Hej hallå gänget!

Idag är det chill-lördag och jag tog mig därför tid att redigera klart Mt Kenya videon som äntligen ligger uppe nu! På måndag blir det fältstudieveckans start och vi i ettan drar iväg till Lake Victoria och Rusinga Island, spännande!! Det blir lite som ett lov efter intensivt plugg och bestigningen av Mt Kenya. Igår kväll hängde vi inne på Boardingkontoret med Tilan och lyssnade på 90-tals musik. Det skulle egentligen ha vart utgång men då för få hade skrivit upp sig så drar vi ut ikväll istället. En lugn fredag satt fint efter tre skoldagar med diverse redovisningar och inlämningar. Tufft liv eller hur? Väldigt flummigt inlägg då jag mest skriver det för att dra ut på tiden. Ska nämligen till Clara snart och kolla vidare på Lord Of The Rings. Vi såg klart den tre timmar långa rullen (suck) igår och hade tänkt fortsätta idag. Väldigt efter som inte har sett alla filmerna än, jag vet.

Tills dess så hörs vi!!


(Hela "Berättelsen" kring Mt Kenya kommer komma upp imorgon! Håll ut ;) )





Likes

Comments

Kan direkt säga att detta är något jag aldrig kommer göra om igen! Jag uppskattar därför alla det bilderna jag tog under denna fantastiska upplevelse. Trodde aldrig jag skulle orka hela vägen, men det gjorde jag! Men som sagt, aldrig igen!!

Mer bilder publiceras imorgon! Kram!!

Likes

Comments

I söndags var det jag och idag är det fantastiska Claris som fyller 17 år. Igår blev det rush till Junction för att fixa ingredienser till kakan vi tänkt baka åt henne. Det är lite läskigt att baka något till "Bak-Clara" som vi kallar henne då exakt allt hon bakar smakar fantastiskt. Det blev en helt ok kaka iallafall och vi hoppas att hon kommer gilla den. Ikväll blir det middag på The Arbor och sen en massa packning inför Mt Kenya som det bär av till på torsdag morgon. Tills vidare så hörs vi!


Ebba skulle baka åt Nathalie som fyllde år igår. Hon behövde fråga köket om ett extra ägg aa, ni förstår säkert vad som hände

Offrade mina sista Centerbitar till Claris tårta

Likes

Comments

...då föddes jag. Tänka sig. Idag är (var) det alltså min födelsedag! WOHOO
En födelsedag som sticker ut bland mängden om man får säga så. Kändes väldigt annorlunda att fira på en annan kontinent. Hade det inte varit så att jag ständigt blivit påmind om denna dag i ett par veckor hade jag antagligen bara trott att det var en "vanlig" söndag. Glömt bort mitt 17 årsdag helt och hållet. Det händer så mycket annat roligt här så att 6:an blir en 7:a spelar egentligen ingen större roll. Blev väckt av sång och två Snickers (busigt) för att sedan gå ner och mötas av en fantastisk tårta Martin och Clara bakat till mig. Den var toppad med Oreos och hade chokladbitar i sig, hur nöjd vad inte jag? Sen blev det lite chill på internatet innan jag och Clara drog och fikade lite. Myyys.
Jag är ju inte en ordentlig födelsedagsfirare utan föredrar att hålla det kort och enkelt. Den här dagen var perfekt och kunde ej bli gladare av alla dessa gratulationer både från vänner här i Kenya och alla er hemma i Sverige som bombarderade min snapchat!! För att inte tala om hur många kramar jag mottagit idag. Kärlek kärlek!
Tack för en fantastisk födelsedag, det är ganska skönt ändå att den är över! Nu taggar vi bästa Claris som fyllor år på tisdag.
Tills vidare!

Några av alla meddelanden jag fick av mina underbara vänner i Sverige som jag saknar så otroligt mycket!

Lite halvvaken men mycket nöjd över min fantastiska tårta! Fortfarande i pyjamas och allt

Likes

Comments

Upp och ner, ner och upp. Här kommer en video från förra lördagen då vi tog en promenad på ynka 13 km. Ha det!!

