View tracker

Ja ni vet ju att jag hade helt sjuka sömnproblem där i nån månad? Trodde typ att jag skulle dö. Men jag hade en helg för mig själv där och funderade ut vad roten till problemet egentligen var. Och jag insåg att jag helt enkelt pressade mig själv för hårt. Jag pressar in väldigt mycket under mina dygn. Jag arbetar heltid, äger en häst som jag spenderar mellan 2-4h per dag VARJE dag hos, försöker spendera tid med Marcus och sen hamnar allt annat på helgen. Jag har alltså väldigt lite tid för vila som det är, och ändå tyckte jag att jag skulle klämma in träning och plugg därimellan.

Samtalet med arbetsterapeuten var bra tror jag. Hon sa åt mig att sluta ta ansvar för alla andra och deras grejer och fokusera på mig själv. Och jag insåg själv att träning och dylikt får bli en bonus när jag känner att jag har tiden och orken. Och så fort jag insåg detta så släppte det, och jag har sovit bra sen dess. Förutom nu då för att jag är stressad över operationen. Sjukt ändå hur vi påverkar oss själva helt omedvetet.


Likes

Comments

Hej på er!

Jag startade det nya året med en Domino som hade vintervila. 2 veckor vilade han nu över jul och nyår i samband med vaccinationen. Och det, mina vänner, har varit ett helvete. Han var helt odräglig och hade överskottsenergi som jag aldrig innan sett skymten av. Det gick knappt att leda honom, han var helt sjukt explosiv, sprang mest och var ja.. JÄTTEJOBBIG.

Jag åkte ju till London i december med Marcus, och under den tiden red Amanda Domino, och boy, var hon nöjd med honom. Ridningen har gått SÅ bra, och hon höjer honom till skyarna. Han är den känsligaste hästen hon suttit på, sjukt smart och rolig att rida. En dressyrhäst. VA, tänkte jag. Men aja, det steget han har måste man ju ta vara på helt enkelt.

Så igår satt jag upp för första gången på jättelänge efter att ha sett Amanda rida. Jag var spänd och nervös men framförallt så såg jag fram emot det. Och jag kände mig som en nybörjare, det var som en helt annan häst. Men det kommer bli så himla bra. Så idag vaknade jag upp med världens träningsvärk i ben och axlar/skulderblad. Och jag som inte ens red länge hehe. Red en sväng till idag, och han kändes jättefin!! Gick tidigare från jobbet, och hovslagaren var lite sen så jag hann rida innan han skoddes, vilket betydde att jag var hemma 17.30 idag!!! Helt fantastiskt.

På torsdag ska jag och Domino vara med på markarbeteträningen, ska bli så kul!! Känns verkligen som att vi kan komma igång på riktigt nu, och jag är så taggad.

Synd bara att jag när jag nu gått o laddat och äntligen känt att jag längtar efter att rida, får hem brevet. Den 18/1 ska jag operera bort halsmandlarna och blir borta från hästarna minst 2 veckor. Jag har dessutom blivit matad med hur ont jag kommer ha, och att jag bara kommer kunna äta isglass. Jag är SÅ nervös. Hur förbereder man sig på något sånt? Men det är för det bästa, aldrig mera halsfluss.

Ja, det var väl allt för idag.

Puss på er!

Likes

Comments

Och gällande mitt "ska skärpa mig inlägg".. Vi skiter i det va? Det kommer ju aldrig hända haha. Jag måste försöka sluta med alla måsten, och göra det jag vill göra för min egen skull.


Gällande läkarbesöket så är det nu bestämt att jag ska få operera bort mandlarna, äntligen!! WOHO!
Detta var dock i september typ och jag har fortfarande inte fått nån tid, så vi får väl se när det blir.. Jag har däremot mått ganska bra det senaste, halsontet kommer ju lite till och från, men det är bättre iaf. Anna Karin i stallet poängterade att det nog är tack vare Domino. För visst har jag varit friskare sen jag köpte honom? Och ja, det har hon nog faktiskt rätt i.

