Hej allihopa,

nu är jag på flygplatsen! Mitt plan till Stockholm går först om tre timmar och jag har redan varit incheckad i en. Jag bokade ett tåg som skulle ta mig hit 4,5h på förhand. Eftersom det ska vara tågstrejk senare idag och jag har tidigare erfarenheter med förseningar som ledde mig till det beslutet.

Tåget var riktigt on point med tiden och det var INGEN före mig i securityn så jag har riktigt mycket tid. Det var två andra från Finland som också skulle åka idag, men den ena skulle byta sin flight till en vecka senare och den andra har inte samma bokning som mig? Men vi kanske skulle träffas på flygplatsen ändå. Annars ser det ut som att jag flyger själv, inte mig emot!

Nu har jag just ätit det ni ser ovanför och ska börja leta mig mot en WC och lite butiker. Sen ska jag bara ladda mina grejer och njuta av min ledighet!

Vi hörs senare!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hejhej,

Här har det stått tomt ett bra tag, mycket har jag hunnit med sedan sist. Resor, jobb, och allt möjligt roligt där emellan. Det var verkligen en oplanerad bloggpaus, och tiden har gått så fort så fort. Om 4 ynka dagar ska jag lämna säkerheten i Finland och det är nog svårt. Vissa kanske har det riktigt lätt men jag ska vara ärlig och säga att det har känts jätte tufft, jag går från att längta sönder till att gråta floder. Från att vara super självsäker på att detta är det bästa jag någonsin kommer göra till att ifrågasätta alla beslut jag någonsin gjort. Men kanske det är vanligt, jag vet inte? Förväntningarna är super låga men samtidigt skyhöga.

Här får ni en ful atm bild från mitt packningskaos som verkligen står stilla :/ Vissa packar klart veckor på förhand och här är jag 4 dagar före jag åker och vet knappt vad jag ska ha med. Har ju knappt några sommarkläder?? Var och köpte massor med grejer igår, både åt familjen (presenterna kan ni skymta på bilden) samt åt mig själv. Man vill ju ha bra med basgrejer så man inte måste springa till butiken det första man gör. Plånboken led massor, men jag har också massor kvar att köpa? Gahhhh och kan ju inte åka till stan idag och handla då det är konstensnatt, det får lov att vänta tills imorgon.

Ses kanske snart igen haha.

Filippa

Likes

Comments

Hej allihopa, hoppas ni hade en glad midsommar!

Det hade jag, men istället för att prata om det tänkte jag skriva lite om mitt besök till USAs ambassad i Helsingfors. Inga bilder i detta inlägg är från den mini-trippen, istället har jag massor av bilder från när jag senast var i USA för att peppa lite. TB 2014 och Filippa 16 år med andra ord haha.

Här kommer en detaljerad beskrivning över min resa och allt med ambassaden att göra. Jag bokade besöket för kanske tre veckor sedan, den 22:a Juni kl. 9:00 blev det. Jag velade mellan att boka ett hotellrum eller nattåg, det blev nattåget. Tyvärr går det inga sådana från Vasa där jag bor, utan jag och mamma körde till Seinäjoki på onsdagskvällen. Tåget skulle ha gått 01:13 och varit framme 06:24, alltså skulle jag ha haft väldigt bra med tid för att gå den dryga halvtimmen det tar från tågstationen till konsulatet. Tåget var försenat. Först med 50min, men desto fler stopp den gjorde, desto fler minuter tillkom. Jag steg på tåget och var inte speciellt orolig, jag hade ju bokat ett väldigt, väldigt tidigt tåg så jag inte skulle behöva stressa. Lyckades sova kanske en timme allt som allt, och sedan åt jag lite frukost jag hade med, vid kanske klockan 4, vilket inte var så lyckat för 5 timmar senare satt jag i det tysta väntrummet på ambassaden med en högljudd, kurrande mage. När tåget blev mer och mer försenat blev jag mer och mer stressad. Eftersom den vid varje hållplats tog längre och längre tid på sig att åka iväg. Tack VR för den fina upplevelsen. Tillslut anlände tåget till Helsingfors tio före 8. Vilket såklart var stressigt eftersom det tar en halvtimme att gå och jag hade ju läst en massa svenska au pairer som sagt att man nog vill vara där åtminstone en timme på förhand. Men det finns nog mycket olikheter mellan de amerikanske ambassaderna i Stockholm och Helsingfors, och det återkommer jag till.

Då var jag a woman on a mission. Är en person som går fort i allmänhet men jag stress-powerwalkade till skåpen man kan låsa in sin väska på. Eftersom man på ambassaden i Helsingfors endast får ta med sig in en telefon (möjligtvis sina nycklar) och en plastficka med papper som relaterar till ens visumansökan (man får ta med sig en väska in till den i Stockholm). Så jag fick stressa uppför backar och nerför backar, genom parker och över övergångsställen med google maps som guide och en plastficka jag var otroligt paranoid över att förlora. Jag fick faktiskt otroligt träningsvärk dagen efter haha. Äntligen kom jag fram till deras ambassad. Det var strängt förbud att fotografera där, så har ingen bild att visa, men det var inte svårt att hitta, det var direkt i hörnet när man når dit. Så finns det ett litet hus, med en person som sitter i en glaslucka. I det lilla huset går man igenom security, som på en flygplats, och efter man varit i det lilla huset får man gå in i ett större hus där allting händer.

Jag anländer kanske tjugo minuter över 8, jag går fram till luckan och möter blicken av mannen som sitter där. Han säger inget. Så tillslut säger jag "Hi". Han säger "Hey". Jag säger "I'm here for the J1-visa". Han frågar "What time is your interview?". Jag säger "9 o'clock". Han säger "Come back at like 8.45". Jag säger "Oh okay". Så går jag stelt över gatan och börjar gå tillbaka lite, tänkte att jag kan ju inte stå där utanför och hänga. Så jag går ett kvarter bort och står i en park och väntar i 25 minuter. Börjar bli nervös och stressad så det är inte precis superroligt att stå där. Så om ni är påväg till USAs ambassad i Helsingfors gäller det tydligen inte att vara minst en timme på förhand.

