
Men det är fram för allt i stunder av styrka som jag saknar dig som mest. Jag saknar allt vi går miste om.
Alla pratstunder, alla kramar, skratt. Allt vi hade kunnat övervinna. Tillsammans hade vi kunnat stå upp för allt som någon gång tryckt ner oss, för all ångest - och visa alla att även om det finns dagar som känns hopplösa, kommer de dagarna med tiden att bli allt färre och med tiden kommer man förhoppningsvis inse att man är värd så mycket mer. 


Allt fint som jag någonsin har delat med dig, är nu bara minnen och kommer aldrig mer tillbaka och kommer aldrig någonsin kunna återskapas på nytt.

Likes

Comments

".. and if more people thought that way, maybe they would find happiness a bit more often."

Idag är första dagen på ett bra tag då jag känt mig sjukt glad. Dagen började väl sådär i med att tågen var inställda och vi kom försent till skolan, men det gjorde liksom ingenting. Solen sken och trots att jag fortfarande tappar rösten i mellan åt och hostar så slapp jag ligga inne under täcket en till dag. Bara det var ju något. Sen att drama lektionen ändå var rolig, varit lite skoltrött den senaste tiden vilket berott på att lärarna tagit bort det roliga, de fokuserar på helt fel saker. Fick lite mer struktur över hur examinationen ska se ut denna gången så känns en aning bättre. Efter detta gick jag och Malin och pratade med vår lärare om vår artikel, även då blev jag små lack. Men vad fan gör det? Släppte det ganska fort igen, det får vara måndags bekymmer.

Gick sen och handlade en sallad och satt ute vid västra hamnen med Jolla och bara va. Vilket också var jättetrevligt. Gick till Gustav, för att tågen fortfarande var inställda och hoppade på bussen. Men hoppade av ganska snabbt igen då Malin hörde av sig. Vi spenderade eftermiddagen på Triangeln med att göra lite olika saker. Satt även ute och pratade en bra stund innan jag tog mig hemåt.

Har suttit och flummat med min kära pojkvän och även om han bara skrattar åt mig är det helt okej ändå. Vem gillar inte Lollo och Bernie liksom?

Likes

Comments