Hej!

Igår var jag i Umeå. För några veckor sen fick jag som en present av mamma att vi skulle åka dit och se William Spetz teaterföreställning. Så det var det vi gjorde igår.

Jag vaknade vid 06:30 på morgonen och vi for hemifrån vid 08:00. Så det blev en alldeles för tidig morgon för att vara på en lördag, men what to do. Vid 12:00 skulle vi till Folkets Hus och hämta ut biljetterna, så vi for en sväng till IKEA innan det och shoppade lite saker. Det blev inte så mycket, men lite i alla fall. Sen for vi in till Centrum och gick på bl.a Lagerhaus, där jag köpte ett nytt doftljus att ha vid min säng och en skrivbok att ha i skolan. Sen gick vi i alla fall och hämtade ut biljetterna och direkt efter det gick vi och käkade. Eurasia är min favorit restaurang i Umeå. De har typ samma mat där som på Tatung och Wook 'N Roll här i stan, fast de har ännu mer på buffén och jag älskar det. Bästa maten!

Efter den sena lunchen så gick vi bara på stan en stund. Jag köpte en supermysig grå tröja på Monki och hittade även två rutiga skjortor på rea, vilket var nice. Var så längesen jag använde skjorta men nu gick jag lite ham on that. Men jag shoppade inte så mycket mer än det, så det blev inte så mycket men jag är ändå nöjd.

Försökte hitta skjortorna på Monkis hemsida men hittade tyvärr inte, men kan vara för att de var på rea. De kostade i alla fall bara 75 kr styck så superbra pris! Men här nedanför hittar ni i alla fall den gråa tröjan och jackan till höger. (om ni undrar var de är ifrån)

Classic denim jacket

Wide sleeve top

Men sen gick vi till Folkets Hus, för det var insläpp kl.14:30 och det var SÅ mycket folk där. Trodde på riktigt att mitt hjärta skulle hoppa ur bröstkorgen, så mycket inre stress och kände hur jag började skaka som en liten bambi på hal is, trodde jag skulle falla i trappan. But I played it cool, det gick bra. Jag klarar mig alltid. Även fast såna där situationer ger mig en slags ångest. Men vi hittade våra platser i alla fall. Vi satt på rad 10, nästan precis i mitten, så det var väldigt bra platser.

Sen slår klockan 15:00 och en röst hörs i högtalarna och alla i rummet blir helt tysta. Rösten presenterar publiken välkomna och uppmanar alla till att stänga av mobilerna då både foto och filming var förbjudet (förmodligen för att de ville att vi skulle vara så närvarande som möjligt, vilket är förståeligt). Sen kommer han in på scenen, William Spetz. Med endast en urna i handen, sätter han sig ner på en bänk som står lite till vänster av den stora scenen. Han börjar prata till sin mormor (vars "aska" ska ligga i urnan han har i famnen) och till sist säger han, "Det känns som att vi har lite kvar, mormor. Det är som att vi skulle behöva en kväll till tillsammans". Sen börjar föreställningen på riktigt, hela berättelsen från början till slut. Och han står där ensam på scenen inför en fullsatt publik i hela 90 minuter och bara spelar alla roller helt själv, och det var MÅNGA olika personligheter. Bland rollerna fanns hans mamma, hans lillasyster, hans mormor och hennes man, idrottsläraren, en karaktär vid namn Lisa och såklart William själv. Och det där är bara de namnen jag minns nu.

Föreställningen var tillgängnad till Williams mormor som dog i sjukdomen Kol för några år sen. Men det handlade inte bara om det, utan även om hans barndom och tiden under högstadiet och gymnasiet. Hur han påverkats av samhällets könsroller, vad som är manligt och inte manligt. Hur det kan kännas att inte passa in i skolan och hans egen osäkerhet kring sin sexuella läggning.

Det var teater men oxå allt från musik, till sång, skratt och tårar. Det var känslosamt och det var upplyftande. En av de bästa scenerna måste ha varit när han kom in på scenen med blond peruk och i den glittrigaste klänningen, och framförde Beyoncé's 'Crazy In Love' fast ändrat texten till något mer skolrelaterat. Alltså han var så fierce, haha! Även en av de första scenerna, "identitetsincheckningen", då det handlade om hans första dag på gymnasiet. Tillslut kom den sista scenen när han sjöng till sin mormor framför ett stort bildspel som visade henne. Alltså då var det magi på riktigt. Det var kanske ingen idol röst om jag kan uttrycka mig så, men det var inte alls dåligt. Han hade ju fan ett vibrato där i rösten, asså I had no idea.

