Så, jag ska få byta medicin pga att jag mår så dåligt på den jag äter nu. Men, man blir ju nervös. Svarar jag dåligt på den här så kommer jag inte kunna gå tillbaka till den jag brukade äta pga att den nya är typ lika som den gamla, fast bättre! Krångligt? Ja, det tyckte jag också. Finns dock två till mediciner som kan fixas fram snabbt om så blir fallet.

Denna ständiga oro och ångest kring barnen äter verkligen upp mig.
"Mamma ligger och sover, låt henne vara."
"Ska mamma lämna på dagis idag?"
"Mamma är trött."
"Nej, ni ska inte vara i sovrummet, mamma vill vara ifred."
"Vart är mamma? Ska inte hon äta med oss?"
"Ska mamma följa med och handla?"
"Ska mamma följa med till Hamra?"
"Jag vill att mamma tvättar mitt hår."
"Jag saknar min mamma."
"Mamma orkar inte nu. Hon kommer sen"
"Mamma, jag älskar dig mest i hela världen. Du är min bästa mamma."

Jag försöker allt jag kan att hålla humöret uppe men det spricker igenom mer och mer för varje dag som går. Det är så jävla tröttsamt att vakna och känna sig typ dyngbakis varenda jävla dag. Jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna. Tänk om jag inte hade haft mina barn...

Allt detta har tärt nå så fruktansvärt på mitt förhållande till barnens pappa. Vi är på väg isär. Det känns som jag inte orkar hålla i handen mer. Vi tappar greppet snart och då är det över...

Det är lättare att vara arg än ledsen...


Nu ska jag fortsätta att smutta på mitt glas med bubbel och slötitta på idol. Finns inget bättre just nu än ytligt skit. Helt känslolöst, en frizon.

Puss & kram 🎀

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 1773 Readers

Likes

Comments

Nu jäklar var det längesen! En liten uppdatering ska ni genast få!
Jag mår piss och pina men är ändå glad. Eller nej. Jag är ganska sur av mig, faktiskt... Lättretlig och svarar sällan i telefonen. Men! Jag har ju mina stunder av endorfiner, jag försöker vara i dom stunderna. Annars är jag ganska bitter och väldigt tråkig. Jag försöker dock, spela apa och vara glad med barnen. Klistrar på ett leende när man är bland folk. Jag skulle egentligen föredra sängen, serier och en stor påse cheddarpopcorn! Men icke, man är ju mamma, har ansvar och ett samvete...

Cancern ser bra ut, åtminstone. Jag svarar jättebra på medicinen och får leva med dom förjävliga biverkningarna. Det värsta är väl att magen har rasat och magmunnen har tagit stryk, så ett gott skratt kan numera inte förlänga livet utan att jag hostar upp tarmarna.

Vi har flyttat, två gånger. Först upp till huset men jag vände i princip i hallen och grejade en ny lägenhet. Ella tjatar och saknar den gamla lägenheten (förstår dock ej varför), hon har fått en bästis som bor granne med oss. Dom sitter ihop nästan varje dag! Jag begriper inte varför hon klagar? Den nya lägenheten är större, med bottenplan och ny bästis, vad finns det att klaga över?

På fredag ska jag träffa min läkare. Det känns som jag har tusen frågor men får liksom inte upp någon i skallen?! Dom kommer väl, hoppas jag..

Nu ska jag stänga mina blå och lyssna på när min lilla bebis (som inte alls är så liten längre) som sover så djupt, tätt, tätt intill ❤️

Puss & kram 🎀

  • 1151 Readers

Likes

Comments

Jag vaknar på morgonen och är så trött så jag knappt får upp ögonen, fortsätter sen resten av dagen att känna mig hängig men så fort barnen sover och Mathias har somnat då kan jag inte sova. Jag blir pigg, tittar på serier, trycker i mig allt som går att äta. Det hela slutar med att jag ligger i sängen med myror i benen, pigga ögon men ett trött huvud.

