View tracker

För ca två månader sen så skaffade jag och min vän tinder. Det var kul första veckan och sen var det inte roligt längre. Vi skaffade dock tinder (eller jag iallafall) för att kunna knyta nya kontakter här borta och träffa nytt folk, inte nödvändigtvis för att enbart träffa folk att ligga med.
Men jag har alltid haft lite fördomar mot tinder och folk som använder det. Vet inte varför. Antagligen för att det har pratats om som om det vore något töntigt och ett tecken på desperation. Vilket jag absolut inte håller med om!
Ja det finns rötägg på tinder precis som på alla andra sociala medier. Men det finns också riktigt trevliga prickar! Och är det inte asbra att om man bara vill ligga så kan man hitta likasinnade personer? Utan massa krångel och spel. Hur bra som helst ju!

Hur som helst, I veckan var jag på min första tinderdejt. 😂 Det kändes lite weird för sånt här brukar jag aldrig göra. Men han var alldeles för snygg för att jag skulle kunna säga nej. Så vi träffades, väldigt oplanerat, så gick vi hem till honom och drack vin på hans balkong. Han var sååå trevlig. En riktig gentleman och med en otrolig sångröst. 😍 Tydligen hade han varit med i x-factor också. Han var rolig och vi hade mycket att prata om även fast klockan var 03 på natten. Så jag måste säga att jag är nöjd med min första tinder-dejt haha! Har ju hört ett par sjuka historier om andras dejter från tinder...

Och idag skulle jag på boat party med personalen från mitt jobb, jag var så jäkla taggad!!! Har gått runt hela helgen och bara pratat om det. Och självklart så åker jag till fel hamn och missar båten. 😂😂😂😂😂 jag må har förändrats en del sen jag flyttade hit men min klumpighet blir jag däremot aldrig av med.
Så nu ska jag åka och träffa min snygga tinder dejt istället. Funkar väl det med 👍

Happy sunday, fellaaaas

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 38 readers

Likes

Comments

View tracker

Det här kommer antagligen bli ett långt inlägg och lär väl behöva ladda mobilen minst två gånger under tiden jag skriver det här.

Först och främst kan jag börja med att säga att det inte direkt finns något sätt som fungerar för alla. Alla bearbetar vi saker på olika sätt. Och jag kommer endast prata utifrån mina egna erfarenheter och syn på saker och ting.
Eftersom jag tyvärr har fått erfara detta brott två gånger så har jag hunnit reflektera en del över det här. Och många har ställt mig frågan: hur går man egentligen vidare efter en sådan hemsk händelse?
Och oftast så svarar jag att jag inte vet.
Jag menar, det är en sån himla svår fråga. Hela livet förstörs ju. Du blir ärrad för livet. Det är så mycket som händer efter en att ha erfarit en sån händelse.
Jag personligen har fått klara mig mycket själv. Och valt att inte anmäla, vilket jag än idag är okej med. Åtminstone när det gäller mig själv. För jag vet att jag inte hade klarat av att sitta i en rättssal med denna människan och bli ifrågasatt ännu en gång. Och antagligen se honom gå fri då det står ord mot ord. Även fast det finns skador dokumenterade. Skador som jag inte skulle ha kunnat orsaka själv. Men jag skulle ändå råda alla till att anmäla. Och om inte för sin egna skull så för andras skull.
Jag blev ifrågasatt av i stort sett alla (som ni kan läsa i tidigare inlägg) och nästan ingen trodde på mig. Många sa att det var synd om honom. Att han aldrig någonsin skulle kunnat göra något sådant.
För mig tog de ca 5 år innan jag helt kände att jag hade accepterat det som hänt och bearbetat det klart. Men det kommer fortfarande alltid att finns med mig.