Jag kan väl bara säga att jag blev sjukt imponerad! Jag var ju en av dom som följde Williams kanal när han fortfarande höll på med YouTube. Så därför blev det ju lite extra roligt. Jag menar, jag visste att han var bra, men SÅ bra? Äeh, det var något helt annat. Verkligen inspirerande! Inte för att jag själv vill bli skådespelare eller så, för det är inte riktigt min grej och jag går aldrig på teater utanför skolan. Men jag tyckte att det var inspirerande att se hur han bara kunde stå där inför alla människor och leva ut sin dröm med så mycket passion, och den känslan han förmedlade till publiken. Det märktes verkligen hur mycket tid och åtanke som hade lagts ner under produktionen.

Sjukt bra gjort i alla fall. Definitivt det bästa jag har sett på länge! Verkligen en sån där grej som jag tycker alla borde gå och se, kan verkligen rekommendera. För som jag skrev på min instagram, Williams Spetz är ett geni.


"The stage is a magic circle where only the most real things happen"

-P.S.

Likes

Comments

Hej! Det var inte igår. Tänkte att det var dags för en liten uppdatering, okej!

I lördags klev jag upp ganska tidigt, för jag och mamma skulle ner till älven vid bryggan och möta upp några från släkten, för mitt kusinbarn och min kusins tjej var med och simmade i årets vintersim. Tydligen var det 300 deltagare från 21 olika länder som var med och tävlade, helt sjukt. Det var så mycket folk där. Men de gjorde det bra i alla fall och det var lite kul att kolla på. Kände mig ganska produktiv den dagen, men det var väl för att jag klev upp så tidigt. Man blir ju mycket piggare när det väl är sol ute.

Igår var det alla hjärtans dag, eller som jag kallar det, tisdag. Asså det här med alla hjärtans dag är något som jag tycker är ganska överskattat, fast det kanske bara är för att jag är singel. Den dagen finns ju liksom inte då.

Men jag var faktiskt med Norin igår. Har inte träffat han på jättelänge, så jag tyckte att det var dags för en liten reunion. Och vi hade snackat ett tag om att vi kanske skulle gå och käka nånstans men vi hade inte riktigt bestämt var eller när. Men så det blev igår och det var ganska spontant. Tvättade håret direkt efter jag kom hem från skolan och då tvättade jag även bort sminket, bara för att jag kände för det. Så jag var inte riktigt klar när han hörde av sig, så då kom han hit och så var vi bara här hemma hos mig en stund medan jag gjorde mig klar. Sen for vi till stan och parkerade ovanför Vintergatan. Han har ju en ny bil nu, en mörkgrön och den har 4 dörrar! Kan ni tänka er, he upgraded. Men anyways. Vi gick först till Subway men då råkade vi klampa in precis 20 minuter efter att de hade stängt, vilket sög, men då for vi till MAX istället och bara satt där resten av kvällen. Dock så hade varken nån av oss koll på att det var alla hjärtans dag just den dagen,,så det blev kanske lite knasigt. Men om man är singel på alla hjärtans dag och vill hitta på nåt, så kan man ju bara göra nåt kul med en fin vän. Norin går ju inte på Solvik längre, han har som slutat där för gott. Så just nu praktiserar han på Nordh Zoo och där trivs han verkligen superbra! Så aa, det blev en bra kväll ändå. Kändes superkul att få ses en stund. Nice att få lite sällskap och bara hänga en stund, catch up liksom. So it's all good! :)

asså jag har verkligen inte tagit många bilder den senaste tiden, så har inte så mycket mer att bjuda på än dessa små blurriga bilder från snapchat. Men whatever.


Ikväll var jag på stan en stund med Maria. Jag skulle köpa en ny leksak till Macy, för hon har klöst sönder sin gamla. Så då gick vi in på Nordh Zoo och fixade det. Träffade på Norin lite snabbt, för han jobbar ju där, så det var lite kul. Men sen gick vi i alla fall till Espresso House, jag och Maria, och bara satt där och pratade.

