Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Dagarna i Krabi blev även dem molniga, så under dem flesta dagarna levde vi under samma rutin - vaknade för att se om det var sol, somnade om för det var molnigt, vaknade sent, gick till 7 eleven för att köpa frukost, tillbaka till hotellet, sova, plugga, äta mat, ut på kvällen och gå någon runda, äta kvällsmat. Men efter tre dagar av detta blev vi lite uttråkade och valde att boka en liten resa - 7 Islands - där man åker runt till 7 olika öar eller liknande med en speedboat. Då vi bokade det dagen innan fick vi en del rabatt och betalade 1800 baht istället för 2800.

Taggade på att göra något annat än att ligga hemma hela dagen gick vi och la oss, för att sedan vakna till moln ännu en gång. Vi tänkte att det inte gjorde så mycket för nu hade vi ändå något att göra hela dagen, och vi åkte iväg. Väl ute på havet märkte vi att det var ganska höga vågor och det gungade en del, det var inget problem för oss men för andra var det: och efter ca 20 minuter satt tre personer och kräktes i båten. Samtidigt började det också regna, så vi fick hårt regn i ansiktet vilket gjorde ganska ont, och vi fick då gömma oss under våra handdukar.

Vi kom fram till den första ön efter ca 40 minuter - men ingen av oss var särkilt sugna på att gå av där, dem flesta ville hem eftersom många mådde illa och vädret var hemskt ute på havet. Men då sa dem till oss att vi var tvungna att stanna på en annan ö i 1 timme för att vågorna var farliga just nu, och det skulle lägga sig efter ca 1 timme. Påväg till den ön så studsade båten mot vågorna något otroligt och varje gång båten landade på en våg var det som att den träffade en sten, och vi alla fick otroligt ont i våra ryggar. När vi kom fram till nästa ö så fick jag nog - jag hade super ont i ryggen och alla klagade och mådde illa, och ifrågasatte då personen som ledde oss varför dem ens tagit ut oss idag om dem själv säger att det är farliga vågor, och att det var väldigt ignorant att ta ut oss i dessa vågor som skadar våra ryggar. Alla på båten höll med mig - men han svarade bara med "alla andra båtar är också ute idag".

Vi gick av på Phi Phi, fortfarande regn, och där skulle vi äta lunch. Inte den godaste lunchen men vi var tvungna att äta något. Sen satt vi där i 1 timme, och under en del av tiden diskuterade vi med ledaren om att vi borde få lite pengar tillbaka eftersom vi skulle åka hem direkt härefter och inte hade gjort något av det som vi skulle. Men han sa endast "No refund, others out to" till allt vi sa. Tillslut fick vi i alla fall 400 baht tillbaka, men egentligen var det dåligt att vi inte fick mer.

När vi väl kunde åka igen ville många hem direkt, men en del av oss ville snorkla - om vi ändå inte skulle få pengarna tillbaka kunde vi i alla fall få uppleva den häftigaste delen av resan - och det fick vi i alla fall. Att snorkla här är så otroligt fint och det var extra roligt denna gången eftersom Ida har en vattentät mobil och vi kunde ta bilder under vattnet. Jag lägger upp dessa bilder i nästa inlägg.

Efter en lång resa hem gick vi sedan och la oss - och vi var utmattade även fast vi endast varit borta i 3 timmar och inte 6, och vi somnade gott.

AKLL

Likes

Comments

Dagen efter vi anlänt till vårt första hotell i ao nang så blev det ännu en gång moln, så vi gick ut och kollade rundor i Ao nang. Vi åt vars en banan-nutella pannkaka och kollade på en del kläder, skor, väskor och allt var dem har. Huvudgatan här är väldigt lång, den börjar ca 3 km ovanför stranden, fortsätter längst med stranden och sedan vidare uppåt igen. Vi hann med de första 3 km denna kvällen och fick även se en underbart vacker moské som fanns där, som var upplyst på kvällen med fina färgglada färger som skiftade efter ett tag.

