Hej alla, glad fredag! Förra fredagen gick jag på jakt efter lite grejer, detta är en del av vad jag kom hem med:

Förra helgen var jag till San Francisco två gånger, både på lördag och söndag.

Förra lördagen åkte jag iväg mot SF med min värdfamilj, i vår minivan. Det blev några fina timmar i stan med familjen. Vi köpte lunch vid farmer's market och avnjöt den med en vy av the bay bridge. Vi var till pier 39 och såg sjölejonen, men vi var inte alltför nära, så jag visar bara sjölejonbilder från dag två, eftersom bilderna blev bättre!

Sjölejon och Alcatraz!

Nästa dag tog jag uber-caltrain-bart till embarcadero station för att möta min fina kompis Anja. Vi träffades på trainingschool men hon bor inte super nära mig så vi bestämde oss för att träffas i SF. Vi såg sjölejonen, vandrade i turistiga butiker nära pier 39, åt lunch där (dyrt), planerade vår San Diego resa som vi ska göra nästa helg och tog en hop-on-hop-off-buss runtom San Francisco. Det var super trevligt att träffas och det ska bli awesome att resa tillsammans.

Har redan varit i Kalifornien i två veckor och det går väldans fort! Jag blir bara mer och mer bekväm med barnen och körningen har jag fått bättre under kontroll. Jag ska äntligen få börja köra och träna ensam så det känns bra. Hade en riktig körlektion idag i två timmar och det gick nog riktigt bra, även om det uppstår många konstiga situationer på dessa vägar. Är så tacksam att min VF räknar in körningen till mina arbetstimmar så när jag har en körlektion får jag inte en längre jobbdag. Nu är det helg och jag är ledig! Hoppas på shoppiiiiiing!

Var till ikea igår, så säger precis som skylten: Hej då!


Praying for texas!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vad det är svårt att köra i USA!!!!!! Usch vad jag har haft svårt, speciellt idag. Jag som är en väldigt självsäker chaufför i Finland är så osäker just nu. Dock så har problemet varit freeways in rush hour såå det är ganska klart att det kommer vara svårt men herregud insåg inte huuur annorlunda det är här. Det är så jäkla lite människor som kör i Finland egentligen!! Att byta fil är så svårt när det är så jäkla packat och man ska snabbt försöka ta sig av på sin avfart. Det är motorvägar överallt istället för "vanliga" vägar haha så det är bara att gilla läget.

Jag kör inte med barnen ännu utan har bara varit och kört med HM några gånger. Idag var jättetufft så jag tror att jag ska få ta några "riktiga" körlektioner med en bilskola, så de ska förhoppningsvis hjälpa! Om 16-åringar klarar av detta ska väl jag??!!???!??????

Detta är påriktigt hur det ser ut. Galet.

Min fina vattenflaska som jag fick av värdfamiljen!

Talk to you sooon

Likes

Comments

...har gått snabbt samtidigt som det verkligen inte har gjort det. För mig är det fortfarande måndag, så jag anlände till familjen på fredagkväll efter fem dagar (egentligen tre) på trainingschool.

OBS: Nästa stycke är en detaljerad beskrivning av mina res-bekymmer som kanske är jättetråkigt för alla utom mig! Så skumma eller hoppa över om ni inte är intresserade!

