Att alltid tveka, att alltid känna sig värdelös att alltid känna ett hat. När kommer det sluta? Kommer tankarna om V nånsin sluta hemsöka mig? Kommer jag någonsin komma till stadiet att jag litar på killar igen? kommer jag komma till stadiet att jag vågar älska någon igen? Kommer jag någonsin våga ställa mig upp igen?

Jag har träffat en underbar kille, en fantastisk vacker, charmig och underbar person, han är allt jag vill ha, men jag vågar inte. Jag vågar inte låta mig falla in i tankarna och känslorna.
Jag vågar inte berätta om hur jag egentligen mår, för då kanske han lämnar mig också.. Jag vågar inte öppna mig, han får mig och glömma att jag vill dö, men känslorna spelar på känslor. Ingen kan ge mig ett botemedel, jag vill verkligen ge honom de han förtjänar, men det går inte. Jag kan inte, och det sliter min själ itu.

Vad gör man om man alltid gör fel? Jag vet verkligen inte ut eller in nu.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag vet varken in eller ut. Jag är fast i en grop och jag hittar inte ut, snälla nån hjälp mig. Jag är fast igen, i en svacka ingen märker. Jag vågar inget längre, jag hatar att känna såhär.

Jag hatar att jag saknar V, jag hatar verkligen allt, han lever livet och jag sitter instängd och gråter varje dag i sorg. Hur gör man? Det har gått 5 månader sen han sa det. 5 månader och jag vill endast ha närhet om det skadar mig. Annars bara hans armar runt mig och hans fantastiska doft. Men vem är inte sjuk i huvudet som längtar ihjäl sig efter någon som inte vill ha en?

Jag har lärt känna en ny kille, han är fantastisk, allt jag begär faktiskt men han är inte V. V min älskade och hatade V.


Likes

Comments

Som rubriken lyder så ska vi tala om mig igen. Jag är 18, myndig och bor hemma. Hemma kan både vara stabilt bra och ett helvete. Just nu är det ett helvete. Jag vet inte om det är mitt fel men jag går upp i vikt av mina mediciner, till den vikt jag skulle ha om jag var normal i huvudet... Men det gör att mina föräldrar har pissigare tankar om mig än vanligt.. Idag fick jag höra att jag är för tjock och inte får äta socker, jag får heller inte studera i sängen längre, då sängen där gör mig tjockare. Hon sa såhär "Det är totalt förbjudet att vara i sängen från och med nu! Du kommer rulla fram snart." "Choklad och socker får du sluta äta, du kommer rulla fram till semestern." Detta är en del av min vardag ändå men idag tog det hårdare än vanligt. Jag vet inte varför jag har problem med mat..... Ni hörde säkert sarkasmen i det jag skrev.

Sedan jag var liten har jag fått höra att jag äter för mycket socker och är större än min syster och mina släktingar. Jag har alltid avskytt och mått illa av sallad och sådan nyttig mat sen jag lärde mig äta, det är problemet, jag kan inte lära mig äta nyttig mat, jag tål det men kan inte tvinga i mig något utan att spy. Vilket jag har utnyttjat under ett antal år tidigare. Jag har både svultit mig och spytt upp maten jag ätit. Jag har även räknat alla kalorier, hetsätit och tröstätit. Jag och mat har ingen bra relation men jag vet att man måste äta för att överleva.

Självskadande ätande har jag länge hållit på med, vissa dagar äter jag inget och andra dagar massa. Vissa dagar äter jag nyttigt och andra dagar äter jag enbart kalorier det är ett kämpande för att tycka det på tallriken ser gott ut.
Ätandet är inte det enda självskadandet jag har eller hållit på med. Jag har skurit mig, bränt mig, låtit killar utnyttjat mig sexuellt och ja listan är längre. Men jag slutade nästan helt när V var i mitt liv han fick mig att lova saker och han såg till att jag fixade det, han trodde på mig, det gör ingen idag.
Jag är ett vrak, jag hatar migsjälv så otroligt och folk undrar varför jag har dålig självbild, jag skyller det helt på min uppväxt, släkt och omgivning. Kalorier är tröstande nu igen, nu när V försvann, men jag kan inte leva med bekräftelsen från dem. Jag behöver någon som tror på mig, någon som kan får mig att känna annat än hat.

Likes

Comments

Hejsan!❤

Nu var det ett tag sedan jag skrev något på bloggen, Varför? Jo jag var tvungen att ta en paus från allt. V har vart i farten gen och förvärrat min livssituation igen. Han har blockerat och tagit bort mig på alla sociala medier, även fast han lovade att finnas för mig. Han lovade att finnas när ingen annan förstod mig, vilket han bröt nu. Det gjorde ont, men personen han var med mig är död. Han finns inte längre men jag hoppas han kommer tillbaka igen, bara för att jag ska få känna den kärleken jag kände med honom igen. Jag vet att han inte var bra för mig men jag vet att jag älskade hur han lagade mig när ångesten öste över mig. Jag saknar honom, jag saknar oss.💔


Likes

Comments

Ett tips till er alla ät att se 13 reasons why, den serien fångade mitt hjärta direkt. Hannah och Clay står mig varmt om hjärtat då båda är extremt lika mig. Hannahs historia är väldigt lik min egen under högstadiet. Starkt rekommenderad, då små saker blir stora i andras huvuden.

