Nu är äntligen alla tentor och inlämningar klara. Eller, de har varit det i en vecka. Den senaste veckan har tillbringats med att försöka komma ikapp med söm och få ordning i lägenheten igen. Det var i alla fall planen.

Den planen har inte gått så himla bra eftersom jag i tisdags på nationaldagen var ner till nationen och fikade och sen gick till inspektor på lunch. Jag tror vi kom hem vid 7-tiden på kvällen, och då satte vi oss på balkongen för att passa på att njuta av det fina vädret.

I onsdags följde jag med en kompis till stallet och fick äntligen rida en sväng igen! Vi åkte ut till stallet vid 14 och plockade in lite hästar och fixade med dem, sen red vi (och jag satt till och med kvar på hästen efter i stort sett 6 års uppehåll från ridningen!). Efteråt blev det lite pyssel med att så ner stolpar i ena hagen eftersom en häst tydligen har fått för sig att dra upp dem.

Torsdagen bestod av en dag med träningsvärk och att försöka börja städa lite grann. Fram tills det på kvällen blev dags att dra på sig balklänning och gå på hejdå-fest för några kompisar som flyttar från staden nu under sommaren. En super rolig och trevlig fest. Vi kom inte hem fören klockan halv 4 tror jag.

På fredagsmorgonen blev det helt enkelt till att snällt försöka släpa sig upp eftersom jag skulle åka till Västerås för att träffa min syster.


Ja, som ni märker så har min ledighet hittills inte varit så himla ledig. Jag är ledig två veckor till nu innan jag börjar jobba. Planerna för de veckorna är verkligen att försöka varva ner lite och njuta av att vara ledig.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag borde plugga. Borde verkligen plugga. Jättemycket. Istället sitter jag och ser om Modern Family för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Dessutom borde jag träna också, jag ligger lite efter i mitt träningsprogram eftersom jag tog lite paus pga av känningar i benhinnorna. Och efter den pausen har jag inte riktigt kommit igång igen.

Nu tänkte jag att jag ska börja planera baloutfiten lite grann. Det är nämligen vårbal på Norrlands nation på lördag och jag ska gå. Det blir för tredje året i rad, och antagligen blir det minst lika roligt som de andra gångerna. Jag har 3 st balklänningar som jag väljer mellan. Alla tre har jag använt på baler vid nationen tidigare, men jag kunde inte rent ekonomiskt motivera ett köpa en ny klänning igen. Fast de är otroligt fina alla mina känningar, så det är ju inte hela världen att jag behöver återanvända dem igen.

Planerna för hår och smink kommer att utvecklas utifrån viken klänning valet till sist kommer att falla på. Jag brukar dock ha svårast för just klädval. Resten brukar komma ganska av sig själv när jag väl sätter igång.

Efter att jag har suttit och stirrat på mina klänningar och velat fram och tillbaka ett tag får jag kanske släpa mig ut för att springa en sväng, så försvinner alla ursäkter för att inte plugga. Jag har nämligen seminarium i morgon och jag behöver förbereda mig lite inför det.

Ha en fin eftermiddag.

Likes

Comments

Både igår och idag har jag haft en hemsk mensvärk. Jag har vartit på väg att gå av på mitten trots smärtstillande medel.

Med andra ord har jag inte gjort så mycket annat än att tycka synd om mig själv.

Igår kväll släpade jag mig ner på stan för att ta några öl med några kompisar och E. Jag var kanske inte världens roligaste sällskap pga tidigare nämnda värk. Fast det var ju trots allt ganska skönt att komma hemifrån ett tag.

Nu ikväll har jag E hemma, så vi passar på att mysa med att se på Eurovision och äta grönsaksstavar.


Likes

Comments

Det blev alltså en tidig morgon även på tisdagen eftersom vi skulle i väg till Masai Mara. Vi blev upplockade av en chaufför som E´s föräldrar känner ganska bra och har åkt med ganska mycket. Vi åkte från huset vid 8.30 och lämnade Nairobi ganska kort där efter. Kosan styrdes väster ut mot Narok och slutligen Masai Mara.

I fall någon hade planerat att åka från Narok till Masai Mara kan jag meddela att den vägen är hemsk. En grusväg som alldeles för många bilar åker på varje dag. Dessutom åker de även väldigt fort, med svenska mått mätt i alla fall. Det har resulterat i att vägen ifråga är guppig och gropig. Bilarna åker därför bitvis i diket och på fel sida vägen. Bara för att minimera guppigheten under åkturen. Även fast minimum guppighet ändå var VÄLDIGT guppigt på den vägen.