Resan till Kalifornien var inte jätterolig för mig, först och främst var jag på flygplatsen 5 timmar före mitt första plan skulle åka. Jag skulle flyga LaGuardia->Dallas Fort Worth->San Jose, och jag skulle inte ha massor med tid att byta plan, så när det första planets boarding var försenad blev jag redan stressad. Efter vi stigit på planet, fick vi sitta och vänta en lång stund före vi skulle iväg eftersom det var storm på gång. Sedan gasade planet iväg men tvärnitade i sista stund eftersom piloten hade fått en varning att en av motorerna hade något problem. Så de rullade tillbaka oss till gaten så att de skulle kunna undersöka saken, och där satt vi i planet, vid gaten i två timmar före vi fick stiga av planet och gå tillbaka in i flygfältet och planet blev inställt. Då började minst en timmes köande för att få en annan flygresa (alltså jag måste redan googla ord från engelska till svenska, hur kommer min svenska vara om 51 veckor?). Jag blev först ombokad på ett flyg till nästa dag, vilket skulle innebära att jag tvingats hitta hotell och skjuts osv. Så jag är glad att jag fick en biljett som gällde för samma dag, även om den flygturen (via Chicago) inte var felfri. Tiden för byte var 35min, vilket var oroväckande, speciellt när boardingen och flyget var försenat, piloten körde dock ikapp en del, men jag hade ca 5min att bokstavligen springa till mitt plan före de skulle stänga dörrarna efter vi stigit av. Men jag hann, just och just! Sen kom min HM (hostmom) emot mig på flygplatsen (det blev försent för barnen)! En av mina väskor hade de skickat tidigare (i don't know how but thank god) och en hann inte med. Men jag hade min stora väska med allt det viktigaste som kläder och presenter!


Mötet med både föräldrarna och barnen var jättebra! Fick en bra bild av dem (som jag har kvar) och det har varit väldigt intensivt hittills, men bara jag vänjer mig så tror jag det kommer vara jättekul om någon månad! Jag har inte hunnit med massor ännu, men idag fick jag prova på att köra, vilket var lite konstigt men gick nog bra!

Ovanför är de enda två bilderna jag tagit i Kalifornien hittills. Jag gick till Walmart och köpte hårsnoddar och läppbalsam. Det tog en halvtimme, inte alls farligt långt, men vägarna här were not made for walking in my opinion. Och en bild av en palm.

Flygresan till USA.

Bilder från trainingschool! Det var långa men helt bra dagar. Eftersom jag reste ensam hade jag inte genast ett stort kompisgäng vilket var lite tråkigt (det var väldigt grupperat enligt land) och gjorde tiden där lite ensam, men jag hittade nog några jättefina människor i slutändan. Undervisningen tyckte jag var bra, vår lärare var amazing, inget alls fel med utrymmena (dock vet jag att detta inte är samma trainingschool de har året runt utan bara under sommaren) och jag fick mitt eget rum. Maten gillade jag (haha två bilder av min väldigt amerikanska breakfast) och de hade ett Starbucks på campuset.

Och bilder från NYC!

Nu ska jag gå och ta reda på när jag ska stiga upp imorgon,

talk to you later!

/Filippa


P.S. En sak jag har stört mig på är hur tunt toapappret är här! :(

Likes

Comments

Hej allihopa,

nu är jag på flygplatsen! Mitt plan till Stockholm går först om tre timmar och jag har redan varit incheckad i en. Jag bokade ett tåg som skulle ta mig hit 4,5h på förhand. Eftersom det ska vara tågstrejk senare idag och jag har tidigare erfarenheter med förseningar som ledde mig till det beslutet.

Tåget var riktigt on point med tiden och det var INGEN före mig i securityn så jag har riktigt mycket tid. Det var två andra från Finland som också skulle åka idag, men den ena skulle byta sin flight till en vecka senare och den andra har inte samma bokning som mig? Men vi kanske skulle träffas på flygplatsen ändå. Annars ser det ut som att jag flyger själv, inte mig emot!

Nu har jag just ätit det ni ser ovanför och ska börja leta mig mot en WC och lite butiker. Sen ska jag bara ladda mina grejer och njuta av min ledighet!

Vi hörs senare!

Likes

Comments

Hejhej,

Här har det stått tomt ett bra tag, mycket har jag hunnit med sedan sist. Resor, jobb, och allt möjligt roligt där emellan. Det var verkligen en oplanerad bloggpaus, och tiden har gått så fort så fort. Om 4 ynka dagar ska jag lämna säkerheten i Finland och det är nog svårt. Vissa kanske har det riktigt lätt men jag ska vara ärlig och säga att det har känts jätte tufft, jag går från att längta sönder till att gråta floder. Från att vara super självsäker på att detta är det bästa jag någonsin kommer göra till att ifrågasätta alla beslut jag någonsin gjort. Men kanske det är vanligt, jag vet inte? Förväntningarna är super låga men samtidigt skyhöga.