Likes

Comments

Att klappa en Gepard...helt sinnesjukt?

Den här dagen har varit så himla konstig. Maja drog till flygplatsen för ett par timmar sen och drar hem till Sverige ett tag för att återvända om ett par veckor. Vi tog avsked genom att ha en heldag i Nairobi. Vid frukosten planerade vi att hitta på något roligt och det slutade med en resa till Nairobi National Park. Jag och Martin var extremt skeptiska till hela tanken med detta då det mer eller mindre såg ut som ett Zoo. Det känns dumt att hjälpa en sådan industri då djuren inte mår bra när dom är inhägnade och dessutom när det finns en gigantisk park för vilda djur en kilometer bort. Det visade sig iallafall att parken var för djur som antingen hittats skadade och övergivna och nu inte längre kan vara ute i det vilda. Frågar ni mig är jag fortfarande rätt så skeptisk till hela grejen då deras hägn inte var speciellt stora och var mest där för att parken ska kunna försörja sig på något. Pengarna var iallafall redan betalade så vi gjorde det bästa av dagen. En som jobbade på parken gick med oss runt och var väldigt väldigt väldigt hjälpsam. Ska inte gå in på detalj ifall någon från skolan läser detta (då han inte vill få problem med sitt jobb liksom) men han gjorde iallafall så att vi kom närmre alla djuren. Speciellt Geparderna som vi faktiskt fick gå in och KLAPPA. Geparder kan tillskillnad från andra större kattdjur bli tama ifall de växer upp med människor runt omkring sig. Hela situationen var helt vansinnig men det var otroligt häftigt.

Tror inte vi kommer åka tillbaka dit dock. Vi får antagligen inte en bättre upplevelse än vad vi redan haft och hela situationen kring parken känns lite oklar. Den är självklart för djurens eget bästa men man kan ändå ifrågasätta hela deras livssituation, det liknade liksom Kolmorden på flera olika plan. Tyvärr var det så. Jag ska iallafall sätta mig ner och kolla lite hockey nu så hörs vi senare!!

Hade!


(Vill bara säga att det som vi fick göra idag inte tillhörde inträdet på ca 30 Svenska Kronor. Alla parkgäster får verkligen inte göra detta och vi är väldigt tacksamma för detta. Trots att vi verkligen fick smyga in i hägnet för Geparder så var det värt det!!)

Asså what??? Det där är min hand?? På en Gepard?? What???

Albino Zebra

Fantastiskt vacker Leopard. Tydligen var hon jävligt aggressiv, skulle vem som helst vara ifall man bor ensam inlåst i en hägnad!

Lejon som jag hade nöjet att skaka tass med ( åh fy vad jobbigt det var att skriva det, pinsamt ordval hahahah)

Hörde inte riktigt om det här var en White eller Black Rhino. Det finns iallafall endast 5 vita kvar i Kenya enligt Zoo vakten. Den såg hur som helst inte speciellt lycklig ut tyvärr...

Absolut sötaste apan NÅGONSINN!

Vakten gick in och väckte Hyenorna för vår skull. Känns ju lite sådär men han försäkrade oss om att dom ändå skulle upp

Likes

Comments

"Idag vaknar jag upp med träningsvärk över hela kroppen. Att stiga upp ur sängen och släpa sig till frukosten var både psykiskt och fysiskt utmattande. Men träningsvärken bevisar väl att den ca 15 km långa promenaden upp för Mt Longonot igår gav något. Jag skulle verkligen inte säga att vandring är min grej och därför är jag faktiskt extremt stolt över att jag orkade dra min rumpa upp för berget och sedan runt kratern.

