Hej på er! Förresten innan jag fortsätter med inlägget så kan detta inlägg likna något jag tidigare skrivit, jag själv har ingen aning men det känns så. Kände bara för att rensa tankarna jag bär på. Det jag gått o tänkt på eller som finns med i mitt huvud varje dag är hur man kan känna sig så misslyckad, det strunt samma vad man än gör så misslyckas man. Jag är 21 år gammal snart 22 i december, och jag har varken ett hederligt jobb, bil eller någon att leva livet med, jag bor hemma hos min förälder. Jag har inget eget. Känns mer eller mindre som man står o stampar och sparkar i gruset men kommer ingen vart. Jag har försökt i 2 årstid med att få jobb och på senare tid har jag lagt ned många timmar på körkortet men kommer ej någon vart där heller, jag menar... jag har gjort 2 skrivningar och 2 uppkörningar och misslyckats. Dom sakerna jag drömmer om är så långt borta och jag sitter bara fast i livet. Det kan ha med att göra att jag inte tror så speciellt mycket på mig själv längre, känns som om man blir mer o mer osäker på vem jag är. Liksom vem vill jag vara? Jag vill vara den som har allt med vad vuxen livet har att erbjuda som jag sa nyss om körkort, eget ställe och någon att leva med, men det känns så långt bort så att det blir overkligt. Det är lätt att säga att det är bara att rycka upp sig o visa ett jävla anamma och visa att man kan och vill, och ja det köper jag men det finns något inom mig som säger att jag kommer misslyckas och då blir jag super nervös och allt blir pannkaka. I och för sig har allt jag gjort blivit pannkaka så det är väll en gammal onödig vana I guess.. genom att jag snart är 22 år gammal och min vänner i stort sätt lika gamla, men man ser så stora kontraster mellan oss, dom har i stort sätt och allt det där jag vill ha, känns mer eller mindre som jag lever som en 15-16 åring som bara finns där helt utan anledning.

Och mitt mående kommer bara bli sämre än vad det redan är. Att bara gå hemma o bara finnas till tär på psyket så mycket. Jag har undrat flera gånger varför just jag finns, jag har ju inte tillfört något vettigt någon gång överhuvudtaget som jag känner det som. Eller ja.. en vettig sak kanske, och då menar jag självklart bloggen men jag får dåliga ord pga det, det är bara trams eller att jag grinar ut över bloggen bla bla bla.. med bloggen så kändes det som om jag kunde komma någonstans med den, att någon viktig person skulle få nys om den o läsa och sedan sprida den och omvandla detta till något stort, visst det är önsketänkande från min sida och det låter säkert ganska löjligt men man måste få ha löjliga drömmar. Bara för att "alla andra" tycker att det du gör är fjantigt/löjligt behöver inte betyda att du tycker att det är löjligt. Man ska göra det man älskar och alltid sikta stort, vem vet vart du kommer hamna i framtiden. Men just nu vet jag inte vart jag ska sikta, även om de hårda ord jag får höra så tär det på mig. Jag blir mer o mer kritisk till mig själv, och att någon säger & tycker att min blogg är löjlig, det gör lite ont faktiskt med tanke på det jag lagt ned på denna blogg. Detta är något jag tycker om att göra, men jag har funderat länge på o bara överge bloggen o växa upp. Men det betyder inte att jag kommer komma någon vart? Kommer ändå hamna på ruta ett i vilket fall. Fick dock en kommentar av en herre som tyckte jag skulle skriva min egen bok, men jag kände genast hur i hela friden ska det gå till.. det är samma grej där, jag kommer säkert att misslyckas med det med så det blir också pannkaka. Gud vart ska jag ta vägen? Jag skulle kunna bara sitta o skriva att ta ingen skit från någon , gör det DU älskar och allt det där, men om man tvivlar såpass mycket på sig själv så är det så otroligt svårt. Antar att många kan känna igen sig i mitt tänkande, vad gör just DU för att få allt att fungera?
Jag är nog mer av den kalibern som ger upp alldeles för lätt i alla lägen. Men jag vill inte vara den som ger upp och jag går alltid in med den attityden att jag ska klara detta och sen kommer man till verkligheten att det inte funkar så och då blir allt rent utsagt åt helvete.

