I fredags hade tjejerna en överraskning till mig. Dom känner mig allt för väl. Tack för att ni finns! ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 995 readers

Likes

Comments

Idag blev det en tripp till sjukhuset, hämta mer medicin plus mina plåster för illamåendet.
Vi fick även träffa min läkare som hade väldigt goda nyheter. Vissa tumörer har helt försvunnit och dom stora har minskat markant! 👏🏼👏🏼❤
Vi är överlyckliga och väldigt lättade! Detta firades med några timmar på Andys lekland med våra älskade barn.

Denna dag slutade helt jävla perfekt!

Detta blev ett väldigt kort inlägg, jag är helt slut efter dagarnas ovisshet.

Här under kan ni se min lunga innan jag började med medicineringen och efter två månader med medicinering. 🌸

Ha det så himla fint och krama om era nära lite extra ❤

Puss & kram 🎀

  • 3531 readers

Likes

Comments

Sitter i detta nu utanför röntgen och väntar på min tur. Idag händer det som jag både har längtat efter och varit så jävla rädd för. Dom ska titta om mina tumörer har minskat. Tänk om dom inte har det, tänk om dom har spridit sig. Det här är första gången jag är på riktigt rädd. Rädd för vad jag kommer få se.
Mathias är med mig nu, som vanligt. Skulle aldrig kunna sitta här ensam, utan honom. Gråten ligger nära, jag känner hur det bränner bakom ögonen. Fan. Vill bara få det här överstökat...

Dom kommer spruta in kontrast idag, jag är känslig mot kontrasten. Så, ikväll blir jag sjuk med feber. Det ser jag verkligen fram emot.... En lördag i en cancerpatients vardag.

Det blir massa mys ikväll iallafall, jag ska krama mina barn så hårt, äta så jäkla mycket gott och sen somna in djupt pga febern.

Kommer en uppdatering senare när jag har fått veta hur allt såg ut.

Puss & kram! 🎀

  • 3003 readers

Likes

Comments

Fredagsfunderingar igen... Hur kommer det sig att vissa personer har lättare att ändra åsikter än andra? Är dessa personer svagare i psyket? Jag vet några stycken som har tyckt en sak en längre tid, och sedan träffat en ny partner som inte alls tycker likadant och då ändrar den andra sig helt. Hur kan man som människa helt byta åsikter om människors lika värde tex? Hur jävla svag kan man vara...

Jag blir så trött på folk, folk och deras dumma åsikter. Jaja, alla får tycka vad dom vill men antingen så tycker man rätt eller så tycker man helt enkelt fel.

För min del så har jag svårt att umgås med personer som har värderingar helt åt helvete. Personer som inte fattar värdet av andra. Egoister. Icke feminister. Rasister.


En annan liten fundering. Det finns en grupp på Facebook som heter "CANCER - Alternativmedicin forum". Där skrivs det att man kan bota cancer enbart med rätt kost. Jag var väldigt intresserad till en början tills folk började skriva till mig privat att jag ska sluta med min medicin. Hur i helvete kan en människa ta det ansvaret om mitt liv?! Det skrevs också idag att det är en förälders fel om ens barn får cancer. Jag tappar andan. Hur kan man lägga den skulden på en mamma eller pappa? Fine, socker är inte bra men skapar socker cancer? Min cancer är ett DNA-fel. Mitt DNA har fått en liten kortslutning och då bildades cancern. Som min läkare sa "Ren jävla otur!" Men enligt en grupp människor så är det mitt eget fel eller mina föräldrars fel.
Jag får en ångestklump i magen varje gång jag ser inlägg i gruppen (ja, jag ska gå ur den). Det skrivs, ät det, ta dom tillskotten, rena ditt vatten, ät absolut inte det och inte det och inte det och inte det. Jag vill leva, jag vill äta en god förbannad köttbit med ett djävulskt gott glas rött till. Ja, det kanske är dålig karaktär av mig eller så är det mitt sätt att leva på.
Ska man på allvar behöva få dåligt samvete när man ger sitt barn lördagsgodis? Nej, må gott, ät vad fasiken du vill och lev ditt liv. Sån jäkla hets på allting nuförtiden. Imorgon ska jag på bröllop och jag tänker då äta och dricka allt gott som bjuds utan ångest. Vi lever bara en gång, jag kanske lite kortare än vad som var tänkt men jag tänker då inte leva på sallad.
Så med det ur mitt huvud säger jag och dom två snickersrutorna i magen, sov så förbannat gott inatt! ❤

