Header

Som ni kanske misstänkte så flyttade vi äntligen i onsdagskväll. Kim kom hem från jobbet och hade fått infon att det bara var att köra. Och vi som hade två dagar framför oss där vi jobbar helt olika, hade inneburit väldigt tidig kontra nattlig 2,5 kilometers promenad för någon av oss. Vilket vi bestämde oss för att slippa.

Alla möbler vad över på ca 1,5 timme. Tacka gudarna för en flytt på två kilometer och världens bästa flytthjälp säger jag bara - i form av lillebror och vår nya hyresvärd/Affes morfar. Nu har vi "bara" en jäkla massa lådor fyllda med saker som vill hitta sin plats i vårt nya hem. Det tar sin lilla tid, men oj vad jag trivs. Så mysigt att gå runt och greja.

Alfred blev hämtad tidigare från dagis igår på grund av feber. Alla nya ungar på förskolan var hemma nu i slutet på veckan, sjukt att det aldrig verkar slå fel under inskolningsveckorna. Så idag vabbar jag halvdag och åker in ikväll och jobbar 19-23.30. Helt okej pass, för sen är det banne mig helg i tre dagar!

Likes

Comments

Jag har sinnessjukt dålig kosthållning när jag är ensam. Det spelar ingen roll om det finns en mataffär i närheten eller en lunchlåda i kylen. När jag är själv äter jag choklad och chips som huvudmål. Typ jämt. Lösningen på det problemet blev att skaffa barn - man är aldrig mer ensam!

Jag följer serien Pretty Little Liars. Inte slaviskt, då jag sällan orkar leta reda på vilket avsnitt jag är på. Men ganska. Och blir dessutom skiträdd av den. Jag blir 27 i år. Alla celler i kroppen skriker bara NEJ.

När jag gick på förskola åt jag upp mitt eget snor som jag själv lagt på tallrikskanten då jag inte visste vart jag skulle göra av det. Denna händelse blev så uppmärksammad att den var med på topp 3 roligaste händelser någonsin på förskolan när de firade en jubileumsdag för x antal år sedan. Mission accomplished.

Jag snodde en ögonbrynspenna från ICA för snart ett år sedan. Halvt ofrivilligt då den hamnat bakom skötväskan i vagnen. Var helt enkelt för lat för att gå över hela parkeringen och in igen för att betala för den.

Mitt mellannamn är Margareta...

Inlägget är en del av @VictoriaJongards januariutmaning - läs mer här!

Likes

Comments

Mitt drömhem är en stor vit villa med liggande träpanel. Kanske ljusgrå, men förmodligen vit. Huset har en grå, möjligtvis svart eller orange, dubbeldörr. Stor altan och en medelstor gräsmatta.


Huset har ett grått kök och ett gråkaklat badrum, där kakelplattorna har storleken större. Väggarna är rakt igenom vita i hela huset i övrigt. Det finns gott om förvaring och rummen är lagom stora. Öppen planlösning är ett stort nej.

Men viktigaste av allt så är huset fullt utav barn och kärlek. Det är mitt drömhus det.

Inlägget är en del av @VictoriaJongards januariutmaning - läs mer här!

Bilderna är lånade från Pinterest.

Likes

Comments

Hej på er! Jag vet, januariutmaningen uteblev idag igen. Men det är på grund av en anledning. Gissa vart jag befinner mig? Är helt slut efter kvällens spontana beslut, så vi hörs imorgon istället. Kram!

Likes

Comments

Begrundan

Jag bryr mig inte om vad alla säger. Förskolan är ett sjukt påhitt. Nödvändigt, men sjukt. Folk må ha gjort det i urminnes tider. Men det blir varken lättare eller normalare för det. Med modet på topp, efter att Kim talat om hur bra det gått att lämna de två senaste dagarna, så var det imorse min tur att lämna. För första gången. Någonstans visste jag att det inte skulle gå vägen.

Vilket det heller inte gjorde. Alfred skrek lungorna ur sig när jag gick. Och jag hann inte ens komma utanför grinden innan jag själv började fulgråta som aldrig förr. Satte mig i bilen, ringde Kim. Ställde oss frågan varför i helvete vi gör detta. Jag var nästan redo att ringa jobbet för att säga upp mig på studs. Jag gör inte detta. Vi ska sitta ihop tills dagen vi dör. Efter att Kim lugnat mig lite och gråten satt sig i halsen istället så gick jag ur bilen. Var bara tvungen att lyssna och se om jag såg honom. Han blev buren utav en av pedagogerna.

