View tracker

Det var ett tag sen jag uppdaterade här så kände för att skriva ett inlägg helt enkelt. Hoppas att ni alla haft en fin start på 2017 och jag önskar er god fortsättning.

Har tänkt en del på agilitytävlingarna 2016 som främst har varit med Stella. Jag har tänkt göra det lite annorlunda 2017, våga ta för oss mer och testa nya grejer för att få henne säker på planen. Jag kände att det blev lite för mycket tävlande med många misslyckanden förra året. Ett misslyckande för mig är inte en disk, det är en dålig känsla på planen som är det största misslyckandet för oss. Jag kan erkänna att jag jämfört oss mycket med andra och velat uppnå resultat och ta pinnar. Men jag kan kolla tillbaka på årets lopp och inse att vissa gånger när vi diskat oss har ändå varit de bästa loppen. Vi lyckades faktiskt ta vår första pinne också, då var jag så lycklig så att jag grät.

Men jag känner att jag inte vill lägga ner för mycket pengar på att åka långt bort på tävlingar, bo borta osv lika mycket som förra året. Istället tänker jag åka på de som ligger närmast, ha små delmål och våga belöna på planen eller köra en "egen bana" bara för att hitta dendär fina känslan, stärka Stella och sträva mot att hon ska bli minst lika trygg på tävlingar som hon är på träningar.

Jag ska inte jämföra mig så mycket med alla andra, vi ska fokusera på vårat, försöka hitta en fin känsla och ha kul. Jag får även tänka tillbaka på tiden när vi fick Stella som 11 månaders omplacering, hon var livrädd för det mesta så vi har egentligen redan kommit väldigt långt. Alla har olika förutsättningar och det får man såklart tänka på.

Så jag har inga mål för att få fina resultat med pinnar 2017, mitt mål är att hitta en fin känsla på planen och bli mer teamade. Sen är det såklart bara ett plus om det skulle gå bra. Hoppas ni förstår hur jag menar.

Likes

Comments

Okej, jag behöver skriva av mig.

Nästa vecka går jag in på min tredje vecka utan hund. Ännu en vecka utan händelser och träningar. Under dessa 2 veckor som snart blir 3 så har jag verkligen insett hur dåligt jag trivs och mår här i Forshaga. När Stella och Nova är här känner man i alla fall att det finns någon mening med att vara här, nu känns allting meningslöst.

Jag har aldrig varit så instängd, syssellös och otränad som jag är nu. Jag känner mig liksom värdelös, orkar inte ta tag i att sy hundtäcken eller ens svara människorna som skriver till mig och ev. vill beställa täcken, jag känner att jag inte klarar av det, rädd att misslyckas och framförallt att jag inte har någon ork till det.

Varje dag sover jag bort i princip. Det har lett till att jag bara blir tröttare och tröttare, liksom gräver mig djupare och djupare ner i mörkret. Att jag tillochmed kan gå hem på matrasten, lägga mig och sova så djupt att jag håller på att missa att jag ska tillbaka till skola. Kommer hem, lägger mig i sängen i några timmar och sover. Orkar vakna, gå upp, äta något för att sedan kunna sova en hel natt igen. Det är så sjukt.

Jag saknar att ha en hund i min närhet, träna & gå ut på promenader, det får mig att bli så mycket lyckligare än vad jag är nu. Seriöst, jag minns knappt längre när jag tog en promenad sist, jag mår dåligt och det gör min kropp också. Jag vill aldrig mer vara utan hund såhär länge.

Så just nu lever jag med att sova, sitta en stund i köket med Amanda och sedan sova igen, tror att vi båda 2 är lika deprimerade men det är tur att vi har varandra för annars hade jag ju redan gett upp för länge sen. Det här inlägget var egentligen inte så viktigt, men det är så jäkla tråkigt att leva här som vi gör just nu, vi vill knappt ens gå ut för att träffa folk eller umgås med klassen för det är liksom redan för mycket.

Jag vill bara hem.


Likes

Comments

Jag har varit hemma i snart 2v. Det känns som jag bara varit hemma lite längre än en helg.

Jag har köpt 12st nya fleeceplädar att sy täcken av, så nu har jag massor att göra när jag får tråkigt i Forshaga. Jag behöver sy 2st täcken till mina egna whippar och sen har ju faktiskt folk hört av sig och vill köpa täcken. Kul att andra tycker om det jag gör!

