Header

Min dag har gått i hästens tecken från morgon till kväll. Förvånad? Inte ett dugg.
Idag var det första dagen med SWB:s bruksprov här på Flyinge. Har skymtat så fina hingstar här på anläggningen när jag gått eller ridit förbi, men jag har inte haft tid att sätta mig ner och kolla. Imorgon och resten av veckans dagar ska jag ta mig tid och titta så mycket som det går. Bara sitta och njuta av Sveriges bästa hingstämnen. Har aldrig varit på ett bruksprov förut och när man ones in a lifetime befinner sig här på Flyinge är det klart man ska ta tillfället i akt när man har chansen.
Dagen började med fix i stall här hemma och ridning på min stolliga favorit. Ennelotte hade en liten uppvisning i krumsprång där fram- och bakhovar var lite överallt under högljudda pip, när hon kom in i ridhuset. Hon är full med oförbrukad energi och reagerar därför extra mycket på allt. Glad att jag inte tappade henne med tanke på min skadade högeraxel som ändå fick sig några ryck. När man står där och håller i tygeländen på en häst som skuttar runt och lever rövare så som hon gjorde idag hinner många tankar om vad som kan hända flyga genom huvudet, som: akta framhovarna, lugna henne, håll i henne och vart ska hon ta vägen? Min dansande lilla tjej. Det hade inte varit så roligt om hon kommit lös om man säger så. Kan säga att det hade blivit full fart i ridhuset med tyglarna hängandes, nej usch. Därför hade en longerlina varit smart att leda henne med, tyglarna är ju inte så värst långa. Nåja, jag hade ju koll på läget ändå, men man kan aldrig vara tillräckligt säker eller förberedd. Ennie slutar dock aldrig att överraska. Behöver inga äventyr, livet är nog så händelserikt med henne i närheten.
Ridningen med Ennie gick bra. Hon kändes lite spänd till en början men det släppte efter passets gång. Galopperade lite mer idag och skrittade av henne utomhus.

