Zambia

Hej alla som läser! Nu har vi varit i Nakonde i snart två veckor, och har tyvärr inte delat med oss så mycket av vad som hänt här under tiden. Det beror på att saker inte blev riktigt som vi tänkt oss och därför har vi haft fullt upp med att fixa med det. Vi ville också reda ut allt innan vi delade med oss av hur vi har det. Men det korta versionen är: vi har det bra!

Den längre versionen är: innan vi kom hit fick vi information om att vi skulle bo på ett barnhem och jobba som lärare på en lokal skola på förmiddagarna. När vi kom hit såg dock arbetssituationen helt annorlunda ut. Vi fick istället jobb på en "youth hub" där vi skulle jobba med administration och social media.. Alla som jobbar där var väldigt entusiatiska och tyckte det var roligt att ha oss där. Tyvärr kände vi dels att det inte var vad vi kom hit för att göra, och dels att det faktiskt inte fanns tillräckligt för oss att göra där. Majoriteten av tiden satt vi bara av på varsin stol. Så det i kombination med att vi inte kom över halva världen för att ta anteckningar i ett möte eller sköta någons facebooksida gjorde att vi kände oss obekväma med det. Dessutom var det svårt att vara på barnhemmet i början. De har - såklart - ett system kring allt praktiskt arbete: till exempel vem som diskar, städar och tvättar. Detta gör att vi inte kan hjälpa till med den typen av sysslor, vilket för oss känns väldigt konstigt. Men om vi skulle insistera på det skulle vi bryta upp en fungerande rutin, och skapa en ny som bygger på att vi är där, vilket är precis tvärt emot vad en volontär ska göra. Vi ska inte göra något som kräver att vi är där, eftersom platsen man jobbar på då kommer bli helt beroende av volontärer. Vi förstår och accepterar detta, men det betyder att vår enda arbetsuppgift på barnhemmet nu är att leka med barnen. Det är såklart jätteroligt, men när man bor på sin arbetsplats, och den enda uppgiften man har är lek, är det svårt att veta när man förväntas jobba och när man får lov att slappna av. Till råga på allt det här var barnen sämre på engelska än vi hade förväntat oss, och väldigt blyga i början, vilket gjort att det tagit oss ett litet tag för dem att släppa in oss.

Men! Vi har tagit tag i det nu och gjort ett schema vi satt upp i köket så att alla kan se, som visar när vi är var och när vi är tillgängliga för lek. Det har gjort livet lättare för alla inblandade och gör bara vardagen väldigt tydlig. Nu när vi varit här ett tag och barnen börjar komma ut ur sina skal vilket är så roligt. De är ett fantastiskt gäng och vi har väldigt kul tillsammans. Just nu spelar vi väldigt mycket kort vilket funkar bra trots vissa svårigheter i kommunikation.
Gällande det övriga jobbet pratade vi med personerna på vårt lokala Action Aid-kontor sim var så så hjälpsamma. De pratade med ungdomsgården åt oss och satte upp ett samarbete med en skola där vi nu ska jobba istället, vilket känns så bra! Från och med nästa vecka kommer vi vara på St. Mary's Catholic Child Care Center / Pre School tre gånger i veckan och undervisa en klass 1 och en klass 2 i matte och engelska. Det känns så bra och helt rätt. Vi har fått en bra introduktion av nunnorna som driver skolan och ser så mycket fram emot att jobba där. Så nu känns vardagen lite stabilare, och vi känner att det är helt rätt att vara här. Äntligen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • Zambia

Likes

Comments

Zambia

Att vi heter samma sak visste vi skulle bli en grej redan innan vi åkte, men folk har verkligen hängt upp sig på det.. Här är några av de saker som folk har sagt till oss när de får veta vad vi heter:

"Clara squared". Av någon anledning är det flera olika personer helt oberoende av varandra som sagt "jaha, alltså som Clara squared (Clara i kvadrat)". Som att Clara • Clara blir Clara upphöjt till två. Ingen av oss har någonsin hört det förut eller själva tänkt på den referensen, men här har vi hört det flera gånger.

"Oh, so you're both named Clara? Hm.. Interesting"

"Why?". Ungefär hälften av alla vi presenterar oss för svarar "why?" på "we have the same name" som vi måste säga när vi presenterar oss för att folk ska förstå vad det är vi sagt. Som att vi valt det själva, eller att det finns en speciell anledning till att just vi har råkat få samma namn. En man frågade till och med hur det kommer sig att vi är vänner när vi har samma namn, som att det var det märkligaste han hört. Och när vi frågade om han aldrig träffar någon som heter samma sak som han svarade han med ett skratt "jo, men det är ju inte som att jag är kompis med dem!!".