Så aa, det är väl det som har hänt. Inte så mycket kanske. Har inte haft så mycket att blogga om på senaste tiden, så det är därför det har stått lite still här. Har varit mig väldigt skoltrött den senaste tiden, känt mig väldigt trött och slut både fysiskt och psykiskt. Jag tänker på så mycket hela tiden och fastnar bara i mitt huvud. Så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om när jag väl bloggar, hur mycket jag faktiskt vill dela med mig av. För jag vill ju skriva om nåt roligt men det inte alltid det händer så roliga saker och jag har känt mig ganska hängning de senaste månaderna, så jag tappar liksom motivationen till att skriva.

Men jag försöker att hålla bloggen uppdaterad. Det är därför det ibland dyker upp några videoklipp som musikvideos eller inspirationsbilder, citat, osv. För det är oftast när jag vill blogga om nåt men jag vet inte vad jag ska skriva om, så då är det lätt att bara slänga in nånting snabbt. Så det blir liksom som en utfyllnad, om ni förstår vad jag menar?

Men nu ska jag gå och lägga på en kall och lugnande ansiktsmask, för jag känner mig så stressad inombords och har Hjorths hela dagen, så jag måste varva ner nu. Men ni får ha det bra så länge och ta hand om er. Tills dess, may we meet again.

God natt :)

"You can't stay in your corner of the forest waiting for others to come to you. You have to go to them sometimes"

A.A. Milne, Winnie-the-Pooh (Winnie-the-Pooh, #1)

Likes

Comments

"Forget our mothers and past lovers, forget everyone. Oh, I'm so lucky, you are my best friend"

"You look so proud standing there with a frown and a cigarette. Posting pictures of yourself on the Internet"

"We wanna run free and we wanna belong. Wanna be right and we wanna do wrong"


(All pictures taken from We Heart it)

Likes

Comments

Det här med att vara en aktiv och duktig bloggare? How do you do it? Tell me your secrets.

Okej, recap. Vad har hänt den senaste tiden då? Aa just det. Donald Trump (aka. the pussy grabber) har officiellt blivit president i USA (usch! bara hans namn får mig att vilja spy). Men nu är han president i alla fall och kommer vara det tills jag är 24 år. Fuck. Jag menar, politik är politik men mänskliga rättigheter är mänskliga rättigheter, vilket är något som han uppenbarligen inte stöttar. Och jag kan fortfarande inte förstå hur en värld som snurrar in i 2017 väljer att stötta en rasistisk, homofobisk, transfobisk, funkofobisk, sexistisk, skrikande ostbåge framför en stark kvinna som bär på mer kunskaper än alla de där andra tjockskallarna tillsammans.

Hur som helst. Hej! Vad händer? Julen är över, nyår är över, jullovet är över och jag är inne på den tredje skolveckan för i år. Bara 5 månader kvar tills jag slutar på Solvik och för gott hoppas jag. Tycker inte alls om att vara där just nu, speciellt inte nu under den här vintern. Jag vill bara ligga hemma i min stora mjuka säng och bara sova, sova, sova. Så väck mig när våren är här, tack!

Vaknade kl.06:00 imorse av att jag hade en sömnparalys. Det här är tredje gången som jag nånsin upplevt det och varje gång jag haft det har det varit en mardröm, vilket har lett till att jag vaknat upp i panik och försöker skrika efter hjälp. Sen när jag väl har vaknat till på riktigt, har jag bara tänt lampan och kurat ihop till en boll mot väggen, för jag är så jävla rädd över att monstrerna från mardrömmen ska befinna sig i mitt rum. Och det är så hemskt. Jag hatar att få sömnparalyser. Jag tycker det är lika läskigt varje gång. Så aa.. Jag tog en senare buss till skolan, för jag ville bara sova och glömma allt.

Men jag for till skolan i alla fall och efter det gick jag till Scandic, för jag hade ett möte där 15:30. Pratade med två personer som jobbar där, alltså angående jobb, om jag kan få jobba där på städet till sommaren och egentligen när som helst bara. Men det gick inte riktigt så som jag hade hoppats, för tydligen så har dom ingen möjlighet att kunna ge mig jobb just nu eftersom de redan har all personal de behöver. Så det sög ju. Hade hoppats att jag kunde få jobba där när det är Mello. Men förhoppningsvis hör dom av sig mot sommaren, så vi får väl se. Jag ger inte upp än!