Här får ni en ful atm bild från mitt packningskaos som verkligen står stilla :/ Vissa packar klart veckor på förhand och här är jag 4 dagar före jag åker och vet knappt vad jag ska ha med. Har ju knappt några sommarkläder?? Var och köpte massor med grejer igår, både åt familjen (presenterna kan ni skymta på bilden) samt åt mig själv. Man vill ju ha bra med basgrejer så man inte måste springa till butiken det första man gör. Plånboken led massor, men jag har också massor kvar att köpa? Gahhhh och kan ju inte åka till stan idag och handla då det är konstensnatt, det får lov att vänta tills imorgon.

Ses kanske snart igen haha.

Filippa

Likes

Comments

Hej allihopa, hoppas ni hade en glad midsommar!

Det hade jag, men istället för att prata om det tänkte jag skriva lite om mitt besök till USAs ambassad i Helsingfors. Inga bilder i detta inlägg är från den mini-trippen, istället har jag massor av bilder från när jag senast var i USA för att peppa lite. TB 2014 och Filippa 16 år med andra ord haha.

Här kommer en detaljerad beskrivning över min resa och allt med ambassaden att göra. Jag bokade besöket för kanske tre veckor sedan, den 22:a Juni kl. 9:00 blev det. Jag velade mellan att boka ett hotellrum eller nattåg, det blev nattåget. Tyvärr går det inga sådana från Vasa där jag bor, utan jag och mamma körde till Seinäjoki på onsdagskvällen. Tåget skulle ha gått 01:13 och varit framme 06:24, alltså skulle jag ha haft väldigt bra med tid för att gå den dryga halvtimmen det tar från tågstationen till konsulatet. Tåget var försenat. Först med 50min, men desto fler stopp den gjorde, desto fler minuter tillkom. Jag steg på tåget och var inte speciellt orolig, jag hade ju bokat ett väldigt, väldigt tidigt tåg så jag inte skulle behöva stressa. Lyckades sova kanske en timme allt som allt, och sedan åt jag lite frukost jag hade med, vid kanske klockan 4, vilket inte var så lyckat för 5 timmar senare satt jag i det tysta väntrummet på ambassaden med en högljudd, kurrande mage. När tåget blev mer och mer försenat blev jag mer och mer stressad. Eftersom den vid varje hållplats tog längre och längre tid på sig att åka iväg. Tack VR för den fina upplevelsen. Tillslut anlände tåget till Helsingfors tio före 8. Vilket såklart var stressigt eftersom det tar en halvtimme att gå och jag hade ju läst en massa svenska au pairer som sagt att man nog vill vara där åtminstone en timme på förhand. Men det finns nog mycket olikheter mellan de amerikanske ambassaderna i Stockholm och Helsingfors, och det återkommer jag till.

Då var jag a woman on a mission. Är en person som går fort i allmänhet men jag stress-powerwalkade till skåpen man kan låsa in sin väska på. Eftersom man på ambassaden i Helsingfors endast får ta med sig in en telefon (möjligtvis sina nycklar) och en plastficka med papper som relaterar till ens visumansökan (man får ta med sig en väska in till den i Stockholm). Så jag fick stressa uppför backar och nerför backar, genom parker och över övergångsställen med google maps som guide och en plastficka jag var otroligt paranoid över att förlora. Jag fick faktiskt otroligt träningsvärk dagen efter haha. Äntligen kom jag fram till deras ambassad. Det var strängt förbud att fotografera där, så har ingen bild att visa, men det var inte svårt att hitta, det var direkt i hörnet när man når dit. Så finns det ett litet hus, med en person som sitter i en glaslucka. I det lilla huset går man igenom security, som på en flygplats, och efter man varit i det lilla huset får man gå in i ett större hus där allting händer.

