View tracker

Iiih jag känner hur det sticker i fingrarna... Jag vill skriva!!

Vet inte vad det beror på, kanske vårvädret, kanske det faktum att det bara är 27 skoldagar kvar, men jag har känt mig så himla inspirerad på sistone. Jag vill skriva, skriva om djupa tankar, galna känslor, minnen - allt!! Jag venne men jag kan typ inte skriva allt crazy som händer här på bloggis, så jag vill typ skaffa en anteckningsbok och skriva lite när jag känner för det. Så himla kul och ha när man blir äldre och kunna titta tillbaka på.

Men jag vill typ också skriva berättelser. Skriva om spänning, mysterium, hat, kärlek, manipulation, ÅÅÅH!!!
Har bestämt mig för att jag ska gå och ta en kaffe i Paris, helt själv, och med min nyinköpta bok sitta och skriva lite.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

I fredags var jag och Hedda ute och dansade på L'arc vilket är en klubb som ligger precis vid triumfbågen. Lika kul som förra gången och det var rätt skönt att bara vara två;)

Morgonen efter skulle Hedda firas och jag hjälpte (sov) medan hon gjorde iordning det sista.
Svårt att styra brunch när man inte är på hemmaplan men Hedda klarade det galant! Så himla, himla gott var det. Massa olika ostar, 5 baguetter, jordgubbar, kiwis, scrambled eggs, yoghurt, och brownies. Mär vi alla käkat klart la vi oss på gräset i hennes trädgård och solade för det var 17*C och strålande sol????!!! Våren har helt plötsligt bara exploderat i Paris och allt har blivit jättegrönt och fint.

Likes

Comments

View tracker

Vi bara slänga in ett snabbt inlägg. Oj vad jag älskar min värdfamilj ändå. Jag vill inte säga något dåligt om min förra för alla familjer är olika och gör saker på sitt sätt och det respekterar jag, men jag kan säga att min nuvarande är next level. Rena rama himmelriket att få sin tvätt tvättad, och en städerska som kommer varannan vecka<3 tror inte jag hade uppskattat allting så mycket som jag gör om jag inte hade bott de där 7 månaderna in andra familjen.

Värdmamman är supermysig och frågar alltid om det är något jag vill ha eller behöver. Barnen är också snälla och pratglada.

Det inlägget egentligen ska handla om är samtalet jag hade med värdpappan i lördags.
Efter middagen satte hela familjen + jag i vardagsrummet och små pratade lite. Jag som ensambarn är inte van vid den men det var mysigt. Alla tog av sin tid för att vara med varandra och mysa och prata.

Efter ett tag gick värdsystern upp till sitt rum och mamman åkte för att hämta brodern som hade varit på fotbollsträning. Då var det bara jag och värdpappan kvar. Jag var beredd på att han skulle säga "jahap", resa sig ut fotöljen och avsluta med "sov gott", men det gjorde han inte.

Istället så började vi prata om fransk historia, och jag som läst mycket om det i skolan på senaste tiden kunde faktiskt tillägga och diskutera det som sas. Sen gled vi in på filosofiska frågor och rymden. Vid det här lager satt jag mest och lyssnade intresserat medan han föreläste om det han kunde.

Riktigt (jag börjar få slut på adjektiv) najs.

Likes

Comments

I söndags var vi riktigt trötta. Jag som inte hade påsklov behövde plugga, så jag skickade ut Ellen och Celine själva ett tag i Paris. Pluggandet gick dock sådär då jag var jättetrött och på semester-mode.

När tjejerna kom tillbaka fixade vi oss och stack iväg till Trocadero. Planen var att vi skulle se Eiffeltornet glittra men vi blev lite sena hehe. Det spelade dock ingen roll att vi missade glittrandet, för det var mäktigt nog som det var.

Tornet var upplyst i Belgiens flagga för att visa stöd. Usch det var så fint. Fint samtidigt som det fick mig att må illa till mods. Allt som jag var med om i november kom tillbaka och blev påtagligt. Jag blev rädd (cheesy-alert) för världen. Efter attackerna så var jag aldrig rädd. Jag var visserligen mer obs men aldrig rädd. Jag kände mig säker i huset jag bodde i. Men efter utsikten jag hade på Trocadero mådde jag illa. Något vred sig i magen och den stora vida världen som jag alltid fantiserat om, stod i brand... Hmm jag saknar ord. Känner mig lite som en dum tonåring som försöker dra någon djup slutsats men inte lyckas, riktigt frustrerande.
Anyhow. Det spelades fin flutmusik och jag kunde inte låta bli att fälla en tår.

