När man åker som Au Pair via Cultural Care, så blir man tilldelad en såkallad "LCC". Dvs en Local Childcare Consultant, alltså en person som bor i närheten av där ens värdfamilj är och som är Au Pairens hjälpande hand om något problem skulle dyka upp. När jag bodde I Boston så hade jag en ung tjej, som var en alldeles ny LCC. Hennes grupp med Au pairer bestod av 10 personer. När vi flyttade till Hamilton så blev jag tilldelad en ny LCC, som bor närmare. Hon heter Joanne, har varit LCC i 16 år. Joanne visade sig även vara mamman till min tidigare LCC vilket var lite lustigt. I min nya LCC-grupp så är vi ca 30 Au pairer. Det kan man tycka är många, speciellt jämför med 10. Skillnaden är att den stora gruppen är utspridd över ett mycket större område. Det är liksom största skillnaden. De jag hängde med i Boston kunde jag gå till på 3 minuter. Nu behöver jag köra bil i 30, varav 20 är på en motorväg. Jag älskar inte att köra bil.

Hur som helst, min nya grupp har en inofficiell träff varje Tisdag på Starbucks. Vi snittar kanske på att 8 pers kommer per gång, ibland fler ibland färre. Men det är ändå rätt mysigt. En gång i månaden har vi dessutom en obligatorisk träff. Det har alla LCC-grupper. Innan jul träffades vi på Papa Gino´s pizzeria, åt pizza (obviosly) och hade en Christmas Gift Swap. Alla hade köpt med sig varsin julklapp, som lades i en hög och sen lottades vi i vilken ordning man fick gå och välja en julklapp. Jag blev fjärde sist och hade inte lika många klappar att välja mellan, som min kompis Lena, hon fick nummer 2. Jag fick två par strumpor, ett par med en rosett på och ett par med giraffer på. Söta. Innan vi sa hejdå så hade våran LCC varsin julklapp till alla Au Pairer också, supergulligt. Vi fick en mugg med "Make way for ducklings"-ankorna på.

Vår LCC-grupp har såklart också en Facebookgrupp, och i mitten av December var det en av de andra Au Pairerna som skrev om det inte var några som ville hänga på och köra lite Chrismas Carols. Jag hakade på, tillsammans med ytterligare en Au Pair, vår LCC och tre "locals". Haha, vad löjligt det där lät..! Vi träffades i Beverly, tränade lite och sen gick vi ut och knackade på dörrar. Alla vi knackade på hos öppnade och blev otroligt glada, det var riktigt fint faktiskt. Kul! Vi övade även in så vi sjöng "Oh Christmas tree" på tyska och "Oh holy night" på svenska. Det var knackligt på båda, så vi sjöng bara en vers på vardera språk. Mycket mysigt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Lördagen den 10:e december var jag ledig hela dagen och tog tåget in till Boston. Först gick jag till en svensk julmarknad, men min plånbok innehöll mindre cash än vad jag först trodde så det blev bara en kopp glögg och falsk körsång.

Sen mötte jag upp med min förra granne, Charleen, som också är en Au Pair. Vi gick genom stan och kollade på lamporna när det blev mörkt ute, värmde oss inne på Starbucks och snackade om allt möjligt. Så himla tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra. Jag menar, när mitt Au Pair-år är över är det ju inte som att vi kommer flytta närmare varandra..

Boston kan verkligen sätta upp julbelysning. riktigt mysigt!

Likes

Comments

Min värdfamilj hade lämnat huset och åkt till Crane Beach för att ta lite familjefoton när jag vaknade. Vi gjorde inte så mycket på dagen. När kvällen kom krypande började matförberedelserna. Min värdmamma hade nyligen gjort en höftoperation och gick på kryckor, så nästan all mat var redan färdiggjort så allt vi gjorde var att värma det.

Barnens farfar och min värdmammas bästa kompis var också med under middagen och det blev väldigt trevligt. Min nya favorit som jag kommer införa vid jul och midsommar hos min familj är mosad sötpotatis med marshmellows. Det låter som en superkonstig kombination, men det var riktigt gott.

Resten av maten var också riktigt god! Inget går dock upp mot svensk husmans kost hurrni!

Däremot så sprack mina enda svarta byxor också på Thanksgiving. Nog för att jag åt väldigt mycket, men de sprack redan innan vi hann sätta oss för att äta..