Tillslut går jag tillbaka och upprepar att jag är här för the J1-visa. Han ber att få se mitt pass, jag ger det. Och sen så börjar förstås han prata finska med mig efter han ser mitt finska pass. Alla förutom den som intervjuade mig pratade finska på amerikanska ambassaden. Alltså raka motsatsen till hur läget är i Stockholm. Var helt redo att prata engelska men såklart så fick jag försöka förstå vad de sa på finska. Vilket resulterade i många pinsamma situationer. T.ex. när en vakt skulle föra metalldetektorn mellan mina ben och jag inte förstår att han ber mig sära på fötterna förrän efter han upprepat det tre gånger (btw så hade de tre personer som måste vara närvarande per person som skulle gå igenom security, alltså är de ganska måna om säkerheten). Eller när en annan vakt säger något och pekar på en dörr så jag går dit (och eftersom alla dörrar dittills varit låsta så fattade jag inte att denna var öppen) Så jag börjar trycka på olika knappar som finns utanför, och vakten blir super irriterad när jag inte lyder eller förstår så han tvingas komma och ta upp den olåsta dörren med en väldig suck och en sur min så jag säger "hupsista" men han var så sur på mig redan så det var no need att ens försöka.

Jag går in i ett nytt rum, "väntrummet", det finns tre rader av stolar som alla pekar mot dörren jag stiger in genom med kanske 15-20människor sittandes, en tv i mitten, och en mystisk dörröppning utan dörr. Jag får sedan reda på att den leder till ett litet rum som har en L-form. Dörröppningen är då i toppen av L:et och så finns det tre "bås" i bottnen av L:et, och L:et symboliserar som sagt rummet. Jag tar en nummerlapp (216) och sätter mig ner i mitten, sedan så finns det en högtalare som säger ungefär "Number 202 please go to stall 2" tror jag det var samt en blinkande skylt med siffrorna. De hoppar från 213 till 202 så jag förstår först inte alls hur systemet fungerar. Men sedan klickar det, de går i ordning av ens numror, men att alla ska gå från bås 3 där man lämnar pappren till bås 2 där de skannar ens fingeravtryck till bås 1 där man har intervjun. Det tar kanske 20 minuter förrän jag får gå till bås 1 och lämna av mina papper. Hon tog dock inte ens alla papper jag hade med? Så udda egentligen att man stressar och stressar med att få alla papper och hon tar bara mitt pass, visumbilden, DS106 och DS2019. Hon kollar inte ens på alla andra papper jag hade med. Dock så ska ni såklart ta med alla papper, det kan ju hända att det var a one time thing.

Vid bås 1 och 2 går det väldigt väldigt snabbt och väntetiden till varje är kanske 20minuter. Till bås 3 står det plötsligt stilla, det tar längst där då det är intervjun, men det står helt stilla. Jag undrar om någon har gått på paus. Det är ju inte precis superkul att sitta där och vänta. TV:n visar CNN men den har så låg volym att om någon pratar hör man ingenting, det finns också några finska tidningar man kan läsa. Keep in mind att jag var hungrig (med en högljudd kurrande mage som fick folk att stirra) samt trött, hade ätit en yoghurt och en müslipatukka vid 4 snåret och sovit max en timme. Tillslut blir det min tur och jag går fram till mannen vid bås 3. Han ber mig att ta min vänstra hands fingeravtryck igen, det hade väl blivit något fel med dem. Jag får också en broschyr som de måste ge ut till såna som ska jobba i USA där det står ens rättigheter. Sedan kommer "intervjun" som var väldigt kort och ganska lame. Hade läst att den skulle vara det på förhand men var ändå ganska orolig eftersom jag har rest till USA så många gånger och haft visum förut eftersom jag bott där då jag var liten. Alltså var jag himla beredd att de skulle fråga masssssor av frågor. Han frågade först vad jag ska göra i USA så då sa jag att jag skulle åka som au pair, sedan bad han mig berätta om familjen så då sa jag att jag ska ta hand om två barn, deras åldrar och att de har två föräldrar. Sedan frågade han vad barnen heter, och jag svarade. Sedan frågade han vad föräldrarna heter och jag svarade, sedan frågade han var de bor och jag sa Kalifornien och så var det klart. Det kändes som att mitt visa redan var beviljat när jag kom för min intervjun. Det torde alltså inte vara speciellt svårt att få ett au pair.visa. Han sa genast efter det att "your visa will arrive in one week" och jag bara "Okay, thank you" och så gick jag iväg, det tog kanske en minut allt som allt.

Jag var ganska så lycklig då när jag gick därifrån, påväg tillbaka mot centrum.

Jag hade ju haft google maps påväg till ambassaden så jag testade sedan huruvida jag kom ihåg vägen tillbaka utan mobilen. Vilket jag gjorde utan problem, jag gick sakta och njöt av det fina vädret. Blev lite kär i Helsingfors tbh, har aldrig riktigt gillat staden men tyckte den var så somrigt fin, verkligen en sommarstad, vilket alla turister som var där också tydligen tyckte. Hörde massor av engelska, det var turister på turister som följde efter guider, bussar med vagnslaster av trötta utlänningar och hop-on-hop-off-bussar. Har nog aldrig insett att Helsingfors skulle vara ett turistresemål, men det är förstås svårt att uppskatta det man har nära till.

Jag kände mig himla bra och stolt som hittade hela vägen tillbaka till tågstationen utan karta, men det varade inte länge, eftersom när jag hämtat min väska och letade efter WC i Stockmann tappade jag bort mig rejält och hamnade i ett parkeringsgarage. Då kände man sig inte speciellt som en helsingforsare mera och tvingades börja om. Hade inte alls mycket tid i Helsingfors, hade typ tid att gå på wc, kolla i en eller två butiker, köpa en smörgås och så hoppade jag på tåget tillbaka till Vasa. Vilket jag inte ångrar, man känner sig så bra att man vet när man bokar att man i stunden bara vill tillbaka hem. Så blev det, när jag anlände i Vasa var jag snabbt och handlade med pappa sen for jag hem och åt middag, gick och sova kl.17:30 och sov sedan 16h i sträck.

