Header

Man får väl nästan säga att sommaren är slut nu va? När som helst iallafall. Är troligt att det blir varmare nu på sensommaren men när sommarens sista cruising är över anser jag även att sommaren är slut. Måste faktiskt säga att det känns rätt skönt med tanke på att jag jobbat hela sommaren, och äntligen inte är den enda som har ett jobb att gå till oavsett om det är midsommar, power meet eller classic.

Eftersom jag som sagt har jobbat hela sommaren förutom en sjukskrivning på två veckor har jag inte så mycket att skriva om just nu, men tänkte visa i bilder vad jag iallfall hunnit med på mina lediga dagar.

I början på sommaren var vi på min lillasysters konfirmation. Jag sjöng även på ett dop bara någon timme senare. Kände inte någon på dopet men blev tipsad av folk på Facebook och det var en superkul erfarenhet att ha, att göra det för någon annans skull liksom. Jag sjöng två låtar från Lejonkungen.

Helgen efter for vi iväg till Barcelona. En resa som svärmor bjöd på för att fira hennes 50-årsdag. Vi var sex stycken som åkte, alltså familjen Thillas och jag och Jennie. Vi åkte på fredag morgon till Arlanda, jag körde från Sala till Arlanda och sen flög vi vid halv ett på eftermiddagen. När vi kom fram checkade vi in, bytte om och gick ut och åt. Hela resan gick vi runt i Barcelona och tittade, då vi bodde på ett hotell precis intill stan vid Port Vell. Vi besökte bland annat Maremagnum, La fontana magica, Aquarium de Barcelona och massa annat.

I juni var det äntligen dags för Linnea att ta studenten. Jag hade tur som var ledig den dagen och kunde vara med och se hela firandet. På lördagen hade hon mottagning och efter den var vi på Johans arbetskollegas 30-årsfest!

Några dagar senare var det midsommar. Jag jobbade lördag kväll den helgen, och var ledig torsdag och fredag tack och lov. Var även ledig någon dag tidigare och satt ute i tre timmar och brände sönder hela framsidan på kroppen så var tvungen att ha långbyxor på midsommar, men det är väl smällar man får ta. 😉

Vecka 27 skulle jag till Västerås för Summer Meet, men blev sjukskriven i två veckor och missade det tyvärr.. Sjukskrivningen handlade om en yrsel, som jag dock fortfarande har mycket problem med, och att läkaren hittade en kraftig öroninflammation, så fick gå på två kurer antibiotika, vara till Falun på Öronmottagningen och ett flertal besök på Mora VC.

På fredagen vecka 29 var vi även upp till Malung en sväng på dansbandsveckan med ett gäng. Var även upp en sväng på lördagen och hälsade på Johans föräldrar som campade utanför Malung. Var in på tältet en sväng och åt sedan thai och köpte med nybakat från Malungsbagarn som hade nattöppet.

På söndagen v.30 var det äntligen dags för pistvakt igen. Har nu sett dom för tredje gången och låtarna är lika bra än. Köpte biljetter för kanske tre månader sen eller något och lyckades såklart tajma in stängning på jobbet... Fick hämtning av gänget efter jobbet som hade grillat innan som jag tyvärr missade och kom till bowlingen precis när dom började spela första låten så jag är rätt nöjd ändå. Kikade på pistvakt, drack Rosa pantern och dansade till stängning.

Vecka 31 var det ju återigen dags för Classic Car Week. Det är första gången jag kan säga att jag är glad att det är över. Att jobba på en av Rättviks största mataffärer under den veckan är ingen hit kan jag säga. Jag var ledig måndag och lördag men jobbade även mycket kvällar så kunde vara uppe lite på kvällarna efter jobbet och vara ute och titta.

Förutom allt detta har jag som sagt jobbat mycket, umgåtts med vänner det jag kunnat och firat min bror på hans 25 årsdag och min brorson på hans 1års-dag.