Trots hur jag mår inombords så möter jag alltid folk med ett leende, liksom jag pratar sällan med någon om hur jag egentligen mår. Jag brukar oftast skita i mig själv och tänka på hur andra mår, jag kanske måste börja ta hand om mig själv... jag vill ju såklart att alla i min omgivning ska må bra och då går allt tänkande till det så jag glömmer bort mig själv i deras problem. Jag kan inte leva mitt liv såhär. Le, du kanske gör någons dag bättre.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Tänkte lägga upp lite bilder från min adoption och en bild från mitt dop. De flesta bilderna är från Rumänien och några härifrån Sverige. Kan berätta någon dag lite djupare om bilderna. Detta får duga så länge 😉

Likes

Comments

Hej på er! Det var ett bra tagsen nu jag la upp någonting så kör bara en liten update här. Varför jag inte lagt upp något är för att jag inte har så mycket att skriva om för tillfället. Det kommer kommer fler inlägg så fort jag har något att skriva om. Men nu får vi nöja oss med lite sommarbilder🍓☀️

Likes

Comments

Godmorgon eller godförmiddag !
Kort inlägg! Så idag är det Valborg! Är dock inte så förtjust i högtider för jag vet att ingen kommer höra ah sig eller något sånt, jag vet att jag kommer få tillbringa denna kväll hemma. Rätt surt ändå.. men men. Har nyss vaknat i alla fall och det är stålande väder utan för fönstret, snart sommar 😉☀️. Så vi får se vad denna dagen bjuder på, har inte bestämt något eller så. Känner redan en känsla med att det är en sån här högtid...
I alla fall ta hand om varandra ikväll , det lär behövas.
Hoppas ni får en trevlig Valborgsmässoafton!
Låt brasan brinna! 🔥

Likes

Comments

Tjena! Det var ett tagsen jag bloggade nu men det är pga att jag har praktik & inte så mycket att skriva om för tillfället. Men jag tänkte prata om min diagnos utredning som börjar ta fart sakta men säkert. Var på ett möte på psyket och fick prata med en kvinna där som kollade lite hur jag är och frågade frågor, hon gick även igenom de papper jag fyllt i för några månader sen. Det var ett bra möte men nästa möte kommer komma längre fram, hon tippade på i juni eller juli. Hon sa att jag hade alla kriterier för ADHD av det hon märkte på mig och de jag fyllt i på papperna. Men känner hur svårt det är att hålla fokus på möten och även sitta still, det liksom kryper i hela kroppen och jag blir stressad, om jag summerar det så blir det mycket i huvudet att hålla reda på. Efter det mötet så var det vidare till praktiken! Har haft praktik nu snart i 2 månader, slutar typ 12 maj eller så, tiden går fort! Har inte så mycket mer att säga i dagens inlägg, så vi avrundar här och nästa inlägg kommer inom kort.

Likes

Comments

Hej! Det var ett tagsen jag bloggade, känner att motivationen sjunkit lite till och från men måste bara ha mer material att skriva om. Skulle kännas mycket lättare med någon som sa till mig vad jag ska skriva om, när inläggen ska publiceras osv.. sugen på att hjälpa mig? Bara att maila mig eller skriva på Facebook. Jag gillar att blogga men jag känner att jag har för lite läsare och vill gärna ha fler som tar del av vad jag skriver, jag vill kunna hjälpa så många som möjligt som sitter i min sits och sen vore det även kul att höra deras historia och hur dom reflekterar över det. Min mail kan jag skriva längst ned i detta inlägget. Uppskattar all hjälp jag kan få, vill bara bli bättre o bättre!

OBS ett "riktigt" inlägg kommer till veckan eller imorgon.

