Allmänt, Gravid, Personligt

Idag var det dags att besöka bm på MVC igen. Till en början så kändes det som att vi fick träffa en ny person varje gång vi var till MVC eller Specialistmödravården, men de senaste 2 gångerna nu hos MVC så har det varit samma bm. Det känns tryggt. Speciellt för oss som går dit lite mer frekvent än vanligt med tanke på mina omständigheter.

Idag fick vi höra lillans hjärtljud och det trummade på bra där inne. 140 slag/minut. Micke spelade även in det så jag kan lyssna igen 😍 Utöver det så såg det mesta bra ut bortsett det värde hematologen uppmärksammade och nu utreder. Bm tog även upp att vi kommer skrivas in i en föräldragrupp som hon ska starta framöver. Spännande! Dessa möten kommer att ske under kvällstid och man kommer att gå igenom vad man har att förvänta vid förlossningen, att amma och lite andra viktiga detaljer kring det hela.

Annars så befinner vi oss för tillfället i vecka 22 (21 + 4). Jag mår bra bortsett att jag är otroligt trött, har en envis huvudvärk som kommer och går samt även har haft lite värk i ryggen. Det sistnämnda känns lite självförvållat eftersom att jag ansträngt ryggen lite mer än vanligt i helgen. Ont gör det i alla fall. Det är höger sida ländrygg som spökar. Tror nog inte att det är foglossning faktiskt men man vet ju aldrig. Bm nämnde åter igen övningar för rygg samt att om det blev för jobbigt så skulle jag ta kontakt med sjukgymnasten på vårdcentralen.

Lillan är nu ca 26cm lång mellan huvud och fot och väger 370g i början av veckan och 450g vid veckans slut. Hon är i samma storlek som en pak choi (en typ av kål) eller en papaya. Den delen av hjärnan hos barnet som tillverkar hjärnceller utvecklas mycket under denna tid. Hon har redan en egen dygnsrytm och det är väl klassiskt, när jag lägger mig om nätterna för att sova så sätter hon igång. De få gånger jag verkligen lyckats somna så vaknar jag av att hon bökar på så mycket där inne. Jag drömmer väldigt verkliga drömmar tack vare det också; att jag känner henne så tydligt att jag kan urskilja hela hon och hennes lilla kropp i detalj genom huden och ibland att hon gör sådana övningar i magen att den antar onormala former. Mysiga drömmar om än lite smått knäppa ibland.

Jag spelar ofta musik och sjunger för henne. Det brukar ge reaktion där inne och ibland så skjuter en kroppsdel ut från mitten av magen, under naveln, och skapar som en liten bula. Jag tänker mig att det är en fot och killar alltid lite just där och fnissar. Då håller hon kvar några sekunder till, sedan sparkar hon till och bulan försvinner. Rörelserna upphör inte dock. Så häftigt, märkligt och mysigt - allt på en och samma gång. Micke får ofta chans att känna hennes rörelser där inne också, men hon brukar snabbt bli alldeles stilla då hans stora, varma hand kommer. Jag tror hon njuter av den varma beröringen precis som mamma sin 😉

Jag har två "visor"/låtar som jag sjunger om och om igen regelbundet för henne. De båda kommer jag även att sjunga när hon är här hos oss på utsidan och ska till att sova. Just dessa två kan snabbt få henne att bli stilla om hon sparkar väldigt mycket så de känns som säkra kort redan nu. Det gör mig alldeles varm i hjärtat! Micke hänger alltid på och nynnar med då han hör mig sjunga just de två. ❤️

Nu ska jag mysa i soffan med min lilla familj.
Kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Allmänt, Gravid, Personligt

I skrivande stund ligger jag nedbäddad i sängen med tända ljus och läser mamma-tidning. Jag hämtade ut ett gratis startpaket från apotek-hjärtat i förrgår som man får då man är gravid. I det fanns lite blandade bra-att-ha saker samt tidningen och ett litet informativt häfte. Intressant läsning som kommer att vara till stor hjälp när vår lilla flicka är här.

