Back again!!


Idag klockan 16:16 kom vi tillbaka till internatet efter en händelserik helg i Maasai Mara. Det var ett smärre trafikkaos vid Rift Valley (dvs en stund från Nairobi) där en lastbil hade vält. Vi fick köra slalom mellan lastbilar och köra i alla filer, även de två "påhittade" filerna längst kanten av vägen. Vi kom i alla fall fram efter inte allt för lång tid i köer. Här kommer hur som helst bilder från helgens safari. Den här gången blev det mycket elefanter och lejon.


Sista bilden är tagen av Lisa. Just då orkade jag inte riva upp kameran ur resväskan så Lisa fick agera. Sjukt fin bild!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jisses vad det går snabbt. Idag är det alltså exakt en månad kvar tills jag lämnar detta fantastiska land och flyttar tillbaka hem till Sverige igen. Kom jag inte nyss hit? Hur mycket sjuka grejer har jag inte hunnit med under knappt ett år? Bungee jump, dykarcertifikat, tatuering (shame on me), Rwanda, Uganda, Bada i Nilen, promenera med gorillor...you name it. Och då har jag bara nämnt NÅGRA grejer. Helt overkligt nu i efterhand.

På fredag bär det av till Masai Mara. Har inte ens börjat packa så det börjar väl bli som dags nu. Har sett till att tvätta alla kläder i tid denna gång så att det inte blir panik. Stax innan vi skulle iväg till Uganda satt jag och kolla hockey istället för att hänga upp den halvt unkna tvätten. Och apropå hockey..."Alexandra, det här är en SSN-blogg, inte någon jävla hockey-blogg", ja jag vet. Men hallå, VI VANN SM GULD JU! Bäst i Sverige är inte dåligt. Grattis HV

Idag har jag skrivit ett stycke nationellt prov i Engelska som sen ska fortsätta på måndag. Sen har jag haft dubbla pass matte innan det bar av till Yaya för lite äventyr.


Juste, glömde ju berätta!

I torsdags för en vecka sedan firade vi ju Valborg. Nämnde nog kanske det lite lätt i ett tidigare inlägg. Jag fick hur som helst vara Lisas mössbärare. Vilken ära! Kunde inte rå för den stora sorgen jag kände över att jag har hela två år kvar i gymnasiet när jag promenerade förbi brasan fram till Lisa. Den som väntar på något gott...har gått i skolan i 11 år och mer ska det bli. Det blev lite klassiska valborgs sånger från Svensk föreningen och sen tal från diverse ambassadörer. Förhoppningsvis blir det ett besök på FN's högkvarter snart om vi har tur.

Fy vad osammanhängande inlägg, hemskt ledsen för det. Min hjärna har tappat en del kapacitet efter dagens nationella. Men vi hörs som absolut senast på Söndag. Då blir det bilder från Masai Mara!!

Baiii

I wish

INTE, en tatuering på min arm mamma! Det är från en penna! Calm your shit ;)

Likes

Comments

Fick en liten fråga under mitt inlägg om resan i Uganda och Rwanda. Den lyder såhär

"Hej, jag har kommit in på skolan och reser till Nairobi i Augusti. Har du några tips på vad man kan tänka på innan avresa och även under vistelsen i Kenya?"


Visst har jag det. Fast jag vet inte riktigt hur personligt mitt svar kommer bli. Läste väldigt många bloggar innan jag drog så det är väl basic svar du kommer få. Tack för frågan i alla fall!


1: Ta med dig kläder du INTE är rädd om.

Första terminen gick jag verkligen runt i ofräscha och "ful" kläder. Såg hur andra elever hade fina och snygga kläder och undrade vad jag ens tänkte när jag tog med mina sämsta klädesplagg. Andra terminen tog jag med mig lite finare kläder vilket jag nu ångrar. Antingen blir plaggen missfärgade eller så luktar dom unket efter SSN's tvättmaskiner. Det är inte optimalt! Så ta inte med dig något du är rädd om då risken att plagget dessutom försvinner är väldigt stor.

2: Du kommer få ta en hel del skit från Boardingen.

