Igår var jag, Ebba och Lisa på bio och såg fifty shades darker, såg ju den första på bio också fast då med killen jag träffade då. 😂 Alltså helt ärligt så måste jag säga att jag inte är något jättestort fan av de filmerna. Jag läste första boken för ca 4 år sen och den tyckte jag var så mycket bättre än filmen. Men det är väl så det brukar vara, att böckerna alltid är bättre än filmerna. Sen så är det vanligtvis så mycket som de väljer att inte ta med i filmerna, vilket även ibland kan vara ganska stora och viktiga saker för själva storyn i sig.

Det var ju ganska länge sedan jag såg den första filmen men vad jag minns så var det mer sex i den här filmen än första. Det är ju en ganska stor grej i hela filmen, Mr. Grey's vanor i sängen, haha!
Aja, det var väl kul att se den but it is what it is liksom.

Efter det åkte jag hem till killen jag träffat ett tag här borta, har väl träffat honom i cirka 3 månader nu snart. Absolut inget seriöst mellan oss, inga känslor what so ever men vi har väldigt kul ihop och trivs bra i varandras sällskap. Det är väldigt avslappnat och vi kan prata om allt. Och ibland är det trevligt med lite manligt sällskap, att bara ligga bredvid någon och han håller om en. Jag har ju alltid varit i någon typ av relation sen jag var 16 år, jag har liksom alltid haft "någon" att kunna hålla om, även om det varit ett förhållande eller inte. Så det har jag saknat lite grann här borta i Australien, närheten. Inte sex. Utan att just vara nära någon. Och för mig så måste det vara någon som jag känner mig 100 procent bekväm med. Annars vill jag fan inte bli omhållen. 😅

Hur som helst, när jag kom hem imorse så satte jag först på mig min älskade ansiktsmask innan det var dags att hoppa in i duschen. (Varför säger man egentligen att man ska hoppa in i duschen? Undra vart det uttrycket kommer ifrån.)
Det var sååå skönt, min hy har varit katastrof senaste veckorna.
Antagligen för att jag är så stressad. Så det var skönt att fräscha upp huden lite!
Nu ska jag snart iväg till bondi beach och sätta mig där och söka massa jobb. Jag har exakt 10 dagar på mig att hitta ett farmjobb att åka till. Annars har jag ingenstans att ta vägen. Spännande va...?

Likes

Comments

Träning

Jag spenderade min alla hjärtans dag på gymmet, mer eller mindre. Var där två gånger, en går på förmiddagen och en gång runt 18.00. Första passet körde jag axlar, biceps och triceps, andra passet blev det rygg. Andra passet körde jag inte lika hårt eller länge då min kropp redan var rätt trött sedan passet innan.

Efter det gick jag hen och lagade middag till mig själv medan mina roomies var ute på sina dejter. Kul för dom! Inte alls bitter, haha! Men jag hade ju faktiskt en dejt med Ebbas söts hund så helt dåligt var det ju inte.
Åt way to much food tills jag fick ont i magen. Då gick jag på ostarna och prosciutton istället 😂 så ja, det var väl ungefär min kväll. Och kollade på vikings gjorde jag också och suktade efter Ragnar Lothbrok.

Känns för övrigt så himla skönt att få igång lite träningsrutiner igen och inte bara äta, äta, äta och knappt röra på mig. Börjar känna mig mer fast i kroppen men kommer nog ta ett tag innan jag får tillbaka konturerna men det får ta den tid det tar!

Idag har jag mest tänkt att gå ut på en promenad snart, sedan söka lite jobb både här i Australien och hemma i Sverige tills när jag kommer hem. Och sedan är det legday på gymmet idag!!! 🙌🏽 om det inte är allt för mycket folk så kanske jag vågar spela in lite videos på några övningar som jag sedan kan posta här. Vad tror ni om det? Folk brukar ju alltid vilja veta hur jag gör för att träna min rumpa, haha!

