Lördag, regn och tvättid. Det är en sån dag idag och det känns helt okej. Kom hem från vänner sent inatt så det var en seg morgon idag. Dagen dessförinnan var vi på middag hos ett av de andra mammaparen som också skall ha barn i November. 3 par och 6 blivande mammor som alla får en pojke om några veckor. Det är roligt att man kan träffas genom sociala medier så som vi gjort.

Har sovit dåligt de senaste dagarna och min huvudvärk har tyvärr kommit tillbaka pga den dåliga sömnen. Fick avboka fika med vän och ligga sängen hela förmiddagen igår. Är det något en graviditet lärt mig så är det att planerna kan ändras snabbt. Ena dagen är man superpigg och bokar in diverse saker, och andra dagen så kan man knappt öppna ögonlocken. Men snart är det över, snart är han här. Jag har ju hela tiden trott att han skall komma tidigare än beräknat, och ena delen av en vill ju det, för att man längtar så mycket. Men självklart vill vi ju att han skall bakas färdigt där inne så länge han behöver. Han sparkar som aldrig förr nu och hans små fötter sticker ut på sidan av magen. Det är så satans häftigt!

Nu ska jag lägga ner datorn och rodda lite i hemmet. Hans BB-väska har varit packad sedan en tid tillbaka, men den till mig och Felicia skall fyllas på lite. Vår tanke är att stanna några dagar på patienthotellet i Lund så det känns skönt att ha lite ombyte med. Vi stannar där tills vi fått kläm på amningen framförallt. Det hade varit en annan femma om några av våra mammor hade bott nära, då hade dem gärna fått komma över och hjälpa oss i början. Om inte annat ge det där stödet en mamma kan ge. Men nu tänker vi att vi suger ut så mycket vi kan av barnmorskorna istället så vi är "redo" när vi kommer hem:)

Vecka 37 och 27 dagar kvar till beräknad födsel.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I morse när jag vaknade så kände jag att det skulle bli en bra dag. Jag tog en dusch, fönade håret, lade på lite makeup och begav mig sedan till akupunkturen. Jag är så tacksam för att jag svarar så bra på den behandlingen. Jag har inte ont i fogarna och nålarna i huvudet hjälper mig mot huvudvärken. Visst, jag har 25 kg plus på vågen och det medför en kropp som gör lite ont här och där,  men att slippa foglossning och huvudvärk är himmelskt.

Efter min lilla nålsession så var det dags för MVC. Vår son ligger perfekt i kurvan och alla mina värden är bra. Barnmorskan gissade på att han är lite större än genomsnittet och både jag och Felicia drog en lättnadens suck. Jag vill verkligen att han ska vara lite rund när han kommer. Att han ska ha råd att tappa några gram utan att vi får panik. Ja sen vet man ju att allt kan hända på vägen och mycket beror på när han föds. Men barnmorskan gissade på 3700 g om han föds när han skall.

Det var väldigt skönt att få prata med barnmorskan om oron och den senaste veckans tankar. Hon sa åt mig att gå ur alla bebisgrupper på sociala medier, då hon sa att det vi undrar över, det kan vi fråga henne om. Hon påpekade också att det är lätt att folk stressar upp varandra i sådana grupper och det som är normalt för någon behöver inte alls stämma överens med en annan. Jag lovade att kliva ur gruppen jag följt slaviskt och det gjorde jag så fort vi kom ut från henne.

Sen sa hon även att jag borde boka in en sak varje dag som jag tycker är rolig. Det kan vara alltifrån att jag på tisdag ska baka min favoritkaka, onsdag ta en promenad till en park som jag tycker om, gå på dagsbio, boka fotvård, måla om en möbel osv.. Hon bad mig även boka in vila på dagarna. På så sätt får jag inte dåligt samvete när jag lägger mig ner, men jag lyckas hålla mig från tristessen det innebär för många att bara gå hemma. Många blir tydligen lite deppiga sista tiden innan barnet är fött så hon rådde mig helt klart att hålla mig sysselsatt. Inte fysiska sysselsättningar såklart, utan mer hålla igång hjärnan och hålla humöret uppe. Så ikväll ska jag kika runt lite på saker jag kan gå på dagarna och fundera på vad som gör mig lycklig. Jag blir alltid så glad när jag fått träffa vår barnmorska. Hon är grym!