Puss och kram! 🎀

  • 2648 readers

Likes

Comments

Socker... Hur svårt ska det vara att sluta med socker?
Tänkte att jag skulle ändra på kosten, både för vikten och cancern, försöka leva hälsosamt.
Då kom jag på den briljanta idén att bli vegetarian, för det måste ju vara hälsosamt? Klarade tre dygn innan jag höll på att dö på natten av total hunger!
Men, då läste jag att LCHF är en toppen-diet för personer med cancer. Så då körde jag på det i 1,5 vecka. Det liksom rann över när jag stod och lagade en LCHF-pizza och det lilla fanskapet smakade ren skit. Då kastade jag pizzafan i soporna och åt en stor tallrik med SPAGHETTI och köttfärssås, rena himmelriket!
Man blir så arg på sig själv, hur svårt ska det vara?!
Nu tror jag på träning, husman och inget godis. Man måste ju få leva lite också.

All uppmärksamhet har börjat lagt sig och det är skönt. Eller jag ska inte vara den som är den, jag älskar uppmärksamhet men det blev lite mycket där ett tag. Nu börjar vardagen falla på plats och livet rullar vidare. Skillnaden nu är att vi har pappan hemma varje dag, det är lyx!


Just nu ligger jag på en madrass i Hamra, Ella ligger på mina ben och sover och Mille ligger på min mage och sover. Vi är sjuk, alla tre. Pappan ligger utfläkt på soffan och sa precis "Jag tar hand om vårat tredje barn." Han menade då Holly, hunden... 😒

Nej, nu ska jag fortsätta guppa Mille och killa Ella i håret. Håller tummar och tår att dom sover hela natten.

Puss och kram! 🎀



  • 3960 readers

Likes

Comments

Jag har cancer idag igen! 🎼 Men lika glad för det är jag men gladast är nog cancern!
TJOOOOOFADERIANREJ FADERITTAN FITTAN HEJ! 🎼

Nej men ja.. Vad ska vi skriva om idag? Jag är med i tidningen, det var ju kult. Dock dubbelhaka deluxe, svårt att gömma +20 kg övervikt. Jag har väl iallafall kunnat fått blivit smal nu när man är sjuk. "Sådär kan man ju inte skriva. Vem vill bli sjukt smal?!" Snälla! Jag vill! Eller, egentligen inte. Jag är faktiskt nöjd med hur jag ser ut nu men (men) det hade ju varit lite kul att känna sig smäcker som en lerduva. Det hör väl till att tappa matlusten och bli sådär "för smal"...? Nehe, Jenny ska bara må illa, vara trött och hungrig som en varg. Japp. Jag måste väl träna då, gå en promenad eller två, det vore väl skönt? Vem följer? .......inte jag.

Idag är det ju "Tillsammans mot cancer" på tv 4, det tror jag inte att jag kommer titta på. Eller kanske.. Ni kan ju titta och skänka en slant så kanske jag och alla andra blir botade! Mirakel händer väl?


Idag är en såndär dag som man bara vill ska ta slut. Ella är sjuk, Mille är sjuk, jag är dålig och trött och pappan är rastlös och less. Och när Mathias är rastlös så blir jag rastlös men jag är för dålig för att ens orka kliva ur soffan så resultatet blir myror i benen och irritation, ingen bra kombo. Jag offrade iallafall en halvtimme på att laga mat och sen blev det soffläge igen. Ella somnade klockan fem så hon kommer vara vaken inatt, men det mysiga får pappa ta hand om. Tur han finns, min karl.
Jag är grymt dålig på att visa min uppskattning men Mathias ska veta att jag är så djävulskt tacksam över att han finns här och stöttar mig till tusen. KÄRLEK!

Pratade lite med Frida idag, vi pratade pengar en del. Det är ju en ständig oro nu när man är 100% sjukskriven. Min sjukpenning är ju inte direkt guld. Så, vi googlade lite på stipendium och det tänker jag söka. Plus att jag har en sjukförsäkring som jag måste ringa om. Det kanske rullar in lite stålar om ett tag så vi kanske kan klarar oss någon månad utan hjälp. Vore ju grymt! Jag hatar verkligen att man ens ska behöva oroa sig över ekonomin efter ett sånt här besked. Men livet är ju inte en dans på rosor, uppenbarligen!

