Första skolveckan, check!

I tisdags började skolan om, efter ett jullov som kändes som en hel evighet. Men nu är det slut med det. Var så trött i tisdags och dagen var lång. Kändes inte så värst peppande genom att börja första skoldagen med två timmars matte och sen sluta 15:30. Hade varit mer nice om vi hade kunnat börja på onsdagen, men aja. Dagen fick ett bra slut i alla fall. Jag och Anna gick på Subway och käkade middag, så då satt vi bara där och chillade. Sen när vi gick genom stan så kom en kameraman från SVT 1 fram till oss och frågade om vi ville svara på några frågor angående nåt studentboende som ska byggas nånstans här i stan. Vilket slutade med att vi var med på TV nyheterna i Torsdags. Och asså jag skäms nästa lite grann, för jag hade verkligen ingen koll på vad jag snackade om. Så det var ju lite awkward. Men det var ändå lite kul.

Träffade Norin på skolan igår. Han skulle på nåt möte och typ säga hejdå en sista gång, så nu har han officiellt slutat på Solvik. Vilket såklart känns lite tråkigt. Det var som när Amanda slutade i somras och Jojje flyttade inte så långt efter vi hade börjat på skolan under hösten 2015. Allt var så annorlunda då. Jag gillar inte såna förändringar. När personer som man blivit van vid att se varje dag, som på skolan, väljer att sluta. Det blir liksom inte samma sak. Men jag har ju fortfarande kontakt med dom och jag vet att vi kommer att ses. Det blir bara inte på skolan.

​Så aa, det är väl det som har hänt. Har väl inte direkt ett så händelserikt liv just nu. Och jag hatar den här vintern. Vill bara att våren och sommaren ska komma så att det kan bli ljust ute igen. Känns så tungt hela tiden med allt mörker.


"To say goodbye is to die a little"

- Raymond Chandler

Likes

Comments

Det här med lov är inte riktigt min grej. Sova kan jag göra och jag är jävligt bra på det oxå. Kan sova i 10-16 timmar i sträck utan att nåt väcker mig. Men jag är oxå väldigt bra på att skjuta upp sömnen, ta fram mobilen och bara tränga in skallen i alla sociala medier. Vilket ofta resulterar till att jag somnar vid 3-4 på morgonen och har gjort typ varje natt under det här lovet. Och jag blir fett deppig av att tänka på det faktum att jag typ sover bort mitt liv och gör absolut ingenting när jag väl är vaken, men samtidigt bryr jag mig inte. Att vara klarvaken är mer smärtsamt än att sova, för när jag sover så försvinner alla problem och jag tycker det är så skönt. 

Var på stan idag, eller.. Igår blir det ju. I alla fall. Jag var på stan med Jojje. Har inte träffat han sen jag var i Stockholm, vilket var typ i September. Helt sjukt.. Men anyways. Vi satt på Espresso House och fikade och pratade om SKAM (bästa serien btw, alltså Isak och Even.. Ugh, så fina) diskuterade livet efter döden och kom överens om att vi båda förmodligen har/är HSP (Google that shit). Så aa, det var mysigt i alla fall. Efter det gick vi bara omkring runt Vintergatan, gick ut och sen in igen, fram och tillbaka och bara pratade om allt och ingenting. 

Men ni som aldrig har sett SKAM, snälla, gör er själva en tjänst och kolla på det. Bara kolla på det because you're missing out! Säsong 3 är perrrf.

Men det var kul att träffa Jojje igen i alla fall, för det var så sjukt längesen. So it was nice!

(when you're SKAM af)

Ligger i min säng just nu och läser Therése bok. Ni vet Therése Lindgren, YouTubern. Hon släppte ju en bok för inte så längesen som heter "ibland mår jag inte så bra". Jag fick den av mamma i Julklapp och jag tycker den är väldigt bra hittils. Boken är typ en självbiografi om hennes liv men fokuserar framförallt på psykisk ohälsa, som hennes panikångest, osv.

