Hej! Jag tänkte i detta inlägg besvara de frågor jag fått ifrån förra inlägget.

När började Abbe vakta?

Åh herregud, jag är inte alls säker, men tror det var runt 2 årsåldern som han verkligen började. Han har alltså haft detta vaktbeteende i snart 4 år. Detta problem utvecklades ju för att han var/är osäker och lättstressad och blev understimulerad som valp/unghund...

Har det blivit bättre när han blivit äldre?

Ja det har absolut blivit bättre! När jag började få upp intresset för hundträning och framförallt agility har förståelsen för hundar och hans problem blivit så mycket bättre. Han blir idag aktiverad varje dag, jag förstår honom och vårt band är starkare än någonsin. Beteendet finns fortfarande där och såklart är jag fortfarande jävligt ledsen över att det ens finns, speciellt när jag känner att det är mitt fel, men jag vet också att jag har lärt mig så mycket från det och jag skulle inte vart den jag idag är utan min kärlek till honom. Och våran kärlek har växt genom den där oändliga berg och dalbanan med problem efter problem, vi blir starkare varje gång. Vårt band är oslagbart.

Vaktar han mot andra hundar?

Han skulle vakta mot en annan hund om han redan kommit in i, vad ska man säga, själva vaktbeteendet i sinnet.
Om han liksom hittat nått. Men när han är med andra hundar brukar han aldrig hamna i den sinnesstämningen som gör att han vill vakta något, han är upptagen med alla intryck liksom.
Men, han skulle kunna vakta t.ex. godis mot en annan hund, speciellt mot yngre kaxiga hanar. I de situationerna är han inte rolig att leka med. Och sen har han på senare tid börjat vakta mig också, jag får inte hälsa på någon annan hund mer än några sekunder, han blir avundsjuk som fan då asså hehehe...
Men sen så beror det också på vilken hund det är. Abbe gillar ju liksom inte yngre hanhundar, men han har respekt för äldre hanhundar och älskar tikar. Han skulle t.ex. aldrig vakta godis eller mig eller någonting egentligen om hunden var t.e.x Cilla. Jag är helt säker på att han aldrig någonsin skulle bli arg eller skada henne på något sätt, hon är hans gudinna liksom!

Hur är Abbe att träna?

Om man har något gott att belöna med är han hur go som helst att träna! Speciellt agility. Det är hans sport, få springa och röra på sig. Att träna tricks är också kul, men han kan bli lite frustrerad ibland, då han inte har så mycket tålamod utan vill klara saker direkt. Hans tålamod har blivit bättre i den takt jag blivit bättre att lugna ner honom under träning. Förr var han lätt distraherad, det var liksom som i en helt annan värld för mig att han skulle lyssna på mig och vara lös när det var andra roliga hundar omkring! Idag är han mycket bättre på att hålla sig hos mig och hålla sig koncentrerad. Det som är med Abbe är att om jag t.ex. Är otydlig i agilityn kan han lätt bli stressad och då tappar han koncentrationen, ser en hund och sticker. Han klarar inte riktigt heller att slappna av bredvid plan.

Tränar du något annat än agility?

Nej asså, jag aktiverar han varje dag genom leta godis övningar och annan hjärngympa som trickträning. Vi har lite koll på rallylydnad också men det är absolut inget vi känner passar oss. Sedan har jag faktiskt ett helt freestyleprogram som ligger och väntar här hemma, men vet inte riktigt hur jag ska komma igång med den träningen. Jag menar, det skulle vara kul att träna freestyle då jag har ett sånt stort intresse för dans och musik redan. Någon som har tips om hur jag ska börja freestyleträningen?

Har du några framtidsplaner?

Inte några tävlingsplaner med Abbe om det är det du menar. Det skulle dock vara kul att tävla blåbär eller hoppklass (träningstävling) någon gång igen nästa år eller så.

Vilken ras skulle du vilja ha i framtiden?

PUDEL!!!