Det var det, summa summarum så är det jobbigaste med visumbesöket att fylla i allting på förhand och besöket i sig är inget att vara nervös över. Hoppas detta himla långa inlägg roade och stillade någons nerver.

Speak to you soon,

Filippa


Beställde btw just en personlig almanacka från personligalmanacka.se, och såhär torde den se ut enligt deras hemsida. Vill ha en för när jag åker till USA om 51 (!!!!) dagar, och jag tror denna kommer vara helt perfekt!

Likes

Comments

Håller på att gå med hejvilt i au pair grupper på facebook. Har blivit tillagd i en whatsapp gruppchatt för au pairer i mitt område också. Gud vad jag hatar när man kommer in i en ny grupp, känns så stelt, speciellt när de är typ 50+ människor i chatten. Men nu har jag introducerat mig själv, och fick några meddelanden från såna som kommer bo nära mig. Så det är väl kul. Jobbigt läge nu om jag blir nekad från ambassaden på torsdag. Ska man lämna alla grupper då? Försökte också joina en facebookgrupp där de i beskrivningen strängt förbjöd såna som inte var svenskar att gå med. Hehe tänkte jag och döljde var jag bodde. UPDATE: har lyckats infiltrera gruppen ;) Men ärligt, om jag inte kan gå med i den finska gruppen får jag väl gå med i den svenska? (har iofs. inte försökt men känner att i och med mitt svenska namn och min knaggliga finska att de inte är så villiga, och så hittade jag ingen finsk grupp som passade). Kanske jag måste starta min egna finlandssvenska grupp, för såna finns det ännu mindre av.

Är mest orolig inför flygresan och training camp om ni undrar. Säger det inte ganska mycket? Att jag är mer orolig för att försöka hitta vänner bland jämnåriga än vad jag är över att träffa min familj. Dock tror jag det kommer hinna ändra sig rejält. Men nu är jag väldigt nervös inför flygresan, och om ingen av de finska au pairerna kommer gilla mig. Det kommer nog gå bra haha måste ta det lugnt bara.

Likes

Comments

Ambassadtid om en vecka. Fick DS-2019 formen igår på posten som CC skickar från USA. Jess tänkte jag, vilken tur att jag fick den så behöver jag inte oroa mig. Såklart så finns de felaktig information där. Det tog 1.5 vecka för den att komma första gången. De skulle behöva skicka den på nytt nu. Vill bara svära för att det ska vara såhär stressigt och jobbigt. Allt annat har jag fixat, är inte ens nervös över själva besöket på ambassaden, bara jag skulle kunna ha alla papper!!!!

CC skulle återkomma efter de kontaktat deras office i USA så måste bara vänta nu. Åh jag blir så stressad.

Likes

Comments

Veckan som varit och själva gårdagen var intensiv. En intensiv, sorglig och lycklig dag. Jag har redan fyllt min dagbok, men kände för att skriva ner ännu mera av mina tankar.

Dagarna som ledde upp till studenten var som sagt fyllda med bakning, städning (sååå mycket städning) och försök att få allt klart i tid. Dagen före innehöll mera städning, övning inför dimissionen i skolan, en vända till flygplatsen, två vändor till butiken och matlagning. Jag hann just och just kleta på min brun-utan-sol och lacka om två naglar före jag gick och la mig senare än väntat. När jag vaknade drygt 7 timmar senare var det stressigt att hinna gå i duschen, fixa håret och sminket, hinna äta och ta mig till skolan. Väl där tog det några timmar, (kändes väldigt snabbt dock, inte så långtråkigt när det är ens egen student kan jag medge) och sedan så snabbt som möjlig tillbaka hem för att ställa i ordning maten, stolar och allt som man inte hunnit med tidigare, före gästerna traskade in.

Sen var det dryga 3h och 45min förrän jag tvingades ursäkta mig och skjutsades till Strampen där en trerättersmiddag samt jämnåriga studenter väntade. Det var väldigt gemytligt, förutom att jag fick kräftsoppa spilld över mig, men det mesta fick jag bort och jag behövde inte betala för middagen, så det blev ganska trevligt i slutändan ändå. Vi fortsatte ut i nattlivet men efter några timmar bestämde jag mig för att ta taxi hem, även om det var ganska tidigt. Vilket jag inte ångrar alls, hade såna blåsor på fötterna idag att jag inte vet hur mina fötter skulle ha sett ut om jag stannat. Jag tycker också alltid att det är där före man har som mest kul och inte på själva baren.

Idag vaknade jag upp med en bra känsla efter en god natts sömn. Har ätit rester tillsammans med villagrannarna och kollat in alla presenter man inte riktigt hunnit se på tidigare. Jag är så tacksam för alla som kommit och uppvaktat, för alla gratulationer och lyckönskningar!

Det söta som bjöds på hemma hos mig.

Det salta man kunde finna hemma hos mig, samt vänner och några goda maträtter.

Efter redovisningen över allt nämnvärt som hände under dagen kan jag sammanfatta att det var en bra dag. Jag såg inte fram emot dagen alls lika mycket som jag vet att många gjorde, utan såg det bara som en dag som kommer emot mig och hade 0 förväntningar. Glad att det hände, glad att det är över. Lördagen den 3.6.2017 var en dag som markerade att min gymnasiekarriär är helt förbi. Jag har trivts så ofantligt bra som gymnasieelev och det som jag verkligen kommer sakna är övis. Jag har gått i samma skola i 13 år och det är verkligen ledsamt att en så stor del av mitt liv är över nu. Inte för att varje dag har varit en dans på rosor eller något sådant, varje dag har inte varit perfekt, för livet är inte perfekt. Men det är en stor trygghet att ha fått spendera så mycket tid med många av samma lärare och många av samma elever. Varav de flesta är så genuint goda människor. Det är svårt att hitta sådana i dagens värld. Jag tycker i slutändan massor om skolan och de som går i den och gör den så himla bra. Jag är evigt tacksam att jag fått gå i just den skolan i just detta land.