  • Träning
  • 192 readers

Likes

Comments

Träning

Time for me to move my ass to the gym!
Har försökt gå till gymmet mer ofta eftersom jag ändå betalar sjuuuukt mycket för mitt medlemsskap där! Förra veckan blev det tre träningspass. Det är inte mycket om man jämför med hur jag brukar träna hemma i Sverige men det är helt okej mycket om man tänker här i Australien. Har blivit så sjukt lat här!

Hur som helst så är det en ny vecka nu vilket betyder ny träningsvecka! Igår körde jag mage och cardio.
Idag blir det armar, biceps, triceps och axlar! 💪
Och imorgon ben (min favorit!). Önskar att jag hade mer foton och videos på olika övningar som jag kunde visa men jag tränar ju alltid själv här borta...


Min roomie Lisa tyckte att jag skulle börja skriva inlägg på engelska istället och på så sätt försöka nå ut till fler (speciellt nu när man lärt känna massa engelsktalande människor) så nästa inlägg kanske blir på engelska. Vi får se!

  • Träning
  • 216 readers

Likes

Comments

Personligt

Nu måste jag bara skriva det här, för det är så sjukt. Det här samhället vi lever i. Jag hoppas, tyvärr, att mitt framtida barn inte blir en flicka. För de är en av de farligaste grejerna man kan vara. Det är farligt att födas till kvinna. Och värsta tänkbara kanske är en svart muslimsk kvinna. Varför kan inte alla bara få vara sig själva? Varför måste det spela någon roll? Varför måste det spela någon roll vilket kön man har, sexuell läggning, religion, vilket land man föds i eller vad för färg det är på ens hud?

Aja, nu var det inte dessa orättvisor jag skulle prata om egentligen, även fast även dem är ett stort problem.

Jag har ju redan skrivit inlägg tidigare om första gången jag blev våldtagen. Hur allt var efteråt. Jag kommer nog aldrig riktigt kunna beskriva det helt och hållet men jag har försökt. Ni kanske minns att jag tryckte mycket på att jag blev misstrodd av alla. Att jag ljög och egentligen ville det själv. Att jag fick skylla mig själv.
Vad menas egentligen med att skylla sig själv och varför skulle jag göra det? Ska jag skylla på mig själv för att någon annan begår ett brott? Ett brott mot mig? Vart är logiken i det?
Sexualbrott är de enda brottet där offret får "skylla sig själv". Varför? Och jag undrar - säger man samma sak när/om killar blir våldtagna? Eller är det bara vi tjejer som måste skylla oss själva? För att vi är just det - tjejer?
Om en sinnessjuk människa mördar mig, varför skulle jag få skylla mig själv då? Skulle folk då säga "men hon får ju skylla sig själv att hon blev mördad när hon betedde sig sådär, då får man faktiskt räkna med att någon kanske kommer och hugger ner en med en köttkniv". Ni hör ju själva hur sjukt och ologiskt det låter. Sjukt ologiskt. Mörda mig för att jag har druckit alkohol och hade en kort kjol på mig. Mörda mig. Jag förtjänar det. Jag får skylla mig själv att jag gick ut ensam efter kl 9 på kvällen. Då kan vad som helst hända och allt som händer då är mitt eget fel, iallafall om en man ger sig på mig. För jag är ju en kvinna.