Likes

Comments

Cirkus tjugo minuter bort ligger (vad som ska vara) den finaste stranden på hela North Shore. Jag har inte sett någon annan strand så jag kan väl inte säga så mycket om just det egenligen. Men fin är den absolut! Första Helgen efter att vi hade fått hem Jeepen, som jag kör mest, så tog jag och åkte ut dit för att träna att köra lite. Hade ju inte suttit bakom en ratt på mer än fem månader och sen blev det pang på ut och kör i ett annat land och med barn i bilen dessutom. Som tur är så är barnen vådligt lätta att ha i bilen, plus att jag kör inte jättelångt med dem. Till och från Skolan två gånger per dag, fyra dagar i veckan är väl standard.

Likes

Comments

Den elfte november hoppade jag på bussen ner till NYC igen. Mot Emma och Olivia. Kom fram drygt en timme sent, vet inte om man kan säga att det är pga av trafiken när den var lika dålig som när jag åkte ner förra gången..? Jag tog iallafall tåget ut från NYC till Scarsdale. Eller ja, det var en brand någonstans så de körde inte tåget hela vägen till Scarsdale så Emma och Olivia kom och hämtade upp mig en station bort. Det var inte allt för långt bort som tur var!

Lördagen den 12:e klev vi upp tidigt, Jag och Olivia lyckades få Emma att ligga kvar i sängen så hon fick frulle på säng och lite födelsedagssång! Tåget in till Grand Central där vi mötte upp Madde, klev på tunnelbanan och åkte mot den ack så välkända bron.

När vi kom över till andra sidan tog vi lite fler bilder innan vi gick till Shake shack och köpte pommes så vi kunde få gå på toaletten. Sen brann det mitt i city någonstans, därav röken på bilderna, hehe.

Vi gick vidare till Fight Club, aka världens coolaste sneaker affär. Alla skor i butiken är inplastade och bara det gör väl butiken speciell? Olivia köpte en par riktigt snygga och jag och Emma fick till slut en bild där vi inte skrattade. Inte lätt att se cool ut nr man bara skrattar hela tiden.. Madde agerade proffsfotograf.

Emma hade planerat att vi skulle äta kötbullar och potatismos på FIKA, men vi hade ingen koll på att de bara serverar matigt vissa tider så vi missade såklart och kom för sent. men det blev wraps och chokladboll istället!
Sen gick vi vidare mot Times Square, kom förbi världens längsta demonstrationståg. Madde försvann i tåget ett tag och vi hade nog alla "Hey, hey, ho, ho Donald Trump has got to go." och "Love, not hate, that's what makes America great." och "We are the popular vote." snurrades i hjärnan resten av kvällen. Det var mäktigt, och bra! vi gick med i tåget en liten sväng och avslutade Times Square med en obligatorisk photo session. Såklart.

Det blir nog inga modeller av oss, tur vi har kul iallafall!

Sen tog vi tåget tillbaka till Scarsdale, köpte med mat från Panera Bread och drack vin. Mysig dag och jag Tror Emma var nöjd med sin födelsedag, vilket var det viktigaste!

På Söndagen klev vi upp relativt tidigt, Jag fick skjuts till tåget, åkte till White Plains och satte mig på bussen tillbaka mot Boston.

Likes

Comments

Efter helg numer 1 i New York med Emma och Olivia så hängde Olivia med mig till Hamilton. Busade med barnen, gav mig energi och var häär. Inte 20000 mil borta i Sverige med 6 timmars tidsskillnad. Tyvärr så var vi fast i huset typ nästan hela veckan. Dock på måndagkväll efter en lång tag hoppade vi på tåget till Salem. Måndagen var alltså halloween, mina host kids var utklädda till Albert Einstein, en brandman och en liten hummer. Medan hela min host family var ute och hälsade på alla grannar och samlade ihop godis så vandrade jag och Olivia runt på gatorna i "The witch city" och såg de sjukaste halloweenutklädnaderna någonsin.

Vissa utklädnader var så galet bra att man inte visste om man skulle vara rädd på riktigt när man kollade över axeln och såg vem som gick bakom en.