Jag hade turen att ha en mamma som arbetat som kurator och då på en ungdomsmottagning. Hon är även väldigt påläst när det kommer till sexualbrott. Och hon förstod mer än mig vad det var som hände med mig och varför jag reagerade på olika sätt. Min mamma hjälpte mig mycket.
Jag tryckte undan allt i flera år och det bästa hade varit att ta tag i det på en gång men på grund utav vissa omständigheter under denna tiden så kunde jag inte det.

Jag började däremot väldigt tidigt att läsa på om just våldtäkter. Jag kunde sitta i timmar och bara läsa och läsa. Jag läste böcker, artiklar, noveller, googlade, ja allt möjligt. Jag ville ha mer förståelse och jag ville få bekräftelse på att jag inte var ensam. Och att alla dessa känslor och tankar som jag hade, att det var normalt. Min mamma gav mig en bok om tjejer som skrivit om våldtäkter. Jag läste den varje dag i flera månader. Och jag grät varje gång.
Att jag läste på så mycket har bara gynnat mig. När folk som saknar kunskap om detta ämne slänger ur sig korkade kommentarer så vet jag att jag inte längre behöver ta åt mig. För jag vet att de har fel. Och jag har fått en större förståelse för sexualbrott i allmänhet men även för mig själv.
En av de jobbigaste sakerna var att jag de första månaderna bara skrattade bort händelsen, skämtade om det som om det var det roligaste som någonsin hänt. Ja, det låter sjukt. Men det är så jag fungerar, jag skrattar bort saker. För det är så mycket enklare för mig än att gråta. Och känna efter. Men jag kunde aldrig förlåta mig själv för det sen. Jag kunde inte förstå varför jag gjorde så. Varför jag skrattade åt det. För det var inte kul. Efter att ha läst på så insåg jag att det inte alls var något fel på mig. Jag fick mer förståelse för mig själv, varför jag gjorde som jag gjorde och vad det var som hände inuti mig.
Jag vet också att efter en sån här händelse så blir man så svag. Så sårbar. För mig var det som att jag blev helt nollställd. Det var så lätt att påverka mig. Sa någon något positivt då trodde jag på det. Sa någon något negativt då ändrade jag mig och trodde på det istället. Jag var helt förvirrad och totalt förlorade mig själv och den jag hade varit innan.

När den värsta chocken hade lagt sig och det började sjunka in vad som hade hänt så försökte jag prata med folk i min närhet. Men alla avvisade mig. Jag försökte prata med min pojkvän men han blev bara arg och ilskan gick ut över mig (vilket gjorde mig rädd och att jag skämdes ännu mera och kände mig ännu mer värdelös), jag försökte prata med min lärare men han sa bara att det var mitt eget fel. Jag försökte prata med min psykolog men även hon sa att det var mitt eget fel. Jag försökte prata en annan psykolog men hon satt bara och grät hela tiden (medan jag satt där helt avtrubbad och kände ingenting). Jag försökte prata med min bästa vän, som hade följt med mig till sjukhuset den natten men hon sa bara att det var mitt eget fel och sen låg hon med den här killen och skulle prata med mig om hans stora kuk. De flesta andra vännerna förlorade jag eller så höll jag de på avstånd för att jag inte längre orkade få berättat för mig att jag ljög, fick skylla mig själv eller att det var mitt fel. Då var det helt enkelt bara enklare att inte prata om det. Så jag höll det för mig själv. I fem års tid. Samtidigt som jag planerade mitt självmord. Det är hemskt.
Men jag vet också att jag nog är en extremt stark person. Jag känner helt ärligt att jag skulle överleva vad som helst. På ett eller annat vis.