Första gången var jag 16 år och svag, hela mitt liv rasade samman. Hela jag dog. För det är det som händer, någonting tas ifrån dig som du behöver. Kanske en del av dig dör utan det där som togs ifrån dig. Men för mig så dog hela jag. Allt som brukade vara jag försvann. Det slets ifrån mig. Jag var ensam och svag och jag trodde vartenda ord folk sa till mig. Jag trodde dem varje gång de sa att jag fick skylla mig själv. Och det höll på att förstöra allt för mig. Andra gången jag blev våldagen, alltså för ca 4-5 månader sen så var jag 23 år och stark. Stark som aldrig förr. Jag hade spenderat 6-7 år till att bygga upp mig själv igen. Ett nyare, bättre och starkare jag. Jag har fallit 7391910303 miljoner gånger på vägen dit men alltid tagit mig upp igen en gång mer än de gångerna jag föll.
23 år, går igenom min andra våldtäkt som även den var väldigt brutal (ni kan även läsa om den här på bloggen i tidigare inlägg) och jag fruktade för mitt liv. Och jag har de senaste åren varit väldigt öppen med mina erfarenheter inom detta ämnet och även allt annat runt omkring. Jag är van vid att det kan sticka folk i ögonen. Och jag bryr mig ärligt talat inte om de människorna, för det är inte för er skull som jag tar mig tiden och orken att fortsätta skriva om det här.
Men jag får även väääääldigt mycket bra och fin respons. Väldigt mycket! Av både killar och tjejer. Men det jag vill komma fram till är att även nu, även nu när jag är 23 år och äldre och har mer kunskap om just sexualbrott så försöker folk få mig att tro att det var mitt eget fel. Dem säger det inte rakt ut men indirekt. Jag har hört saker som att jag borde söka mig till riktiga män istället för pojkar. Vilket indirekt blir "mitt fel" då. Att jag är en förvirrad liten flicka och det är därför jag sätts i sådana situationer. Hmm, mycket märkligt. Hur blev jag den förvirrade i den situationen när det var min förövare som inte ens kunde skilja på ja och nej, när någon vill ha sex med en eller inte. Folk som inte hänger med när jag börjar historien med "jag följde med en kille till hans hotelrum". Då får jag alltid höra "ja, men då ville du väl ha sex med honom?". Nej nej och nej. Bara för att man följer med någon så betyder det inte ja till sex. Bara för att man pratat och haft kul innan så betyder det inte ja till sex. Bara för att man hånglat innan så betyder det inte ja till sex. Inget betyder ja till sex förrän det är ett klart och tydligen JA TILL SEX som kommer ur den andra personens mun. Och hey, newsflash! Det är faktiskt helt okej att ändra sig, även under sex. Och även om jag hade följt med honom för att jag ville ha sex, ger det honom rätten då att göra vad han vill med mig? Ger det honom rätten att misshandla mig under tiden? Ger det honom rätten att förnedra mig på alla tänkbara hemska sätt? Ger det honom rätten att strypa mig tills det svartnar för ögonen? Ger det honom rätten att bestämma om jag ska få leva eller dö? Är det på riktigt det ni tycker? För att jag följde med en, vad jag trodde var en schysst, charmig kille hem?
Svaret är nej. Nej det ger honom inte rätten till ett jävla skit. Och nej jag får inte alls skylla mig själv. Jag SKA inte behöva skylla mig själv. Och jag gör inte det heller. Så varför försöker ni få mig att göra det? Det är så tröttsamt och onödigt och ett stort tecken på okunskap inom ämnet. Victim-shaming och slutshaming är så himla tröttsamt!
Jag är glad att jag idag är stark nog att förstå det och inte ta på mig skulden. Men tänk hur många tjejer där ute som inte kommit dit än. Som varje dag lider och plågar sig själv med tankarna om jag bara inte hade gått dit, om jag bara inte hade druckit så mycket, om jag bara hade haft jeans på mig istället för den där kjolen. Jag lider med er. För exakt sådär brukade jag också tänka i ca 3-4 års tid. Och jag vet att man måste inse allt det här först, innan man kan finna orken till att ta den här kampen vidare. Så det är för er jag gör det, för alla ni som inte insett än det jag har insett, för alla ni som precis på börjat den resan som jag gjorde i 6 år. Jag tar den här fighten för er, tills ni är starka nog att orka göra det själva. För vi måste stå upp för oss själva. Och varandra.