Ligger och spelar musik för magen samtidigt som jag läser. Hon blir väldigt aktiv av musiken. Vid ett tillfälle så blev magen alldeles hård och jag kände hur hon tog spjärn där inne. En liten upphöjning dök upp vid naveln och då jag lade handen där så kände jag verkligen henne. En fot kanske? Hon sparkade till efter en stund och sedan blev det mjukt igen. Sparkarna fortsatte dock en stund till. Jag blir lika fascinerad varje gång!

Tänk om hon blir störd av musiken förresten? Haha. Hoppas inte. Hon måste vänja sig för i detta hushåll älskar vi musik.

Inatt vaknade jag av att hon var så otroligt aktiv i magen. Då klev jag upp för jag var så otroligt hungrig också. Fil och flingor fick det bli 😍 Har annars varit trött idag och därmed inte gjort mycket mer än att ligga i sängen och läst, lyssnat på musik och kelat med Eskil. Jag känner mig fortfarande väldigt utmattad från provtagningen i måndags, märkligt? Har haft huvudvärk också, nästan migrän, sedan dess. Tydligen en bieffekt. Längtar tills jag känner mig piggare, då ska jag ut på promenad har jag bestämt. Till dess vilar jag och lyssnar till kroppen.

Nu ska det lagas sprödbakad torsk, kokt potatis och broccoli.

Kram påer!

Likes

Comments

Allmänt, Gravid, Personligt

Vilken jäkla dag det blev igår..
Hos hematologen blev besöket inte riktigt som jag tänkt mig. Inte för att jag egentligen hade några förväntningar inför det, men jag räknade nog bara med ett övergripande möte där vi skulle prata lite om mina värden, livet som gravid med blodsjukdomen och sådant. Sådär som alla mina läkarbesök tycks gå till; jag sitter och lyssnar på en massa och väldigt lite händer eftersom att läkaren är oengagerad och bara rapar upp provsvar. Icke. Denna läkare var något helt annat! Därmed blev också besöket något helt annat.

Enligt mina värden så fanns en oro från läkarens sida att jag har en ytterligare sjukdom som faktiskt skulle kunna komma att påverka även mina barn. En genetisk sjukdom i benmärgen pratar vi alltså om. Det kom som en chock. Jag fick se att just det värde hon grundar sin oro på låg väldigt högt över det normala. Flera hundra "enheter" över det normala. Nu behöver inte detta betyda att det är så, att jag har en sjukdom, men för att kunna utesluta just det som bakomliggande orsak till varför värdet är så pass högt så behövdes det göras ett benmärgsprov. Att få höra detta, att det fanns misstankar om en till sjukdom gjorde mig väldigt ledsen, det erkänner jag. Ledsen på mig själv för jag avskyr att känna mig svag på något vis, men också lite rädd faktiskt. För vad innebär det? Mer än att det faktiskt kommer att påverka även de barn jag bär. Jag vill inte grotta ned mig i dessa känslor utan ska istället fokusera på annat att tänka på. Provsvaren kommer om 14 dagar så det finns ingen anledning att jag ska ta ut något i förskott. Oavsett vad de säger så kommer jag fixa det med. Jag skulle ju iofs ha frågat läkaren då och där vad en sådan sjukdom skulle kunna komma att innebära men jag blev bara tom i huvudet. Det hon sa därefter ville inte riktigt fastna heller.. läkarord är svåra att lägga på minnet också. Speciellt de latinska 🙈nåväl..

Läkaren frågar mig om jag skulle vilja göra detta och jag får för mig att ett benmärgsprov är något man får komma tillbaka för att göra för att det kräver någon form av planering. Att vi kommer säga att "ja, ett sådant gör vi" och så bokar hon tid eller skriver remiss för det. Jag har ju ingen aning om hur det går till. Allt jag vet är att det låter väldigt obehagligt och smärtsamt. Hur som helst, jag vill ju givetvis göra detta prov och få reda på om jag har en ytterligare sjukdom, så jag säger ja. "Vad bra, då är det bara att du lägger dig här på..", säger hon och pekar på sängen "..så ska jag gå och hämta verktygen". Jag blev chockad för andra gången under samma möte och tänkte "Men hjälp!! Redan nu? Ska jag inte få mentalt förbereda mig för det här först?". Nix! - och det var kanske lika bra.

