View tracker

Skriver detta mest för att själv kunna titta tillbaka på detta nån gång i livet, eller vad töntigt egentligen haha, men ja jag tänkte skriva om mitt 2016 (det som gäller hund).

Året började med Emma, då vi spenderade nyår tillsammans (som jag hoppas blir en tradition framöver!) vilket var jättekul. Sedan var det MyDog mässan där jag visade agility med tollaren Trixie, stod i GHU montern en del, träffade Emma och Elin, Tiffany och Elin och faktiskt hade med Abbe- och han betedde sig bättre än någonsin! Var på mässan varje dag och det var verkligen superkul! Förutom när jag och Abbe blev anfallna av nån gammal gubbe som skrek på mig för att jag hade rosa sele och rosett på min hanhund...

I februari tävlade vi blåbärsklass på Göteborgs hundarena, och det var kul det med, även fast det inte gick så jättebra men men... ska tävla där igen 28/12 och hoppas det ska gå bättre då, så får vi se hur mycket vi utvecklats under sommaren.

I mars och april (och månaderna innan) tränade vi en del i Tassrelax hundcenter med Tiffany och Cilla! Jag passade också Buddy (labradoodle) ett antal gånger.

I maj var jag hos Emma några dagar, utan hund. Kommer aldrig glömma våran lilla spontantrip till Lidköping..... hahaha bara Emma kommer att förstå.

I juni fick Abbe analsäcksinflammation... inte kul!!
Jag var också på Soludden (sommarställe) ganska länge och Abbe var hemma. Sedan kom han och då satte han en jädra tandpetare i halsen. Vill ni höra en historia? Den är lite pinsam dock men jaja jag berättar den nu.
När Abbe var på veterinären och skulle sövas osv för att de skulle föra ner en slang i halsen var jag hemma och var så orolig. Vi trodde verkligen att tandpetaren hade kommit ner i tarmarna och att han skulle behöva operera ut den. Jag var så nervös över att tiden efter operationen skulle bli jobbig, ni vet med tratt och så måste man ju se till att det läker bra osv, så jag var verkligen så ledsen. Jag började gråta framför veterinären fast att jag aldrig gråter framför "främlingar".

För att fortsätta "storyn" måste jag berätta att när jag var liten gick jag på ett kristet dagis. Jag är inte troende idag, men när jag var liten bad jag alltid till Gud när jag ville nått, så söt var jag haha.

När jag var sådär orolig för Abbe så fick jag för mig helt plötsligt att be till nått av nån anledning och sa då såhär: Snälla, om Abbe inte behöver operera ut någon tandpetare som kommit ner i tarmarna, så ska jag konfirmera mig!!
Och gissa vad. Typ 10 minuter efter ringer veterinären och säger att vi kan hämta honom för tandpetaren nu var ute, att den hade suttit i halsen och inte som tur var inte gett några skador alls. Allt var som vanligt igen.

Jag tror inte att det var någon gudomlig kraft som uppfyllde min önskan men ni kan väl erkänna att det var ganska så coolt.

Så ja, nu ska jag konfirmera mig. Hahhahaha.....

Var var jag, jo just det juli! I juli träffade jag Tindra, Bosse, Alma och Tipo som kom till Soludden och hälsade på! Abbe blev kär i Bosse, tror han har någon speciell kärlek till små sötnosar med chihuahuaögon! Senare i juli åkte jag på hundläger minus hund. Jag lånade Milou och lite Stifler att köra med, fast jag kan säga att jag inte är van vid hundar som bara flyger iväg och man verkligen måste försöka hänga med för att visa vägen! Det var väl dock inte så mycket till hundläger för min del, men det var verkligen kul att träffa alla! Felicias Teddy, Matildas Ludde och lilla Joy ville man ju bara äta upp asså, så söta var dem. När jag sedan följde med till Emma några dagar efter hängde Felicia och Teddy också! Vi tre klickade så snabbt tycker jag, saknar!!

Sedan var det augusti och då fick Abbe bo på hundhotell en vecka, då jag var i Cypern och firade morfars åttioårsdag med släkten. Bästa sättet att fira någons åttioårsdag säger jag bara. Drömgårdens hundhotell är också att rekommendera, kan inte känna mig mer än trygg när jag lämnat Abbe där, dem är verkligen jätteduktiga.