Det kommer säkert att gå bra idag. Jag är nog den som kommer att må värst. Jag har precis vart och köpt färg och ska hem och måla om Alfreds säng och köksstolarna. Och hoppas att klockan springer fram till 14.00 när jag äntligen får hämta min lilla skrutt. Jag ber till högre makter att detta bli lättare med tiden...

Likes

Comments

Så här ser veckans moodboard ut! Fantastisk - inte sant? Det är en hel del fjärilar i magen måste jag säga.

Jag jobbar sena kvällar hela veckan. Vilket kändes lite dumt så här i efterhand, att lägga kvällspass en hel vecka. Men men, jag har mig själv att skylla. Jag är åtminstone ledig på onsdag, så skönt!

Men veckans största händelse är väl ändå att vi äntligen ska få flytta in i vår nya lägenhet! Tjoho vad vi har längtar efter detta! Eftersom vi inte kan vänta till i helgen så kommer vi nog smygstarta redan imorgon och på onsdag.

Veckans andra största händelse (och dagens!) är att Alfred fortsätter inskolningen på förskola. Och det med bravur. Idag var han där helt själv mellan 10-14, Kim satt stundtals i personalrummet och stundtals i vår nya lägga byggandes en sängstomme. Alfred somnade till och med invid en av pedagogerna. Jag får bokstavligt talat både fjärilar och klumpar i magen av det. Så jäkla skönt att det gått bra, att han verkar trivas. Men också lite lite jobbigt. Jag vill inte att han ska glömma vem det är som älskar honom mest på hela jorden - det är ju jag!

Nåväl. Vi ska fira min mellanstora lillebror också som fyller 12 i helgen!

Likes

Comments

Januariutmaningen

Jag är en riktig mes hörni. Så denna lista kan göras lång. Sätt er ner, ta nåt att dricka, för nu kör vi!

Smärta. Innan förlossningen var jag nog värre. Men efter att jag insåg att jag klarade av det med bravur och inte blev avskräckt, utan snarare längtar tills nästa gång, så måste jag nog säga att jag är tåligare än vad jag själv tror. Men rädslan för smärta är likväl kvar.

Döden. Jag är en extremt orolig själ och är livrädd att mista nära och kära. Mitt eget liv också för den delen, men den rädslan är inte lika stor.

Djur. Jag är rädd för de flesta djur. Husdjur går oftast ann, om det inte är en ettrig hund. Vilda djur går fetbort.

Ensam. Att bli lämnad är jag beyond livrädd för. Av Kim, Alfred, annan familj.

Olycka. Jag är så himla orolig och rädd över att Alfred, framför allt, ska råka illa ut på något vis. Sjukdom, skador, nedstämdhet. Allt! Jag önskar att jag kunde skydda honom mot allt ont i världen. Men det går ju inte, så man får väl helt enkelt se till att finnas där. Jämt.

Skräck. Varken spökhus eller skräckfilmer är något jag klarar av. Serier som Beck och Pretty little liars får mig ofta att gömma mig bakom en kudde.

Prata. Jag är extremt blyg inför nya människor och att hålla presentationer och liknande. I vissa fall kan jag må både fysiskt och psykiskt dåligt i ett par dagar innan jag ska prata inför folk eller träffa någon ny på exempelvis en arbetsintervju.

Flyga. Japp, denna klassiker är med också. Jag får fruktansvärd handsvett och hjärtklappning av minsta lilla luftgrop när jag flyger. Skräckexempel i form av verkliga händelser och filmer kommer ofta upp i huvudet och jag föreställer mig vilka passagerare som skulle kunna vara potentiella kapare.

Jag skulle kunna fortsätta en stund till. Men det får räcka för idag!

Inlägget är en del av @VictoriaJongards januariutmaning - läs mer här!

Likes

Comments

Januariutmaningen

Goood morgon. Ja, som ni kanske märkte så tog jag en paus härifrån igår. Det blev ingen vidare helg denna vecka då vi skolat in och nu blev det dessutom helgjobb för min del. Så jag känner mig helt slut nu.

Svaret på gårdagens rubrik kommer därför nu. Min allra största dröm. Då önskar jag mig hälsa och livslång kärlek för alla mina nära och kära och att världen kunde bli en bättre plats för oss att leva på. Kort och gott.

Vi hörs lite senare med dagens rubrik!

Inlägget är en del av @VictoriaJongards januariutmaning - läs mer här!

Likes

Comments