Vid en utkiksplats över Hells Gate i Rift Valley, en bit utanför Nairobi.

Vid två-tiden var vi framme vi campet där vi skulle tillbringa de två kommande nätterna. Väl där åt vi lunch och tog det lugnt fram till klockan fyra när vi åkte ut på vår första game drive. Vi var ute i 2,5 - 3 h den turen och hann med att se lite av varje.

Vårt camp var bara ungefär två minuters biltur från en av grindarna till parken. vi behövde parkera utanför grinden medan entréavgiften betalades och våra ID-handlingar kontrollerades.

Vi hann inte särskilt långt in i parken fören E blev av med sin keps eftersom den helt enkelt blåste av huvudet på honom och hän där med fick spendera dagarna på savannen utan keps. Som tur var hade safaribilen uppfällbart tack så att man kunde stå under tack, men det var ändå lite typiskt att det hände.

Här följer nu en liten bildbomb från den första game driven. De är inte helt och hållet fantastiska eftersom jag då ännu inte riktigt hade lärt känna kameran som jag fått låna ordentligt.

Jag skulle tro att det finns cirka 1000 bilder (bokstavligt talat) sammanlagt, med väldigt blandad kvalitet, från dagarna i Masai Mara.

Likes

Comments

Som sagt så pluggar jag till receptarie. Alltså farmaceut och inte receptionist.

Receptarieprogramet är tre år långt. Jag har nu pluggat i 3,5 år... Anledningen?

Jo, det är nämligen så att programmet har en spärr efter termin tre. Vilket innebär att man för att få fortsätta till termin fyra måste ha klarat alla kurser från termin ett och två samt ha gått alla kurser på termin tre.

När jag började min tredje termin hade jag ganska många resttentor (ungefär fyra av sju möjliga om jag inte minns fel). Av den anledningen så gick jag på föreläsningarna på kurserna för den aktuella terminen, men resten av mitt liv var uppbyggt kring restkurserna och de omtentor jag skulle skriva. För att sammanfatta gick jag alltså på föreläsningar för en kurs på dagarna och pluggade annat på kvällar och helger.

De restkurser jag hade kvar var ju dessutom ganska svåra - i alla fall upplevde jag dem som svåra. Med andra ord var jag extremt stressad av plugga 2-3 kurser samtidigt och jag började få symtom på utmattning och depression.

Under den här terminen bestämde jag mig för att jag oavsett om jag klarade mina restkurser eller inte, skulle ta en paus nästa termin. För det är inte värt att må dåligt när man pluggar. Det ska vara roligt att plugga, jag pluggar ju för att jag tycker att det är intressant och jag vill lära mig mer.

Sagt och gjort tog jag alltså uppehåll (okej jag klarade inte alla restkurser heller). Där någonstans började jag att engagera mig på Norrlands nation som cafévärdinna. Jag tillbringade sedan två terminer som engagerad på nationen och hade så roligt att jag helst av allt inte ville ta upp mina böcker för att plugga klart mina kurser.


Cafévärdinnor under min första termin, på fördrink innan KMK-balen

Nu i höstas tog jag mig i kragen igen och pluggade upp mina spärrkurser och klarade de tentorna. Därmed fick jag börja plugga igen den här vårterminen. Och det är väl som att plugga är för det mesta. Alltså jobbigt och intressant.

Likes

Comments

Ja, som jag misstänkte rann bloggandet lite ut i sanden ett tag. Vad jag har gjort under tiden? Pluggat och tränat är vad mitt liv har bestått i.

Idag var en sån dag när jag har har pluggat hela dagen. Eller i alla fall halva. Jag somnade nämligen om på soffan efter att jag gick upp i morse. Och där sov jag några timmar. Efter det var jag faktiskt duktig och pluggade nästan hela tiden. Om det var effektivt plugg vet jag inte riktigt, men plugg var det i alla fall.

Just nu sitter jag och ser på första delfinalen till Eurovision tillsammans med kaninen. Sambon är som bortblåst de närmaste två veckorna eftersom han är engagerad i "En rolig historia" som just nu går på stadsteatern här i Uppsala. Så att kramas med någon annan än kaninen får jag snällt vänta med.

Hursomhelst så tänkte jag nu ta och förbereda mig lite inför ett seminarium imorgon och om jag har tid och ork eventuellt göra några utkast till inlägg. Så har jag ju i alla fall något att slänga ut ifall jag får torka efter tre inlägg igen.