Vändningen för mig kom när jag kom ur mitt förhållande jag hade då och min mamma frågade mig om jag nu var redo för att prova att gå i gruppterapi. Hon hade erbjudit mig den chansen tidigare men jag kände inte att jag kunde. Förrän då. Så jag sa ja. För jag ville verkligen inte må dåligt längre.
Den började i mars, om jag inte minns fel. Mars 2014. Jag ville starta ett nytt liv. Mitt uppbrott från mitt ex var ingen dans på rosor men det var det som behövdes göras för att jag skulle kunna ha en chans att kunna bearbeta den händelsen. Annars hade jag tagit mitt liv. Förr eller senare. Garanterat. Så jag tog de sista krafterna jag hade och gjorde det valet. Började ta upp kontakten med mina vänner igen som tog emot mig med öppna armar. Vilket jag är väldigt tacksam för! Sedan gick jag i gruppterapin.
Det var varje tisdagkväll i Kista. Gruppen kallades för "Noor". Det blev min räddning. Det pågick i 3 månader och jag längtade alltid efter tisdagarna. Vi var 5 stycken tjejer och det var väldigt nervöst i början. Vi satt alltid i en ring och åt mackor, drack te, berättade våra historier och fick olika uppgifter. Vi gjorde även olika tillitsövningar och även övningar där vi fick öva på hur vi skulle göra när vi kände en panikångest attack komma. Vi alla fem hade helt olika berättelser men våra känslor var desamma. Har aldrig känt en sån gemenskap som jag gjorde där. Och jäklar vad läskigt det var att blotta sig sådär för flera olika människor på samma gång. Att bara vända ut och in på sig själv. Och många tårar blev det under dessa tre månader. Men det behövdes. Jag kommer aldrig kunna tacka dessa personer tillräckligt för den tiden. Och ledarna var otroliga. Vilka kvinnor! Det var det här som blev min räddning. För mig gav det ingenting att sitta i terapi med endast en psykolog och bara prata om samma saker hela tiden. Men här fick vi verkligen gå in i oss själva helt och de var inte rädda för att ställa jobbiga frågor. Allt skulle upp. Allt man hållit inom sig, varenda liten detalj skulle upp till ytan. Och sedan skulle vi jobba med det. Jag minns att jag fick tillbaka minnen som jag hade förträngt i flera år. Och det var jävligt jobbigt. Men det behövdes. Dessa människor blev min räddning. Har fortfarande kvar boken där vi fick skriva ned allt.
Jag gick alltså i den här terapin fyra år efter att det hade hänt. Och det var inte förrän det som jag kände att jag kunde avsluta det kapitlet och stänga den boken.

Jag har accepterat att det har hänt, jag accepterar att jag mår dåligt ibland. Det händer inte ofta längre men när jag väl känner att jobbiga minnen och känslor börjar komma tillbaka så noterar jag att de finns där, accepterar dem och låter de sedan försvinna.
Men det har tagit år för mig att komma dit. Och vägen till dit jag är idag har inte varit lätt.

En av de viktigaste sakerna att komma till insikt med är att inte är ens eget fel. Aldrig. Oavsett omständigheterna och oavsett vem personen än är som gjort det här mot dig. Och den insikten är den svåraste att komma underfund med. För att må bättre och gå vidare så måste du själv vara redo för det. Du måste vara redo att kämpa för dig själv. Även i de stunder då ingen annan gör det. Du måste vilja må bättre. Ingen kommer göra den här resan åt dig. Det kanske tar år och då får det vara så. Men det är värt det. Det är den bästa investeringen du kan göra för dig själv. Och sedan kommer du se på livet och dig själv med helt andra ögon.
Och det är aldrig försent för det. Ingenting är omöjligt.

  • 161 readers

Likes

Comments

View tracker

Just nu ligger jag på stranden och steker. Bokstavligen talat steker. För det är så jääääääkla varmt idag! 30 grader och blåser inte särskilt mycket heller. Och när det väl gör det - så är vindarna varma. Jag bor i en lägenhet 4 minuter ifrån stranden. Och det är ju rätt nice att ha 4 minuters gångavstånd till stranden varje dag. Jag har bott här i bondi i nästan en månad nu och jag älskar det verkligen!