Träningen fick jag ganska snart lägga ner, blev väl förkyld eller nåt, sen har jag börjat få ont i ljumsken av att gymma. Började dock få ont i ryggen för någon månad sen av jobbet och antaglingen stallet, jag är ju faktiskt igång mestadels av dygnets timmar, sömnen är ju egentligen den enda vilan jag får, så jag gick och simmade några gånger, gjorde susen! Men har man heltidsjobb och häst så hinns det inte med att simma på vardagarna, så nu har jag börjat få ont igen. Tänker att yogan ska hjälpa till med det, försöker köra en gång om dagen, en så länge en kortare session på 20 min för nybörjare hehe. Stel som en planka är jag. Målet är att skaffa ett gymkort till årsskiftet när vi får vårt friskvårdsbidrag. för att sedan gymma innan (!!) jobbet två vardagar i veckan, det betyder alltså kl 5 på morgonen så vi får se hur det blir med det.. Men gymmet ligger ju faktiskt nedanför backen. Sen ett pass på lördagar och yogapass på söndagar. Måste träna för min stackars kropps skull, kommer gå sönder annars. Men på kvällarna orkar jag ingenting på vardagar, så då får det bli innan helt enkelt!

Nedanför ser ni yogan jag kör på just nu, hon tyckte att man skulle köra detta varje dag i 7 dagar o se om man ser någon skillnad, och 4 ggr senare kan jag faktiskt säga att jo, lite mer böjbar är jag! Ska nog fortsätta med hennes andra nybörjare-videos efter detta. Rekommenderar henne!


Likes

Comments

Jag älskar denna killen av hela mitt hjärta. Han har testat mig så att jag blir galen, men han utvecklas varje dag. Saker som från marken varit krångliga tidigare är helt plötsligt ett minne blott. Att en sån liten sak som att han står stilla när jag borstar svansen eller spolar benen, kan göra en så glad är sjukt egentligen. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till den söta lilla tussen. Men den senaste tiden har stallet mest varit ett måste, jag har inte tyckt att det varit kul att rida. Någonstans tappade vi bort det roliga och passionen hamnade nånstans i kläm mellan alla livets måsten. Förra veckan när jag var så trött att jag ville gråta kände jag verkligen hur bägaren började rinna över. Det gick inge bra i ridningen och jag kände mig värdelös. Han ville verkligen inte gå framåt och han kändes bara lat. Efteråt stod jag snyftandes i stallgången och undrade över huruvida jag skulle lämna bort honom eller bara sälja honom. Det kändes som att vi stod framför en mur som inte gick att komma över. Och så är det med unghästar, det vet jag ju egentligen. Alla har motgångar, men det känns fan skit asså. All den tid, energi och alla pengar man lagt ner på något, det är inte något man bara kan ge upp. Man ger inte upp.

Så jag bestämde mig för att ta hjälp. Dagen efter gick jag omkring hela dagen och tänkte att okej, hon får hjälpa mig och sen rider jag till honom och säljer honom till sommaren, vi kanske bara inte funkar ihop. Senare samma kväll satt hon upp och bara efter en lite stund förstod jag att nä, detta kommer bli bra. Jag kommer inte behöva sälja honom. Och nu har det gått en vecka och han har gjort såna framsteg som jag inte ens vågat drömma om. Han är trött och mör, med all rätt, men han har ett helt annat driv och verkar tycka att det är kul igen. Vi behövde bara någon positiv som hjälpte oss båda två med självkänslan och att bryta den onda cirkeln. Så nu ska hans foderstat ökas, och han ska rakas så han slipper svettas så mycket. For no matter how dark it gets, the sun will rise again.

Ge aldrig upp på det du älskar säger jag bara! Vi som hållt på med hästar ett tag, vi vet att motgångar, dessutom tuffa sådana, nästan är ett obligatoriskt moment i vår värld. Vi lär oss att aldrig ge upp och att alltid borsta av sig och hoppa upp i sadeln igen. När det går som bäst rasar allt, och vi måste lära oss att på egna ben ta oss upp från det, och det gör också att vi oftast vet bäst, men det är långt ifrån fel att be om hjälp. Tvärtom.

