Kom inte hit om du vill bli buren, du ser väl att jag är tung nog som det är. Jag är en sån som gärna vill bestämma, förr fick jag aldrig det. Jag har aldrig vågat göra som dom säger, ändå har jag frågat dom om råd. Som att inte trivas i staden som man bor i, men aldrig ta sig därifrån. Kan gå dagar utan samtal, vanan att säga nej har suttit kvar. Jag kan drömma om att träffa nya vänner, för att jag inte tagit hand om dom jag har. Och jag vet att jag kan fastna i en feber, du har kallat den för hänsynslös och kall. När allting som jag inte borde säga, blir sagt iallafall. Men det här är mitt liv, det här är mitt jobb, det här min tid och mina val som jag har valt dom, du behöver inte förstå men det här är sättet som jag gör det på. Och det är upp till dig, om du vill vara med mig. När jag hade min bästa stund i livet, kände du att du inte fanns. Om du skulle bli kär i någon annan, så skulle jag låta dig gå. För på nått sätt som jag inte kan förklara, så skulle jag förstå. Jag har aldrig haft någon lust att lämna ut dig, du får se det som en liten del av allt jag är. Snälla, be mig aldrig att välja för då väljer jag det här. För det här är mitt liv, det här är mitt jobb, det här är min tid och mina val som jag har valt dom, du behöver inte förstå men det här är sättet som jag gör det på. Och det är upp till dig, om du vill vara med mig. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Genom livet kommer man träffa hundratals nya människor. Det kommer finnas de människor, som stannar och som betyder något. Som gör skillnad och som man alltid kommer att minnas som något bra. Sen finns det människor som inte stannar, som bara passerar, vissa kommer man komma ihåg men långt ifrån alla. Jag tror att av alla dessa människor så kommer det alltid att finnas en som man har extra svårt att släppa taget om. Man kan gå igenom så otroligt mycket ihop, jättesvåra saker som tär på en, saker som gör allt för att förstöra vad man har tillsammans, men på något sätt så ser man alltid förbi det. Oavsett hur ont allting gjorde, oavsett hur mycket man gråtit och skrikit, oavsett hur jävla ont man haft i hjärtat. Så ser man förbi det, jag vet inte om det kallas något speciellt - men för mig så är det speciellt, väldigt speciellt. Och ni kan säga vad fan ni vill, för jag orkar inte bry mig mer. Men jag tänker inte låtsas som att det inte har hänt, det kan jag inte. Det finns jättemånga människor som gjort avtryck på mitt liv, som jag alltid kommer att komma ihåg. Och jag vet inte ifall det bara är nu, eller om det kommer fortsätta i resten av mitt liv. Men det känns, det känns enda in i ryggmärgen och vill ni veta vad det känns som? Det känns som att jag är delad i två delar, alltså att jag och en annan människa delar på samma själ på något vis. Och ja, det kanske låter som att jag är galen för er som inte tror på sånt men det känns så. Ni vet allt det här som handlar om ifall man har en tvilling så känner man av allting som händer den personen? Det är ungefär så jag känner, för varje gång jag är i närheten av den här personen så ändras mitt humör till hur den personen mår, är personen förbannad blir jag dubbelt så förbannad, gråter personen, är det precis som att det skär i min bröstkorg och jag vet inte varför jag gråter men jag gör det för att den andra gör det. När personen är glad, sprids en varm och härlig känsla i hela min kropp. Det är som nu, jag kan vara jätteglad ena stunden och sen helt plötsligt så hugger det till i mig och jag får ont i kroppen. Varför är det så? Det måste väl finnas någon form av anledning? Ni tycker säkert att jag är knäpp, men då får ni tro det. För även om jag är trött som en jag vet inte vad, och ni säkert inte förstår hälften av vad jag skrivit så måste jag få ur mig det, annars kommer jag bli knäpp på riktigt. 

Men iallafall, jag vet inte vad ni tror om ' själsfränder ' och allt det här, men jag tror att det ligger något i det. Och jag tror att jag kanske möjligtvis har träffat min redan. För hur jävla mycket jag än anstränger mig så finns personen alltid där, och även ifall jag försöker stänga av så tränger det igenom iallafall.


Allting har en mening, jag undrar bara vilken mening detta har?

Likes

Comments

So you sailed away into the grey sky morning
Now I'm here to stay, love can be so boring
Nothings quite the same now, I just say your name now
But it's not so bad, you're only the best I ever had 
You don't want me back, you're just the best I ever had 
So you stole my world, now I'm just a phony
Remembering the guy leaves me down and lonely
Well, send it in a letter
Make yourself feel better
And it might take some time to patch me up inside
but I cant take it so I, I run away and hide
And I might find in time that you were always right
You're always right.

Was it what you wanted? Could it be I'm haunted?
But it's not so bad, you're only the best I ever had

Likes

Comments

Kom inte hit om du vill bli buren, du ser väl att jag är tung nog som det är. Jag är en sån som gärna vill bestämma, förr fick jag aldrig det. Jag har aldrig vågat göra som dom säger, ändå har jag frågat dom om råd. Som att inte trivas i staden som man bor i, men aldrig ta sig därifrån. Kan gå dagar utan samtal, vanan att säga nej har suttit kvar. Jag kan drömma om att träffa nya vänner, för att jag inte tagit hand om dom jag har. Och jag vet att jag kan fastna i en feber, du har kallat den för hänsynslös och kall. När allting som jag inte borde säga, blir sagt iallafall. Men det här är mitt liv, det här är mitt jobb, det här min tid och mina val som jag har valt dom, du behöver inte förstå men det här är sättet som jag gör det på. Och det är upp till dig, om du vill vara med mig. När jag hade min bästa stund i livet, kände du att du inte fanns. Om du skulle bli kär i någon annan, så skulle jag låta dig gå. För på nått sätt som jag inte kan förklara, så skulle jag förstå. Jag har aldrig haft någon lust att lämna ut dig, du får se det som en liten del av allt jag är. Snälla, be mig aldrig att välja för då väljer jag det här. För det här är mitt liv, det här är mitt jobb, det här är min tid och mina val som jag har valt dom, du behöver inte förstå men det här är sättet som jag gör det på. Och det är upp till dig, om du vill vara med mig. 

Likes

Comments


Lite såhär känner jag efter dagens avsnitt av Pretty little liars. Så är det självklart säsongsuppehåll nu tills gud vet när?! JAG ORKAR INTEE. Okej, så måste vänta tills Juni nästa år, detta är inte okej. INTE OKEJ.
Haha, kul att jag är rädd på riktigt också. Läskigt alltså. Visste det innerst inne egentligen .___.

Likes

Comments