Eftersom att de har ansvar för dig och din utbildning och även ca 119 andra elever så kommer reglerna vara ganska hårda. Du får ta mycket eget ansvar och kan direkt säga att SSN som både skola och internat inte kommer ha tid för dig 24/7. Du får dessutom tjäna deras tillit, typ som man gör när man möter en gorilla. ;))) Så bli inte grounded första veckan, ta det istället lugnt den första månaden så kommer du kunna "missköta" dig senare och möjligtvis komma undan med det. Annars rekommenderar jag att inte bli grounded alls, så slipper du få sura föräldrar efter dig.

3: Åk på så många aktiviteter du kan

Du kommer inte vara här för alltid! Livet kommer komma emellan i framtiden och det här är kanske sista gången du besöker Kenya. Passa på att göra massor av roligt när det väl erbjuds. Enough said

4: Kom väl förberedd

Ta ut KES (Kenyanska pengar), fixa vaccinationskort, köp vandringsväska och sovsäck. Hållbara skor är också ett plus. Tänk inte " jag fixar det sen" för när du kommer hit kommer det vara en berg och dahlbana mellan stress och eufori. Då är det skönt att ha allt fixat och komma i ordning innan du ger dig ut på stan för att fixa massor. Glöm inte kamera och objektiv. Ni kommer åka till Masai Mara ganska snabbt in på året och då är det nice att kunna ta fina bilder.

5 och sista. BUDGET

Tänk efter vad du lägger pengar på. Planera inför månadens inköp så slipper du stress. Du måste själv ta ansvar över inköp som du i Sverige kanske inte tänker på. Hygienartiklar kostar. Saker kan gå sönder och kosta. Aktiviteter kostar. Lägg inte allt på skit. Var inte en jobbig jävel som Alexandra Almå som hela tiden sitter och tigger pengar hos far och mor. Det är ansvarslöst (lol) och har man fått möjligheten att ta hand om sig själv ska man se till att få det att funka. Puss puss mamma och pappa som fick en shoutout.

Det var alla mina tips. Eller ja, det finns fler men detta kände jag behövdes prioriteras. Vi hörs senare!!


Likes

Comments

Goddag igen. How is the läge? Jag själv mår bra! Det är ju trots allt snart helg. På måndag är det ju dessutom första maj så det är ju skönt att sommaren närmar sig med storsteg. Idag är det The Mother of Meetings enligt min Swahili-lärare Lazarous. Oppositionen ska ha ett gigantiskt möte om vem som ska utmana president Uhuru Kenyatta. Vi ska med andra ord inte gå ut och lära känna Nairobi idag. Det är säkrast att hålla sig nära skolan ifall det hela gruppen av någon anledning skulle promenera förbi oss. Finns alltid dumma människor i stora folkgrupper som kan få för sig saker. Better safe than sorry. Vi kör oavsett vidare med det sista inlägget från min resa genom Uganda och Rwanda!


Dag 8 & 9

Vi reste mot Kigali direkt efter gorilla-treckingen. Rwanda's huvudstad är så otroligt vacker. Det är modernt och rent! Eftersom att plastpåsar av alla slag är totaltförbjudna i Rwanda såg det, tillskillnad från Kenya, fräscht ut på gatorna. Amazing!! Vi checkade in på hotellet och fick en god natts sömn. Jag fick sova ensam för första gången på ett långt tag. Var riktigt skönt att äntligen inte behöva dela med någon. Uppstigning tidigt morgonen därpå för att åka runt i Kigali. Första stoppet låg en ganska bra bit utanför. I en liten by med inte så många invånare. Där fick vi besöka en kyrka där 5000 tutsier blev systematiskt avrättade på olika sätt. Folk blev huggna av machetes, blev brända levande och fick sina skallar krossade mot en vägg... och det var bara tre av alla de hemska sätten som användes för att ta död på människor.



En barnsko bland alla kläder som har hittats på platsen

Intorkat blod från barn som befann sig i söndagsskolan. Allt är samlat på ett ställe då deras skallar blev krossade mot väggen. Pinnarna användes till att våldta och misshandla kvinnor med...