Jag är så glad att jag har Domino i mitt liv, han gör allt så mycket bättre. Nu ska jag bara hitta tillbaka till glädjen i ridningen också.


Likes

Comments

Har tänkt ett tag på min lilla blogg, och att det är dags för mig att skörpa mig. Jag älskar ju att skriva. Men motivationen har varit lite död det senaste. För allt.

Jag har hamnat i ett sömnmönster som är minst sagt ohälsosamt, och jag har försökt allt för att bryta det. För en månad sen ungefär, så hände något väldigt jobbigt. Och min kropp kan inte hantera negativ stress för fem öre, jag får finnar och sömnproblem som ett brev på posten. Jag började vakna på nätterna. Och nu har det eskalerat, jag är så. jävla. trött. Mitt humör är i botten och jag har världens kortaste stubin och tålamod. Den senaste veckan har jag sovit ännu sämre, och jag både ser ut, och känner mig som, en zombie. Så i torsdags åkte jag till min systers lägenhet som står tom för att få vara ensam, bara ta hand om mig själv och försöka få bukt på detta. Jag har testat allt. Lugnande tabletter. Mindfulness, Yoga. Ta långa bad. Allt. Problemet ligger ju dock inte i att somna, problemet är att jag vaknar flera gånger per natt och inte alltid somnar om direkt. Jag som är väldigt beroende av min sömn och helst vill ha 9 timmar sömn, blir liksom väldigt rubbad av detta, har huvudvärk och ögonen svider hela tiden. Har blivit tipsad om att testa en aminozyra som heter glycin som tydligen ska vara bra. Sen ska jag också proppa i mig b-vitaming, magnesium och d-vitamin. Trots att jag är ute mycket på dagarna och får mitt dagsljus, så är det ju inte så ofta soligt, så det är nog bra nu såhär i vinter.

Jag vet ju att det handlar om nån inre stress och att det sitter i huvudet på mig. Det är stress och gnäll på jobbet, har haft en sjukt stor svacka med Domino, det är stress över pengar och att få ihop allt, det är allt som jag gör och vill göra, och hur man ska få tiden att räcka till. Jag vet att jag nog har för höga krav. på mig själv Så jag har bokat in en tid hos en arbetsterapeut som ska vara expert på både sömn och stress. Kbt ska vara det bästa tydligen.

Så ja, det är lite tufft nu, men denna helgen i lägenheten verkar ha hjälpt lite, för även om jag fortfarande vaknar ca 3 ggr per natt och sover i omgångar, så sover jag bättre i omgångarna än innan. I fredags efter stallet tog jag ett gött bad, blev bjuden på middag och somnade till en film. Precis vad jag behövde.


Likes

Comments

View tracker

​Tjena tjena.

Här hände det inte mycket hehe. Tänker väldigt ofta att jag ska blogga, men finner liksom inte tiden. Jobbar 7-16 och sen är det typ hem, kanske sova en liten stund, åker till stallet, kommer hem, äter och sover. På repeat.  Men nu har jag bestämt mig för att det ska bli ändring på det! Vill följa min och Dominos utveckling och kunna blicka tillbaka, så from nu blir det kategorier och daglig uppdatering med vad vi haft för oss. Jag var även hos läkeren idag, mer om det i ett senare inlägg, men hon sa iaf att jag kan börja träna lite smått om jag inte har feber eller är förkyld, Så idag ska jag börja med almenäs intervallerna och köra dom tre ggr i veckan i 3 veckor för att komma igång, sen blir det lite annat. Mer om det även det i ett annat inlägg. Så tänkte försöka få till 2 inlägg iaf per dag. Ett om Domino och ett om min dag och träningen. Vad tror ni, kommer jag klara det?

Likes

Comments

Att vara en hästtjej är långt ifrån en dans på rosor.