Egentligen vill jag inte åka hemifrån, allt är för bra hemma känns de som. Det är lite skillnad att sova med 3 hundar och min pojkvän än att bara sova ensam med lilla Stella. Men sånt är livet och det finns inte jättemycket att göra åt saken. Ska tävla 2 helger i rad nu, som tur är de hemmatävling nästa helg så då hinner jag faktiskt se familjen lite, som jag inte kommer hinna göra helgen efter det.

Har också varit hem till mamma en del på lovet. Owena som ska ha valpar är verkligen jättetjock nu och det ska bli så spännande att få se vad de blir. Hoppas dem kommer nästa helg så jag hinner se dem innan jag åker tillbaka till Forshaga 😊


Likes

Comments

Kan börja med att säga att detta troligtvis inte blir ett så hundigt inlägg. ​Lika bra att berätta som det är. Just nu är jag hemma i Dalarna igen, lämnade Forshaga i söndagskväll. Utan någon som helst aning om jag skulle tillbaka eller inte, men det jag kände var att jag inte ville tillbaka igen. Lyckan över att få åka ifrån Forshaga till Älvdalen var en känsla som jag aldrig känt innan, lättnad, glädje men samtidigt en stor sorg, svek och besvikelse. Jag inser nu hur bra jag har det hemma, med alla mina hundar, nära och kära och min trygghet helt enkelt.

Ensamheten i Forshaga gjorde de svårt för mig att klara av att vara kvar, tanken om att jag ständigt kommer att vara ensam. Det blev i helgen en ganska stor förändring för mig, jag var ensammare än vanligt. Och det som hållit mig kvar i Forshaga fanns inte längre där på samma vis. Jag orkade inte må ännu sämre, hålla mig instängd på rummet och bara gråta hela tiden. Jag är rädd att det ska vara likadant om jag kommer tillbaka igen, att jag ska känna mig i vägen och att ensamheten ska ta över så att jag ger upp ännu en gång.

Men någonstans i all hast, när jag lämnade Forshaga måste det ha funnits en liten tanke om att jag kanske kommer tillbaka. Jag tog med mig alla skoluppgifter, böcker och allt hem. För vem vill hamna efter om de vore så att man skulle tillbaka. Men kanske är det så att jag gör alla uppgifter i onödan också.

Jag har bestämt att jag kanske ska prova en gång till, att jag återvänder till Forshaga efter höstlovet. Det kommer inte bli lätt och jag tror inte att det kommer bli så bra som innan. Tiden kommer gå långsamt, men förhoppningsvis blir det bättre nästa år, om jag bara orkar kämpa. Det kanske lönar sig någongång. Om det inte vore för att det fanns en "belöning" så hade jag nog skitit i det.

Likes

Comments

Okej, igår hade vi den sämsta träningen på länge men så kan de ju också vara ibland.

Stella var inte sig själv helt enkelt. Hon kändes inte så fokuserad och gjorde lite som hon själv ville. Hon hade inte heller bra fart. Men jag tror att det kan hänga ihop med att hon snart ska löpa.

Om ca 1 vecka ska vi tävla igen. Hoppas att jag hinner få till någon bra träning med bra känsla innan dess. Just nu känner jag mig inte så pepp faktiskt, men hoppas det kommer 💪

Blev tyvärr inte så mycket att skriva

Likes

Comments

Veckorna rusar iväg och jag har så mycket att göra så att jag hinner oftast inte blogga, tyvärr. Det är tvätt, städning, promenader, matlagning, hundträning och massa mer sen helt plötsligt har dagarna rusat förbi.

Imorgon är det agilityträning med skolans träningsgrupp igen, tänkte utvärdera hur träningen gick i ett inlägg efteråt. Så vi får se om inlägget kommer upp imorgonkväll eller senare. Jag tycker träningarna har gått så bra på sistone och det vi har lagt mest fokus på är slalom. Slalomet har verkligen varit ett problem för oss på de senaste tävlingarna, men om lite mer än 1 vecka ska vi tävla igen så då får vi se hur det går med slalomet.

Annars händer det inte så mycket mer här i Forshaga denna vecka då vi åker hem igen på torsdag. Förresten så har jag ju inte berättat att i söndags när jag och Stella satt på bussen från Dalarna till Forshaga så krockade bussen med en älg! Det var lite läskigt tyckte jag men Stella tog det jättebra, och låg bara kvar i sätet. Ingen i bussen blev allvarligt skadad som tur var.




