Jag vet att uppdateringen av denna blogg ska ha agerat som en stor roll utav min rehabilitering, och jag ber om ursäkt för att jag inte följt avtalet. Det har hänt väldigt mycket och jag har försökt distrahera mig själv genom att spela Persona 5, ett spel jag väntat på i över två år.

Jag har mycket att prata om men jag tror starkt på att det mesta är bäst att prata om personligen. Jag är så kluven.

Utöver det så har jag nyligen blivit ägare till en en ny tamråtta. Det är lite av en ära att självaste DOSO hänvisade upphittaren utav tamråttan till mig personligen, men jag måste erkänna att det är det värsta akutfallet jag tagit hand om under mina år. Moët, som vi kallar henne för, hittades i en skitig och trång bur utanför en tunnelbanestation. Enligt upphittaren har buren stått där under flera dagar innan det insågs att den inte var tom, vilket syns tydligt då hennes tassar fått köldskador efter all blåst, regn och snö som fallet under veckans gång.

Trots att jag hjälpt till inom rehabilitering av djur med liknande bakgrund så blir jag aldrig van. Jag är så himla arg. Det är så tydligt att hon en gång i tiden varit älskad då hon är nyfiken kring människor och inte är rädd för händer; hon äter hur handen och låter mig tvätta hennes sår trots smärtan i både kropp och tassar. Ändå så har den tidigare ägaren övergivit henne till att antingen bli räddad eller att dö.

Turen i oturen är att hon är en hona. Hon kommer att få uppleva stressen av ett veterinärsbesök, men hon kommer aldrig behöva uppleva stressen av att omplaceras ännu en gång. Detta kommer att bli hennes hem, och här får hon stanna så länge som hon orkar. När hon är friskförklarad kommer hon att introduceras till Alice, Nano och Omega och tillbringa resten av sina dagar i trygghet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår var en bra dag! Jag träffade en av mina närmaste vänner och hennes kompisar för att fira hennes födelsedag som var i måndags, och det gjorde vi genom att äta på restaurang och sedan gå på teater. Det jag verkligen ogillar med att äta ute är alla intryck som sker samtidigt; jag kan inte koncentrera mig på vad jag håller på med när jag hör alla andra sällskap runtom mig skratta och prata högt, alla glas som slår mot borden, bestick som skär mot tallrikarna, stolar som dras längs golvet och dörrar som konstant öppnas och stängs. Att sitta still på en teater i flera timmar är inte heller min grej. Jag ogillar båda aktiviteterna men utsatte mig för situationen och är stolt över mig själv. Jag är även väldigt glad över att födelsedagsbarnet självmant uttryckt att hon haft kul och att hon är glad över att vi ville dela upplevelsen med henne.

Det här otroligt vackra trädet prydde scenen under den 3 timmar långa teatern.

Likes

Comments

Jag mår bättre nu. Världen har blivit lite läskigare då jag blev så van vid tryggheten att någon ställde upp som mentalt stöd när jag utmanade mig själv och nu är jag ensam, men jag mår bättre nu. Det viktigaste i ens liv är en själv, och kan man inte se en framtid tillsammans med ens partner ska man inte vara med sin partner. Jag påminner alltid mig själv om att människor kan sluta fascineras av varandra, och att alla människor inte är kompatibla, och att det är helt okej. Det är skönt att faktiskt känna att jag har rätt, att det är helt okej. Det var första gången jag såg honom gråta på riktigt och det är helt okej. Jag grät som vanligt och det är också helt okej.

Det jobbigaste är inte nödvändigtvis separationen; väldigt mycket handlar om alla små vardagsrutiner. Som att prata i telefon, som att gömma ansiktet i hans skägg, som att torka av hans snoriga septum piercing, som att klappa hans håriga kropp och som att pussa honom på pannan. Alla rutiner och framtidsplaner upphör att gälla på bara några sekunder, och det är hjärtkrossande. Nog om det.

I måndags förnyade jag mitt praktikavtal och det känns bra. Det är bra att ha någonting att göra på dagarna och även om det är tufft så bidrar det till någonting positivt i framtiden. Att personalen även visade uppskattning för mig gör mig glad. Dom har egentligen inget behov utav mig men välkomnar mig ändå med öppna armar. Min närvaro är väl egentligen bara gratis arbetskraft, men det känns skönt ändå. Jag gör trots allt mitt bästa.

Likes

Comments

Blev dumpad igår.