And voilà! Framme!
Den stora byggnaden är hotellet som jag, min mamma och min syster ska bo på när de kommer hit i januari. Det ligger 40 meter ifrån stranden. Det kommer bli en bra vecka 👌
Nu ska jag gå och bada. Och ikväll tänkte jag dela med mig utav ett inlägg som antingen handlar om mina egna erfarenheter utav mobbning eller hur jag gjorde för att bearbeta våldtäkten jag var med om som 16 åring. Vi får se vad jag känner mest för att skriva om senare. Men tills dess ska jag bara fortsätta njuta av denna underbara sommardag i Australien! 😊☀️

  • 167 readers

Likes

Comments

Nu har jag betalat flygbiljetterna till nästa destination! Jag har sparat och sparat de senaste två månaderna. Nästa ställe jag ska till är ett ställe jag varit på förut. Nämligen Dubai!!! 😍 Fast denna gången åker jag själv och blir borta längre än sist.  Jag kommer tillbaka till Sydney till nyår. Har även bokat tid hos sky dive Dubai för att hoppa fallskärm ännu en gång. Bokade det sist också men då blev det inställt typ två timmar innan pga vädret. Och sen när vi åkte dit så var det ändå folk som hoppade. Så de hade alltså ställt in vår tid för att de som skulle fått hoppa på morgonen (då vädret var dåligt) skulle få hoppa på vår tid istället. Kommer ihåg hur jäkla arg jag var den dagen! 🙄 det är väl min vanligs tur... Förhoppningsvis går det bättre denna gång.

  • 228 readers

Likes

Comments

Som ni redan vet sedan innan så åkte jag ju hit för att få tid att ge mig själv en ärlig chans att gå vidare och läka efter mitt brutala heartbreak tidigare i år. Jag har aldrig fått mitt hjärta så pass förstört tidigare. Och då har jag ändå haft många som krossat det tidigare. Jag har aldrig blivit backstabbad så grovt tidigare. Och då har jag ändå blivit huggen i ryggen av måååånga personer tidigare. Men denna gången gjorde denna personen köttfärssås av min rygg. Så många gånger högg han mig. Och det gjorde så ont att jag inte längre visste vem jag var eller vart jag skulle ta vägen. Antagligen för att det tog så lång tid för mig att tillåta mig själv att våga rasera alla murar jag hade byggt runt omkring mig. Det krävdes så ofantligt mycket av mig för att våga tillåta mig själv att lita på honom. Och han var den första som fick se allt. Han var den första personen jag faktiskt vågade släppa in.
För mig var han mitt livs kärlek, det kändes verkligen så.
Han slet ut mitt hjärta från min bröstkorg, utan ånger och utan att tveka. Sedan vände han bara om och gick. Han lämnade mig där, döende. Utan att göra något för att försöka rädda mig. Han gick sin väg och kollade aldrig bakåt. Och sen dog jag bara.

Månaderna efteråt så gjorde jag allt för att försöka komma tillbaka på fötter igen. Men det var omöjligt. Och jag förstod aldrig varför. Jag hade ju varit med om bra mycket andra saker som kan tyckas vara ännu värre än att en kille krossar ens hjärta. Jag menar, det händer hela tiden. För alla.
Men det gick bara inte. Jag var för förstörd. Det var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Och mig att ge upp. Jag visst att jag behövde göra något så drastiskt som att flytta så långt bort ifrån Sverige som möjligt,. Gör att ens ha någon chans att kunna försöka vara lycklig igen. För jag var så svag för honom. Och han visste det. Och utnyttjade det för hans egen vinnings skull. För han ville vara med mig. Och alla andra. Han visste att jag inte var stark nog att låta honom gå. Så jag lät mig själv gå istället. Hade jag varit kvar i Sverige så vet jag att vår destruktiva relation hade fortsatt. Jag som olyckligt kär och ständigt försöka lappa ihop mitt hjärta och han som lycklig för han kan göra vad han vill. För vi var ju inte officiellt tillsammans. Definitionen av en såkallad fuckboy. Sorry men så är det ju 😅

