23.44, min trapp uppgång.. där satt jag och stirrade in i telefon skärmen väntandes på att namnet skulle dyka upp i hopp om att äntligen så va i hans närhet..
Jag kände hur nervös jag va och hur jag i mitt huvud bad en bön för att turen skulle va med mig och inte få ett nej, ännu en gång.

23.51, de vibrerar och lika fort öppnar jag för att se vad han skrev.
Förstod ganska snabbt att turen inte var med mig men jag hade hopp ändå.
Jag ville göra allt för att jag skulle få va med honom.
Jag ljög ihop en historia om att mamma lät mig gå ut igen efter att jag redan kommit hem sent vilket inte stämde eftersom att jag aldrig kom hem utan satte mig i trapp uppgången för att inte behöva fråga mamma om lov för att få gå ut igen. Jag tänkte att jag ska sitta och vänta på honom här, han kommer säkert komma snart.

Min påhittade historia funkade mindre bra och jag kände mig bara dum, gråten i halsen blev bara värre..

Hur? Varför? Vad håller jag på med? Adriana ge dig vafan..
det är frågor jag ställer mig själv varje gång jag lyckas komma in i bubblan av att ha hopp om att få va i hans famn..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

hon vet att hon inte ska jämföra sig med någon annan än sig själv men hon har svårt för de. hon har svårt för att inte kolla på sina vackra vänner och inte tänka, varför har inte jag de hon eller han har. varför har hon långt hår och inte, varför har inte jag så fin kropp som henne, varför har hon 10967 killar efter sig men jag har knappast en. varför är hon mer omtyckt än jag?

detta händer henne hela tiden, varje dag. även med människor hon inte ens känner och jag tror inte att hon är ensam om detta verkligen inte. och hon är inte den ända som hatar att prata om de heller för att ofta tycker människor att de bara är konstigt och sjukt onödigt att tänka så. och absolut de kan jag hålla med om, det är jätte onödigt att sätta sig själv i sådanna tankar men tror människor på riktigt att man sätter sig där medveten. tror människor att man är som en robot att när jag vill jämföra mig så gör jag de och när jag inte vill så stänger jag av? tyvärr... hon som många andra gillar inte att prata om det för att ofta relateras de till att människor tyvärr tror att man bara vill att de ska tycka synd om en .. men så är inte fallet, inte alls och inte heller för att söka uppmärksamhet eller förvänta sig fina kommentarer. och hon önskar att folk bara vågade prata ut och prata just om jämförelse inklusive sig själv för att det är ett rent helvete. ett helvete som man ofrivilligt hamnat i.

*****

det va en onsdag kväll, när hon satt på bussen på väg hem från jobbet. hon hade jobbat med människor konstant i 10 timmar. redan tidigt på morgonen kände hon att det skulle bli en tuff dag. hon visste de efter att hon pussat sin syster hejdå när hon skulle gå till skolan och såg att hon hade tighta fina jeans som satt super fint. hon visste de när de första hon tänkte när hon kollade fick upp i huvudet "hon har smalare lår än vad jag har, och vad jag hade när jag va i hennes ålder. (ålderskillnad på 10 år. hon 20 år och hennes syster på 10) även fast hon inte är jätte troende bad hon snabb bön där hon bad om att gud snälla kunde hjälp henne så hon kunde sluta med vad hon höll på med. men de va inte så enkelt. det fortsatte, hon hade duschat när hon kollar sig i spegeln och kollar noggrant på hennes lår där hon får syn på celluliter precis på kommer tanken "jag har mer celluliter än min mamma och till och med mormor" "fy vad äcklig" efter en suckning sätter hon påsig och väljer att skippa frukosten.

väl på jobbet där hon står i kassan på stormarknad börjar tankarna rulla, varenda tjej/kvinna hon får syn på hittar hon något att jämföra. hon gör det inte medvetet, det är hennes hjärnspöken som gör det. så tänk er, en hel dag men att hitta jämförelser hos allt som har två ben. hon kände sig illmående, orkeslös och svimfärdig, ganska direkt ringer hon för att få ta sin rast sagt och gjort hon gick snabbare än vanligt till stämpelklockan för att sedan rusa upp till toaletten där hon fick va ifred och bara såg fyra väggar. det brast ut, illamåendet släppte så fort hon fick spy och så fort hon hade gråtit klart av all tygd hon hade i sina axlar. rasten gick ovanligt fort och lika snabbt var hon tillbaka bakom kassadisken med ett hjärta som slog för fort och en rädsla som gav henne skakningar för hon vågade inte prata med någon och berätta vad som hänt henne och hur hon mådde.

klockan slog 19 när hon hör en röst säga tack för idag Adriana, bra kämpat.

frihet.

väl på bussen går dagen som passerat om och om igen i huvudet. hon har skakar fortfarande men hon kniper allt hon har för att de inte ska vara synligt. hon kramar om sina händer hårdare än någonsin för att försöka håll tillbaka tårarna.