Jag anländer kanske tjugo minuter över 8, jag går fram till luckan och möter blicken av mannen som sitter där. Han säger inget. Så tillslut säger jag "Hi". Han säger "Hey". Jag säger "I'm here for the J1-visa". Han frågar "What time is your interview?". Jag säger "9 o'clock". Han säger "Come back at like 8.45". Jag säger "Oh okay". Så går jag stelt över gatan och börjar gå tillbaka lite, tänkte att jag kan ju inte stå där utanför och hänga. Så jag går ett kvarter bort och står i en park och väntar i 25 minuter. Börjar bli nervös och stressad så det är inte precis superroligt att stå där. Så om ni är påväg till USAs ambassad i Helsingfors gäller det tydligen inte att vara minst en timme på förhand.

Tillslut går jag tillbaka och upprepar att jag är här för the J1-visa. Han ber att få se mitt pass, jag ger det. Och sen så börjar förstås han prata finska med mig efter han ser mitt finska pass. Alla förutom den som intervjuade mig pratade finska på amerikanska ambassaden. Alltså raka motsatsen till hur läget är i Stockholm. Var helt redo att prata engelska men såklart så fick jag försöka förstå vad de sa på finska. Vilket resulterade i många pinsamma situationer. T.ex. när en vakt skulle föra metalldetektorn mellan mina ben och jag inte förstår att han ber mig sära på fötterna förrän efter han upprepat det tre gånger (btw så hade de tre personer som måste vara närvarande per person som skulle gå igenom security, alltså är de ganska måna om säkerheten). Eller när en annan vakt säger något och pekar på en dörr så jag går dit (och eftersom alla dörrar dittills varit låsta så fattade jag inte att denna var öppen) Så jag börjar trycka på olika knappar som finns utanför, och vakten blir super irriterad när jag inte lyder eller förstår så han tvingas komma och ta upp den olåsta dörren med en väldig suck och en sur min så jag säger "hupsista" men han var så sur på mig redan så det var no need att ens försöka.

Jag går in i ett nytt rum, "väntrummet", det finns tre rader av stolar som alla pekar mot dörren jag stiger in genom med kanske 15-20människor sittandes, en tv i mitten, och en mystisk dörröppning utan dörr. Jag får sedan reda på att den leder till ett litet rum som har en L-form. Dörröppningen är då i toppen av L:et och så finns det tre "bås" i bottnen av L:et, och L:et symboliserar som sagt rummet. Jag tar en nummerlapp (216) och sätter mig ner i mitten, sedan så finns det en högtalare som säger ungefär "Number 202 please go to stall 2" tror jag det var samt en blinkande skylt med siffrorna. De hoppar från 213 till 202 så jag förstår först inte alls hur systemet fungerar. Men sedan klickar det, de går i ordning av ens numror, men att alla ska gå från bås 3 där man lämnar pappren till bås 2 där de skannar ens fingeravtryck till bås 1 där man har intervjun. Det tar kanske 20 minuter förrän jag får gå till bås 1 och lämna av mina papper. Hon tog dock inte ens alla papper jag hade med? Så udda egentligen att man stressar och stressar med att få alla papper och hon tar bara mitt pass, visumbilden, DS106 och DS2019. Hon kollar inte ens på alla andra papper jag hade med. Dock så ska ni såklart ta med alla papper, det kan ju hända att det var a one time thing.