Någon vecka innan jag skulle åka så låg jag och grät i 10 timmar i streck över honom. Svimmade till och med en gång för att min kropp inte klarade av mer. Men det gjorde så ont att jag inte kunde sluta. Jag bestämde mig då för att filma mig själv. Jag filmade mig själv i mitt allra svagaste skick. Och berättade i videon vad jag kände och varför jag grät. Det är ingen vacker video kan jag säga, det är krokodiltårar och svullna ögon och snor som rinner. 😂 Man hör knappt vad jag säger för att jag gråter så mycket. MEN den videon har varit till mycket hjälp för mig. Det har varit en påminnelse. Så fort jag börjat sakna honom eller börjar glömma hur elak han varit mot mig. Då kollar jag på den. Och jag får på riktigt ont i hjärtat när jag ser den videon. När jag ser mig själv sådär ledsen och förkrossad. Det känns som att det var en evighet sen nu.

Hur som helst, det jag vill komma fram till med detta inlägg är att: Yes, han sårade mig. Brutalt. Han svek mig, mer än någon annan gjort. Det gjorde så jävla ont, jag tror aldrig att jag kommer kunna förklara det. Eller beskriva det. Han krossade mig. Och den här erfarenheten förändrade mig. Och ja, det sög men det är över nu.
I flera månader har jag undrat om jag någonsin kommer kunna gå vidare. Om jag någonsin kommer kunna förlåta. Men saker och ting har hänt den senaste tiden. När jag kollar på paradise hotel så gör det inte längre ont. Det gör inte längre ont när jag ser honom med andra. Det gör inte längre ont när jag ser honom kyssa andra eller hör honom säga att han vill ligga med andra där. Och inte nu efteråt heller för den delen. Det gör inte ont längre. Det är inte jobbigt längre.

Och jag tror att chansen för att han kommer läsa detta är ganska stor. Då jag ej kan få kontakt med honom på andra sätt så får jag väl skriva ut det här istället även fast jag hellre hade gjort det personligen till honom. So here it goes:

Jag förlåter dig. Jag begraver stidsyxan nu. Någonting har hänt inom mig som nu gör att jag kan se tillbaka på de stunder som var bra. Det klarade jag inte förut. Jag såg bara rött. Men jag är tacksam för de stunder vi väl fick tillsammans. Ja, du krossade mitt hjärta men det är okej. Ilskan är borta. Jag är inte arg längre. Snarare bara mer besviken i så fall. Över att det inte blev som jag ville mellan oss.
Men life goes on.

  • 248 readers

Likes

Comments

Nu har det varit alldeles för mycket text och för lite bilder känner jag så nu är det dags för ett inlägg med endast bilder. Inte för att mina dagar består av så mycket som ingen annans gör. Städar, tvättar, lagar mat, gymmet, stranden, jobbar osv osv. Men tiden går så jäkla fort här borta ändå.

Och en grej med att leva fattigt är att man verkligen lär sig att vara ekonomisk. Jämföra priser och sånt. Och planera. Det har även lett till att jag här borta håller en mycket bättre kosthållning än vad jag någonsin tidigare har gjort. För att jag helt enkelt inte har råd med allt onyttigt. 😂👌

  • 267 readers

Likes

Comments

Alltså jag måste sluta skriva mina inlägg på nätterna. Dom blir ju helt konstiga, osammanhängande och felstavade. 😴 Gillar att jag säger det och sedan är klockan nu 02.18 och jag håller på och skriver ett till inlägg. Bra, Agnes! 👍