Likes

Comments

Häromdagen klickade vi hem ett vardagsrumsbord som vi sett inne på Jysk för några veckor sedan. Det var då slut överallt och fanns inte heller att beställa. Vi trodde det var kört med det bordet, men så gick jag in på deras hemsida i förrgår innan jag nästan klickade hem ett exakt likadant som var betydligt dyrare, och vips så fanns det på lagret!

Vi vill göra mycket här hemma men med en kommande föräldrapenning och csn, så får man pausa lite i projekten. Sen resonerar vi väl som så att det ska vara möbler som det tåls att målas, kladdas och dansa på. Vi ska inte ha något utställningshem där barn knappt får röra en pryl för att föräldrarna är rädda för att den ska förstöras.

Därför var detta bordet perfekt, robust och billigt (799kr) passade oss perfekt. Nu ska vi bara köpa en ny tv-bänk sen är vardagsrummet relativt färdigt. Sen kliar det i fingrarna på mig för jag vill byta alla kuddar, köpa nya plädar, lite nya tavlor osv... Men det tar vi vid en senare tidpunkt..

Som tv-bänk har vi tänkt oss Bestå från Ikea. De är praktiska, fina och det känns inte som man kan tröttna så snabbt på dem. Dessutom får man plats med massa saker bredvid tv:n, och det är perfekt.

Likes

Comments

Graviditet

Okej, både söndagen och måndagen hamnar i facket, dåliga graviddagar. Jag har helt klart insett att de fysiska förändringarna är inte det som plågar mig mest, utan det är de psykiska.

I och med att vi är en generation som alltid bara är ett klick bort från alla andra så gör det att vi är väldigt medvetna om allt som kan hända under en graviditet. Jag har läst om föräldrar som förlorat sina barn dagar/veckor innan de var beräknade. Från en dag till en annan så har hela deras liv förändrats. Jag har sett gravida kvinnor stå med sina magar och skrivit ”-nu är det nära” för att sedan läsa att de förlorat barnet och blivit änglaföräldrar.

Tårar har sprutat och oron inombords har växt. Kan det hända oss? Hur tar man sig i sådan fall igenom en sak? När börjar man andas igen efter att ha förlorat ett barn?.. Så många frågor som jag helst av allt vill tränga bort men som ändå smyger sig på.

Igår morse så sa jag till Felicia att min oro växt och jag sa att det liksom känns för bra för att vara sant, att vi ska bli föräldrar. Katastroftankar som jag gärna inte velat lufta innan men som jag igår tog upp till ytan. Felicia är världens bästa när det kommer till att trösta och lugna mig, genom att låta mig prata och oroa mig för att sedan slå bort tankarna. Så var det även igår. Sen loggar jag in på facebook och går in på en grupp jag är medlem i där massa mammor som skall ha barn i November är med. En kvinna hade skrivit att de dagen innan förlorat sin son, att hans hjärta bara hade slutat slå i Vecka 33. Jag bröt ihop. För deras skull. Jag läste kommentarerna och den chockade mammans ord. Min redan höga oro förvärrades och trots att tårarna var nära hela morgonen så visste jag att de skulle lugnas för en stund eftersom vi skulle till MVC och lyssna på vår sons hjärtljud samma dag. Jag hade även bestämt mig för att prata om min oro med barnmorskan. Sen får vi samtalet att barnmorskan var hemma med sjukt barn och att vårt möte således var inställt.

Vi var ute när vi fick det samtalet och det behövdes inte mer än det avbokade mötet för att jag skulle bryta ihop. Jag stod där på trottoaren med tårarna rinnande ner för kinderna och kunde inte riktigt förklara varför jag tog så det så hårt. Jag sa till Felicia att jag kunde inte åka hem, jag behövde vara ute. Så vi fikade, kisade mot solen och pratade om annat. Jag kände hur han sparkade på revbenen och njöt av de hårda kickarna.