Längtar tills på fredag, för då får mamma lön, så då ska vi storhandla. Har fått leva ganska fattigt den senaste tiden, för tydligen hade det blivit något fel med min CSN ansökan, så var tvungen att göra en ny, vilket betyder att jag kommer att få mina pengar mycket senare än andra. Alltså gud, jag gillar verkligen inte att prata om jobb och pengar såhär, men det är bara något som har stört mig den senaste tiden. Har inte haft några egna pengar på 2 månader nu and it sux balls. Men jag kan inte göra så mycket annat, I just have to deal with it.

På söndag ska jag sitta barnvakt åt Tuva, vilket ska bli supermysigt, för det var så längesen. Önskar verkligen att jag kunde få träffa henne oftare, för när jag inte ser hon på ett tag så är jag rädd för att hon ska hinna glömma mig. Jag vet inte varför jag tänker så. Jag menar, hon är ju knappt 2 år. Det är väl klart att hon inte har stenkoll, men ändå. Jag vet inte, det är bara så jag tänker. Så därför vill jag bara spendera så mycket tid med henne som jag bara kan.

Men tänker jag bara avsluta här och släcka lampan, because I need to sleep. God natt


"I don't want any more of this try, try again stuff. I just want out. I’ve had it. I am so tired. I am twenty and I am already exhausted"

-Elizabeth Wurtzel

Likes

Comments

Första skolveckan, check!

I tisdags började skolan om, efter ett jullov som kändes som en hel evighet. Men nu är det slut med det. Var så trött i tisdags och dagen var lång. Kändes inte så värst peppande genom att börja första skoldagen med två timmars matte och sen sluta 15:30. Hade varit mer nice om vi hade kunnat börja på onsdagen, men aja. Dagen fick ett bra slut i alla fall. Jag och Anna gick på Subway och käkade middag, så då satt vi bara där och chillade. Sen när vi gick genom stan så kom en kameraman från SVT 1 fram till oss och frågade om vi ville svara på några frågor angående nåt studentboende som ska byggas nånstans här i stan. Vilket slutade med att vi var med på TV nyheterna i Torsdags. Och asså jag skäms nästa lite grann, för jag hade verkligen ingen koll på vad jag snackade om. Så det var ju lite awkward. Men det var ändå lite kul.

Träffade Norin på skolan igår. Hade ingen aning om att han skulle komma, för han har ju som inte varit där på typ 2 månader. Men han skulle på nåt möte och typ säga hejdå en sista gång, så då satt vi i matsalen i några minuter och bara pratade. Sen sa vi hejdå, så nu har han officiellt slutat på Solvik. Och det känns såklart tråkigt. Det var lite som när Amanda slutade i somras och när Jojje flyttade inte så långt efter vi börjat under hösten 2015. Allt var bara så annorlunda då. Jag gillar inte såna förändringar. När personer som man blivit van vid att se varje dag, inte kommer vara där längre. Det blir liksom ett tomrum, Men jag har ju fortfarande kontakt med dom alla och jag vet att vi kommer fortsätta ses, det blir bara inte på skolan.

​Så aa, det är väl det som har hänt. Har väl inte direkt ett så händelserikt liv just nu. Och jag hatar den här vintern. Vill bara att våren och sommaren ska komma så att det kan bli ljust ute igen. Känns så tungt hela tiden med allt mörker.


"To say goodbye is to die a little"

- Raymond Chandler

Likes

Comments

Det här med lov är inte riktigt min grej. Sova kan jag göra och jag är jävligt bra på det oxå. Kan sova i 10-16 timmar i sträck utan att nåt väcker mig. Men jag är oxå väldigt bra på att skjuta upp sömnen, ta fram mobilen och bara tränga in skallen i alla sociala medier. Vilket ofta resulterar till att jag somnar vid 3-4 på morgonen och har gjort typ varje natt under det här lovet. Och jag blir fett deppig av att tänka på det faktum att jag typ sover bort mitt liv och gör absolut ingenting när jag väl är vaken, men samtidigt bryr jag mig inte. Att vara klarvaken är mer smärtsamt än att sova, för när jag sover så försvinner alla problem och jag tycker det är så skönt. 

Var på stan idag, eller.. Igår blir det ju. I alla fall. Jag var på stan med Jojje. Har inte träffat han sen jag var i Stockholm, vilket var typ i September. Helt sjukt.. Men anyways. Vi satt på Espresso House och fikade och pratade om SKAM (bästa serien btw, alltså Isak och Even.. Ugh, så fina) diskuterade livet efter döden och kom överens om att vi båda, med högsta sannolikhet, har/är HSP (Google that shit). Efter det så gick vi bara omkring på stan och snackade.

