Header
View tracker











Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker











Likes

Comments

View tracker

Dödens fält och Toul Sleng fängelset var riktigt jobbigt att uppleva. Vi var helt chockade efter och visste inte vad vi skulle säga. Mådde faktiskt riktigt illa.
Bussen ner till Sihanoukville gick bra och väldigt snabbt. Agnes satt med hjärtat i halsgropen några gånger när chaffisen körde som en idiot. Men vi lever.

Första kvällen i sihanoukville kände vi att det var dags för lite party på serendipity beach så så blev det.
Dagen efter hade vi bestämt att möta upp Ebba, Bianca, Axel och Kallio (de 4 svenskarna vi hängde med under våran crusing i halong bay) vid 11.
Genom deras hostel hade de fixat en utflykt åt oss 6. Så vi var ett gäng på ca 20 pers som började med att ta båten ut till en klippa där vi hoppade ifrån.
Nästan alla hoppade utom Axel som aldrig kom så långt. Han halkade på vägen upp och skar upp sin fot ganska illa. Så resten av turen var han handikappad och jag (Agnes) fick visa mina skills i såromläggning (dock mest på hästar och pensionärer innan).
Där hängde vi sen en stund och chillade och badade från båten innan vi åkte vidare till Ko Ta Kiev.
Där besökte vi ett absint destilleri och solade och badade. Vi gick även en sväng till corall beach för att hämta lite mer bandage och sånt.
Där efter åkte vi till ön där vi skulle spendera kvällen och natten. Minns inte vad den hette men det var en privat ö som man inte fick besöka hur som helst. En som var med och ordnade utflykten hade varit med i militären och på så sett på något vis fått tillstånd för oss att åka dit.
Ön var näst intill öde. Det ända som fanns var ett gammalt nedlagt bungalowhotell där det nu bodde några kambodjaner.
Där chillade vi, festade, badade, grillade, sköt raketer och sov sedan i hammockar.
När vi vaknade chillade vi igen (är rätt bra på det) innan vi åkte tillbaka till Ko Ta Kiev någon timma som avslut.
Det var riktigt trevlig utflykt och så kul att vi mötte upp Halmstad-gänget igen med.
Vår sista kväll i Sihanoukville var vi jättetrötta och Claudia mådde inte riktigt bra så det blev en tidig kväll.
Igår spenderade vi över 13 timmar på en buss. Det gick över förväntan men de sista timmarna var sega. När vi bokade biljetterna sa försäljaren att det skulle ta max 10 timmar men 3-4 timmar hit eller dit spelar visst ingen roll.
Nu är vi i Siem Reap i alla fall. Tyvärr mår Claddis fortfarande inte helt bra. Vi hade tänkt spendera 2 heldagar på Angkor wat men hon får vila upp sig nu på förmiddagen så tar vi en sväng i eftermiddag och så får vi se hur det blir imorgon.

Stället vi bor på nu är ett jättemysigt homestay. Det är verkligen enkelt och kambodjanskt (fast det är faktiskt västerländsk toalett). Ett äkta homestay och Vanna som äger det verkar vara helt underbar. Dessutom kostar det bara 4,5 dollar / person och natt inkl. frukost. Helt OK!!

/ Agnes & Claudia

Likes

Comments

Nöjesfältet Vinpearl I Nha trang.

Solnedgång på Vinpearl

Typiska vietnamesiska byggnader, smala och avlånga.

Trafiken i Ho chi minh city var kaos. 6,5 miljoner mopeder...

Krigsmuseumet i Ho chi minh city.

En av alla gömda ingångar till Cu chi tunnlarna.