Sedan bar det iväg till skolan på min rangliga cykel i Skånes blåst, som för mig som inte är van
(även om jag börjar bli) närmare känns som orkanvindar.
Hade teorilektion med Mette, vilket alltid är så otroligt intressant. Man vill att lektionen ska fortsätta i all evighet så man bara får lära sig mer och mer och mer. Idag pratade vi om utbildningsskalan och allt därtill. Takt, stöd, lösgjordhet, schwung, rakriktning och samling. Man kan tänka sig de olika delarna som cirklar som går in i varandra eller att de tillsammans bildar pyramid där takten ligger i botten. Men alla utbildningsskalans delar påverkar varandra och går in i varandra. Det är en enda smet och det är inte en sak i taget egentligen om man tänker på det. Att utgå från utbildningsskalan och i varje ridpass mer eller mindre stämma av de olika delarna är en av sakerna jag tar med mig från dagens teori. Mitt huvud är nu proppfullt med nya lärdomar. Önskar ibland att det skulle gå att spara en del av sitt minne på typ en usb-sticka som man kunde ta fram vid behov så man slapp ha allting i huvudet.
Efter teorin var det hoppning i Craafordhallen. Den var avdelad eftersom bruksprovshingstarna reds fram i den andra änden. Därför fick vi öva på lite kortare linjer och att inte heller rida i en så stor galopp, vilket annars är lätt att göra när man har så mycket plats att tillgå. Vi är bortskämda med stora ridhus. Idag var det för ont om plats och för snäva svängar för den större galoppen. Så det var bra att få träna på motsatsen, att rida i en lite lugnare galopp men fortfarande ha hästarna med oss och på alerten.
Yankee får en stor guldstjärna! Fick honom i en rytmisk galopp med bra framåtbjudning utan att han för den delen galopperade iväg. Gillar honom så!
Nu är det läggdags! Ska sitta till häst 08:15 imorgon, har dressyrlektion för Mette och det är alltid lika kul!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Längesedan jag skrev här.
Ennie håller på att sättas igång nu efter skadan. Idag galopperade vi för första gången. Ett varv i ridhuset åt i båda hållen. Alldeles för kort stund tycker Ennie, ett varv går ganska fort, men det får bli mer galopp imorgon. Känslan att få galoppera på mitt hjärtegull igen är obeskrivlig! Nu ska vi sakta men säkert komma tillbaka där vi var innan skadan och sedan klättra vidare i vår utveckling.
Typiskt. Skador kommer när man minst anar det. Ennie var i en så bra period. Hon har blivit så mycket stabilare i dressyren och bär upp sig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har stundvis under mina dressyrlektioner för Linn fått känslan av att sitta på en riktigt maffig häst med härlig energi och i bra balans. Hoppningen däremot har vi varit ifrån mer än någonsin. Tanken var ju att ta tag i hoppningen efter vår lilla ofrivilliga hoppvila och börja rida till skolan för att hoppträna nu när dagarna är ljusa lite längre. Har ju ridit markarbete och hoppat med Ennie här hemma själv lite grann, men det är inte samma sak som att rida för en tränare. Att träna för någon som kan se dig och hösten som ekipage med andra ögon, komma med tips och feedback är superviktigt! Man kommer ingenstans om man inte tar hjälp. Att träna för någon är en av grundstenarna för en god utveckling av sin egna förmåga men också för att hästens ska utveckla sina förmågor och sin ridbarhet.
Nu svävade jag iväg lite grann, men vad jag vill komma fram till är att jag hoppas, hoppas, hoppas att det går åt rätt håll med Ennie, utan några komplikationer. Än så länge ser framtiden ljus ut - peppar, peppar - och jag hoppas hon kan hålla sig i styr och undvika fler hagrelaterade olyckor. För ett år sedan skadade hon djupa böjsenans förstärkningsband i hagen och nu en skada igen. Hon är en olycksfågel, men med tur i oturen. Både den här gången och förra gången hade det kunnat gå så otroligt fel. Det hade kunnat sluta i katastrof och ingen Ennie kvar.

Likes

Comments

Hej!
Oj vad tiden bara rinner iväg. Kan på riktig inte förstå att det nu är några dagar in i december, jag som minns det som igår när jag en varm och solig måndag i augusti började på hippologen.
Julen närmar sig och examen likaså! Unghästexamen är om drygt två veckor, då gör vi ridprov och löshoppning. Examen i häst vid hand sker nästa vecka på torsdag och longeringsexamen hade vi förra veckan.
Det här blocket är en superkul och verkligen lärorik period. Unghästarna gör stora framsteg hela tiden och det är så kul att få följa deras utveckling. Idag travade Jenny Fuxan eller Maja som hon också kallas. Hon skötte sig jättebra. Första gången hon travade under ryttare var igår och idag blev det ännu lite mer trav, det gick som en dans - hur bra som helst!
Imorgon har vi löshoppning med unghästarna. Det ska bli kul att se vad som hänt sedan förra veckan! Det sker utveckling hela tiden, man hinner knappt blinka.
Sorgligt nog tar det här blocket slut vid jul. Det har varit så intressant och roligt!
Samtidigt ska det ska bli kul att kicka igång ridblocket, men lite tråkigt är det att inte ha mer unghäst förrän nästa år på Strömsholm.


Likes

Comments

...om än bara för en dag innan den regnar bort, för detta är ju Skåne.
Men fint för stunden är det iallafall!
Man fick passa på att ta kort på morgonen innan allting var upptrampat och trist igen, här gäller det att ligga i för att få lite bra bilder haha.

Likes

Comments

Nu har jag börjat med ett nytt block, nämligen unghäst. Jag och Jenny blev tilldelade ett sött fuxsto vid namn My Wish. Hon är efter Diamantino VDL - Beach Boy.
Under sju veckor ska vi jobba med hästarna och slutligen rida in dem! Jag lovar att jag och Lilla My, Maja eller Fröken Röd (kärt barn har många namn) kommer att bli bästisar!
Vi har såklart även examen i detta block och där ingår uppvisning av häst, löshoppning och ridning.
Jag har sett jättemycket fram emot detta och jag tror att det kommer att bli en mycket lärorik och rolig period!

