Böcker.

När jag för två veckor sedan packade inför avfärd tog jag med mig fyra svenska böcker som jag varsamt lade ner i en munin-tygkasse och stoppade ner i min kappsäck:

Falladas "Ensam I Berlin", Wennstams "Smuts", Tove Janssons "Sommarboken" och "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström.

Jag har läst allihop. Vissa flera gånger. Knasigt att ta med fyra redan lästa böcker? Mjau. Vissa böcker är bara inte slut när de är lästa. Man är inte färdig med dem.

Det kändes som en trygg och tillitsfull samling att ha med. En egen liten bokhylla i min kappsäck, en bokhylla i form av något slags uppslagsverk. Fyra olika böcker att ta till i olika situationer.

Jag började just om med "Ensam i Berlin". 700 sidor skrivna på bara några veckor hösten 1946. Och den är så förbannat bra.

Råkade slå på radion precis när första delen av en dramatisering av Ensam i Berlin började i p1. Överraskad och nyfiken satte jag på högtalaren och lyssnade medan jag tände gasspisen och skar svamp. Mellanting mellan ljudbok och teater. Annat än att läsa.

Det är så matlagning är som bäst. Kanske näst bäst. Bäst är det ju med någon varm och människoaktig vid sin sida. Men egentid med ljudbok och kokande krytor är nästan lika bäst.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Lyssna på Public Service i P1.

Lyssna på Monika Zetterlund.

Lyssna på ABBA.

Lyssna på Vem ska trösta knyttet.

Lyssna på känslan av hemma. Inte hemma som i Linköping, utan hemma som i trygghet. Bli lite mjuk och varm. Det är trots allt lätt att frysa i stora städer. Det är så mycket folk att det blir kallt. Man fryser lätt om tassarna på nätterna.

Men det finns energi också. Värme och glädje. Det är så mycket liv, överallt, hela tiden.

En elvaåring flicka som spelar piano på Bond Street. Som får stressade vuxensteg att sakta in, som tinar upp och värmer höstfrusna fingrar.

Och julpyntet. Lamporna, glittret, färgerna, ljuset. Stämningen, som får det att pirra i passerande londonbor och besökande. Längtande leenden, buffiga kramar, fåniga selfies. 

Så ofattbart mycket människor samlade för att se när juldekorationerna tändes över Oxford Street. Längs trottoarerna, på gatorna, utanför affärer, framför taxibilar, runt dubbeldäckare. I vägen för trafik och rörelse. I stilla väntan på ljuset, julstämningen. Och där, i vimlet av långa kappor, dumjackor, pälsmössor och för tunna vantar; tre små nyblivna londonbor med stora ögon.

Likes

Comments

Ringa och boka visning. Gå på visning. Ta i hand. Spela svår. Förhandla. Nicka och humma.

Sitta i möte på bank. Ta i hand. Lägga benen i kors och verka insatt.

Diskutera mobilabonnemang. Råka göra bort sig. Knipa ihop munnen till ett sträck och behålla en seriös min. Vika sig av skratt utanför glasdörrarna.

Traska runt och pracka på butiker CV. Le gulligt och ta i hand. Berätta vad som är så fantastiskt speciellt med just det här fantastiskt speciella klädmärket. Ta i hand igen och le ännu gulligare.

Pöff.

Laga mat med en fällkniv, en gasspis och en flaska rödvin.

Sitta med benen i kors på en fläckig filt på ett hårt golv och sleva i sig bönor.

Mums på livet.

​Tur att man har veggiga polare. 

Likes

Comments

Första dagen i solljus. Whitechapel i solljus. London i solljus. Plötsligt uppdykande bygggubbar utanför fönstret i solljus.

Började dagen med att läsa ett brev.

Fel. Började dagen med att vakna av skratt. Förstod omedelbart, nästan innan jag hade vaknat, att jag var involverad i skrattet. Och mycket riktigt. Så ligger landet när man är en som pratar i sömnen. GRATULERAR, Ida och Viktoria.

Men. Jag andra-började dagen med att öppna ett brev. Svåröppnat kuvert, inlindat i mörkgrönt snöre (bra färgval Susanna!).

"Nu börjar det."

Spännande. Kul. Fint. Agnes blir som ett litet barn.

Den som vet, den vet att jag tycker om få saker så mycket som jag tycker om handskrivna brev. Sidospår - Ida frågade om pojkväns-julklapps-tips. Kom på att jag endast kan tipsa om just sådant: handskrivna brev, texter, dikter, låtar. Eventuellt utflykter och turridningar. Viktoria fick tipsa.

Tillbaka till brevet.

Innuti, fina ord skrivna med snirkliga bokstäver i förvånansvärt raka rader. Fina ord om vänskap och livet. Fina Agnes-citat som jag fnissade åt när jag läste.

Fint när någon känner en sådär, lite extra.

Jag visste väl att det var en investering när jag första gången bjöd hem dig på middag Susanna! Meddelade direkt att jag ville börja kompis-dejta henne. Hon sa ja, och livet blev roligare.

Så. Bra första-början och andra-början på första dagen i London.

Likes

Comments

Vad nu? En blogg? Tydligen. Här kommer den. Den efterfrågade, eftertjatade bloggen. Vad nu det blir.

Söndag eftermiddag. Privatplanet styr mot London. En Agnes, en Viktoria och en Ida kom tydligen med. Vad nu? Jo, en liten flytt till London bara.

Fluffiga moln i det repiga flygplansfönstret, musik i öronen. Får aldrig nog av dem. Molnen. Fluffet. Formerna. Vattnet. Förundras alltid.

Are you ready, are you ready? One by one we're gonna stand up with pride.

Redo blir man väl sällan. Men beredd kan man vara. Beredd på att bli redo.

I did it my way.

Jag lyssnar på Frank Sinatra. Person sa att man kan göra det när man känner sig konstig. Gör nog det nu. Men det är väl såhär man gör. Man gör livet mot sin egen väg. Må hända att man tappar bort det någon gång, livet, eller vägen, eller mobilen. Må hända att man hittar tillbaka. Eller hittar någon annanstans. Men man måste ju göra, så att livet görs.

Du grät solvarma tårar.

Lite blödig. När jag kramar med handen om halsbandet som Fredrika knäppte runt min hals för några timmar sedan. Hur hon pussade på det och såg på mig med sina kastanjebruna ögon.

Little darling, the smiles return into the faces.

Jag har kramat om personer, sådana där vänner, som jag tycker om lite (och som jag hädanefter kommer ha aningen längre till än tio minuter på cykel). Har druckit te och mottagit hejdå-presenter i form av photoshoppade inramningar och mystiskt daterade brev. Fint.

Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.

Lillebrollan. Lillayster. Mammi. Papput. Viktiga saker. Viktigast.

And I think it's gonna be a long, long time. I'm a rocket man. Rocket maaan.

Men men. Jag är ju trots allt på väg till England, inte Mars. Liten trygghet.

Likes

Comments