Dagen efter var det dags att byta hotell - denna gången till ett som låg på huvudgatan vid namn White Sand, och detta hotell såg inte särkilt fint ut vid receptionen eller där man åt frukost, men rummen var super fräscha och poolen på taket var super bra. Vi hade utsikt mot huvudgatan, vilket var på gott och ont. Dem flesta kvällarna så var där en bar rakt över som hade ett hårdrocksband, och dem höll på i princip hela nätterna. Vi somnade vid 3 en kväll och då höll dem fortfarande på. Men förutom detta så tyckte jag verkligen om hotellet, personalen var även dem supertrevliga. Detta hotellet hade jag verkligen kunnat stanna på igen - dels på grund av dess perfekta läge (7eleven 1 minuts avstånd och stranden 5 minuter) men också för dess fräscha rum och välskötta pool med mycket utrymme. Att rekommendera!!

När vi kollade på hotels.com där vi bokat rummet stod det att incheckning var hela dagen, ingen speciell tid, så vi var där vid 11 för vi tänkte att det var skönare att komma iväg så snabbt som möjligt. Så vi gav oss iväg, och frågade dem i receptionen om dem kunde ringa en taxi till oss - det var inte särkilt långt att gå egentligen förutom för en jobbig uppförsbacke och dessutom ojämna vägar som kan förstöra resväskorna - och dem nickade och log. Vi satte oss och väntade, men efter 15 minuter kom hon som jobbade fram och frågade om vi inte skulle gå snart, på ett snällt sätt. Så hon hade missuppfattat oss och vi begav oss då istället iväg till fots, vi orkade inte vänta eller försöka få henne att förstå haha.

Vi kom fram till vårt nya hotell vid 11 fick vi dock reda på att incheckningen inte var för ens vid 14, så vi fick ställa vårt bagage i receptionen och sedan sätta oss med en lemonad på Starbucks. Det var ganska skönt att dricka en kall dricka efter vårt 20-minuters dragande av resväskorna och vi var ganska trötta efter det, så det gjorde inte oss så mycket att sitta där i 3 timmar. Vi berättade massa minnen under tiden från när vi var yngre, och en massa skratt framkom så tiden flög iväg.

AKLL

Likes

Comments

Bussresan gick snabbt och lätt - vi sov hela vägen haha - och vi var snart framme på vårt hotell i Ao Nang, som ligger i Krabi. Första dagen hade vi turen att ha någon timme med sol (första gången vi såg sol på resan) och vi la oss direkt vid poolen. När solen sedan försvann på eftermiddagen gick vi in till huvudgatan och kollade en del & åt kvällsmat.

Vi stannade bara på det första hotellet 2 nätter, vars namn var Mountain Paradise Resort, och det var ett helt okej hotell. Poolen hade behövt en del underhållning och det var inte direkt det hotellet vi var vana vid - detta låg lite utanför och precis vid ett av bergen, så det var mycket natur, men fint var ju det. Vanligtvis brukar vi bo mitt i centrum och brukar då inte behöva gå på gator utan belysning för att komma hem, men det var roligt att få prova något nytt. Vi bodde i en Bungalow som var rymlig, och där fanns den första mjuka sängen som jag någonsin sovit i i Thailand. Toaletten och duschen var i natur-anda, med havsblått golv, himmelsblåa väggar och snäckskal som satt på en rad på väggen. En sak vi dock reagerade lite på här var att det fanns ett ganska stort fönster i duschen - eller fönster var det inte utan ett hål med myggnät - så gick någon förbi hade man kunnat se rätt in. Det var lite äckligt på kvällen också när man hörde ljud utanför och visste att folk kunde se in men vi kunde inte se dem haha.

Frukost ingick på detta hotellet, och det hade vi inte förr så det var super skönt. Det var en god frukost också - pannkakor, flingor, frukt och toast - och överlag tycker vi att det var ett bra hotell för pengarna. Jag tror nog inte att jag skulle bott här igen dock - det blev lite för mycket natur för min del haha.

AKLL

Likes

Comments

Regnet fortsatte att ösa ner och vi bestämde oss för att åka ifrån Koh Samui 2 dagar tidigare än planerat, så det blev att snabbt boka nya biljetter till färja och buss, och boka ett hotell för dem två nätterna.

