Att titta på serier har kommit att bli ett av mina främsta tidsfördriv, mycket beroende på att det är en av de få saker jag fortfarande klarar av att göra. Det fyller tomrummet av bland annat läsning, ett tidigare intresse som jag idag har fått lägga ner nästan helt. Jag har försökt ta mig igenom samma bok i säkert två år nu, utan att ens ha kommit halvvägs. Att titta på serier kräver däremot inte speciellt mycket energi, utan jag kan göra det även under dåliga dagar. Avsnitten är lagom långa, mellan 40 minuter och en timme, vilket också har lett till att jag föredrar serier framför filmer numera. Filmer tycker jag lätt blir för långa, jag orkar helt enkelt inte hålla fokus så länge.

Med tanke på den tid jag ägnar åt att titta på serier skulle jag nästan vilja utnämna mig själv till en expert, åtminstone inom min föredragna genre. Här kommer en lista med mina favoritserier, utan inbördes ordning (förutom Downton Abbey, för den kommer ockupera förstaplatsen för evigt). Föga förvånande går allihopa i temat brittiskt, historiskt, eller kungligt. Vissa innehåller alla tre.

1. Downton Abbey 

Det här är utan tvekan den bästa serien jag någonsin sett. Få serier har fängslat mig och väckt så mycket känslor hos mig så som Downton Abbey har lyckats göra. Jag och mamma brukade sitta och gråta ikapp i varsin soffa och när sista avsnittet hade sänts fanns det ingen hejd för tårarna. Jag kommer nog aldrig kunna släppa taget om detta mästerverk. Att besöka Highclere Castle, slottet där stora delar är inspelat, står högt upp på min önskelista.

Tyvärr verkar många jag talar med ha rätt mycket fördomar mot Downton Abbey, de verkar tro att det är något stelt kostymdrama som ingen under 40 tittar på. Jag försöker få cirka alla mina vänner som inte redan upptäckt denna pärla att börja titta. Några av dem har faktiskt blivit riktigt frälsta!

2. The Crown

Började se denna serie rätt nyligen, men har velat se den ända sedan jag först hörde talas om den. The Crown behöver nog ingen vidare introduktion, men om någon mot förmodan missat denna snackis så handlar den om Queen Elizbeth II, Storbritanniens drottning och samväldets längsta regerande monark. En riktigt välgjord och fascinerande serie. Jag är redan fast.

3. The Royals

En serie om en fiktiv, modern brittisk kungafamilj. Relativt lättsam, men väldigt underhållande. Mycket lyx, överflöd och vackra miljöer. värt att se bara för sceneriet!

4. Mr Selfridge

Jag och mamma följde den här serien slaviskt när den sändes på SVT. Det är svårt att få nog av tidigt 1900-tal i England, speciellt när det har en lyxig touch. Att en av huvudkaraktärerna heter Agnes gör ju inte saken sämre direkt!

5. Outlander

Jag tycker egentligen inte om serier med för mycket action och spänning, men den här serien är ett undantag. Outlander är väldigt lärorik, eftersom serien till största del utspelar sig i de skotska högländerna under det jakobinska upproret på 1700-talet. Jag har helt klart fått en djupare inblick i Skottlands historia tack vare Otlander. Dessutom är miljöerna oerhört vackra, man blir riktigt sugen på att åka till Skottland!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag gjorde en lista med vardagliga problem för ett tag sedan, men ni trodde väl inte att problemen tog slut där? Här kommer del två, missade ni del ett kan ni hitta den här.

🔳 När inte ens ens läkare vet hur de ska behandla en

🔳 När man behöver ta så många blodprov att de får byta arm för att det tar slut på blod

🔳 När de dagen efter ett blodprov ringer och meddelar att de tappat bort dem och att man måste komma in och ta nya. Som tur var var det inte vid samma tillfälle som den ovanstående punkten.

🔳 När ens läkarbesök blir flera månader försenat på grund av bombhot och mordbränder. Bor tydligen i en riktig förort.

🔳 När det tar tre timmar att läsa en text som vanligtvis bara skulle ha tagit en halvtimme för att man måste läsa om alla meningar samt ta regelbundna pauser

🔳 Och när man väl är färdig med texten kommer man inte ihåg någonting av det man precis läst

🔳 När hjärndimman har försämrat ens korttidsminne, vilket försvårar det mesta i vardagen. Det innebär bland annat att man måste ha med sig en kalender överallt för att ha någon som helst chans att hänga med i vad som händer

🔳 Det innebär också att man blir fruktansvärt glömsk och virrig. Att hitta det där vattenglaset man precis fyllde är lättare sagt än gjort. Att sätta tillbaka det i skåpet tyckte jag tydligen kändes helt naturligt?

🔳 När man tappar så mycket hår att man på allvar börjar kolla upp möjligheterna att skaffa peruk. Har någon några tips?

