Älskade lillebror. Livet är så orättvist. Världen har blivit bestulen på en av de klokaste, mest osjälviska, mest godhjärtade och mest begåvade människorna som någonsin vandrat på denna jord.

Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer kunna sitta utanför din dörr och tjuvlyssna när du spelar gitarr. Att jag aldrig mer kommer få sitta mittemot dig vid middagsbordet och lyssna på när du pratar om kemi och låtsas att jag hänger med. Att jag aldrig mer kommer få agera din personliga stylist och förse dig med nya kläder, jag som redan hade börjat tänka ut din 18-årspresent. Och värst av allt, att jag aldrig mer kommer få krama om dig.

Livet kommer aldrig mer bli detsamma utan dig här. Det kommer inte gå en dag utan att jag kommer sakna dig så hjärtat brister. Att få privilegiet att titulera sig din storasyster har varit, och kommer alltid att vara, en stor ära. Tack för allt.

Love you forever, baby brother ❤

Det är gånger som denna man verkligen uppskattar att Arvid hade en lagkamrat vars pappa är fotograf, HUR fin är inte den här bilden? Det är verkligen Arvid i ett nötskal, lite försiktig och eftertänksam.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Livet kan vändas upp och ner bara över en natt. Utan förvarning så sker det otänkbara, det absolut värsta möjliga. Det som bara inte får ske. Livet tar en vändning till det värre för att aldrig mer bli detsamma. Det finns ingen återvändo från det här, det här är en mardröm utan slut.

Nu är jag hemma i Luleå och får krama om allihopa. Alla förutom den jag vill krama om allra mest.

Likes

Comments

För att undvika en förödande krasch redan innan skolan börjat, så följde mamma med mig till Edinburgh. Det var skönt att ha med henne, jag tror inte jag hade klarat av att fixa allting på egen hand. Skriva kontrakt, hämta ut nyckel, köpa busskort, skaffa allt till mitt nya boende och flytta in, det var några intensiva dagar även med mammas hjälp.

Tyvärr hade jag oturen att hamna på bottenvåningen, vilket inte är speciellt optimalt ur varken ljudnivå- eller insynssynpunkt. Som tur var är mina flatmates riktigt trevliga, så förhoppningsvis kommer jag inte ha alltför mycket hemlängtan.

Förlåt för alla mediokra Snapchatbilder, men det är i princip de enda bilderna jag tagit!

Något lite jobbigt är vårt brandlarm som verkar starta stup i kvarten. I lördags sattes der igång för att någon sprayade för mycket deodorant... Det är utan tvekan det mest öronbedövande brandlarmet jag någonsin hört, jag som är rätt ljudkänslig får lite smått panik varje gång det börjar tjuta.

Vad gäller Freshers' Week (Storbritanniens svar på nollning) så blev det inte mycket av den varan. Jag lyckades gå på alla dagsaktiviteter, vilket inte var speciellt många, men har fortfarande bara lämnat huset en gång kvällstid. Det var första gången på nästan ett år jag vistades på en nattklubb, vilket säkert märktes. Jag märkte det i alla fall, efter ett tag började hela kroppen värka och jag fattade det fantastiska beslutet att gå hem tidigare. Det kommer fler chanser. Hoppas jag.

Det tog ett tag att få ordning på allt, tur att man är kreativ

Likes

Comments

Jag ber om ursäkt för den långa frånvaron - men jag har haft goda skäl till det. Det har nämligen skett en stor förändring i mitt liv, en sådan stor förändring att jag inte varit säker på om jag skulle våga gå ut med det. Risken för misslyckande är så stor, därför tänkte jag att ju färre som visste om det, desto bättre. Men sedan tänkte jag att, nä, det gör ingenting om det inte går som jag tänkt. Skulle det här gå åt skogen så är det ingenting att skämmas för, jag kan inte rå för att jag är sjuk. Krossade drömmar och besvikelser är en del av vardagen för personer med ME, så varför inte visa upp den sidan?

Efter att jag klantat till det med min ansökan till universitet i Sverige gjorde jag en helomvändning. Jag skulle ändå behöva vänta ett halvår innan jag kunde börja läsa det program jag ville läsa, men jag orkade inte vänta så länge. Jag ville göra någonting vettigt under det halvåret. Därför bestämde jag mig för att prova på Skottland ändå. Så nu, bara någon månad senare, befinner jag mig i Edinburgh och har börjat läsa på ett skotskt universitet. Det som hela tiden bara varit en avlägsen dröm är nu min verklighet och jag är oerhört förväntansfull på vad som komma skall.

Det kanske håller en månad. Det kanske håller ett år. Har jag tur håller det tiden ut och jag lyckas ta examen, redo att ge mig ut i arbetslivet. Att studera på universitet i Storbritannien har alltid varit en dröm för mig och sådana drömmar släpper man inte taget om i första hand. Därför tyckte jag det var värt ett försök, fungerar det inte så vet jag i alla fall det. Då får jag acceptera läget och anpassa mig efter min sjukdom. Men jag tänker inte ge upp utan en kamp. Sjukdomen må ha tagit mycket från mig, men min kämparglöd brinner starkare än någonsin.