Och jag tycker det är så intressant att läsa om sånt, för jag tror att alla kan relatera till det på ett eller annat sätt. Själv kan jag inte påstå att jag har ångest men jag kan ändå känna igen mig när jag väl läser i boken. Och jag är väldigt dålig på att prata om mina känslor på det sättet, att beskriva något som man inte ens förstår själv. Jag tycker det är jättesvårt. För i mitt huvud så tänker jag bara att det är ingen big deal, det finns andra som har det värre och jag har personer i min närhet som brottas med såna saker. Men jag vet inte, på nåt sätt känner jag bara att jag vet inte hur jag ska uttrycka mig om det. Jag har väldigt lätt för att isolera mig själv när resten av världen känns lite för stor. Som att jag gömmer mig från alla och bara är för mig själv. Och jag vet att det inte är det bästa. Alltså man mår inte bra av att hålla på så, tro mig. Det tär på en psykiskt och man tappar bara all självkänsla och sånt. Men jag blir bara typ nervös och stressad av andra människor. Alltså jag får nästan panik inombords. Stressens mamma kommer och knackar på. Och jag kan bli stressad av vem som helst utanför min familj, det kan till och med vara en nära vän. Men det är ännu jobbigare när jag går på stan eller är på skolan. Och gymnasiet ska vi inte ens prata om. Kan inte räkna hur många gånger jag fick panik inombords bara av att parkera min cykel utanför skolan och gå in för att komma till Centralkorridoren som alltid var packad med elever som kollade på en så fort man gick förbi. Usch, det var mardrömmen i min värld. Det var verkligen så jobbigt. Men Solvik är lättare att hantera. Jag känner mig fortfarande lite stressad men inte alls lika mycket. Det är ju en mindre skola oxå, så det är väl inte så konstigt.

Men jag kan vara väldigt bra på att dölja såna där saker. Alltså när något känns för jobbigt för mig, då pratar jag liksom inte om det. Okej, vet inte alls vad jag verkligen syftar på nu. Det är sent och jag håller på att somna här.

Jag hoppas att ni förstår hur vad jag menar? Kanske finns det nån fär ute som känner igen sig, vad vet jag.

Men guud, nu är klockan 4 på morgonen. Nu spårade jag iväg här med mitt tänkande. Men ibland blir det så. Är inte direkt så välorganiserad i mitt bloggande, men det är typ för att jag är så tankspridd. Så det får komma lite som det kommer. Hoppas ni tar det med en nypa salt, att inläggen blir lite random så här.

Aja, nu ska jag fortsätta läsa lite ur boken. Tog en paus men nu är den slut. Ska läsa nån sida innan jag sen släcker lampan, för nu börjar jag bli riktigt trött.

På Tisdag börjar skolan om.. yey. Vet faktiskt inte hur jag känner inför det men what to do. Hoppas ni har en bra helg i alla fall och att ni tar hand om er. Okej, god natt.


"Between ages 15 and 20, it was really intense. I was constantly anxious. I was kind of a control freak. If I didn't know how something was going to turn out, I would make myself ill, or just be locked up or inhibited in a way that was really debilitating."

-Kristen Stewart

Likes

Comments

Ni vet den där känslan när en vaknar upp på morgonen av att magen gör ont och så fort en kliver upp ur sängen så blir man alldeles yr och sen går man till köket i sökan efter en Ipren som kommer rädda dig från vad som känns vara "the end". Aa, det var jag imorse. Hatar mensvärk så mycket. Jag har verkligen varit så trött idag. Gick och la mig till sängs vid typ 21:00. Men anyways.

Idag var jag på stan med Amanda. Hon hade en tandläkartid vid 10:30, så 11:20 tog jag bussen in till stan och mötte upp henne, sen gick vi på Subway och åt lunch. Efter det hick vi bara på stan en liten stund, stannade till på Espresso House och bara satt där en stund och pratade om allt och ingenting. Sen tog jag bussen hem vid typ 16:30 och har bara varit hemma sen dess. Men som sagt, jag är verkligen så trött. Sov bara 5 timmar natten till idag och klev dessutom upp vid 9, vilket inte direkt funkar så bra med menströttheten. Och dessutom har mamma magsjuka, så jag bara hoppas att jag inte blir smittad. Men mitt immunförsvar brukar ha my back most of the time, but you never know.

Men det var i alla fall väldigt kul att träffa Amanda igen. Vi ses ju inte så ofta eftersom hon bor i Gällivare, men det är nice när hon väl kommer och hälsar på. Vi har alltid nåt att prata om, vilket är kul.