Sen har det vart september & oktober och på höstlovet tränade vi tillsammans med Tiffany och Emma på centret. November gick jättesnabbt och snart är det januari 2017, nytt år. Hoppas att det blir minst lika bra som 2016 minus ett par tandpetare och veterinärbesök såklart.

Tack och hej

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänkte göra två dagar idag, bara för att.

4. Din första hund
5. Andra husdjur i ditt liv

Ok, Abbe är ju min första hund.
Jag var 9 år och älskade hundar. Mina föräldrar trodde på att de, med ingen vana för hundar, och jag, en liten skitunge, skulle kunna uppfostra en underbar liten go valp och leva lyckliga i alla våra dagar.
Så vi letade efter en passande ras, en familjehund. Först kollade vi på Golden, sedan på nån sån där liten chihuahualiknande sak, sedan powder puff, tills det tillslut landade på pudel. Mellanpudel.
Vi såg annonsen i tidningen, ringde, och hälsade på nästa dag. De var ju grymt söta. Bullen valde vi. Vi trodde det skulle vara bäst att välja den modigaste och valpen som var mest framåt, så det var därför vi valde honom.


Jag säger detta en gång, och jag ber hela världen att lyssna: vi gjorde ett misstag. Skaffa ALDRIG valp när det varken finns kunskap eller tid att ta hand om den på bästa sätt. För en hund är värd så mycket mer än det Abbe fick det första året. Och i den miljön vi har i vårt hem, småbarn bokstavligt över allt och så otroligt mycket intryck över allt att ta in. Vi tog ju hand om honom såklart, vi var ju aldrig taskiga eller hemska mot honom. Vi gav han mat, gos, motion. Men aktivering? Lek tillsammans med oss (mer än jage på tomten)? Någonting som stärker bandet mellan människa och hund?
Jag kan inte komma ihåg det. Vi gjorde det väl ibland, men långt ifrån hur det ser ut idag.
Och saken är den, om man inte aktiverar hunden så aktiverar den sig själv. Den lär in egna beteenden, och det är ju inte direkt att snurra eller spela död. Det kan vara beteenden som att skälla på folk som går förbi, vakta matte eller husse, eller i Abbes fall- vakta saker från matte och husse.
Alla hundar skulle ju såklart inte kunnat utveckla ett sånt beteende. Abbe är en sån hund, en lättstressad hund som kräver aktivering.


Jag börjar alltid gråta när jag tänker på allt detta. Det kommer vara ett misstag jag alltid kommer ångra, att jag inte visste bättre. Men om jag idag inte skulle haft Abbe så skulle mitt liv se så annorlunda ut. Jag skulle inte ha såhär mycket kunskap om hund som jag idag har. Jag skulle inte ha lärt känna min fyrbenta älskling. Och framförallt, jag skulle förmodligen inte haft någon som helst kontakt med mina idag 2 bästa vänner. Och utan dom skulle jag känna mig så tom, livet skulle inte ha nån mening.

Så jag antar att allt ont har nått gott med sig, är det inte så man säger? Och även fast problemen än idag sitter kvar efter alla dessa år vet jag att det blir bättre och bättre, vi blir tajtare och tajtare.

Och nu, dag nr. 5.
När jag var sådär 1-2 år hittade (ja hittade) mina storasyskon en tam liten svart kaninunge i skogen och tog med den hem. Vi misstänkte att någon hade lämnat honom där så han fick bo hos oss. Blixten blev hans namn. Han dog av åldern.
Sen har jag inte haft några andra husdjur, men mina storasyskon har haft en fågel eller två, minns inte.

Hahaha det bar väl det!

Likes

Comments

View tracker

Som ni kanske vet så älskar jag pudlar, jag och pudel passar riktigt bra tillsammans helt enkelt.
De är lättlärda, aktiva, snälla och bra familjehundar, också riktigt fina. De fäller inte heller, vilket jag tycker är super! Jag tror jag redan skrivit ett inlägg om pudel här på bloggen så tänker inte skriva så mycket mer utförligt än så. Och sen så är det ju såklart skillnad på individ och individ.