Det kräver ett speciellt driv och passion för att klara det. Jag växte upp med att ständigt bli retad för hästarna och har i alla år fått stå ut med dåliga skämt om att det inte är en sport och att jag inte skulle leka med maten. Det är tufft för en ung tjej att varje dag i skolan ta emot så mycket skit som en hästtjej får göra. Inte konstigt att många lägger av när dom är 14. Det är först nu i senare år som folk blir imponerade när jag säger att jag är en hästtjej. Och jag blir alltid lika förvånad av att få en positiv respons. Helt sjukt att det är så egentligen.

Vi har alltid blivit matade av hur starka vi är, hästmänniskor. Vi är drivna, passionerade och envisa. Vi vet vad vi vill och har tydliga mål för att nå dit. Vi blir chefer. Vi ställer oss upp när vi faller och ger oss fan på att klara det. Vi åker till stallet i ur och skur, i sjukdom och hälsa. Egenskaperna man får av att uppfostras i ett stall är ovärderliga. 

Hästarna har alltid alltid tagit upp mycket av min tid, och dom har alltid kommit först. Så är det bara. Mina kompisar har snällt fått lära sig att om jag åker till stallet så är jag inte klar på 20 minuter, och dom vet det nu. Dom respekterar det. Men jag har också fått förstå att alla inte förstår hur jag kan välja min häst framför allt annat. Det är ju bara en häst? Hur kan den vara viktigare än allt annat?

Jag har haft egen häst i 3 veckor och har redan nu förstått hur svårt det kommer bli för mig att träffa någon. Fick höra meningen "vad bra att du har egna intressen så att du inte behöva klänga efter mig hela tiden", men sen verkade det vara just det som var problemet. Att jag var i stallet hela tiden och att det ibland drog ut på tiden. Hur får man någon att förstå att min häst är som mitt barn, det är ingenting jag kan hoppa över, han är det viktigaste jag har utan att såra den andre? Eller snarare, vart hittar jag någon med ett intresse lika tidskrävande som mitt?

Likes

Comments

​Jag är för lättroad.

Likes

Comments

Min mamma brukar säga att jag har utvecklat söndagsångest. Alltså att jag inte kan somna på kvällen för att det är jobb dagen efter. Brukar ofta sova dåligt natten till måndag. Men nu fick jag alltså söndagsångesten redan igår. Jag vill verkligen inte gå till jobbet. Och det är en sån hemsk känsla att inte ens vilja gå dit för att tillvaron blivit så dålig. Jag vill bara inte vara där.

Vaknade tidigt idag igen, trots att jag väntade uppe på mamma som jag skulle hämta vid saltholmen. Kollade på London has fallen med Gerard Butler, gillar verkligen honom! Jag som egentligen inte tycker om actionfilmer tyckte faktiskt att denna var riktigt bra. Så spännande att man nästan kissade på sig! Se den! Sen tyckte jag ju att det var lite extra roligt att den utspelade sig i London såklart,mitt andra hem.

Idag är dagen fullspäckad. Ska ut till stallet och min älskade häst och prova ett täcke för att se vilken strl han behöver, eller om han kan ha samma som min förra häst. Sen ska jag hinna hem och käka en sväng tänkte jag, innan det bär av till Gretas stall. Hon har fått ta bort sin häst, stackarn. Lilla Zenith.. Har passat honom ett flertal gånger och ridit mycket på honom genom åren, så det var väldigt tråkigt! Men man får tänka att han har det bättre nu.. Även om det såklart är hur jobbigt som helst. Hon ska städa ur stallet iaf så ska kolla om hon har något Domino kan ha, det är en bra grej med ridsporten, det är så inne att köpa begagnat! Man kan spara många slantar på det. Ridsporten är ju inte precis billig, o hästen är ju dyr som den är hehe! Sen ska vi la gå på en pw var det väl tänkt, försöker ju komma ut på minst 3 i veckan, men ännu hellre fler, för att långsamt bygga upp konditionen. Men när jag jobbar är jag ofta trött när jag kommer hem och då blir det inte så ofta måste jag erkänna, men får ju motion på jobbet. Enligt min Iphoneapp snittar jag 10k steg per dag, och det är jag ändå nöjd med!

Ha en fin söndag!

Likes

Comments