även fast hon inte gör eller tänker som hon gör medvetet så trycker hon ner sig själv för att hon gör de. hon hatar att hon inte vågar prata. hon hatar att hon inte tillåter sig själv att bara få prata ut.

jag vill bara prata ut!

(ett av många exempel som händer inte bara mig utan många andra också)

Likes

Comments

Hon sökte alltid uppmärksamhet hos dem som alltid hade påpekat hennes kropp, dem som alltid sa "din kropp är dröm" "vilken röv du har" "vilka störa bröst" osv.
Hon sökte uppmärksamhet hos dem som sa vad hon ville höra för att få vad de ville, hon sökte uppmärksamheten hos dem som gjort henne illa.

För ingen av dem uppskattade någonsin vem hon var eller hur hon var. Allting dem var ute efter efter var hennes kropp och de va precis vad dem fick.

Ingen vet fortfarande varför hon gav sitt allt till dem, eller varför hon sökte uppmärksamhet hos andra bara hon vet de.

Hon ät rädd för att bli dömd, hon är rädd för att få den stämpeln ingen tjej vill ha.

Hon är rädd att aldrig bli tagen på allvar eller ens tro på att någon vill ta henne på allvar.
För varför skulle någon vilja ta henne på allvar om ingen har gjort de hittills, inte ens hennes så kallade styvpappa.

Jag menar vem skulle inte va rädd efter att få höra ord efter ord, lovord efter lovord, blick efter blick.. och som tillslut alltid fick höra att "allting bara va för att dem vill ligga med henne"

Hon kom till den gränsen där hon gav sig själv En chans att gå vidare och ta sig ifrån allt ont och allt hon själv gett sig in på.
Hon älskade sig själv och hade förlåtit sig själv för vad hon gjort mot sig själv under dessa tre år.

Till en dag när hon tryggt duschar i sitt hem, den dagen för hon inte var medveten om att hon kommer skadas för förmodligen resten av sitt liv.

Hon duschar när hennes styvpappa frågar om hon kunde öppna in till toaletten för att han behövande kissa snabbt. Självklart öppnade hon med tilliten till han skulle kissa sen gå ut så fort han var klar. Men hon visste inte att han hade en åtanke.
Toaletten hade mörka drapperier som gjorde de omöjligt att se igenom.
Hon fortsatte i vilket fall och duscha till de går 3-4 minuter och hon börjar undra vad han håller på med, hon ställer frågan och får till svar "jag är klart snart"

2-3 minuter till går och hon säger kan du gå ut för jag är klart strax så jag kan gå ut.

Hon hör att han spolar och då stänger hon av duschen i väntan på att han ska gå ut, MEN han går inte ut utan då hände de oväntade.
Draperiet öppnas hastigt till duschen där hon, JAG står, naken, sårbar och svag.

Hans blick, den kommer jag aldrig glömma, den blicken som alltid kommer gen mig en klump i magen och som alltid kommer medföra smärta.

Hon skrek, hennes tårar rann, hennes tankar var överallt, hon var rädd.

Hennes styvpappa hade precis försökt med något som tack o lov inte gick till något mer allvarligt... men med de som hände räckte för att hon skulle bli förstörd, det räckte för att hon skulle ändra sin bild av vad hon ville åstadkomma.

Tänk att han gjorde de trots att han visste mycket väl om vad hon gått igenom och allt som har förstört henne förut.
Men han min så kallade styvpappa valde den dagen den 1a oktober att förstöra och ta sönder en ung flickas bild på sig själv.

Blickar hon aldrig kommer glömma, människor hon aldrig kommer förlåta, saker hon alltid kommer ångra och tomma ord hon alltid kommer få höra.
-
Men än får hon frågan
"Varför ser du ner på dig själv?"

Likes

Comments