Provtagningen var något utöver det vanliga. OUFF vad det var obehagligt. Det var inte det absolut smärtsammaste jag varit med om, men jag tycker ändå att jag fick känna att jag levde igår. Nu bedövade hon ju lokalt kring stället där hon gick in på så just det kändes ju inte. Att suga ut benmärgsvätska och bli av med en bit skelett, det kändes dock. Jag som bara hade sovit 20 minuter den natten blev lite lätt i huvudet där jag låg och undersköterskan som var med och assisterade under provtagningen höll noga koll på mig och sade åt mig att ta djupa andetag. Efteråt så var känslan fortsatt fruktansvärt obehaglig trots att bedövningen satt kvar en stund. Jag fick ont då jag gick. Värre blev det när bedövningen släppte. Att gå i trappor var så OVERKLIGT obehagligt så jag vet inte vad. Det går inte ens att beskriva just den känslan. Så, efter att ha haltat runt en del igår och haft ont i ryggen nere i höger sida (hon tog ur bäckenbenet där) så stod jag i slutet av dagen och var groggy av utmattning. Mådde så otroligt konstigt och var lite lätt illamående. Jag stupade i säng och sov som en stock.

Idag har jag fortfarande ont i ryggen men det är bättre. Känns fortfarande väldigt märkligt/obehagligt. Tänka sig, jag har blivit av med en liten bit skelett i mitt bäcken. Såg så märkligt ut då hon visade mig den lilla biten i provtagningsröret igår. Huvudvärken har satt in också. Det är tydligen en bieffekt som kan komma efter just detta. Jippie! Är fortfarande utmattad. Inte på ett sömnigt vis dock, men ändå utmattad. Just därför så vill jag idag bara ligga kvar i sängen och kela med Eskil.

Vill bara tillägga, för framtida läsning av mig själv, att denna läkare gillade jag starkt. Jag kände mig trygg, sedd och proffsigt bemött. Hon kunde mig. Kunde min sjukdom och har i kulisserna haft koll på mig sedan jag höll på att stryka med i bukspottskörtelinflammationen. Det kändes otroligt bra och jag önskar att jag fortsättningsvis kommer att få träffa henne. Hon var en riktig läkare. Det var längesedan jag fick träffa en sådan.

Nu ska jag försöka få i mig lite mat. Om en stund kommer snickarna hit och installerar garderober!! Skriver om det i ett annat inlägg.

Kram!

Likes

Comments

Allmänt, Gravid, Personligt

Jag och sessan i magen sitter i skrivande stund utanför labb på sjukhuset och väntar på vår tur. När jag kom var det nummer 31 på tur och jag fick nummer 62. Tur att det inte är mycket folk eller så....... 😓

Efter detta så är det dags för ett läkarbesök hos hematologen. Jag har ju min blodsjukdom de tar under beaktning nu vid graviditet. Känns tryggt. Håll koll på mig och bebis. Det är viktigt! ☺️

För övrigt så har jag lyckats roffa åt mig hela 20 minuters sömn inatt. Woho!! Totalt magiskt. Jag är inte ens bitter, inte alls! Mamma fick förklara samma sak tre gånger i telefonen nyss innan jag fattade vad hon sa/menade. Inte alls oroväckande. Vilken spännande dag detta kommer att bli!

Enda positiva med att ligga vaken hela nätterna är ju att jag verkligen får känna lillan i magen. Hon sparkade och bökade på där inne som tusan, så himla mysigt!! Det känns så mycket och så tydligt nu i jämförelse med de första rörelser jag kände i vecka 18.

Äsch, ska dösurfa lite tills det blir min tur.
Adios!