Återfunna kläder och möbler

Folk sörjer fortfarande. Det hände bara för 23 år sedan och folk såg sina familjer och vänner bli avrättade. Det är inte alls så avlägset som man kan tro när man tex kollar på "Hotell Rwanda" eller artiklar från 1994

I dessa kistor finns skelett delar från hela familjer bevarade en bit under marken

Bilder på några av alla människor som dog på den här platsen

Kvinnan som ligger här fick en separat grav av sin make strax efter folkmordens "slut" Maken lever fortfarande men det är tveksamt om graven ska få stå kvar eller om hon ska läggas i massgraven

Väldigt mäktig och märklig upplevelse på en och samma gång. Man bryr sig på ett helt annat sätt när man får lära sig mer om hur det gick till och varför. Det är liksom en helt annan grej än när Hedvig (so-lärare) berättade om folkmorden för ett år sedan. Inte alls lika avlägset längre!! Vi fick liksom se skallar och benrester, machetes och blodiga kläder. Det var så märkligt att se ett mänskligt kranium med en pilspets i huvudet. Jag kunde lägga min hand på det och bara ta ut spjutet om jag så ville.

Vi drog vidare till ett museum som har samlat information och bilder på offer. Även där finns en enorm massgrav för döda familjer.

Några av alla gravar. Kropparna som ligger här har blivit hittade i samma område som muséet ligger på

Familjen Kalinda Tuzahora
Fantastiskt vackra Kigali. Har nog aldrig varit på en vackrare plats!!

And that's it you guys!!! Detta är sista inlägget om min resa genom Uganda och Rwanda!! Hoppas det har varit intressant att läsa så hörs vi senare! Baiii

Likes

Comments

Den 27 April, en speciell dag. Eller nja, vi firar Valborg idag här i Nairobi och det är även mösspåtagning för årets blivande studenter. Så på ett sätt är det ju speciellt, iallafall för dem.

Dag 7

Hur som helst, bergsgorillor...! Let's talk about them. Dagen efter vi tagit oss över gränsen från Uganda in till Rwanda så blev det uppstigning tidigt på det Hostel vi bodde på. Vi sov för första gången på en dryg vecka i en ordentlig säng på detta super kristna hotell/hostel. Det fanns iallafall galant Wi-fi så jag kunde äntligen följa Shl-finalen om pågår just nu. Sjukt ironiskt att sitta i Rwanda och följa svensk hockey. Det blev i alla fall uppstigning 04: 30 och vi packades in i små bussar runt 05:30 tiden för att åka mot gorillorna. När vi väl kom ditt bjöds det på Rwandiansk dans (om det ens är ett ord) som lokalbefolkningen runt bergen bjöd på. Vi fick lite te och kaffe för att värma upp oss inför den kommande vandringen upp i bergen.

Mr D kallade sig vår guide. Det märks att han vuxit upp med gorillor och att det var en viktig del av hans liv då han verkligen berättade ALLT för oss. Kan tänka mig att han egentligen utelämnade en hel del fakta dock. Mätt på information började vi promenera genom gyttjan och in i den snåriga "djungeln"

Brännässlor exakt överallt är det första jag tänker på om jag skulle ombes berätta om vandringen upp. Var verkligen täckt topp till tå men djävulskapet brände igenom både byxor och vantar. Dessutom brändes det 1000 gånger mer än "vanliga" brännässlor som går att hitta längst vägkanten i Sverige. Det blev en vandring på ca 2 h innan vår guide plötsligt stannade. Överdriver INTE när jag säger att ett blodisande skrik ekade ut över bergskanten. Ett gorilla skrik alltså. Det var inte jag som skrek, fast det hade det i för sig kunnat vara då jag i ärlighetens namn var livrädd!

Vi mötte "The trackers", dvs de människor som följer efter gorillorna och har koll på dem ifall det skulle uppstå en konflikt eller liknande. En kort stund senare mötte vi äntligen gorillorna. Det var en lycka som snabbt, på millisekunder faktiskt, övergick till skräck. Snabbt ner på marken med nedböjda huvuden lät vi ledar-gorillan vandra förbi oss och bedöma om vi var en fara eller inte. Och sen flög den på Leo. Hann knappt reagera innan den flugit över honom och vält hela "tåget" med hukande elever och föräldrar, sen promenerade den lugnt och säkert iväg. Detta upprepades en gång till innan gorillorna istället riktade sitt fokus till att bråka med varandra. Det var en konflikt mellan ledaren och en annan manlig gorilla som vi fick beskåda på nära håll. På några av bilderna kan ni se detta.

