Header

Denna dagen är speciellt. Inte för att jag har varit en skånebo i en vecka, utan för att min första vecka på hippologprogrammet gått mot sitt slut. En vecka som har varit top of the tops, helt underbar och superkul! Jag måste faktiskt erkänna att jag börjar gilla detta platta och böljande skåneland och Flyinge är rena rama drömmen för en dödlig hästmänniska som mig att få befinna sig på. Det är nästan så att jag nyper mig lite i armen varenda morgon då jag cyklar in på grusvägen som leder till anläggningen genom den gröna allén av imponerande askar. Jag kan ibland inte riktigt förstå att jag faktiskt studerar där, inte ens att jag befinner mig där. Det är en inspirerande och vacker plats, ett riktigt hästmecka.

Veckan har varit väldigt lugn. Vi har haft introduktion i studier och livet som student på Flyinge, information om kurserna, betygsättning, delmål och allt som hör där till. Fått en inblick i vad som komma skall så att säga. Vi har alla blivit fullkomligt överösta med information och det är inte alltid - såhär i början - som hjärnan orkar koppla allt. Men kul har det varit Vi har haft en riktigt kul teambuilding dag, då alla involverade var delaktiga och bjöd på sig själva. Klassen verkar toppen, alla är så trevliga och alla lärare vi träffat verkar verkligen vara riktigt engagerande och superhärliga!
Dessutom har klassen, på 31 elever, blivit indelade i våra olika block. Hälften av klassen har ridning den här terminen och den andra halvan har körning och unghäst den här terminen. Vid årsskiftet byter grupperna av varandra och det blir tvärtom. De som rider nu på höstterminen får köra och rida unghäst till våren istället.

Gissa vilket block jag hamnade i? Jag ska börja med körning, tom. v 43. Sedan blir det unghäst för hela slanten. Så man kan verkligen säga att jag fick en mjukstart. De som har börjat med ridblocket har redan dragit igång sina lektioner. De är uppdelade i två delar och rider lektion fem dagar i veckan varannan vecka. Jag som har körning har det bara tre gånger i veckan och har bara haft två lektioner i det så länge. Imorgon är det körning igen och det ska bli jättekul! Hoppas bara jag minns någorlunda bra hur man ska sela och spänna för.

Godnatt och sov så gott, det kommer jag att göra iallafall - taggad och redo för en ny dag i Flyinges anda.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Okej, jag börjar blogga igen.
​Dels för att jag älskar att skriva, men den största anledningen är  att jag vill minnas och se tillbaka på vad jag har gjort under mitt liv. Jag har nu börjat på hippologen, och här lär hända grymt mycket roliga saker som är värda att skriva ner. Detta kommer bli som en öppen dagbok helt enkelt och jag skriver här mest för mig själv, men alla som vill är välkomna att få ta del av den. 


Likes

Comments

Tiden flyger iväg, bokstavligen talat!

Det har hänt så mycket sen sist. Ennie har varit ute på två riktiga tävlingar nu och det har flytit på bra. Hon har verkligen utvecklats jättemycket om man jämför med sist hon var ute på något annat än pay n' jumps, vilket var förra sommaren. Hon har kommit tillbaka väldigt snabbt från skadan också. Tror jag kan räkna våra hoppträningar, efter skadan som skedde i början på året, på tio fingrar. Hon har alltså inte blivit hoppad så jättemycket, men det märks inte. Det är som hon aldrig haft ett långt uppehåll på ett halvår, hon är till och med bättre och starkare än nu än då. Utvecklingen har hitills varit en brant, stigande kurva. Men någon gång kommer den dala, den kan inte gå spikrakt upp för alltid.

Annars, utöver hästeriet så har jag jobbat massor, varje dag i princip. Förutom när det var Falsterbo Horseshow, då var jag och mamma nere i Skåne i femdagar och njöt av vackra hästar, ryttare på toppnivå, sol och härlig shopping. Skåne är verkligen fint, men platt. Vet inte hur jag ställer mig till det riktigt, haha. Är van vid lummig och grön skog vart man än vänder blicken.

Appropå Skåne så har jag hör och häpna; kommit in på Hippologprogrammet. Med en viss skräckblandad förtjusning tackade jag ja - det är ju självklart när man får den chansen. Men det som kommer att kännas konstigt är att jag ska flytta ifrån kära vänner och familj klara mig helt själv (hur ska det gå, haha?) och på i ett pannkaksplatt landskap där man ser ända bort till horisonten (nästan). Okej, skämt åsido, att flytta ifrån allt välbekant och få nya rutiner och miljöer, och framförallt att lära känna nya människor ska blir så roligt och spännande. Den tråkiga delen är att det är ett så långt avstånd mellan Flyinge, där jag går första året, och hem. Mer än sju timmars bilfärd! Jag kommer ju inte komma hem förens vid jul. Tur att Ennie följer med mig ner, då har jag iallfall något som är välbekant i min vardag.