Vid bås 1 och 2 går det väldigt väldigt snabbt och väntetiden till varje är kanske 20minuter. Till bås 3 står det plötsligt stilla, det tar längst där då det är intervjun, men det står helt stilla. Jag undrar om någon har gått på paus. Det är ju inte precis superkul att sitta där och vänta. TV:n visar CNN men den har så låg volym att om någon pratar hör man ingenting, det finns också några finska tidningar man kan läsa. Keep in mind att jag var hungrig (med en högljudd kurrande mage som fick folk att stirra) samt trött, hade ätit en yoghurt och en müslipatukka vid 4 snåret och sovit max en timme. Tillslut blir det min tur och jag går fram till mannen vid bås 3. Han ber mig att ta min vänstra hands fingeravtryck igen, det hade väl blivit något fel med dem. Jag får också en broschyr som de måste ge ut till såna som ska jobba i USA där det står ens rättigheter. Sedan kommer "intervjun" som var väldigt kort och ganska lame. Hade läst att den skulle vara det på förhand men var ändå ganska orolig eftersom jag har rest till USA så många gånger och haft visum förut eftersom jag bott där då jag var liten. Alltså var jag himla beredd att de skulle fråga masssssor av frågor. Han frågade först vad jag ska göra i USA så då sa jag att jag skulle åka som au pair, sedan bad han mig berätta om familjen så då sa jag att jag ska ta hand om två barn, deras åldrar och att de har två föräldrar. Sedan frågade han vad barnen heter, och jag svarade. Sedan frågade han vad föräldrarna heter och jag svarade, sedan frågade han var de bor och jag sa Kalifornien och så var det klart. Det kändes som att mitt visa redan var beviljat när jag kom för min intervjun. Det torde alltså inte vara speciellt svårt att få ett au pair.visa. Han sa genast efter det att "your visa will arrive in one week" och jag bara "Okay, thank you" och så gick jag iväg, det tog kanske en minut allt som allt.

Jag var ganska så lycklig då när jag gick därifrån, påväg tillbaka mot centrum.

Jag hade ju haft google maps påväg till ambassaden så jag testade sedan huruvida jag kom ihåg vägen tillbaka utan mobilen. Vilket jag gjorde utan problem, jag gick sakta och njöt av det fina vädret. Blev lite kär i Helsingfors tbh, har aldrig riktigt gillat staden men tyckte den var så somrigt fin, verkligen en sommarstad, vilket alla turister som var där också tydligen tyckte. Hörde massor av engelska, det var turister på turister som följde efter guider, bussar med vagnslaster av trötta utlänningar och hop-on-hop-off-bussar. Har nog aldrig insett att Helsingfors skulle vara ett turistresemål, men det är förstås svårt att uppskatta det man har nära till.

Jag kände mig himla bra och stolt som hittade hela vägen tillbaka till tågstationen utan karta, men det varade inte länge, eftersom när jag hämtat min väska och letade efter WC i Stockmann tappade jag bort mig rejält och hamnade i ett parkeringsgarage. Då kände man sig inte speciellt som en helsingforsare mera och tvingades börja om. Hade inte alls mycket tid i Helsingfors, hade typ tid att gå på wc, kolla i en eller två butiker, köpa en smörgås och så hoppade jag på tåget tillbaka till Vasa. Vilket jag inte ångrar, man känner sig så bra att man vet när man bokar att man i stunden bara vill tillbaka hem. Så blev det, när jag anlände i Vasa var jag snabbt och handlade med pappa sen for jag hem och åt middag, gick och sova kl.17:30 och sov sedan 16h i sträck.

Det var det, summa summarum så är det jobbigaste med visumbesöket att fylla i allting på förhand och besöket i sig är inget att vara nervös över. Hoppas detta himla långa inlägg roade och stillade någons nerver.

Speak to you soon,

Filippa


Beställde btw just en personlig almanacka från personligalmanacka.se, och såhär torde den se ut enligt deras hemsida. Vill ha en för när jag åker till USA om 51 (!!!!) dagar, och jag tror denna kommer vara helt perfekt!

Likes

Comments

Håller på att gå med hejvilt i au pair grupper på facebook. Har blivit tillagd i en whatsapp gruppchatt för au pairer i mitt område också. Gud vad jag hatar när man kommer in i en ny grupp, känns så stelt, speciellt när de är typ 50+ människor i chatten. Men nu har jag introducerat mig själv, och fick några meddelanden från såna som kommer bo nära mig. Så det är väl kul. Jobbigt läge nu om jag blir nekad från ambassaden på torsdag. Ska man lämna alla grupper då? Försökte också joina en facebookgrupp där de i beskrivningen strängt förbjöd såna som inte var svenskar att gå med. Hehe tänkte jag och döljde var jag bodde. UPDATE: har lyckats infiltrera gruppen ;) Men ärligt, om jag inte kan gå med i den finska gruppen får jag väl gå med i den svenska? (har iofs. inte försökt men känner att i och med mitt svenska namn och min knaggliga finska att de inte är så villiga, och så hittade jag ingen finsk grupp som passade). Kanske jag måste starta min egna finlandssvenska grupp, för såna finns det ännu mindre av.