Likes

Comments

Allmänt, Familj, Gravid

Ouuu, fy. Trött är ju bara förnamnet idag. Alltid trött iofs 😂 Har sovit dåligt även inatt. Massa mardrömmar. Tur att jag fick vakna till att bli omfamnad och nedgosad av Micke innan han for iväg på jobb. Det skrämde bort de värsta mardrömmarna men jag somnade om efter att han for och då drömde jag faktiskt en till; att Eskil kom till skada. Orsakat av en tjej som avskydde mig och egentligen var ute efter att skada mig men gav sig på Eskil istället. Så märklig dröm? Jag blev så enormt ledsen och rädd för Eskils skull. Grät och grät i drömmen medan vi skyndade mot veterinären. Jag blev glad av att få vakna och ropa på henne för hon hoppade upp i sängen direkt och började kela. ❤️

Igår var vi på besök hos min barndomsvän Desse & hennes sambo Johan. Vi fick se deras lilla knyte Vincent också som låg i sitt babynest och sov gott under hela besöket. Ujujuj, så liten! Tänk.. snart har vi vår egna här med oss 😍 Det var i alla fall väldigt trevligt att få träffas och prata ikapp!

Ikväll är det middag hos min yngre storebror och hans sambo som gäller. Längtar extra mycket till Charlie också!! Fina älskade Charlie ❤️ Som jag tycker om den hunden. Han har så fina ögon! Bruna, stora och ser så enormt vänliga ut. Rocky är mysig han med, lillfarbrorn. En mobbare men älskvärd.

Nej, nu är det dags för mig att ta mig i kragen och göra mig presentabel och redo för dagen.

Kram

TITTA PÅ HONOM! Charlie var ju världens sötaste valp också 😍😍

Likes

Comments

Allmänt, Gravid, Personligt

Blir tokig!! Nätterna är extremt jobbiga för mig. De har dom alltid varit men sedan jag blev gravid så har det blivit hundra resor värre! Så fort jag ska till att lägga mig för att invänta sömn så börjar både benen och fötterna att koka. Utöver det så startar en krypande, kittlande och myllrande känsla i fötterna och äter sig sakta upp för benen tills det slutligen når ut i hela kroppen. Det är OMÖJLIGT att ligga still. Att hitta en bekväm sovställning har också visat sig vara rena rama mission impossible.

MEN.. när jag ÄNTLIGEN lyckas, på något mirakulöst vis, att hitta den där rätta sovställningen som både är läskigt bekväm, sövande och tar död på allt kill i kroppen - DÅ BLIR JAG KISSNÖDIG SOM ALDRIG FÖRR. Upp igen, fort som tusan, och när jag kommer tillbaka till sängen så börjar det om. Uuhhhh!! Jag blir galen 😫

Det är inte förrän jag är totalt utmattad som jag verkligen somnar. Kul. Att det inte ska behöva gå till det extrema eller så. Super. Verkligen.

Nä, så nu sitter jag här i köket och har precis mumsat i mig en skål med fil och flingor för inte ska ni väl tro att jag kan ligga vaken hela natten och vrida och vända på mig utan att bli hungrig också. Inte då. Tvinnar benen fram och tillbaka gör jag också för att det kittlas så förbaskat i dom. Dessa varma j*vla ben.

Nu ska jag gå miljoner varv i lägenheten och sedan försöka somna igen.

Likes

Comments

Allmänt, Gravid, Personligt

Ännu en vecka har passerat. Nu är vi inne i Vecka 21 (20 + 0). Det har varit lite småjobbigt på sistone eftersom att jag åker på att bli sjuk hela tiden. Som om att jag inte är trött nog ändå? Utöver det så är livet underbart! Det är så mysigt att vara gravid. I tisdags så kände Micke hur lillan sparkade för första gången!! Så himla häftigt att han nu också känner henne. Han blev helt hänförd. Hon blir starkare och starkare där inne, vår lilla skatt (blir tårögd) ❤

Jag erkänner att det känns lite alien när hon sparkar ibland om man för stunden har lyckats börja tänka på något annat och kopplat bort det faktum att man är gravid. För mig är det så svårt att verkligen förstå att det faktiskt ligger ett litet liv där inne. Det är så ofattbart på många vis. Tänk att i mig, i min mage, så växer det en helt ny liten människa!! Den känslan går inte att förklara. För varje spark så växer hjärtat på mig. När hon väl är här, hur ska jag klara av att älska henne så mycket? Hur hanterar man sådana ENORMA känslor?