När vi väl kom hem så hade jag en eftermiddag för mig själv. Felicia pluggade och jag låg och stirrade upp i taket. Funderade, grät lite, såg något dåligt på tv, läste. Sedan tog jag en promenad och pratade med bästa vännen som också är gravid. Det är skönt när man får prata med någon som inte heller älskar att vara en känslobomb som när som helst kan spricka. Vi pratade om hur skönt det kommer vara när bebisen kommer då man kan dela all oro, lycka och allt därtill med sin partner som också kommer fyllas av helt nya hormoner. Vi pratade om hur ensam man kan känna sig när man inte ens känner igen sig själv, men ändå vill att de runt omkring en skall förstå en. Jag pratade även med mamma, som också lugnade mig. Att allt kommer gå bra. Att vår son snart är hos oss men att det är tuffa veckor fram tills dess där tankarna kan göra en tokig. Jag har märkt hur lätt alla glömmer av hur det var att vara gravid. Mamma har flera gånger sagt att hon inte riktigt minns, men sen börjar det lossna lite och hon minns och kan känna igen sig i känslorna jag beskriver. Skillnaderna är dock ganska stora, då vi i dagens samhälle kan googla och läsa saker som spär på vår redan stora oro.

Jag har också tampats med att inte riktigt tillåta mig känna oro. Att vi bara skall vara tacksamma. Jag har tänkt på alla miljontals kvinnor som fött barn och tänkt att det är väl ingen biggie, så många gör det så varför skulle jag klaga eller tycka att det är jobbigt. Men så vet jag att lika många kvinnor som varit gravida, lika många erfarenheter finns det. Ingen graviditet kan jämföras eller betygsättas, och ingen blivande mamma skall behöva höra att den är si eller så och borde vara på ett annat vis. Inte heller skall man behöva höra att "det blir värre med tröttheten efter barnet är fött" för det hjälper inte alls. Tror alla blivande föräldrar är medvetna om att småbarnslivet är en tuff period. Men man behöver inte höra det, för just nu är man någon helt annanstans. Jag vill inte höra att jag är töntig med mina tankar. Jag vill bara få vara ärlig med att för alla är inte detta en dans på rosor och att det är tufft att bära på ett sådant enormt ansvar som det är att ha en bebis i magen.


Gårdagens plus var helt klart fikan. Ni ser ju, här hade man aldrig kunnat ana att jag en stund innan stått och fulgråtit på en trottoarkant. Det är både skönt och väldigt farligt, för det är bilder som dessa som kan lura varenda en att man har en strålande graviditet och är ascool soon-to-be-mama!  Däremot, jag kommer alltid vara ärlig med allt i denna blogg. Här får ni den ofiltrerade sanningen.

Likes

Comments

En ledig helg. Det känns lyxigt, trots att jag numera är ledig hela tiden. Men just att vakna utan att någon klocka ringer, kunna äta frukost i sängen och sedan strosa runt i hemmet utan några speciella planer. Det är lyxigt för en som jobbat de flesta helger senaste tiden.

Jag har hittills rensat lite lådor (hur mycket skit kan man få ner i en låda egentligen!), Felicia påbörjade projektet att spreja en spegel. Nu ser jag även att några krokar och annat fått åka med på tåget till att få färgen svart. Skall snart sätta mig i soffan med min nya kriminalroman och förhoppningsvis så lyckas jag läsa lite innan ögonen blir för tunga. Att börja läsa igen har räddat mig de senaste kvällarna mot sömnlöshet. Har läst till boken bokstavligen ramlat i ansiktet på mig, istället för att ligga med mobilen och aldrig få ro nog till att somna. Vilket i sin tur resulterat i att jag legat vaken till 3-4 på nätterna. Helt idiotiskt. Men med läsningen så kommer jag snabbt ner i ro och kroppen slappnar av, och framförallt ögonen.

Ikväll tänkte jag laga en kycklinggryta helt utan recept. Någon gång måste jag få den där "känslan" som så många har, så jag tänkte att idag skulle bli den dagen. Jag ska ta typ alla kryddor jag har och hoppas det blir något av det.



Gårdagens middag blev högt uppskattat här hemma. Falafel invirat i bakplåtspapper, så enkelt och visst ser det lite trevligt ut också :)..