En fälla ifall någon amerikan mot all förmodan skulle hitta ner.​

Likes

Comments

Nu har det varit tyst här några dagar (igen, oops). Det beror på att vi har haft fullt upp och allt har verkligen gått i ett.
Nöjesfältet Vinpearl i Nha trang fick helt klart godkänt. Vi drack öl och åkte ringar i vattenruchkanor hela dagen.
I övrigt var Nha trang som lilla Ryssland. Vi skojar inte när vi säger att minst 85% av alla turister var ryssar. Det var som att vara i en rysk stad där det arbetade vietnameser.
Skyltarna stod på vietnamesiska och ryska och lika så menyerna. Vi fick be om att få menyer på engelska om vi skulle ha en chans att förstå. Så Nha trang var väl ingen höjdare men inte heller något större fel på staden. En typisk lite småsunkig turistort. Det låg otroligt mycket skräp på gatorna och på många ställen luktade det också illa. Dock hittade vi här världens godaste Chicken kebab. Hur kan något smaka så gott?
Efter att ha spenderat 3 dagar i "lilla Ryssland" tog vi ytterligare en nattbuss till Vietnams största stad, Ho Chi Minh City (även kallad Saigon). Här trivdes vi betydligt bättre och kände oss som hemma. Nästan i klass med Hoi an trots sin storlek.
Vi började första dagen med att kolla in staden och gick runt och bara njöt. Sedan gick vi till krigsmuseumet vilket var väldigt intressant men det är svårt att få en uppfattning om kriget och vi känner att vi egentligen var lite för lite pålästa. Allt är så otroligt vinklat ur ett vietnamesiskt perspektiv. Vi hade behövt få lite neutrala synvinklar på kriget.
Vi bodde mitt i backpackerområdet och det var perfekt. På kvällen fylldes alla gator av plaststolar och människorna kryllade överallt och sicksackade mellan olika barer med sjukt billig öl och happy hour överallt.
Dag 2 (igår) spenderade vi förmiddagen vid Cu chi tunnlarna vilket var helt otroligt. Ca 250 km tunnlar under jorden i 3 nivåer/ våningar. Och dem var inte stora utan för att vi västerlänningar ska kunna få se hur det ser ut har dom en bit grävt ut tunneln så vi ska få plats. Och då fick vi ändå gå på huk och krypa för att ta oss igenom. I detta bodde massa vietnameser under kriget och ett helt samhälle med sjukstugor, sällskapsrum, kök, "honeymoon room" och allt möjligt byggdes upp. Helt ofattbart. Vi fick lite panikkänslor av att bara krypa ca 40 m där nere där människor bott i flera år.
Väldigt intressant och sevärt i alla fall.
Eftermiddagen spenderade vi sedan med att besöka Notre Dame katedralen och en marknad.
Våra första intryck om staden som väldigt trevlig höll i sig. Trots att trafiken är helt galen (6,5 miljoner mopeder i en stad kan inte bli annat än kaos. Och tro inte att du kommer undan med att gå på trottoarerna för dem används för att gena och slippa rödljusen) och det är en väldigt stor stad men mycket människor så älskar vi den. Vi tycker bättre om Ho Chi Minh än Hanoi men det kan också bero på att vädret var så tråkigt och vi bara längtade där ifrån till värmen igen.
På kvällen åt vi middag på ett gatustånd med 2 tyska killar och fick även våran andra skrämmande råttupplevelse. Denna gången en råtta som sprang över våra fötter. Euuk!!
Idag har vi spenderat dagen på en buss till Kambodja och huvudstaden Phnom Penh.
Resan hit gick bra förutom att vi hade lite otur när vi tänkte och spenderade glatt alla våra sista dong (vietnamesiska pengar) igårkväll. Det ledde till att vi idag inte hade några kontanter att betala vårat visa med. I sin tur resulterade det i att Agnes vid gränsen till Kambodja fick hitta en liten moppekille som var villig att köra henne till en ATM i Kambodja utan visa. Passet var redan inlämnat hos tullen så med bara en död telefon och ett bankkort åkte Agnes illegalt in i Kambodja på moppe för att ta ut pengar. Men det gick bra och vi är nu i den skrämmande staden Phnom Penh.

Egentligen är den kanske inte så skrämmande men vi har hört så mycket illa så vi är rent ut sagt lite rädda för att vistas här. Området vi bor i är dock jättetrevligt och boendet känns väldigt tryggt men ändå är vi hela tiden på spänn och magväskorna har idag används flitigt. Inga väskryckare med kniv här inte.

Eftersom vi som sagt inte riktigt kan slappna av här så ska vi redan imorgon bitti åka till dödens fält (där Pol Potts regim dödade omkring 3 miljoner människor (inte alla på samma fält) mellan 1975-1979) samt fängelset där de fick leva under tortyr innan de fördes till fältet. 

När vi kommer tillbaka på eftermiddagen tar vi buss ner mot kusten och Sihanoukville. Så vi stannar alltså bara här 1 natt. Vi missar garanterat massor av Phnom Penh men i och med att vi har så himla lite tid i Kambodja vill vi inte lägga tid i en stad vi är obekväma med att vistas. Det börjar verkligen dra ihop sig för Agnes hemfärd och Claudias volontärarbete. 


