View tracker

Jag har cancer idag igen! 🎼 Men lika glad för det är jag men gladast är nog cancern!
TJOOOOOFADERIANREJ FADERITTAN FITTAN HEJ! 🎼

Nej men ja.. Vad ska vi skriva om idag? Jag är med i tidningen, det var ju kult. Dock dubbelhaka deluxe, svårt att gömma +20 kg övervikt. Jag har väl iallafall kunnat fått blivit smal nu när man är sjuk. "Sådär kan man ju inte skriva. Vem vill bli sjukt smal?!" Snälla! Jag vill! Eller, egentligen inte. Jag är faktiskt nöjd med hur jag ser ut nu men (men) det hade ju varit lite kul att känna sig smäcker som en lerduva. Det hör väl till att tappa matlusten och bli sådär "för smal"...? Nehe, Jenny ska bara må illa, vara trött och hungrig som en varg. Japp. Jag måste väl träna då, gå en promenad eller två, det vore väl skönt? Vem följer? .......inte jag.

Idag är det ju "Tillsammans mot cancer" på tv 4, det tror jag inte att jag kommer titta på. Eller kanske.. Ni kan ju titta och skänka en slant så kanske jag och alla andra blir botade! Mirakel händer väl?


Idag är en såndär dag som man bara vill ska ta slut. Ella är sjuk, Mille är sjuk, jag är dålig och trött och pappan är rastlös och less. Och när Mathias är rastlös så blir jag rastlös men jag är för dålig för att ens orka kliva ur soffan så resultatet blir myror i benen och irritation, ingen bra kombo. Jag offrade iallafall en halvtimme på att laga mat och sen blev det soffläge igen. Ella somnade klockan fem så hon kommer vara vaken inatt, men det mysiga får pappa ta hand om. Tur han finns, min karl.
Jag är grymt dålig på att visa min uppskattning men Mathias ska veta att jag är så djävulskt tacksam över att han finns här och stöttar mig till tusen. KÄRLEK!

Pratade lite med Frida idag, vi pratade pengar en del. Det är ju en ständig oro nu när man är 100% sjukskriven. Min sjukpenning är ju inte direkt guld. Så, vi googlade lite på stipendium och det tänker jag söka. Plus att jag har en sjukförsäkring som jag måste ringa om. Det kanske rullar in lite stålar om ett tag så vi kanske kan klarar oss någon månad utan hjälp. Vore ju grymt! Jag hatar verkligen att man ens ska behöva oroa sig över ekonomin efter ett sånt här besked. Men livet är ju inte en dans på rosor, uppenbarligen!

Hoppas på en bättre dag imorgon 🌸

Puss och kram! 🎀



http://www.arbetarbladet.se/gavleborg/sandviken/jenny-almen-har-obotlig-lungcancer-jag-har-alltid-haft-svart-for-att-visa-mig-svag

  • 3351 readers

Likes

Comments

Skriver med mamma och irriterar mig över att det är så många som vill träffas, ta en kaffe, en snabb kram. Under våran konversation kommer jag på vad problemet är. Jag undviker att träffa "den där gamla vännen på kaffe", jag undviker att svara i telefon när vissa personer ringer, jag undviker att bli ömkad av folk som jag inte umgås så ofta med, för dessa själar får mig att känna mig sjuk. Dom har ju hört av sig för att jag är sjuk. Jag insåg precis att JAG är sjuk. Fasiken, vilket wake up call.

Jag måste kunna se dom som verkligen vill träffas, från hjärtat. Dom som faktiskt saknar mig. Dom som inte bara vill visa sitt stöd utan dom som jag har gjort en inverkan på förr. Vissa har ju varit hela mitt liv i flera år. Varför stöta bort dessa personer när dom bara vill visa att dom finns där?
Det är ju när man är som svagast som man inser vilka ens riktiga vänner är.