Vi åkte vidare för att äta middag. Nu börjar kaoset.

Tunnelbanan var ganska full, även fast klockan var halv elva på en söndag kväll. Trots det fick jag och Ellen sittplatser vid dörren, och Celine satt i Ellens knä. Vid dörren på andra sidan stod en man i 35-40års åldern och stirrade på oss. Jag och Celine märkte det inte förrän Ellen påpekade det. Då slickar han sig om munnen. Vi alla blir så äcklade när Ellen säger det, och hon avslutar sin mening med ett tyst "kräk-ljud". Nästa gång hon tittar mot hans håll gestikulerar han att stoppa fingrarna i halsen för att spy. Sedan tar han upp sin telefon och det ser ut som att han försöker fota oss. Naturligtvis vänder vi bort huvudena åt andra hållet tills vi ser att han ska gå av. Dörrarna öppnas, han stiger av, men precis innan dörrarna stängs ser jag en arm sträcka sig in i metron och försöka greppa tag om oss. Vi alla gallskriker och alla i hela metron blir livrädda, troendes det är en bomb eller dylikt. Vi tjejer bara tittar på varandra och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Celine konstaterade sedan också att han pekade "fuck you" i processen.
En man i alltså 35-40års åldern blev så förnärmad över att vi inte blev tända på honom att han bara kände att han var tvungen att gör så...

Vi går av nästa station för att byta metro. Vi pratar om incidenten, smått skakiga då vi inte heller ätit något sedan frukost.
När vi står och väntar på metro nr2 så kommer en annan man fram till oss, bärandes en jacka i samma färg. Vi alla tre skriker/hoppar till då vi trodde att det var den första mannen. När vi väl inser att det är en äldre man försöker vi be om ursäkt, men något var inte helt ok med honom. Först så trodde vi att han grät på låtsas och skrattade till lite stelt, men efter ett tag blev vi osäkra och obekväma och började sakta röra oss längre bort på perrongen. När tåget väl kommer följer han efter oss och går på dörren till höger om den vi gick på. Det var relativt många på tåget men de flesta satt, men vi och han stod upp. Då skriker han plötsligt "WHY?!" Upprepade gånger samtidigt som han sakta rör sig mot oss. Nu är vi så jävla rädda men som tur var skulle vi inte åka långt.

Darrandes gick vi av metron och kom fram till restaurangen. Våran tur vände och vi lyckades få ett bord och grym pasta till det. Vi skrattade, åt, drack, och pratade om allt möjligt.

När vi sedan har betalat och ska gå inser jag att jag som brukar ha nyckeln i min väska, inte har den. Jag frågar direkt vem som har nyckeln och de båda stirrar på mig. Vi inser att nyckeln sitter kvar i dörren i lägenheten. Vi inser även att våran tur har vänt igen.

Vi åker till lägenheten medan vi försöker ringa hyresvärden som inte svarar. När vi väl är där hjälper vi Celine att klättra över till innegården där hon försöker bryta sig in, utan framgång. Hon hade förövrigt mest panik över det hela då hon skulle åka hemifrån om 8h för att hinna med sitt flyg, och pass + packning var i lägenheten. Haha hon föreslog till och med att vi skulle krossa ett förster, vilket jag och Ellen upplyste henne inte var någon bra idé. Vi går runt till andra sidan huset, klickar in koden, kommer in till postfacksutrymmet, men längre än så kommer vi inte. I detta lilla postfacksutrymme finns inga möbler förutom en skohylla i trä. Klockan är nu 01 och vi inser att det är här vi kommer spendera natten. Notera att jag skrev "spendera natten" och inte "sova", för det gjorde vi inte. I 7 timmar satt vi på ett kallt golv i 5 graders kyla. Vi försöker till och med täcka springor i dörren för att det inte skulle dra. Ellen lägger sig som en stoppad fisk på den nedersta hyllan i skohyllan för att slippa det kalla golvet, på den nivån var vi.