Mr D, en kort liten man med massor av kunskaper om gorillor. Ingen av oss kunde förstå hur han skulle skydda oss ifall det kom en aggressiv gorilla men nu i efterhand får han 5/5 bambuträd

En mamma med sitt barn

Fullvuxen hane. Ledarens son och även en samma gorilla som hamnade i bråk mitt framför våra ögon

Silverback, ledaren. Spanar med mörk blick över oss turister genom bambuträden

Halvsuddig bild på den äldsta gorillan. Big Ben hette han och han var hela 46 år gammal. De flesta gorillor dör runt 45 års åldern om inte tidigare

Här ser ni lite tydligare hur ledaren ser ut. Lägger ni märket till att den är silvrig längst svanken så fick jag det förklarat som att fullvuxna gorillor får detta. Det är alltså därför ni inte hittar spår av silver/grått på ungarna

Gorillor har till skillnad från människan fyra bröstplattor istället för två. Varav två av bröstplattorna är små luftkuddar som fungerar som en slags trumma. Så när gorillan slår sig på bröstet King Kong style så hörs det väldigt långt

Här ser ni Big Ben markera att han inte tar någon skit

Ledaren on the go. Ser ni bambuträdet som är helt avhugget från mitten? Det var liksom ingen smidighet från gorillorna utan de krashade rakt igenom alla träden när de var på språng

Maja filmade även en video under hela tiden vi befann oss hos gorillorna. Ska försöka få tag på den och sedan ladda upp så kan ni få se hur kaos det faktiskt var. Då bergsgorillor är utrotningshotade och det kostar en hel del pengar att åka och besöka dem så var det ju verkligen en upplevelse. Livrädd eller ej så kommer jag aldrig någonsin glömma detta. Helt otroligt var det!!

Ikväll kommer ett inlägg om när vi besökte minnesplatser i Kigali efter folkmordet på tutsier. Tills dess hörs vi!!

Likes

Comments

Efter 10 dagar är jag äntligen hemma på internatet igen. Eller ja, för drygt en vecka sedan kom vi hem men jag har helt ärligt inte haft energin till att göra något som kräver mitt fokus i mer än 5 minuter. Att sitta och titta på film har liksom varit jobbigt. Okej, jag överdriver kanske lite men ni förstår säkert vad jag menar. Nu hade jag iallafall tänkt skriva lite om vad vi gjort under dessa 10 extremt krävande dagarna. Eftersom att det är ordentligt med aktiviteter så delar jag upp resan i två delar så att ni inte behöver tröttna på all text. Eftersom att vi först besökte Uganda är det vad första inlägget kommer att handla om. Idag är det bara 38 dagar kvar av mitt år i Kenya dessutom. Visst går det snabbt? Ska se till att leva ordentligt under den dryga månaden som är kvar. Vill ni hjälpa till med detta får ni gärna skicka bidrag till lilla mig. Se det som en investering då jag förhoppningsvis (om allt går rätt till då) kommer återvända till Kenya fast då som anställd (man kan ju alltid drömma) Enough small talk, här kommer ett efterlängtat inlägg!


Dag 1:

Klockan 05:30 blev det uppstigning och frukost innan vi samlades i rondellen för att möta personalen som skulle vara med oss under dessa 10 dagar "On the Road" Föräldrar och elever lastades in i Overlanders och sedan började en fantastisk resa mot Uganda och Jinja. Fantastisk är en överdrift. Det sög faktiskt att sitta på en smockad buss i flera timmar för att åka igenom torra landskap till ett läger mitt ute i ingenstans. Men vi kom tillslut fram och då blev det middag och tältbygge. Inte så intressant dag kanske. Det mesta bestod egentligen av att vila upp sig inför morgondagens promenix över gränsen till Uganda.