Nu i lördags var vi upp en sväng till Älvdalen på Musik & Motor. Nu har som sagt sista cruisingen på sommaren varit och jag kan därmed säga tack till sommaren 2017.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har ju skrivit om mina ögon förr. Att jag länge haft problem och upplevt att jag har svårt att få fokus på långt håll om jag tex satt vid datorn i skolan och skulle titta upp på tavlan så tog de lång tid att få en klar bild på tavlan men att det varit rätt omöjligt att ta reda på varför. Jag var till en optiker och gjorde en synundersökning för lite mer än två år sen, när jag gick i Falun. Hon kunde inte hitta något fel alls, men uppmanade mig ändå att beställa hem ett par glasögon med minsta styrkan, alltså 0.5 och ha dom på mig när jag är vid datorn, läser eller håller på med telefonen för att se om de skulle hjälpa. Jag var ju såklart inte speciellt duktig på att använda dom, bara i början. För de första kan jag säga att det är svårt att komma ihåg när man aldrig någonsin under 19 år använt glasögon, och för de andra så är de gaaaalet obekvämt när man inte är van vid det. Dom är i princip bara i vägen och stör typ.

Min mamma som är ögonsjuksköterska kollade också mina ögon efter eventuella sjukdomar som grå- och grönstarr osv men kunde inte hitta något sånt typ av fel. Både min mamma och pappa har glasögon, men även min bror, så det vore inte så konstigt om det var något med mina ögon också.

Det enda jag har kunnat göra åt ögonen är att använda ögondroppar för att det känns som om ögonen svider och är allmänt jobbiga bara. Jag har mest använt Tears Again, som är som en spray man sprayar på stängda ögonlock och det har hjälpt väldigt mycket.

Men för några veckor sen bestämde jag mig för att kolla ögonen igen hos en annan optiker eftersom att jag upplevde det ännu jobbigare att se på långt håll. Jag ser, men jag får ont i huvudet och så börjar det svida i ögonen för att de känns som om jag överanstränger ögonen. Jag kände mig väldigt löjlig när jag var där för det kändes som om jag slösade hennes tid för varje gång hon sa "ser du vad det står där?" så såg jag ju självklart vad det stod, inga problem liksom. Så jag hade inga förhoppningar alls på att få något svar på varför de känns så konstigt.

Troligtvis har det utvecklats mer under dessa två år med tanke på att vi äntligen kunde få svar på varför det känns så konstigt i ögonen. Jag har en så kallad dold översynthet. För att beskriva det så enkelt som möjligt så är det så att jag använder dubbelt så mycket styrka än va jag ska behöva, eller vad en "vanlig" person gör, på nära håll. Mitt problem är alltså att jag inte ser helt hundra på nära håll. Och när hon sa det kändes det som ett skämt med tanke på att det är på avstånd som jag upplevt problemet, men nej, de var fel på nära håll. Och varför? Jo, för när jag som sagt använder dubbelt så mycket styrka och "energi" till att se på nära håll än va jag egentligen ska behöva så krampar ögonen fast en liten stund och det blir därmed svårt att få fokus på långt håll och då upplever jag det som att jag ser dåligt på långt håll. Och vad gör man åt det? Jo, jag måste använda glasögonen när jag är hemma, hela tiden. Inte bara när jag använder mobil eller dator eller kolla på tv, jämt! Även fast att dom är som läsglasögon och endast funkar på nära håll vilket gör att jag ser dåligt på långt håll med dom för att mina ögon måste få slappna av på nära håll och inte anstränga sig.

Egentligen vill hon ge mig mycket starkare glasögon, men då skulle det inte funka alls på långt håll istället. Då är nästa steg progressiva, men det ville hon inte ge mig det första hon gör när jag bara är 21. Så vi ska köra på det här sålänge. Dock är jag ju där igen, att jag missar att ha glasögonen på mig och får ont i huvudet minst en gång om dagen istället bara för att dom är störande och att jag omedvetet plockar av dom för att det är obehagligt och "i vägen". Mitt stora problem är att jag inte ser tvn 100% om jag har dom på mig för den står precis så långt ifrån att jag inte ska se den och då plockar jag av mig dom och glömmer att ta på dom när jag ska kika på telefonen och liknande. Hon sa även att när jag är 30-35 kommer jag att få ha glasögon på heltid. Det skulle bara vara en liten update, men blev ett ganska långt inlägg. Mest för mig själv att se tillbaka till om några år, men även för att jag vet att jag skrivit om det förr och ville bara uppdatera läget.

Nu är det "bara" att använda glasögonen hemma och på jobbet såklart, och hoppas att jag slipper ha ont i huvudet.



Likes

Comments

Tack Barcelona och tack gänget som var med för ett par underbara dagar, det gör vi om! Tänkte skriva om resan, men vill lägga ut några av mina favoritbilder först.

