Vem tar ansvar när barn far illa? När vuxna missbrukar rättssystemet med "sin" makt. När vuxna får för sig att de vill ha ett barn för sig själv. När vuxna gör allt för att förstöra för ett barn och en förälder. Vem tar ansvar när dessa barn far illa? När det finns ett rättssystem som säger att du bara behöver ha en förälder eller bekant som känner de som jobbar med dessa ärenden. När lika inför lagen gäller ofta men inte dom som har inflytande via kontakter. Idag blundar systemet för barn som blir slagna-far illa eller utsätts för alla dess övergrepp som en vårdnadstvist medför från en av de SK föräldrarna.
Mitt barn är en av alla dessa utsatta barn, mitt barn blir styrd över vad hon ska säga, tänka, känna och agera, mitt barn blir fråntagen hennes trygghet, mitt barn blir manipulerad, mitt barn får inte välja vad hon själv vill utifrån hennes egna tankar och känslor, mitt barn blir utsatt för övergrepp utan att rättssystemet gör något. Under 2års tid har jag haft en psykopat i min närhet, i min dotters närhet, de är många som blivit utsatt för både stalkning, ofredande, falska anklagelser, hot mm av henne. Jag har idag över 400 A4 sidor som täcker både framsidor och baksidor då hon 'bara' tar kontakt med mig via sina fakekonton. Idag vet hon att jag sökt kontaktförbud, att hon är polisanmäld av både egna vänner och av mig, ändå så slutar hon inte.
Släktingar, vänner, bekanta, familj blir även kontakta och många blir kontaktade på väldigt många olika sätt.
Tyvärr så är det inte bara stalkning, det är allt från ryktesspridning, trakasserier, ofredanden och övergrepp mot min dotter. Jag har så mycket sparat och jag kommer även dela med mig av detta här. Detta är vad man kan åstadkomma med hjälp av JÄV.
 ​Jag älskar mitt barn och har många med mig som vet och älskar henne med. 
Jag kommer att dela allt från min bunt av byråkrati, anklagelser-stalking-mm till mina egna tankar och åsikter. De flesta vet, vet precis, att deras högsta önskan är att jag tystas ned i sorg över vad de utsätter mitt barn för. När ingen annan säger stop, så gör jag det. 
Imorgon ska jag hämta mitt älskade lilla barn, vet ni hur det känns? Jag är rädd för att möta personen som uppfyller mycket-alla av psykopatiska drag som definierar om vad en psykopat-stalker är. Jag är rädd för vad denna person ska hitta på om mig härnäst, vad hon ska anklaga mig för, vad hon ska be mitt barn säga, vad han ska göra för att vinna denna vårdnadstvist. Det är en ständig rädsla över vad min dotter ska berätta för mig om vad dom sagt, gjort eller hittat på för nytt. Det är en ständig rädsla när hon sedan ska tillbaka till dessa personer, över vad den ena vill göra och den andra är kapabel till. 
Föräldraskap är inte makt, det är kärlek, villkorslös kärlek och att älska en person utan att begära att denna person ska göra eller va som man själv vill att den ska va. 
Jag kommer inte låta detta få fortsätta. Jag kommer inte låta detta få ske i tystnad.
För många kanske det låter heltokigt, men jag har dagboksfört mitt liv en lång tid om bla detta och tanken och förhoppning är att på något sätt kunna dela med mig av det, för nån annans skull. Men inte i bloggen endast. Här kan man inte dela 100tals sidor och få det sammanhängande. 
Nu ska jag sova på detta virrvarr av tankar. Men jag är så otroligt glad och känner sån enorm lycka inför morgondagen då jag ska få överaska min käraste, högst älskade Adele. <3 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag har verkligen vart en underbar dag på många sätt. Jag har flyttat in alla mina saker i lägenheten, det återstår rust, säng och soffa som ska köpas till veckan, en hel del andra saker med, men det är sällan de som är fint är skapat på en dag. Sedan så har jag och Adele fått så mycket. Så mycket tack, Mickan, Mamma, Pappa, Lina, resten av mina syskon m.fler. Tack underbara Madde för att vi kan dela så mycket tankar från väldigt lika och många situationer, en nyfunnen go vän via jobbet. Imorgon kommer min käraste livskamarat hem och det ska bli så underbart roligt att se hennes glädje att få kliva in i VÅRT hem, en del kanske tycker att jag skriver för mycket om min jäkla tacksamhet, mindfullness och att livet är kärt hit och dit, men jag kan inte låta bli och jag antar att jag skriver utifrån mina egna tankar och ingen annans, annars skulle det bli många fel.