Runt klockan 8 rycks det i dörren och en man som bor i lägenhetskomplexet kliver in. Jag försöker förklara på klacklig franska att vi har låst oss ute och han släpper in oss i själva byggnaden. Nu hade vi tillgång till wifi och eluttag så att vi kunde ladda våra telefoner, halleluja. Den snälla mannen kommer med kaffe och te, men när det ytteligare gått en timme orkar vi inte vara där mer. Vi pallrar oss ner till ett cafe där vi beställer in varm choklad och croissanter. Så ruskigt gott med varm choklad efter att vi suttit och kallsvettats på ett smutsigt golv. DÅ ringer hyresvärden och säger att hon kan möta oss om en halvtimme. Vi som trodde att hon skulle vara vaken vid 6 eftersom hon hade småbarn but no no honey.

Vi möter upp hyresvärden och som tur va kunde hon låsa upp dörren utifrån fast nyckeln satt i på andra sidan. Vi tackar och börjar städa. När vi är klara med det samt packningen lägger vi oss i sängen och sover den första timmen på dygnet innan vi måste upp igen för att checka ut. Celine som missade sitt flyg hade bokat om och fortsatte till flygplatsen medan jag och Ellen drog hem till mig innan Ellen åkte till flygplatsen 3 timmar senare.

Vilken jävla helg säger jag bara.

lagom trötta vid frukost haha<3

​Lyckades smygfota man/gubbe nr2. ^HUUR CREEPY!!!!

Likes

Comments

Lördagen spenderades först på Buvette där vi käkade brunch. Citron-maräng-pajen, wow.
Efter det stack vi till Louvren där vi va i ett par timmar. Säger varje gång att jag måste ta tag i mig själv och gå dit mer haha. När vi var klara fortsatte vi till Palais Royal och knäppte lite bilder där innan vi begav oss hemåt.

Vi fixade oss och drog iväg t Bastille där vi hade en middagsreservation på Le China (där ellas fölsis middag var). Mmmm laxnudlarna.... Märks det hur hungrig jag blir när jag skriver detta inlägg??

När vi hade käkat klart sa vi Au Revoir och gick gatan ner till vi kom till the famous Bargata. Där hoppade vi mellan alla möjliga olika barer men fastnade såklart på Yellow Mad Monkey där vi träffade ett härligt killgäng från USA/Syd Afrika som vi hängde med resten av kvällen. Fan vilken rolig kväll. Tror det var än av de roligaste kvällarna någonsin. Prata, dansa, skratta etc... Underbart verkligen.

Trötta och blöta pga regn tog vi taxi hem till lilla lägenheten.

Likes

Comments

​Vi började fredagen med brunch på Marcel i Montmartre där vi även träffade Sofia och hennes svenska vänner. Vi beställde in massa gott bland annat pannkakor, våfflor och french toast. Marcel är verkligen ett av mina favvo-ställen. Vi satt och åt och drack medan det regnade utanför.

Efter vi hade åtit klart började vi gå runt i Montmartre. Vi kollade på konst och utsikten (Man ser ut över Paris mellan husen eftersom det är så högt upp). Vi fortsatte till Sacre Coeur där vi stannade och tog lite bilder. SC är verkligen så pampig och mäktig. Regnet upphörde och solen sken rakt på kyrkan.

Hädanefter tog vi tåget till Trocadero. Jag bad dom båda blunda medan jag vägledde de fram till ett lite mer folkfritt place med bra utsikt över tornet. Deras reaktion när dom öppnade ögonen var priceless. 

Vi gick vidare och jag konstruerade en promenad som var en medley av alla Britt-Maries Realia-promenader. Blev faktiskt lite förvånad av hur mycket jag egentligen kunde om Paris. Häftig känsla att kunna staden man bor i, speciellt Paris, då det är så otroligt mycket historia som den bär. 

Runt 16 återvände vi hem till lägenheten för att duscha samt fräscha till oss. Smått uppstryka begav vi oss till Saint-Paul för middag på La favorite. Där stötte vi på Sofia och hennes vänner igen haha! Vi beställde mat och dryck och flirtade lite med servitörerna, vilket ledde till att vi gick därifrån med deras nummer lol. 

Buddha-Bar stod näst på listan. Vi mötte upp Simon och Jacob vid Concorde och gick tillsammans dit. Älskar verkligen Buddha. Riktigt fina och goda drinkar samt svinbra musik. 