🔳 När det inte bara tar timmar att övertala sig själv att duscha, det tar dagar. Men håret mår ju bra av att inte tvättas för ofta, eller hur?

🔳 När man vill skriva ett inlägg om hjärndimma, men har för mycket hjärndimma för att kunna göra det (jag jobbar på det)

🔳 När man blir helt slut av att skala en mango. Det kräver förvånansvärt mycket energi.

Likes

Comments

En fantastisk, men rätt så intensiv vecka är nu till ända. Pajala Marknad är verkligen årets höjdpunkt, att få spendera lite (mycket) kvalitetstid med släkten är guld värt. Måste ha levt på adrenalin hela veckan, för jag har klarat mig förvånansvärt bra. Inte förrän nu när jag kommit hem har jag kraschat, men då har jag kraschat desto rejälare.

Att bo i ett hus fullt med andra människor kan vara rätt påfrestande, speciellt när ett flertal av dem är småbarn, men det är definitivt värt det. Som mest var vi 26 personer i huset, vilket givetvis innebär problem när det kommer till sovplatser. Folk fick sova i husvagnen, tält och till och med i bastun. Jag hade turen att få sova i en riktig säng, fast jag kom fram till att jag delade sovrum med totalt elva olika personer! Det är inte ofta man får en lugn stund, tror jag kommer behöva vila i minst en vecka efter detta!

Pajala runt midnatt

Lika vackert dagtid som kvällstid

Ursäktar alla naturbilder, men hur magiskt är inte detta?

Anammade friluftslivet till fullo med en skinnkeps från Pajala Fiskeklubb.

Delade picknickplats med ett gäng kossor.

Att man har turen att vara en del av världens bästa kusinskara (syftar givetvis även på alla som inte är med på bilden) ❤ Min barndom skulle inte ha varit densamma utan alla somrar i Pajala. Och alla andra årstider för den delen.

Likes

Comments

... Är att få hänga i Pajala med världens bästa släkt!!! I en hel vecka dessutom! Det är livskvalitet på hög nivå. Att det bara är några få plusgrader och risk för snö gör nästan ingenting, jag är glad ändå.

Likes

Comments

Vad jag levt efter den senaste veckan:

Likes

Comments

Nu är jag hemma i Sverige igen efter ynka två veckor i Brighton. Jag som tänkte att den här flytten skulle bli permanent och att jag hädanefter enbart skulle komma till Sverige i besökssyfte. Vilka vändningar livet kan ta.

Jag har i alla fall haft två, utifrån förutsättningarna, riktigt bra veckor. Efter de kaotiska första dagarna kunde det egentligen bara bli bättre. Aktivitetstempot har visserligen varit väldigt lågt, vissa dagar kunde jag bara vistas utanför rummet några få timmar, men jag hann ändå pricka av det mesta från min lista. Jag har hunnit träffa gamla bekanta ansikten, tagit igen åtta månader av shopping, gjort mysiga utflykter och bara strosat runt i staden. Min uttänkta Londonresa fick jag däremot ställa in och någon utgång har det inte varit tal om. Har inte orkat gå på så många (och långa) promenader som jag hade velat och har fortfarande inte åkt i360 (utsiktstornet som syns på bilden nedanför). Orken tog slut mot slutet, så jag hade inte klarat av att stanna mycket längre.

Den första tiden var det uppemot 30 grader varje dag, vilket inte gjorde saken bättre direkt. Jag och värme går inte riktigt ihop.

En av mina absoluta favoritplatser på hela jorden, blir så lycklig av att få blicka ut över denna magnifika utsikt. Såg till att pricka in solnedgången också, bilden gör inte tillfället rättvisa, för det var verkligen MAGISKT! Var lite osäker på om jag skulle orka mig ända upp dit, så glad att jag faktiskt gjorde det.

Färgglada Beach Huts i Hove. Tog förvånansvärt lite bilder de här två veckorna, jag brukar vanligtvis älska att fota. Hade väl inte tillräckligt med ork för det, jag fick lägga all energi jag hade på att vara i nuet.

Hann med en utflykt till närliggande Lewes också. Det är utan tvekan en av de mysigaste platserna jag besökt, blir mer och mer förälskad för varje gång jag besöker stället. Här ska jag definitivt bo när jag blir pensionär!

Gjorde även en utflykt till Eastbourne, även om jag mest var där och vände. Fick sådan extrem huvudvärk (i kombination med illamående, yrsel och diverse andra symptom) att jag fick avbryta utflykten. Ett mirakel att jag överhuvudtaget tog mig tillbaka!

