View tracker

​Hola!
Emmelie här!​

Det ni ser på bilden är sviterna av att ha blivit ghostad!
Vet ni vad det betyder?
Jag har blivit det för väldigt längesen, och även om jag kommit över det, så gjorde det fruktansvärt ont.
Tänk att ni dejtar någon.
Kärleken är total och ni tror att ni kommer spendera resten av livet med den underbara människan.
Och plötsligt så har ni inte hört av personen på ett par dagar och den varken svarar eller hör av sig.
Personen har beslutat sig för att lämna dig, utan att tala om det för dig.
Man blir ju fruktansvärt ledsen.
Man känner sig värdelös och undrar i all evighet vad man gjorde för fel.

Det tar några månader att förstå att det är det fega kräket som ghostade dig, det är fel på och inte på dig.
Jag fick vara hemma från jobbet en vecka, och nu, när det gått ett bra tag, och jag fått veta att aset har träffat en annan, kan jag bara säga att jag hoppas karma slår till och den nya tjejen ghostar kräket REJÄLT!

Så ni som vill ghosta eller har ghostat:
Det är jobbigt att avsluta en relation.
Men gör er själva och den ni vill lämna en tjänst: Sköt det snyggt.

Over and out!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej alla underbara!

Nu är det Emmelie som skriver.
Jag har beställt lite saker nu som vi kommer att använda i våran allra första youtube-video.

Det dröjer innan den kommer ut dock :)

Kan också berätta att min syster Johanna kommer medverka i både bloggen och de videos vi lägger ut!
"The more, the merrier"


Vår youtube-kanal är mer terapi än nöje.
Man kan säga att vi mest gått omkring på jorden och gömt oss.
Inte velat synas så mycket.
Inte velat höras.
Jo, kanske velat, men inte vågat.
Så med detta kommer vi alltså öva på att bli synliga, oblyga och kunna skratta högt och bjuda på oss själva.

Om någon skrattade åt mig förr, så började jag gråta.
Hallå, så kan man inte ha det.

Kort, informationsrikt blogginlägg.
Jag skriver mer imorn, för just nu är jag så trött så jag vet inte vad jag skriver nästan :)

Tänkte avsluta varje blogginlägg med en rolig historia.
Here it goes.
(Eller som jag och Mia skulle skrivit: hér itt gous)


Din mamma är så fet att när hon går förbi tv:n, så missar du två program. 😂

Over and out.

Likes

Comments

View tracker


Har tidigare skrivit om att jag foto som hobby och hela tiden så jagar man efter "den där bilden". Bilden som förmedlar känslor, en bild man kan vara stolt över.

Har fotat i ungefär 1,5 år nu. Har inriktat mig på liveband eftersom det är den ultimata utmaningen. Det är så mycket som krävs av en för att bilderna ska bli bra. Jag har haft fotouppdrag där jag tagit närmare 800 bilder och 5 av dom gick att publicera, andra gånger så har man tagit 2-300 bilder och 20 blivit bra, det är så olika. Jobbigast är ju när förväntningarna på bilderna är höga och så blir allt bara pannkaka. Man blir så besviken på sig själv, men det är bara att ladda på nytt och analysera det man gjorde fel och försöka se till att man inte upprepar sina misstag.

Bilden jag har lagt upp är från en spelning i Göteborg och där lyckades jag verkligen, 67 bilder blev så bra att jag kunde publicera dom och någon etterredigering krävdes knappt.. Sångaren Christoffer var en fotografs dröm, ingen bild var den andra lik och känslan han förmedlade på scen var wow! En av mina bilder användes t o m som reklambild för smycken. En tjej som hörde av sig och var imponerad av bilderna och undrade om hon fick använda dom, sånt är kul!