Men nu ska jag sova! Tänkte bara göra ett snabbinlägg här. Hoppas att ni är friska och att ni tar hand om er. Kram!


"No friendship is an accident"

- O. Henry

Likes

Comments

Nyårsafton

Jag har alltid firat nyårsafton under min uppväxt men på senare tid så har det blivit mindre av det. I år satt jag själv på nyårsafton, dels för att mamma jobbade sent men oxå för att jag hade inget planerat. Så precis innan tolvslaget gick jag ner till älven för att kolla på alla fyrverkerier. Jag brukar inte göra så men jag kände bara för att komma bort en stund och få vara för mig själv och typ tänka, bara andas lite. Så ja, jag var själv när klockan slog 00:00, vilket var lite jobbigt men det kändes typ ändå skönt att bara stå där vid vattnet och se alla fyrverkerier och lyktor lysa upp den mörka natthimlen. Lite senare ringde Norin och önskade Gott Nytt år, vilket jag tyckte var lite roligt. Sen när jag väl kom hem ringde jag till Amanda och bara pratade med henne en stund. Så det blev ändå ett bra avslut på min kväll.

2016 har varit ett väldigt känslomässigt år.

Jag har gråtit mer än nånsin men jag har oxå skrattat som aldrig förr. Vännerna står kvar, även fast dynamiken har förändrats och vissa har jag kommit närmare än andra. Men igenom allt så är jag otroligt tacksam över de relationerna och alla de minnen som jag skapat tillsammans med dom.

(och jag måste verkligen ta fler bilder 2017)

Jag har varit med om många saker under 2016 som har varit både bra och dåliga. Jag har varit i situationer som aldrig trodde jag skulle befinna mig i. Jag har hamnat på fester hos personer som jag inte alls kände mig bekväm med. Jag har festat med fina personer som fått mig att dansa som aldrig förr. Jag har klarat av saker som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Jag har känt saker som jag aldrig känt förut. Jag har upplevt både ren glädje och hjärtesorg, fått veta hur det känns att ha både panikattacker och sömnparalyser, varit på den högsta toppen och den absolut lägsta botten. Jag antog nya utmaningar både inom jobb och skola. Jag var till Stockholm två gånger och hann med två konserter. Jag gick med i en stödgrupp för de som förlorat en närstående och pratade om saker som jag aldrig pratat om förut. Jag har lärt mig mycket om mig själv men oxå lärt mig väldigt mycket om andra runtomkring mig.

Som sagt, jag gjorde flera saker under 2016 och även fast många av dom var små för andra, så var de stora för mig.

Om jag ska summera det här året med tre ord så skulle jag säga förvirrande, smärtsamt och lärorikt. Jag vet inte, jag känner bara att 2016 lärde mig väldigt mycket om vad vänskap faktiskt är och hur mycket en verkligen kan påverkas av andras olikheter. Och jag är en sån person som alltid försöker ta lärdom av mina erfarenheter, oavsett om de är bra eller dåliga. Så det här året gav mig många personliga erfarenheter, vilket ledde till att jag har bl.a skrivit mycket om saker som jag inte riktigt haft en personlig koppling till tidigare.

Som sagt, 2016 var ett känslomässigt år men jag har lärt mig mycket, vilket jag ser som positivt. 2017 känns som en bra kandidat till att kunna bli ett riktigt bra år. Men vi får se, jag tar bara en dag i taget.

En dag i taget.

Likes

Comments

Hello world, it's me, your main B

Fy vad jag har varit dålig på att uppdatera den här bloggen på senaste tiden känner jag. Fram med skampinnen! Nu är det dags för en ny uppdatering.

Okej, så i onsdags (alltså förra veckan) hade vi julkonsert i Kapellet på skolan. Men eftersom jag bara haft musik som individuella val det här året, så sjöng jag två låtar. Dreaming - Smallpools och Treat You Better - Shawn Mendes. Och det gick bra, alltså det kändes helt okej. Fast jag tappade texten lite under den första låten och jag hatar att tappa text. Men det gick och responsen efteråt var positiv, som förra gången. Jag tycker det är superläskigt att göra såna där saker, men om jag får chansen så tar jag den. Alltid bra att öva liksom.

