Det som började klart som korvspad slutade i tjock mjölk.

Förutsättningarna för att knäppa några vackra bilder i soluppgången visase sig vara helt perfekta. Lite disigt, tunna moln som skapar spännande kontraster till den uppåtgående, brinnande solen.

Jag såg det hela när jag lämnade Vänersborg på väg till jobbet.
Efter att ha passerat Frändefors försvann världen.
En tjock dimma som inte ens solens nyvakna strålar kunde penetrera.

Faan.

Bättre lycka nästa gång.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Då var det dags att testa något nytt.
Igen.

Min rastlösa själ tog överhanden och jag har nu flyttat min blogg hit.

Varför?

Tja, varför inte?

Vi får se. Det bästa är att jag kan se lite nuffrer och staplar över hur trafiken på bloggen rullar på i mobilen.

Japp! Det var det. Nu släcker jag lampan. Klockan ringer 03:30. Tidigare än ottan alltså.

Go natt!

Likes

Comments

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald?
Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.

Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns.
Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.

Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått nytta av pengarna.

Att köpa ny vagn skänker även tillfredsställelse då vetskapen om att då den lämnar min ägo, begagnad, kommer att göra en sparsam familj med kontanta medel lycklig.

Mvh Ade.




Likes

Comments

Ni har alla sett löpsedlarna. Ni har alla läst förstasidans rubriker på kvällstidningarna när ni står i kön till kassan i den lokala butiken.

“De tjänar mest i din kommun!”

Varför hängs dessa ut i pressen? Varför vill media berätta för oss att han eller hon och för all del hen tjänar mest pengar i min kommun där jag bor? Det skiter väl jag i! Det som är viktigare för mig är vad jag själv har i plånboken.

Finns det någon agenda bakom dessa avslöjanden? Ge dessa höginkomsttagare dåligt samvete för att de har lyckats? Väcka misstro bland arbetarklassen? Avundsjuka? Eller är det bara ett roligt inslag som säljer lösnummer?

Genom att publicera dessa siffror, väcks kämparglöden hos folk? Drabbas de som inte finns med på listorna av ett akut “jävlaranamma” och ett driv för att ge sig fan på att i nästa publicerad lista, “-då jävlar ska jag stå högst upp”?

Om detta är tanken med “De tjänar mest i din kommun”-listorna så tror inte jag att det kommer att fungera.

Kanske en tvärtomlista?
“De tjänar minst i din kommun”!

Det kanske hade sparkat en och annan i ändan för att ta tag i sina liv. Den listan vill man inte vara med på!

Foto: Scanpix 

Likes

Comments

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done!
Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.

Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.

Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.

Saknar jag honom? Nope. Eller ja…….visst gör jag det men……

Jag älskar verkligen mina barn. De betyder otroligt mycket för mig. Men jag är inte egoist. Jag vill att de ska flytta hemifrån och skaffa egna liv. Det är väl det som livet går ut på. Att fostra dessa avkommor till att bli självständiga individer med stora hjärtan och förbereda dem för den stora världen.

Gladast är nog Oskar själv. Att äntligen ha ett eget hem med allt vad det innebär. Lillebror är inte långt efter på glädjeskalan. Han fick ju ett större rum och lämnade sin lilla ombyggda klädkammare till lillasyster som för första gången fick ett eget rum. Alla är nöjda och glada.

Jag önskar Oskar all lycka med sitt nya liv.
Jag kommer alltid att finnas här för honom. Han har flyttat ut ur mitt hem men han lämnar aldrig mitt hjärta.

Mvh Ade.




Likes

Comments

Nu när semestern är till ända och hösten snart tar sin början så är det på sin plats med en liten nätt summering av familjens göromål dessa intensiva veckor, fyra till antalet, som i folkmun kallas för semester.


Dagarna i de första två veckorna avverkades i snabb takt. Dagsturer, museum, fika på stan mm. Laguppställningen under dessa dagar haltade något. På grund av vissa olyckliga omständigheter så är endast en vecka av sommaren vigd åt mig och Maria. Således fick jag ensam dra runt på övriga familjemedlemmar i tre hela veckor med undantag för helgen vecka tre. Då kopplade vi på husvagnen och drog till Lidköping.

På måndagen vecka tre styrde vi kosan mot Hälsingland. 54 mil hård terräng med husvagnen bak på kroken. Vi tillbringade fyra härliga dygn tillsammans med min far och hans fru. Vi upplevde en spontant guidad tur i en kyrka med tillhörande andakt, catfight på Bolleberget, klättervägg, bad i Ljusnan (minipick och pansarpung) mm. En mycket trevlig vecka!