Min starka lilla sparkare är nu ca. 24cm lång från huvud till fot. I början av veckan så väger hon ca. 290g och i slutet av veckan ca 360g. Det går fortfarande fort i tillväxten nu men hon rör sig fritt i fostervattnet och nu kan jag som sagt känna sparkarna långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet. Oftast sparkar hon just där, vid blygdbenet eller kring området runt naveln.

Barnets första avföring, så kallat mekonium eller "barnbeck", börjar bildas i tarmen. Sinnesorgan utvecklas i rask takt och smaklökarna på tungan är färdiga. Barnet börjar reagera på smärta. Det sista fick mitt hjärta att brista då jag läste. Min lillgroda! Där inne är det väl smärtfritt än så länge?

Veckan som varit har jag mått lite si och så. Förkylningen är boven i dramat såklart. Jag har otroligt taskigt immunförsvar i vanliga fall men det tycks ha blivit ytterligare lite sämre nu, inte så konstigt. Kroppen jobbar ju mycket med graviditeten. Annars så är jag, som jag nämnde ovan, otroligt trött och sover väldigt mycket. Jag är ofta sugen på något salt när dagarna lider mot sitt slut. Min craving går nog att avgöra nu och den är inte något salt utan fil med kalaspuffar. Så.jäkla.gott!!

Annars så är allt som vanligt. Det värker lite i ryggen till och från beroende på vad jag har haft för mig. Det gäller att lyfta rätt och lyssna till kroppens signaler när den blir trött. Om jag rör mig för hastigt och exempelvis ska ta emot något som väger lite mer så får jag sendrag i magen, DET mina vänner är obehagligt. Än finns det inget behov att börja med bälte men det känns som att jag kommer behöva göra det längre fram.

De som träffar mig förundras över hur stor min mage är för att vara i vecka 21 men och andra sidan, vi är halva tiden gången nu och jag tycker det är normalt att den syns? Eller? Jag upplever inte alls att den är "SÅ STOR". Fast när jag får höra "men gud, om du ser ut såhär nu, hur kommer du då att se ut i slutet?". Yikes! Inte vet väl jag!! Kommer min mage bli enorm? Vad gömmer sig där inne? En lillgroda eller en liten Godzillla? 😭 ❤

Kram på er!

Likes

Comments

Allmänt, Gravid, Personligt

Ja, idag går jag in i vecka 20! Helt otroligt. Det känns som att jag plussade igår! Jag har fortfarande inte vant mig vid sparkarna där inne. Blir lika förundrad över känslan varje gång. Så himla häftigt!! Jag längtar till den dagen Micke får en chans att känna det han med ❤️ Stackarn går och hänger läpp och känner sig utanför 😂😍 Mitt älskade hjärta. Svårt det där, för killen, som blir så utanför. Jag försöker dela med mig så mycket som möjligt för att han ska känna sig delaktig men det är omöjligt ibland att återberätta känslan man går och bär på.

Det är något visst med att ligga och kela med sin kärlek och bli smekt över magen och veta att där inne ligger en produkt av vår kärlek och gror. En dag finns hon med oss på utsidan och jag VET att hon kommer växa upp till att köra med sin pappa. Micke kommer vara så otroligt blödig och svag för sin lilla sessa. På det allra bästa vis såklart 😊 Jag älskar livet just nu och även den framtid som komma skall.

Från och med nu tänkte jag också köra en veckovis uppdatering. Mest för min egen skull för att ha något att gå tillbaka till och läsa. Det är den mest spännande tid i mitt liv ju! 😍 så vi kör.