Kan man sluta älska den där bästisen man hade i 6 år? Som man "växte ifrån". Eller den där dagiskompisen som man var extra tight med enda till vuxen ålder, eller gänget man satt ihop med under tonåren, kan man bara sluta älska det man en gång älskade över allt annat? Det kanske är så enkelt att bara ta upp kontakten igen och försöka på nytt? Eller blir det krystat? Vad vet jag..

Jag ska försöka ta emot mer kärlek. Inte vara så jävla bekväm och leva i någon låtsasvärld där allt är som vanligt, för det kommer aldrig bli som vanligt igen. Aldrig.

Listan kan göras lång på personer som jag har älskat av hela mitt hjärta. Tänker tillbaka på minnen med dessa människor. Man blir alldeles varm och fnittrig. Många av er har hört av sig. Jag ska försöka att inte tänka "Jaha, nu passar det. Bara för att jag är sjuk, du har ju kunnat hört av dig tidigare." Men det är väl självklart att folk hör av sig när man blir sjuk! Jag måste sluta överanalysera allting!

Nej! När jag kommer hem från skogarna så tänker jag ta en kaffe med en gammal polare och kanske försöka få hem en annan gammal bästis! Japp, så får det bli. Här ska kärleken frodas, så länge jag lever! Och det blir ju inte länge alls. Skoja bara! 😝 #cancerforlife #dontgiveafuck

Puss och kram! 🎀 #fuckcancer

  • 3969 readers

Likes

Comments

Min doktor skrev detta på en liten lapp:
Lungcancer, lung adenocarcinoma
ALK - positiv
Stadium 4
Går ej att operera, går ej att strålbehandla

Jag har alltså obotlig lungcancer. Kommer äta en medicin vid namn Xalkori 250 mg.
Den medicinen kommer förhoppningsvis förminska mina tumörer och göra så dom inte sprider sig vidare.

Det har spridit sig ut från lungan nu, dom hade hittat på PET-röntgen en liten jävel under bröstkorgen också.
Denna cancer är en aggressiv och farlig cancersort. Utan medicin så dör man ganska så omgående.

Xalkori är inte cellgifter. Cellgifter slår ut alla celler i kroppen, dom friska också. Medan den här medicinen letar sig fram till det rätta området och stoppar tumörerna från att dela sig mer.
Xalkori kostar 40,000 kr i månaden.

Mycket vanliga biverkningar:
Synförändringar.
Leukopeni (reducering av vita blodkroppar, inklusive neutrofiler och lymfocyter, vilka är viktiga för att bekämpa infektioner).
Blodprover visar onormala levervärden.
Yrsel.
Trötthet.
Magbesvär, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning och problem med matstrupen.
Minskad aptit.
Smakförändringar.
Neuropati (domningar eller stickningar i leder, armar, ben, eller muskler).
Ödem.

Min cancer kommer hitta på ett sätt att växa förbi den här medicinen, dom tippa på 1-1,5 år och då går man över på "steg 2" och kör den medicinen tills cancern har lyckats hitta på ett sätt att ta sig förbi den och då blir det samma visa med "steg 3".
"Steg 4" är under process och dom har förhoppningsvis kommit ut med en fungerande medicin när det är dags för den..


Jag tänker inte skriva så mycket mer än det här. Jag har inte så mycket ord just nu från mina egna tankar. Men nu har ni lite fakta och namn ni kan googla på själva.
Jag hoppar Google ikväll, ska mysa med mitt stora hjärta och bara vara.