Likes

Comments

Likes

Comments

Halloj! I somras när jag var på Pistvakt trodde jag att det skulle bli första och sista gången jag fick se dom live. Men så fel jag hade när jag såg att Liljan skulle ha dom hos sig på spelning nu i januari. Så någon gång i höstas köpte jag såklart biljetter igen, även fast att det kändes som en evighet tills att man skulle få se dom igen. Jag har insett att jag har ett tonårs-tänk, får jag det inte nu vill jag inte ha det alls, och det gäller det mesta haha. Måste öva bort det.

Iallafall, i fredags var det äntligen dags! Vi åkte och handlade tacos och for upp till Bergsäng till David och Lisa och spelade uno, lagade mat och åt innan det var dags att åka till Borlänge. Det var en jäkla kö utanför Liljan men gick otroligt fort att komma in ändå, bra service! Gick runt och kikade lite efter folk man kände och killarna köpte dricka (jag körde) osv. För-band var Flat Foot. Dom var bra, men det var otåligt att stå och lyssna på dom när det var pistvakt man kommit för att lyssna på. Klockan var väl typ halv tolv när pistvakt gick på scen tror jag. Dom körde ungefär samma upplägg som i somras men det var såklart kul att höra det en gång till. När dom var klara vid ett så gick vi runt igen och var kvar tills stängning. Kvällen var grym överlag men (ursäkta ordet) satan (!!!) vad jag HATAR folk som inte kan stå normalt bland folk. Enligt mig ställer man sig inte längst fram, om man för det första inte ens verkar vara speciellt intresserad (står mestadels bakvänt), för det andra är sju meter lång och för det tredje (!!) inte kan stå någorlunda still, så att trogna korta fans bakom kan få en chans att titta över axeln åtminstone. Nu har jag klagat klart, haha!

Tack för denna gång pistvakt, hoppas det blir fler! 😌

Likes

Comments

Har aldrig riktigt varit den som har trott på att nytt år ska förändra något, men denna gång hoppas jag faktiskt på det. Jag tänker inte sitta och säga att 2016 var ett bra år, för det var det inte. Jag har haft det väldigt tungt, och jag har upplevt känslor som jag inte visste fanns. Men jag har även lärt mig mer om mig själv.

Att ta tag i saker och inte gå runt och känna känslor och må dåligt när det faktiskt går att göra något åt, det var något jag gjorde 2016 som jag är väldigt stolt över. Jag har en lång bit kvar dock, men det viktigaste är att jag har blivit medveten om mina känslor och tankar. Att inse att jag faktiskt inte alltid mår så bra.

Det absolut bästa med 2016 utan att överdriva är ju självklart min fina brorson, som kom till världen i somras, precis när jag behövde det som mest. Att se ett barn komma till världen är alltid något speciellt. Det finns inga negativa känslor som kommer i vägen när man ser på en bebis, som har hela livet framför sig. Elias har givit mig så mycket kärlek, bara genom att finnas. Det låter som en kliché men det är så det är. Att få vara en del av hans liv är jag otroligt tacksam över och jag ser fram emot att se han växa. Om det är så här kärlek till ens syskonbarn känns längtar jag efter känslan att en dag få egna. Den största äran jag fått i mitt liv är att få vara hans gudmor. Att få ett kvitto på att man har en stor roll i någon annans liv. Jag går gärna runt och bär på honom när han inte vill sitta i knät. Jag bär han på axeln tills jag känner att hans sju kilo känns som sjuttio när han börjar slappna av och till slut somnar i min famn. Jag ler varje gång min bror säger "du kommer bli en bra mamma".

Det finns mycket negativt med mitt 2016, men det är tack vare honom som jag vill minnas 2016 som ett riktigt bra år, och det ska jag berätta för honom så fort han förstår mina ord.

Jag har många gånger undrat för vem jag skriver. Jag har väldigt få läsare och det har känts ovärt att skriva om min dag när jag vet att jag inte gör något intressant. Men sen har jag bläddrat igenom mina gamla blogginlägg och insett att det är för mig själv jag skriver. För att läsa och påminnas om hur livet var förr. Har jag kommit dit jag vill? Vad gjorde jag för ett år sen? Nu ser jag framemot ett nytt år och går in i året med stor motivation till ett riktigt bra år.

Likes

Comments