Longonot är en slocknad stratovulkan som ligger en kort bit från Naivashasjön och ligger ca 2776 m.ö.h och hade senast utbrott på 1860 talet. Promenaden runt kratern hade varit mycket enklare om det inte varit sånna extrema mänger damm och rök från "skogsbranden" vi behövde promenera igenom. Senast 2009 spred sig en ordentlig skogsbrand längst sidorna av kratern och dödade mycket djur och naturliv. Detta försöker förhindras (som jag har förstått det i alla fall) genom att skapa planerade "skogsbränder" i torra områden. Så att elden inte ska sprida sig brett över skogsområden. Om detta stämmer vet jag däremot inte.

Att komma hem efter vandringen var det bästa som hänt mig på flera veckor. Att hoppa in i duschen och skrubba bort damm, lera och sot. Senare på kvällen blev det middag på The Arbor med världens godaste pasta. Vi tyckte verkligen att vi gjorde oss förtjänta av det.

Jag filmade extremt mycket under resan upp och ner så ska försöka klippa ihop en video så fort jag får tid! Tills vidare hörs vi!


"Skogsbranden"

Vägen upp bland stenar och damm

Väl uppe på den högsta toppen blev det vila och lunch. Huset som syns lite suddigt på bilden var vår startpunkt

Likes

Comments

I lördags besökte vi ju helikopterplattan mitt i Nairobi. Jag som är ovanligt oorganiserad för tillfället (ja, det är möjligt) tog inte med min kamera. Inte för att mina bilder hade blivit i närheten så bra som dom här men Martin var en babe och skickade över några han tog. Verkligen en räddare i nöden!

Antagligen Sveriges men även Kenyas sämsta hållning lär nog gå till mig. Det ser verkligen fruktansvärt ut på 90% av bilderna

Vet inte varför Maja valde att fokusera på detta "Hej kom och hjälp mig" ansikte. Notera även att Kurre måste stå på tå mellan Martin och Ellinor

Kurre får ett nervöst sammanbrott

Som Martin skulle ha beskrivit bilden: I am beautiful in every single way, words can't bring me down...

Fantastiskt att få se lite annat än bara Junction och Toi. Vi ska definitivt återvända upp hit igen och se vad Nairobi kan erbjuda!! Tills vidare!!

Likes

Comments

Helvete: de osaligas dödsrike (enligt olika religioner); plågsam plats; plågsam tid: hon har haft ett helvete; (svordom) för helvete!, vad i helvete ...? Via Synonymer.se