Dag 2:

Vi nådde Ugandas gräns runt lunchtid. Det var rätt så mäktigt att promenera över gränsen men det täcktes typ ganska direkt av en irritation och stress när vi nådde gränskontrollen. Det var så fruktansvärt dåligt planerat av skolan att jag inte vet vad jag ska säga. Över 100 Svenne-bananer samlas i ett minimalt rum för att stämpla ut från Kenya och in i Uganda. Folk tränger sig och knuffas, det var verkligen en utmaning för tålamodet men jag tänker att om jag klarar att gå Mt Kenya klarar jag fan detta. Men det var svårt att hålla sig. Svor ordentligt åt personal, föräldrar och även elever som inte vet hur man uppför sig bland folk. Come on, hur gamla är ni egentligen? Berättade för mamma att om jag skulle bli stenrik skulle jag inte lägga en krona på att flytta till Östermalm, då måste jag ju stå ut med sånt folk dygnet runt. Vi kom i alla fall in i landet och jag hade därmed besökt mitt andra afrikanska land. Det blev övernattning i Jinja där det erbjöds flera aktiviteter för morgondagen. Tex River Rafting, paddling och ridning.

Dag 3:

Ett ångestmoment på g. River Rafting dag. Tog inga bilder då dagen var så hektisk att jag inte kan beskriva. Uppstigning runt 8 för att sen åka ner till Nilen och sätta oss i gummibåtar och åka ner för diverse forsar. Häftigt som fan var det. I Nilen finns det sjukdomar som Bilharzia (Snäckfeber) och risken för krokodiler och flodhästar finns alltid (dock inte stor alls) Kändes riktigt häftigt att ha badat i världens längsta flod. Vita Nilen går genom Tanzania, Kenya och Uganda via Victoria Sjön. Har ju öven besökt Victoria Sjön om ni minns det. Länk hittar ni här. Ni kanske undrar varför jag anser detta vara ett ångestmoment. Kan det vara att jag är rädd för att bli sjuk, att det är läskigt att åka ner för vattenfall eller för att jag inte vill bli uppäten av en flodhäst? Nej. Det var extremt jävla svårt att boka skiten då skolan (som vanligt) inte planerat ordentligt och därför resulterat i att 100 människor återigen behövde stå och trängas vid receptionen. Jo jag tackar.


Dag 4:

10:04 Inleder jag min dagbok med "En irriterad Alexandra har nu slagit sig ner i bussen, ensam denna gång. Allt pga dålig planering och en översittar-attityd deluxe"

Vi ska idag resa till Kampala, Ugandas huvudstad och besöka en Moské och Idi Amin's palats + tortyrkammare. Men som vanligt med denna resa uppstår problem vilket resulterar att vi elever utan föräldrar blir bortglömda och straffas pga den dåliga planeringen, igen!! Låter det unikt? Det var hur som helst en mäktig dag trots den dåliga starten som personalen bidrog med på morgonen. Uganda är grönt och fantastiskt fint. Det regnar mycket mer i Uganda och därför är växtligheten mycket större. I Kampala besökte vi Buganda Palace där Idi Amin bodde. En bit bort låg hans gamla vapenförråd som senare blev en tortyr och avrättningskammare där det sägs att över 200 000 människor förlorade livet. Sen drog vi vidare till en av Afrikas största Moskéer. Den byggdes på uppmaning från muslimen Idi Amin och är uppkallad efter den fd Libyske diktatorn Gaddafi. Vi kvinnor fick bära Hijab och män med för korta byxor var tvungna att täcka det som syntes. (lol) Det var en mycket händelserik dag som slutade riktigt bra. Alla var såklart fruktansvärt trötta när vi äntligen kom till campet.


Kampala från palatset

Handavtryck från Idi Amin's tortyrkammare

Ingång till det fd Vapenförådet och tortyrkammare

Rivmärken och handavtryck etc på väggarna. Det var smockfullt i varje rum så många dog av kvävning vilket resulterade i dessa märken. Desperata försök att få syre

En av Idi Amin's många bilar. Är ju inte ett fordonsproffs så vet inte riktigt vad det är för sort. Vet endast att den tydligen var svindyr under sin tid

Moské

Maja lekte Lucia i sin Hijab

Utan att vara islamofobisk ansåg många av oss att vi såg ut som påskkärringar i våra hijabs. Kanske för att vi inte har en aning om hur man stylar sig med hijab. Hatten av till muslimer som verkligen ser bra ut i sina hijabs, niqabs och burkas. U rock!!