Likes

Comments

Ställ frågor så svarar jag på dem i nästa inlägg. Det kan vara om Abbes vaktbeteende, agilityn eller om i princip allt inom hund!
Känner nämligen att jag inte har några andra idéer på inlägg just nu. Så hoppas någon har något att fråga, helt enkelt!😄 tänker inte göra detta inlägg mycket längre. Hejdåååå

Likes

Comments

Kom på att det skulle vara kul att sätta några mål inför 2017, dock har ju redan en månad gått men men haha...
Inom agilityn har vi dessa mål:

- Kunna klara 12 pinnar slalom i en bana säkert. Det ska vara säkert!!!!

- Våga oss på lite svårare banor. Just nu kör vi typ bara raka sträckor i bana, alla krångligheter har jag struntat i p.g.a att jag vart rädd att han skulle sticka så har bara kört lätta kombinationer. Nu har han faktiskt inte stuckit mycket på senaste träningarna och jag känner att det skulle vart kul med lite utmaning.

- Påbörja en inlärning på balans- och A-hindret. Tänker prova på 2 av 2 på med tasstarget som inlärning. Vi får se hur det blir, har inte funderat så mycket, som vanligt.

- Snygga starter. Han ska sitta, stanna och vänta på min signal.


Inom vardagslydnad mm har vi dessa mål:

- Fungerande inkallning med hund som störning.





Det var nog allt, men här är några andra punkter som jag inte skulle se som mål egentligen utan mer något jag vill uppnå eller göra detta år:

- Påbörja inlärning av "hämta". Det är väldigt svårt för Abbe och varje gång vi försökt lära det har jag gett upp men det får jag faktiskt inte göra!

- Lära Abbe gilla vatten mer, om det ens går haha..

- Ha Abbe lös på Soludden.



Hejdåååå

Likes

Comments

Tänkte skriva ett snabbt litet inlägg om vad jag måste tänka på kommande agilityträningar. Nästa träning är planerad på lördag 16-18 på Göteborgs hundarena och jag ser fram emot det. Vi har nästan aldrig tränat lite senare på dagen utan alltid på förmiddan men jag tror inte att det kommer bli några problem haha.

Iallafall, detta ska vi träna nästa träning:

- Starter. Han ska sitta ner i starten, stanna och vänta på min startsignal.

- Ha en plan. Jag måste planera min väg innan jag går in på banan, och ha en bra plan! Jag måste också bli tydligare, det minskar risken för att han ska sticka.

- Springa! Jag måste springa fortare, för jag stannar bara upp Abbe annars. Han blir så mycket snabbare om jag blir det.

- Lugn vid sidan av planen.


Nu gäller det bara för mig att tänka på detta! Haha

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva detta inlägg, jag fick bara en tanke förut när jag var ute i kylan på långpromenad. Jag frös (story of my life) och var lite stressad, trött och mådde helt enkelt inte bra. Jag gick inte själv utan med min syster Signe. Vi kom iallafall till gräsplanen där jag det senaste börjat släppa Abbe lös så han kan springa av sig osv. Men idag gick det inte bra.

Jag vet inte om jag väntat på det eller helt enkelt bara trott på att det aldrig kommer hända. Jag menar, att vi ska komma till botten på berg och dalbanan som vi ständigt åker på igen. Nu är vi kanske där igen.

Som tur var gick det bra, men jag blev så besviken att jag satte mig ner på snön och grät (döm mig inte jag var en jävligt trött tonårstjej imorse hehe). Aa ni kanske förstod att han inte lyssnade på mig när jag ropade på honom. Han sprang med nosen i backen mot bilvägen istället- mitt hjärta stannade kan jag säga. Men innan han nådde vägen stannade han och åt nått, säkert kattbajs eller annan skit. Han morrade mot mig, vaktade det jävla bajset. Men jag kunde som tur var koppla honom utan att han bet mig.

Där jag satt och grät hann jag tänka en miljon olika tankar.

'Jag som verkligen trodde jag kunde lita på honom. Kommer jag någonsin kunna lita på honom? Varför kan det aldrig bli bra? Jag orkar inte med honom längre. Om han bara kunde vara normal. Normal.'

Men jag reste mig tillslut. Min syster är bäst btw så promenaden slutade bra iallafall. På hemvägen slog en sista tanke mig. En som fick mig att se lite klarare.