Likes

Comments

Det är väldigt olägligt att jag börjar bli sjuk nu när jag har en praktikplats och rutiner att anpassa mig efter. Nästa vecka är dessutom den sista enligt praktikavtalet, och sedan kommer vi avgöra om avtalet förlängs med en till månad eller ej.

Hunddagiset är en positiv upplevelse för mig. Jag har fått möjligheten att omringas av något jag älskar, vilket är närvaron av djur, jag har lärt mig mycket och jag har tvingats spendera flera timmar om dagen utomhus. Däremot har min ångest förvärrats och jag har fått fler panikångestattacker om dagarna. Vissa nätter har jag inte kunnat sova för att jag haft så mycket ångest inför morgondagen, och eftersom jag inte kan hantera mina känslor har jag vid dessa tillfällen konsumerat alkohol för att få ro.

Det lättaste vore att avsluta praktiken och eventuellt hitta någonting annat, men att bara ha varit där en månad är inte någonting att skryta om heller. Stannar jag inte kvar har det varit onödigt att ens ha påbörjat praktiken.

För att avsluta med någonting positivt; i onsdags hade jag och Joel vår ettårsdag. Den 29e februari förra året skrattade vi över faktumet att vår ettårsdag inte riktigt existerade, utan att vi fick vänta till nästa skottår för att fira. Jag känner så mycket olika känslor varje gång jag blir upplyst om att ett år har passerat sedan någonting inträffat, det är en påminnelse om att jag faktiskt lever, det känns surrealistiskt men självklart är jag främst glad i denna situation. Det blev den 1a mars och vi tycker fortfarande om varandra. Märkligt! Fascinerande! Kul!

Likes

Comments

Snart är den här månaden över och det känns inte som att jag träffat någon, förutom min partner, som jag tycker om. Jag har lämnat lägenheten för att gå på möten och praktik, men när träffade jag senast en kompis? Jag kommer inte ihåg. Jag har tappat kontakten med så många, vissa har flyttat till andra städer eller lämnat landet och andra glider långsamt ifrån mig.


Jag tänker så mycket på en specifik vän, vi bor relativt nära varandra men ändå ses vi så sällan. Det var ett tag sedan nu, jag var hemma hos henne som jag anser vara en av mina närmaste vänner, och jag blev illamående när hon kollade mig i ögonen med ett leende och sa att vi inte behöver varandra längre. Med en lugn och glad röst. Det är inte så konstigt egentligen, det är ju sant, vi hjälpte varandra mycket under två års tid men nu ser allting annorlunda ut i våra liv. Det är bara synd att allting blir som det blir.

Likes

Comments

Idag är det alla hjärtans dag. Jag har därför spenderat kvällen med min partner. Vi har diskuterat olika aktiviteter att utföra, men i slutändan så satt vi bara hemma hos honom och spelade tv-spel och drack vin. Det var en sådan lättnad för mig att vi valde att stanna hemma istället för att ge oss ut på stan. Vilken tur jag har som har en sådan chill partner.

Om några veckor firar vi ett år tillsammans, så förhoppningsvis kan vi hitta på någonting roligt den dagen istället! Vi pratade om att gå på bio om det finns någonting intressant att kolla på; det är kul för honom och även positivt för mig då det blir en utmaning. Allting kommer att gå bra. Jag måste bara fokusera på att andas.

Likes

Comments

Idag har jag hjälpt till på katthemmet igen! Det var ett tag sedan jag var där nu med tanke på all tid jag behövt tillägna Omega efter hennes operation, men jag har ansvar för hemsidan och mejlen och har varit väldigt aktiv på den fronten. Efter att ha varit på katthemmet sju dagar i veckan i över ett och ett halvt år så känns det ändå ganska skönt att ha börjat tänka på annat dom senaste månaderna utöver katterna, men att ändå kunna fortsätta vara en del av gemenskapen. Jag kommer förbi på helgerna och hjälper till i samband med fotografering till hemsidan, och jag tror det är bäst att det fortsätter på liknande vis för min psykiska hälsas skull.

Imorgon blir min första dag på hunddagiset och det är jag väldigt nervös inför. Jag är glad över att ha fått denna möjlighet då det alltid varit en liten dröm, men faktum är fortfarande att jag är en rökare med väldigt dålig kondition som går långsamt och som sällan är ute och promenerar pga mina rädslor. Jag är så sällan utomhus att jag behövt köpa helt nya kläder inför detta vilket inneburit flera nervsammanbrott i olika köpcentrum denna helgen. Nu är jag även pank.