My Wish

Likes

Comments

Denna dagen är speciellt. Inte för att jag har varit en skånebo i en vecka, utan för att min första vecka på hippologprogrammet gått mot sitt slut. En vecka som har varit top of the tops, helt underbar och superkul! Jag måste faktiskt erkänna att jag börjar gilla detta platta och böljande skåneland och Flyinge är rena rama drömmen för en dödlig hästmänniska som mig att få befinna sig på. Det är nästan så att jag nyper mig lite i armen varenda morgon då jag cyklar in på grusvägen som leder till anläggningen genom den gröna allén av imponerande askar. Jag kan ibland inte riktigt förstå att jag faktiskt studerar där, inte ens att jag befinner mig där. Det är en inspirerande och vacker plats, ett riktigt hästmecka.

Veckan har varit väldigt lugn. Vi har haft introduktion i studier och livet som student på Flyinge, information om kurserna, betygsättning, delmål och allt som hör där till. Fått en inblick i vad som komma skall så att säga. Vi har alla blivit fullkomligt överösta med information och det är inte alltid - såhär i början - som hjärnan orkar koppla allt. Men kul har det varit Vi har haft en riktigt kul teambuilding dag, då alla involverade var delaktiga och bjöd på sig själva. Klassen verkar toppen, alla är så trevliga och alla lärare vi träffat verkar verkligen vara riktigt engagerande och superhärliga!
Dessutom har klassen, på 31 elever, blivit indelade i våra olika block. Hälften av klassen har ridning den här terminen och den andra halvan har körning och unghäst den här terminen. Vid årsskiftet byter grupperna av varandra och det blir tvärtom. De som rider nu på höstterminen får köra och rida unghäst till våren istället.

Gissa vilket block jag hamnade i? Jag ska börja med körning, tom. v 43. Sedan blir det unghäst för hela slanten. Så man kan verkligen säga att jag fick en mjukstart. De som har börjat med ridblocket har redan dragit igång sina lektioner. De är uppdelade i två delar och rider lektion fem dagar i veckan varannan vecka. Jag som har körning har det bara tre gånger i veckan och har bara haft två lektioner i det så länge. Imorgon är det körning igen och det ska bli jättekul! Hoppas bara jag minns någorlunda bra hur man ska sela och spänna för.

Godnatt och sov så gott, det kommer jag att göra iallafall - taggad och redo för en ny dag i Flyinges anda.

Likes

Comments

Okej, jag börjar blogga igen.
​Dels för att jag älskar att skriva, men den största anledningen är  att jag vill minnas och se tillbaka på vad jag har gjort under mitt liv. Jag har nu börjat på hippologen, och här lär hända grymt mycket roliga saker som är värda att skriva ner. Detta kommer bli som en öppen dagbok helt enkelt och jag skriver här mest för mig själv, men alla som vill är välkomna att få ta del av den. 


Likes

Comments

Tiden flyger iväg, bokstavligen talat!

Det har hänt så mycket sen sist. Ennie har varit ute på två riktiga tävlingar nu och det har flytit på bra. Hon har verkligen utvecklats jättemycket om man jämför med sist hon var ute på något annat än pay n' jumps, vilket var förra sommaren. Hon har kommit tillbaka väldigt snabbt från skadan också. Tror jag kan räkna våra hoppträningar, efter skadan som skedde i början på året, på tio fingrar. Hon har alltså inte blivit hoppad så jättemycket, men det märks inte. Det är som hon aldrig haft ett långt uppehåll på ett halvår, hon är till och med bättre och starkare än nu än då. Utvecklingen har hitills varit en brant, stigande kurva. Men någon gång kommer den dala, den kan inte gå spikrakt upp för alltid.