  • 35 readers

Likes

Comments

Låter Abbe ta över bloggen idag, så får han presentera sig själv. Ja, du läste rätt.

Pipeline's Sirius, Abbe
En riktig snygging, om jag får säga det själv
Fyller 6 år den 1:a mars 2017, ung och vacker är JAG

Jag och min coola matte har tränat agility för skojs skull sedan 2014 tror jag
Tävlar inte, jag är för bra helt enkelt.

Jag älskar tikar mer än allt i hela världen, speciellt Cilla!, men jag är också kär i labradoodlen Bella, cockerpoon Chili, Emmas Roxy och ja resten av alla tikar på jorden. Men lugn Cilla, du är min number one!

Jag älskar korv. Köttbullar. Mat i alla former.
Förr var jag sådär kräsen och så, men sedan växte jag upp till en stor och ståtlig hund och det är gott med mat asså.
Jag älskar också att hälsa på människor, kanske ge dom en puss eller två!
Det jag älskar att göra mest av allt är att lukta på Cilla och springa över a-hindret! Slalomet är också ganska kul, men jag tycker jag är så smartare att hoppa över ett par pinnar, jag menar det går snabbare, kan du inte förstå det Elsa?

Jag hatar att klippa klor, usch asså, ryser av tanken...
Det får mig att tänka på mina fiender. Jack Russel, Mr Staffe och Taxen. Jag är egentligen en väldigt snäll hund, det var dom som börja skälla på mig så då ska de fan få se på utskällning...

Ok, ska jag vara ärlig med en sak?
Jag är inte så där cool och kaxig och modig som jag ibland tror.
Under ytan så är jag ganska feg. Och jag har lätt att bli stressad och så där ni vet...
Det är så mycket intryck över allt, jag kan bara inte ignorera!
Mina ägare var inte hundvana och beredda när de köpte mig. Men jag kommer aldrig lämna deras sida, för jag älskar min familj.
Jag älskar Elsa, som ger mig godis och låter mig träffa Cilla! Jag älskar Signe, bästa kliaren. Jag älskar Svea, hon luktar alltid så gott, och jag älskar min lillebror Olle. Han var 2 år när jag kom till familjen och jag kommer alltid skydda honom, trots att han är väldigt högljudd ibland...
Jag hoppas att de förstår det även fast jag tuggar sönder deras saker och blir sådär arg ibland.
Jag är åtminstone den som välkomnar de hem men pussar och skall, när de har vart och gjort nått annat onödigt nånstans långt borta hela dagen.

Nu ska jag nog gå och äta upp en strumpa eller nått. Jag lärde mig inte riktigt att INTE tugga i mig sånt även fast att jag nästan dog då jag satte en vante i halsen, nej nej, och jag slutade inte heller med att sno mat från bordet efter att jag svalde en tandpetare som veterinären sedan fick fiska upp, nope. Liksom yolo😙



Likes

Comments

Har sett att många andra bloggar det senaste har börjat med den här 20 dagar grejen, och jag tänkte varför inte? Jag har ju noll idéer till andra inlägg, så jag kör på med detta också!

Jag kommer inte kunna lägga ut en inlägg varje dag, men ska försöka med det några gånger i veckan iallafall.

Då börjar vi väl idag med den första, inte så jätteintressant på en hundblogg dock haha...

1. Jag heter Elsa Källgren och fyller 15 i april. Mitt största intresse i livet är.....
inte hund utan musikal! Enligt mig är musikal det bästa som finns, att sjunga och dansa på en stor, färgglad scen i en värld så långt bort från den verkliga. Jag drömmer om att bli musikalartist.
Det är dock komiskt då jag är blyg.
tyst.
tar ingen plats.
är vig som ett kylskåp,
och dansar som
ett träd.

Men drömmar är drömmar eller hur?
Vill man att de ska gå i uppfyllelse måste man kämpa!

Två andra stora intressen är att skriva fantasy/science fiction och såklart- träna hund!
Hundar har jag alltid älskat, smet över till grannens Golden och gosade när jag var sådär liten och gullig. Hon var aggressiv mot alla andra människor förutom hennes familj och mig.
Kärleken för pudlar startade hos dvärgpudeln Tintin, mina föräldrars kompisars lilla hårboll. RIP Tintin❤️
Idag ser jag mig själv som ganska så duktig med hundar, har lärt mig så otroligt mycket med Abbe. I framtiden ser jag mig själv med en liten pudelduo vid agilityplanerna, Paxa och Udda. Haha...