Den tanken handlade om hur jag är och hur den påverkar min hund. Det är egentligen simpelt. Varje gång det gått dåligt för oss har jag vart på ett humör som påverkar min hund negativt. Det är antingen att jag mår dåligt eller att jag är för sprallig/ för glad. Det kanske låter lite konstigt det där sista men det är för att Abbe bara blir ännu mer stirrig och sprallig om jag är det, det leder ibland till att han inte vet vad han ska göra och börjar att stressa.

Jag vet att jag kan lita på Abbe om han är lugn. Är jag lugn är han lugn.

Det är ju inte riktigt någon nyhet detta, men jag skriver det för att jag verkligen bör tänka på det mer. Jag bör verkligen lära mig att hålla mig lugn. Jag ska liksom inte vara den som stressar upp min hund, jag ska vara den som lugnar.

Så trots allt tror jag inte att vi är nere i dalen igen. Isåfall är vi påväg upp, för nu vet jag att tankar som 'Varför kan jag inte bara ha en normal hund' inte hjälper utan bara drar oss längre och längre ner. Nu ser jag anledningarna till varför det sker. Jag kanske alltid sett dem, men aldrig tagit lärdom från dem.


Hoppas ni gillade inlägget, även om jag själv tycker det blev lite vimsigt. Skulle kunna skriva det bättre, och framförallt skriva mer men ville bara lägga ut det nu och hinner inte skriva mer idag. Hejdåå

Likes

Comments

Ja, kände att det nu var dags med ett till inlägg om slalom, undra hur många sånna jag nu skrivit?

Slalom har iallafall vart väldigt svårt för oss, vi har prövat många olika inlärningar och repeterat och repeterat och repeterat i år. Inget hände. Det kändes som vi typ satt fast i inlärningen, det gick inte framåt. Sedan tog vi också många pauser som dröjde ut på allt. Förra sommaren började vi på riktigt med alléslalom vilket gav framsteg,  och nu äntligen tror jag att vi har klarat det! Han jobbar på självständigt, kan ingångarna, jobbar på med hyfsat fin teknik, kör 12 raka pinnar och fuskar inte! Det är en bit kvar för att få det perfekt, men äntligen klarar vi det faktiskt. Det har alltid vart ett mål för mig, att kunna köra en hel hoppklass bana, och nu kan vi ju faktiskt alla hinder (förutom säcken men den tror jag inte att jag kommer lära in).

Och det här med att tävla. Visst, vi skulle väl kunna tävla. Men det är inget vi kommer att göra. Det är bestämt nu.

Det är många som säger; "varför ska man träna agility om man inte ska tävla?"
Men varför ska man tävla bara för att man tränar? undrar jag då ☺️

Blev visst ett litet till inlägg innan 2017 haha... hoppas ni alla får en bra nyårsafton imorgon!

Likes

Comments

Tänkte göra som de flesta andra och visa er mina favoritbilder från året. Kanske inte de bästa bilder men de är fina för mig. Har inte världens bästa minne från när de togs under året men det spelar inte så mycket roll, ska försöka ta bilderna i månadernas ordning i alla fall.

Vi börjar med denna söta, han var dock allt för fluffig där! Januari.

Utanför Tassrelax hundcenter i januari/ februari dessa med, kan jag tänka mig.

Detta var i slutet av februari, vid Göteborgs hundarena då både Abbe och Milou hade tävlat. De är så söta på denna bild, är dem inte?

Hemma hos Tiffany och Cilla i mars/april.

Maj/Juni på klubbens blommiga agilityplan.

Soludden, juli.

Och så såklart de fina bilderna Tiffany tog på Abbe i somras!! Dem är verkligen de finaste jag har på honom, gillar dem jättemycket - han ser så himla lycklig ut.


Resten av månaderna hade jag inte tagit så fina bilder på, knappt några bilder ens.
Kommer förmodligen inte skriva ett till inlägg innan 2016 är slut så säger det nu, Gott nytt år!

Likes

Comments

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva i detta inlägg, är egentligen helt blank i skallen. Allt som snurrar runt där inne just nu (och som alltid om jag ska tala sanning) är allt annat förutom hund, och det är ju inte så kul att läsa om typ julklappar eller musikaler på en hundblogg.
Men jag ska väl göra som alla andra och skriva att det är jullov och allt är underbart osv osv. Och det är väl sant dock.
Jag är jättepeppad på detta jullov. Jag ska fira jul med familjen som alltid, åka till Emma under nyår, träna med Göteborgs hundungdom i Göteborgs hundarena och gå på MyDog mässan.