Mail: GabrielWidstm@outlook.com

Facebook: Gabriel Widström

Likes

Comments

Hej! Blir inget vanligt inlägg idag då jag måste sätta mig ned o planera vad jag skriva om, så jag lägger in några bilder i stället. Hoppas det funkar lika bra 😉
/Gabriel

Likes

Comments

Hej på er! Som rubriken lyder så tänkte jag prata om hur det är med mig och hur det får för mig just nu. Nu känns det som det mesta funkar faktiskt, har äntligen bokat teoriprov & uppkörning för B kort (Bil körkort) efter ca 3 år! Och bara det kändes hur skönt som helst ich aldrig känt mig mer motiverad till att klara av något, aldrig känt det förut, någonsin. Bara jag klarar av det så kanske man har större möjlighet till ett riktigt jobb, då jag tillslut kan jobba ihop pengar till en lägenhet och flytta hemifrån som jag längtar sjukt mycket till, vara känslan av att ha ett eget ställe du kan vara dig själv på o göra vad du i stort sätt vad du vill med. Enorm frihet. Nu ska fan inte mina tankar stoppa mig mer.. alla dessa negativa tankar jag bär på dag in och dag ut ska bort, jag ska höja mitt självförtroende, jag ska inte låtas tyckas ned av någon, jag ska ta avstånd från dom som inte menar mig väl, jag vill ha en nystart på livet.
Vore så skönt! Sen är det inte bara att starta ett nytt liv, det krävs mycket mer! Som att ha en säker grund att stå på och mod framförallt, utan mod så kommer man inte långt och jag tycker även att man ska våga tro på sig själv att man kan klara av vad som helst, inget är omöjligt! Om du har det jobbigt med dig själv så har kanske en lösning eller i alla fall ett gott råd och det lyser såhär 👉🏻Jag tycker att DU ska stå upp för dig själv, tro på dig själv och vara den DU är och låt ingen ändra på DIG

Denna veckan som varit har jag även gjort en egenremiss för en ny diagnos som jag vill utredas för. Och diagnosen är ADD. Men vad är ADD? Jo ADD är som ADHD fast utan hyperaktiviteten. Sen finns det säkert någon mer skillnad men inte vad jag vet. Så i alla fall så väntar jag på det mail som det kommer o stå att min utredning börjar, ska bli intressant. Jag tycker inte att man ska gnälla eller se sin diagnos som en nedgång eller så, använd och se den som en superkraft som ingen annan har, tro mig det mesta blir väldigt lätt om du tänker så!

Jag tackar djupt för de fina kommentarer jag fått om bloggen, det motiverar till att göra fler inlägg men sen finns det de som tycker att det är fjantigt och bara tycker att jag söker bekräftelse och så är inte fallet , som många vet är det en unik blandning jag har och jag vill gärna dela med mig min historia och mina erfarenheter! Ska även tillägga att denna blogg är även opolitisk, skulle det komma upp någon typ av rubrik med följande text om diagnoser eller adoption så kan jag kanske kunna ta upp det men vill gärna hålla det mesta neutralt! Hoppas DU får en fin helg! 😜
/Gabriel

Likes

Comments

Hej ni som läser.
Jag har länge tänkt på att skriva detta inlägg men har varit nervös för att få veta vad folk kommer tro om mig efter detta, jag ska sluta från och med nu sluta o bry mig om vad folk tycker om mig för det är inte längre relevant. Jag tänker säga vad jag egentligen tycker om mig själv. Jag tänker länge måla upp någon falsk fasad eller tro att jag är någon som är stört, bäst och vackrast.. för jag är långt ifrån det. Jag tycker inte att jag är en bra människa, jag tycker inte att jag är värd något, jag är inte värd något över huvudtaget. Jag är en sån som misslyckas med allt jag försöker med, jag tanker sluta försöka snart, jag blir alltid besviken, nedstämd. Jag tycker inte om mig själv för mitt utseende, hur jag pratar eller hur jag för mig och uttrycker mig, och jag hatar min diagnos. Jag ogillar allt jag gör och det jag gör ska alltid kommenteras av precis alla. Såhär är det, jag vill knappt veta av mig själv, jaga hatar mig själv.

Jag är trött att bli kommenterad, jag är trött på vad folk tycker om mig, jag är trött att bli nedklankad, varför måste man finnas till? Känns så onödigt att ens existera, jag har aldrig gjort något som är bra, om jag nu försökt att göra det så har jag ändå misslyckats, jag är misslyckad. Jag är trött på att försöka, jag är trött på att vara JAG.