Jag mår inte så värst bra nu, psykiskt. Ångestattackerna har börjat smugit sig tillbaka. Jag gråter och är arg om vartannat. Har totalt noll med energi. Barnen är dom enda som får mig att försöka kliva ur sängen på mornarna. Helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och sova bort hela dagar.
Men så kommer dom där dagarna när man känner sig lite glad, det är ofta dagar som är fullspäckade med saker att göra. Då mår jag bra. Jag mår också väldigt bra när min familj är glad, när vi gör saker tillsammans.

Jag är hemsk att leva med just nu, det vet jag. Krävande, sur, arg, irriterad, ledsen, ångestfylld, kort stubin. Jag ger inte så mycket kärlek. Jag försöker men det når inte enda fram.
Allt skit slog, och det slog så jävla hårt.

Älskar er, mina vänner och familj som försöker finnas för mig det allra bästa ni kan. Jag vet att jag är svår och krävande men utan er ingen Jenny. ❤

Puss & kram 🌸

  • 4200 Readers

Likes

Comments

I fredags hade tjejerna en överraskning till mig. Dom känner mig allt för väl. Tack för att ni finns! ❤

  • 5857 Readers

Likes

Comments

Idag blev det en tripp till sjukhuset, hämta mer medicin plus mina plåster för illamåendet.
Vi fick även träffa min läkare som hade väldigt goda nyheter. Vissa tumörer har helt försvunnit och dom stora har minskat markant! 👏🏼👏🏼❤
Vi är överlyckliga och väldigt lättade! Detta firades med några timmar på Andys lekland med våra älskade barn.

Denna dag slutade helt jävla perfekt!

Detta blev ett väldigt kort inlägg, jag är helt slut efter dagarnas ovisshet.

Här under kan ni se min lunga innan jag började med medicineringen och efter två månader med medicinering. 🌸

Ha det så himla fint och krama om era nära lite extra ❤

Puss & kram 🎀

  • 8422 Readers

Likes

Comments

Sitter i detta nu utanför röntgen och väntar på min tur. Idag händer det som jag både har längtat efter och varit så jävla rädd för. Dom ska titta om mina tumörer har minskat. Tänk om dom inte har det, tänk om dom har spridit sig. Det här är första gången jag är på riktigt rädd. Rädd för vad jag kommer få se.
Mathias är med mig nu, som vanligt. Skulle aldrig kunna sitta här ensam, utan honom. Gråten ligger nära, jag känner hur det bränner bakom ögonen. Fan. Vill bara få det här överstökat...

Dom kommer spruta in kontrast idag, jag är känslig mot kontrasten. Så, ikväll blir jag sjuk med feber. Det ser jag verkligen fram emot.... En lördag i en cancerpatients vardag.

Det blir massa mys ikväll iallafall, jag ska krama mina barn så hårt, äta så jäkla mycket gott och sen somna in djupt pga febern.

Kommer en uppdatering senare när jag har fått veta hur allt såg ut.

Puss & kram! 🎀

  • 7828 Readers

Likes

Comments

Fredagsfunderingar igen... Hur kommer det sig att vissa personer har lättare att ändra åsikter än andra? Är dessa personer svagare i psyket? Jag vet några stycken som har tyckt en sak en längre tid, och sedan träffat en ny partner som inte alls tycker likadant och då ändrar den andra sig helt. Hur kan man som människa helt byta åsikter om människors lika värde tex? Hur jävla svag kan man vara...

Jag blir så trött på folk, folk och deras dumma åsikter. Jaja, alla får tycka vad dom vill men antingen så tycker man rätt eller så tycker man helt enkelt fel.

För min del så har jag svårt att umgås med personer som har värderingar helt åt helvete. Personer som inte fattar värdet av andra. Egoister. Icke feminister. Rasister.