Likes

Comments

Den 6e mars så åkte jag och E till Kenya. Anledningen till att vi åkte dit är faktiskt att mina svärföräldrar flyttade till Nairobi i augusti förra året. Så vi åkte helt enkelt till Afrika för att hälsa på dem.

Jag tänkte att jag idag ska skriva lite om resan ner till Nairobi.

Så måndagen den 6e var alltså den stora dagen. Vi åkte från Uppsala redan klockan 4 på morgonen för att hinna checka in bagaget och ta oss till gaten i lugn och ro. Väl på Arlanda så mötte vi upp E´s faster och farmor som också de skulle med på resan.

Personligen har jag inte flugit så mycket tidigare så jag var ganska nervös över en hel dag med flygplan, mellanlandningar och flygplatser.

På Arlanda gick allt snabbt och smidigt och vi han ta det lugnt med en ordentlig fika innan det var dags att boarda plan nummer ett.

Planet löft (rospiggska för lyfte) och resan var officiellt igång - mot Frankrike och mellanlandning!

När vi landade i Paris hade vi drygt en timme till anslutningen mot Kenya. En timme för byte av plan är väldigt kort tid på just den flygplatsen. Dock var vi ganska naiva och tänkte att det inte skulle ta allt för lång tid eftersom gaten som anslutningen skulle gå ifrån inte var så långt ifrån den vi landade på.

Det visade sig däremot att man behövde ta en buss till en byggnad för att gå igenom passkontrollen, för att ens kunna ta oss till nästa gate. Väl igenom kontrollen fick man snällt kliva på en annan buss för att åka till rätt område med gater. Bussen ifråga gick väldigt långsamt och något av en omväg. Allt som allt tog processen ungefär en timme. Alltså hann vi med några minuters marginal till anslutningen.

Väl där så visade det sig att flyget till Kenya var 1,5 h försenat så all stress och oro för att inte hinna var helt i onödan....

Hur som helst så gick resten av resan (8 timmar) väldigt smärtfritt och när vi kom ner till Nairobi blev vi hämtade av E´s mamma och syster. Vi kom till deras hus vid kl 23 (Kenyansk tid, alltså två timmar före svensk vintertid) och stupade allihop i säng mer eller mindre på en gång. Nästa dag skulle det nämligen vara tidig uppstigning på grund av en resa till Masai Mara, men det kapitlet tar vi en annan dag.

Eftersom vi landade så pass sent i Kenya så såg vi inget utöver ett nattsvart Nairobi, därför tar vi och tittar på en bild av några magra kalvar som kom strövande på campet i Masai Mara.

Likes

Comments

Jag är så otroligt trött. Helt slut både fysiskt och psykiskt. Jag går upp på morgonen, gör mig i ordning och äter frukost i lugn och ro. Tar mig till skolan och går på föreläsningar. Sen efter lunch får jag kämpa för att hålla mig vaken och lägger snarare mer energi på att inte somna än att fokusera på föreläsningen. När jag kommer hem sen så tar jag nästan alltid en tupplur för att orka med kvällen.

Så kan man ju inte ha det. Jag misstänker att det beror på någon brist av något ämne, kanske järn? Jag vet ju att jag har haft dåliga järnvärden för några år sen, så det är kanske det som spökar?

Jag får väl ta och grubbla lite på det ett tag och äta lite mer järntabletter. Hjälper inte det så får jag bita i det sura äpplet och ta kontakt med en läkare eller något för att faktiskt få ett svar på varför jag är trött.

Slänger in en bild på en av mina favoritsituationer. Plugg på café i lugn och ro med en trevlig vän som sällskap. Åh, vad tråkigt det låter när jag skriver så där, men att plugga så är helt underbart.

Likes

Comments

Jaha, då kommer jag alltså att ge det här med bloggning en ny chans. Jag har tidigare bloggat väldigt löst i några omgångar, men det har alltid runnit ut i sanden. Kommer det att gå bättre den här gången? Det är det ingen som vet.

Så, vem är jag då? Jag är 25 år, bor och pluggar i Uppsala. Jag tänkte mig att jag en vacker dag ska bli receptarie. Hittills har det gått... okej. Men det kan jag berätta mer om senare. Vad mer? Tränar gör jag, älskar sötsaker och mat, tillbringar periodvis väldigt mycket tid vid en av stadens studentnationer. Ja, och så bor jag tillsammans med min sambo E och en kanin.

Det får nog räcka som en snabb presentation av mig själv. Förhoppningsvis kommer jag att orka fortsätta skriva och då med kommer en klarare bild av mig antagligen att målas upp.

Likes

Comments