Dessa minnen på fb som dyker upp. För ett år sen idag så trodde dom att jag hade körtelcancer, att jag skulle börja med cellgifter och vinna kampen mot cancern. Men det blev inte riktigt så... Men jag är inte bitter 😒

Jag kommer så väl ihåg när dom skulle ta stickprov på lungan, det kan vara bland det vidrigaste jag varit med om. Dom tar världens största nål och sticker in den mellan revbenen och sen för dom in en liten klo i nålen och tar en bit från en tumör i lungan. Dom gav mig massa gotta så jag skulle vara lugn men det hjälpte fan inte. Usch, man kände liksom allt dom gjorde. Blir illamående nu när jag tänker på det.


Förra året så blev det en konstig jul men i år vill jag ha en ”vanlig” jul. Vi måste börja fira livet, fira att fast jag har obotlig cancer så har jag varit med ett helt år och förhoppningsvis har jag många jular kvar i mitt liv. Det finns liksom inget annat alternativ.

På torsdag ska jag göra en MRT-röntgen på hjärnan. Den får mig sömnlös om nätterna. Fan så nervöst!


Nej, nu ska jag ge min magsjuka lillgrabb lunch och senare ska storasyster lussa på förskolan 😍

Puss & kram 🎀

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ett år har gått. Ett år sen jag fick mitt cancerbesked. Det här året är fullt av tårar, lycka, sorg och ett avslut med min stora kärlek. ”Livet går vidare” säger dom, men mitt står still. Jag står bara och trampar...
Min syn på livet har dock ändrats drastiskt. Jag försöker verkligen ta vara på dom små sakerna och inte ödsla tid på skit.

Ella sa idag, när vi var ut på promenad med Holly. ”Mamma, kommer du finnas kvar när Mille blir stor?” Ja, svarade jag lite försiktigt. Då säger Ella, ”Jag vill ha dig kvar jämt, mamma.” Detta fick mig att tappa balansen, jag pressade tillbaka tårarna, kysste hennes panna och vi fortsatte våran promenad i tysthet, hand i hand.

Nu tappade jag tråden. Skriver snart igen.

Kärlek ❤️

  • 685 Readers

Likes

Comments

Började med min nya medicin för ungefär en månad sen. Jag mår och är som en helt ny människa! Känner inget illamående, magen fungerar som den ska. Allt är helt jävla fantastiskt! Jag har energi igen, tappar inte humöret och livet mitt dansar. Från att ha mått dåligt i nästan ett år, varje dag med illamående, ond mage, tarm som inte sköter sig, trötthet, huvudvärk och kort stubin, till att inte ha några som helst biverkningar! Eller jag får ju finnar och surt smakar beskt men det kan jag ledigt leva med.

Dock så har en tråkig sak hänt. Jag och Mathias har gått isär. Det var jag som inte ville mera. Vad mer kan jag säga? Tror inte att Mathias blir så glad om jag går in för mycket på detaljer så vi låter det vara osagt.

Ett nytt kapitel att startat i mitt liv, ett kapitel av suget på livet. Jag är bara så himla lycklig! Det är fan min tur nu! Så håll i hatten för nu är Jenny med igen!
Bitterfittan dyker förmodligen upp snarast men vad fasiken, man är väl bara människa?

Puss & kram 🎀

  • 1542 Readers

Likes

Comments

Så, jag ska få byta medicin pga att jag mår så dåligt på den jag äter nu. Men, man blir ju nervös. Svarar jag dåligt på den här så kommer jag inte kunna gå tillbaka till den jag brukade äta pga att den nya är typ lika som den gamla, fast bättre! Krångligt? Ja, det tyckte jag också. Finns dock två till mediciner som kan fixas fram snabbt om så blir fallet.

Denna ständiga oro och ångest kring barnen äter verkligen upp mig.
"Mamma ligger och sover, låt henne vara."
"Ska mamma lämna på dagis idag?"
"Mamma är trött."
"Nej, ni ska inte vara i sovrummet, mamma vill vara ifred."
"Vart är mamma? Ska inte hon äta med oss?"
"Ska mamma följa med och handla?"
"Ska mamma följa med till Hamra?"
"Jag vill att mamma tvättar mitt hår."
"Jag saknar min mamma."
"Mamma orkar inte nu. Hon kommer sen"
"Mamma, jag älskar dig mest i hela världen. Du är min bästa mamma."