En annan liten fundering. Det finns en grupp på Facebook som heter "CANCER - Alternativmedicin forum". Där skrivs det att man kan bota cancer enbart med rätt kost. Jag var väldigt intresserad till en början tills folk började skriva till mig privat att jag ska sluta med min medicin. Hur i helvete kan en människa ta det ansvaret om mitt liv?! Det skrevs också idag att det är en förälders fel om ens barn får cancer. Jag tappar andan. Hur kan man lägga den skulden på en mamma eller pappa? Fine, socker är inte bra men skapar socker cancer? Min cancer är ett DNA-fel. Mitt DNA har fått en liten kortslutning och då bildades cancern. Som min läkare sa "Ren jävla otur!" Men enligt en grupp människor så är det mitt eget fel eller mina föräldrars fel.
Jag får en ångestklump i magen varje gång jag ser inlägg i gruppen (ja, jag ska gå ur den). Det skrivs, ät det, ta dom tillskotten, rena ditt vatten, ät absolut inte det och inte det och inte det och inte det. Jag vill leva, jag vill äta en god förbannad köttbit med ett djävulskt gott glas rött till. Ja, det kanske är dålig karaktär av mig eller så är det mitt sätt att leva på.
Ska man på allvar behöva få dåligt samvete när man ger sitt barn lördagsgodis? Nej, må gott, ät vad fasiken du vill och lev ditt liv. Sån jäkla hets på allting nuförtiden. Imorgon ska jag på bröllop och jag tänker då äta och dricka allt gott som bjuds utan ångest. Vi lever bara en gång, jag kanske lite kortare än vad som var tänkt men jag tänker då inte leva på sallad.
Så med det ur mitt huvud säger jag och dom två snickersrutorna i magen, sov så förbannat gott inatt! ❤

Puss och kram! 🎀

  • 7428 Readers

Likes

Comments

Socker... Hur svårt ska det vara att sluta med socker?
Tänkte att jag skulle ändra på kosten, både för vikten och cancern, försöka leva hälsosamt.
Då kom jag på den briljanta idén att bli vegetarian, för det måste ju vara hälsosamt? Klarade tre dygn innan jag höll på att dö på natten av total hunger!
Men, då läste jag att LCHF är en toppen-diet för personer med cancer. Så då körde jag på det i 1,5 vecka. Det liksom rann över när jag stod och lagade en LCHF-pizza och det lilla fanskapet smakade ren skit. Då kastade jag pizzafan i soporna och åt en stor tallrik med SPAGHETTI och köttfärssås, rena himmelriket!
Man blir så arg på sig själv, hur svårt ska det vara?!
Nu tror jag på träning, husman och inget godis. Man måste ju få leva lite också.

All uppmärksamhet har börjat lagt sig och det är skönt. Eller jag ska inte vara den som är den, jag älskar uppmärksamhet men det blev lite mycket där ett tag. Nu börjar vardagen falla på plats och livet rullar vidare. Skillnaden nu är att vi har pappan hemma varje dag, det är lyx!


Just nu ligger jag på en madrass i Hamra, Ella ligger på mina ben och sover och Mille ligger på min mage och sover. Vi är sjuk, alla tre. Pappan ligger utfläkt på soffan och sa precis "Jag tar hand om vårat tredje barn." Han menade då Holly, hunden... 😒

Nej, nu ska jag fortsätta guppa Mille och killa Ella i håret. Håller tummar och tår att dom sover hela natten.

Puss och kram! 🎀



  • 8521 Readers

Likes

Comments

Jag har cancer idag igen! 🎼 Men lika glad för det är jag men gladast är nog cancern!
TJOOOOOFADERIANREJ FADERITTAN FITTAN HEJ! 🎼

Nej men ja.. Vad ska vi skriva om idag? Jag är med i tidningen, det var ju kult. Dock dubbelhaka deluxe, svårt att gömma +20 kg övervikt. Jag har väl iallafall kunnat fått blivit smal nu när man är sjuk. "Sådär kan man ju inte skriva. Vem vill bli sjukt smal?!" Snälla! Jag vill! Eller, egentligen inte. Jag är faktiskt nöjd med hur jag ser ut nu men (men) det hade ju varit lite kul att känna sig smäcker som en lerduva. Det hör väl till att tappa matlusten och bli sådär "för smal"...? Nehe, Jenny ska bara må illa, vara trött och hungrig som en varg. Japp. Jag måste väl träna då, gå en promenad eller två, det vore väl skönt? Vem följer? .......inte jag.

Idag är det ju "Tillsammans mot cancer" på tv 4, det tror jag inte att jag kommer titta på. Eller kanske.. Ni kan ju titta och skänka en slant så kanske jag och alla andra blir botade! Mirakel händer väl?