Då återstår endast en vecka. Under denna, för mig, sommarens sista semestervecka, överlevde vi tandvärk, fulla grannar, glömda påslagna stereoapparater, barn med fri uppfostran mm. Allt detta under tre dagar på Skara Sommarland med tillhörande camping.

Efter den något påfrestande upplevelsen dumpade vi allt som var under 20 år hemma och tillbringade min sista lediga helg på en smått fantastisk camping i Högsäter/Dalsland. Vi behövde verkligen vila upp oss.
Det ösregnade mest hela tiden och vi njöt av varje droppe som föll med ett dovt knäpp på husvagnstaket. God mat, böcker, barnfritt och husvagn. Livet.




Japp! Semestern 2017 i en något suddig sammanfattning.

Mvh Ade.

Likes

Comments

Jag har skrivit om detta tidigare. Ändå kan jag inte sluta att uppröras över alla dessa spalter, listor och recensioner som vi hela tiden matas med.
Filmer, mat, resmål mm. Allt måste recenseras. Folk tjänar pengar på detta. Att delge sin allra högst personliga åsikt till oss andra.
För att jag ska ha någon som helst nytta av en recension så måste jag tycka precis som denne recensent. Annars har jag blivit lurad. “Bortkastade pengar” som min far hade sagt.

Bara för att någon tycker en sak så behöver inte det betyda att jag tycker likadant. En åsikt är inte en sanning, den är personlig.

Om någon frågar om Rambo-filmerna är bra så svarar jag -Japp, medans en nördig filmrecensent tycker att den första går an men resten är skit.

Jag läser aldrig recensioner. Aldrig. För att verkligen få reda på sanningen så måste jag testa själv. Kolla på filmen, äta maten, resa till det där stället. Först då kan jag bilda mig en egen uppfattning.

Det hela blir uppenbart när jag tänker tillbaka på senaste Eurovision song contest. Det vinnande bidraget fick mig att vilja implodera och försvinna. Till och med det tragiska bidraget i den svenska uttagningen, signerat Owe Thörnqvist, var bättre.
Men Europa tyckte annat och det är bara att gilla läget.

Så strunta i dessa listor och recensioner. Testa själva! Läser ni något som någon har dissat så kanske det är perfekt för just er.

Mvh Ade


Likes

Comments

Bland de sista tappra släpade jag mig mot stämpelklockan och omklädningsrummet. Vi var endast ett fåtal kvar som härdade tiden ut. De flesta lämnade redan runt lunch. Det är sista fredagen innan semestern. Efter en period med relativt hög arbetsbelastning kommer fyra veckor semester som en “saving i nöden”.



Arbetskläderna hänger trötta i skåpet. Blekta av betongdamm och sågspån. Där kommer de att hänga i nästan en hel månad. De speglar lite hur jag känner mig. Trött.

Jag har inga förväntningar på denna dag efter arbetets slut. Soffan, datorn och någon film som rullar på tvn med familjen låter som den bästa planen.
Maria överraskar.
En öl och två skålar med smågodis står uppdukat. Lägenheten doftar nystädat och golven skiner. Jag stänger av larmet i mobilen. Likt mina arbetskläder kommer det inte att vara aktivt på länge.



Det blir ingen mat lagad i det skinande köket. Vi ska ut på restaurang. Det finns två anledningar till att fira. Dels min start på semestern men även en anledning god som någon, sonen kom in på sitt förstaval till gymnasiet. Han har tänkt att bli den vassaste försäljaren i mannaminne. Handels, får jag lov att presentera Alfred!



Efter besöket på den för mig väldigt gemytliga restaurangen, som för övrigt bjöd på mycket uppskattad mat, sitter jag nu i min fåtölj. “Repmånad” flimmrar på tvn och jag har min Chromebook i knät och författar detta inlägg.

Jag vill av hela mitt hjärta tacka Maria för denna fantastiska kväll. Det var precis det jag behövde. Nu stämplar jag in semestern!

Mvh Ade




Likes

Comments

Sakta trängde jag mig ner för trappan.
Vissa satt, andra stod. En del hängde över räcket för att se. Trappan var full med folk.

Peter samlade ihop biljardbollarna och lade dem i triangeln. Det var han som skulle spränga.
Jag fick upp min tvådelade biljardkö ur det svarta fodralet i skinnimitation och med röd sammet på insidan.
Medans jag saxade ner bland förväntansfulla ungdomar, noga med var jag satte ner mina trefärgade låga Converse för att undvika att trampa någon på fingrarna, skruvade jag ihop kön.
Precis när jag satte ner foten på sista trappsteget brände Peter iväg sin stöt.