Ni som funderar på att skaffa en systemkamera så kan jag säga att det är otroligt roligt att gå på fotopromenader och fota allt från stenar till djur. Eller varför inte göra som jag gjorde, kasta dig in i nöjesvärlden och experimentera genom att anta utmaningar som kan verka omöjliga, men det är dom inte. Ha tålamod och tro på dig själv, ja då kommer du komma långt 😊👍

Kameran jag använder är en Nikon D300. Hade aldrig hanterat en så avancerad kamera tidigare och jag har fortfarande inte lärt mig alla inställningar och funktioner än, men skam den som ger sig 😊

Likes

Comments

​Min kopp kaffe. Tidigare kunde jag ha 3 bitar socker, nu är jag nere på 1/2. Det kvittade i princip hur stor eller liten koppen var, så hade jag ändå 3 sockerbitar. Samma sak med te. Det var alltså socker med kaffe eller socker med te 😱

Jag kom på mig själv för ett par veckor sedan, att jag var beroende alltså. Gick och smååt heeeela tiden, letade efter sötsaker att proppa i mig. Till slut mådde jag skit, kände mig uppblåst och ville inte ens se mig själv i spegeln. Visste väl egentligen att jag hade ett sockerberoende, men erkände det inte förrens kroppen började säga ifrån och då tog jag beslutet att börja dra ner på socker rejält. 

Att sluta med sötsaker eller sånt som innehåller nån form av socker är allt annat än lätt. Tyckte det gick galant första 3-4 dagarna, men så kom abstinensen och då förstod jag hur en rökare känner sig när han försöker sluta röka. Irriterad, deprimerad, rastlös, aggressiv...you name it 😖. Jag har varit nära att ge upp massa gånger, men för en gångs skull ska jag kämpa. 

Jag har alltid varit sån som gett upp. Påbörjat träning- gett upp, påbörjat dagliga promenader- gett upp, börjat äta nyttigt- gett upp etc etc, listan är lång. Beundrar alla målmedvetna vänner som klarar det mesta dom tar sig an och ibland blir man avundsjuk, men vad hjälper det mig? 😜.

Så, klarar jag det här målet, att sluta missbruka socker, ja då har jag passerat en milstolpe och då kanske jag kan uppnå fler mål 🙃.

Kämpa, kämpa 🏅☺️


Likes

Comments

Hej alla underbara!
Emmelie här!

Just nu är det en himla hets med vikt, dieter, "ät inte det, ät inte dä", träning, hälsa osv.
Zzz....
Jag ska skriva om något som hände mig för ett par veckor sedan.
Är ganska säker på att de flesta kan känna igen sig i det jag kommer att skriva nu.

För några veckor sen blev jag bjuden på en fest och tyckte såklart att det skulle bli jättekul!
Jag gjorde som man brukar innan man ska iväg på en fest:
Duschade, tog bort lite oönskat hår lite överallt, vaxade mustachen, klippte naglarna, smörjde in hela kroppen i lotion, tog deo och parfym, torkade håret och till sist, började prova kläder!

(Där jag jobbar, har vi arbetskläder, så när jag kommer hem från jobbet, slänger jag av mig dom, och sen tar jag på mig nåt bekvämt, slappt och för stort)
Men i alla fall, dags att leta fram festkläderna!
Om man kunde lägga tilll ljud i denna bloggen, skulle ni höra en bakåtvänd fanfar just nu...
Min garderob är ett S K Ä M T!
Det ligger några tygbitar på tre-fyra hyllor, men jag börjar i alla fall att testa allt som inte är tre storlekar för stort, med muddar i slutet.


Jag tvingar på mig lite kläder och slänger mig på rygg på sängen för att lyckas att knäppa byxorna.
-Inte så illa, tänker jag.
Men sen så ställer jag mig upp.
Då ramlar magen ner och lägger sig sådär bekvämt och vilar på byxkanten.
Jag har lite svårt att andas och hoppas att det är en fest med lite möbler så man slipper att sätta sig ner.

Jag ställer mig framför spegeln och ser allt annat än nöjd ut, för nu ser jag vad de andra kommer att se.
Min översta knapp i jeansen, borde få medalj för att ha vunnit i världens svåraste dragkamp.
Magen ser ut som en blandning mellan en stjärt och en brulépudding.
Jag tar på mig ett linne som är lite sladdrigt men ändå fint.
Det ser, seriöst, ut som att jag har en extra rumpa på ryggen.........

Jag häller upp ett glas vin.
Jag har oxå insett att alla mina festkläder sitter såhär.....
Hur mycket jag än försöker övertala mig själv att det ser okej ut, så hör jag ändå hur samma mening ekar i mitt huvud:


"Bara för att du KAN knäppa, betyder det inte att det passar"




















Likes

Comments

Det är faktiskt inte så dramatiskt som det låter. Vi bestämde oss helt enkelt för att byta till nouw istället.