Jag försöker allt jag kan att hålla humöret uppe men det spricker igenom mer och mer för varje dag som går. Det är så jävla tröttsamt att vakna och känna sig typ dyngbakis varenda jävla dag. Jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna. Tänk om jag inte hade haft mina barn...

Allt detta har tärt nå så fruktansvärt på mitt förhållande till barnens pappa. Vi är på väg isär. Det känns som jag inte orkar hålla i handen mer. Vi tappar greppet snart och då är det över...

Det är lättare att vara arg än ledsen...


Nu ska jag fortsätta att smutta på mitt glas med bubbel och slötitta på idol. Finns inget bättre just nu än ytligt skit. Helt känslolöst, en frizon.

Puss & kram 🎀

  • 3253 Readers

Likes

Comments

Nu jäklar var det längesen! En liten uppdatering ska ni genast få!
Jag mår piss och pina men är ändå glad. Eller nej. Jag är ganska sur av mig, faktiskt... Lättretlig och svarar sällan i telefonen. Men! Jag har ju mina stunder av endorfiner, jag försöker vara i dom stunderna. Annars är jag ganska bitter och väldigt tråkig. Jag försöker dock, spela apa och vara glad med barnen. Klistrar på ett leende när man är bland folk. Jag skulle egentligen föredra sängen, serier och en stor påse cheddarpopcorn! Men icke, man är ju mamma, har ansvar och ett samvete...

Cancern ser bra ut, åtminstone. Jag svarar jättebra på medicinen och får leva med dom förjävliga biverkningarna. Det värsta är väl att magen har rasat och magmunnen har tagit stryk, så ett gott skratt kan numera inte förlänga livet utan att jag hostar upp tarmarna.

Vi har flyttat, två gånger. Först upp till huset men jag vände i princip i hallen och grejade en ny lägenhet. Ella tjatar och saknar den gamla lägenheten (förstår dock ej varför), hon har fått en bästis som bor granne med oss. Dom sitter ihop nästan varje dag! Jag begriper inte varför hon klagar? Den nya lägenheten är större, med bottenplan och ny bästis, vad finns det att klaga över?

På fredag ska jag träffa min läkare. Det känns som jag har tusen frågor men får liksom inte upp någon i skallen?! Dom kommer väl, hoppas jag..

Nu ska jag stänga mina blå och lyssna på när min lilla bebis (som inte alls är så liten längre) som sover så djupt, tätt, tätt intill ❤️

Puss & kram 🎀

  • 2602 Readers

Likes

Comments

Jag vaknar på morgonen och är så trött så jag knappt får upp ögonen, fortsätter sen resten av dagen att känna mig hängig men så fort barnen sover och Mathias har somnat då kan jag inte sova. Jag blir pigg, tittar på serier, trycker i mig allt som går att äta. Det hela slutar med att jag ligger i sängen med myror i benen, pigga ögon men ett trött huvud.

Jag mår inte så värst bra nu, psykiskt. Ångestattackerna har börjat smugit sig tillbaka. Jag gråter och är arg om vartannat. Har totalt noll med energi. Barnen är dom enda som får mig att försöka kliva ur sängen på mornarna. Helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och sova bort hela dagar.
Men så kommer dom där dagarna när man känner sig lite glad, det är ofta dagar som är fullspäckade med saker att göra. Då mår jag bra. Jag mår också väldigt bra när min familj är glad, när vi gör saker tillsammans.

Jag är hemsk att leva med just nu, det vet jag. Krävande, sur, arg, irriterad, ledsen, ångestfylld, kort stubin. Jag ger inte så mycket kärlek. Jag försöker men det når inte enda fram.
Allt skit slog, och det slog så jävla hårt.

Älskar er, mina vänner och familj som försöker finnas för mig det allra bästa ni kan. Jag vet att jag är svår och krävande men utan er ingen Jenny. ❤

Puss & kram 🌸

  • 5563 Readers

Likes

Comments

I fredags hade tjejerna en överraskning till mig. Dom känner mig allt för väl. Tack för att ni finns! ❤

  • 7147 Readers

Likes

Comments

Idag blev det en tripp till sjukhuset, hämta mer medicin plus mina plåster för illamåendet.
Vi fick även träffa min läkare som hade väldigt goda nyheter. Vissa tumörer har helt försvunnit och dom stora har minskat markant! 👏🏼👏🏼❤
Vi är överlyckliga och väldigt lättade! Detta firades med några timmar på Andys lekland med våra älskade barn.

