Måste säga att livet rullar på ganska bra :) Adrian växer och är en sån stor kille nu, lilla gossen har fått en liten tand .. stora killen ! Livet som mamma är helt underbart, för det mesta iallafall, han sover lite bättre vissa nätter, men vissa nätter är kaos.. Försöker tänka tillbaka hur liten han faktiskt va.. men det är svårt att minnas och föreställa mig det.. för nu är han så stor. Skiner upp som en solstråle när pappa kommer hem från jobbet .Min lilla prins. tittade på videon från dopet och tårarna bara kom.. så mycket känslor.. Vissa klagar på att Adrian är så gnällig och såååååå bortskämd, men sitt själv men ditt nyfödda lilla barn i ett litet rum som är lika stort som en fyllecell, du kan inte gå någonstans utan du är fast jag daniel och Adrian i 7 VECKOR . så ska vi se om ni säger likadant, är så jävla trött på allt klagande att han är så bortskämd och blabla.. testa sitta "inlåst" som vi gjorde så kanske ni kan förstå själva att barnet blir BORTSKÄMD då det inte finns ett jäkla piss att göra förutom att gosa mysa och ha sitt barn nöra..


Älskade lilla pris, mamma älskar dig över allt annat , jag gör allt för dig ..


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Läkarna sa att det kommer ta en tid för mig att ta in och inse vad som har hänt.. Jag har varit medveten om det hela tiden men bara "stoppat in allt i en låda" och gömt den för jag inte orkar ta itu med alla känslor pga av allt som hänt, känner att jag inte har haft tid eller någon ork att bearbeta allt. för jag har enbart fokuserat på Adrian,min älskade son, som jag älskar honom.. Folk tror att jag är så stark som ha "karat allt som hänt så bra" men sanningen är att inom mig skriker jag av smärta. Mår riktigt dåligt måste jag erkänna. Jag visar det inte bara.. Så fort jag går oc lägger mig spelas allt som hänt upp som en film i mitt huvud, Jag minns allt i varje detalj, Från att på natten den 9/8 fick riktigt ont i magen, skulle bara gå upp och kissa då det gör så jävla ont i magen att jag tror jag ska svimma, en riktigt starkt tryck neråt och jag vet inte vad jag ska göra, vattnet har ju inte gått så jag fattar ingenting..knipa eller krysta.. ska försöka gå in i sovrummet och väcka Daniel, men mina ben kan inte bära mig så jag kryper in sovrummet och halvskriker till Daniel att han måste ringa ambulans för barnet kommer, Jag var självklart helt hysterisk för jag visste inte vad jag skulle göra.. Kände paniken komma medans Daniel var helt lugn. Som sagt jag minns allt som om det hände inatt.. Och läkaren hade rätt, jag byter ihop allt som har hänt kommer på en gång nu. Och jag är så jävla ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. nu inser jag allt och alla känslor kommer på samma gång, Och till alla er som tycker jag är så stark ska jag bara äga att det är en stor fet fasad, för jag är inte stark och jag okar inte vara stark . Finns inga krafter kvar,känner mig helt förstörd.Tårarna rinner och allt är skit.. Nu förstår jag hur folk om är deprimerade mår. fyfan säger jag bara.. Ni tänker nog " skärp dig du ska vara stark för din sons skull" men vet ni vad, hade ni varit med om allt jag var med om skulle ni fan inte känna så kan jag säga. För det jag var med om var fan det hemskaste man kan vara med om, Tänkte inte på det på sjukhuset för då var alla tankar på min son såklart en de sa att jag kommer fatta och inse efter ett tag vi kommit hem, jag skulle förbereda både mig och Daniel att de kommer hända, och då kommer det som en "bomb" och jag kommer bryta ihop, vilket jag gör . De erbjöd att jag skulle få prata med en psykolog och bearbeta allt som hänt eftersom det var så dramatiskt, men jag tackade nej för jag kände att det inte behövdes på sjukhuset eftersom jag hade skjutit bort allt som hänt. Nu känner jag att jag kanske skulle tackat ja , För att få hjälp att ta itu med allt är inte så bra på att bearbeta saker skjuter alltid bort det precis som om jag "tog en låda stoppade i allt där stängde locket och kasade bort det" det är bara sån jag är. Börjar bli lite mycket för mig, och det är as jobbigt att behöva uppleva allt som hänt varje dag i mitt huvud. Är precis som att det visas som en film.. och det tär sönder.. Men jag älskar min son över allt annat, och han är det starkaste och den största kämpen i världen. Så liten, men så stark,du kämpade så hårt varje dag, varje minut och sekund för ditt liv.Du ville leva och komma till din mamma och pappa.. Du är en riktig krigare älskade Adrian, Mamma är så stolt över dig.