Bättre blogg, bättre möjlighet att synas och få dela med oss av vår vardag och galna upptåg, så följ oss på abetterlife 😄

Likes

Comments

Hej hopp!

Som ni läste i det första inlägget så är vi alltså två, jag (Mia) och Emmelie som driver den här bloggen. Vi ska försöka att göra inlägg om vår vardag, både när vi gör saker var och en för sig, men även när vi stollar oss tillsammans.

Vi tänkte hitta på både galna och seriösa upptåg som vi senare kommer lägga upp på vår blivande Youtubekanal till allmän beskådan 😀

Vem är jag då. Jo jag är en servitris/bartender, en sån där Coyote Uglytjej ni vet, men som föredrar att skumma ner sina vänner när öltappen bestämmer sig för att leva sitt eget liv och som är för kort för att kunna komma upp och dansa på bardisken och sjunga Lee Ann Rimeslåtar. Istället far jag runt som en virvelvind och livar upp stämningen på min arbetsplats då det är partykvällar, håller mig på golvet liksom. Hobbyfotograf är jag också och mest fotar jag  liveband, en utmaning utan dess like. Suttit nu ikväll och gallrat och publicerat foton från en spelning i helgen och det är en kick att se att folk gillar det man gör

Jag är väl lite av en knasig daredevil. Brukar låta Emmelie ge mig uppdrag som jag sällan bangar att göra, allt för underhållning…ja nästan allt i alla fall. Inom anständiga och djurvänliga ramar då. Sen tänker jag inte klättra på tågvagnar eller leka King Kong i Radiomasterna, där går gränsen :D.

Hoppas att så många som möjligt vill följa vår resa genom livet, både här i bloggen och på youtube. Vi får se till att ni inte vill missa vårt nästa äventyr helt enkelt.

God natt och sov gott!

Likes

Comments

miaemmelie

Intro!

Mia och Emmelie!

Jag som skriver nu heter Emmelie.
Jag är till höger på bilden.
Hon till vänster heter Mia.

Vi är två kompisar som länge har pratat om att göra något kul.
Men av någon anledning blir det inte av.
När vi menar att göra något kul, så menar vi inte att åka ner och spela minigolf eller gå och shoppa.
Vi menar att vi ska göra något kul med livet.
Idag tog vi en kopp kaffe tillsammans och skrev ner lite vad vi ville göra.
Galna, onormala saker är ju det som ligger oss varmt om hjärtat för vi helt enkelt har tröttnat på att folk ska modeblogga och lägga ut tips på saker, som man skulle behöva sälja sin småfeta kropp för att ha råd att köpa.

Eller alla jäkla fitnessbloggar!
Jättebra!
Men det ger, i slutändan oxå bara ångest och det slutar med att man sitter och gråter och tröstäter godis, för att man själv inte har samma energi som fitnessbrudarna.

Ja, det är lika bra att ni erkänner.
Ni är som vi, eller hur?!

Att frossa cheeseburgare på McDonalds medan man tittar på folk och undrar hur de kan gå klädda på ett visst sätt, eller varför i hela friden de har valt att klippa sitt hår i just den frisyren.
Vi är mänskliga, men framförallt svenskar.
Svenskar har en tendens att gå genom livet och gnälla och vara negativa.
Mias och min favoritsyssla är att skratta åt särskrivna ord.
Vi skrattar inte åt människan som skrivit det! Aldrig.
Men åt orden.
Det enda ord som är tillåtet av särskriva är ”vinäger”.

Är ni med oss?

Här kommer vi skriva om allt mellan himmel och jord.
Galet och ocensurerat!
Ärligt och mänskligt.
Snart startar vi även en YouTube-kanal där vi kommer börja våran resa mot ett bättre liv.
Vi ska lära oss åka hoverboard, träna på Parkour, lukta på fis- och bajsspray, beställa allt på menyn på McDonalds och mycket mer.

Det kommer inte bli som de andra kanalerna med utmaningar och pranks.
Det här kommer att bli såå mycket bättre…
Vi ses!

Over and out.

Likes

Comments