Idag är en såndär dag som man bara vill ska ta slut. Ella är sjuk, Mille är sjuk, jag är dålig och trött och pappan är rastlös och less. Och när Mathias är rastlös så blir jag rastlös men jag är för dålig för att ens orka kliva ur soffan så resultatet blir myror i benen och irritation, ingen bra kombo. Jag offrade iallafall en halvtimme på att laga mat och sen blev det soffläge igen. Ella somnade klockan fem så hon kommer vara vaken inatt, men det mysiga får pappa ta hand om. Tur han finns, min karl.
Jag är grymt dålig på att visa min uppskattning men Mathias ska veta att jag är så djävulskt tacksam över att han finns här och stöttar mig till tusen. KÄRLEK!

Pratade lite med Frida idag, vi pratade pengar en del. Det är ju en ständig oro nu när man är 100% sjukskriven. Min sjukpenning är ju inte direkt guld. Så, vi googlade lite på stipendium och det tänker jag söka. Plus att jag har en sjukförsäkring som jag måste ringa om. Det kanske rullar in lite stålar om ett tag så vi kanske kan klarar oss någon månad utan hjälp. Vore ju grymt! Jag hatar verkligen att man ens ska behöva oroa sig över ekonomin efter ett sånt här besked. Men livet är ju inte en dans på rosor, uppenbarligen!

Hoppas på en bättre dag imorgon 🌸

Puss och kram! 🎀



http://www.arbetarbladet.se/gavleborg/sandviken/jenny-almen-har-obotlig-lungcancer-jag-har-alltid-haft-svart-for-att-visa-mig-svag

  • 12018 Readers

Likes

Comments

Skriver med mamma och irriterar mig över att det är så många som vill träffas, ta en kaffe, en snabb kram. Under våran konversation kommer jag på vad problemet är. Jag undviker att träffa "den där gamla vännen på kaffe", jag undviker att svara i telefon när vissa personer ringer, jag undviker att bli ömkad av folk som jag inte umgås så ofta med, för dessa själar får mig att känna mig sjuk. Dom har ju hört av sig för att jag är sjuk. Jag insåg precis att JAG är sjuk. Fasiken, vilket wake up call.

Jag måste kunna se dom som verkligen vill träffas, från hjärtat. Dom som faktiskt saknar mig. Dom som inte bara vill visa sitt stöd utan dom som jag har gjort en inverkan på förr. Vissa har ju varit hela mitt liv i flera år. Varför stöta bort dessa personer när dom bara vill visa att dom finns där?
Det är ju när man är som svagast som man inser vilka ens riktiga vänner är.

Kan man sluta älska den där bästisen man hade i 6 år? Som man "växte ifrån". Eller den där dagiskompisen som man var extra tight med enda till vuxen ålder, eller gänget man satt ihop med under tonåren, kan man bara sluta älska det man en gång älskade över allt annat? Det kanske är så enkelt att bara ta upp kontakten igen och försöka på nytt? Eller blir det krystat? Vad vet jag..

Jag ska försöka ta emot mer kärlek. Inte vara så jävla bekväm och leva i någon låtsasvärld där allt är som vanligt, för det kommer aldrig bli som vanligt igen. Aldrig.

Listan kan göras lång på personer som jag har älskat av hela mitt hjärta. Tänker tillbaka på minnen med dessa människor. Man blir alldeles varm och fnittrig. Många av er har hört av sig. Jag ska försöka att inte tänka "Jaha, nu passar det. Bara för att jag är sjuk, du har ju kunnat hört av dig tidigare." Men det är väl självklart att folk hör av sig när man blir sjuk! Jag måste sluta överanalysera allting!

Nej! När jag kommer hem från skogarna så tänker jag ta en kaffe med en gammal polare och kanske försöka få hem en annan gammal bästis! Japp, så får det bli. Här ska kärleken frodas, så länge jag lever! Och det blir ju inte länge alls. Skoja bara! 😝 #cancerforlife #dontgiveafuck

Puss och kram! 🎀 #fuckcancer

  • 12541 Readers

Likes

Comments