/ Agnes & Claudia 

Likes

Comments

God morgon!
Hoi an blev en favorit hos oss båda. En liten stad med så härlig stämning. Och så billig shopping! Claudia har längs med hela gen köpt lite saker men Agnes har varit duktig och bara köpt typ 5 saker på hela resan, innan Hoi an. Där råkade väskan knökas proppfull av 18 nya grejer, mest kläder.
Kläderna vi sydde upp blev vi jättenöjda med, över förväntan. Eller 1 plagg var blev vi lite halvnöjda med men förövrigt var allt jättefint.
Hoi an är en sådan stad där man bara vill ta dagen som den kommer, ta det lugnt och njuta. Cykla runt, sätta sig vid en uteservering vid floden och ta en öl (stor flaska - 6 kronor, glas - 3 kronor), shoppa lite och bara ha det bra. Och det var typ så vi spenderade våra 3 dagar där.
Dag 2 cyklade vi även en bit utanför staden ut på landet och det var också mysigt. Vietnameser är över lag väldigt mysiga. Vi passade även på att stanna till och klippa oss för 30:- , det var välbehövligt!
Trafiken i Vietnam är känd för att vara helt galen och det är den verkligen. Men trots att Hoi an är det stället där de kör absolut lugnast så råkade Claudia ut för en lite dramatisk upplevelse när en motorcykel kom sjukt fort och dundrade in i hennes cykel. SÅ TUR att den inte träffade henne utan bara cykeln. Annars hade det nog slutat värre än med bara ett skrapsår på knät...

I måndags kväll hoppade vi på en nattbuss till Nha trang. Det blev väl inte jättemånga timmar sömn då chaffisen absolut inte körde "sovvänligt" och vägarna är så sjukt guppiga så flera gånger vaknade vi av att vi flög 20 cm rakt upp och sen dunsade ner igen. Men det gick bra ändå.
Igår när vi kom fram vid 6 på morgonen lämnade vi in väskorna på hotellet och köpte sedan var sin baguette och gick och satte oss på stranden och åt frulle. Inte helt fel. Sedan tog Agnes en dryg timmes prommenad och Claudia tog en powernap innan vi bytte om för en heldag på stranden.
Tanken var att vi igår kväll skulle kolla läget på stan och festa lite men ingen av oss var sugna alls. Så vi åt en god middag och tog det chill i stället.
Nu ska vi kolla in en nöjespark som heter Vinpearl. Ska tydligen vara massa vattenruchkanor och bergochdalbanor och sånt, whoop whoop!!

/ Agnes & Claudia

(Bilderna är från Hoi an.)











Likes

Comments

Äntligen har vi tillgång till wifi igen efter att ha varit utan i 2 (!!!!) dygn. Haha det är sjukt vad beroende man är.
Halong bay var fantastiskt vackert trots dimma, mulet och kallt. Hade vädret varit bättre hade turen nog varit amazing.
Det första vi gjorde när vi klev ombord på båten var att käka lunch. De var även 4 andra svenskar vid vårt bort och de vanliga frågorna som "hur länge ska ni resa?", "vart har ni varit hittills?", "hur ser era planer ut?" och sedan kom även standardfrågan "var i Sverige kommer ni ifrån då?".
När Claudia svarar att hon bor i närheten av Halmstad så säger ena tjejen som heter Bianca "Åh du måste vara Rebecka Österlunds syster!". Haha ganska sjukt, vi hade inte ens presenterat oss än. De hade gått i samma klass, världen är så liten! Och alla som tycker Rebecka och Claudia är sjukt lika får yttrrligare lite vatten på sin kvarn.
Vi hängde i alla fall med de 4 typ resten av turen och vi hade riktigt trevligt med kajakpaddling, grottvandring och oreopoker.
När vi dagen efter kom tillbaka till Hanoi tog vi nattåget ner till Danang och sedan taxi hit till Hoi an. Vi har mest kollat in denna urmysiga staden idag och tagit det rätt lugnt. Dessutom har vi beställt lite skräddarsydda kläder som vi förväntansfullt väntat på att få se imorgon.
Vietnameser är helt klart det folk som är sämst på engelska av länderna vi har varit i. Otroligt hjälpsamma människor men det är inte lätt när inte ens enkla ord som train, time, station eller price förstås trots assistans av kroppsspråk. På tåget hade vi turen att hamna bredvid en ung kille som faktiskt kunde lite engelska (till skillnad från tågpersonalen) som kunde hjälpa oss så vi fick sitta bredvid varandra, hjälpa oss beställa mat, se till att vi kom av på rätt station och annat sånt där som annars är ganska enkelt. Vi hamnade rätt i alla fall och vi är redan väldigt förtjusta i denna lilla skräddarstad. Nu är förväntningarna höga på morgondagen så upp till bevis Hoi an.

/ Agnes & Claudia












Likes

Comments

I förra inlägget skrev vi "Så vi funderar på att göra samma dyk imorgon bitti igen innan vi lämnar malapascua & filippinerna för Vietnam.".
Hallå, hur tänkte vi där? Tänkte vi ens? man får inte flyga inom 18 timmar (vissa fall 24) efter ett dyk... Detta hade vi inte en tanke på när vi igår morse satte oss på båten 05.15 på morgonen. Precis i sista stund innan vi skulle hoppa i plurret kom vi på detta. Så jäkla tur att vi inte hann dyka i för då hade vi inte kunnat flyga till Vietnam.
I stället fick vi nöja oss med att plaska runt i våtdräkter, simfötter och cyklop och leka kleine hai medan alla andra dök.
Båtkillarna fick sig i alla fall några skratt och nu efteråt skrattar vi åt det med även om det var sjukt surt då.