Världens längsta trappa (typ) Hela vägen upp i ett torn där böneutropet skedde

Utsikt från böneutropet

Har nog aldrig sett något fulare än detta. Inga ögonbryn, röd som fan, inget hår och dessutom något jävla orten-tecken. Not my proudest moment.

Dag 5:

En bra dag tänkte Alexandra. Det här blir säkert kul. Visst det är en resa på 12 timmar till campet men det löser sig nog. NEJ NEJ NEJ. Dag 5 blev den värsta dagen jag någonsin har varit med om, i hela mitt liv!! Mådde jätte bra på morgonen när vi satte oss i bussen. Det var ett flertal elever och föräldrar som var sjuka men eftersom att jag har oslagbart immunförsvar tänkte jag att detta inte var ett problem alls. Jag hade fel. Efter vi besökt ekvatorn började illamåendet. Trodde det var för att jag knappt ätit något på ett par timmar så när vi äntligen stannade för lunch var jag lättad över att få må bättre. Jag spydde i en buske av blotta åsynen av spagetti och köttfärssås. Fick i mig lite lunch iallafall, tänkte att det säkert skulle bli bättre efter det. Spydde åter igen på bussen. I en plastpåse som läckte. Yay...

Vi kom till slut till Campet där jag däckade och var helt utslagen i två dygn. Om ni frågar mig skulle jag i ärlighetens namn inte kunna berätta något om campet då jag knappt lärt mig vart toaletterna låg. Detta blev ett problem då jag mitt i natten vaknade av att något i min mage ville ut. Vilken väg visste jag inte (vet, sjukt äckligt) så jag fick rusa upp till några i personalen 02:40 och be dom leda mig till toaletten då mina magsmärtor hindrade mig från att gå. Fyfan... Allt slutade hur som helst med att jag svimmade på toaletten ett par gånger och fick ringa och väcka Tilan som ledde tillbaka mig till tältet. Så avslutades mina dagar i Uganda. Tjohoo. Det blev bättre när vi reste vidare till Rwanda så ni ska inte tro att hela resan slutar negativt. Det gör den inte!!


Innan jag började må skit besökte vi Ekvatorn, häftigt häftigt

Martin har tagit alla dessa bilder då jag legat utslagen i tältet. De hade tydligen besökt en by och pratat med lite barn som befann sig där. Ser väldigt vackert ut och känns synd att jag inte såg ett shit av det. Men mår man så mår man.

Och här är första inlägget slut. Nästa gång kommer bilder från folkmordet i Rwanda och massor av bilder på bergsgorillor. Vi hörs snart igen!!


Likes

Comments

Igår vinkade vi Lisa som drar mot Sverige under vårt två veckor långa påsklov. Vi avslutade med lite sushi och filmkväll. Dels för att försöka lägga chocken som slog ned i oss alla igår eftermiddag.
Det har varit ett regnigt Nairobi på senare tid. Vädret har inte varit pålitligt och ibland slås vi av spontansol och 26 grader varmt samtidigt som den här lördagen har bestått av spöregn med små snuttar sol emellanåt. Idag har jag inhandlat malariatabletter och sedan tagit ur pengar för Uganda/Rwanda som det bär av mot på tisdag morgon.