Likes

Comments

I onsdags kom Celine och bodde hos mig natten till torsdag. Hon mötte upp mig utanför skolan och vi hade ett sånt där möte som i filmer då två personer springer mot varandra och sedan kramas. Så mysigt samt sjukt att se henne i Paris. Hon fanns liksom i min andra värld, Sverige, och nu var hon i min nuvarande värld, Paris!! Vi köpte lite gott efter skolan och käkade på mitt rum innan vi gick ner och blev bombarderade med olika saker min värdmamma köpt, bland annat pain au chocolat. Och nej, inte den där rektangulära vanliga croissant-liknande bakelsen utan faktiskt bröd, bakat med kakao och chokladbitar inuti. Matkoma deluxe haha.

Under middagen så blev vi serverade några sorts musslor och jag tror att en av dem måste varit dåliga för att Celine väckte mig i natten och låt oss bara säga att hon inte mådde så bra haha.

Torsagen var Celine med mig i skolan. Också hur sjukt som helst att se henne gå runt i skolan med mig och sitta med mig under lektionerna... Under rasten så åkte vi in till Parre och jag visade henne Champs Elysée, innan vi återvände till skolan för lunch och fotbollsturnering. 

Direkt efter sista lektionen så stack vi hem till mig för att hämta packningen (eller i mitt fall snabbpacka på 10 min, gissa hur mycket jag glömde..) och sticka till lägenheten vi hade hyrt för att hämta nycklarna. Det tog mycket längre tid än jag trott att ta sig dit och vi gick vilse ett par gånger men hittade äntligen rätt 40 min efter tiden vi skulle möta hyresvärden. 

Lägenheten var riktigt fräsch. Belleville, där den låg, är kanske inte mysigaste området haha men vi brydde oss inte så mycket om det då vi inte hade planerat att vara hemma förutom när vi sov.

Vi gjorde pasta med sås och oliver, käkade lite snabbt och efter några timmar kom Ellen. Vi gjorde då en till sats pasta samt te och satt och pratade hela kvällen, mega härligt.


Likes

Comments

Haha jaa insparken. Ett halvår för sent. Men för de nya eleverna från skåne så är det ju i början så det var väl inte helt failat.
Elevkåren hade hyrt en lokal i Nanterre som låg 15 min bort från min gamla vfam. Jag mötte upp Johan och Jacob och så gick vi dit tillsammans.

Lokalen bestod av en bardisk, stolar, bord, neonljus, och andra dekorationer som gav stället lite utav en 60-tals/ disco-vibe. Längst bak i lokalen fans det ett fönster och i rummet intill fanns massa gamla bilar. Utanför fanns en röd telefonkiosk, och det var i princip det.

Temat var Life on Mars. Roligt tema men svårt på samma gång. Martin och Filippa var Men in Black, och andra hade pyntat sig själva i silver och massa annat spaceyy. Jag valde att sminka mig som en alien men det slutade med att jag såg ut som en ödla hahah.

Hur som helst var det en grym kväll. Jag hände med folk som jag inte vanligtvis brukar umgås med och det var superhärligt!!

Klara blåste bubblor och kameran trippade haha

Likes

Comments

Hola long time no see! Ska slänga upp ett par inlägg snarre om lite smått å gott som hänt.

Idag är det exakt 3 månader kvar. Wow, helt sjukt. Det enda jag kan tänka på nu är hur jag inte vill att det ska ta slut. Det börjar äntligen bli varmt och soligt i Paris, och jag känner verkligen inte för att lämna denna härliga stad för Sverige.
Sverige kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men fan va jag inte är taggad på att åka tillbaka. Swe känns så otroligt tråkigt och ospeciellt, usch!! Inget binder mig till det landet längre. Innan kunde jag känna ett sting av hemlängtan då och då när jag var utomlands under en längre period, but no more. Lite konstigt, men men.

Har bytt värdfamilj btw. BMT häntade mig idag och efter en jättekonstig taxiresa (chauffören lyssnade på något sex-radioprogram, mumlade massa skumt & noppade skägg-stubb när det var rött ljus) kom vi fram till mitt nya hem i Asnieres. Familjen verkar jättesnälla och "egna" haha. Bor förövrigt med Olga som också går på SSP vilket kommer bli megahärligt.

Nightynight

Likes

Comments