Likes

Comments

Har legat och tänkt en hel del nu på sistone.. Tänkt mycket på tiden uppe i jönköping och Adrians födsel, har funderat mycket på när min älskade son låg där och kämpade för sitt liv helt ensam, jag undrar om han kände att han va ensam, att jag inte va där så han fick känna min närhet och trygghet. Tänk om han kände att vi bara lämnat honom att vi inte fanns där att han blivit övergiven av sina föräldrar. mår riktigt dåligt när jag funderar på det, det enda jag kunde göra var att stå bredvid och hålla hans hand och prata med honom, sen blev han lämnad själv, jag kunde inget göra bara be för mitt barns liv, jag kunde inte ta upp honom , hålla om honom och se till att han var trygg hos sin mamma . De flesta får uppleva att få sitt barn direkt på bröstet så man får den kopplingen mellan mamma och barn direkt, det fick inte jag.. det tog över en vecka innan jag fick hålla honom. och det va det underbaraste ögonblicket i mitt liv.

Nu är han så stor våran grabb, han jollrar för fullt och skrattar och ler, han är mitt livs största mirakel




Likes

Comments

Våran älskling är nu tre veckor . Var beräknad idag. Har inte blivit mycket skrivande då det har hänt så mycket . Våran älskade son bor hos oss inne på rummet 24/7 nu och gör bara mer och mer framsteg. Dom testade att ta bort hans syrgas och det klarade han kanon bra i tre hela dagar , sån stolt mamma. Han går även upp mer och mer i vikt för var dag, idag vägde han 1980 g och 41 cm lång 😀 längtar så efter att få ta hem honom nu.. börjar bli ganska drygt på sjukhuset nu så vi hoppas på få åka hem med våran son snart. Har även varit ute på första promenaden med han och det tyckte han mycket om. Daniel och jag ska spendera våran första natt hemma sen Adrian föddes och det känns väl sådär.. saknar han så mycket men åker ju tillbaka imorgon. Alla säger att kärleken till ens barn är det finaste och värdefullaste som finns, och det förstår jag nu när jag själv har barn . Det går inte ens att beskriva den lycka och kärlek jag känner till denna fina unge. Mamma och pappa älskar dig så mycket ❤

Likes

Comments

Igår va det en vecka sedan våran son föddes. Det har gått fort. Och har hänt så mycket sedan han föddes, mer och mer slangar försvinner vilket är en stor lättnad för alla 3. Vi sköter de mesta sond matningarna under dagarna och kvällarna, även blöjbyte!☺ så skönt att både Daniel och jag kan hjälpas åt med det. Jag är fortfarande väldigt trött och ser ganska sliten ut, men måste man pumpa bröst mjölk var 3:e timme oavsett dag kväll eller natt så blir det lätt att man känner sig ganska slut. Och det känns underbart att bröstmjölken är igång då Adrian enbart får min mjölk som mat. Han har inte behövt någon ersättning utan bara mammas mat 😅 idag har vi även fått ha han några timmar inne på vårat rum och då har det blivit massor av mys både hos mamma och pappa. Legat i sängen och haft han liggandes på oss. Så underbart. Ha så smått börjat lägga han vid mitt bröst med så jag hoppas snart få börja försöka amma. Nu snuttar och gosar han mest när han ligger där. Du underbara unge vad du har kämpat du är bara en vecka gammal med du har klarat så mycket och återhämtar dig så bra. Mamma och pappa älskar dig till stjärnorna och tillbaka ❤❤