Vår sista kväll i Filippinerna spenderades med en middag på stranden med Jossan och Agust som precis hade kommit till Malapascua då. Vi har haft ganska lika resrutter hela vägen sen vi möttes på tågstationen i Bangkok men vi har inte stött på varandra sen dess. Så det blev en trevlig kväll.

Nu är vi i alla fall i Vietnams huvudstad Hanoi. Vi hade lite smått panik när vi var på väg hit då vi hela tiden planerat att åka buss från Saigon till Phnom penh och på så sätt lämna landet. När vi i förrgår (alltid ute i så god tid) skulle boka biljetten så funkade det inte. Vi mejlade till bussbolaget för har vi ingen utbiljett så får vi inte heller komma in i Vietnam. Så när dom på flygplatsen i Cebu frågade hur länge vi skulle vara i Vietnam slog vi på våra charmigaste leenden och svarade att vi om 12 dagar ska åka buss till Kambodja. Tydligen såg vi trovärdiga ut för vi slapp visa biljett.
När vi i Manila fortfarande inte hade fått svar om bussbiljetten fick vi lite panik och höll på att boka ett billigt flyg någonstans bara för att ha en utbiljett. Vi skulle bara göra ett sista typ 15e försök att boka bussen igen innan vi skulle ta ett flyg och då funkade det äntligen. Puuh så skönt!

Nu har vi snart varit i Vietnam i 20 timmar och det starkaste intrycket är att det är kallt. Riktigt kallt. Typ 18 grader och regn vilket vi inte alls är vana vid. I indonesien regnade det ju en del men det var minst 30 grader. Claudia har dessutom klippt av sina långbyxor så när vietnameserna går i dunjackor går Claudia i shorts.
Men vi gillar Vietnam hittills. Idag har vi bytt hostel och varit på ett gammalt fägelse, Hoa Lo prison, där fransmän hade vietnamesiska kommunister i fånga under första halvan av 1900-talet och sedan användes det av Vietnam till amerikanska stridspiloter som försökte bomba landet fram till 70-talet . Det var intressant.
Imorgon bitti ska vi åka till Halong bay vilket vi ser fram jättemycket emot.

/ Agnes & Claudia

Likes

Comments

Malapascua är amazing!
Det tog oss ca 7 timmar att ta oss hit med taxi, buss och båt. Kan låta tröttsamt men man får se så mycket på vägen och uppleva så mycket som skiljer sig från Sverige så tiden rinner iväg.
Vi kom fram hit i lördags kväll. Då lämnade vi bara in väskorna på vårat svindyra hotell och gick och letade upp en dykshop vi hört talas om. Bokade in ett dyk för nästa dag och blev rekommenderade en restaurang som vi gick till innan vi började leta oss hem igen. Det var inte helt lätt på en ny ö, inga vägar utan bara ett myller av sandstigar, ingen belysning och mobilerna (=ficklamporna) var döda och inte heller mycket till byggnader att känna igen då 90% är små fallfärdiga hyddor dom bor.
Men vi kom hem.

Dyket nästa dag blev det mest misslyckade hittills. Vågorna och strömmarna var enorma och när våran lilla grupp på 4 personer började gå ner fick Agnes problem med öronen. Upp lite och tryckutjämna, ner igen och smärtan kom tillbaka och så höll det på några minuter. Till slut blev det bra men då hade strömmarna fört oss flera hundra meter från dykplatsen och strömmarna var för starka för att simma tillbaka. Så vi fick avsluta dyket och locka till oss båten.
Skönt nog slapp vi betala för dyket när det blev som det blev.
På dykshoppen fick Agnes sedan vinäger och vatten att tvätta örat med och det verkar som att det gjorde nytta.
Idag gav vi oss iväg 5.15 från dykshoppen för ett tidigt morgondyk med rävhajar och öronproblemen var som bortblåsta.
Vi blev lite besvikna tyvärr, Agnes såg 2 rävhajar och Claudia 1. Ibland kan man tydligen ha 17 st som som simmar runt en typ. Men en kille som gjort exakt det dyket 9 gånger (utbildar sig till dive master) sa att det bara varit så 1 gång innan, annars brukar det alltid vara fler. Så vi funderar på att göra samma dyk imorgon bitti igen innan vi lämnar malapascua & filippinerna för Vietnam.

Vi tänkte ta oss ner till Oslob idag och simma med valhajar där imorgon innan vi åker men vi trivs så bra här så vi stannar 1 natt till här i stället. Människorna är så mysiga, det är dom i och för sig nästan överallt men här sticker de ändå ut lite.

Nu ska vi gå ut och kolla runt en sväng och lägga oss och sola lite.

/ Agnes & Claudia












Likes

Comments