Helvete: de osaligas dödsrike (enligt olika religioner); plågsam plats; plågsam tid: hon har haft ett helvete; (svordom) för helvete!, vad i helvete ...? Via Synonymer.se

Ja, det är en ganska exakt beskrivning vad jag kände Måndagen den 9 Januari med start klockan 03:45. Att få feber två dagar innan avresa låter kanske inte alls kul, speciellt när kroppen inte är van vid att vara så sjuk. Det är mycket sällan jag blir så dålig som jag faktiskt blev. Söndagen hade varit ett helvete då jag tvingade in min kropp till centrala Stockholm för att ta vara på den sista dagen i Sverige trots feber natten innan. Med uppstigning 03:15 och med flera shots hosmedicin, ipren, halstabletter och nässpray i högsta hugg drog pappa och jag in mot Arlanda mot ett varmare Nairobi i de Svenska minusgraderna. Jag kände mig faktiskt rätt så fine och klappade mig själv på axeln och kände lite triumf. "Jag är bossen, jag klarar allt" eh nej? Det gör du inte Alexandra, det visste jag tyvärr inte då. Vi mötte upp Maja och Lisa och tog inte så mycket tid till avsked. Pappa och jag hade ju redan gått igenom det där i Augusti förra året och kände inte att det var nödvändigt med ett sorgligt avsked. Planet till Paris gick smidigt trots dimman som hela tiden ökade. Jag mådde helt okej men började känna mig lite virrig. När vi landade fick vi veta att vårt plan var försenat med hela 7 timmar! Det var då febern slog till i all sin kraft och resten av vistelsen blev de osaligas dödsrike (enligt olika religioner) , ja det var ett rent helvete. Vi hittade inte vår gate, vi försökte få reda på varför planet var försenat, om vi kunde få ersättning och när planet skulle avgå. Var det värt att flyga tillbaka till Sverige igen? Efter långa promenader fram och tillbaka och en buss som skulle ta oss till vår Gate lyckades vi hitta en informationsdisk. Maja och Lisa fick verkligen sköta allt. Jag var helt utslagen och låg på soffan och såg nog rätt så död ut. Jag var på bristningsgränsen när jag behövde ställa mig upp i två sekunder för att lämna över mitt pass för att kunna få kompensationskvitton. Jag skrek inombords när vi skulle gå hela 100 meter till McDonalds. Det blev ingen mat för mig trots jag beställde ett 6 pack nuggets och pommes. Det blev vatten och huvudvärkstabletter. Lite sorgligt är det ju ändå, sista donken måltiden på 5 månader slutade med att jag åt en halv nugget. Vi drog oss mot gaten där jag somnade på en soffa och sov i en halvtimme för att sedan bli abrupt väckt av Maja när "boardingen startade"
Du kanske undrar varför jag använder citat tecken och verkligen försöker understryka "boardingen", det är för att det aldrig skedde. Vi fick vänta ytterligare två timmar innan planet äntligen lät oss gå på. Hela gänget var åter igen helt utslagna och jag var påväg att slumra till flera gånger under säkerhetsgenomgången. Jag tänkte somna direkt planet var i luften men nej, planet lyckades inte ens lyfta trots klartecken från exakt alla människor som jobbade med att få upp oss i luften. Vi fick vända från startbanan för att åka tillbaka till gaten då någon grönsak till människa hade lämnat en väska ombord på planet innan denne lämnade planet. Självklart är det en säkerhetsrisk och vem vet vad som egentligen hade kunnat vara i väskan, men i det här fallet var det ett jävla skruvställ som bara var allmänt klantik. 1,5 timme senare hade vi tankat upp planet igen och var påväg mot startbanan. Först var det till o med lite snack om att vi skulle göra om hela boardingen och gå av planet. Där brast det verkligen nästan. Inte ens lite Queen i hörlurarna kunde hindra min växande ilska. Vi kom iallafall iväg men jag vågade knappt förvänta mig att landa i Nairobi den dagen med vår växande olycka. Jag kan ärligt säga att jag var 60% på att planet skulle crasha och jag orkade faktiskt inte ens bry mig längre.