Likes

Comments

Nu var det väl typ en månad sen jag sist skrev här. Ska försöka komma igång igen. Kommer läggs upp ett lite längre inlägg senare ikväll. Idag är det faktiskt fint väder för en gångs skull (man blir bortskämd med vädret här borta). Så nu ska vi upp på takvåningen och sola lite 😊 fick sån sjuuuuuk jävla bränna när jag var med min mamma och syster uppe i whitsundays (ligger ganska högt upp i Australien)! Jag var typ mörkbrun/svart. Helt galet. Och ändå smörjer jag alltid in mig med 35+, så jo man får färg även fast man använder solskydd. Men nu var ju det ca 2-3 veckor sedan och vi har inte haft särskilt bra väder sen dess. Så nu ska brännan jobbas på! Och ikväll står svensk inflyttningsfest på schemat, hos en härlig kille som jag och Ebba lärde känna första veckan här i Sydney.

  • 418 readers

Likes

Comments

Igår satt jag och några kompis ute och drack ett glas vin. Vi började prata om skillnaderna mellan Sverige och Australien. Och de är ju väldigt många. Men det vi alla kände var att hemma sker allt per automatik, man är fast i ekorrhjulet och vet exakt hur allt fungerar och hur allt kommer vara/bli. Här i Australien lever man vecka för vecka. Man lär sig att leva i nuet och inte i framtiden hela tiden. Enda gången man tänker framåt är om man måste planera något lite "större". Typ som en resa eller om man ska flytta. Man vet aldrig hur veckan därpå kommer att se ut eller hur ens liv kommer se ut. Och det är lite så med dagarna också, man tar dag för dag. Exakt som de kommer. Och man lär sig väldigt mycket av det och lär sig att tänka på ett annat sätt. Och man lär sig att njuta av livet på ett annat sätt. Man gör lite som man vill, när man vill och hur man vill. Det är jäkligt soft. Vill man gå ner till stranden och sola, då gör man det. Vill man gå till vattnet och surfa, då gör man det. Vill man gå en promenad längst klipporna, då gör man det. Vill man åka in till stan, då gör man det. Vill man möta upp några och hänga, vilken tid det än är på dygnet här, då gör man det. Och här är det så himla osvenskt, alla hänger med alla, även om man inte känner varandra sedan innan. Främmande människor kommer fram och pratar med en hela tiden. Man får nya vänner hela tiden.
Vill man gå och jobba, då gör man det. Vill man inte jobba, då gör man inte det. Vill man åka och shoppa, då gör man det. Ingenting är omöjligt eller svårt här.
Och jag behövde verkligen det här, att lära mig leva i nuet och njuta av livet, dag för dag. För jag var så sjukligt stressad innan jag åkte hit, över allt. Över livet, över framtiden.

Idag har det även varit 40 grader varmt här, helt galet. Går typ inte att vara inomhus ens. Ikväll landar även min mamma och min syster här så jag ska åka till flygplatsen om 20 minuter och möta upp dem. Har längtat ihjäl mig!!!

  • 865 readers

Likes

Comments

Tydligen gick mitt gymkort ut idag, märkte jag. När jag kom till gymmet och inte blev insläppt. Aja som tur är så finns det lite utegym här och där längst stränderna. Men idag, istället för gymmet, så bestämde jag mig för att gå den berömda coastal walk som jag hört så mycket om. Jag började alltså vid bondi beach. Så är det en väg man går typ längst vattnet. Jag gick förbi 3 stränder tills jag kom till min slutpunkt. Jag började som sagt vid bondi beach, gick förbi tamarama beach, bronte beach och coogee beach. Kan ha gått förbi någon till som jag inte vet namnet på. Det tog ungefär 1.5 timme för mig att gå den sträckan. Egentligen tar det cirka en timme men det började spöregna. Såklart. Enda gången jag får för mig att gå ut och gå långt. Men innan det började regna så gick jag förbi mååånga otroligt vackra platser!

Den där gravplatsen var helt magisk. Det var bara gamla gravar också. Det var en sån häftig känsla över hela den platsen som bara måste upplevas med egna ögon för att man ska förstå! Ska garanterat tillbaka dit imorgon igen.

  • 1058 readers

Likes

Comments

Hej allihopa! Nu var det ju typ en månad sen jag skrev här sist. Och faktum är att jag åkte hem till Stockholm över julen. Var hemma mellan den 13-28e december. Och då kände jag bara att jag absolut inte orkade blogga. Det var redan så mycket grejer jag skulle hinna med. Och jag ville hinna njuta lite också såklart!

