View tracker

Det första veckorna här i Forshaga har varit som det alltid har varit, mycket hund, mycket plugg och mycket kul.

Emellan en lydnadskurs med Heidi Billkvam, hundmassage med Annika Falkenberg, skolan och min egna hund, ska jag nu försöka hinna med en nose work instruktörsutbildning, som börjar nästa vecka. Juste man får ju inte glömma vårat "militär camp", eller MH dagen i skolan som det är dags för på Tisdag, eller det två extra engelskakurserna jag har lagt till utanför mitt ordinarie schema. Någon gång i allt detta kaoset ska jag försöka att hinna med att jobba också. Men vet ni vad? Jag klagar inte en enda sekund, för jag älskar det. Om jag inte hade älskat det jag gör så mycket, så skulle jag aldrig heller tagit på mig så mycket jobb, men jag njuter av varje sekund och känner hur jag vill gå till skolan varje morgon. Hur underbart är inte det?


I allafall så börjar nose work instruktörsutbildningen på Onsdag nästa vecka och jag kan knappt vänta, det ska bli så kul att äntligen kunna säga att jag vet vad det är jag pratar om, och att få andra i min klass som jag kan träna med, jag har ju bara tränat själv hittills och alla vi som tränar hund vet ju hur tråkigt och även hur svårt det kan vara ibland. Så då kommer jag förhoppningsvis vara en godkände instruktör i Januari 2017 lagom till att sporten äntligen blir OFFICIELL!


Även hundmassage kursen har dragit igång på riktigt och det är verkligen så spännande och roligt att hålla på med, och Annika är så duktig på vad hon gör och man blir så inspirerad av henne. Så om allting går som det ska där kommer jag vara en färdig hundmassör till våren. Dessutom ska vi träna på hundar emellan våra träffar, och jag behöver lite olika hundar att känna på, så om du har en hund som kanske är lite stel eller bara en hund du vill att nån känner över, säg till så kanske jag kan få öva lite.


Slänger även in lite bilder på Clara och Bella från vår promenad tidigare i veckan.




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I helgen har jag och min klass varit i väg på ett "militär camp", där vi fått prova på hur det känns att vara hundförare inom försvaret. På schemat har det varit alltifrån spännande föreläsningar, hundträning, patrullering, hemliga uppdrag, till och med en provflygning i en Viggen simulator! Sjukt häftigt!

För mig har en karriär i grönt alltid lockat och den känslan har verkligen inte ändrats något efter denna helgen.
Först när vi kom på plats började vi med att ställa upp oss på två led så vi fick lära oss lite grunder i marschering, superkul men svårare än det ser ut! Haha.
Direkt efter det hade vi en föreläsning med en mycket duktig och erfaren stridspilot, om alla det olika flygvapnen det svenska försvaret har använt genom tiderna. Vi fick även en rund tur av området som alltså var Brattfors flygfält, mycket historia om hur det byggdes som ett hemligt flygfält under andra världskriget och kamouflerades som ett vanligt naturbruks område. Förutom alla gamla vapen och flygplan var det även ett fint område med vacker natur.

Sedan hade vi olika stationer där vi fick prova på allt ifrån att bygga ett "knäppetält", patrullering med hund, orientering och hur man monterade en bår för både människa och hund.

Cirka klockan 23 på lördagskvällen kom vår grönklädda gruppledare in i baracken vi alla satt och sa att vi hade 5 minuter på oss att klä på oss och göra oss i ordning för ett uppdrag och ställa upp oss på två led utanför.
Fort som tusan skyndade man på sig kängor och jackor, och när vi kom ut fick reda på att två personer hade "gått bort sig" i mörkret och behövde nu våran hjläp för att bli hittade.
Så vi delade upp oss i två grupper med varsin hundförare och gick en skallgångs formation, mitt i skogen sent på kvällen. Som tur va hittade vi den försvunna personen rätt snabbt, eller rättare sagt han hittade oss... Aja!

På söndagen var det mer hundträning.
Vi fick prova på att lära in både ljud och vindmarkeringar på våra hundar. Det var super roligt. Amy fattade rätt snabbt vad det var frågan om och tyckte det var väldigt roligt att hitta figuranter gömda i skogen. Men eftersom att Amy är så van med att läsa mig och vänder gärna upp mot mig och "ställer frågor" när hon inte riktigt vet vad det är frågan om så fick vi jobba lite på själva påviset... Men det gick också efter ett par gånger.
På patrulleringen upptäckte vi även att när hon tar upp ett ljud eller vittring av en figge i närheten och jag ger "visa" kommandot går hon genast över till att spåra. Som om hon hör/vittrar att "ja här någonstans är det någon" och sen går direkt över till spårande för att avgöra exakt vart figgen gömt sig. Vi fick helt enkelt stanna upp varje gång hon började spåra och på så sätt tvinga henne till att använda hörseln eller vinden i stället... Även det gick bättre och bättre men lite mera jobb måste läggas ner på den biten!
Men nu vill både jag och Amy bli ett patrullhundsekipage haha!