Denna dag slutade helt jävla perfekt!

Detta blev ett väldigt kort inlägg, jag är helt slut efter dagarnas ovisshet.

Här under kan ni se min lunga innan jag började med medicineringen och efter två månader med medicinering. 🌸

Ha det så himla fint och krama om era nära lite extra ❤

Puss & kram 🎀

  • 9713 Readers

Likes

Comments

Sitter i detta nu utanför röntgen och väntar på min tur. Idag händer det som jag både har längtat efter och varit så jävla rädd för. Dom ska titta om mina tumörer har minskat. Tänk om dom inte har det, tänk om dom har spridit sig. Det här är första gången jag är på riktigt rädd. Rädd för vad jag kommer få se.
Mathias är med mig nu, som vanligt. Skulle aldrig kunna sitta här ensam, utan honom. Gråten ligger nära, jag känner hur det bränner bakom ögonen. Fan. Vill bara få det här överstökat...

Dom kommer spruta in kontrast idag, jag är känslig mot kontrasten. Så, ikväll blir jag sjuk med feber. Det ser jag verkligen fram emot.... En lördag i en cancerpatients vardag.

Det blir massa mys ikväll iallafall, jag ska krama mina barn så hårt, äta så jäkla mycket gott och sen somna in djupt pga febern.

Kommer en uppdatering senare när jag har fått veta hur allt såg ut.

Puss & kram! 🎀

  • 9121 Readers

Likes

Comments

Fredagsfunderingar igen... Hur kommer det sig att vissa personer har lättare att ändra åsikter än andra? Är dessa personer svagare i psyket? Jag vet några stycken som har tyckt en sak en längre tid, och sedan träffat en ny partner som inte alls tycker likadant och då ändrar den andra sig helt. Hur kan man som människa helt byta åsikter om människors lika värde tex? Hur jävla svag kan man vara...

Jag blir så trött på folk, folk och deras dumma åsikter. Jaja, alla får tycka vad dom vill men antingen så tycker man rätt eller så tycker man helt enkelt fel.

För min del så har jag svårt att umgås med personer som har värderingar helt åt helvete. Personer som inte fattar värdet av andra. Egoister. Icke feminister. Rasister.


En annan liten fundering. Det finns en grupp på Facebook som heter "CANCER - Alternativmedicin forum". Där skrivs det att man kan bota cancer enbart med rätt kost. Jag var väldigt intresserad till en början tills folk började skriva till mig privat att jag ska sluta med min medicin. Hur i helvete kan en människa ta det ansvaret om mitt liv?! Det skrevs också idag att det är en förälders fel om ens barn får cancer. Jag tappar andan. Hur kan man lägga den skulden på en mamma eller pappa? Fine, socker är inte bra men skapar socker cancer? Min cancer är ett DNA-fel. Mitt DNA har fått en liten kortslutning och då bildades cancern. Som min läkare sa "Ren jävla otur!" Men enligt en grupp människor så är det mitt eget fel eller mina föräldrars fel.
Jag får en ångestklump i magen varje gång jag ser inlägg i gruppen (ja, jag ska gå ur den). Det skrivs, ät det, ta dom tillskotten, rena ditt vatten, ät absolut inte det och inte det och inte det och inte det. Jag vill leva, jag vill äta en god förbannad köttbit med ett djävulskt gott glas rött till. Ja, det kanske är dålig karaktär av mig eller så är det mitt sätt att leva på.
Ska man på allvar behöva få dåligt samvete när man ger sitt barn lördagsgodis? Nej, må gott, ät vad fasiken du vill och lev ditt liv. Sån jäkla hets på allting nuförtiden. Imorgon ska jag på bröllop och jag tänker då äta och dricka allt gott som bjuds utan ångest. Vi lever bara en gång, jag kanske lite kortare än vad som var tänkt men jag tänker då inte leva på sallad.
Så med det ur mitt huvud säger jag och dom två snickersrutorna i magen, sov så förbannat gott inatt! ❤

Puss och kram! 🎀

  • 8718 Readers

Likes

Comments