Jag och Mickan och hennes lilla Lea startade dagen med bla event i högbo. Det va inte stort men väldigt fint.

Likes

Comments

6 saker som alltid ligger i min väska.
1. Smink. 2. Mina glasögon. 3. Min allmenacka. 4. Parfym. 5. Hårklämma. 6. Läppglans.

Jag bara älskar storytel. När som hälst så kan jag lyssna på mina böcker, helst så många som möjligt samtidigt, även med eller utan internet. En av nutidens bästa investeringar. Finns otroligt bra material för att meditera med vilket jag måste göra minst en gång per dag. Detta är en del av böckerna jag läser/lyssnar på just nu. Jag läser sällan saker som är tagit ur fantasin, allt ger nån form av nytta, nånting som kan va bra att relatera eller använda sig av i just tiden som är nu, eller bara nått som är intressant. Jag överdriver inte när jag säger att jag kan ha 7 böcker aktiva, den ena utesluter inte den andra och så kan jag hoppa mellan böckerna. Har jag lyssnat till nån bok som är sorlig eller tar mycket energi så måste jag läsa nån som fyller på energin igen.

Jag fokuserar på framtiden idag, jag ser att den är fin, ju mer jag väljer att se det fina i framtiden, mindre ångest, stress eller bekymmer behöver jag känna. Ångest är en rädsla. Idag är jag orädd. Visualiserar jag ofta fina saker så kommer mina tankar oftare dras till fina saker, för varje gång jag tänker en tanke så väljer jag fokus.


Så har min egna prinsessa varit här. Vi följde med min syster och farmor för ett ärende, älskade Adele, älskade farmor, älskade syster Lina. Adele beställde maten hon vela ha och som vanligt charmar hon med hennes lillgamla sätt och jag blir så stolt, det är min Adele, mammas Adele. Jag frågade Adele vad hon vill jobba med när hon blir stor, på att tjäna pengar lät rimligt, men frågade lite till och sjuksköterska ska hon bli, idag. Vi har vart och köpt en växa säng som ska få ta plats till helgen när vi får nycklarna till lägenheten, ingen är väl lyckligare än Adele. Vi planerade Adeles födelsedagskalas och Adele ska bjuda hela dagiset, några till nyfunna och gamla vänner. Självklart måste jag uppdatera mer om det och mer om allt annat.. Jag skulle kunna berätta så mycket, men jag pratar allt för ofta i gåtor och det blir så tråkigt att läsa om jag ändå inte kan skrika ut allt som bubblar.

Vi hörs. Hejdå sålänge.

Likes

Comments

Vissa tankar gör ont att tänka på, ibland tänker man på dessa för att det tillslut inte går att undgå. Vissa eller många vet precis vad för mig som tynger, jag söker inte tröst. Närmare än så behöver jag inte skriva om det just nu. Jag får känna så nu, omvandla den smärtan till ett nytt mål och vips så har de medfört nånting. Även om vissa saker varken kan mätas med nå mål eller pengar i världen. Jag väljer oftast hur jag ska tänka och så blir allt lättare och glädjen närvarande.
"Man måste dö några gånger innan man kan leva" -H.H
Så sant som de va sagt.