Är mest orolig inför flygresan och training camp om ni undrar. Säger det inte ganska mycket? Att jag är mer orolig för att försöka hitta vänner bland jämnåriga än vad jag är över att träffa min familj. Dock tror jag det kommer hinna ändra sig rejält. Men nu är jag väldigt nervös inför flygresan, och om ingen av de finska au pairerna kommer gilla mig. Det kommer nog gå bra haha måste ta det lugnt bara.

Likes

Comments

Ambassadtid om en vecka. Fick DS-2019 formen igår på posten som CC skickar från USA. Jess tänkte jag, vilken tur att jag fick den så behöver jag inte oroa mig. Såklart så finns de felaktig information där. Det tog 1.5 vecka för den att komma första gången. De skulle behöva skicka den på nytt nu. Vill bara svära för att det ska vara såhär stressigt och jobbigt. Allt annat har jag fixat, är inte ens nervös över själva besöket på ambassaden, bara jag skulle kunna ha alla papper!!!!

CC skulle återkomma efter de kontaktat deras office i USA så måste bara vänta nu. Åh jag blir så stressad.

Likes

Comments

Veckan som varit och själva gårdagen var intensiv. En intensiv, sorglig och lycklig dag. Jag har redan fyllt min dagbok, men kände för att skriva ner ännu mera av mina tankar.

Dagarna som ledde upp till studenten var som sagt fyllda med bakning, städning (sååå mycket städning) och försök att få allt klart i tid. Dagen före innehöll mera städning, övning inför dimissionen i skolan, en vända till flygplatsen, två vändor till butiken och matlagning. Jag hann just och just kleta på min brun-utan-sol och lacka om två naglar före jag gick och la mig senare än väntat. När jag vaknade drygt 7 timmar senare var det stressigt att hinna gå i duschen, fixa håret och sminket, hinna äta och ta mig till skolan. Väl där tog det några timmar, (kändes väldigt snabbt dock, inte så långtråkigt när det är ens egen student kan jag medge) och sedan så snabbt som möjlig tillbaka hem för att ställa i ordning maten, stolar och allt som man inte hunnit med tidigare, före gästerna traskade in.

Sen var det dryga 3h och 45min förrän jag tvingades ursäkta mig och skjutsades till Strampen där en trerättersmiddag samt jämnåriga studenter väntade. Det var väldigt gemytligt, förutom att jag fick kräftsoppa spilld över mig, men det mesta fick jag bort och jag behövde inte betala för middagen, så det blev ganska trevligt i slutändan ändå. Vi fortsatte ut i nattlivet men efter några timmar bestämde jag mig för att ta taxi hem, även om det var ganska tidigt. Vilket jag inte ångrar alls, hade såna blåsor på fötterna idag att jag inte vet hur mina fötter skulle ha sett ut om jag stannat. Jag tycker också alltid att det är där före man har som mest kul och inte på själva baren.

Idag vaknade jag upp med en bra känsla efter en god natts sömn. Har ätit rester tillsammans med villagrannarna och kollat in alla presenter man inte riktigt hunnit se på tidigare. Jag är så tacksam för alla som kommit och uppvaktat, för alla gratulationer och lyckönskningar!

Det söta som bjöds på hemma hos mig.

Det salta man kunde finna hemma hos mig, samt vänner och några goda maträtter.

Efter redovisningen över allt nämnvärt som hände under dagen kan jag sammanfatta att det var en bra dag. Jag såg inte fram emot dagen alls lika mycket som jag vet att många gjorde, utan såg det bara som en dag som kommer emot mig och hade 0 förväntningar. Glad att det hände, glad att det är över. Lördagen den 3.6.2017 var en dag som markerade att min gymnasiekarriär är helt förbi. Jag har trivts så ofantligt bra som gymnasieelev och det som jag verkligen kommer sakna är övis. Jag har gått i samma skola i 13 år och det är verkligen ledsamt att en så stor del av mitt liv är över nu. Inte för att varje dag har varit en dans på rosor eller något sådant, varje dag har inte varit perfekt, för livet är inte perfekt. Men det är en stor trygghet att ha fått spendera så mycket tid med många av samma lärare och många av samma elever. Varav de flesta är så genuint goda människor. Det är svårt att hitta sådana i dagens värld. Jag tycker i slutändan massor om skolan och de som går i den och gör den så himla bra. Jag är evigt tacksam att jag fått gå i just den skolan i just detta land.