Puss och kram! 🎀 #fuckcancer



  • 8361 readers

Likes

Comments

Jag har alltid bjudit på mig själv. Delat med mig av allt pinsamt jag har gjort. Skämtat om mig själv, det är ju kul när andra skrattar och blir obekväma för nånting jag berättar att jag har varit med om. Så, jag driver en del med familj, vänner och bekanta om denna cancer. Jag får driva om min cancer, jag försöker liksom lätta på stämningen och det hjälper. Dom tycker ju att jag är dum i huvudet men det är faktiskt lite roligt också. MEN, bara för att jag har sagt någon "rolig" kommentar sist vi sågs så gör det inte saken okej för dig att driva om min cancer nästa gång vi ses. Jag kanske är ledsen just den dagen, kanske har fått lite sömn, grubblat en massa. Driver jag så kan man driva tillbaka. Driver jag inte nästa gång så snälla, säg ingenting.
Sen frågar alla hela tiden hur jag mår (såklart!) med huvudet lätt på sne och har den där blicken (du kan dö), lilla gumman.. Sluta bara. Jag mår piss ibland och bra ibland. Jag går fortfarande runt i ovisshet och har inga svar på era frågor än. Fan vad gnälligt det här blev då. Just nu låter jag som en otacksam skitunge, men idag är det en pissdag. Kan vara för att imorgon läggs jag in igen och oron i kroppen att jag inte ska få fira jul med mina barn kryper i mig.
Det är inge synd om mig, det pågår så mycket hemskt just precis nu. Det dör så mycket barn. Och det är så många små barn som får obotliga cancersjukdomar. Jag tycker faktiskt inte synd om mig själv (bara ibland).

Skulle vara skönt med ett samtal av en vän och hen frågar ingenting om cancern. Att vi pratar som vanligt bara. Men hur fasiken ska det gå till?
Hur fan ska jag palla mig igenom en (eller flera) cellgiftsbehandling om jag inte ens kan palla en veckans vetande om att jag har cancer?! Aja...

All info jag skriver på fb och här det är mest för att folk ska sluta fråga mig, skicka sms med frågor, ringa med frågor. Läs det jag skriver i text och fråga hur min dag har varit eller nåt..
Shit, så jävla less människa! ✌🏼️

Ja, det var väl allt. Jag är ju lika bitchig gravid som med cancer.

Puss och kram! 🎀 #lilldivan

  • 6168 readers

Likes

Comments

Hemma! Jag fick fortsatt permis till onsdagkväll för på torsdagsmorgon bär det av till Uppsala för ytterligare en röntgen. Och på torsdag eller fredag kommer cellgifter att sättas in (förmodligen). Snart är det min tur att vinna över cancer!
När vi kom hem idag från sjukhuset så blir Ella alldeles överlycklig och sen säger min älskade tjej "Mamma, är du frisk nu?". Hjärtat går i kras, jag svarar "Nej, inte än. Men ikväll ska du få sova med mamma." Hon krama mig och sen lekte hon vidare som om inget hade hänt. Denna lilla människa förstår nog mer än vad vi tror. Hon och Mille är min kämparglöd. Skulle aldrig lämna dom, aldrig!

Snart är det jul också, inte ens en uns av julkänsla har jag i kroppen. Det känns så tråkigt, jag som älskar julen.
Ska väl försöka ta oss in till Valbo, jag och min lilla (stora) maskin och shoppa lite julklappar.
Var in idag och köpte en midjeväska till maskinen som suger ut luft och vätska ur lungan, snyggt hörni! Jag kanske skapar en ny trend nu, vem vet?

Innan jag avrundar måste jag bara slänga iväg ett tack till alla som ställer upp för mig, alla fina ord ni ger och all stöttning. Jag blir alldeles varm så mycket kärlek jag och min familj får nu. Tack ❤️

Nu ska jag krypa ner i sängen med Ella och läsa två (eller tio) godnattsagor. Sovgott alla!