Så har jag letat efter löparskor, vilket är nånting jag är sämre på. Av nån anledning så har jag bestämt mig för att de ska va ett par Asics multicolor., har hört att dom ska va bra, dvs färgen har ingen färdighet men det förstod ni säkert. Dom behöver mig och jag behöver dom.

Det känns otroligt bra att jobba igen, med nått helt annat, med trevliga och roliga människor . Givetvis utöka en fattig students kassa och otroligt lägligt när jag har en hel lägenhet att inreda till mig och Adele som dessutom ska helrenoveras och känner mig lite extas över den tanken, hur fint kommer det inte bli? Hur skönt kommer det inte kännas. Det är vår, underbart i luften och jag har en uteplats dessutom, där kommer jag sitta på morgonen äta min banan, dricka min Cola zero alt Vitamindryck som jag så fint lovat mig själv att byta till. Så mycket som händer på kort tid här och nu och framöver, mina ögon går i kors strax och jag vet förmodligen inte vad jag skriver om jag forsätter, tröttheten smyger sig ovanligt fort på, så vi får höras om nån dag. Kanske till och med senare idag när jag vaknat.

Föresten, sa jag det, jag trodde ju att jag hade fått allergier, men efter några timmar på sjukhuset och 3 sköterskor och en läkare som inspekterade mina utslag på kroppen så kom de fram till att de ej va vattkoppor, inga allergier, inge eksem osv....fick sitta på ett rum för att ev ej sprida nån ev smitta innan de kom fram till att de va Pityriasis rosea (Medaljongsjukan), aldrig hört om det innan, men det är inte smittsamt, grämer mig lite då det kan sitta i från veckor till månader, vilket betyder att jag får se ut så här ett tag, jaja, Fick med mig Loratadin och Kortison.
Men nu sviker jag bloggen för att sova.

Idag väljer vi vad vi ska känna, vi väljer att vår smärta bli vår drivkraft och styrka. Ta hand om er. För om vi inte tar hand om oss själva, hur ska vi då kunna ta hand om nån annan?

Godnatt

Likes

Comments


Idag fångar jag möjligheter, påverkar det jag kan, släpper det jag inte kan förändra. Med det så håller jag fokus på det positiva. Vaknar på morgonen och ser mina möjligheter. Tillåter mig själv till alla känslor. Känner med det som finns på insidan.
Om jag får äran att välja hur jag ska må idag, så skulle mitt självklara val va att må bra. Kan man verkligen känna glädje fast man har tunga känslor?
Absolut, acceptera det du känner just nu och släpp det du inte kan förändra eller påverka. Jag menar inte att det är självklarhet för alla att känna glädje just nu, men jag är nästan säker på att alla kan.
Om jag nu kan välja att må bra, välja att känna glädje i saker idag så skulle jag välja det utan tvekan. Jag har nu valt det och jag antar att ni har valt detsamma, kanske kommer det upp jobbiga tankar ändå? Släpp dom!
Jag antar att vi alla känner mycket fina tankar med, fånga dom och känn in i varje del av dig hur lycklig och bra just du mår av dessa tankar.

Vad tycker ni om att publicera bilder på sitt barn i en öppen blogg? Mina åsikter om det är väldigt delade, tänk om min dotter absolut inte skulle gilla att va med i en blogg, samtidigt som det går upp för mig ändå att finnas i sociala medier i framtiden är lika självklart som att alla äter frukost ungefär, man vaknar och det bara är så, utan att fundera vidare hur vad och varför. Ja min åsikt är delad i den frågan, så vad tycker ni? Det är ju så otroligt vanligt ändå. Vart går er gräns för vad man kan och ska publicera i sociala medier och absolut inte? 

Likes

Comments

Allt som ofta så får jag frågan vart min styrka kommer ifrån. Hur jag orkar och har orkat mig igenom motgångar för att nå mina egna framgångar. Med det menar jag inte materiella ting. För materiella ting är precis vad det låter, inget utav värde, ett ting som kan underlätta i sitt sammanhang. Vad du än tar dig an, går igenom eller vill uppnå. Det kan även va materiella saker också, det ena behöver inte utesluta det andra heller.