Men ni som aldrig har sett SKAM, snälla, gör er själva bara en tjänst och kolla på det. Bara kolla på det. Säsong 3 är perrrf.

Men det var kul att träffa Jojje igen, för det var så sjukt längesen. So it was nice!

(when you're SKAM af)

Ligger i min säng just nu och läser Therése bok. Ni vet Therése Lindgren, YouTubern. Hon släppte ju en bok för inte så längesen som heter "ibland mår jag inte så bra". Jag fick den av mamma i Julklapp och jag tycker den är väldigt bra hittils. Boken är typ en självbiografi om hennes liv men fokuserar framförallt på psykisk ohälsa, som hennes panikångest, osv.

Och jag tycker det är så intressant att läsa om sånt, för jag tror att alla kan relatera till det på ett eller annat sätt. Själv kan jag inte påstå att jag har ångest men jag kan ändå känna igen mig när jag väl läser i boken. Och jag är väldigt dålig på att prata om mina känslor på det sättet, att beskriva något som man inte ens förstår själv. Jag tycker det är jättesvårt. För i mitt huvud så tänker jag bara att det är ingen big deal, det finns andra som har det värre och jag har personer i min närhet som brottas med såna saker. Men jag vet inte, på nåt sätt känner jag bara att jag vet inte hur jag ska uttrycka mig om det. Jag har väldigt lätt för att isolera mig själv när resten av världen känns lite för stor. Som att jag gömmer mig från alla och bara är för mig själv. Och jag vet att det inte är det bästa. Alltså man mår inte bra av att hålla på så, tro mig. Det tär på en psykiskt och man tappar bara all självkänsla och sånt. Men jag blir bara typ nervös och stressad av andra människor. Alltså jag får nästan panik inombords. Stressens mamma kommer och knackar på. Och jag kan bli stressad av vem som helst utanför min familj, det kan till och med vara en nära vän. Men det är ännu jobbigare när jag går på stan eller är på skolan. Och gymnasiet ska vi inte ens prata om. Kan inte räkna hur många gånger jag fick panik inombords bara av att parkera min cykel utanför skolan och gå in för att komma till Centralkorridoren som alltid var packad med elever som kollade på en så fort man gick förbi. Usch, det var mardrömmen i min värld. Det var verkligen så jobbigt. Men Solvik är lättare att hantera. Jag känner mig fortfarande lite stressad men inte alls lika mycket. Det är ju en mindre skola oxå, så det är väl inte så konstigt.

Men jag kan vara väldigt bra på att dölja såna där saker. Alltså när något känns för jobbigt för mig, då pratar jag liksom inte om det. Okej, vet inte alls vad jag verkligen syftar på nu. Det är sent och jag håller på att somna här.

Jag hoppas att ni förstår hur vad jag menar? Kanske finns det nån fär ute som känner igen sig, vad vet jag.

Men guud, nu är klockan 4 på morgonen. Nu spårade jag iväg här med mitt tänkande. Men ibland blir det så. Är inte direkt så välorganiserad i mitt bloggande, men det är typ för att jag är så tankspridd. Så det får komma lite som det kommer. Hoppas ni tar det med en nypa salt, att inläggen blir lite random så här.

Aja, nu ska jag fortsätta läsa lite ur boken. Tog en paus men nu är den slut. Ska läsa nån sida innan jag sen släcker lampan, för nu börjar jag bli riktigt trött.

På Tisdag börjar skolan om.. yey. Vet faktiskt inte hur jag känner inför det men what to do. Hoppas ni har en bra helg i alla fall och att ni tar hand om er. Okej, god natt.


"Between ages 15 and 20, it was really intense. I was constantly anxious. I was kind of a control freak. If I didn't know how something was going to turn out, I would make myself ill, or just be locked up or inhibited in a way that was really debilitating."

-Kristen Stewart

Likes

Comments

Ni vet den där känslan när en vaknar upp på morgonen av att magen gör ont och så fort en kliver upp ur sängen så blir man alldeles yr och sen går man till köket i sökan efter en Ipren som kommer rädda dig från vad som känns vara "the end". Aa, det var jag imorse. Hatar mensvärk så mycket. Jag har verkligen varit så trött idag. Gick och la mig till sängs vid typ 21:00. Men anyways.