🌸

Idag är det alltså vecka 20 (19 + 0). På ultraljudet fick jag veta att min moderkaka ligger i bakvägg och att allt såg bra ut. Lillan utvecklas som hon ska och följer sin kurva.

Hon är nu ca. 22cm lång från huvud till fot och väger ca 225g i början på veckan och ca 280g vid veckans slut. Hon växer snabbt och utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt kommer nu. Det är ungefär nu de individuella skillnaderna i genetiken börjar göra sig gällande. Första halvan av graviditeten utvecklas alla barn mer eller mindre likvärdigt.

Jag mår bra, är just nu otroligt förkyld bara. Har haft feber två nätter i rad och ska ringa bm om en stund. Efter ett samtal med 1177 igår för att dubbelkolla att jag kunde ta alvedon och dricka svart te så sa hon åt mig att rutinerna hade förändrats vad gäller gravida som är förkyld eller drabbas av influensa. Idag vaccineras gravida just mot detta. Så, ja, för mig utan immunförsvar från start så är det väl ganska så relevant då? Vi får se vad bm säger :) Illamåendet som jag led av som värst de tre första månaderna är mycket lindrigare nu. Det kommer tillfällen då jag blir vansinnigt illamående och kräks men ingenting som i början. Tack och lov!

Magen växer och jag börjar misstänka att jag ev kommer få en liten utåtnavel längre fram 😂Som jag nämnde i början av inlägget så känner jag sparkarna. Tydligare och tydligare nu. Till en början var det bara då jag låg avslappnad på rygg men nu är det även när jag sitter men fortfarande inte så mycket då jag står upp.

Tänker mycket på min lilla och har faktiskt köpt 3 fleecetröjor och en pälsväst via Facebook igår kväll. Haha! Längtar till jag blir frisk och kan komma ut i butikerna och köpa lite mer fint. Trots det oklara beskedet på RUL så kan jag inte låta bli!

Kram!

Likes

Comments

Allmänt, Gravid, Personligt

I tisdags var vi på RUL och fick se vårt lilla under igen. Oj vilken skillnad! Där hade vi vuxit en hel del må jag säga, det är ingen liten astronaut där inne längre 😍🙈 Det var ingenting jag ens reflekterade över innan, även fast det är så självklart, att vi nu skulle få se en mycket större bebis där inne. Man går liksom som i en bubbla just nu. Tankarna är överallt och ingenstans mest hela tiden. Stundvis så har jag fortfarande inte riktigt tagit till mig att det verkligen finns någon där inne som växer och utvecklas för varje passerande dag och som en dag verkligen kommer finnas här med oss på utsidan! Jag längtar så otroligt!! Först ska jag bara njuta till fullo av att vara gravid för det är något alldeles speciellt det med såklart.

Nå, alla undrar nu säkert vad vi har där inne nu då. Vilket kön? Först vill jag bara få sagt att vi själva är väldigt osäkra eftersom att vi lyckades få en bm som knappt ville kommentera könet och hon lade heller ingen energi på att titta upp det. Hon tog det sist i vår långa undersökning för hon var mer betagen i att kolla hjärtat, profilen på bebis, näsa, mun och haka (som hon talade om för oss att hon var svag för) och det gjorde väl inte oss något. Allt såg så bra ut och hon tyckte det var de roligaste ultraljud hon gjort på länge. Lillfisen visade stolt upp sig och bjöd på otroligt bra bilder. Vi fick se en riktigt söt liten pussmun flera gånger 😍

Nåväl, mot slutet av ultraljudet så riktar hon in sig på profilen av bebisen igen så man näst intill såg hela, från huvud till fot. Precis då blir det lite bebis-gymnastik och benen åker upp en bit och hon säger "ja, nu är det ju svårt att se pga benet men jag ser ingen snopp". Hon riktar om och får bild underifrån och då stänger bebis ihop benen tätt istället och hon säger "ja, nu blir det ju väldigt svårt att se eftersom benen är stängda och sitter så tätt ihop". Hon försökte två gånger till lite snabbt och sedan riktade hon tillbaka till profilen och sa till oss att vinka hejdå för nu skulle det dröja tills vi sågs igen.