Sen på kvällen där samma dag var jag på Hallen med Alicia och såg på en dansföreställning av ES3c (Estet Dans) från A-Torp, alltså de som gick i 1:an när jag gick där i 3:an. Så det blev lite spontant att vi for och kollade, men det var bara kul. Vi träffade våra gamla danslärare där oxå och pratade lite med dom, vilket var trevligt.

Okej, nu till den här veckan.

I måndags fick vi gratis julbord på skolan och det var så gott, asså gud.. Och igår hade vi julavslutning i kapellet, så nu har jag jullov fram till den 10/1. På lördag är det Julafton men julstämningen har inte riktigt träffat mig än. Jag vet inte, jag tycker bara att Julen blir jobbigare för varje år som går. Vi är ju bara hela släkten varannat år och den här gången är vi få, vilket jag tycker känns tråkigt. Jag vet, jag ska inte klaga. Men det är klart att det är alltid så mycket roligare när alla kusinbarnen är med och firar.

Jag vet att jag har varit borta ett tag här från bloggen och jag måste sluta be om ursäkt för det hela tiden. You know the drill. Och när mina känslor är i obalans så har jag en tendens att sätta musiken framför bloggen. Men det får komma när det kommer. Är inte direkt en så välorganiserad bloggare, som ni säkert har märkt. Jag har bara svårt för att strukturera saker och ting, men jag försöker. Jag delar med mig av mycket, men jag berättar inte allt. Vissa saker utelämnar jag bara. Så det får bli som det blir. Hoppas ni förstår.

Annars hoppas jag att ni mår bra, att ni tar hand om er själva och stt ni får en fin Julafton. Kram


"The strongest people find the courage & caring to help others even if they're going through their own storm"

-Roy T. Bennett

Likes

Comments

Herregud vilken kväll det blev igår! Okej, recap.

Igår var jag på skolan som vanligt. Sen for jag hem och 18:30 tog jag bussen in till stan igen för kl.19:00 hade vi (några från skolan) bestämt träff på Tatung. Dom hade planerat att vi skulle fara och käka och sen gå ut för att typ fira Alex innan han flyttar hem till Rhodos igen. Så då gick vi på Tatung och åt middag. Jag åt tres små rätter och sen lite efterrätt. Det var väldigt trevligt. Vi var 9 personer som åt men några kom senare, så för en stund var hela 13 pers. Några skulle ut och festa och jag hade inte alls tänkt följa med ut, för jag kände inte för det till en början. Alltså jag festar ju verkligen aldrig. Dels för att det är dyrt och jag tycker inte att det är värt att lägga pengar på, framförallt inte när man är en fattig student som mig och går skola. Men oxå för att jag får typ social ångest. Eller.. jag vill inte direkt påstå att jag har ångest men jag blir väldigt stressad inombords av att vara bland många människor, för jag känner typ att jag måste leva upp till deras förväntningar och det gör mig bara stressad och osäker. Jag vet inte, jag tycker bara att det är jobbigt. Så därför var min tanke att jag bara skulle följa med och äta och sen fara hem igen. Men jag kände bara att jag ville ta chansen då jag ändå redan tagit steget utanför min comfort zone, så i sista minuten valde jag att fortsätta gå.

Så vi gick vi till Verandan sen och bara var där resten av kvällen. Så det var jag, Anna, Alex, Said, Johannes, Anton, Carina och Johanna. Men eftersom jag känner Anna bäst så var jag mest med henne under kvällen. Så vi dansade, drack, satt och pratade vid vårat bord, dansade lite mer och bara levde life. Och asså jag kan typ inte minnas den senaste gången jag kände mig sådär levande som jag gjorde igår. Jag hade verkligen så kul. Det var inte alls mycket folk på Verandan. Det var i princip tomt på dansgolvet, så jag tyckte det var ganska roligt att det bara var typ vi som dansade. Musiken var inte direkt i min smak, men det var ändå kul. Jag träffade Maria oxå. Jag skrev till henne att hon skulle komma till Verandan, så då stod vi bara där utanför och pratade en stund. Hon var oxå ute med några kompisar, så det var nice att hon kunde komma förbi en stund så vi kunde snacka lite.