Den flygresan tog 40 timmar. Var rätt död när pappa kom och hämtade mig på Arlanda, helt förvirrad var jag och min kropp. Var så sjukt jetlaggad den första veckan. Hur som helst, sen åkte vi hem till mamma där det bjöds på svensk tacos! Kände typ att jag var i himlen. Dagen efter tog pappa med mig till il pirata så jag kunde få köpa den där pizzan med oxfilé och bearnaisesås som jag tjatat om.

Sen hade jag en jäkla massa ärenden att hinna med, var och testade mig på barnmorskemottagningen eftersom jag inte tidigare orkat ta tag i det efter våldtäkten i Bali. Kändes tryggare och bättre att göra det hemma när jag ändå visste att jag skulle åka hem. Så det var en av de första grejerna jag gjorde när jag kom hem och fixade nytt svenskt bankkort och gick till tandläkaren och ringde ett samtal till SöS mottagning för våldtagna kvinnor. Det var väl egentligen de fyra sakerna som fanns med på min prioriteringslista över saker som måste hinnas med i Sverige innan jag åkte igen. Och det var så skönt när det väl var gjort!

På lördagen skulle jag överraska en av mina närmsta vänner på hennes födelsedag, när de var och käkade middag i stan. Det blev såååå lyckat! ❤️

Hur som helst, hann hänga lite med tjejerna, med familjen, på gymmet, allt sånt som jag har saknat. Även med killen som jag varit så fruktansvärt arg på under hela sommaren och hösten. Kände att det var dags att träffas en gång och få ett ordentligt avslut på det som en gång har varit, utan att någon är arg och skriker på varandra eller något liknande.
Han har väl gått vidare för länge sen men för mig däremot så har det varit svårare. Men nu är det lidandet äntligen över. För det är det enda jag gjort under hela 2016. Lidit. Och det känns som en befrielse, en tyngd som försvunnit från min kropp. Men samtidigt på något sätt så kan jag inte låta bli att blame'a honom för den jag blivit. Det är ju självklart inte endast hans fel, jag har blivit sårad av så otroligt många under mitt liv. Och alltid har det varit de personer som stått mig närmast. Det är då det gör så jävla ont. Men hans svek var det som än så länge har känts mest och värst. Så nu sitter jag här igen på andra sidan jorden och undrar hur det blev såhär? Hur blev jag såhär känslokall? Och hur blev jag ett rovdjur? (Skämt åsido 😂 men lite så). Jag är alltid på jakt efter nya killar och tänker i mitt huvud "undra om han där är lätt att utnyttja?". Iallafall här borta. Har inte varit hemma länge nog för att veta om jag skulle bete mig likadant i Stockholm. Jag struntar i killars känslor. Jag struntar i om ni blir sårade när jag inte håller mina löften. Eller inte svarar dagarna efter. Jag struntar i om du faller för mina meningslösa ord och sedan blir ledsen när du inser att jag inte menade något av det, utan bara sa det för att jag utnyttjade dig. Innerst inne vet jag väl att jag inte vill vara en sån här person. Men jag tror att jag behöver det just nu. Och missförstå mig inte, jag är ingen elak bitch. Jag är alltid trevlig och snäll och kanske lite väl flörtig ibland. Men det är något som jag har blivit, på senaste tiden. Flörtig alltså. Och det är kul! Men jag kan inte vara såhär känslokall föralltid, det vet jag. Men jag antar att jag har blivit likadan som han som sårade mig. På samma sätt som han blev av hon som sårade honom. Osv osv osv. Det är som en ond cirkel. Man måste vara snäll. Och framför allt respektfull gentemot andra. Men just nu är jag trött på att bry mig om alla andra hela tiden. Så nu bryr jag mig bara om mig själv. Och vad jag vill.
Men är det inte lite konstigt att när man väl var 110 jävla procent redo att gå in i ett förhållande då är det tydligen bara sex som gäller. Och sedan när jag bara vill ha sex och ha kul så börjar killarna tjata om dejting och förhållande?! Give me a break. Aja, det här är jubara mina förvirrade tankar just nu som jag bara skriver ner rakt upp och ned.