Jag vet att det kommer att bli ett stort äventyr och framför allt så kommer det att vara sjukt lärorikt. Nedräkningen har börjat!

​Min lilla tjej, du får hålla mig sällskap i höst

Likes

Comments

​Halvsuddiga bilder på Ennie, fångade i ett moment av lycka. I säkert fem minuter, minst, brallade hon runt. Det var full gallop, bakutsparkar rätt upp i luften från stillasående eller serier av luftiga bocksprång. Allt utfördes under glada pip och frustningar dessutom. Så glad hon är att få gå i en gräshage igen och slippa sjukhagen för en stund. 

Några minuter varje dag kommer hon nu att få gå i en större hage, springa av sig och beta. Minutrarna ökas succesivt på i takt med att hon vänjer sig vid gräset och förhoppningsvis kan hon släppas i hop med sin hästkompis snart i en riktig och stor hage. 

Likes

Comments

Bloggar igen. Eller, jag ska försöka iallafall.

Det har hänt mycket sen sist och det har varit en rätt så kämpig tid. Ennelotte skadade sig allvarligt i hagen den 25:e januari i år och utgången kunde ha blivit ännu värre än vad den var. I korthet blev det en reva i djupa böjsenans förstärkningsband. Ingen senskada alltså - tur - men nära nog. Det var tillräckligt illa ändå. Vi hade tur i oturen. Ifall djupa böjsenan blivit skadad hade hon förmodligen aldrig blivit helt återställd, eller kanske, men det hade tagit år. Innan vi visste säkert hur det stod till så läste jag om senskador på internet och blev bara mer och mer uppjagad och rädd av det jag läste i olika forum och trådar. Visst, det finns fall då det slutar lyckligt men det kan också lika gärna gå åt skogen. Dessutom var skadan millimeter ifrån två fingertjocka blodkärl som går genom benet och bla. försörjer hoven med blod. Hade hon träffat dem hade hon förlorat fruktansvärt mycket blod, och jag som redan tyckte att det var blod i hagen när jag hittade henne så det räcker och blir över. Usch. Jag glömmer det aldrig. Hela hennes ben var alldeles rött, blodet rann och det var blodspår där hon hade gått i hagen. 

Hon går fortfarande i sjukhage men jag får nu rida och vi är påväg tillbaka Det går sakta frammåt, men det är i allafall åt rätt håll - så då får det gärna ta all tid i världen. Huvudsaken är att framtiden ser ljus ut och att hon nu *peppar peppar* är helt läkt i benet. Bara skadan inte går upp  igen, vilket jag inte tror. Men man vet ju aldrig vad som kan ske förrän det sker. I nuläget är jag iallafall otroligt tacksam för att hon mår bra och jag ser ljust på framtiden med mig och Ennie 

Likes

Comments

Ja, skrev ingenting om träningen i går. Kom hem sent, var stelfrusen och tog ett bad, somnade tidigt och sedan var det en ny dag. Så jag får väl skriva om den idag istället.

Träningen var tuff, riktigt tuff. Ennie var extra jobbig igår, haha, och ville hellre göra som hon själv tyckte än att lyssna på mig. Jag red många öppnor i förvänd galopp och det var det skon klämde. Vänstergalopp i högevarv var speciell trist och onödigt, enligt henne och det tog en stund innan polleten trillade ner. Men sedan gjorde hon förvändgalopp i högervarv hur lätt som helst.

Något vi, eller jag, behöver tänka på mer ät att få henne att aktivera bakbenen ännu mer. Liksom lite till, för det kan hon. I slutet var hon väldigt fin efter allt jobb, men det tog sin tid idag. Ibland får man kämpa lite extra, men det är resultatet som räknas.

Idag red jag ut på en pigg häst med mycket bus i kroppen. Vi skrittade bara, för jag tror hon har lite träningsvärk sedan igår.


Ennie i stallgången.

Tanken var att mamma skulle få ett fint kort på oss, men Ennie ville inte direkt samarbeta - så det blev en aning misslyckat. Men när hästarna springer i hagarna runtomkring är det inte helt lätt om man heter Ennelotte.

Likes

Comments

God förmiddag!
Nu är Ennie lastad på transporten och vi är påväg ner till ridklubben för att ha dressyrträning för Johan Ekenberg.
Vi får se hur det går, det har ju inte varit helt enkelt att hålla igång henne i denna kylan. Men kul ska det iallafall bli!

Skriver om träningen när jag kommit hem.

Likes

Comments

Rosa och rosiga tumblrpics. Lite inspo såhär på kvällskvisten.

Likes

Comments