Verandan stängde 02:00 och jag stannade kvar en stund, för att Anna mådde inte så bra och jag kände att jag ville inte lämna henne själv där på toan, så då satt jag bara och väntade med henne tills hennes skjuts kom. Sen sa vi hej då och precis då fick jag hämtning av mamma. Jag somnade vid 3-4 på morgonen och vaknade av en hungrig mage vid 07:00 men lyckades ändå somna om igen. Men sen vaknade jag igen vid 10:00 och då klev jag upp. För asså jag var så trött men jag kunde verkligen inte somna om för jag var så hungrig och kunde inte sluta tänka på gårdagen, så jag kände bara att jag var tvungen att kliva upp och äta frukost. Sen började jag kolla på Idol, för reprisen gick på TV och eftersom jag missade allt igår, så ville jag se det. Och ja, jag kollar på Idol. I'm one of those. Men helt ärligt så kollar jag mest bara för att Liam är med och han är typ den enda jag gillar av alla deltagare. Så jag såg det klart. Sen följde jag med mamma ut en sväng, för hon skulle göra några ärenden. Jag köpte med mig en macka från Subway, för jag var så sjukt sugen och jag ville ha bakismat.

Men nu sätter jag punkt här för idag. Får snart hämtning av Sanna. Ska hem till henne ikväll och ha lite sister time. Vi ska äta äta nåt tillsammans och bara mysa, kanske spela lite TV spel, vi får se. Mamma är bortbjuden på middag ikväll hos några kompisar, så jag tänkte att det passar ju perfekt för mig att dra hem till syrran. Så nu ska jag gå och börja mig klar.

Hoppas att ni har en bra helg och att ni tar hand om er själva. Sänder ut lite kärlek till er som behöver det.


"First you take a drink, then the drink takes a drink, then the drink takes you"

-F. Scott Fitzgerald

Likes

Comments

Hej bloggen! Vet att jag inte har skrivit här på typ fyra decennium. Men när jag har mycket att tänka på så blir det oftast inget skrivande. Jag vet bara inte hur jag ska formulera mig ibland. Ya feel me?

Först och främst så var förra veckan bara sjukt jobbig. Jag vet inte men jag hade bara väldigt svårt att sova. Men mina sovtider har alltid varit lite fucked up. Antingen sover jag för lite eller alldeles för länge. Te.x en dag förra veckan så sov jag bara 1 timme, sen sov jag 16 timmar i sträck dagen efter. Lite crazy, I know.

För två veckor sen fick jag reda på att Norin och Alicia har gjort slut. Och jag tänker inte direkt gå in på det här eftersom det inte är min plats att tala om.? Men det är definitivt en omställning, framförallt eftersom jag har umgåtts så mycket med dom båda. Så jag blev minst sagt förvånad när jag väl fick veta, för jag hade verkligen ingen aning. Men jag är glad över att jag fortfarande är vän med båda. Det är svårt när det händer nåt sånt där inom en vänskapskrets, för en vill liksom inte känna att en måste välja sida, vilket jag inte gör heller. Men jag tänker bara att det bästa som jag kan göra är att bara finnas där som en vän till båda och bara göra det bästa jag kan för att stötta. Livet går ju vidare och det finns alltid ett ljus i mörkret.

Okej, nu till nåt annat. Förra veckan var vi på studiebesök inom skolan till Katolska kyrkan. Har aldrig varit där tidigare och lär väl inte återvända dit igen. Vi var även till Pingstkyrkan i fredags, oxå på studiebesök. Och alltså jag är en väldigt öppen person. Jag är öppen för att lära mig nya saker och höra vad andra tror på. Jag tycker det är intressant att veta hur andra tänker och ser på saker och ting. Men däremot blir jag provocerad inombords av människor som påstår att det heterosexuella äktenskapet mellan man och kvinna, är det enda rätta och det är bara så det ska vara. För jag håller verkligen inte alls med. Det finns så otroligt många olika sexuella läggningar och könsidentiteter. Och när de står där och säger att "Vi accepterar alla och alla är välkomna i den här kyrkan" men sen påstår de att en inte kommer till "himlen" om en är något annat än just straight. Jag vet inte, det går bara inte ihop i mitt huvud. Och när en vet vad det är en står för personligen, så är det klart att det tar emot lite grann när någon står och predikar om såna saker. Jag kan respektera religiösa personer så länge de är villiga att acceptera det som jag skulle kalla för mänskliga rättigheter.