Vad ska man mer säga?

Jag gillar svenska, men hatar matte
Jag äter vegetariskt (förutom fisk)
Jag hatar spagetti
Jag är rädd för knivar, blod, fiskar hah
Favoritsporten är agility ofc
Älskar Tiffany och Emma duh...
Älskar också en massa serier
Och att organisera och leda hehe



Hoppas detta inlägg var lite kul iallafall! :)


Likes

Comments

Ni som läst min blogg förr vet att Abbe är en svår hund, en såkallad problemhund som är väldigt lättstressad och har svårt att slappna av. Speciellt bland hundar (tikar mest) men också människor som springer runt osv som på t.ex. En lekplats.
Men på agilityträningar är han som värst (inte riktigt stressad på det sättet, utan bara riktigt taggad och kan inte slappna av en sekund). Jag kan inte binda fast honom och plocka fram hinder utan att han står där och skäller och ibland (inte jätteofta) ylar.

Det har inte alltid vart så att han stressat upp sig så på agilityträningar. Inte alls faktiskt. Det började som värst i vintras. Kan bero på att han lärde sig det av en annan hund som var på träningarna i Tassrelax, Abbe blir väldigt lätt påverkad av andra hundar.
När jag är ensam och tränar är han hur lugn som helst, riktig drömhund. Men när jag är med någon mer blir han då sådär stressad. (Kanske för att jag också stressar upp mig en aning då?)

- Jag har ju då börjat träna att binda upp honom och gå iväg, ge godis när han är tyst osv.
- Jag håller på att lära in en filt som han ska kunna slappna av på.
- Jag sätter mig vid honom i olika miljöer och masserar, tränar att han ska slappna av.
- Jag försöker ignorera honom och hålla mig själv lugn om han skäller när jag bundit upp honom, även fast jag såklart skäms över att min hund inte kan hålla sig lugn.
- Jag aktiverar honom, han är inte understimulerad.

Nu till frågan, har ni några tips, några idéer till hur jag kan träna detta? Jag är tacksam för allt! ☺️

Likes

Comments

Jag ville bara skriva detta inlägg för att säga lycka till till alla som ska tävla på U-SM i år! (Lite sen haha)
Kunde tyvärr inte komma och titta detta året men hoppas på nästa år. Planerar ju inte att tävla men det som är så roligt med U-SM och andra sånna stora tävlingar är att träffa folk! Även fast att det skulle vara kul att tävla såklart, men jag kommer aldrig tävla mer än blåbärsklass med Abbe och så är det bara.

Här kommer lite bilder från förra årets U-SM!

  • 57 readers

Likes

Comments

Tänkte planera lite inför kommande agilityträningar på klubben och tänkte, varför inte göra ett inlägg om det?

För det första kommer det nog bli många träningar ensam på klubben framöver. Tråkigt men ändå så himla mycket skönare. Då kan jag bara fokusera på honom, att ha kul och kunna slappna av. Han blir inte lika taggad när det inte är andra hundar omkring men det gör inte så mycket.
Förra träningen på klubben (i söndags?) så var vi ensamma och det gjorde att jag inte behövde stressa på med kopplet direkt efter belöningen. Han kunde liksom gå lös och betedde sig super. Men ok, inget mer om det nu.

Nästa träning har jag tänkt mig ska bli mycket slalom. Jag har inte haft tillgång att träna på enbart slalom hemma nu det senaste eftersom mina slalompinnar och andra hinder ligger på sommarstället i Småland nu av nån anledning. Jag vill ändå hålla träningen i fas och då måste jag lägga massor av tid på slalomet på klubben. Inte i en bana eller liknande utan bara simpelt slalom, 8-12 pinnar. Abbe är grym på ingångar (om det inte blir alldeles för svårt) och det är så jag vill ha det, att han ska klara sig själv redan från början. Och ok, vi har tränat slalom i kanske nått halvår (om man ska räkna bort alla pauser) men det är nu jag verkligen börjar se resultat! Han börjar fatta tekniken.

