View tracker

Ligger hemma med feber atm och blir så himla ledsen över att jag inte kan röra mig ur fläcken. Hatar att vara så orkeslös. Så här kommer ett cheesy citat som inte enbart riktar sig till min feber utan mest till allt annat som pågår i livet.

Adjö så länge.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Den ena hit och den andra dit.
Vad spelar det ens för roll
när ingen vet vem jag är?
Eller vad jag tänker på.

Kaos
aosK
osKa
sKao

Likes

Comments

View tracker

Läser läser läser.

Äter lyxfrullar i lugn och ro, tar morgonprommisar och super in

höstljuset

höstfärgerna

höstdofterna

höstkänslan.

Peppar mig själv. Jag ska aldrig förminska mig själv.

"Agnes! Lev, tro och älska!" stod det i en bok jag fick i studentpresent. Tänker på det ofta.

Tar kort på vardagliga saker som fastnar i blicken. Försöker spå i kaffesumpen.

​Kollar på utsikten och håller hand på gatan. Att vara på höjder ger mig ett sådant lugn, som att allting nere på marken är på låtsas och att mitt egna liv står still. Att hålla hand ger mig värme.

Likes

Comments

Idag åkte jag och Agge till Bergianska trädgården där vi åt linssoppa och pallade äpplen. Hade inte varit i trädgården tidigare och blev paff över hur fint det var! De stora, ljusa växthusen. Trädgården med gigantiska grönsaker och alla möjliga sorters äppelträd. Det gulliga kafét med den fantastiska maten. Perfekt ställe att åka till en vacker höstdag som denna! 

Likes

Comments

I helgen provjobbade jag på ett nytt jobb. Det kändes så himla välkomnande, hjälpsamt och trevligt på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med om. Blev till och med bjuden på personalfest redan den kvällen, vilken var igår. Kändes först nervöst men så fort jag kom dit kände jag bara YES, vad bra det känns. Ska provjobba igen nästa helg så det är fortfarande osäkert om jag får jobbet eller inte, men hoppas hoppas hoppas. Det som hur som helst slog mig när jag satt på den där personalfesten, smuttade lite vitt vin och åt vegetarisk buffé, var vilken liten värld de skapat sig. Inte på det sättet när man är barn och tror att världen bara är det som kretsar kring en själv, utan att de skapat en slags cirkel med personalen och cheferna, som en liten familj. Det slog mig hur många såna cirklar/världar det finns där ute. Vad mycket det finns att upptäcka. Det är ändå en häftig tanke, känns lovande.

Annan sysselsättning är denna. Både läsa serieböcker om känslor, kärlek, samhället och feminism, men också bara det enkla som just den här bilden visar. Så himla skönt att somna med kudden sådär. (Det kändes lugnt när mina känslor dog - Bim Eriksson)

Likes

Comments

Det är inte viktigt. Intalar mig det ibland.

När förhoppningarna är så stora, tar över allt.

Så sprängs de, han var inte där.

Fast än jag inte gjort något fel.

Och alla andra är bara i vägen.

Likes

Comments

Idag har jag "lekt mäklarassistent" på pappas kontor och suttit med objektsbeskrivningar och lite annat fix. Det kändes verkligen sjukt bra att sätta klockan och göra någonting annat, någonting nytt. Jag saknar att ha ett sammanhang och rutiner. Att känna av skillnad mellan helg och vardag och minnas vilken veckodag det är. Ja, ärligt talat saknar jag skolan. Men när man pluggat på i så många år kanske det inte är konstigt att man upplever en form av längtan tillbaka till skolbänken. Pluggandet och skolan blev ju trots allt en slags trygghet, något som jag identifierade mig med. Känner mig lite lost just nu men samtidigt vill jag nog inte gå tillbaka till att låta pluggandet identifiera mig <3 

Likes

Comments

​Här är från Paulo Coelhos bok Häxan från Portobello, där jag just kände igen mig i den här personens känslor. Nu ska jag dock inte göra en bokrecension, för jag tyckte inte om boken särskilt mycket (hallå man behöver faktiskt inte gilla en bok bara för att författaren har fått nobelpris!!), utan jag ska bara vädra mina tankar om prestationskrav lite. Jag har alltid pressat mig själv till att ha ett högt tempo, pluggat med höga krav och fyllt all min lediga tid med diverse grejer. I början av sommaren, precis efter studenten, var det otroligt skönt att kunna ta det lugnt. Men ju mer tiden gick kände jag en växande press av att jag behövde göra någonting, uppnå något, lära mig, se, förstå, känna osv osv osv. Jag tänker mycket på var det kommer ifrån. Vem är det jag gör det för? Jag själv känner en väldig nöjdhet när jag gjort någonting bra eller lärt mig någonting nytt, och det är ju ingenting fel med det. Men det är känslan som uppstår när det inte händer som blir ett problem. När man har en vecka utan planer och bara LETAR efter saker att skriva in i den mentala kalendern (har inte tagit mig tiden att köpa en riktig kalender för jag tyckte det skulle kännas lite onödigt att skriva ner saker som "baka knäckebröd", "läsa Bridget Jones 3" eller "promenera". Men vem är det som säger vad som är onödigt eller inte? Varför är vissa grejer mer värda att göra än andra? Visst är det viktigare kanske att hålla koll på provtider och examinationer än vilken öl man ska dricka på onsdag, men fortfarande, varför?), Det bara GÅR INTE att inte ha gjort någonting. Även om man säger att man själv sätter alla dessa krav och förväntningar på sig själv, och att man vill det, så måste det bottna i någonting annat. Försöker tänka ut detta:

- När började det?

-I vilka situationer känner jag såhär?

-När känner jag inte såhär?

-Vad gör folk som inte känner såhär?

-Vill jag verkligen ha det såhär för alltid? 

Ofta när jag tänker på det så ser jag mig själv som typ 45 år och helt nöjd med livet, att jag har lärt mig att ta det lugnt och ta saker som det kommer. Men jag kan ju inte vänta så länge på att någonting ska bli som jag vill, så jag borde väl bara försöka lära mig att hantera det redan nu. Är öppen för tips på detta! 

Likes

Comments