Likes

Comments

Våran älskling är så duktig !! Nu är respirator borta vilket är riktigt skönt , han har lite syrgas nu. Att det så bra ut så vi är riktigt lyckliga nu när allt går framåt och att han är så duktig.. Vi är inne hos honom väldigt ofta och klappar och pussar och pratar med honom . Han gillar att hålla i Daniels finger :) .. igår var mamma och pappa Bettan och Ferdis här och senare på dagen va Daniels syster Elinor även på besök. Idag har Daniels mamma varit här . Och varken Daniel eller jag har någonsin varit så stolta som nu när man får visa upp sitt egna barn . Idag för första gången har vi fått hålla Adrian och den känslan är obeskrivlig. Vad vi har längtat efter det. Vi ha även fått lära oss att sond mata honom. Och vi har även fått sköta det själva. Daniel tycker jag är som en kossa som bara pumpar och pumpar 😂 men så är det ! Snart dags för att gå in till lill fisen och ge honom mat och säga godnatt. ❤

Likes

Comments

våran lilla grabb krigar vidare och är så stark så, han har inte krampat en enda gång vilket är jätte bra! Dom röntgade honom igår och allt såg bra ut och alla organ va fina med. Allt är så mycket positivare nu och man känner sig lite lugnare. Tycker fortfarande det är jobbigt för man vill ju bara ta upp honom men man får snällt stå jämte och nöja sig med att klappa lite. Fick prata med tjejen från ambulansen som förlöste Adrian i telefon igår och hon blev så rörd av att höra att allt verkar ljust för honom. Tänk vad mycket människor det är som bryr sig endå.. utan ambulans personalen och alla läkare hade våran son inte överlevt så ett stort tack från våran hjärtan till er. Vi fick även möjlighet att ge en liten puss på kinden på Adrian innan idag och det var så mysigt. Haft besök av Linda och Mikael idag med, dagarna går så sakta. Idag har både Daniel och jag konstaterat att Adrian har mina läppar och Daniels tår. Han är så fin våran älskling . Nu ska vi gå in och säga godnatt till Adrian. ❤

Likes

Comments

20160809 klockan 04.00 föddes våran son Adrian

3 veckor tidig och allt fick väldigt fort. Började få värkar men var inte regelbundna, sen gick allt så hemskt fort och innan jag visste ordet av det va värkarna så intensiva och kraftiga att jag kände att vi inte kommer hinna in till förlossningen för jag kände att han var påväg, väckte Daniel klockan 3 som ringer ambulans så dom får komma. Dom kollar men säger att dom inte ser något så vi borde hinna . Vi hann 7 minuter Med ambulansen innan dom vad tvungna att stanna för huvudet var påväg. Så tji fick dem för det. När han kom ut så va han inte vid liv och jag fick panik och bara skrek varför andas han inte ?! Stackars Daniel som satt där fram i ambulansen och inte visste ett smack vad som hände. Men dem påbörjade hrl och även en ambulans läkare från värnamo kom och hjälpte till så vi kunde åka vidare. Blåljus och hela skiten. Snacka om att man va uppriven och i ren chock. Både Daniel och jag var väldigt ledsna och rädda. När vi kom fram blev vi placerade på intensiven direkt där de fortsatte med hrl. Och kopplade in honom i massa slangar och tillslut kunde han andas själv. Det beslutades att han skulle få åka till neonatala uppe i Jönköping för att få bästa vård och att vi fick komma efter senare när vi vilat. Inte för att det gick att sova efter allt som hänt men efter någon timme åkte vi oxå dit . Nu ligger våran kämpe i respirator och vi vet inte speciellt mycket än. Ska till läkaren halv 10 för att få information hur det går för Adrian. Stackars liten 1460 g är inte så jätte mycket. Och det ser ut som att det blir en väldigt lång tid här i jönköping för oss tre. Men vi krigar vidare, älskar mina fina killar ❤

Likes

Comments