När vi på morgonen skulle ge oss iväg hade vi för oss att det tog ca 10-20 minuter med taxi till färjan (när vi åkt till hotellet från färjan sist sov vi mestadels av vägen) och vi gick ut och letade taxi vid 06:50, och vår båt gick klockan 8. Men tyvärr fanns det inte så många taxi som åkte förbi såhär tidigt i ösregnet, och de få som åkte förbi var upptagna. Jag stod ute vid vägen i ösregnet ett tag, vinkade på de få taxibilarna som kom förbi, men ingen stannade. Klockan 07:20 lyckades vi äntligen hoppa in i en taxi, och vi frågade hur lång tid det skulle ta att ta oss till båten. 45 minuter till en timme svarar han då. Jag skriker ut ett "Va!? Skämtar du? Vår båt går om 40 minuter", och taxichauffören förklarar att man inte kan åka den vanliga vägen då det är översvämning där och bilens hjul kan inte greppa vägen där. Men han sa att han skulle skynda sig, och varje gång vi fick rött ljus eller hamnade i kö så blev han lika irriterad som oss; det blev som en utmaning för honom också.

Vid ett tillfälle hamnade vi vid en väg som gick neråt, och där var fullt med vatten. Det var knappt att hjulen kunde greppa vägen och vi flöt nästan fram. Men vi kom därifrån, och vi hoppades på att båten också var lite försenad på grund av vädret.

Vi kom fram till piren, chauffören tog våra väskor och vi sprang in för att hämta våra biljetter - men blev lika snabbt tillbakavisade då vi så klart skulle till den andra piren. Båten stod fortfarande där och vi kastade oss in i taxin och körde iväg, påväg dit förklarade chauffören var jag skulle springa och hämta ut biljetterna - medan Ida skulle ta våra väskor och springa mot båten. Jag kom till biljettaffären och sa att jag skulle med 8-båten (klockan var nu ca 8:13) och 5 personer kastade sig över min bokning för att fixa mina biljetter. En av dem var noga med att säga att dem inte kunde garantera att den skulle vänta på oss, och frågade varför vi inte var där 30 minuter innan avgång som det står på biljetten, och det enkla svaret på det var såklart regnet (egentligen vårt dåliga tidsuppfattning också men det behövde inte han veta).

Vi fick våra biljetter och Ida var redan halvvägs mot båten med en väska i vardera hand, och tur var det för hade hon inte börjat springa eller blivit förbisläppt av han som kollade biljetterna hade båten åkt. Jag började springa ikapp henne - piren var ca 100 meter lång - och en av arbetarna kom och tog en av väskorna ifrån henne. Samtidigt förlorar hon taget om sin och den faller nästan ner i havet - men hon hinner precis fånga upp den och vi springer vidare.

Andfådda når vi båten med lättnad, och 2 sekunder efter vi gått på så åker båten. Vi hade tur att dem som arbetade var snälla och väntade på oss, och jag kan gissa att de flesta på båten fick sig ett skratt när dem såg oss komma nedspringande för piren - speciellt Ida med två resväskor bredvid sig.

AKLL

Likes

Comments

När vi kom hem vid 7 efter äventyrsdagen var vi super hungriga, vi skulle vara hemma vid 5 sa dem så vi tänkte att det var lugnt utan mat mellan 2-5. Så vi sprang snabbt till 7eleven, och Ida var super sugen på mango. Så hon hittade den lilla påsen ni ser på bilden nedanför, tänkte inte så mycket på det och gick hem.

Sen när hon tar första tuggan ser jag bara i sidan vilken min hon gör; och jag frågar om något var fel på den. Hon sträcker den mot mig och det enda jag känner är doften av ättika. Hon läser sedan högt på påsen: "Pickled Mango". Och jag börjar gapskratta - vem ätter pickled mango? Tänk er samma smak som inlagd gurka fast på mango. Hon såg så besviken ut och jag kunde inte sluta skratta, och då blev hon ännu mer ledsen haha.

Men på riktigt, är det någon av er som någonsin provat inlagd mango? Eller ännu längre faktiskt tycker om det? Själv har jag aldrig hört om det och därför började jag skratta så mycket när hon var så sugen på fräsch mango - men fick inlagd istället.

AKLL

Likes

Comments