Jag har så jäkla mycket cravings och hemlängtan just nu. Jag har cravings efter vanlig, svensk pizza med bea!!!
Det är det första jag ska köpa när jag kommer tillbaka till Sverige. På il pirata vid stuvsta korset (så när ni ser att jag är hemma igen, då vet ni vart ni kan hitta mig. Dör för deras oxfilé-pizza). Längtar redan! Ska nog ta bilen dit till och med. Minns inte ens sist jag körde bil och börjar sakna det lite grann. Till och med det. Jag hatade att köra bil innan jag åkte. Jag vägrade.
Jag har craving för vanligt, svenskt plockgodis. Fizzy bubblisar 😩😩 mina favoriter. Jag saknar SATS. Även fast jag gillar mitt gym här borta så är det ju faktiskt SATS Huddinge som är mitt hem.
Saknar utgångarna hemma i Stockholm. Här borta går jag ju aldrig ut. Har varit ute 3 gånger på 3 månader. Förutom i Bali då, usch och fy, nog pratat om Bali.
Sen har vi det här självklara som vänner och familj. Det är så mycket skit som händer hemma just nu... Känns jobbigt att inte kunna krama om sina nära och kära när de behöver en.
Och samma för mig. Känns jobbigt att inte kunna bli omkramad när jag känner att jag verkligen behöver dom. Har även lyckats tvinga min syster att skicka massa videos och bilder på oss. Fick mig ett par goda skratt! 😂

Nu har även mitt pass äntligen kommit så det ska jag hämta ut i veckan. Äntligen ett steg i rätt riktning! Fast först måste jag sova.

  • 288 readers

Likes

Comments

Jag har funderat på en sak idag. Det här med Australien och killarna här är så förvirrande. 😂 Alla killar är ute efter sex, det är sedan länge gammalt (Tjejer är väl också ute efter sex men eftersom jag är hetro så kan jag inte yttra mig så mycket om den delen).
Så många killar som jag avvisar varje helg på jobbet tillexempel. Och så många skamliga förslag man får. Så många olika australienska män som skriver till en och tjatar om dejter.
Jag hatar ordet dejt. Så fort någon kille nämner ordet dejt så blir jag livrädd. 😂 Det funkar lite annorlunda här än hemma i Sverige. Killarna är helt annorlunda här än vad jag är van vid. Och det kan bli jobbigt. För dom är så intensiva. För en person som bara vill ligga så är ju det här drömstället haha!
Men jag vet inte riktigt vad jag vill. Mer än att jag vet att ordet dejt är en turn-off för mig. Jag träffar bara killar som inte har sagt ordet dejt. Men som ändå är trevliga och visar intresse. Så jag själv kan avgöra efteråt om det var en dejt eller inte.
Dock är det väääldigt svårt att få mig i säng, visst vi kan gå på dejt. Vi kan ha hur trevligt som helst. Du kan vara hur charmig som helst men om du vill få mig på rygg krävs det lite mer än så. Det krävs en connection. En kemi. Men killarna här i Australien verkar vara så vana vid att alla tjejer är gold diggers (för alla australienska tjejer är det 😴) att det enda de kan prata om är deras pengar och hur rika de är. Turn-off nummer två. I don't give a shit about money. I don't give a shit about material things.
Det tråkigaste att prata om är fan pengar. Om det inte är så att man själv gör business med personen i fråga. Och då menar jag affärsmässigt inget annat!
Hur som helst, det finns en kille, som jag träffade på mitt jobb (big surprise) som hållit på och smsat och ringt mig i en månads tid. Hur kall och dryg jag än är så ger han sig aldrig. Så tillslut skrev jag idag att jag funderade på om han och jag bara skulle träffas och dricka lite vin och ha sex. Och för en gångs skull så var jag seriös. Och då svarar han bara att oavsett hur mycket han skulle vilja dricka vin och ha sex med mig så tycker han att jag förtjänar mer och bättre än att bara bli utnyttjad för min kropp. What the hell?!?!?! Alltså jag blir så förvirrad 😂😩
Vad är det killarna vill ha här borta egentligen? Fattar ju ingenting.