Puss och kram! 🎀

  • 6876 readers

Likes

Comments

En dag i September vaknade jag upp av barnen, som vanligt. Vi åt frukost och gjorde oss klara för en promenad med Holly. Jag tyckte att trappan var lite extra jobbig denna dag, tunga ben på promenaden men jag kanske bara va extra trött..?
Sedan fortsatte denna trötthet och kroppen blev tyngre och allt blev jobbigare. Jag fick nog den dagen när jag blev andfådd av att sätta på mig skorna. Ringde hälsocentralen och fick en tid samma dag.
Doktorn lyssnade på mig, lyssnade på mitt hjärta och lungor. Han skrev sedan ut Bricanyl och jag fick en remiss till röntgen i Gävle.
Dagarna gick, jag sköt upp röntgen. Krångligt kände jag att släpa med Mille dit (som hatar att åka bil).
3 veckor efter jag fick remissen så släpade Lisa med mig till röntgen. Vi åkte in till Gävle, poppade musik och var allmänt glada i bilen. Väl inne på röntgen gick det relativt snabbt. Fick sätta mig ner och vänta på en läkare efter dom hade tagit bilderna, men det kom ut en tjej med ett vitt litet tejpat kuvert och hon säger då att vi ska gå till akuten. Jaha? Okej? Vafan händer nudå? Jag och Lisa börjar spekulera i allt möjligt otäckt.
Inne på akuten tog det tid, lång tid. Dom berättade att jag hade vatten i lungan, men inte mängden och inte vad som skulle hända. Vi fick vänta och vänta. Övertrötta och hungriga började Lisa dansa långdans och vi döpte varenda sköterska och läkare efter utseende. Utan Lisa hade jag nog tappat humöret ganska så tidigt. Klockan tre kom vi in på akuten och klockan elva på kvällen kom doktorn (snygg-doktorn) och prata med mig. Han ville lägga in mig för hela lungan var full i vätska men jag ville åka hem till mina barn. Så jag lovade att befinna mig på lungavdelningen prick åtta dagen efter!
Lisa hämtade mig halv åtta och jag ringde efter Mathias som låg borta på jobb och han satt sig i bilen och kom hem.
Vi spenderade dagen på lungavdelningen, rum 3. Dom tappade min lunga på 1,5 liter och senare fick vi åka hem över natten men skulle vara tillbaka vid 10 dagen därpå.
Det pratades endel om cancer. Hela veckan gick åt att ta prover och söka igenom hela min kropp efter tumörer men dom fann inga. När alla tester var klar så blev jag utskriven i väntan på svaren från vätskan dom hade tappat och skickat iväg på analys.
Veckan gick, jag hade dödsångest och grät varje dag. I slutet på veckan började jag bli tungandad igen och med lite tjat från Mathias och mamma så ringde jag till avdelningen. Jag fick en tid på fredagen för röntgen igen på lungan och sen skulle jag upp och prata med Andreas. Det var han som tappade lungan sist. Grym läkare!
Jag och Mathias satt oss i väntrummet på lungmottagningen, glatt humör, drack kaffe och åt räkmacka. Sen kom det en sköterska och hämtade oss och vi fick komma in på Andreas kontor. Vi satt oss där, i en varsin fotölj och tittade lite halvt frågande. Andreas såg så väldigt allvarlig ut tyckte jag. Aja.. Han böjer sig fram och säger med en allvarlig ledsen ton, "Jenny, vi har fått tillbaka proverna på vätskan. Dom har hittat cancerceller. Du har cancer." Jaha?! Men.. Va? Jag sa ju det. Tänkt det hela veckan. Okej? Vad händer nu? Jag vill inte dö! Fan fan fan. Haha! Oj! Helvete. Så jävla sjukt.
Jag grät och grät. Mathias satt knäpptyst, blek och ihopsjunken.
Andreas sa att dom behövde tömma hela lungan på vätska så dom kunde ta en ny röntgenbild och se hur det såg ut med den. Han sa också att jag kommer läggas in med drän och det skulle ta max 2 dygn att tömma lungan. Det tog 5.
Efter skiktröntgen hittade dom tumörer i lungan. Största är 11 mm och resten är små prickar. Jag kan ha lungcancer men det är tydligen inte säkert. Själva modertumören kan sitta någon annanstans och har spridit sig till lungan. Dom har tagit stickprov på den största tumören och dom svaren får vi förhoppningsvis till veckan.
Mindre än 5% under 50 år får lungcancer..

Jag fick permis i helgen, efter att ha varit ifrån mina barn i en hel vecka. Men nu är vi tillbaka igen och imorgon får vi reda på vad som kommer hända till veckan. Låter som att jag ska till Uppsala. Vi får se.