"Snart ska vi skiljas och lämna varandra, snart är vi vuxna det går väldigt fort, och vänskap vi finner långt borta bland andra" har jag sjungit sedan jag var 6 år gammal. Jag grät lika mycket då som idag när jag tänker på det. Jag vet inte om jag någonsin insett att den dagen någonsin faktiskt skulle komma. Men nu är den här och jag är ledsen och glad.

Vi ses,

Filippa

Likes

Comments

HALLÅ.

Var ett tag sedan sist och en del har hänt. Mest värt att notera är första delen av rubriken. Min sista dag på skolan var då på fredag och det var nog ledsamt. Fick kramar och en muminmugg, och några tårar föll nog då jag gick ut därifrån. Jag har ju ganska lätt för att gråta men det kändes nog tufft ändå, har ju varit där i ynka två månader men ändå känner jag att jag har fått så bra kontakt till så många av barnen.

Min fammo och faffa kom hem från Spanien, där de tenderar att spendera 9/12 månader i året. Så jag städade och köpte blommor. Det har varit kul att pratas vid och jag har sett dem varje dag sedan de kom hem. Annars så har jag spenderat mycket tid med att fundera på mat och städat inför min studentfest nästa helg. Det är mindre än en vecka och jag insåg just hur hemskt mitt hår ser ut? Såg att min frissa har en lucka på torsdag så månne jag nu inte skulle snabbt kunna svänga in där för att färga och klippa lite. Sagt och gjort, på torsdag ska jag fräscha till topparna och färga utväxten.

Skypade med min hf just precis och jag blir så taggad och glad av att göra det. De är så underbara att jag blir bara mer och mer säker på mitt val med dem efter varje pratstund. Älskar att redan få kontakt med barnen och de har så mycket energi och liv (precis som jag). Fick se runt i huset idag, bl.a. på mitt rum och på deras bilar och bakgård. De är ju absolut ingen mansion eller så som de bor i (vilket många värdfamiljers hus faktiskt ser ut som) men jag kunde inte bry mig mer om det. Det enda jag ville ha från en potentiell värdfamilj var att jag skulle klicka med dem, samt att barnen skulle vara barn jag skulle kunna ta hand om och ha roligt med. Och det är precis vad jag har hittat i min värdfamilj. <3

Så glad att de kontaktar mig och vill skypa, för jag vill ju så gärna inleda whatsappsamtal vet bara inte alls vad jag ska säga. Så då är jag så tacksam över att de gör det, så att vi kan hålla kontakten och så att det inte blir så konstigt sen när jag kommer dit.

Letade efter inspo för kläder att ha på en utedag på lågstadiets hemsida och fann en vacker bild av mig själv ätandes lingon från förskolan. XD

Här är ett kort jag fick vid påsktider vid lågstadiet, så gulligt. Är förvånad över allt jag faktiskt fått, ett hemlagat pokemonmärke, blommor, hjärtan av ull m.m. Speciellt från dem som jag verkligen ser att har gillat mig lite extra. Så glad och tacksam för det.

Imorgon hoppas jag få hela läkarkollen över, och förhoppningsvis beställa tid till ambassaden. Har varit ganska aktiv med att göra klart allt sådant vilket ska bli skönt att få undangjort. Så bortsett från allt det har jag varit ganska aktiv med att skriva dagbok på sistone. Det är inte många dagar kvar jag har i Finland, lite över två månader. Det känns väldigt läskigt och jag har just funderat mycket över det, och därför varit aktiv med att skriva ner mina tankar.

Vi ses,

Filippa

Likes

Comments