Det här är visserligen bara början av matchen, men Agnes vs sjukdomen står just nu 1-0.

Likes

Comments

Med en sjukdom som ME kommer det även en rad mindre vanliga symptom. Att håret faller av är ett av dem. Jag vet att alla människor har perioder där de tappar mycket hår, men många med ME upplever att de tappar extra mycket på grund av sjukdomen, så jag kan inte låta bli att tänka att det beror på det. Det finns ingen annan rimlig förklaring.

Jag har haft sådana här perioder förut, men det har aldrig varit i närheten av lika omfattande som det är nu. Jag misshandlar inte mitt hår på något sätt, jag har aldrig färgat eller blekt det, jag använder inga värmeverktyg och jag varken stressar eller sover för dåligt. Eller, det enda jag stressar över för tillfället är rädslan att bli flintskallig. Dessutom tar jag en hel drös kosttillskott, men ingenting tycks hjälpa. Jag har tagit upp det här med min läkare förut, men får nog boka in en ny tid för att undersöka det här. Läget börjar bli rätt desperat.

Jag vet att det är ytligt, att jag borde bry mig mer om de allvarligare symptomen, men det här är verkligen någonting som jag mår dåligt över. Mitt håravfall har ökat gradvis de senaste månaderna och det tycks bara bli värre och värre för var dag som går. Jag överdriver inte när jag säger att mitt hår har halverats, för det tror jag på fullaste allvar att det har gjort. Det har gått så långt nu att jag inte vågar röra mitt hår längre. Jag vågar inte sätta upp det, borsta det, knappt tvätta det. Jag har börjat undersöka möjligheterna att skaffa peruk, för det skulle inte förvåna mig om jag vaknade en dag och allt hår hade fallit av. Om det inte kommer en vändpunkt snart kommer jag inte våga röra mig utanför huset längre.

Om någon har några tips på vad man kan göra mot håravfall så är jag tacksam för alla tips jag kan få!

Desperate times call for desperate measures, hoppas dessa ska ge lite effekt

Likes

Comments

Efter en veckas överansträngning har det bara stått en sak på schemat den här helgen: vila. Timingen kunde inte ha varit bättre, Premier League drog nämligen igång igen i fredags. Under de senaste tre dagarna har jag sett totalt sex matcher, lägg därtill en hel massa Premier League-studio både före och efter matcherna. Att se fotboll är verkligen den perfekta återhämtningsaktiviteten, jag har knappt rört mig ur fläcken! Resultaten har tyvärr inte varit lika lyckade, tur att säsongen är lång!

Likes

Comments

Eftersom vi bodde bara några kilometer från Palma så hann vi med hela två utflykter dit (utöver middagen vi åt där). Ena dagen var det så varmt att vi gick in i affärer bara för att få lite AC, andra gången var det så mycket folk att vi knappt fick plats på bussen hem. Det var nämligen första lite svalare dagen på hela veckan (bara 23 grader eller något sådant), så det var inte bara vi som passade på att besöka Palma då!

Någonting jag insett är att jag, oavsett väder, inte riktigt orkar upptäcka nya städer på samma sätt som förut. Medan jag var frisk kunde jag utan problem gå runt en hel dag och bara utforska, nu kräver bara en halvdags flanerande minst två timmars powernap efteråt. Energin tar slut nästan på en gång, entusiasmen likaså. Vilken himla tur att det gick att upptäcka Palma i flera omgångar!

Gömmer mig från solen i en av alla mysiga gränder

En i allra högsta grad nödvändig glasspaus

Besök nummer två, här var det till och med MOLN

Palma är verkligen en underbar stad, hit återvänder jag gärna ❤

Likes

Comments

I söndags bestämde vi oss för att hyra en bil och åka på en utflykt upp i bergen. Mallorca är så mycket mer än bara sandstränder, tycker det är så roligt att upptäcka andra delar av ön! Temperaturerna ligger fortfarande på över 30 grader, så det var en aning svettigt. Den här värmen tar extra mycket på krafterna, var inte på topp dagen efter.

Vad som sägs vara Mallorcas läskigaste väg, tror det var 57 kurvor om jag inte minns fel.

Första anhalten var Soller

Mäktiga vyer

Mamma ville stanna och bada, men när vi ÄNTLIGEN hittade en badplats med en ledig parkeringsplats var det både röd flagg och stenigt.

Sedan hann vi även utforska Valldemossa, innan vi avslutade dagen med en middag i Palma. En riktig heldag med andra ord!

Likes

Comments

Här kommer hälsningar från ett soligt Mallorca! Vi lyckades pricka in världens värmebölja, till och med på kvällarna är det över 30 grader. Tyvärr är min kropp inte riktigt gjord för sådana höga temperaturer, tack gode Gud för AC och skugga!

Att resa blir verkligen SÅ mycket behagligare med en nackkudde, att jag inte kommit på det förrän nu!

  • Vardag

Likes

Comments