Annars, utöver hästeriet så har jag jobbat massor, varje dag i princip. Förutom när det var Falsterbo Horseshow, då var jag och mamma nere i Skåne i femdagar och njöt av vackra hästar, ryttare på toppnivå, sol och härlig shopping. Skåne är verkligen fint, men platt. Vet inte hur jag ställer mig till det riktigt, haha. Är van vid lummig och grön skog vart man än vänder blicken.

Appropå Skåne så har jag hör och häpna; kommit in på Hippologprogrammet. Med en viss skräckblandad förtjusning tackade jag ja - det är ju självklart när man får den chansen. Men det som kommer att kännas konstigt är att jag ska flytta ifrån kära vänner och familj klara mig helt själv (hur ska det gå, haha?) och på i ett pannkaksplatt landskap där man ser ända bort till horisonten (nästan). Okej, skämt åsido, att flytta ifrån allt välbekant och få nya rutiner och miljöer, och framförallt att lära känna nya människor ska blir så roligt och spännande. Den tråkiga delen är att det är ett så långt avstånd mellan Flyinge, där jag går första året, och hem. Mer än sju timmars bilfärd! Jag kommer ju inte komma hem förens vid jul. Tur att Ennie följer med mig ner, då har jag iallfall något som är välbekant i min vardag.

Jag vet att det kommer att bli ett stort äventyr och framför allt så kommer det att vara sjukt lärorikt. Nedräkningen har börjat!

​Min lilla tjej, du får hålla mig sällskap i höst

Likes

Comments

​Halvsuddiga bilder på Ennie, fångade i ett moment av lycka. I säkert fem minuter, minst, brallade hon runt. Det var full gallop, bakutsparkar rätt upp i luften från stillasående eller serier av luftiga bocksprång. Allt utfördes under glada pip och frustningar dessutom. Så glad hon är att få gå i en gräshage igen och slippa sjukhagen för en stund. 

Några minuter varje dag kommer hon nu att få gå i en större hage, springa av sig och beta. Minutrarna ökas succesivt på i takt med att hon vänjer sig vid gräset och förhoppningsvis kan hon släppas i hop med sin hästkompis snart i en riktig och stor hage. 

Likes

Comments

Bloggar igen. Eller, jag ska försöka iallafall.

Det har hänt mycket sen sist och det har varit en rätt så kämpig tid. Ennelotte skadade sig allvarligt i hagen den 25:e januari i år och utgången kunde ha blivit ännu värre än vad den var. I korthet blev det en reva i djupa böjsenans förstärkningsband. Ingen senskada alltså - tur - men nära nog. Det var tillräckligt illa ändå. Vi hade tur i oturen. Ifall djupa böjsenan blivit skadad hade hon förmodligen aldrig blivit helt återställd, eller kanske, men det hade tagit år. Innan vi visste säkert hur det stod till så läste jag om senskador på internet och blev bara mer och mer uppjagad och rädd av det jag läste i olika forum och trådar. Visst, det finns fall då det slutar lyckligt men det kan också lika gärna gå åt skogen. Dessutom var skadan millimeter ifrån två fingertjocka blodkärl som går genom benet och bla. försörjer hoven med blod. Hade hon träffat dem hade hon förlorat fruktansvärt mycket blod, och jag som redan tyckte att det var blod i hagen när jag hittade henne så det räcker och blir över. Usch. Jag glömmer det aldrig. Hela hennes ben var alldeles rött, blodet rann och det var blodspår där hon hade gått i hagen. 

Hon går fortfarande i sjukhage men jag får nu rida och vi är påväg tillbaka Det går sakta frammåt, men det är i allafall åt rätt håll - så då får det gärna ta all tid i världen. Huvudsaken är att framtiden ser ljus ut och att hon nu *peppar peppar* är helt läkt i benet. Bara skadan inte går upp  igen, vilket jag inte tror. Men man vet ju aldrig vad som kan ske förrän det sker. I nuläget är jag iallafall otroligt tacksam för att hon mår bra och jag ser ljust på framtiden med mig och Ennie 

Likes

Comments