Se också To wright love on her arms, den filmen är extremt vacker, den kan kännas tung att gå igenom men det är värt det. Jag garanterar det.

Jag kan också starkt rekommendera att se Me before you, Endless love och The fosters, även om dessa kanske inte har psykisk ohälsa i fokus är dem extremt vackra och väcker mycket känslor.❤



Likes

Comments

Jag är en tjej på 18, med mycket i bagage som ni vet. Jag vet inte om jag vågar gå ut med exakt vem jag är men en uppdaterad profilbild med migsjälv kan jag gå med på. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om mig, vad vill man veta?
Ta hand om er!❤

Likes

Comments

Det har gått en vecka sen vi sa adjö för alltid, och jag saknar honom mer och mer. Men jag vet att det blir bäst såhär.. Jag vill även tipsa om Låten "fastnat för dig av Nadja Evelina. Den har hjälpt mig mycket under denna tid.
Hjälp mig, vad vill ni läsa om utom mitt krossade hjärta?❤

Likes

Comments

I tisdagskväll så skrev jag till honom, "V, kan du ett tag?" Han svarade Vad? Jag vågade skriva att jag ville lätta mitt hjärta och va tvungen att få prata med honom för att kunna gå vidare. Han accepterade det och skrev "Aja kör".
Mitt hjärta stannade för en stund då jag äntligen skulle få prata med honom. Min älskade V. Men det kändes inte lika mycket att höra hans röst, han lät så lycklig. Jag berättade allt jag kände och han var förstående som alltid. Han kunde dock inte besvara mina frågor alls, då han hade gått vidare. Han sa tillomed att han inte längre kunde tänka sig att träffa mig alls, eller ha någon kontakt i framtiden. Det sårade mig men antar att jag inte betydde så mycket jag trodde. Men jag hade aldrig valt migsjälv heller. Jag berättade om hur instabil och skev självbild och hur läkarna trodde mitt tillstånd var, han sa att det var okej, sånt händer.


Det älskar jag med honom han förstår alltid, eller så säger han bara det. Jag vet inte ärligt. Men det känns skönt att äntligen fått lätta hjärtat på allt angående honom med honom. Jag avslutade samtalet med orden "Jag älskar dig, men det är okej om du inte älskar mig längre." Det sårade att säga dem orden men 22 minuter gav han mig, och dem var otroligt betydelsefulla. Jag älskar honom för han fick mig att känna saker jag aldrig känt. Jag älskar honom från djupet, men jag måste också gå vidare. Jag kan inte vilja bli frisk för bara honom, jag måste det för migsjälv. Jag tog även steget att avfölja honom på instagram, jag måste sluta stalka honom i det han gör, jag måste våga gå vidare då han har gjort det även om jag älskar honom såpass som jag gör.

Jag har funderat på behandlingshem, men jag vet ärligt inte. Vågar jag? Men kan jag ge upp allt för att laga migsjälv igen? Det är frågan.

Älska eran egen personlighet, även om det är lättare att någon annan gör det åt en.❤

Likes

Comments

Jag vet att jag sårade dig, jag vet att du mådde dåligt. Men jag vet att du är lyckligare nu. Det gör mig arg, ledsen och glad på samma gång. Då du inte finns i mitt liv längre så är det tomt. Jag behöver dig, jag behöver han som kramade om mig och tittade så beundrande på mig. Jag behöver dig, du min första kärlek.. Jag behöver dig mer än någonsin.. Eller nej.

Jag behöver inte dig, jag behöver han som satt med mig när ångesten tog över. Jag behöver honom, han som sa hur vacker jag var, hur bra och fantastisk jag var. Men när intimitet tog över oss, mådde vi båda dåligt. Tills den kvällen du vågade be om något. Jag ställde upp och vi blev nästan kära igen, eller ja jag var redan det. Men den saken fick oss närmare varann både psykiskt och fysiskt. Att blotta sin själ för någon var aldrig min grej, men jag vill säga tack för jag fick älska dig. Tack för jag fick bli kär, det var en fantastisk tid när vi var tillsammans bara vi, då ingen kunde störa eller förstöra. Men tack, nu vet jag att någon kunde älska mig, men jag vet också att jag är väldigt trasig, vilket gör det svårt. Men du fick mig att våga, vilket jag inte hade gjort utan dig

Dig, du kära V. Jag älskar dig Vi...r. Tack men jag måste lämna oss nu, nu när jag äntligen slutat att älska att du förstörde mig.

Likes

Comments

Hejsan på er!😁

Idag var första gången på länge jag haft en bra dag. Jag har älskat känslan av att inte sakna eller hata någon. Jag har bara levt i en bubbla och gjort allt jag orkat. Tränat, sprungit, städat och pluggat! Det har jag aldrig haft ork till, alltså att göra allt på samma dag, så jag är glad, glad för att jag orkade.

Men detta håller inte mer än någon dag, inatt kommer min ångest nog tillbaka, så tar nog mina sömntabletter iallafall. Jag kan kalla mig bipolär, det tror läkarna jag är, eller ja det sa dem på psyket. Så jag ska utredas, men idag kan jag kalla mig normal, för idag är jag glad. ❤

Likes

Comments