På torsdagen lånade vi bilen och åkte fem minuter till Hamilton centrum. Där finns typ en mataffär, CVS, bank, postkontor, Dunkin' Donuts, frisörsalong, några småbutiker och typ två restauranger. Vi gick in på The Black Cow och åt middag, pizza för mig och en fancy burgare till Olivia. Gott var det dock. Bruins spelade på tvn, men vi blev rastlösa av att sitta kvar så vi köpte lite snacks på CVS och åkte hem istället för lite film.

När helgen äntligen kom åkte vi in till Boston. Snällt nog fick jag vara ledig på fredagen så fick hela fredagen och hela lördagen i Boston. Dock så gjorde vi typ hela Boston på fredagen, haha nejdå men vi blev iallafall helt slut av allt promenerande och shoppande. Primark tog fram det bästa och värsta hos oss. Är numera ägare av en rosa, fluffig morgonrock som har kaninöron på luvan.

Olivia hade ju med sig sin fantastiska GoPro, så några fräna bilder fick vi när vi strosade runt i stan och bland annat besökte biblioteket och mitt favoritställe. Charles River, Trots att det var lite för kallt och lite för blåsigt, så är det ändå på min topp tre-lista. Floden alltså.

Vi var båda förkylda hela helgen men på lördagen tror jag vi båda blev betydligt sämre. Vi tog en välbehövlig sovmorgon innan vi gav oss iväg för att käka lite brunch och sedan gå på bio. Doctor Strange var fantastiskt bra!

Vi tog en liten kortare promenad till ställen vi inte hann med på fredagen och köpte med oss pizza till hotellet. Sen blev det en härlig sportkväll. Först lite hockey och avslutande collegefotboll. Sen övergick vi till vintertid även här borta i Amerika.

Lyxfrulle på hotellet innan vi checkade ut och drog oss till South station och Olivias buss till New York och Emma.

Tänk vad härligt det kan bli och så mycket bättre man kan må av att ha folk runt om sig i sin närhet som är såhär bra. Tack finaste Olivia för att du kom och hälsade på mig! Jag kanske inte var världens roligaste efter mina jobbdagar eller när jag klagade över min bihåleinflammation men jag är sååå glad över att du kom!

Likes

Comments

Fredagen den 28:e oktober jobbade jag endast två timmar på morgonen innan jag hoppade på tåget till Boston och sedan bussen vidare till NYC. Kom fram nästan två timmar senare än vad som stod på biljetten. Men det är lite så här. Lite Hakuna Matata. Jag är tidspessimist så jag hatar det, men någonting gott bör en väl få ut av att leva i ett hakuna matata-samhälle.. Fram kom jag ju, tillslut.

Jag mötte upp Emma, som jag inte träffat sen hon besökte mig i Boston i mitten på juli. Vi gick mot Grand Central samtidigt som vi letade efter något gott att äta. Stället Emma hade sett ut i förväg stängde precis när vi kom dit, så vi slutade med att köpa lite mat på Shake schack. Restaurangen var smockfull, vi fick inga sittplatser och var relativt less och hungriga. Så vi tog med oss maten och satte oss på en av trapporna på Grand Central och åt.

Mitt i pommesätandet glider Olivia in från Seattle och det blir kramkalas i trappen, min resväska flög iväg men pommesen låg stadiga i min hand. Shit vad glad man kan bli av att få återförenas med två av sina absolut bästa och närmaste kompisar! En känsla som liknar lättnad. Jag bev alldeles rofylld och varm liksom. Ma blondes.

När även Olivia fått i sig lite Shake Shack så hoppade vi på tåget ut till Scarsdale där Emma bor. Somnade relativt tidigt eftersom en lång dag väntade.

Lyxfrulle innan vi hoppade in i bilen och åkte till Rye. Snabbvisit hos Madde och sedan en sväng på piren. Det var fint, blåsig, mysigt, härligt och blåsigt. Men framförallt blåsigt.

Lite bråttibråtti hem, slängde i oss lite mat och medan vi förberedde oss för en kväll inne i city. I och med att detta var Halloween-helgen så hade vi bestämt oss för att klä ut oss lite iallfall. Tema: Katt. Orginellt va?

"Go cat girls!" Fick vi som kommentar påväg ut från Grand Central.

Mötte upp Madde och Sanna i kön in till lokalen. Alldeles för hög, dålig och enformig musik för att man ska kunna ha riktigt roligt. Jag överdriver inte när jag säger att de körde samma slinga i femton minuter innan de gjorde en, inte alls särskilt smidig, övergång till nästa slinga. Trots att de var utklädda till Batman och Robin så gjorde de inte ett superbra jobb.