"Snart ska vi skiljas och lämna varandra, snart är vi vuxna det går väldigt fort, och vänskap vi finner långt borta bland andra" har jag sjungit sedan jag var 6 år gammal. Jag grät lika mycket då som idag när jag tänker på det. Jag vet inte om jag någonsin insett att den dagen någonsin faktiskt skulle komma. Men nu är den här och jag är ledsen och glad.

Vi ses,

Filippa

Likes

Comments

HALLÅ.

Var ett tag sedan sist och en del har hänt. Mest värt att notera är första delen av rubriken. Min sista dag på skolan var då på fredag och det var nog ledsamt. Fick kramar och en muminmugg, och några tårar föll nog då jag gick ut därifrån. Jag har ju ganska lätt för att gråta men det kändes nog tufft ändå, har ju varit där i ynka två månader men ändå känner jag att jag har fått så bra kontakt till så många av barnen.

Min fammo och faffa kom hem från Spanien, där de tenderar att spendera 9/12 månader i året. Så jag städade och köpte blommor. Det har varit kul att pratas vid och jag har sett dem varje dag sedan de kom hem. Annars så har jag spenderat mycket tid med att fundera på mat och städat inför min studentfest nästa helg. Det är mindre än en vecka och jag insåg just hur hemskt mitt hår ser ut? Såg att min frissa har en lucka på torsdag så månne jag nu inte skulle snabbt kunna svänga in där för att färga och klippa lite. Sagt och gjort, på torsdag ska jag fräscha till topparna och färga utväxten.

Skypade med min hf just precis och jag blir så taggad och glad av att göra det. De är så underbara att jag blir bara mer och mer säker på mitt val med dem efter varje pratstund. Älskar att redan få kontakt med barnen och de har så mycket energi och liv (precis som jag). Fick se runt i huset idag, bl.a. på mitt rum och på deras bilar och bakgård. De är ju absolut ingen mansion eller så som de bor i (vilket många värdfamiljers hus faktiskt ser ut som) men jag kunde inte bry mig mer om det. Det enda jag ville ha från en potentiell värdfamilj var att jag skulle klicka med dem, samt att barnen skulle vara barn jag skulle kunna ta hand om och ha roligt med. Och det är precis vad jag har hittat i min värdfamilj. <3

Så glad att de kontaktar mig och vill skypa, för jag vill ju så gärna inleda whatsappsamtal vet bara inte alls vad jag ska säga. Så då är jag så tacksam över att de gör det, så att vi kan hålla kontakten och så att det inte blir så konstigt sen när jag kommer dit.

Letade efter inspo för kläder att ha på en utedag på lågstadiets hemsida och fann en vacker bild av mig själv ätandes lingon från förskolan. XD

Här är ett kort jag fick vid påsktider vid lågstadiet, så gulligt. Är förvånad över allt jag faktiskt fått, ett hemlagat pokemonmärke, blommor, hjärtan av ull m.m. Speciellt från dem som jag verkligen ser att har gillat mig lite extra. Så glad och tacksam för det.

Imorgon hoppas jag få hela läkarkollen över, och förhoppningsvis beställa tid till ambassaden. Har varit ganska aktiv med att göra klart allt sådant vilket ska bli skönt att få undangjort. Så bortsett från allt det har jag varit ganska aktiv med att skriva dagbok på sistone. Det är inte många dagar kvar jag har i Finland, lite över två månader. Det känns väldigt läskigt och jag har just funderat mycket över det, och därför varit aktiv med att skriva ner mina tankar.

Vi ses,

Filippa

Likes

Comments

Heeeeej,

Nu har jag och pappa bokat en resa till Tyskland för att hälsa på min syster som är på utbyte. Vi åker i början av Juli! Först till Zürich (Schweiz) och sover där en natt förrän vi hyr en bil och kör till Kempten genom Österrike! Så på denna lite längre weekendresa kommer jag få se tre land som jag aldrig besökt tidigare och förhoppningsvis köra bil utanför Finland för första gången! Jag är super taggad!

Igår hängde jag på stan med Ella och idag träffades vi ett gäng flickor hos Saga för afternoon tea, men såklart har jag inga bilder så ni får helt enkelt lita på att jag faktiskt gjorde det. Annars så hoppas jag och diskuterar febrilt med både vänner och familj som hoppas komma och hälsa på mig i USA. Det gör mig så arma lycklig att jag har så underbara människor i mitt liv som skulle vara villiga att ta tid ur sina liv och betala rätt dyra biljetter för att åka runt halva jordklotet för att se mig! (och säkert finns det en stor charm med att se stället jag bor på ;) )

Min kompis Inka ska flytta till USA från Finland i mitten av Augusti, precis som jag, och skulle det inte vara otroligt om vi skulle råka hamna på samma flyg? Hon ska dock längre bort, hela vägen till Hawaii för att studera marinbiologi, det är nog ganska beundransvärt! Jag hoppas att vi skulle kunna träffas i USA vi också. Har en dröm att besöka Hawaii och Mexiko/Karibien under mitt år.

Annars så börjar min sista vecka på lågstadiet imorgon. Det ska delvis bli skönt att äntligen få sommarlov, eftersom jag började ju direkt där efter jag skrivit klart mina studentprov, men också lite ledsamt eftersom jag har fått lära känna såna mängder med underbara barn! Jag har också lärt mig så otroligt mycket efter dessa två månader, och jag tror jag kommer ha stor nytta av den kunskapen under mitt au pair-år.

Sedan tar jag ju studenten om mindre än två veckor och det är himla massa som behövs göra före det! Nu har jag skrivit mycket mer än jag tänkte så jag slutar här.

Skriver snart igen,

Filippa

Likes

Comments

Har funderat och filat på detta långa inlägg ganska länge nu, började skriva för någon månad sedan, och har verkligen sagt allt jag vet och lite till, så jag hoppas detta kommer hjälpa någon.

Det är nämligen så att när jag är ute efter någon slags information söker jag mig till google, vilket säkerligen de flesta av oss gör. Men när jag skulle söka upp tips inför studentproven för några månader sedan hittade jag inte massor av det jag var ute efter. Så vad kan man annat göra än att själv fylla internet med den informationen? Nu när jag har skrivit 6 studentprov, modersmål, 2 språk, 2 realämnen och matematik (med goda resultat) känns det som att jag har mycket tips för såna som är påväg mot sina prov.