"Are you twins/sisters?" Alla vet ju alla tvillingar heter samma sak. Det är namnen som avgör.

  • Zambia

Likes

Comments

Zambia

Hej hej! Nu är vi äntligen på plats där vi ska vara de kommande tre månaderna: i Nakonde. Egentligen har vi varit här sen i måndags kväll, men vi har haft fullt upp med att komma in i vardagslivet här för att rapportera vidare till er. Men nu är vi som sagt här. Bussresan hit tog "bara" 14 timmar och var verkligen inte så jobbig som vi trodde att den skulle vara, även om det var trångt och varmt. Ungefär såhär såg det ut:

Nu såhär i början blir man väldigt trött av alla intryck, men trots det är det väldigt skönt att äntligen vara framme och kunna landa lite. Vi lägger mycket tid på att observera vardagen på barnhemmet för att se vad vi kan göra för att hjälpa till utan att sabba deras fungerande system. Även om det är mycket som är annorlunda och vi ibland känner oss som två muppar som inte har någon aning om hur saker fungerar så är vi övertygade om att vi kommer trivas bra här och snart känna oss mer hemma i det vardagliga livet.

På barnhemmet bor ungefär 10 barn, de flesta i åldrarna 6-16/17 och föreståndaren, vår värdmamma Mercy. Barnen tycker att vi är väldigt spännande, men de är än så länge fortfarande lite blyga med att prata engelska med oss. Men vi känner redan på mindre än en vecka att de börjar närma sig lite mer vilket är så så roligt. De senaste dagarna har vi spelat mycket spel som inte behöver att man pratar så mycket, som fia med knuff och kortspelet bubblan - de har verkligen gått hem! Barnen är väldigt roliga och fina med varandra, så det är verkligen kul att få umgås med dem. Andra kvällen gav vi våra presenter som vi hade med oss från Sverige: målarböcker (en med Bamse och en med Pettson och Findus) + pennor, hopprep, såpbubblor och massa svenskt godis. Både barnen och Mercy blev väldigt glada, och speciellt godiset var en stor hit.

Barnhemmet som vi nu är på är väldigt enkelt. Det är ett stort hus med många rum, men det finns inte speciellt mycket saker eller möbler. Det fungerar dock bra och alla verkar nöjda. I vårt rum finns våra sängar och inte mycket mer, så i början kände vi oss osäkra på var vi skulle ha våra kläder och saker, men det löste sig rätt snabbt. Sängarna är dessutom så otroligt hårda att man känner plankorna igenom madrassen, och saknade kuddar. Så Klara sover nu på en uppblåsbar nackkudde och Clara på en packpåse med kläder i. Vi har ett eget badrum, men inget rinnande vatten så vi spolar i toaletten genom att hälla på vatten ur en hink och om vi vill duscha kokar vår värdmamma vatten åt oss som vi får hälla över oss i badkaret. Det är väldigt annorlunda från livet hemma, men vi har redan vant oss vid att det är så det är.

Barnhemmet ska förmodligen snart flytta och byta lokaler, så vi kommer hjälpa till med det och därmed bo på en ny plats, men såhär ser det ut där vi bor nu!

Än så länge är det soligt och varmt, runt 30 grader varje dag, men när som helst börjar regnperioden här i Zambia. Då kommer det tydligen vräka ner utan slut.. Det ska bli spännande att se men tills dess njuter vi av solen!

Såhär i början är vi lite försiktiga med att ta bilder, och det är därför vi inte lagt upp så mycket från vårt närområde och staden. Men många människor här har aldrig träffat vita människor förut, så vi vill så gott det går undvika stereotypen av turisten som kommer och fotograferar precis allting. Och med barnen vill vi lära känna dem bättre innan vi kör upp en kamera i ansiktet på dem och därför har vi bara tagit några få bilder. Vi kommer att fota mer av våra omgivningar och vad vi och barnen gör, så det kommer lite senare. Det var allt för nu, hörs snart igen!