Viggen simulatorn var en sån där grej man kan bocka av från ens bucket list! Super häftigt... Man kände sig väldigt mycket som en fem åring på julafton när man satt där i cockpiten och sprängde Kristinehamn från luften hahah! Oj vad hemskt det lät... Jag menade det på ett så lite psykopatiskt sätt som möjligt...

Så en sammanfattning av helgen är att det helt enkelt var väääldigt roligt och lärorikt. Dessutom kom jag hem med en massa inspiration och träningslust! En helt okej helg helt enkelt!

Likes

Comments

View tracker

Äntligen är jag tillbaka i Forshaga efter ett långt och händelserikt sommarlov och med sista året på gymnasiet framför mig börjar jag se ljuset i tunneln.

Denna sommaren har jag haft det fullt upp med jobb, praktik och även en språkresa till London, så mycket hundträning har det inte blivit. Men när vi väl har tränat har allt känts fantastiskt, som om alla pusselbitarna börjar falla på plats. Samhörigheten med Amy har aldrig känts bättre!

Praktiken på Hundstallet i Stockholm var en upplevelse utan dess like, något nytt hände hela tiden och den ena dagen var aldrig den andra lik. Jag lärde mig också väldigt mycket om mig själv under den korta perioden jag var där, hur mycket jag verkligen bryr mig om de stackars hundarna som blir så svikna av sina ägare och som inte vill annat än att hamna i ett kärleksfullt hem.
Jag träffade en speciell hund där på Hundstallet, hon hette Princess, en malle blandning på 7 månader.
Jag blev så kär och jag har inte kunnat sluta tänka på henne ända sen jag träffade henne första gången... Vi bara klickade så himla bra. Under dom tre veckorna som jag fick spendera med Princess så kom hon till att bli mer och mer av en "Once in a life time" hund än jag någonsin skulle kunnat tro. Men att faktiskt få träffa sin soulmate vid fel tidpunkt i livet, kan vara något av det värsta någonsin. Jag höll på att bryta varje regel i boken och var beredd på att offra väldigt mycket för att få ta med henne hem. Men den logiska sidan av mig (aka min mamma) vann till slut och Princess fick flytta till ett annat hem. Vart hon än är idag så hoppas jag med hela mitt hjärta att hon har det bra och att hon äntligen har hittat sitt för alltid hem.

Tänkte skriva mer om min språkresa till London i nästa blogg inlägg, men här är iallafall en del bilder i från sommaren!

Likes

Comments

Om jag någonsin sagt att jag har haft mycket att göra någon annan gång i mitt liv... GLÖM DET!

Har faktiskt varit väldigt sugen på att blogg den senaste tiden men har inte haft ett dugg roligt att skriva om. Det har varit så mycket i skolan med vårat UF-företag och alla andra uppgifter. Eftersom den regionala UF-mässan går av stapeln nu på torsdag den 18/2, har jag och mina uf kollegor haft fult upp med tävlingsbidrag, monter rekvisita och låt oss inte glömma all säljträning inför tävlingen Årets säljare. Dessutom gick vårat företag vidare i tävlingen Årets uf-företag, vilket innebär att vi är ett av de tio bästa uf-företagen i Värmland, vilket är sjukt häftigt och roligt, men även väldigt tidskrävande, då vi måste lägga ner så mycket tid på nästa presentation som ska hållas för juryn på mässdagen.

Så med allt detta har jag sorgligt nog knappt haft tid för stackars Amy de senaste två veckorna. Men på vår promenad i går tog jag med mig kameran och så hade vi lite roligt tillsammans med Clara och hennes dalmatin Bella! Som tur är går jag på akademin och hur mycket man än har att göra så hittar man alltid lite tid för hundarna. Efter mässan hoppas jag på att få lite mer fritid igen, men fram till dess jobbar och sliter vi ett tag till!

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag bloggade nu så jag kände att det var dags att börja med det igen.

Allt är bra med oss, jag är tillbaka i Forshaga igen efter jullovet och den här gången har jag Amy med mig. Det känns faktiskt otroligt skönt att ha henne här, trots att jag saknar Alex otroligt mycket, vet jag att han har det bra där hemma med husse i Dalarna. Med Amy är det ju lite annorlunda då hon är en sådan morsgris och jag vet att hon saknar mig lika mycket som jag saknar henne när hon är hemma i stället för Alex. Träningen rullar på och det går riktigt bra, Amy och jag ska faktiskt ut och tävla i rallylydnad snart, vilket ska bli otroligt roligt. Dessutom har vi börjat med friskvårdsprogram med de äldre eleverna på skolan och det har varit rätt kul hittills. Så det som legat i fokus det senaste månaderna har varit styrketräningen och allmänlydnaden. Det har faktiskt varit rätt roligt att träna de där viktiga grund bitarna igen, för det kändes som om vi höll på att tappa dom där på slutet.