Det var väl det. Allt är liksom bara.... bra.

Jag borde vinna ett pris. Ett pris i tråkigast blogg 2016.
Haha... jaja...

God jul på er alla, hoppas ni mår bra <3 hejdå (Skrev detta inlägg för några dagar sedan men hade glömt lägga ut det så ni får det idag på julafton!)

Likes

Comments

Skriver detta mest för att själv kunna titta tillbaka på detta nån gång i livet, eller vad töntigt egentligen haha, men ja jag tänkte skriva om mitt 2016 (det som gäller hund).

Året började med Emma, då vi spenderade nyår tillsammans (som jag hoppas blir en tradition framöver!) vilket var jättekul. Sedan var det MyDog mässan där jag visade agility med tollaren Trixie, stod i GHU montern en del, träffade Emma och Elin, Tiffany och Elin och faktiskt hade med Abbe- och han betedde sig bättre än någonsin! Var på mässan varje dag och det var verkligen superkul! Förutom när jag och Abbe blev anfallna av nån gammal gubbe som skrek på mig för att jag hade rosa sele och rosett på min hanhund...

I februari tävlade vi blåbärsklass på Göteborgs hundarena, och det var kul det med, även fast det inte gick så jättebra men men... ska tävla där igen 28/12 och hoppas det ska gå bättre då, så får vi se hur mycket vi utvecklats under sommaren.

I mars och april (och månaderna innan) tränade vi en del i Tassrelax hundcenter med Tiffany och Cilla! Jag passade också Buddy (labradoodle) ett antal gånger.

I maj var jag hos Emma några dagar, utan hund. Kommer aldrig glömma våran lilla spontantrip till Lidköping..... hahaha bara Emma kommer att förstå.

I juni fick Abbe analsäcksinflammation... inte kul!!
Jag var också på Soludden (sommarställe) ganska länge och Abbe var hemma. Sedan kom han och då satte han en jädra tandpetare i halsen. Vill ni höra en historia? Den är lite pinsam dock men jaja jag berättar den nu.
När Abbe var på veterinären och skulle sövas osv för att de skulle föra ner en slang i halsen var jag hemma och var så orolig. Vi trodde verkligen att tandpetaren hade kommit ner i tarmarna och att han skulle behöva operera ut den. Jag var så nervös över att tiden efter operationen skulle bli jobbig, ni vet med tratt och så måste man ju se till att det läker bra osv, så jag var verkligen så ledsen. Jag började gråta framför veterinären fast att jag aldrig gråter framför "främlingar".

För att fortsätta "storyn" måste jag berätta att när jag var liten gick jag på ett kristet dagis. Jag är inte troende idag, men när jag var liten bad jag alltid till Gud när jag ville nått, så söt var jag haha.

När jag var sådär orolig för Abbe så fick jag för mig helt plötsligt att be till nått av nån anledning och sa då såhär: Snälla, om Abbe inte behöver operera ut någon tandpetare som kommit ner i tarmarna, så ska jag konfirmera mig!!
Och gissa vad. Typ 10 minuter efter ringer veterinären och säger att vi kan hämta honom för tandpetaren nu var ute, att den hade suttit i halsen och inte som tur var inte gett några skador alls. Allt var som vanligt igen.

Jag tror inte att det var någon gudomlig kraft som uppfyllde min önskan men ni kan väl erkänna att det var ganska så coolt.

Så ja, nu ska jag konfirmera mig. Hahhahaha.....

Var var jag, jo just det juli! I juli träffade jag Tindra, Bosse, Alma och Tipo som kom till Soludden och hälsade på! Abbe blev kär i Bosse, tror han har någon speciell kärlek till små sötnosar med chihuahuaögon! Senare i juli åkte jag på hundläger minus hund. Jag lånade Milou och lite Stifler att köra med, fast jag kan säga att jag inte är van vid hundar som bara flyger iväg och man verkligen måste försöka hänga med för att visa vägen! Det var väl dock inte så mycket till hundläger för min del, men det var verkligen kul att träffa alla! Felicias Teddy, Matildas Ludde och lilla Joy ville man ju bara äta upp asså, så söta var dem. När jag sedan följde med till Emma några dagar efter hängde Felicia och Teddy också! Vi tre klickade så snabbt tycker jag, saknar!!