  • Zambia

Likes

Comments

Zambia

Hej från Zambia! Nu är vi här! Bussresan tillbaka till Kenya gick bra, och en positiv överraskning vid gränskontrollen var att vi inte behövde betala för transit visa! Vi fick istället komma in i landet igen gratis på vårt gamla visum. Efter att ha gått upp klockan fyra natten till torsdag tog vi en taxi till Jomo Kenyatta International Airport för att flyga till Lusaka. Förutom några misstänksamma blickar på alla stämplar i våra pass gick allting bra där med och flygningen i sig gick snabbt och smidigt.

Väl framme blev vi mötta av vår landskoordinator Brenda som körde oss till GPZ - Global Platform Zambia - där vi bor de här dagarna. Så under torsdag och fredag tog vi det rätt lugnt och såg oss omkring här där vi bor. Det är en skön omväxling att vara i Lusaka då det är en riktig storstad: inte bara för att allt man behöver finns att köpa, utan också för att vi inte sticker ut lika mycket här. Både i Kenya och Tanzania har vi varit ute på landet och i små städer där det är en väldigt stor grej att se vita människor. Här har folk inte bara en större vana av att se folk som ser ut som oss, de har också mer saker för sig, så vi är inte lika spännande att stirra på.. Även om man fortfarande märks väldigt tydligt så vänder folk inte på huvudet för att titta på oss när vi går på gatan. Vi har även besökt immigrationskontoret för att fixa temporary work permit, vilket var en lång och förvirrande process. Men nu är vi officiellt inne i landet och kan jobba lagligt!

Idag, lördag, har GPZ haft en slags premiärfest för sitt café så det har varit mycket här på plattformen! Ii samband med "launcen" var det marknad med olika saker och mat. Det var även lite poesiuppläsning, uppspel från en lokal teatergrupp och lektion i afrodans. Vi avstod dansen men gjorde annat, till exempel köpte vi juice från ett företag som heter DICE och jobbar med att personer med utvecklingsstörningar och andra mentala handikapp ska stärkas som individer och komma ut i arbetslivet. Typiskt bra grej vi vill stötta! Det var en så trevlig dag där vi träffade många trevliga människor.

Efter marknaden packade vi våra väskor och köpte snacks för att vara redo för bussresan till Nakonde i 20 timmar, men efter att varit ute och ätit middag kom vi hem till den här lappen... så nu åker vi på måndag istället. Så är det här, en dag hit en dag dit spelar inte så stor roll. Nu har vi alltså en extra dag i Lusaka! Hörs igen när vi är på väg.

Likes

Comments

Tanzania

Hej igen! Tiden här går så snabbt just nu, och kanske är det lite därför vi har glömt bort att blogga. De senaste dagarna här har vi haft några sista förberedande lektioner inför att åka till våra respektive placeringar och avslutat de projekt vi jobbat med. Igår var vi först på en marknad här i Usa River där vi bor, men det enda vi köpte där var avokado.. Senare på dagen åkte vi in till staden Arusha, som är vår närmsta "större" stad för att gå på masaai-marknaden en sista gång. De har så mycket fina grejer där, men de är väldigt många försäljare som alla är intensiva och vill att man ska kolla på just deras grejer, vilket lätt blir lite jobbigt. Dessutom är de vana vid turister så de höjer priserna rejält och är svåra att förhandla med. Det går med mycket tålamod och vilja, men det kräver lite jobb om man inte vill betala alldeles för mycket för vad man vill ha. Så efter den marknaden var vi så pass trötta att vi bara köpte juice och åkte hem.

Idag, vår sista dag, har vi haft avslutande diskussioner och utvärdering som en avrundning för vår utbildning. På eftermiddagen sysselsatte vi oss med att spela brännboll och spökboll vilket var väldigt roligt, men lite rörigt när man ska enas om svenska och danska regler.. Och att det var nästan 30 grader i skuggan idag gjorde inte direkt folk piggare. Men det var väldigt roligt att leka gamla lekar som vill alla känner till, och att spendera hela dagen tillsammans i gruppen. Det är även en av oss i gruppen som fyller år idag, så hon har fått sång på engelska, svenska, norska och danska, och efter middagen bjöds det på tårta. Mysigt!

Imorgon, onsdag, blir vi hämtade av en buss klockan sju. Den tar oss tillbaka till Kenya och Nairobi varifrån vi sedan tidigt på torsdag morgon flyger vidare till Zambias huvudstad Lusaka. Nu bär det av på riktigt!