Hoppas på en bättre dag imorgon 🌸

Puss och kram! 🎀



http://www.arbetarbladet.se/gavleborg/sandviken/jenny-almen-har-obotlig-lungcancer-jag-har-alltid-haft-svart-for-att-visa-mig-svag

  • 7424 readers

Likes

Comments

Skriver med mamma och irriterar mig över att det är så många som vill träffas, ta en kaffe, en snabb kram. Under våran konversation kommer jag på vad problemet är. Jag undviker att träffa "den där gamla vännen på kaffe", jag undviker att svara i telefon när vissa personer ringer, jag undviker att bli ömkad av folk som jag inte umgås så ofta med, för dessa själar får mig att känna mig sjuk. Dom har ju hört av sig för att jag är sjuk. Jag insåg precis att JAG är sjuk. Fasiken, vilket wake up call.

Jag måste kunna se dom som verkligen vill träffas, från hjärtat. Dom som faktiskt saknar mig. Dom som inte bara vill visa sitt stöd utan dom som jag har gjort en inverkan på förr. Vissa har ju varit hela mitt liv i flera år. Varför stöta bort dessa personer när dom bara vill visa att dom finns där?
Det är ju när man är som svagast som man inser vilka ens riktiga vänner är.

Kan man sluta älska den där bästisen man hade i 6 år? Som man "växte ifrån". Eller den där dagiskompisen som man var extra tight med enda till vuxen ålder, eller gänget man satt ihop med under tonåren, kan man bara sluta älska det man en gång älskade över allt annat? Det kanske är så enkelt att bara ta upp kontakten igen och försöka på nytt? Eller blir det krystat? Vad vet jag..

Jag ska försöka ta emot mer kärlek. Inte vara så jävla bekväm och leva i någon låtsasvärld där allt är som vanligt, för det kommer aldrig bli som vanligt igen. Aldrig.

Listan kan göras lång på personer som jag har älskat av hela mitt hjärta. Tänker tillbaka på minnen med dessa människor. Man blir alldeles varm och fnittrig. Många av er har hört av sig. Jag ska försöka att inte tänka "Jaha, nu passar det. Bara för att jag är sjuk, du har ju kunnat hört av dig tidigare." Men det är väl självklart att folk hör av sig när man blir sjuk! Jag måste sluta överanalysera allting!

Nej! När jag kommer hem från skogarna så tänker jag ta en kaffe med en gammal polare och kanske försöka få hem en annan gammal bästis! Japp, så får det bli. Här ska kärleken frodas, så länge jag lever! Och det blir ju inte länge alls. Skoja bara! 😝 #cancerforlife #dontgiveafuck

Puss och kram! 🎀 #fuckcancer

  • 7944 readers

Likes

Comments

Min doktor skrev detta på en liten lapp:
Lungcancer, lung adenocarcinoma
ALK - positiv
Stadium 4
Går ej att operera, går ej att strålbehandla

Jag har alltså obotlig lungcancer. Kommer äta en medicin vid namn Xalkori 250 mg.
Den medicinen kommer förhoppningsvis förminska mina tumörer och göra så dom inte sprider sig vidare.

Det har spridit sig ut från lungan nu, dom hade hittat på PET-röntgen en liten jävel under bröstkorgen också.
Denna cancer är en aggressiv och farlig cancersort. Utan medicin så dör man ganska så omgående.

Xalkori är inte cellgifter. Cellgifter slår ut alla celler i kroppen, dom friska också. Medan den här medicinen letar sig fram till det rätta området och stoppar tumörerna från att dela sig mer.
Xalkori kostar 40,000 kr i månaden.

Mycket vanliga biverkningar:
Synförändringar.
Leukopeni (reducering av vita blodkroppar, inklusive neutrofiler och lymfocyter, vilka är viktiga för att bekämpa infektioner).
Blodprover visar onormala levervärden.
Yrsel.
Trötthet.
Magbesvär, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning och problem med matstrupen.
Minskad aptit.
Smakförändringar.
Neuropati (domningar eller stickningar i leder, armar, ben, eller muskler).
Ödem.

Min cancer kommer hitta på ett sätt att växa förbi den här medicinen, dom tippa på 1-1,5 år och då går man över på "steg 2" och kör den medicinen tills cancern har lyckats hitta på ett sätt att ta sig förbi den och då blir det samma visa med "steg 3".
"Steg 4" är under process och dom har förhoppningsvis kommit ut med en fungerande medicin när det är dags för den..