Likes

Comments

Text från dagbok 7 April 2017
"Det är ganska surrealistisk. Både innan jag reste till Nairobi och under min tid här har jag fått höra hur försiktig jag ska vara. Att landet jag lever i är farligt och att terrordåd inte är något vi ska underskatta. Idag hände det, men inte i Nairobi.
Stockholm är den vackraste staden jag någonsin skådat. Det är inte bara mitt hem utan också en huvudstad som representerar Sverige och dess frihet. Att mitt hem ska ha blivit försatt under attack, att någon människa ska känna avsky för Stockholms invånare, att Drottninggatan skulle bli platsen där tre människor förlorare livet.
Det är nu jag inser hur stark min kärlek är för mitt land! Hur mycket jag känner för Stockholms invånare.
Det känns svårt att snacka om dagen i allmänhet. Då det ända som tar över dagen är den här händelsen. Efter att ha kontaktat nära och kära beslutade vi oss för att äta lite sushi för att lätta upp stämningen. Nu sitter jag och kollar på hockey och tar det lugnt. Somsagt, helt surrealistiskt.
Upplevde en lätt panikattack när pappa inte svarade i telefonen så det sög ur all min energi.
Terror berör alla på ett eller annat sätt. Det känns dumt att man ska börja bry sig så fort det händer nära. Tänk därför inte bara på Sverige idag, tänk på människor som också går igenom detta just i detta nu. Dom som har detta som en vardag.
Kämpa för att ingen ska behöva uppleva liknande igen!!
Tänker på er i Sverige!! Kärlek kärlek"

Med ett gråtande internat tror jag ni förstår hur påverkade vi blir när något som detta händer, vi befinner oss på en annan kontinent men så fort nyheten slog ner gjorde det uppriktigt ont i alla oss. Att inte få vara hemma i Sverige och stötta sitt folk, det svider verkligen. Det är nu många av oss förstår hur fantastiskt Sverige är.
Kramar tills nästa gång och under bättre omständigheter!
/Alex

Likes

Comments

Hallå Hallå. Ja, jag lever. Men satan vad solbränd jag är. Mina armar är röda som rå bacon men humöret är ändå på topp. Det har varit en fantastisk dag ute på savannen med zebror och giraffer. Det blev avresa från skolan klockan 07.00 MEN vi kom inte väg förens en timme senare pga att vi bor i världens mest osmidiga land. En timmes resa senare var vi framme och satte igång med cyklingen. Riktigt jävla varmt var det och efter en timme var väl både jag och Martin helt slut. Vi cyklade ett tag, tog lite bilder och återvände sen till campet där det blev buffé. Vi återvände hem runt tre-tiden och kom till Internatet en bit över fyra. Lisa och jag beställde välförtjänt pizza och sen pluggade vi och jag kollade SHL Kvartsfinal mellan LHC- Brynäs. Då HV redan vunnit sina matcher och för tillfället har en paus tills semin sätter igång om ett par dagar följer jag istället Mackan och pappas favoritlag som även ligger mig nära om hjärtat. Dom vann så det var självklart sjukt kul, speciellt för the family som såg live i SAAB Arena.

Vår allas älskade Clara Andersson har tagit lite foton på moi som ligger uppe på hennes blogg. Hon ville testa inställningar på kameran och öva på att sminka folk så jag blev hennes "offer" Nej men det var skitkul och ja, något som jag aldrig hade gjort om det var någon annan bakom kameran. Hon har även tagit min nya profilbild, cred cred cred!!!! Här hittar ni hennes blogg! 

Tills vidare hörs vi!

Likes

Comments

Och så regnar det tillslut i Nairobi. Vi går äntligen in i regnperioden och lite svalare tider. Sommaren i Najjan är över och vi går mot en skön höst. Som ni säkert inte lyckats undgå så pågår det en extremt torka i både Kenya och ja, hela området söder om Sahara. I vissa områden har det enligt Herman (Sam lärare) inte regnat på flera år. Vi i Nairobi ligger ju en bit upp och påverkas knappt av detta. Torkan har lett till den första utnämnda svältkatastrofen på många år. Upp till 49 miljoner människor kan bli drabbade. Det får gärna regna och åska i veckor för min del.

Här kommer lite bilder från veckan som gått. Hamnade lite i en svacka där jag uppriktigt struntade i allt som hade med skolan att göra, but I'm back on track. Det har bland annat varit uppspel av pjäs från grundskolan. Det bjöds på Lejonkungen (surprise surprise) och ja, det var en kväll som många ej boende i Kenya skulle kalla "En kväll i Kenyansk stämning"

Vi var även och fikade på söndagmorgonen och tog en tur till ett Cafe i Karen lite senare. Pengarna brinner! På söndag blir det Bike in the wild och en allmän plugghelg. Tills vidare!


Masterchef Lisa lagar pasta till hungriga internatboende som avskyr fisk

;)

Goals

Likes

Comments