Disclaimer: Inlägget är blott mina egna åsikter och tips, lita inte på mig till 100%. Ta vara på dina 3år av gymnasieutbilding som har lärt dig att vara källkritisk and do the research! Själv fungerar jag väldigt bra under stress och press även om jag också bröt ihop lite under läslovet (vilket många gör, inget att skämmas för), så om du tror att du inte klarar av lite tough love så rekommenderar jag att du inte läser vidare. Det viktigaste är alltid att ta hand om din hälsa punkt.

Plus att studentexamen håller på att drastiskt förändras, så även om jag skrev mina prov för bara några månader sedan kan det mycket väl hända att min info redan börjar vara outdated. Men förhoppningsvis kan man ta till sig något iallafall.

VAD GÖR VÄL DET OM HUNDRA ÅR

Ärligt talat så är studenten inte jätteviktig. Den är inte det. Visst den krävs för att komma in på den utbildning du vill, men oftast behövs även inträdesprov som är minst lika viktigt. I senare delen av livet spelar det inte stor roll om det står ett E eller ett B på pappret.

Nu när jag har sagt det vill jag säga att studenten är viktigt. Vilket är helt tvärtom från mitt ställningstagande i förra stycket. Men jag kanske bara ljög i förra stycket. Eller så ljög jag just. Ni vet inte, men såhär är det; jag vill att du själv ska bestämma hur viktiga proven är för dig. För i slutändan så måste du hantera dina egna prestationskrav. Om du läser detta inlägg och har googlat tips inför proven bryr du dig säkert om hur det kommer gå för dig. På en viss nivå bryr sig alla om hur det kommer gå för dem. Men alla har olika krav på sig själv och om du tycker att studenten är livsviktig kommer det säkert att påverka hur bra du gör ifrån dig. För motivationen är A och O.

Men går man in med inställningen att det är det mest oviktiga man någonsin gör kan jag nästan lova att det inte kommer gå lika bra som det kunde gå. Nej, resultaten kommer inte att hemsöka dig i årtionde efter årtionde, om några år har du säkert glömt bort vad du fick. Men just i detta skede av livet, right here and right now så spelar det roll

IT ALL COMES DOWN TO YOU

Det är du och endast du som kan ha någon som helst påverkan på dina resultat. Med detta inlägg hoppas jag att jag kommer att hjälpa någon, men inte jag, dina lärare, dina föräldrar eller någon kan egentligen göra något för dig när du sitter i salen och skriver. Vi kan inte tvinga dig att memorera en massa termer i flera månader före. Utan det är du som måste ta ansvar för att det kommer gå bra, precis som det i slutändan är din prestation som du ska vara stolt över. Inte dina föräldrars eller lärares, utan det är din egen prestation.

MANAGE YOUR EXPECTATIONS

Dina tidigare prestationer kommer inverka på hur bra det kommer gå för dig, med en viss felmarginal. Men såhär ligger det till: Om du har endast 5or och 6or i t.ex. matte är det ganska självklart att du inte kommer klara av att räkna dig till ett laudatur. Man ska absolut sikta mot stjärnorna, aldrig i livet att du ska nöja dig med mindre än vad du förtjänar, men ofta tycker jag att det finns ett samband mellan kursvitsord och studentexamenssresultaten. Detta gäller framförallt språk och just matte. För med realämnen går det att stress-plugga in flera kurser på ganska kort tid. Men språk och matte är definitivt svårare att lära sig på kort tid om man inte redan har en bra grund. Det betyder verkligen inte att du inte ska försöka, hell jag tycker du ska försöka ännu hårdare och använda det som bränsle för att nå dina mål. Klart att man kan läsa ikapp det mesta man missat, men det är nog svårt (men ej omöjligt) att lyckas skriva bra ifrån sig även om alla kurser gått dåligt. Samtidigt så kan det finnas massor av orsaker till låga vitsord i kurser, så så länge du vet att du kan bättre är det allt som betyder nåt. Men som sagt: sätt realistiska mål, annars sårar du bara sig själv. Med 6 i medeltal i finska (på ett betyg som annars inte har något under 8), mitt klart svagaste ämne, kunde jag förvänta mig ett B, vilket är precis vad jag preliminärt fick, (det enda vitsordet under M). Som ni märker finns det ett klart samband mellan mina gymnasiebetyg och mina studentbetyg.

Med realistiska mål vill jag också påpeka att antalet ämnen du tänker skriva är sååååååååå viktigt. I början av gymnasiet tror man (åtminstone jag trodde) att man kommer skriva så många ämnen, trust me you won't. Planera ändå långt före, du kommer tacka dig själv. Se till att du har läst alla obligatoriska kurser för att kunna skriva ämnen redan på hösten (eller t.o.m. våren året för du går ut). Lämna absolut inte 6 ämnen till sista skrivningstillfället. Läslovet är endast 3 veckor. Även om du tror att t.ex. språk inte tar tid för du tänker inte läsa på dem så tar det tid, trust me, det är dagar som du inte kommer läsa inför andra ämnen. Se till så att du delar upp det bra mellan höst-vår, vår-höst, höst-vår-höst, vår-höst-vår, eller hur du nu skriver. Jag personligen skrev två ämnen på hösten och fyra på våren. Det gick helt okej, skulle kanske ha varit ännu bättre om jag skrivit 3 och 3, för kände att jag tvingades försumma vissa ämnen mera när jag hade fyra att fokusera på inför våren.