Likes

Comments

Tanzania

Hallå igen! Det var ett tag sedan vi skrev nu men vi har haft massa annat att göra om dagarna och bloggen har tyvärr inte varit prioriterad. Nu är vi i alla fall på plats på plattformen i Tanzania. Det är väldigt mysigt, roligt och fullt upp! Vi har bland annat lärt oss hur man håller i en workshop, besökt en maasaimarknad, haft crazy Olympics, och hjälpt till på ett barnhem med tvätt och lek med barnen. Vi har också besökt en skola och testat att undervisa. Ämnet som vi skulle lära ut var Tanzanias historia vilket inte är vår starkaste sida, hehe, men det gick bra ändå. Läraren i klassen vi besökte var väldigt uppmuntrande och hjälpsam vilket verkligen underlättade. Det var såklart lite nervöst inför, men efteråt kändes det så så bra, speciellt eftersom det här förmodligen är vad vi kommer göra de närmsta tre månaderna. Såhär såg det ut!

Redan på onsdag bär det vidare mot Zambia men tills dess så lovar vi att bli bättre på att uppdatera er om vad vi gör om dagarna. Kram

Likes

Comments

Tisdag: Vi besökte först Nanuyki Childrens home vilket är stans största barnhem, som har funnits sedan 1950-talet. Vi var där för att lära oss om barnhem och hur det fungerar i och med att de flesta av oss kommer att jobba med det senare. Vi fick även en stund att leka med barnen vilket var väldigt kul men också ganska utmattande och överväldigande eftersom de var väldigt många.
Efter det besöket åkte och pratade med Matt, grundaren av The Simama project. Det är ett projekt som arbetar för att gatubarn i staden ska få ett bättre liv och en chans till utbildning. Matt berättade om projektets historia och det var väldigt inspirerande att höra hur långt de kommit: från ett till över 100 barn i skolan.


Onsdag: Utöver lektionerna under dagen så fick vi på kvällen besök av en grupp Maasaier. De visade sina traditionella danser och sånger inklusive hopp. Det var intressant att se men väldigt annorlunda!

Torsdag: På förmiddagen hade en lektion gällande kvinnlig omskärelse som tyvärr fortfarande är väldigt vanligt i stora delar av Afrika. I Kenya är det olagligt, och därför svårt att föra någon statistik på hur vanligt det faktiskt är, men 42 av Kenyas stammar sysslar med omskärelse av båda könen. Efter det hälsade vi även på lokal grupp som jobbar för att stoppa detta. De besöker familjer i byn och pratar om nackdelarna med denna gamla tradition. Alla kvinnor i gruppen var i skolan och det kändes lite konstigt att endast prata med män men de gör ett väldigt bra jobb.

Fredag: Vi åkte på utflykt till Thomson falls.

Lördag: På förmiddagen åkte vi in till stan för att gå på marknaden, då lördag är new arrivals day! Det är lite överväldigande i början med stora berg av kläder och massa människor som ropar och skriker, men om man är på rätt humör kan man hitta fina grejer till riktigt låga priser. För oss blir det dock lite lusigt då majoriteten av alla kläder kommer direkt från bortskänkningsinsamlingar världen över.. så de kläder vi ger till exempelvis Erikshjälpen eller Humana hemma kan hamna här! Men Klara hittade till exempel en skjorta från Topshop och Clara en klänning från ett tyskt märke med prislappen kvar. Fynd! Lite längre bort på marknaden säljs egengjorda smycken, frukt och grönsaker, och den delen är lugnare och trevligare att strosa genom. Vi passade även på att äta lunch inne i stan och drack riktigt kaffe. Maten på skolan är bra men man tröttnar rätt snabbt på ris och bönor, så det är skönt med lite omväxling ibland.

Söndag: Idag har vi haft en relativ lugn dag. På morgonen gick vi en promenad och svängde förbi hemma hos en man som gör smycken och andra fina grejer, för att hämta ett par örhängen som han hjälpt Klara att laga. Efter det passade vi på att tvätta våra kläder i solen och sedan har vi varit en sväng inne i stan.

I veckan som kommer ska vi dels fortsätta med våra vanliga lektioner men på onsdag måste vi åka till Tanzania. Eftersom att det snart är omval i Kenya så kommer det förmodligen bli väldigt stökigt här,, och enligt ActionAids policy måste vi lämna landet under val. Så våra sista veckor på skolan spenderar vi i Tanzania! Hörs!