Likes

Comments

Jag har så länge jag kan minnas älskat att stå både framför och bakom kameran. Jag köpte min första systemkamera för några år sedan och den senaste tiden har den mest legat och dammat i en byrålåda. Inte för att den är kass, utan för att den är så stor och bökig. Så nu har jag tänkt att jag ska köpa mig en ny men känner mig helt vilsen i vad som är bra nuförtiden. Jag vill ha en som går att koppla upp till telefonen/paddan/datorn utan att man skall behöva flytta minneskortet. Jag vill ha en som lätt går att ta med i väskan och som det inte kräver att man går fotokurs för att kunna hantera. Den får gärna ligga runt 3000 kr (gärna lägre också om det finns). Jag behöver alla tips jag kan få angående detta.

När jag hade min trainee som event/bröllopsplanerare på Mallorca 2013 så fotade jag några vänner för bröllopsbilder, och det var så otroligt roligt. Vill gärna kunna ta fina bilder av min familj och vänner och få igång det intresset igen. De bilder man tar med kameran är fina just när man ser dem i en liten skärm, men jag vill kunna förstora och leka med dem mer än så.

Nedan ser ni lite av de fotona jag tog då. Lyckades ändå få fram riktig kärlek på bilderna, trots att de endast date:at i någon månad. Minns hur nervösa de var när de kom till stranden. Men jag tror jag lyckades ganska bra med att få dem bekväma:) Tyvärr är bilderna lite suddiga nu då de jag har kvar printcreenats och förminskats. Men helheten blev okej för en rookie som mig.


Likes

Comments


Om gården var en 1:a på en tiogradig skala, så är denna dag en klar 8:a. Solen skiner, lägenheten är städad, Felicia och jag har haft en dag på stan och fått fixat en hel del.

Vi startade dagen med att gå till den BVC vi valt och lämna in papperna för det, därefter cyklade vi vidare in till stan för att gå till banken, äta lunch och kika runt lite i butiker. Vi ska tillbaka till banken nästa vecka då vi nu fått tips av min morbror som arbetar på bank, kring hur vi skall lägga upp ett sparande för lilleman.

Vi vill ha en del som går att röra och en del som är bunden till aktier/fonder. Den delen som går att röra är även ett konto där vi tänker att vi kan sätta in födelsedagspengar osv i framtiden. Jag tycker det är riktigt roligt att pilla med siffror och sparande och hade jag pluggat igen så tror jag absolut något inom ekonomi hade varit ett alternativ. Jag vill kunna ge mina barn en bra start när de är redo att lämna boet och då krävs det lite långsiktig planering. Surrealistiskt att tänka på att de ska flytta hemifrån innan de ens har kommit till jorden, men det är väl som med pensionssparande. Tänker man inte på det nu så lär det bita en i äldre dar. Pengar till ett framtida boende kan aldrig vara en dålig investering för sina barn så det är mest det vi tänker på. Ge dem möjligheten att köpa sitt boende med en liten skjuts till kontantinsatsen.

Ikväll kommer en vän över, vi ska dricka rödvin(läs: Dem ska) och äta hemmagjord falafel framför Idol. 


Likes

Comments


Dag två på ledigheten och jag har gråtit en gång, sett en hel säsong på netflix och sovit, och haft massvis med sammandragningar. Jag drömde natten till måndagen om min lista jag skulle skriva kring allt som jag skulle sysselsätta mig med nu när jag går hemma. Det vill säga, vilka skåp som skulle rensas, vilka ramar som skulle målas om, vilka papper som skulle skickas in osv.. När jag vaknade på måndagen så var jag redan helt slut. Att vara en person med "duktighets"komplex är ganska komplicerat när man inte orkar någonting längre. Det blir omvänd effekt än vad jag är van vid. Jag brukar bli pigg av att göra mycket på en dag och nu fick blotta tanken på att påbörja ett projekt, mig att börja gråta.