Jag lyckades iallafall hitta ett par nya skor som inte är kängor som är bekväma att gå i. Tog en promenad tidigare idag för att jag är väldigt lättmanipulerad av The Pokémon Company och självklart spelar Pokémon GO, och jag blev positivt överraskad över hur lätt det är att gå i dom. Jag har kläckt 4 ägg idag och efter att ha gått sammanlagt 250km med en dragonair så har jag bytt min partner till en kabuto då kabutops är en av  dom få pokémon jag ännu inte fångat. Det gjorde lite ont i mig men snart släpps generation två och jag måste vara förberedd. Jag skäms över att ännu inte ha fångat alla pokémon som finns tillgängliga och skyller det på otur, lathet och att jag är rädd för att vara ute själv, men jag skyller även på att jag varit upptagen med att spela Pokémon Sun. I det spelet fick jag iallafall snabbt en 100% pokédex för då behövde jag inte vistas bland människor för att spela!

Katten Zorba, min favorit på katthemmet. Efter ett års rehabilitering och massa bett förstod han tillslut att jag inte var farlig. Nu kommer han när jag ropar och spinner så att han dreglar när vi gosar. Jag älskar honom. Han har bott på katthemmet i två år och jag hoppas innerligt att han vågar börja lita på andra människor också, för han förtjänar så mycket och jag kan tyvärr inte adoptera honom.

Likes

Comments

I slutet av förra månaden opererades råttan Omega för att ta bort en juvertumör. Operationen gick bra, men att hålla henne frisk hemma har varit tuffare då hon vägrat att dricka vatten. Hon har för det mesta ätit soppor, smoothies, gurka och barnmat så att jag ska se till att hon får i sig tillräckligt med vatten och näring för att överleva och hålla henne hälsosam under läkningen. Det har gått långsamt framåt, men nu ser jag äntligen stora resultat! Hennes stora sårskorpor har lossnat och hon har plockat bort alla stygn förutom ett. Det läker så pass bra att det knappt finns ett ärr, så imorgon ska jag sanera både kompisarnas bur och karantänen så att hon får återförenas med vännerna på heltid.

Dessutom är det numera fastställt att jag ska påbörja en praktik på ett hunddagis! Det känns läskigt pga mina sömnproblem då jag måste vakna väldigt tidigt för att komma i tid, men det känns också både bra och spännande ändå. Efter dom goda nyheterna åkte jag till närmaste galleria för att handla skor och kläder som är lämpliga för arbetet, men det slutade med tårar och det enda jag tog med mig hem från shoppingrundan var en vinbox. Patetiskt. Jag ska dock försöka imorgon igen och hoppas innerligt på att det löser sig. Det vore riktigt pinsamt annars då vi pratat om att kängor kanske inte är bästa skorna att promenera i, att strumpbyxor kanske är lite kallt med tanke på snön, och att en kappa kanske inte är så flexibel; vill helst inte påbörja min praktik med att ha ignorerat alla rekommendationer.

Jag har en tendens att överanalysera och att tänka för mycket, men detta är iallafall två saker som hänt idag (igår) som jag faktiskt är glad över.

En väldigt söt bild på råttan Alice bredvid mina sönderrivna tapeter.

Likes

Comments

Varje gång jag tidigare skrivit på det här sättet har det varit på uppdrag av en person som velat ge mig stöd, som velat se mig själv sätta ord på mina känslor, i hopp om att analysera mig som person för att göra mig frisk. Det har aldrig fungerat, men situationen ser ut som den gör och jag kan inte göra så mycket åt det just nu.

Inatt drack jag alkohol för fjärde dagen i rad. Allt är precis som vanligt. Inatt är en vanlig natt. Jag gör mitt bästa för att distrahera mig själv från att skära i min egna hud. Missförstå mig inte, jag mår bättre just nu än vad jag generellt gjort tidigare. Jag har en partner som jag inte bråkar med och mina husdjur får mig att hålla mig vid liv. Vad har jag att klaga på? Jag vet inte.

Jag bara undrar varför allt ser ut som det gör. Varför har jag fått uppleva allt det här? Varför kan jag inte befinna mig på en skola utan att bryta ihop på en utav badrummen? Utan att missa måltider utav rädsla för matsalar? Utan att besöka skolsystern med blödande sår? Varför kan jag inte redovisa inför klassen eller söka jobb och gå på intervjuer utan att få panikångestattacker som får mig att tro att jag kommer att dö? Jag vet inte.

Likes

Comments