PLAN AHEAD

Jag kom redan in lite på planeringen av skrivning av studentprov, men läsningen är om något ännu viktigare. Om du vet att du inte är en person som kan sträckläsa intensivt i några veckor se för guds skull till att du BÖRJAR I TID. Något som jag verkligen insåg efter mina första skrivningar är hur dåligt jag hade läst. Ingen plan, ingen taktik, vet inte ens riktigt hur jag tänkte? Hade inte kommit mig för att börja läsa massor under sommarlovet vilket verkligen var mistake numero uno! Tack och lov så läste jag tillräckligt till mitt första realämne för att få ett decent vitsord, men vet att jag skulle ha klarat av mycket bättre, och det kommer nu vara ett av mina lägsta vitsord på betyget. Men lär er från mitt misstag, för man verkar inte inse hur mycket man verkligen måste läsa om man vill ha ett E eller L, även om man är van med 9 och 10 i kurserna krävs det mycket mera inför studenten. Du kan inte pränta in flera kurser bara sådär, även om du är van med att börja dagen före med att läsa till ett kursprov. Det är massor av kunskap du ska kunna behärska. För såhär är det: Det är (relativt) lätt att få godkänt (95% ska ju vara godkända) men det är inte lätt att få jättebra. Nu kanske ni inte siktar så högt som till E och L, men det betyder inte att ni inte ska göra ert absolut bästa.

Själv är jag inte ett fan av att räkna ut hur många sidor du måste läsa per dag för att klara dig igenom alla böcker med tid för repetition. Men jag vet om att vissa gillar att ha det på klart och på så sätt se till att man kommer läsa allt inom ens tidsram. Det finns flera orsaker till att jag inte ville göra det, t.ex. att det enda man kan tänka på är att nu har jag läst 47 av dagens 100 sidor istället för att fokusera på det man egentligen läser om. Om man missar en dag är allt förstört, man kanske inser att man inte har läst alls tillräckligt för att läsa allt inför provet och ser ingen poäng med att fortsätta... Men det får ni helt själva avgöra, om ni inte känner för att räkna ut det rekommenderar jag att ni ska se till att läsa så mycket ni orkar per dag (kanske med ett tidsmål istället för antal sidor) och då framförallt att börja i tid! För det blir stressigt i slutet. Om du skriver på hösten börja läsa under sommarlovet, du kommer inte alls vara effektiv när skolan börjar så se till att läsa så mycket som möjligt redan när du förhoppningsvis har lite ledig tid. Om du skriver på våren tycker jag att man ska börja redan i januari åtminstone. Jag började före julen men det gick nog väldigt långsamt i början, men när det blev ett nytt år började jag ordentligt läsa. Som sagt är läslovet bara lite över 3 veckor, och veckan före har man fullt upp med penkkis och abikryssning och allt möjligt som stjäl tid (men som såklart också är himla roligt).

LÄS LÄS LÄS!!! (BUT DO IT EFFECTIVELY)

Alla lär vi oss på olika sätt, eftersom du har gått så många år i skolan hoppas jag att du har ett hum om hur du lär dig bäst (om du läser, hör, ser det??...). För det är bra om du vill läsa så effektivt som möjligt. Men om du inte är riktigt säker så gör det inte så mycket, du fixar nog det ändå. Se till att testa olika metoder, t.ex. att läsa och skriva ner allt viktigt, vilket jag gjorde men sedan inte orkade med för det tog så himla mycket tid efter två böcker att jag gav upp och istället bara läste. Men jag vet att läsa och skriva ner allt viktigt och sedan läsa egna anteckningar är en super metod för många! Att få det i muskelminnet och när man själv måste fundera på det och omformulera det processar man informationen. Andra gillar att bara stryka under meningar, vissa vill göra mindmaps (vilket jag tycker är jättebra vid provtillfället), några kanske har någon bekant eller släkting som vet mycket om ämnet och som kan förklara väldigt bra, om man t.ex. lär sig bäst genom att få höra någon annan förklara. Om inte så kan det finnas hundratals superba dokumentärer, poddar eller vad som helst som du kan se/höra på för att lära dig mer. Själv har jag märkt att jag minns bilder tusen gånger bättre än bara text, men att jag speciellt lär mig bäst om jag ser på en film med subtitles var all information finns. Så även om jag t.ex. till historia skrivningarna läste igenom böckerna två (och de som jag ansåg viktigast tre, vissa bara en) gång(er) kompletterade jag det genom att kolla massor av filmer. Men inte bara dokumentärer för de kan vara såååå förskräckligt långa, men ack så intressanta (som den här kalla kriget dokumentärserien med 24 avsnitt som alla är 45min långa). Utan även korta videoklipp där man förklarar grunddragen i ett fenomen.

Det jag ville komma fram till är att rekommendera khanacademy.org där jag har varit en medlem i snart tre år, bara för att jag älskar att lära mig saker. Det är gratis (även om du gärna får donera pengar) och man kan bli medlem och lära sig om alla möjliga ämnen, inte bara historia. Man kan kolla videos, testa sig själv, och låsa upp achievments och badges vilket verkligen gör det bara ännu roligare. Det är tyvärr bara på engelska, men om ni har t.ex. biologi och engelska skrivningar på kommande kan ni ju slå två flugor i en smäll ;)

några ämnen man kan lära sig om / en badge jag fått, ni kan se några hissa videon jag kollade för några månader sedan(de flesta flera gånger)

Hur mitt rum såg ut precis mitt i läskaos med för mycket böcker. Har vanligtvis inte ens ett skrivbord i rummet utan hade tagit upp det bara för att jag villa ha ett till ställe att läsa på.

FLERA KONKRETA TIPS

Location location location! Jag bytte konstant miljö, under veckorna före läslovet läste jag mest i bibban, var dit nästan hela tiden efter skolan. När läslövet väl började orkade jag inte ta mig dit mera (de hade också påbörjat en störande renovering) så då var jag mest hemma. Men även hemma varierar jag från att vara i mitt rum till att gå till köksbordet eller soffan. Om jag är i mitt rum byter jag från säng, till golv, till skrivbord. Jag klarar inte av att hållas i samma position vid samma ställek konstant och för att hålla motivationen uppe behöver jag byta ställe. Det finns massor av andra ställen du kan läsa, om det är varmt och fint, varför inte läsa på stranden eller i hängmattan/solstolen? Gå till ett kafé, gå till din din mormors hus, var som helst som du kan finna tystnad om det inte fungerar att läsa hemma.