Men vi kunde ha kul ändå!


Subway och ett (över)fullt tåg tillbaka till Scarsdale. Men vi fick tag på sittplatser och efter några stationer även fotstöd!

"This is definitely The Drunken Train" var det någon som kommentera efter de hade gått igenom tåget (precis som vi hade gjort sekunderna innan) och sett hur folk låg över sätena på var fjärde rad. Men det var ändå lite mysigt.

Lyxfrukost nummer två och Joe & the juice innan jag och Olivia tackade New York och Emma för helgen. Sa hejdå och hoppade på bussen till Boston.

Likes

Comments

Det som skrämde mig nästan mest av allt med att flytta till USA för ett år, speciellt just detta år, var valet. Var fruktansvärt orolig att min värdfamilj skulle vara Supporters av Trump. Tack gode Gud så var de inte det. Dock så var de inte särskilt förtjusta i Hillary, men hur många var det? Vi hade några diskutioner om Trump och valet. Eller ja, min värdmamma försökte övertala sig själv några gånger att "he's not gonna become the president. We're not that stupid. We can't be that stupid."
Jo tyvärr så blev fallet så.
Massachusetts röstade som tur var med rätt hjärta och för Clinton. Men det räckte inte. Tyvärr.

Jag satte igång valvakan via SVTplay på min dator som jag placerade på golvet medan jag organiserade kläderna i mina byråer. När tre delstater var färdigräknade var min magkänsla säker på att Trump skulle bli den framtida presidenten. Ganska trött och väldigt ångestfylld kröp jag ner i sängen med datorn och valvakan brevid mig.
Vid tretiden på natten vaknade jag till. Kollade på skärmen och där ser jag hur de filmar en bild på Donald Trump och under står det President.

Jaha? Vad gör man nu då? "Fly medans du kan!" Sa en kompis. Men mamma, pappa och ida ska ju komma och hälsa på med oändringsbara biljetter. De borde ju hinna vara här och åka hem innan Donald har börjat med motsvarigheten för Hitlers gaskammare och läger. Men sen då? Ska jag åka hem till Sverige, innan det blir ett tredje världskrig?

Nu är han ju president, det är inget jag kan ändra. Frågan är vad gänget som protesterat på gatorna sen i tisdagsnatt kommer göra. Hur långt de kommer gå med protesterna..?
Ska jag åka hem till Sverige och vara rädd? Nej. Jag är ingen quitter. Jag är ingen fegis. Jag är jag och jag styrs inte av Donald Trump, han må styra landet jag för tillfället bor i. Men inte ska han trycka ner mig för att jag är jag, och för att han fått andra män att tro att det är okej att trycka ner kvinnor så ska ingen få trycka ner mig.

Mardrömmen kom till verklighet. Vilken tur att jag har bra balans, för jag ska inte ramla ner från toppen på berget fast än Katla har kommit ut från grottan.

Likes

Comments

Idag så sov lilla G nästintill hela förmiddagen, så vi kom inte ut förrän efter lunch. Vi gick till lekparken som är supernära. Jag höll på att smälta bort i värmen. Enligt snapchat så var det som varmast 27 grader. I oktober? Händer det ens? Undrar hur många som kör med bar överkropp på löprundan ikväll..

Promenerade lite när det var dags för eftermiddagsluren och ååh så fint det är i Beacon Hill!

Likes

Comments

Såg för cirkus två veckor sen att Calum Scott's version av Robyn's "Dancing on my own låg som nummer 10 på spotifys "Topp 50 i Sverige"-lista. Igår var den till och med på femte platsen! Jag blev superglad över att den blivit så populär, då jag själv älskar den! Grät sönder när jag kom över den i våras. Blev så kär att jag spelade in en cover. Dock laddade jag aldrig upp den någonstans. Men nu när fler känner till den så tänkte jag att det kan ju vara roligt att dela med mig av min version. Dock så hade jag inte tillgång till videon här, men min älskade lillasyster ställde såklart upp och kunde slänga upp den på youtube åt mig. Även fast "logga in"-knappen inte ville fungera så kom vi tillslut i mål och här är resultatet:

Tack Ida, du är bäst och jag saknar dig mest av allt. Mer än min säng och marabou!

Likes

Comments