Ja, det är en ganska exakt beskrivning vad jag kände Måndagen den 9 Januari med start klockan 03:45. Att få feber två dagar innan avresa låter kanske inte alls kul, speciellt när kroppen inte är van vid att vara så sjuk. Det är mycket sällan jag blir så dålig som jag faktiskt blev. Söndagen hade varit ett helvete då jag tvingade in min kropp till centrala Stockholm för att ta vara på den sista dagen i Sverige trots feber natten innan. Med uppstigning 03:15 och med flera shots hosmedicin, ipren, halstabletter och nässpray i högsta hugg drog pappa och jag in mot Arlanda mot ett varmare Nairobi i de Svenska minusgraderna. Jag kände mig faktiskt rätt så fine och klappade mig själv på axeln och kände lite triumf. "Jag är bossen, jag klarar allt" eh nej? Det gör du inte Alexandra, det visste jag tyvärr inte då. Vi mötte upp Maja och Lisa och tog inte så mycket tid till avsked. Pappa och jag hade ju redan gått igenom det där i Augusti förra året och kände inte att det var nödvändigt med ett sorgligt avsked. Planet till Paris gick smidigt trots dimman som hela tiden ökade. Jag mådde helt okej men började känna mig lite virrig. När vi landade fick vi veta att vårt plan var försenat med hela 7 timmar! Det var då febern slog till i all sin kraft och resten av vistelsen blev de osaligas dödsrike (enligt olika religioner) , ja det var ett rent helvete. Vi hittade inte vår gate, vi försökte få reda på varför planet var försenat, om vi kunde få ersättning och när planet skulle avgå. Var det värt att flyga tillbaka till Sverige igen? Efter långa promenader fram och tillbaka och en buss som skulle ta oss till vår Gate lyckades vi hitta en informationsdisk. Maja och Lisa fick verkligen sköta allt. Jag var helt utslagen och låg på soffan och såg nog rätt så död ut. Jag var på bristningsgränsen när jag behövde ställa mig upp i två sekunder för att lämna över mitt pass för att kunna få kompensationskvitton. Jag skrek inombords när vi skulle gå hela 100 meter till McDonalds. Det blev ingen mat för mig trots jag beställde ett 6 pack nuggets och pommes. Det blev vatten och huvudvärkstabletter. Lite sorgligt är det ju ändå, sista donken måltiden på 5 månader slutade med att jag åt en halv nugget. Vi drog oss mot gaten där jag somnade på en soffa och sov i en halvtimme för att sedan bli abrupt väckt av Maja när "boardingen startade"
Du kanske undrar varför jag använder citat tecken och verkligen försöker understryka "boardingen", det är för att det aldrig skedde. Vi fick vänta ytterligare två timmar innan planet äntligen lät oss gå på. Hela gänget var åter igen helt utslagna och jag var påväg att slumra till flera gånger under säkerhetsgenomgången. Jag tänkte somna direkt planet var i luften men nej, planet lyckades inte ens lyfta trots klartecken från exakt alla människor som jobbade med att få upp oss i luften. Vi fick vända från startbanan för att åka tillbaka till gaten då någon grönsak till människa hade lämnat en väska ombord på planet innan denne lämnade planet. Självklart är det en säkerhetsrisk och vem vet vad som egentligen hade kunnat vara i väskan, men i det här fallet var det ett jävla skruvställ som bara var allmänt klantik. 1,5 timme senare hade vi tankat upp planet igen och var påväg mot startbanan. Först var det till o med lite snack om att vi skulle göra om hela boardingen och gå av planet. Där brast det verkligen nästan. Inte ens lite Queen i hörlurarna kunde hindra min växande ilska. Vi kom iallafall iväg men jag vågade knappt förvänta mig att landa i Nairobi den dagen med vår växande olycka. Jag kan ärligt säga att jag var 60% på att planet skulle crasha och jag orkade faktiskt inte ens bry mig längre.

Vi landade i Nairobi klockan 4 på natten lokal tid efter en äcklig jävla resa om jag vågar uttrycka mig så. Eftersom att skolan inte lyckades fixa mitt visa så var jag tvungen att gå igenom processen av att få ett nytt turistvisa godkänt. Tack och lov så var det inga problem alls. Kan säga direkt att om jag hade fått det minsta problem framme vid disken hade vakter nog behövt tillkallas. Jag var verkligen on the edge och helt ärligt fruktansvärt förbannad djupt nere i själen. Självklart var mitt bagage längs bak och det nog en jävla tid innan det kom. Vi tog en taxi till internatet där jag fick släpa mig till sängen. Vid det här tiden lär klockan ha varit runt halv 6 på morgonen när jag äntligen fick gå och lägga mig. Underbara Nathalie hade bäddat min säng och det var verkligen fantastiskt att äntligen lägga sig ner. Sen fick jag andningsproblem tack vare min extremt förstoppade näsa och fick rota igenom hela resväskan och säkert väcka halva internatet innan jag fann vad jag sökte.

Vaknade två timmar senare och kände mig utvilad, det var jag inte. Vet inte riktigt vad för illusion min kropp utsatte mig för men jag var helt ärligt helt utslagen. Låg i sängen hela tagen, mådde helt okej mentalt men min kropp skrek vid minsta lilla ansträngning. Detta pågick från tisdag till torsdag. Åt inget, drack litervis med vatten och underbara Curre kom med mangojuice och Claris kom med te. Är lite rädd för att jag blivit immun mot värktabletter då det nästan är det enda jag fått i mig under dom dagarna. Just nu är jag inte frisk, men jag har inte feber utan en "simpel" förkylning. Har tyvärr inte riktigt lyckats komma tillbaka till min matrutin då kroppen vant sig vid min svältdiet. Det går ganska snabbt att ändra på så det är verkligen inget att oroa sig för. Nu försöker jag ladda upp för att bli frisk inför fotbollsmatchen på fredag. Har tyvärr inga riktiga bilder från mina helvetestimmar i Paris men lägger upp lite från höjdpunkterna i Sverige istället! Tills vidare hörs vi!