Det känns faktiskt riktigt skönt att vara hemma nu, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att jag skulle ta det här så bra. Det kanske bara har gått två veckor, men jag känner mig minst två år klokare. Jag ångrar fortfarande inte att jag åkte hem igen, för jag vet att det inte hade fungerat. För att kunna bo i England måste jag först bli mycket friskare och nu är jag inställd på att göra allt i min makt för att det ska ske. Nu har jag ett långsiktigt mål, någonting väl värt att kämpa för.

Likes

Comments

När man vill ta vara på det faktum att man är i England fastän man är för dålig för att lämna huset... BILLIGA JORDGUBBAR OCH DAIRY MILK!

Lägg sedan till lite engelsk TV på det så blir eftermiddagen/kvällen inte så misslyckad ändå.

  • Vardag

Likes

Comments

För några dagar sedan gjorde jag en dagsutflykt till Portsmouth. Har varit där två gånger förut, men då var huvudsyftet att gå på outleten som finns där. Den här gången ville jag upptäcka själva staden mer och se de delar jag varit så nyfiken på. Gick på en historievandring längs med vattnet och njöt av det fina vädret. Enligt min iPhone gick jag över 21 000 steg, så mycket har jag inte gått på flera månader. Fick såklart ta regelbundna pauser och tvingades vila större delen av de nästkommande dagarna, men det var det värt! Portsmouth är verkligen en perfekt dagsutflykt!

ÄLSKAR att lyxa till det när jag åker tåg och köpa med lite matsäck, nästan så att själva tågresan blir höjdpunkten. Tidningen var dock rätt överflödig, satt som fastklistrad vid fönstret hela tiden. Den engelska landsbygden är ju bara för vacker.

Åt på restaurang helt ensam för första gången någonsin, det var faktiskt riktigt mysigt! Varför har jag varit så rädd för att göra det förut?

Spinnaker Tower, Portsmouths kanske kändare sevärdhet.

Upptäckte Old Portsmouth och stadens kuststräcka, visste knappt att staden hade stränder! Har bara varit kring hamnområdet tidigare. Fick verkligen upp ögonen för staden efter den här dagen, nästa gång hade jag velat gå och se stadens fotbollslag spela också.

  • Vardag

Likes

Comments

Efter ännu mer grubblande och analyserande har jag nu fattat ett slutgiltigt beslut. Jag kommer flytta hem igen. Riskerna med att bo här är för stora, jag vill inte riskera att bli sjukare än jag redan är. Jag vill inte köra slut på mig helt i ett sådant här tidigt skede och sedan riskera att bli sängliggandes den återstående delen av livet. Jag måste tänka långsiktigt och inte försöka skynda på hela processen, för jag vill kunna leva ett värdigt liv även om några år.

Jag trodde nog att jag var friskare än jag faktiskt är. Det är lätt att tro att man har tillräckligt med energi för att göra vad man vill (inom rimliga gränser förstås) när man inte behöver lägga så mycket energi på att sköta ett hushåll. De senaste månaderna har jag klarat av heltidsstudier, jag har träffat vänner oftare och lämnat huset mer frekvent. Jag har följt med och handlat när jag orkat, lagat mat när jag orkat och städat när jag orkat.

Men bor jag på egen hand måste jag orka med allt, även om jag egentligen inte gör det. Jag underskattade hur jobbigt det faktiskt är att gå och handla och behöva släpa hem maten. Jag underskattade vilket stort projekt det är att laga även den enklaste av maträtter. Lägg sedan till det faktum att en god kosthållning är väldigt viktigt för mig eftersom det tros kunna ge positiva effekter, så är det rätt tydligt att det här inte är hållbart. Inte om jag dessutom ska lyckas bemästra en hel universitetsutbildning. Någonting säger mig att det bara hade slutat i katastrof.

Jag trodde att beslutet att flytta hem skulle ta jättehårt på mig, att det skulle ge mig enormt mycket ångest och att jag skulle gråta mig till sömns varje kväll. Men faktum är att jag inte fällt en enda tår sedan jag bestämde mig. Tvärtom känner jag mig lugn och harmonisk. Det beror nog på att jag vet att det här är rätt sak att göra, det känns som det enda rätta att göra. Kanske blir det värre när jag väl är tillbaka, men jag tror ändå att jag kommer ta det här rätt bra.

Vad som skulle bli en flytt blev bara en semester och på något konstigt sätt så är jag okej med det. Istället för att känna en massa stress och oro över hur allt ska gå kan jag nu bara ta vara på varje dag här så gott det går. Jag kan lägga all min energi på att göra roliga saker och bara njuta. Om en vecka kommer jag befinna mig i Sverige igen och jag ser nästan fram emot det. Jag får hålla tummarna att Brexit inte blir alltför dramatiskt och att det kommer vara möjligt att flytta till England även om några år. Jag ger inte upp drömmen om England, jag bara lägger den på is tills jag är redo. Just nu är jag för sjuk för att bo här, varför då göra det ännu jobbigare för sig genom att inte acceptera läget?

Likes

Comments