Likes

Comments

Kort och rolig dag i skolan. Heidi Billkvam var i skolan och pratade om tävlings psykologi, wow vad bra hon var. Hon pratade så att man blev rörd och rös. Samt att hon kunde förklara allt på så bra sätt, man sätt liksom där och tänkte wow. Jag fick så mycket inspiration till att träna och tävla. Men jag fick också mycket att tänka på, mycket smarta tips att klura på. Spännande!

I helgen kommer Calle och hundarna till Forshaga för första gången. Saknar och längtar verkligen efter dem! Men vi har inga speciella planer för helgen. Blir säkert några promenader i skogen och att åka runt och kolla lite. Har i princip bara sett Forshaga centrum och skogarna här i kring. Så det ska bli kul. Synd bara att helgerna går så snabbt..



Likes

Comments

Idag för precis ett år sedan hämtade jag hem min Stella. Jag minns precis hur det var när jag kom till stället där dem bodde, Stella var riktigt försiktig och när jag satte mig på huk kom hon försiktigt fram till mig och gav mig en puss. Det är en sån stund jag alltid kommer minnas.

Jag visste sedan innan att du var "lite" rädd för bilar och trafik, men det visade sig ganska snabbt att du även hade fler rädslor. Folk och främmande hundar var ju också riktigt läskigt.

Det gjorde ont i mig när jag såg att du inte ville gå ut och gå en enkel liten promenad för att du var så rädd att du bara kunde ligga på backen.

Jag la mycket träning på att allt som hade med bilar och promenader skulle bli roligt, att du skulle vilja följa med oss. Till en början åkte vi bara ut i skogar, grusgropar och liknande där det inte fanns andra människor, bilar och annat du var rädd för. Bara för att leka och ha kul. Tillslut ville du själv hoppa in i bilen och följa, för du visste att de skulle bli kul. Vi ökade det och började åka till platser med mer folk och bilar för att sitta och bara titta, äta godis och ha det bra. Det blev även mycket annan träning under detta år.

Idag har jag en hund som vill följa överallt, inte ett dugg rädd för bilar, klarar av många fler olika miljöer och situationer. Hon har klarat ett hanteringstest, följer med mig till skolan varje dag, kan vara i hundstallet.

Alltså all träning har varit så värt det! Vi fortsätter träna på att hon ska vara trygg på tävlingsplanen, jag tror att vi kommer lyckas. Tänk att vi tillochmed hunnit ta en pinne liksom, och jag har endast tränat och haft henne i ett år. Jag är sjukt jävla stolt kan jag ju säga. Hon är som en helt ny hund 🌟




📷- Amanda Dahlin

📷​- Synne Åkre

Min lilla sheltie var tillochmed trygg med en helt ny hund i lördags, och dessutom så var de ju en stor hund också. Duktig tjej!

Likes

Comments

Jag och Amanda har dragit igång en grupp på facebook för oss agilityintresserade här på Forshagaakademin. I torsdags hade vi en träning där inte en enda människa kom med och ville träna med oss, sjukt jävla trist tycker jag. Men jag lever på hoppet om att gruppen var så ny och vi la ut att vi skulle träna med så kort varsel. Nästa gång hoppas vi på att någon vill vara med. Jag behöver liksom träna med mycket störning.

Även fast det bara blev jag och Amanda som tränade så hade vi en grymt bra träning! Tror att både jag och Amanda är lika nöjda med det passet. Jag får så mycket tips av Amanda att tänka på, vilket gör att det går så sjukt mycket bättre, grymt tacksam för det! Lär mig nya byten, vart jag ska placera mig osv.

Träningen gjorde mig så pepp på att träna mer, och jag anmälde mig tillochmed till en agilitytävling nästa månad i Karlstad.

Videos från träningen hittar ni på vår instagram @agilitymaniacs



Likes

Comments

Tisdag, längsta och jobbigaste dagen på veckan... skola 8-17. Dock så är de inte jättejobbigt när vi får läsa/skriva uppsatser om olika raser. Om det hade varit att lära sig om något icke hundigt så hade det ju varit värre.

Jag och Amanda bestämde iallafall att gå till skogen Sisu ikväll. Det är så kul att gå runt och kolla in nya plaster som man aldrig varit på och bara chansa på vilket håll man ska gå åt. Promenaden blev 2h lång så vi kom hem runt 21 och då hade jag varken hunnit äta middag eller duscha innan så det blev ju ganska sent ikväll.

För övrigt så tycker jag att det går bättre och bättre med Stella i hundstallet och när vi tränar. Dem som är i hundstallet säger att hon är lugn i sin box, så det är bra 👏

Likes

Comments