Håller för övrigt även på att sluta röka, helt. Det har gått 3 dagar än så länge och jag är så jävla röksugen just nu. Så det blir att jag småäter hela tiden. Har lite av mitt svenska godis kvar som jag går och tar av hela tiden. 🙊 kommer antagligen gå upp i vikt, som sist när jag slutade för några år sedan. Men det får vara värt det, går ju ändå ned dem sen eftersom jag tränar regelbundet. Men det här är verkligen svårare än jag trodde! Detta betyder även att jag inte kan dricka alkohol på ett tag nu, för jag vet att jag blir SÅ RÖKSUGEN så fort jag bara dricker liiiite alkohol. So wish me good luck!


Sjukt oklart inlägg btw, precis som i mitt huvud. ✌️

  • 1060 readers

Likes

Comments

Dessa går på repeat hos mig. Låtarna är så nice att lyssna på när man ligger på stranden eller ute och går en promenad i solen. Love it ☀️

Nu är jag påväg till jobbet, börjar 16 och slutar 02.30. Samma sak imorgon. Wish me luck...
Men sen är jag ledig ett tag efter denna helg. Så skönt!

  • 1647 readers

Likes

Comments

Jag har funderat på att komma tillbaka till Sverige om några månader och hälsa på. Och en sak som är säker är att det inte är samma Agnes som åkte som kommer tillbaka. Så mycket som hänt de senaste månaderna. Jag hade en jäkligt tuff start och ibland känns det fortfarande jobbigt, den där våldtäkten i Bali. Men jag kommer tillbaka så mycket starkare och så mycket bättre. Det är en bättre version av mig som kommer tillbaka. När jag väl gör det. Men jag var tvungen att gå igenom ett helvete, en ren mardröm för att kunna bli den versionen av mig själv. Men nu är det värsta över och nu kan jag helt ärligt säga att jag endast njuter av mitt liv här borta.

Varje dag går jag runt i 30 graders värme, med solbrända ben och solblekt hår. Varje dag är jag ute och promenerar, åker till gymmet. Dejtar, bara det faktumet att jag tillåtit mig själv att dejta är ju ett stort jävla steg. Sen är ju vissa killar mer normala än andra... 🙄 Jag älskar mitt jobb och mina kollegor (även fast jag vill slå ner alla fulla, odrägliga människor emellanåt), jag har fått vänner här som jag vet kommer vara vänner för livet. Jag har tillåtit mig själv att känna lite extra för en viss person, även fast jag är livrädd för det. Och nej, jag är inte kär, inte ens förälskad. Men intresserad. Och det är också ett stort steg för mig. Annars avvisar jag alltid alla efter första dejten eller slutar svara. 😅
Att jag bor 4 minuter ifrån stranden... Alltså åh mitt liv här! ❤️❤️❤️❤️🙌🏽🙌🏽🙌🏽🙌🏽
Sedan har det även mer eller mindre redan löst sig för mig med farmjobb. Planerar att göra farmjobb i februari. Man måste göra farmjobb i tre månader för att kunna ansöka om ett andra års visum. För det tänker jag göra. Jag tänker stanna här ett år till. Och komma hem under sommaren innan jag reser tillbaka igen. Det finns ingenting för mig i Sverige (förutom mina nära och kära då men förutom det så finns det ingen anledning för mig att stanna i Sverige).

Gud, jag kan inte förklara det. Men jag känner mig helt ny. Som en helt ny, förbättrad människa. Med ett lugnare sinne och hjärta. Fast fortfarande samma wild-and-crazy personlighet, den kommer jag nog inte ifrån, det är ju liksom så jag är. Lite all over the place och lite för mycket ibland. Och jag älskar det. Jag älskar mig.

  • 1670 readers

Likes

Comments