Likes

Comments

Kenya

Hej! Nu har vi långhelg, vilket vi utnyttjade till att åka på utflykt. Tillsammans med sex andra tjejer åkte vi till Kenyas största vattenfall: Thomson falls. Det tog cirka tre timmar för oss att åka dit, och det var verkligen en äventyrlig rutt... Men från bilen såg vi massor av zebror och apor! Gulligt! Runt fallet var det rätt så turistigt med många väldigt intensiva försäljare, vilket var lite jobbigt, men själva fallet var väldigt häftigt. Utan förvarning ledde vår guide ner oss för en otroligt brant och ansträngande "trappa" som dessutom var hal av lera. Det var rätt tufft och vi var alla smutsiga efteråt, men när vi väl var nere kom vi väldigt nära vattenfallet så det kompenserade nästan för nära-döden-upplevelsen att ta sig dit. Fantastiskt att platser som denna faktiskt finns på riktigt!

Efter vistelsen på vattenfallet och lunch åkte vi till en sjö (en så kallad Hippo Pool) för att titta på flodhästar! Men som ni kan se var de inte lika taggade på att se oss som vi var på att se dem, vilket bilden visar. Men det kanske var tur eftersom de tillsammans med malariamyggan är Afrikas farligaste djur...

​Hörs snart igen!

Likes

Comments

Kenya

Hej igen! Nu har vi varit här i några dagar och hunnit göra lite olika grejer. I lördags besökte vi lokala familjer i samband med vårt arbete kring Kenyas folkgrupper och stammar. Vi fick tillsammans med en guide gå runt i smågrupper och höra hur de olika familjerna lever. Det var väldigt spännande men på samma gång också märkligt. Våra liv är så otroligt olika och det känns som vi inkräktar när vi bara klampar in med frågor och kameror. Dock tog vi inga bilder utan familjernas tillåtelse. Såhär kunde det se ut:

Igår fick vi även prova på hur det är att vara kristen en söndag i Kenya. På morgonen när vi åt frukost började tjejens på skolan plötsligt möblera om och ställa bänkarna i rader medan vissa av dem bröt ut i sång. Detta blev - vad som i alla fall för oss verkade som - en spontan gudstjänst. De sjöng och dansade och verkade ha väldigt roligt, och det var något helt annat än en svensk gudstjänst. På eftermiddagen gick vi i en "riktig" kyrka, och det var lite mer likt hur vi är vana, men med lite mer sång. Det var såklart en intressant upplevelse, men då hela predikan var på swahili blev snabbt svårt att hålla fokus, så efter ca. en och en halv timme kände vi oss nöjda och gick. Då fick vi helt enkelt gå hela vägen över fältet och genom en tömd flod för att komma hem igen. Det var förbjudet att fota i kyrkan men såhär ser det ut på vägen dit.

Nu har vi också kommit igång ordentligt med lektioner, vilket är både uttröttande och kul. Vi pratar mycket om kultur, stereotyper, fördomar och förväntningar vilket känns skönt inför vår vistelse i Zambia sen. Idag hade vi även vår första lektion i swahili vilket alla tyckte var väldigt roligt. Vår lärare heter Jessie och har Aviicis Hey Brother som ringsignal, hihi! Här är en sneakpeak på vad vi gör.

Hörs snart igen! ​

Likes

Comments

Kenya

Hej hej! Det känns som det var länge sen vi bloggade trots att det bara var tre dagar sen sist, så mycket har hänt. Vi flög från Köpenhamn till Dubai där vi fick sova några timmar på hotell innan det var dags att ge sig iväg igen. Därifrån flög vi till Nairobi där vi bytte till buss. Bussresan tog knappt 6 timmar, inkl. ett stopp för snacks. Det gick bra men var rätt skumpigt om man säger så...

Men nu är vi alltså på plats där vi ska vara den närmsta månaden: Global Platform Mt. Kenya som delar område med en gymnasieskola för tjejer. Vi delar även området med ett gäng kor och hundar. De verkar snälla, men vi har fått instruktioner att hålla lite extra koll när vi har tvätt hängandes på tork då det finns en risk att kossorna går fram och tuggar på kläderna.. Här bor vi i solvsalar om 8 personer, men det finns också klassrum, kök och allmänna chill-utrymmen. Vädret är ungefär som en svensk sommardag med snabba väderomslag, så när som helst kan himlen öppna sig. Eftersom vi är så nära ekvatorn blir det även mörkt väldigt snabbt och i brist på belysning blir det väldigt mörkt. Här kommer lite bilder på området:

  • Kenya

Likes

Comments