Med en smäll exploderade den fint upplagda triangeln som en nyårsraket. Färgglada bollar dansar runt på det bleka gröna bordet i hög fart för att efter några sekunder stanna upp och lägga sig till ett taktiskt skådespel.
Den svarta bollen, nummer åtta, studsar och rullar. Den verkar inte vilja stanna. Den rullar…….rakt mot hörnet närmast akvariet.
Sorlet lägger sig. Det blir knäpptyst!  

Bollen rullar som i slowmotion. Efter det som känns som en evighet kryper den fram mot hålet och ramlar ner i korgen.
Peter sträcker upp händerna i en uppgiven gest.
Matchen är över.

Jag hann inte ens skruva ihop min nya biljardkö.
Turneringen på fritidsgården gick vidare. Slutresultatet kommer jag inte ihåg. Om jag hade kommit på pallen hade jag med all säkerhet kommit ihåg det. Alltså blev det ingen medalj.
Men min största och snabbaste seger inom den förnäma sporten biljard var vunnen.

Det glömmer jag aldrig.

Mvh Ade



Likes

Comments

Det märks att det är helg. För mig är det tröttheten som slår till. Jag är alltid tröttare på fredag eftermiddag än någon annan dag. Piggast är jag naturligtvis på måndag morgon. Jag tillhör ju den lilla skara som verkligen vilar under helgen.
Mina sociala flöden svämmar över av bilder på fulla vinglas, kylskåp fyllda med “fulöl”. Stämningen är hög.

Män postar bilder på tända grillar med fokus på en öppnad burk öl av den importerade sorten. Till denna grillbild finns en text där det beskrivs hur viktig den där ölen är. 

Den obligatoriska "grillölen".

Kvinnor postar bilder där de tillsammans med väninnor håller upp välfyllda vinglas. Även till dessa bilder på kvinnor i yngre medelåldern finns det en text som går ut på att det ska drickas vin och det är det som är viktigt för att verkligen ha kul.

Husvagnsägarna är helt i extas. Äntligen ska de ut på premiärturen till deras favoritcamping. Här hade det kunnat postats vackra vyer på omgivningarna men istället ser vi ett foto inifrån ett skumt förtält. På bordet står en “stödbensöl” till gubben och ett fyllt vinglas med en “Bag in box” i bakgrunden till tanten.
-Det här är livet! står det i texten.

Småbarnsföräldrar av den kvinnliga sorten som lyckats lura på sina föräldrar de skrikande avkommorna postar bilder på sina fötter, uppslängda i soffan med en filt dragen över benen. Det ligger en uppslagen bok i knät och i handen är det naturligtvis ett fyllt vinglas. “-Tack mamma. Nu ska det bara slappas.”
Yngre män går lite mer rakt på sak. -SUPA!

Alla söker en legitim anledning till att dricka alkohol. Varför? Måste vardagens tristess dövas med rusdrycker? Är vi alla alkoholister?

Under de senare åren har mitt bidrag till stadskassan minskat drastiskt. Jag köper väldigt sällan alkohol. I år har jag nog inte varit på Systembolget mer än en gång. Missförstå mig rätt nu mina vänner, jag dricker öl! Inte tal om något annat här inte men jag väljer alkoholfritt.

Alkoholfritt.

Japp, ni hörde rätt. Jag har snart plöjt igenom närbutikens skrala utbud av alkoholfria ölsorter. Det finns en del riktigt goda.

Varför väljer jag bort alkohol? Jo det finns några väl valda anledningar.

Nummer ett är faktiskt solklar. Jag blir jävligt dålig dagen efter. Det brukar faktiskt börja redan under kvällen. Det räcker med ett par starköl för att min baksmälla gör sig påmind i form av kraftig huvudvärk, risig kista och allmänt förvirrad. -Ska man inte kunna ta sig ett par starköl? Va?!

Nä. Det kan inte jag göra utan att ligga i soffan, ömklig i fosterställning för att på så sätt försöka driva ut det onda ur min annars så friska kropp.

Det eventuella roliga som en spritfest i goda vänners lag kan frambringa väger för mig väldigt tunt i jämförelse med att vakna pigg och kry för studsa upp som en möbelfjäder i ottan och äta en riktig smaskig frukost. Det var anledning nummer två.

En anledning god som någon är att jag har sett med egna ögon vad alkohol kan ställa till med. Mer behöver jag inte gå in på det ämnet. De allra flesta har sett alkoholens biverkningar.

Jag har själv postat mängder av just dessa bilder som jag beskriver tidigare. Varför vet jag inte. Det är ju ganska patetiskt när jag tänker efter. Jag ser hellre kattbilder i mitt flöde än tarvliga försök till att få mig att tro, att alkohol är vägen till lycka.

Mvh Ade.

Likes

Comments