Den här känslan.
Känslan som man känt så många gånger förut.
Vad är det för känsla?
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.
Vad kallas det?
Hjälplöshet?
Kanske.

Alltså, det finns nog ingenting värre än att vara långt ifrån någon man tycker om
När den personen inte mår bra.
Jag blir så orolig.
För man vet aldrig.
Eller jo, jag vet - för jag har varit med om det så många gånger.
För många gånger. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Haft världens mysigaste helg med världens finaste personer.
​Jag tror inte ni har någon aning om vilken glädje ni tillför i mitt liv. 

Mötte upp Caroline när jag hade slutat skolan, åkte till Biblioteket för att lämna tillbaka några böcker 
och sen bestämde vi oss för att kolla lite i affärer i väntan på Jessika.
​(Fick med mig en kofta och ett nytt par jeans hem.)
Satte oss på tåget hem, där vi mötte upp Jessika. 
Väl hemma hos mig snackade vi bort tiden totalt, till det att det var dags att laga mat.
Åt gott och länge, satt och pratade om allt mellan himmel och jord precis som alltid.
Plockade sedan undan och gick upp på mitt rum där vi kollade Greys med en frukttallrik
​och satt och skrattade på Happypancake till det att tårarna trängde igenom.
Gick och la oss vid halv tre tiden och vaknade dagen därpå strax innan halv elva.
Gick ner och gjorde Melodikrysset med mina föräldrar, samt löste ett korsord.. (Gamla much?)

Efter det gjorde vi oss i ordning för att åka till Emporia, där det blev mer shopping för vissa än för andra. 
(Jag fick med mig en gosig teddytröja i alla fall och en liten present till min snubbe.)
Käkade även lunch där och vid fem tiden när vi skulle gå mot tåget, kom där in massor med folk
som var helt täckte av snö, det var lite magiskt ändå. 
Gick runt och skratta i snön på vägen hem till mig, det var otroligt fint.
Efter kvällsmaten bestämde vi oss för att åka in till Hemmakväll och köpa lite godis,
Vi var dock inte lika sugna på det när kom hem, som det kan bli, haha!
Kollade på "vår" film Crossroads, lika bra som alltid. Vid halv fem somnade vi nog alla tre.

Idag har vi bara tagit det lugnt och njutit av varandras sällskap.
De åkte vid tre tiden och sen dess har jag bara umgåtts med mina föräldrar och tagit det lugnt.

Blir sängen för min del alldeles strax.

Likes

Comments

​Tanken slog mig tidigare att vi nog egentligen tycker ganska illa om människor över lag.
Tänker bara på det här med att ifall man får något som är lite random av någon,
​tänker man automatiskt;
"Vad har du gjort med den?" Eller "Vad är det för fel på den?"
När började vi tvivla på mänskligheten så pass mycket att en vänlig gest
​slåss ner för att det "kanske" finns en hake.
Har människor verkligen blivit så giriga, 
​att de bara gör saker ifall det är en fördel för dem själva?

Likes

Comments

I en kall och hård värld som denna, behöver man det där lilla extra.
Den där någon som kan få ett leende på ens läppar, oavsett vad.
Du är den personen för mig.
Vi är inte med varandra varje dag, långt ifrån faktiskt.
Men med dig känner jag verkligen att jag kan fixa det.
Du får mig att tro på saker jag aldrig hade kunnat föreställa mig annars.
Du gör alla mina dagar till de bästa, bara genom att finnas i dem.
Och jag tror på något magiskt sätt, att det var meningen att det skulle bli du&jag.
​För jag har aldrig känt såhär förut.

Likes

Comments