Jag tänker inte skriva så mycket mer än det här. Jag har inte så mycket ord just nu från mina egna tankar. Men nu har ni lite fakta och namn ni kan googla på själva.
Jag hoppar Google ikväll, ska mysa med mitt stora hjärta och bara vara.

Puss och kram! 🎀 #fuckcancer



  • 12435 readers

Likes

Comments

Jag har alltid bjudit på mig själv. Delat med mig av allt pinsamt jag har gjort. Skämtat om mig själv, det är ju kul när andra skrattar och blir obekväma för nånting jag berättar att jag har varit med om. Så, jag driver en del med familj, vänner och bekanta om denna cancer. Jag får driva om min cancer, jag försöker liksom lätta på stämningen och det hjälper. Dom tycker ju att jag är dum i huvudet men det är faktiskt lite roligt också. MEN, bara för att jag har sagt någon "rolig" kommentar sist vi sågs så gör det inte saken okej för dig att driva om min cancer nästa gång vi ses. Jag kanske är ledsen just den dagen, kanske har fått lite sömn, grubblat en massa. Driver jag så kan man driva tillbaka. Driver jag inte nästa gång så snälla, säg ingenting.
Sen frågar alla hela tiden hur jag mår (såklart!) med huvudet lätt på sne och har den där blicken (du kan dö), lilla gumman.. Sluta bara. Jag mår piss ibland och bra ibland. Jag går fortfarande runt i ovisshet och har inga svar på era frågor än. Fan vad gnälligt det här blev då. Just nu låter jag som en otacksam skitunge, men idag är det en pissdag. Kan vara för att imorgon läggs jag in igen och oron i kroppen att jag inte ska få fira jul med mina barn kryper i mig.
Det är inge synd om mig, det pågår så mycket hemskt just precis nu. Det dör så mycket barn. Och det är så många små barn som får obotliga cancersjukdomar. Jag tycker faktiskt inte synd om mig själv (bara ibland).

Skulle vara skönt med ett samtal av en vän och hen frågar ingenting om cancern. Att vi pratar som vanligt bara. Men hur fasiken ska det gå till?
Hur fan ska jag palla mig igenom en (eller flera) cellgiftsbehandling om jag inte ens kan palla en veckans vetande om att jag har cancer?! Aja...

All info jag skriver på fb och här det är mest för att folk ska sluta fråga mig, skicka sms med frågor, ringa med frågor. Läs det jag skriver i text och fråga hur min dag har varit eller nåt..
Shit, så jävla less människa! ✌🏼️

Ja, det var väl allt. Jag är ju lika bitchig gravid som med cancer.

Puss och kram! 🎀 #lilldivan

  • 10009 readers

Likes

Comments

Hemma! Jag fick fortsatt permis till onsdagkväll för på torsdagsmorgon bär det av till Uppsala för ytterligare en röntgen. Och på torsdag eller fredag kommer cellgifter att sättas in (förmodligen). Snart är det min tur att vinna över cancer!
När vi kom hem idag från sjukhuset så blir Ella alldeles överlycklig och sen säger min älskade tjej "Mamma, är du frisk nu?". Hjärtat går i kras, jag svarar "Nej, inte än. Men ikväll ska du få sova med mamma." Hon krama mig och sen lekte hon vidare som om inget hade hänt. Denna lilla människa förstår nog mer än vad vi tror. Hon och Mille är min kämparglöd. Skulle aldrig lämna dom, aldrig!

Snart är det jul också, inte ens en uns av julkänsla har jag i kroppen. Det känns så tråkigt, jag som älskar julen.
Ska väl försöka ta oss in till Valbo, jag och min lilla (stora) maskin och shoppa lite julklappar.
Var in idag och köpte en midjeväska till maskinen som suger ut luft och vätska ur lungan, snyggt hörni! Jag kanske skapar en ny trend nu, vem vet?

Innan jag avrundar måste jag bara slänga iväg ett tack till alla som ställer upp för mig, alla fina ord ni ger och all stöttning. Jag blir alldeles varm så mycket kärlek jag och min familj får nu. Tack ❤️

Nu ska jag krypa ner i sängen med Ella och läsa två (eller tio) godnattsagor. Sovgott alla!

Puss och kram! 🎀

  • 10708 readers

Likes

Comments