Puss och kram! 🎀



  • 10668 readers

Likes

Comments

Jag vill typ omringa mig av människor med samma värderingar och åsikter som mig. Samma tänk på barnuppfostran och samma tänk på livet, typ.. Hur fan skaffar man nya vänner? Alltså, jag älskar mina fem bästisar, dom är bäst! Men det skulle vara kul med fler starka kvinnor (eller män 🤔) med bra och starka åsikter! Jag älskar folk som säger det dom tycker och tänker. Folk som inte är rädd för vad andra ska tycka. Jag hatar det, vem bryr sig om vad andra tänker om en själv? Vilket slöseri med energi. Sen finns det ju också en hårfin gräns på att vara uttrycksfull och dryg.
Nu byter vi ämne. Jag är så grymt ljudkänslig just nu, det är nästan ohållbart. Mathias låg och knäppte med nåt i soffan igår, det lät inte högt, inte mycket alls men jag höll på att koka över. Och högljudda vuxna, snälla va tyst! Eller! När tvn är på för hög volym, min pappa är expert på att ha för hög volym på tvn. Panik!
Sen kommer vi till värme, usch när det är för varmt! Nästan panikångest av för varmt. Snittar på 19 grader inne, då är det perfekt!

Mina älskade barn ligger och sussar i min säng just nu, jag längtar tills jag blir trött och får krypa ner mellan dom. Med allt grått som händer i världen så är jag så tacksam över att dom ligger trygga och sover i våran säng. Dom har en mamma och en pappa som älskar dom och vi har turen att få bo i detta underbara land. Tänk vilka förmåner och trygghet Sverige ger. Jag ska försöka njuta av småbarnsåren. Snart kommer jag inte vara deras idol längre men förhoppningsvis deras förebild (fast en idol är väl en slags förebild?). Jag hoppas mina barn växer upp och blir starka individer med starka åsikter och att dom törs stå för dom.

Med detta återigen sulliga inlägg så önskar jag alla en skön fredagkväll!

Puss och kram! 🎀

  • 6246 readers

Likes

Comments

Mathias har alltid legat borta på jobb mån-tors eller varannan vecka, enda sen vi blev tillsammans. Men innan Mille föddes så bytte han företag och resultatet av det är att han nu har varit hemma varje dag i nästan fem månader tills i måndags då han blev skickad till Halmstad.... Han kommer ligga borta igen nu mån-tors i tre veckor! Jag fixar inte kvällarna utan pappan i hemmet. Jag får det inte att gå ihop med sista promenaden med Holly, nattning av Mille som sker samtidigt som Ella ska ha kvällsfika. Allt blir fel, rutinerna vi har som funkar galant måste brytas och ändras. Jag har en ständig klump i magen hur dagen kommer gå. När jag vaknar på morgonen så har jag redan planerat upp i princip hela dagen och spricker nånting av det jag tänkt så går liksom allt i kras. Rutiner för mig är det viktigaste för att det ska funka, att jag ska funka.
Tex om jag har tänkt att klockan 17 ska vi äta middag, och så blir klockan 17 men maten är inte riktigt klar än för Mille var tvungen att amma mitt i matlagningen, då blir ALLT fel i mitt huvud och jag blir så ledsen på mig själv. Jag känner mig misslyckad.
Sen glömmer jag allt! Jag glömmer mycket i vanliga fall men nu är det extremt. Varje gång jag glömmer nånting, det kan vara ett samtal jag måste ringa, nånting en vän berättade, BVC-tid, vad som helst så känner jag mig mindre och sämre. För varje sak jag glömmer så nedvärderar jag mig själv.
Allt är bara så jävla jobbigt nu.