Fundera vart du står i förhållande till det mål du har. När du ser att du faktiskt är en bit på väg till ditt egna personliga mål så fundera varför du ska nå dit. Är det för din egen skull eller för någon annans?
Oftast så kommer man till en punkt där man kan sortera bort mycket av det man eftersträvat för att man inte vart helt sann mot sig själv. Är man inte sann mot sig själv så blir det väldigt svårt att nå sina mål.

Att sträva efter att ha nånting för att nån annan ska bli nöjd, kommer bara göra en själv mer missnöjd och uthålligheten till det mål man strävar efter som ändå inte är för sig själv eller sitt eget bästa kommer troligen att tryta. Så med det kan jag med handen på hjärtat säga att jag inte alltid varit stark, varit målmedveten. Jag har varit andra till lags, strävat efter saker som jag egentligen inte själv varit intresserad av. Men så fort jag varit sann mot mig själv, lyssnat till mitt inre, dit JAG vill nå så har jag aldrig vikt mig ner eller givit upp.

Som liten fick vi lära oss att aldrig visa avundsjuka jante mot varandra, då vi är 8 syskon så va det väldigt oundvikligt i många sammanhang. Men pappa sa alltid "Det spelar ingen roll vad nån annan har, avundsjuka är livsfarligt, bara för att h*n har det, så kan du också få det-åstadkomma det". Det handlar om att inspireras, inte nonchalera, nedvärdera eller missunna. Det som inspirerar mig är faktiskt personer som kan inspirera och inspireras av andra. Som kan lyfta andra. Unna andra saker i livet fast man själv inte har det. Det är kärlek och det är den största drivkraften man kan ge sig själv.

Så vad är de viktigaste ledorden för vägen till sin egna framgång?


1. Va sann mot dig själv. Oavsett vad du strävar efter eller vart du ska så är du halvvägs om du innerst inne i hjärtat brinner för det.

2. Tänk på vad du ska göra, vart du ska och vad du gör och radera alla tankar som "Jag ska inte....jag vill inte....jag ska inte..." För du ska väl ändå inte gå runt och ödsla energi på vad du INTE ska göra!

3. Se dig i spegeln och se vilken bra super person du är, för mer du öser kärlek till dig själv, desto lättare blir det att ge positiv anda till de omkring dig, uppnå sina mål. Du själv ska va din egna superkraft, så vem behöver då inte kärlek om inte du själv?

4. Va med människor som accepterar dig. Som tror på dig, även när du inte tror på dig själv.

Bilderna är lånade.

Likes

Comments

Bilder lånade av Mikaela från Isas kalas igår.


Likes

Comments

Hej, här kommer mitt första inlägg här. Jag har haft blogg förut, på den tiden man varken hade barn eller skola om vart annat med extrajobb. Så rullar livet på. Idag är jag 25år, dvs 26 i April. Jag har igentligen inte mycket tid till en blogg, men det är av flera anledningar jag skapat denna blogg. Det känns som ett måste, i denna tid. Jag har en dotter som blir 5år i Juni, där av mitt bloggnamn. Adelesmamma- mitt liv, mitt syre. Den lilla mini-me jag älskar från månen och tillbaka. 💗

Idag har vi varit på kalas. Så mycket fina människor där. Så otroligt befriande att träffa nya och fler mammavänner, kompis släktingar och massa gosiga barn. Givetvis Mickan m.familj 💗

Jag har inget större fotointresse, skriva är min kopp även om jag kommer känna att det inte får fattas bilder helt. Jag är väldigt andlig av mig. Spirituell och pratar hellre än att kika på serier. Min vardag innefattar även en liten del träning, mycket plugg och vägen till mina drömmar och mål som jag vet är där och inte långt borta. Skapa, umgås, musik, dans, djur, hästar är en del av mina och Adeles intressen. 💗

Likes

Comments