Hbtq+ vänligt flygplan

Mellanlandning i Amsterdam påväg mot Sthlm

Alexandra med en påtvingad reflex mitt på bröstet är påväg upp för trappan vid högtorget. Hbtq+ vänlig rulltrappa dessutom

Hur mycket jag INTE har saknat Stockholms lokaltrafik. Manspreading ÖVERALLT

Som den extremt kristna familjen vi är så var kyrkan en otroligt, fantastisk och genuin upplevelse som vi bara måste göra om. Eller aa, hur var det nu?

Nyårsafton, en av de bättre dagar jag varit med om 2016. Lustigt ellehur?

En av två kissar som vägrar sova ensamma utan ska alltid ligga i famnen. Speciellt när det äntligen är JVM på tv

Hemma hos farfar i Linköping rö (läs med östgötamål)

En snabbis till Linköping för att se på derby. Hv vann på övertid och Mackan och pappa var ändå rätt så glada för min skull

Kände mig minst sagt älskad efter 5 månader i utlandet, kändes lite tufft att lämna alla borta i Sverige efter en sådan kort tid tillsammans med dom

Luffade runt i tomtedräkt en hel dag. Riktigt dassig bild

Den jag saknat mest av alla på hela jorden. Mackovich

Sushi med kära Mor på söder

En bild på Agnes som var så fin att jag ville ha med den här. Trots fruktansvärda flygresor och kylan så saknar jag dom här fjuttarna väldigt väldigt mycket.

Alexandra drar tillbaks till Kenya och tar en bild med pappsen för sista gången på ett tag

Borta bra men hemma bäst kanske man ska skriva nu. Men helt ärligt ser jag Kenya som mitt hem, kanske inte på samma sätt som Sverige men jag känner att det är här jag hör hemma! Det är här jag vill vara! Kram!

Likes

Comments

Just idag är det en vecka sedan jag åter igen flög tillbaka hit, till mitt hem i Kenya. Det var en fruktansvärd resa från Arlanda till Jomo Kenyatta flygplats i Nairobi. Men det får bli ett annat inlägg. I helgen besökte ett gäng Karura Forest och Helikopterplattan i centrala Nairobi. Med en helg fylld av magsjuka på internatet så har jag med mitt immunförsvar som fortfarande är kvar i Sverige försökt att hålla mig en bit bort från skolan. I helgen blir det vandring igen, denna gång upp för Mount Longonot. Detta är en liten förberedelse inför Mount Kenya som kommer den 9:onde Februari. Tills vidare så hörs vi!



Karura Forest is now developed as a visitor's attraction, with some 16,000 entries per month. This includes creation of some 50 km of nature trails for walking, running and biking. The first trail, which is four kilometres long and connects Limuru Road with Old Kiambu Road was opened in May 2009.

- Via Wikipedia


Rebellen Maja

Martin fick lära mig hur man hanterar kameran. Stackarn fick visa mig alla möjliga inställningar då jag själv inte har kompetensen nog

Efter en promenad på ca 5 km kom vi fram till grottor och vattenfall

Det fanns otroligt många fjärilar runt vattnet. Jag och Martin försökte desperat jaga runt efter en grön fjäril som båda tyvärr misslyckades få på bild

Ellinor planerar ny profilbild

Maja kommer döda mig för att jag lägger upp den här bilden men det är inte ofta man lyckas fånga henne ur balans på bild och därför är detta ytterst nödvändigt!

Alexandra Almå må ha flera ett flertalet talanger (jo, jag lovar!!) Men det här med bilder och överexponering, njaa det vet jag inte. Mitt nya objektiv är däremot satt till användning och jag är mycket exalterad över nästa safari!!


Likes

Comments