Och i lördags på jobbet så hade jag hand om ett bord, vilket betyder att jag måste stå där och hänga med dom tills deras vodkaflaska är uppdrucken. Det var ca 6 killar och 3 tjejer. En utav killarna och tjejerna var tillsammans. Men flickvännen var borta och minglade runt mestadels av tiden. Och vad gör inte killen då? Jo, såklart han sätter igång och ragga på mig. Och inte bara lite grann...
I slutet av kvällen så kommer hans flickvän tillbaka och sätter sig med honom. Då blir han tyst och tittar inte ens åt mitt håll längre.
Sedan när betalningen ska göras så är han en utav de som ska betala med sitt kort. Han sitter då vid ett annat bord en bit bort och jag går dit med kortläsaren. Då säger han sådär "i have my girlfriend with me here tonight so i can't actually do anything with you". Varpå jag svarar och undrar vad han menar. Han säger då "if my girlfriend was not here tonight i would have taken you home and do things to you that you can't even imagine". Jag ville spy på honom. Och jag svarar "you should be loyal to your girlfriend. Thank you for tonight."
I WILL NEVER TRUST A MAN AGAIN.
Nej men helt ärligt alltså. Sånt där äcklar mig. Vad får honom ens att tro att jag skulle göra så mot en annan stackars tjej?
Äääääh fyfan. Majoriteten av australienska killar är svin. Men så snygga. Snygga svin. Snygga, charmiga svin. Den farligaste sorten.

  • 297 readers

Likes

Comments

Jag vet inte vem du är än. Men jag vill se världen med dig. Jag vill resa jorden runt med dig. Jag vill vara exalterad och förväntansfull över våra äventyr, tillsammans med dig. Jag vill ha resfeber med dig, jag vill gå och lägga mig med dig kvällen innan vi ska till flygplatsen. Jag vill packa våra väskor tillsammans med dig. Jag vill ligga med huvudet mot din axel och hålla om dig och säga att imorgon är vi i ett annat land. Jag vill stressa på Arlanda med dig, eller någon annan flygplats. Jag vill sitta bredvid dig på flyget och jag vill att du somnar lutandes mot mig så att jag kan hålla på med ditt hår.
Jag vill känna den där underbara känslan som jag känner när vi kommit fram till vårt boende och kan andas ut. Jag vill ta kvällspromenader på stranden med dig, i ett varmt land. Med en klänning som rör sig i rakt med vinden. Jag vill att du tar min hand. Jag vill att vi går och sätter oss på en restaurang på stranden där vi kan höra vågorna. Jag vill att restaurangen ska vara fylld med mysiga lyktor och kuddar. Inget fancy. Jag vill att vi beställer in god mat. Och mesta delen av middagen så vill jag att vi sitter tysta. Jag vill att våra blickar möts var och varannan sekund. Och jag vill att vi håller kvar dem. Jag vill att våra ögon sköter snacket. Jag vill att det ska slå gnistor om oss, utan att vi ens behöver säga något eller ens röra vid varandra. Det ska vara magiskt.
Sedan vill jag att vi beställer in en massa goda drinkar och blir fulla. Inte sådär odrägligt fulla utan snarare fnittrigt och pratigt fulla. Jag vill att vi ska ligga utomhus bredvid varandra och kolla upp i himlen. Jag vill känna värmen av din kropp bredvid mig samtidigt som vi pratar om livet. Och skrattar. Vi skrattar hela tiden. För jag har så kul med dig. För du gör mig så lycklig. Och jag gör dig lycklig.
Jag vill att vi på morgonen efter vaknar tidigt och hör hur det regnar utanför. Jag vill att vi struntar i att gå upp och kryper närmare varandra istället. Jag vill ligga med huvudet på ditt bröst. Jag vill känna lukten av dig. Jag vill sedan vrida huvudet mot dig och kyssa dig. Jag vill hålla kvar ett par sekunder och njuta av din existens. Av mina läppar mot dina. Sedan vill jag att vi somnar och vaknar flera gånger och gör om samma sak, igen och igen. Jag kommer aldrig vilja gå upp ur sängen. Och jag kommer antagligen göra allt för att få dig att stanna också.
Jag vill dela äventyr med dig, erfara nya platser och kulturer med dig. Jag vill testa ny mat med dig. Jag vill få adrenalinrus med dig. Jag vill vara med om spännande och farliga upplevelser med dig. Men som sedan, självklart, slutar bra och så kan vi skratta åt det sen. Jag vill hitta på saker med dig varje dag. Jag vill komma närmre dig. Och vissa dagar kanske jag bara vill ligga i sängen/soffan och kolla på filmer med dig. Men låt inte mig välja, för jag väljer alltid dåliga filmer. Fast om du får välja så kommer jag bara somna på ditt bröst efter 10 minuter in i filmen. Och vakna när den är slut. Och du kommer bli irriterad men du är okej men det, för du älskar mig.
Jag vill gräla med dig. Jag vill ha en stor fight och stå och skrika på dig. Jag vill berätta för dig hur jobbig du är och att du inte förstår någonting. Jag vill att du skriker på mig också. Jag vill att vi bara bråkar så mycket att vi tillslut inte längre har något att bråka om. Sen sitter vi bara tysta ett tag. Tills någon utav oss ger den andra en kram eller säger förlåt. Sen har vi make-up-sex. För att vi båda helt enkelt inser att vi är för kära för att kunna fortsätta vara arga på varandra i mer än en kvart.
Jag vill göra det här med dig. I varje land. Jag vill se världens tillsammans med dig. Jag vill upptäcka världens tillsammans med dig. Jag vill resa jorden runt med dig.