Tipsades om appen forest i januari och den är till dig som inte klarar av att inte kolla telefonen var femte sekund (vilket jag egentligen är väldigt bra på men använde iallafall). Den kostar 2€ på app store, tror den är gratis på android, men jag tycker hursomhelst det är en nödvändig investering om du behöver hjälp med att hålla fingrarna ifrån skärmen. Konceptet är att man "planterar" ett träd för en viss tid och medan den tiden är igång kan man inte vara på telefonen. Man kan ändå svara på samtal om någon ringer, och så finns det en jätte bra ljudfunktion som man kan lägga på med hörlurar och lyssna på t.ex. skogsljud. Såklart kan man avbryta trädet, men då dör det så tillslut vill man bara ha en healthy forest. Man tjänar också "pengar" genom att plantera träd och buskar som man kan använda till att t.ex. köpa en ny trädsort, nya ljud att lyssna på och till och med plantera ett riktigt träd!!! Det är min favoritfunktion med appen, tänk att genom att du fokuserar och läser på studenten kan du faktiskt plantera ett riktigt träd. Man kan också specialisera vad appen säger åt en om man tar fram mobilen, dit satte jag motiverande quotes.

lite screenshots från appen, bl.a. hur man kan plantera ett riktigt träd och hur en vecka med läsning kunde se ut för mig (före läslovet börjat)

NÄR MOTIVATIONEN SVIKTAR

Let's get real, det kommer den göra. Det är inte möjligt att läsa flera veckor och månader utan att motivationen kommer svikta. Jag nämnde redan att jag hade inspirerande quotes på forest, jag hade också sådana som bakgrund och googlade nya mest hela tiden. Men det är inte tillräckligt för att hålla igång en människa jättejätte länge. Jag hade dåliga dagar då jag planerat att läsa massor men inte lyckats, de första veckorna av läslovet läste jag flera hundra sidor om dagen medan i slutet tvingades jag ta dagar då jag inte läste något alls, för jag klarade inte av tempot längre. Du måste hitta din egen motivation inom dig själv, om det är ett målvitsord och/eller drömutbildning som du försöker nå. Jag kan vara ganska tävlingsinriktad när det kommer till ämnen jag är speciellt bra på, "mina" ämnen. Så om jag hörde att någon hade läst "så och så mycket" sporrade det mig att läsa ännu mera, vilket jag ännu inte vet om det på riktigt är en bra sak? Men jag lyckades i de flesta fall nå mina mål, så jag vill se det som en bra sak.

Motivationen kommer också bara hållas igång så länge du tar hand om dig själv. Du kan inte läsa hur mycket som helst på en dag. Du MÅSTE ta dig tid att göra annat också, träna, träffa vänner, bara slöa och kolla tv-serier. Jag kan inte ens försöka att poängtera hur viktigt det är att du äter rätt och får TILLRÄCKLIGT MED SÖMN!!!!! Jag tycker personligen att 8h läsning är absolut max (pauser finns också med i den tidtabellen), då har du 8h för sömn och 8h att hitta på något annat och ta hand om dig själv. Du kan inte pränta in hur mycket som helst på en dag, det går inte. Jag klarade personligen inte av att läsa så länge, efter 5-6h så kunde jag knappt koncentrera mig längre. Men ett knep jag tyckte var speciellt bra var att ta på hörlurar och bara dansa vilt och hejdlöst. Så länge som man vill och orkar, efter det kunde jag fortsätta läsa en stund till. Annars så är pauser jättejättejätte viktiga. Du måste få gå runt lite, ta ett glas vatten, tänka på något annat en stund. Det är så otroligt viktigt för att du ska orka.

DU KAN LÄSA ALLT DU VILL, MEN DET ÄR MER ÄN DET SOM KRÄVS

Det är i slutändan inte bara ett kunskapsprov utan ett mognadsprov. Så hur du disponerar dina texter, hur väl du uttrycker dig i text, hur många olika synvinklar du kan se det från är väsentligt om du vill skriva fullpoäng. Det är så viktigt att du läser på och kanske frågar lärare om hur detta ska gå till. Men de flesta tror jag nog är rätt bra på allt det efter så många år i skolan, det är ju det vi hela tiden lär oss. I varje prepkurs och repetitionskurs tog lärarna också upp detta och även i alla abi- och repetitionsböcker stod det något om detta. Så ni torde redan veta mycket om det, men tänkte att det är bra att även jag poängterar det.

I själva skrivandet i salen gjorde jag alltid mindmaps, jag vet att många bara börjar skriva men jag tyckte det var bra, dels för att få en disposition men också för att se hur mycket man faktiskt har att skriva på en fråga. Då kan man jämföra mellan olika frågor om man i slutet t.ex. står mellan två frågor där man kan båda halvbra. Det var förresten bara enkla skisser som går på några minuter att göra, i realen finns det ingen tid att göra jättestora mindmaps, det får ni göra för moddan.

Bild: Yle/Joni Kyheröinen

MEN SEN I SJÄLVA SALEN DÅ?

Du har bara 6h i salen (även om jag läste att de funderar på att minska det till 4h), så det är definitivt tidspress. Du ska långt före du befinner dig i salen räkna ut hur mycket tid du behöver per fråga. Var inte orolig, det finns nog med tid att skriva, det ska också finnas tid för att äta och gå på wc också. Men det är ändå stressigt, det är speciellt stressigt sista timmen om man inte har tid att läsa igenom. Du kan ta en minut och bara andas och försöka samla dig, men slösa inte bort den värdefulla tiden. Om du kör fast, du kommer inte på hur man räknar dendär uppgiften eller kommer inte på vad du mera ska skriva om ska du gå upp och gå på wc, även om du inte behöver. Bara att du får röra och sträcka på dig lite och få ett miljöombyte kan göra massor.

Vissa tar inte med sig nästan någon mat in i salen, och det tycker jag är ett stort misstag. För även om du inte äter något av det du tagit med ska du ha möjlighet att göra det. Du behöver någon form av ordentlig mat också, en riktigt lunch. Jag tycker att det hjälpte mig något otroligt att ungefär vid 12 slaget vid nästan varje skrivning ta 5-10 minuter och bara äta min sallad och inte alls kolla ner på pappret och inte försöka stress-äta medan man försöker klämma ur sig ännu ett stycke. Även om man oftast äter lite snacks medan man skriver gillade jag att ha en sådan lunchpaus. Jag märkte att jag presterade otroligt mycket bättre när jag höll mitt blodsocker på en behaglig nivå, ena gången jag skrev åt jag inte min lunch och jag tycker att det påverkade mig negativt. Både min effektivitet och mitt humör sviktade.