Anyways. Det är väl det som har hänt, antar jag. Inte så mycket egentligen. Har varit på skolan, hängt med Anna och Alicia. Just det! Vi var på teater oxå i torsdags. Vi såg på "En Julsaga" av teatrarna från Anderstorp, på Västerbottensteatern. Den var helt okej. Bra scenografi och coola ljud. Men helt ärligt så höll jag verkligen på att somna där ett tag. Jag är nog lite mer för att se på musik och dansföreställningar än just teater. Det är inte riktigt min grej, men de spelade bra i alla fall och det var väldigt många som var där, vilket gjorde mig väldigt stressad men det gick ändå bea.

Men nu ska jag avsluta det här inlägget nu. Har inte direkt så mycket att skriva om, så nu sätter jag punkt. Hoppas ni haft en bra vecka och en skön helg.


“Friendship is the hardest thing in the world to explain. It's not something you learn in school. But if you haven't learned the meaning of friendship, you really haven't learned anything.”

- Muhammad Ali

Likes

Comments

Idag var en historisk dag, för idag fick hela världen veta vem USA's nästa president är. Donald Trump

Jag minns inte hur tiden var innan Barack Obama blev president. Jag menar, jag var ju trots allt bara 12 år. Men jag minns att min pappa hade en bok om honom, som heter"Dreams From My Father: A story of race and inheritance". Och i den boken så finns det ett citat av Obama där han skriver; "You see, a rich country like America can perhaps afford to be stupid." Vilket jag tycker låter ganska accurate at this point.

2015 legaliserades samkönade äktenskap i USA (bättre sent än aldrig) och för många var nog det den lyckligaste dagen i deras liv. Från och med den dagen och många andra efter det, såg det ut som att framtiden var ganska ljus. Barack Obama var och är USA's första och enda African-American president nånsin. Och jag är glad över att jag lever i en generation som är så öppen för såna förändringar.

Men aldrig hade jag trott att jag som 20 åring skulle tvingas se på när en person som Donald Trump blir vald som president över världens mäktigaste land. Vi gick från USA's första mörkhyade president till en vit, rik, cis-man som har såna rasistiska, homofobiska, sexistiska, funkofobiska och bara helt fruktansvärt nedvärderade åsikter om andra människor.

Jag personligheten har aldrig varit speciellt intresserad av politik överhuvudtaget då jag tycker att det är ett alldeles för stort ämne för mig att kunna ta del utav, så jag har svårt att förstå hur det hela verkligen går till, speciellt i ett land som USA.

Men idag när jag kom hem från skolan, så kände jag mig bara frustrerad, arg och helt enkelt upprörd över hela den här situationen. Jag är inte så högljudd av mig som person och är därför inte alltid så vocal om mina personliga åsikter. Men jag vet vad jag står för och jag försöker alltid stötta det på eye eller annat sätt. Och gällande det här ämnet så tycker jag att det är minoriteterna som borde lyftas fram! Te.x HBTQ rörelsen, Black Lives Matter, kvinnors rättigheter, säkerhet gällande vapenlagarna och allt där emellan. Jag vill inte höra om en till ung person som har förlorat sitt liv på grund av sin hudfärg eller en person som blir trakasserad och överfallen pågrund av dens sexuella läggning eller könsidentitet. Jag vill inte se en massa vita, rika, cis-män med liknande åsikter som Trump, hyllas för deras "goda insats i samhället" när det inte alls är dom som förtjänar att få lyftas fram.

Och nu försökte jag att formulera mig så gott jag kunde. Jag har ganska svårt för att göra det när det kommer till så stora ämnen som alla har åsikter om. Men jag tror ni förstår poängen.

Nu ska jag försöka sova bort dessa 24 timmar som tagits upp av min tid pågrund av, vad Clara Henry kallade för, en "behårad ostbåge". God natt.

"Change will not come if we wait for some person or some other time. We are the one's we've been waiting for we are the change that we seek."

-Barack Obama

"Success isn't about how much money you make, it's about the difference you make in people's lives."

-Michelle Obama

Likes

Comments