Vi landade i Nairobi klockan 4 på natten lokal tid efter en äcklig jävla resa om jag vågar uttrycka mig så. Eftersom att skolan inte lyckades fixa mitt visa så var jag tvungen att gå igenom processen av att få ett nytt turistvisa godkänt. Tack och lov så var det inga problem alls. Kan säga direkt att om jag hade fått det minsta problem framme vid disken hade vakter nog behövt tillkallas. Jag var verkligen on the edge och helt ärligt fruktansvärt förbannad djupt nere i själen. Självklart var mitt bagage längs bak och det nog en jävla tid innan det kom. Vi tog en taxi till internatet där jag fick släpa mig till sängen. Vid det här tiden lär klockan ha varit runt halv 6 på morgonen när jag äntligen fick gå och lägga mig. Underbara Nathalie hade bäddat min säng och det var verkligen fantastiskt att äntligen lägga sig ner. Sen fick jag andningsproblem tack vare min extremt förstoppade näsa och fick rota igenom hela resväskan och säkert väcka halva internatet innan jag fann vad jag sökte.

Vaknade två timmar senare och kände mig utvilad, det var jag inte. Vet inte riktigt vad för illusion min kropp utsatte mig för men jag var helt ärligt helt utslagen. Låg i sängen hela tagen, mådde helt okej mentalt men min kropp skrek vid minsta lilla ansträngning. Detta pågick från tisdag till torsdag. Åt inget, drack litervis med vatten och underbara Curre kom med mangojuice och Claris kom med te. Är lite rädd för att jag blivit immun mot värktabletter då det nästan är det enda jag fått i mig under dom dagarna. Just nu är jag inte frisk, men jag har inte feber utan en "simpel" förkylning. Har tyvärr inte riktigt lyckats komma tillbaka till min matrutin då kroppen vant sig vid min svältdiet. Det går ganska snabbt att ändra på så det är verkligen inget att oroa sig för. Nu försöker jag ladda upp för att bli frisk inför fotbollsmatchen på fredag. Har tyvärr inga riktiga bilder från mina helvetestimmar i Paris men lägger upp lite från höjdpunkterna i Sverige istället! Tills vidare hörs vi!


Hbtq+ vänligt flygplan

Mellanlandning i Amsterdam påväg mot Sthlm

Alexandra med en påtvingad reflex mitt på bröstet är påväg upp för trappan vid högtorget. Hbtq+ vänlig rulltrappa dessutom

Hur mycket jag INTE har saknat Stockholms lokaltrafik. Manspreading ÖVERALLT

Som den extremt kristna familjen vi är så var kyrkan en otroligt, fantastisk och genuin upplevelse som vi bara måste göra om. Eller aa, hur var det nu?

Nyårsafton, en av de bättre dagar jag varit med om 2016. Lustigt ellehur?

En av två kissar som vägrar sova ensamma utan ska alltid ligga i famnen. Speciellt när det äntligen är JVM på tv

Hemma hos farfar i Linköping rö (läs med östgötamål)

En snabbis till Linköping för att se på derby. Hv vann på övertid och Mackan och pappa var ändå rätt så glada för min skull

Kände mig minst sagt älskad efter 5 månader i utlandet, kändes lite tufft att lämna alla borta i Sverige efter en sådan kort tid tillsammans med dom

Luffade runt i tomtedräkt en hel dag. Riktigt dassig bild

Den jag saknat mest av alla på hela jorden. Mackovich

Sushi med kära Mor på söder

En bild på Agnes som var så fin att jag ville ha med den här. Trots fruktansvärda flygresor och kylan så saknar jag dom här fjuttarna väldigt väldigt mycket.

Alexandra drar tillbaks till Kenya och tar en bild med pappsen för sista gången på ett tag

Borta bra men hemma bäst kanske man ska skriva nu. Men helt ärligt ser jag Kenya som mitt hem, kanske inte på samma sätt som Sverige men jag känner att det är här jag hör hemma! Det är här jag vill vara! Kram!

Likes

Comments

Just idag är det en vecka sedan jag åter igen flög tillbaka hit, till mitt hem i Kenya. Det var en fruktansvärd resa från Arlanda till Jomo Kenyatta flygplats i Nairobi. Men det får bli ett annat inlägg. I helgen besökte ett gäng Karura Forest och Helikopterplattan i centrala Nairobi. Med en helg fylld av magsjuka på internatet så har jag med mitt immunförsvar som fortfarande är kvar i Sverige försökt att hålla mig en bit bort från skolan. I helgen blir det vandring igen, denna gång upp för Mount Longonot. Detta är en liten förberedelse inför Mount Kenya som kommer den 9:onde Februari. Tills vidare så hörs vi!



Karura Forest is now developed as a visitor's attraction, with some 16,000 entries per month. This includes creation of some 50 km of nature trails for walking, running and biking. The first trail, which is four kilometres long and connects Limuru Road with Old Kiambu Road was opened in May 2009.