Idag har vi varit ute med Clara och Alice och sprungit en sväng, och som vanligt har Clara och jag haft kamerorna framme i högsta hugg. Även kameran börjar känns tryggare i handen nu, jag har såklart en lång väg kvar tills jag kommer dit jag vill men jag har definitivt tagit ett steg framåt och jag börjar fatta grunderna med både kameran och redigeringen, vilket känns skönt!

Likes

Comments

Hej! På senaste tiden har jag funderat på om jag ska anmäla mig och Alex till en Nose Work tävling, men jag är tveksam. Jag vet inte om det bara är jag som aldrig har tävlat förut som är nervös elller om det faktiskt ligger någonting i min oro. Jag tror verkligen han skulle klara sig bra i tre av momenten, men det är utomhussöket som är lite sådär. Ni ska veta att jag har en ung hanhund som ska markera på varje ny kvadratmeter han går på. Vi får kämpa vidare med det, så kanske vi kan komma ut och tävla snart i alla fall. Men nu är doftprov på lagerblad och lavendel inbokat på Lördag så vi får se hur det går då, håll tummarna för oss!

Likes

Comments

Tiden bara går och går här nere, lite för fort enligt mig. Jag har så mycket att göra och så lite tid, men det känns underbart att vara tillbaka i rutinerna här på akademin igen. Vi har kommit igång med skolarbetet på riktigt nu, (och egentligen ska jag sitta och plugga till provet i morgon) men det går bättre än väntat. Känns faktiskt som om detta kommer bli ett bra läsår för mig. Även Amy verkar trivas och njuter av att få så mycket uppmärksamhet som hon får här nere, det är i princip det enda jag gör på fritiden, tränar hund. Men det är så det ska vara, tycker Amy i alla fall. Jag har haft så fullt upp att jag inte ens tänkt på att jag borde uppdatera bloggen, men jag får försöka bli bättre på det.

Den här dagen har varit bra härlig dessutom! Amy och jag fick sällskap med oss ut i skogarna runt Forshaga av Pontus och hans vovve Igor. Vi utforskade några nya delar av Värmlandskogarna vi aldrig sett förut och hittade några riktigt fina ställen. Som tur va så hade vi kameran nära till hands!


Likes

Comments

Wow... Vilken otrolig sommar jag har haft! Men nu är jag äntligen hemma i Forshaga igen och som jag har saknat det här stället! Det var super skönt att få träffa Clara igen och hennes nya hund pippi, en super trevlig liten Labbe tjej! Har planerat att bli lite bättre på att uppdatera nu när skolan börjar! Jag och Amy har planerat ett roligt läsår med mycket hundträning och annat skoj!

Jag och Clara var ner till sandgropen tidigare i dag och lät hundarna leka av sig lite, då kändes det verkligen som att jag var hemma igen!

Dock saknar jag redan Alex! Kan knappt vänta tills jag får träffa honom igen!

Likes

Comments

Ärligt talat spelar det ingen roll vart vi hamnar någonstans, för det som räknas är vägen dit, vägen vi går tillsammans. Vi har lärt oss mycket på den delen vi redan gått, till exempel den gången du hoppade ut i älven och höll på att drunkna, då lärde vi oss att inte ta oss vatten över huvudet, bokstavligen. Eller de gångerna vi bara har kört vårat egna race utan så mycket som en blick över axeln på våra kamrater. Då lärde vi oss att vi inte kan springa ensamma ifrån allihopa, för om vi gör det vem ska då hjälpa oss upp när vi ramlar? För vi är ett team vi tre, ramlar en ramlar alla, det enda vi kan göra är att stötta varandra och försöka ha kul även när vägen är tråkig.

Ni är det finaste jag har.

​Foto: Clara Sköld

Likes

Comments

​Fredag till lördag var jag och Alex ute och hajkade med ett gäng från skolan och några till. Det var superkul! Först blev vi av släppta vid början av någon vandringsled och sedan gick vi ca fem kilometer, tills vi kom fram till ett superfint litet läger vid sjön! Vi hade super trevligt, åt middag runt elden och snackade skit. Vi alla funderade då varför man inte gör sånt oftare, svaret på den frågan fick vi framåt morgontimmarna när det blev så kallt att man trodde man skulle frysa fingrarna av sig. Men trotts den kalla natten var det super mysigt och dagarna var underbara!  Det ska bli jätte kul att göra om! 

Vi hann även med att ta lite bilder.

Likes

Comments