Så detta var alltså vad jag fick ned när jag lyssnade på Ellie Goulding - still falling for you. Innan mamma satte på jazz på Spotify istället och feelingen försvann direkt 😂
Tog alltså en låt och skrev ned allt bara rakt upp och ned vad den fick mig att tänka och känna. Och jag skulle säga lycka. Eller är det längtan? Oavsett, så händer det något i mitt bröst när jag lyssnar på den.
Eller kanske är det bara en liten hjärtattack.

  • 360 readers

Likes

Comments

Nu sitter jag på köksgolvet och äter avokadomackor. Standard fredagsnatt här borta. Sen ska jag gå och lägga mig. Klockan är 03.10 här nu och det känns så sjukt med den här tidsskillnaden. Fredagskvällen hemma i Sverige har inte ens börjat och här är den slut. Det skiljer 10 timmar, vi i Australien ligger 10 timmar före Sverige. Snacka om att jag kommer vara jetlaggad när jag kommer hem...

Helgen betyder ju jobb för mig. Och jag har precis kommit hem från jobbet. Riktigt tuff kväll har det varit. Hade sammanlagt 3 bord (ett brukar det vara, i vissa få fall två under en kväll) och jag hade två bord samtidigt så det blev ett jäkla spring. Så nu är jag helt slut. På tal om spring så har jag även lyckats kliva barfota på en glasbit idag. Så nu har jag ett hål i min fotsula. Blödde rätt bra där ett tag. Och kände på en gång hur jag började må illa (stämningsdödare: jag är såååå känslig mot blod sen min första våldtäkt, eftersom det var så mycket blod överallt den natten och morgonen, min kompis har sagt att hennes pappa hade hittat 20 blodiga handdukar dagen efter när de skulle städa 😳 vilket har gjort att jag inte klarar av blod nu). Nu gör det bara ont som satan!!! Så går man och haltar och har sig. Jätte passande när det var så hektiskt på jobbet idag och med fulla människor som kliver på ens fot 😩

Och ja, självklart var killen där, som jag sa att jag var en vampyr till. 🙄😂 men det är lugnt och inte alls stelt mellan oss, snarare tvärtom! Så det är ju skönt. Ogillar stela människor haha! Och han är verkligen motsatsen till en stel människa.

Anyways, nu måste jag väl sova. Men jag hatar att sova på nätterna. Älskar dock att sova på dagarna. Och alla andra timmar om dygnet förutom nätterna. Men ibland så måste man göra saker även fast det inte är något kul...


  • 360 readers

Likes

Comments