När jag skriver det här så blir det på riktigt, då kommer alla få veta. Jag har valt att avsluta mina studier på Ssp och ska fortsätta dem i sverige nu, anledningarna till att jag gör detta är många men det är det som känns bäst nu är att komma hem. Jag har levt en dröm i 3 månader och jag har aldrig någonsin haft så roligt som jag har haft under dessa månader, men nu är det dags att åka hem för mig.

Jag vill bara säga tack till alla som jag har träffat och dem vännerna jag antagligen kommer ha kvar i resten av mitt liv. Jag älskar er och hoppas Ni verkligen klarar av att stanna.

Dem här tre månader har gett mig så mycket

Jag har lärt mig leva utan ångest

Jag har lärt mig äta mat utan att räkna kalorier

Jag har lärt mig anpassa mig efter en främmande familj

Jag har insett att träning inte är allt i livet 

Jag har lärt mig att uppskatta livet på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare

Jag har lärt mig att jag duger precis som jag är

Paris jag älskar dig och du har gett mig så mycket.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hur fan ska jag kunna sätta mig på ett cafe och kunna andas igen? Hur ska jag göra för att inte få panik när jag ser en bil stanna eller någon vända sig om på gatan? Hur ska jag göra för att inte överanalysera varendaste människa som går förbi mig. Jag vet inte hur jag ska hantera det här, det blir bara värre och värre och jag är för första gången i hela mitt liv rädd. Alltså rädd på riktigt.

Jag vet verkligen inte hur jag ska klara detta, lita på omvärlden igen. Detta var så nära och det har aldrig funnits i ens verklighet plötsligt men helt plötsligt är det där.

Att jag ens reagerar så starkt är ju uppenbarligen för att jag känner extremt mycket som person. Jag tänker väldigt mycket och analyserar, jag skrämmer nog mest upp mig själv och nu har det gått för långt. Men jag är rädd för omvärlden just nu.

Idag fyller jag 18 år, det skulle varit en bra dag. Jag skulle ha mått bra det var ju tanken, istället bryter jag ihop panik attackerna kommer och tårarna bara rinner. Det är helt sjukt att det ska vara såhär, vi satt på en resturang och åt middag och jag verkligen hoppade till när en man råkade öppna dörren åt fel håll så det small till, vi gick in på teatern och satte oss och jag börjar gråta igen och inser att jag inte kan vara kvar där inne. Det är sjukt hur man kan bli påverkad av något så himla starkt. 

Jag längtar verkligen till dagen jag kan andas igen och just nu känns det så himla långt borta. 

Likes

Comments

​Nu i efterhand känns detta så sjukt, nu syftar jag inte ens på det som hände den 13 november här i Paris utan jag syftar på det som händer dagligen runt om i världen. Vi kommer aldrig någonsin vara säkra någonstans igen och det är väll ungefär så världen kommer att se ut i framtiden, det kommer alltid finnas terrorister och det kommer alltid finnas idioter som inte vill något annat än att skada oss. . 

Så nu låter vi oss själva gå vidare från det här och ber inte bara för Paris utan för hela världen. 

Likes

Comments

Det började i Fredags, vi var på en hemma fest i Montmare, drack lite vin och hade det kul. Får ett sms av mamma där hon skriver att dem skjuter några hundra meter ifrån hennes resturang i Marias, några minuter senare får jag upp en notis från dn att det är flera som har dött. Och sedan är det igång allting. Fler och fler notiser från DN och många sms rullade in där folk frågade om jag levde. Att höra om detta och se en hel stad i sorg kan vara det värsta.

Igår morse så tog jag en Uber till mammas hotel i Marais och vi gick ut och gick, det var så tomt överallt, i princip allt var stängt och man kände verkligen hur natten påverkade staden. Hela den dagen gick åt till att prata om vad som hänt osv. Jag har verkligen haft en klump i magen sen detta hände, vågade knappt sitta på en resturang utan att vara livrädd.

I fredags kväll dog 129 människor, 129 människor som var ute och roade sig, i områden där jag och mina vänner har varit många gånger. Området jag aldrig någonsin kommer våga sätta min fot i igen utan att vara rädd. 129 oskyldiga människor dog, och dem säger att det här bara är början?

Just nu vill jag verkligen inte vara kvar i denna staden, nu vill jag åka hem. Jag rycker till varje gång jag hör en smäll och jag vill inte vara rädd men det är jag, väldigt rädd.