Det här är bara vad jag tycker, och grejen är att jag får höra onödiga och spydiga kommentarer av folk och grejen är att man inte ska ta åt sig av skit men jag gör det. Jag tar åt mig vartenda ord och tillslut börjar jag o tro på det, jag hittar det relevanta i de onödiga kommentarer jag får. Och det gör så att jag blir mer & mer labil för varje dag som går, har inget hopp om mig själv kvar. Jag har ingen större lust att träffa folk längre heller. Jag vill bara åka från Sverige o bara försvinna för ett tag. Vill åka någonstans där tar mig för den personen jag är, jag vill åka till någonstans där folk kan respektera mig, jag vill åka någonstans där jag kan få känna glädje och lycka, jag vill åka någonstans där jag kan vakna glad och gå lägga mig tryggt.
Mina dagar nu med humör och allt är verkligen upside down. Den glada Gabriel är bara en fasad.

Likes

Comments


Hallå igen! Hoppas ni haft en bra jul och ett gott nytt år. Tänkte börja blogga igen så vi kör!
Tänkte prata om hur o stabil och labil jag egentligen blivit. Varför har jag blivit så o stabil & labil? Alltså.. alla dessa tankar som gror i huvudet på en och det känns som om det blir bara värre, då kanske du tänker att det vore bra att ha gå till en psykolog? Tro mig har haft ca 3-4 st och jag tycker inte att det hjälper.. varför? Jo för att jag tänker så här att om jag berättar allt för denna psykolog kommer hen att hjälpa mig eller ska jag bara prata och inget händer därefter..? Finner ingen mening i det, och jag vet inte riktig vad jag ska ta mig till riktigt. Försöker att använda bloggen som ett ventilations verktyg och det kanske fungerar..
när jag brukar känna mig såpass o-stabil så är jag väldigt nere och säger inte mycket, och minsta felsägning eller påhopp från någon kan få mig att känna att jag är helt värdelös och jag har tänkt på detta länge, vem vet jag kanske är värdelös, jag kanske inte duger. Och det är då adoptionsfrågan kommer fram, varför blev jag bort adopterad? Var det för att jag inte dög, var det för att jag var oplanerad, var det bara för att jag var så värdelös, vill ingen ha mig? Sådana frågor är det som präglar mig nästan varje dag, i alla fall 80% av dygnet. O andra sidan så kan det bara vara så att mina neologiska föräldrar inte hade nog med pengar att försörja ett barn till, och man vill väll trots allt det bästa för sitt barn..? Jag skulle tro att det är så genom att jag kommer från den fattigare delen av Rumänien så det känns logiskt så, men ändå så går jag runt med de negativa tankarna om mig själv och det är något jag får kämpa vidare med.

Har hört att många sagt till mig att dom inte duger osv som jag känner men då har jag alltid varit den som säger tvärtom till dem, att dom duger att många älskar dom etc.. känns som om jag lägger mer energi på andras problem än mina egna och glömmer bort mig själv någonstans i andras problem. Tror jag är så som person att jag bryr mig för mycket om andra, vill alltid att andra ska må bättre än vad jag själv gör, vilket kanske är fel men vad vet jag..? Jag är bara mänsklig så..
Sen kan man även undra vad som händer om man går runt med dessa negativa tankar tillräckligt länge, kan bli destruktiv eller självmordsbenägen osv osv? Vilket jag inte vill bli eller vara, jag vill känna glädje av livet men än idag är det något jag inte gör. Det har gått såpass långt så jag bryr mig inte mycket om mig själv, jag skulle rent utsagt skita i om jag skulle krocka när jag är ute med mina vänner eller om jag skulle råka ut för en olycka, jag tänker mer att " händer det så händer det" visst, det är sjukt ego att tänka så och det är idiotiskt, för vem får lida när jag råkar illa ut för något ? Jo min nära o kära och vänner, jag tror och hoppas inte dom vill veta av att det skulle hända mig något som kan förändra mitt liv eller att det tar slut på ett tragiskt sätt. Så det är nog så man får tänka. Finns nog mer o skriva om detta ämne men klockan är nu när jag skriver detta 02:45 och jag ska upp tidigt så jag känner att vi säger punkt här. Kanske sticker in något i bloggen under veckans gång, vi får se! Tänkte även sticka in ett citat här " Livet är som en bok, du kan inte ändra de sidor som redan är skrivna, men du kan börja på ett nytt kapitel"

Så ni får ha det så bra så länge, Chaaao!
/Gabriel

Likes

Comments