Om man inte hinner eller vill äta all sin mat (vilket iallafall jag aldrig gjorde) är det så najs att segeräta eller tröstäta efter provet, beroende på hur det har gått.

Jag tog till slut med mig ungefär samma sak till varje skrivning:

  • Vatten/limsa, redbull/valio eila latte, smoothie
  • En del av av Salt & søtt nötblandningen från lille nöttefabriken + ibland lagade jag vindruvor i samma burk
  • En plocksallad
  • Jag brukade också ha med mig något godis, ibland choklad, ibland haribo click mix

Det gjorde mig så taggad att alltid dagen före gå och handla maten för skrivningen. Man blir absolut mera taggad på provtillfället. Kom ihåg: Du skriver bara några få gånger, se till att lyxa till det lite för dig.

BESKRIVNINGEN AV GODA SVAR BETYDER INTE ALLT

Om man vill må bra över sin prestation så länge som möjligt rekommenderar jag INTE att man när klockan slår 17:15 på provdagen klickar in sig på studentexamensnämndens hemsida för att se om de lagt ut beskrivningarna av goda svar, och om de har, läser dem. För de är verkligen inte allt. Det finns så många andra saker du kan ha fått med i ditt svar som nämnden inte ens har tänkt på, och oftast rabblar de upp så många olika saker att så länge du har några får du ändå goda poäng, så kom ihåg det.

MAN SKA INTE ROPA HEJ FÖRE MAN ÄR ÖVER BÄCKEN

Även om du har fått dina preliminära resultat och du är super nöjd efter att ha kollat tidigare års poänggränser så ska du inte ta något för givet. Se till så att du inte intalar dig själv att du har så säkert fått det och det vitsordet. För det kan mycket väl sänkas, eller så kan poänggränserna vara jätte höga det året, eller så kanske censorn avskyr din modersmålstext. För det kan hända, så är det bara, och då blir man otroligt missnöjd. (Det kan ju såklart höjas också men man ska inte lita på att det gör det). På något sätt så känns det också som att man alltid är precis på gränsen till olika vitsord (vissa mer än andra), då gillar jag att intala mig själv att jag får det lägre av de två, så att jag endel får vad jag förväntar mig eller blir positivt överraskad.

Som en liten avslutning tänkte jag upprepa och sammanfatta lite:

  • Din mentala hälsa är tusen gånger viktigare än vilka studentprov som helst, se till att du sätter dig själv först
  • Om man har läst bra så kommer kunskapen visa sig vid provtillfället, vet att jag själv oroade mig för att jag inte hade lärt mig något och/eller skulle få en blackout precis vid skrivningen
  • VISUALISERA DET! Detta hjälpte mig så otrooooligt mycket, att visualisera dig själv vid provtillfället. Jag stängde mina ögon och mamma sade ungefär något sådant åt mig i en lugn röst dagen före hissaskrivningen: När du vaknar upp imorgon kommer du känna dig utvilad och redo att gå och skriva. Det har ingen skillnad om du skulle ha sovit dåligt eller något sådant, för du känner dig helt klar i huvudet. Du klär på dig, äter och gör allt i din normala rutin, du bryr dig inte om något skulle gå fel, vare sig hunden skäller eller något annat problem. Du kör till skolan lugnt och stilla och kommer i god tid. Du känner dig peppad på att skriva. Du ställer i ordning allt på brickan och går in i salen när de ropar ditt namn. När du får provpappret framför dig och har lov att svänga det så känner du bara att du kan detta.

Jag tror jag har sagt mera än vad jag ens planerade att skriva från början. Kollade nyss och jag har skrivit över 4000 ord. Så det ovanför är nog allt jag någonsin kunde och kan om studentskrivningarna. Så nu kan jag, efter att ha fått utlopp för all denna kunskap, dra ett streck över den delen av mitt liv och fokusera framåt. De officiella resultaten kommer förresten på torsdag, sååå otroligt spännande!!!

Filippa

Likes

Comments

Det finns många orsaker till varför man skulle vilja blogga. Vissa gör det säkert för att de har ett stort intresse for fotografering och skrivande, samt att de vill publicera det någonstans. Andra kanske har mera ambitiösa planer med det hela. De vill påverka, skaffa sig inflytande och en stor skara följare. Så att de någon gång skulle eventuellt kunna leva på det hela.

Men för de flesta (tror jag), och även för mig, är det för att man ska kunna gå tillbaka och se vad man tyckte och tänkte i en viss period av ens liv. Det kan vara lika personligt som en dagbok om man vill (vilket det nog oftast inte är), men den stora charmen är att kunna kombinera bilder med text och ha det på ett ställe utan att det egentligen finns en risk att det kan försvinna. Vilket också kan vara en plåga.

Jag fyller år om mindre än en månad. Jag blir bara äldre och äldre. Jag kommer aldrig vara 18 igen. Jag kommer aldrig vara så ung och oerfaren som jag är precis just nu. Det lockar att föreviga sin tid här på jorden, föreviga sina tankar och känslor och erfarenheter. Även om det bara är ett tiotal bloggläsare finns det (nästan) alltid någon som läser. Vi glömmer bort massor av viktiga och livsformande erfarenheter och roliga minnen. Hela tiden blir vi attackerade av information från det samhället vi lever i. Då finns det ett säkerhetsnät med sin personlighet, minnen och tankar några sekunder bort, så länge man har en funktionerande internet uppkoppling det vill säga.

Samtidigt så tycker iallafall jag att det är så olidligt spännande att läsa om mitt eget liv, mina egna upplevelser och mina egna texter. Kanske jag är lite narcissistisk men jag kunde inte bry mig mera.


Fick bara ett ryck att skriva detta inlägg, jätte udda ändå? Kanske när jag inte går i skolan mera får jag skriv-abstinens. Nåväl, ett random inlägg förtjänar random bilder.

Skriver snart igen,

Filippa

Likes

Comments