Jag vill också träna däcket och kontaktfält. Däcket har vi aldrig riktigt lärt in, vi har vart väldigt lata. Men det kommer nog gå bra att lära in på riktigt eftersom han klarat den ett antal gånger redan.
Vi vet inte riktigt vad vi ska ha på kontaktfälten. Alltså, vi tränar ju bara agility för skojs skull så jag har inte funderat så mycket på det. Men lättast skulle väl varit 2av2på på balansen och a:et. Vi får se vad jag väljer (om jag ens gör det öht hehe)

Jag tror i att vi avslutar med en liten bana för att få springa lite och för att det är så kul helt enkelt! Min lillebror (Olle 7 år) har börjat bli jätteintresserad av Abbe och hundträning och jag har lovat honom att få följa med på träningar framöver och köra lite med Abbe. Hahaha vi får se hur det går men jag tycker iaf det är jättekul att han är intresserad. ☺️

Likes

Comments

Ok, jag skriver detta inlägg för att få lite uppdatering på denna blogg, men också för att jag har mycket tankar och mycket att vilja berätta om.

Vi börjar såhär:

För några dagar sedan var Tindra och Alma med hundarna Bosse och Tipo och hälsade på vid mitt sommarställe. Vi hade riktigt kul! Abbe betedde sig riktigt bra ändå, vek av istället för att bli arg när han tyckte Tipo var lite för på. Han blev riktigt kär i Bosse, och vem blir egentligen inte det? 😍

Chihuahuablandningen Bosse, mellanpudeln Tipo och min Abbe❣

Men iallafall, jag fick en fråga.

"Vad satsar du på med Abbe?"

Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara, jag tänkte inte riktigt. Men orden bara flög ur mig, och jag kommer på nu i efterhand hur kloka dom var.

"Att han ska må bra resten av livet."

Därför har jag bestämt att Abbe inte följer med på det där lägret jag ska på. För att jag vet att han kanske inte skulle klara det, han skulle kanske inte kunna slappna av. För att Abbe mår mycket bättre hemma.
Och det är det som räknas.

I framtiden kanske han får följa med på något liknande, när vi känner oss säkrare. Men med detta val känner jag mig riktigt nöjd.

Det kanske inte är ett så stort val för er, att ta med sin hund på ett tredagarsläger och sova i tält med ett antal andra hundar och människor. Men för mig och Abbe är det ett val om att antingen chansa på att han kommer bete sig, inte vakta något och kunna slappna av, eller att välja den säkra sidan- låta Abbe stanna hemma.
Jag ville ju tro på oss, så jag valde chansningen för en början. Men eftersom det enda jag vill är att han ska må bra så bestämde jag tillslut det smarta valet.

Fast varför ska du på hundläger utan hund? kanske ni tänker. Och jag tror jag kan lära mig mycket utan hund också, träffa alla dessa duktiga människor. Sedan har jag också världens bästa vän som lånar ut sin vovve åt mig att köra med litegrann.

Hoppas ni uppskattar lite uppdatering, ni som tar er tiden att läsa detta ❤️

Likes

Comments

Jag är så jäkla less på hundträning, och det är så himla tråkigt verkligen. Speciellt nu, när jag och min pudel ska på hundläger om exakt 12 dagar. Jag ser verkligen fram emot det, men är så orolig och nervös över min hund. Vi har inte heller någon superbra relation just nu, då han inte betett sig och jag blivit arg.

Jag tänker hela tiden att i framtiden kommer jag skaffa en till hund, när Abbe inte finns längre, och den kommer jag uppfostra så mycket bättre. Men sanningen är att jag inte är någon hundmänniska.

Jag har en hund nu. En riktigt krävande hund, med stress- och vaktproblem då och då. Men han är också underbar och jag älskar han som mitt lilla barn. Det är min plikt att aktivera honom, träna honom och göra så att han mår bra. Men ändå blir man så trött ibland, på att han kräver så otroligt mycket. Och ibland önskar jag bara att någon annan skulle ta honom.

Jag vet inte ens om jag kommer posta detta, väldigt tråkigt att bara läsa dessa trötta tankar, det förstår jag.

Likes

Comments