Jag sa till Felicia att hon får inte fråga mig när hon kommer från skolan om jag hunnit med ditten eller datten. För jag tampas så groteskt med dåligt samvete av att vila så en sådan fråga kan ge mig ångest. Knappt så att hon kan fråga vad det blir till middag, för jag har noll inspo till något just nu. Då svarar hon med att jag redan gör det största jobbet jag kan göra. Att baka vår son. Fasiken vilken fin fru jag har. Hon visste exakt vilka ord jag behövde höra och hon vet hur jag fungerar. Jag har ju aldrig tagit det lugnt. Jag har jobbat sedan 16 års ålder och har knappt legat i soffan när jag varit ledig, så det här är jobbigt för mig. Men jag ska lyssna på kroppen nu. Jag struntar i måsten. Min lista jag har i huvudet får finnas kvar där, orkar jag så orkar jag och det är ju fint, men det är inte hela världen om jag inte gör något på en dag.

Idag har jag varit på mitt sista möte med min psykolog (Gått på PDT det senaste året) och det känns fantastiskt att inte behöva gå dit längre. Inte för att det är något dåligt att gå och prata med någon utan just för att jag kunnat jobba med mig själv utifrån de medel jag fått av henne och bearbetar saker i det förflutna på ett bättre sätt än innan.

Efter pdt:n så gick jag till torget och plockade lite blommor och åkte hem och gjorde en höstbukett. Färska blommor på bordet gör mig lycklig. Extra fint är det när man plockat och satt ihop buketten själv. Ibland är blommor det enda som behövs för att man inte ska se dammtussar eller fläckiga fönster. 

Ikväll blir det glass, tv och extra mycket kolasås. Inga måsten. Håret i en toffs och mjukisarna på.

Likes

Comments

Felicias mamma som var på besök hos oss i helgen beskrev rummet som ett dockrum, och jag kan bara hålla med. Hur sött har det inte blivit i lillemans rum?! Jag fullkomligt älskar att gå in där och tända lite lampor och fantisera om när han sitter där på golvet och leker. Att behålla kvar vår 120 säng där inne är helt klart ett smart drag. Ena natten har jag haft svårt att sova och nästa natt har det varit Felicia, så det rummet har använts flitigt under graviditeten. Kan nog bli som så att det kommer vara guld värt även när han tittar ut:)

Nu har vi även fått iordning i garderoben och vi har ju handlat en hel del på loppis och begagnat i större storlekar, så nu har vi sorterat allt i storlekar och det känns skönt att ha ordning och reda där. Jag mår på riktigt dåligt om det är stökigt i garderoben och ibland låter jag det gå så långt i min garderob att jag måste riva ut precis allt och sortera om. Det är renande och harmoniskt att rensa, sortera och hänga upp i färger.


Har även börjat lite smått att titta ut vad vi vill ha med i BB-väskan. Vi fick dock en supersöt overall och mössa igår av Felicias mamma så den åker med istället för den vita på bilden nedan.

Likes

Comments


Sista jobbdagen är över och jag checkade idag ut för att komma tillbaka någon gång 2019. Det har inte riktigt sjunkit in än. Nu är det en månad hemma med vila och uppladdning, sedan börjar ett nytt kapitel. Det känns som om taket är borta och nu är det bara honom vi väntar på. Innan har det hela tiden varit massa saker som skulle fixas och jobb som skulle avklarats, men nu är vi alltså där. I slutspurten. Kan ju inte sticka under stolen med att det lätt skapas lite panik inombords när jag tänker på att det kan bli uppemot en och en halv månad hemma utan bebis. Hur många skåp ska jag sortera och hur många gånger kommer jag bädda rent per vecka. Typ så. Men det är såklart, jag ska ta vara på denna tiden med lite lugn och ro och kunna sova precis när jag vill.

Det är oerhört skönt dock att vi inte har något att köpa eller fixa, för jag hade inte orkat skruva möbler och gå på shoppingrundor nu. Det räckte med IKEAtrippen i veckan som slutade med att jag kräktes ner mig själv och golvet. Det var kroppen som berättade att det fick vara nog med spring, tunga lyft och långa bussfärder.


Sitter i köket nu och håller frun sällskap medan hon bakar kladdkaka. Hon gick från törnrosa till Tina bakar på femton minuter så nu gäller det att ta vara på den vakna tiden innan det är tid för läggdags igen.


Likes

Comments