Jävla gnällinlägg 👆🏼

Puss och kram! 🎀

  • 6173 readers

Likes

Comments

Dagen startar med att Mille vaknar sådär runt sju. Han har dock vaknat varje timme hela natten, inte för att han är hungrig utan mer tuttig. TA NAPPEN, UNGE!
Ella ropar vid åtta "MAMMAAAA! GODMORGON!" Skitglad som vanligt när hon är nyvaken och superkramig. Sitter och smeker mig på kinden länge i soffan. Ja, det är mysigt men tillslut får en nog med små händer i ansiktet.
Dagen fortsätter men samma vanliga rutin. Ella leker med sina saker och tjatar på mig. Mille ligger och sprattlar på golvet (om han inte hänger i tutten) och Holly glor på mig, lite för nära.
Klockan 13 skulle vi ha gått till mormor, klockan 14 står jag och svettas i hallen. Ella står fullt påklädd vid dörren och där har hon stått och väntat i 10 minuter (vi säger 20). Mille ligger i vagnen och skriker, Holly står också fullt påklädd i hallen (ja, hon behöver kläder). JAG flyter bort och får typ blodstop i huvudet när jag sätter på mig skorna iklädd tjocka vinterjackan (jag hatar vintern!) Jag har glömt en liten detalj, Mathias (pappan i familjen), står och tittar på! Sen när alla är klädd och klar DÅ kommer han på att "just ja fan, jag måste ju byta t-shirt och klä på mig jag också!" Idiot.
Väl framme, mormor går ut och åker pulka med Ella, Mathias somnar i soffan och jag går runt med en missnöjd Mille som inte har skitit på hela dagen.
Kvällen blev ju bra iallafall, Ella och Mille somna vid åtta. Jag kunde äntligen sätta ner arslet i soffan och hälla upp ett stort glas rött!

Trevlig fredag på er!

Puss och kram! 🎀

  • 6120 readers

Likes

Comments

Jag hatar män. Män är kräk. Män våldtar. Män tafsar. Män gifter sig med barn. Män våldtar barn. Män gör barn gravida. Män slår kvinnor. Jag hatar män.

Jag hatar när en man (oftast medelålders) säger, "Men lilla gumman". Lilla gumman! Jag är inte din lilla gumma! Sluta låt så jävla nedlåtande, jämt. Äckliga karl.
Män har ofta åsikter om vad vi kvinnor har på oss, vad vi har för färg på håret, sminket, allt.
Jag var tillsammans med en kille för många år sedan och han ville inte att jag sminkade mig eller plattade håret. Eller ville inte, jag fick inte. Och liten som man var så lyssna man.
I skolan så tafsade killarna på min rumpa varje dag, och jag tyckte det var kul (?!). Jag kände en fruktansvärd bekräftelse, jag kände mig snygg! Men egentligen var det ju inte så kul. Innerst inne så kändes det nog inte så bra, egentligen..
På krogen, oj oj det eviga springandes på krogen. Killar killar killar. Jag lät dom allvarligt ta på min kropp. Hångla upp mig mot väggen utan att man ens var beredd.
Jag blir så grymt äcklad av hur jag tänkte på den tiden. Hur kunde jag låta äckliga män (pojkar) ta på min kropp?
Det blev ju ofta efterfester också. Efterfester borde förbjudas. Det är där det kan spåra på riktigt. Och det har det gjort. För många gånger.. Knark, fylla, spya, svett..
En man frågade mig om jag kunde lämna min kompis, som hade däckat i hans säng. Jag skulle få 5000 kr om jag gjorde det.
En man låg och tog på min kropp, i min lägenhet när jag hade somnat.
En man vägrade lämna min sida när jag skulle gå hem och jagade mig hela vägen hem till dörren.
En man ringde till min telefon och kallade mig hora. Inte bara en gång.
En man greppade tag i min fitta (jag bar klänning) och höll fast.
En man stängde in mig i hans lägenhet och vägrade släppa ut mig därifrån.
En man kastade ner mig på backen efter han hade strypt mig.
En man, en man, en man. Jag hatar män.

Men jag älskar min man, min Mathias, pappan till våra vackra barn. Fast han kan vara jävligt korkad han också. Men jag har valt honom, vi har valt varandra. ❤️

Puss och kram! 🎀

  • 6554 readers

Likes

Comments