Jag var lite förvirrad och tänkte, var de det enda beskedet vi skulle få? Hon såg ingen snopp men hon såg ingenting annat heller som tydde på att det var en flicka. Här har man gått som på nålar och varit så taggad på att få veta! Även om man räknar med att man inte kan få ett 100%:igt besked så hade jag ändå trott att det skulle vara lite tydligare. Jag jämför med mina väninnor som väntat/väntar barn, där har det trots allt varit relativt klara besked och de har fått veta att läkaren är mer eller mindre 99% säker.

Micke frågade då lite försiktigt "men så du tror att det är en tjej?". Med den frågan var magin bruten. Den fina stämning som varit i rummet var som bortblåst. Hon tog bilderna hon skrivit ut åt oss och svarade lite avigt "Ja, det är ju svårt att säga man kan ju aldrig vara 100% säker men jag skulle gissa på en tjej". Vi blev jätteglada såklart!!!! ❤️🌸 Jag hade bara andra förväntningar inför mitt RUL och blev besviken på henne faktiskt. Vårt farväl blev konstigt och stelt, men då var jag så lycklig över att ha fått så fina bilder samt att ha fått se att allting var så bra med bebisen att jag inte tänkte mer på det.

Micke sa att han hade suttit med gåshud under hela undersökningen och jag låg mest bara där och blev kraftigt tårögd av lycka hela tiden och gapade i ett brett leende. Micke blev rörd, jag blev rörd och livet var extra underbart i det ögonblicket 🙈❤️

Så.. vi TROR nu då att med största chans så väntar vi en älskad liten tös! 😍🦄❤️
Men jag ska vara helt ärlig, det kändes så pass osäkert att jag nog inte kommer våga gå och köpa en massa tjejgrejor ändå. Tråkigt. Jag vill ju boa, köpa kläder, planera namn och förbereda mig. Överväger faktiskt att be om ett nytt ul. Är jag löjlig då?

Kram

Åh! Kolla på lillan som ser ut att suga på tummen och den där lilla foten!! 😍🙈🌸

Likes

Comments

Allmänt, Gravid

Imorgon går jag & magen in i vecka 19. På tisdag får vi se vår lilla skatt igen och förhoppningsvis veta vem exakt som gömmer sig där inne 😍Jag längtar så otroligt!

Idag har varit en dag i lugnets tecken. Det blev dessutom en supersmarrig kyckling pastasallad till middag. Ouff vad vi ätit och jäklar vad mätta både jag och mannen i mitt liv är.

Sedan så var jag faktiskt förbi Babyproffsen igår och kollade på barnvagnar. Djungelvarning! När jag gick dit så kände jag mig ganska säker på vad jag ville ha men efter besöket där och ett samtal med kvinnan som arbetade där så blev jag hundra gånger mer vilsen och förvirrad 😂 Det är så mycket att tänka på och ta i beaktning. Speciellt för mig som bor 5 trappor upp och har insett att jag endast kommer att kunna förvara barnvagnen i cykelförrådet som är en trappa ned i vårt lägenhetshus. Prata om besvärligt?!

Med det sagt så är det inte en tung vagn som ens är ett alternativ. Det blir någon lättare som är lätthanterlig. Britax är ju en vagn just för detta har jag förstått. Lätt att fälla ihop och väger inte så förfärligt mycket. Just nu är min favorit faktiskt Britax Go Next men det kan komma att ändras. Jag tar gärna emot tips från erfarna barnvagnsvetare. Jag får bebis i februari och måste även ha snön i åtanke. Jag vill ju ha snurrhjul fram så att man är smidig i butiker..

🌸 Luftdäck eller punkteringsfria?
🌸 Hur bär jag enklast upp min bebis för 5 trappor utan att det blir för jobbigt/tungt?
🌸 Vilken vagn är enkel att hantera när man ska ta sig en halvtrapp upp- och ned till/ur ett cykelförråd?

Tacksam för råd och tips!
Kram

Likes

Comments