Likes

Comments

Det är torsdag kväll, jag är helt slut, borde plugga mer till engelskan imorgon samtidigt som jag borde sova. Sömn är min minsta prio nu för tiden men för hoppningsvis får jag lite sömn i helgen. Imorgon så har jag som sagt typ engelska prov, men det är det ända jag har så det är nice. Sen så ska jag umgås med lite kompisar på kvällen för att sedan åka till mamma och bo med henne i helgen. Hon kommer hit imorgon kväll.

Likes

Comments

Jag håller på och dränker mig själv i mina egna tankar och det bara snurrar, jag får för mig att jag längtar hem men det gör jag inte, för det här är exakt lika mycket hemma som sverige är just nu. Jag får för mig att jag vet vad jag ska göra i sommar men det har jag ingen aning om egentligen. Jag är livrädd för att ta studenten.

När jag kollar tillbaka i min blogg och läser att jag i det första inlägget i Augusti att jag skrev att jag är nog en av de lyckligaste personerna på denna jord och nu i efterhand inser jag hur sant det är, för det är jag verkligen, jag är verkligen lycklig.

Likes

Comments

Idag vaknade jag 8.30 och var helt slut, sena kvällar är inte alls min grej har jag insett.. Men jag var iallafall ledig idag så slapp stressa iväg till skolan, idag är det Armistice vilket är en helgdag i frankrike så det var skönt, jag mötte upp några tjej kompisar och åkte och brunchade, så det är väll ungefär det jag har gjort, satt där väldigt länge och pratade om allt mellan himmel och jord, sedan åkte jag hem eftersom jag har haft ont i huvudet i några dagar så skönt att vila. Åt nyss middag och ska strax hoppa in i duschen för att sedan plugga lite.

Hörrni förövrigt om mindre än en vecka är jag 18, äntligen är det min tur att fylla myndig.. 

Likes

Comments

Nu ska jag göra en Filippa och skriva några av mina favorit moments hittills som jag har haft här.

När jag fick se Eiffeltornet första gången för det här året och inse att jag hör hemma här nu

Alla mysiga fika stunder som jag har med mina finaste vänner

Alla våra utekvällar vi har som alltid är lika roliga

När sara och jag åt kanelbulle i Svenska kyrkan

När jag kom tillbaka från Sverige på höstlovet

När vi satt och bara hade det mysigt under Eiffeltornet en varm sommarkväll

När jag och Sara åt nattcrepes <33

När jag och några vänner letade efter något ställe att sätta oss på och hamnade på en shisha bar

När Julia Blåste upp aska i hela hennes ansikte

När jag och Julia satt på Champan och pratade om alla människor som gick förbi

Att jag har träffat världens mest energifyllda och glada människor

Att alla verkligen stöttar varandra något extremt mycket

Att den här bilden är tagen för 72 dagar sen

Likes

Comments

Idag har jag hängt med Kristin och Filippa, vi bestämde att vi skulle åka in och plugg fika men eftersom det inte fanns något fungerande internet blev det mer fika, vi satt på ett jätte mysigt ställe som jag nu inte kommer ihåg vad det heter men det var väldigt hemtrevligt typ.. Efter vi suttit där i någon timme åkte vi till Champan en snabbis och sedan blev de att åka hem för att plugga och duscha. Imorgon är det en ny vecka och på onsdag är det helgdag här så då är vi lediga, skönt!
Kan ju även påpeka att det var 21 grader här idag. 21 grader i november, hur sjukt. 

Älskade Champan <3

Haha på den sista bilden blev vi lite invaderade av en förbigående..

Likes

Comments

Idag när jag vaknade var det varmt i hela rummet och fint väder. Så jag och Julia bestämde att vi skulle åka in till Montmare för att äta lunch och gå till den svenska godis butiken ''Käramell'' som ligger på 15 rue des Martys på 12ans linje om man går av vid Notre Dame de Lorette. Så där befann vi oss i någon timme, åt en super god Chevré sallad och Julia köpte någon julklapp.. Ja vi vet att det är början av november.. Sen efter det så åkte vi till La Defense och satt på trappen där ett tag och bara kollade på människor, det börjar bli min och julias favoritsyssla typ.. Och sedan blev det gymmet på det :)

Likes

Comments