Sedan var det augusti och då fick Abbe bo på hundhotell en vecka, då jag var i Cypern och firade morfars åttioårsdag med släkten. Bästa sättet att fira någons åttioårsdag säger jag bara. Drömgårdens hundhotell är också att rekommendera, kan inte känna mig mer än trygg när jag lämnat Abbe där, dem är verkligen jätteduktiga.

Sen har det vart september & oktober och på höstlovet tränade vi tillsammans med Tiffany och Emma på centret. November gick jättesnabbt och snart är det januari 2017, nytt år. Hoppas att det blir minst lika bra som 2016 minus ett par tandpetare och veterinärbesök såklart.

Tack och hej

Likes

Comments

Tänkte göra två dagar idag, bara för att.

4. Din första hund
5. Andra husdjur i ditt liv

Ok, Abbe är ju min första hund.
Jag var 9 år och älskade hundar. Mina föräldrar trodde på att de, med ingen vana för hundar, och jag, en liten skitunge, skulle kunna uppfostra en underbar liten go valp och leva lyckliga i alla våra dagar.
Så vi letade efter en passande ras, en familjehund. Först kollade vi på Golden, sedan på nån sån där liten chihuahualiknande sak, sedan powder puff, tills det tillslut landade på pudel. Mellanpudel.
Vi såg annonsen i tidningen, ringde, och hälsade på nästa dag. De var ju grymt söta. Bullen valde vi. Vi trodde det skulle vara bäst att välja den modigaste och valpen som var mest framåt, så det var därför vi valde honom.


Jag säger detta en gång, och jag ber hela världen att lyssna: vi gjorde ett misstag. Skaffa ALDRIG valp när det varken finns kunskap eller tid att ta hand om den på bästa sätt. För en hund är värd så mycket mer än det Abbe fick det första året. Och i den miljön vi har i vårt hem, småbarn bokstavligt över allt och så otroligt mycket intryck över allt att ta in. Vi tog ju hand om honom såklart, vi var ju aldrig taskiga eller hemska mot honom. Vi gav han mat, gos, motion. Men aktivering? Lek tillsammans med oss (mer än jage på tomten)? Någonting som stärker bandet mellan människa och hund?
Jag kan inte komma ihåg det. Vi gjorde det väl ibland, men långt ifrån hur det ser ut idag.
Och saken är den, om man inte aktiverar hunden så aktiverar den sig själv. Den lär in egna beteenden, och det är ju inte direkt att snurra eller spela död. Det kan vara beteenden som att skälla på folk som går förbi, vakta matte eller husse, eller i Abbes fall- vakta saker från matte och husse.
Alla hundar skulle ju såklart inte kunnat utveckla ett sånt beteende. Abbe är en sån hund, en lättstressad hund som kräver aktivering.


Jag börjar alltid gråta när jag tänker på allt detta. Det kommer vara ett misstag jag alltid kommer ångra, att jag inte visste bättre. Men om jag idag inte skulle haft Abbe så skulle mitt liv se så annorlunda ut. Jag skulle inte ha såhär mycket kunskap om hund som jag idag har. Jag skulle inte ha lärt känna min fyrbenta älskling. Och framförallt, jag skulle förmodligen inte haft någon som helst kontakt med mina idag 2 bästa vänner. Och utan dom skulle jag känna mig så tom, livet skulle inte ha nån mening.

Så jag antar att allt ont har nått gott med sig, är det inte så man säger? Och även fast problemen än idag sitter kvar efter alla dessa år vet jag att det blir bättre och bättre, vi blir tajtare och tajtare.

Och nu, dag nr. 5.
När jag var sådär 1-2 år hittade (ja hittade) mina storasyskon en tam liten svart kaninunge i skogen och tog med den hem. Vi misstänkte att någon hade lämnat honom där så han fick bo hos oss. Blixten blev hans namn. Han dog av åldern.
Sen har jag inte haft några andra husdjur, men mina storasyskon har haft en fågel eller två, minns inte.

Hahaha det bar väl det!

Likes

Comments