Idag var jag på stan med Amanda. Hon hade en tandläkartid vid 10:30, så 11:20 tog jag bussen in till stan och mötte upp henne, sen gick vi på Subway och åt lunch. Efter det hick vi bara på stan en liten stund, stannade till på Espresso House och bara satt där en stund och pratade om allt och ingenting. Sen tog jag bussen hem vid typ 16:30 och har bara varit hemma sen dess. Men som sagt, jag är verkligen så trött. Sov bara 5 timmar natten till idag och klev dessutom upp vid 9, vilket inte direkt funkar så bra med menströttheten. Och dessutom har mamma magsjuka, så jag bara hoppas att jag inte blir smittad. Men mitt immunförsvar brukar ha my back most of the time, but you never know.

Men det var i alla fall väldigt kul att träffa Amanda igen. Vi ses ju inte så ofta eftersom hon bor i Gällivare, men det är nice när hon väl kommer och hälsar på. Vi har alltid nåt att prata om, vilket är kul.

Men nu ska jag sova! Tänkte bara göra ett snabbinlägg här. Hoppas att ni är friska och att ni tar hand om er. Kram!


"No friendship is an accident"

- O. Henry

Likes

Comments

Nyårsafton

Jag har alltid firat nyårsafton under min uppväxt men på senare tid så har det blivit mindre av det. I år satt jag själv på nyårsafton, dels för att mamma jobbade sent men oxå för att jag hade inget planerat. Så precis innan tolvslaget gick jag ner till älven för att kolla på alla fyrverkerier. Jag brukar inte göra så men jag kände bara för att komma bort en stund och få vara för mig själv och typ tänka, bara andas lite. Så ja, jag var själv när klockan slog 00:00, vilket var lite jobbigt men det kändes typ ändå skönt att bara stå där vid vattnet och se alla fyrverkerier och lyktor lysa upp den mörka natthimlen. Lite senare ringde Norin och önskade Gott Nytt år, vilket jag tyckte var lite roligt. Sen när jag väl kom hem ringde jag till Amanda och bara pratade med henne en stund. Så det blev ändå ett bra avslut på min kväll.

2016 har varit ett väldigt känslomässigt år.

Jag har gråtit mer än nånsin men jag har oxå skrattat som aldrig förr. Vännerna står kvar, även fast dynamiken har förändrats och vissa har jag kommit närmare än andra. Men igenom allt så är jag otroligt tacksam över de relationerna och alla de minnen som jag skapat tillsammans med dom.

(och jag måste verkligen ta fler bilder 2017)

Jag har varit med om många saker under 2016 som har varit både bra och dåliga. Jag har varit i situationer som aldrig trodde jag skulle befinna mig i. Jag har hamnat på fester hos personer som jag inte alls kände mig bekväm med. Jag har festat med fina personer som fått mig att dansa som aldrig förr. Jag har klarat av saker som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Jag har känt saker som jag aldrig känt förut. Jag har upplevt både ren glädje och hjärtesorg, fått veta hur det känns att ha både panikattacker och sömnparalyser, varit på den högsta toppen och den absolut lägsta botten. Jag antog nya utmaningar både inom jobb och skola. Jag var till Stockholm två gånger och hann med två konserter. Jag gick med i en stödgrupp för de som förlorat en närstående och pratade om saker som jag aldrig pratat om förut. Jag har lärt mig mycket om mig själv men oxå lärt mig väldigt mycket om andra runtomkring mig.

Som sagt, jag gjorde flera saker under 2016 och även fast många av dom var små för andra, så var de stora för mig.

Om jag ska summera det här året med tre ord så skulle jag säga förvirrande, smärtsamt och lärorikt. Jag vet inte, jag känner bara att 2016 lärde mig väldigt mycket om vad vänskap faktiskt är och hur mycket en verkligen kan påverkas av andras olikheter. Och jag är en sån person som alltid försöker ta lärdom av mina erfarenheter, oavsett om de är bra eller dåliga. Så det här året gav mig många personliga erfarenheter, vilket ledde till att jag har bl.a skrivit mycket om saker som jag inte riktigt haft en personlig koppling till tidigare.

Som sagt, 2016 var ett känslomässigt år men jag har lärt mig mycket, vilket jag ser som positivt. 2017 känns som en bra kandidat till att kunna bli ett riktigt bra år. Men vi får se, jag tar bara en dag i taget.

En dag i taget.

Likes

Comments