- Via Wikipedia


Rebellen Maja

Martin fick lära mig hur man hanterar kameran. Stackarn fick visa mig alla möjliga inställningar då jag själv inte har kompetensen nog

Efter en promenad på ca 5 km kom vi fram till grottor och vattenfall

Det fanns otroligt många fjärilar runt vattnet. Jag och Martin försökte desperat jaga runt efter en grön fjäril som båda tyvärr misslyckades få på bild

Ellinor planerar ny profilbild

Maja kommer döda mig för att jag lägger upp den här bilden men det är inte ofta man lyckas fånga henne ur balans på bild och därför är detta ytterst nödvändigt!

Alexandra Almå må ha flera ett flertalet talanger (jo, jag lovar!!) Men det här med bilder och överexponering, njaa det vet jag inte. Mitt nya objektiv är däremot satt till användning och jag är mycket exalterad över nästa safari!!


Likes

Comments

I måndags var det dags för hela gymnasiet att ta våra trötta rövar upp för Ngong Hill's. Ngong Hill's är en serie kullar som liknar fyra knogar, därav namnet. Ngong, som betyder knogar på maa (masaai språk) Den högsta punkten 2460 m ö.h vilket gav oss en kort frihet från avgaser i centrala Nairobi.

Jag som aldrig har vandrat "ordentligt" var helt säker på att jag skulle komma upp för kullen för att sedan lägga mig ner och långsamt avlida. Det var ungefär så jag kände efter fem minuter utanför bussen som tog oss dit. Det var verkligen svinkallt, något som många inte riktigt var beredda på när dom långsamt klev ur bussen i korta shorts. Det blev en vandring på ca 4 timmar med fantastisk utsikt. Jag började dock uppskatta den efter halva promenaden då jag var alldeles för fokuserad på att hålla mina lungor i schack. Idag har jag fortfarande träningsverk i både rumpa och ben vilket säger en hel del om min fysiska förmåga. Och jag ska upp för Mt Kenya! (??) Direkt vid hemkomst tror jag att hela internatet gick och tog en välförtjänt tupplur innan det var dags för tidig middag klockan 17. Jag råkade dock nästan missa middagen pga att jag vaknade 18:05, en timme senare.

Idag är det julbord här på skolan vilket kommer bli riktigt spännande. Tror nästan alla här verkligen har börjat tagga inför jul och nu börjar familjer som ska fira jul med sina barn här i Nairobi långsamt droppa in. För mig är det ca en vecka kvar tills jag sätter mig på flyget till Sverige igen.



Likes

Comments

Idag är det Lucia, men inte firas det riktigt ordentligt här i Kenya. Inte för att vi inte orkar, utan för att vi redan firat ordentligt. Förra torsdagen befann vi oss hemma hos Ambassadors Residence och kollade på Lucia tåget som vi, på Svenska skolan, har satt ihop. Jag själv var inte med men det gjorde inget då jag själv fick stå längst fram och kolla på när X antal elever med Anna i spetsen tågade in. Det var självklart väldigt fint och helt klart det bästa luciatåget jag sett. Hemma hos ambassadören bjöds det på lussebullar och glögg. Tror nog att jag själv enbart konsumerade minst 13 muggar glögg och 5 lussebullar, gratis är gott. :))

Hela kvällen avslutades med luciatågets Circle Of Life som fantastiska Filippa och Kim sjöng. Minnesvärt Lucia och helt klart en upplevelse i sig, såhär vill jag alltid fira Lucia om jag nu måste. Har flera klipp från uppträdandet och kommer klippa ihop en video så fort jag får tid. Tills dess så hörs vi!

Kram


Vi besökte världens bästa köpcentrum. Garden City Mall hade massor att erbjuda och även massor av spännande mat. Trots detta blev det lunch på Art.

Stackars Anna fick en gigantisk mängd stearin i ansiktet men gjorde ett fantastiskt jobb. The Best!!

I fredags blev det

Vi drog hem till Tommy och hade lite julbak vilket uppskattades enormt. Iallafall av Rosa som bakade en fruktansvärt ful pepparkaka. Sedan tvingade Clarace (Clara) oss att kolla på Ernst vilket kändes riktigt konstigt med ca 27 grader utanför

Likes

Comments

Det är den första december och som ni kanske förstår har jag ingen som helst julkänsla med 25 grader varmt har i Nairobi. Trots mina försök i att hjärntvätta mig själv med julmusik och julpyssel vill känslan inte riktigt komma tyvärr. Det kanske blir bättre med tiden då jag hade tänkt kolla om förra årets julkalender som jag verkligen älskar! Igår införskaffade jag mig två chokladkalendrar, en till mig och en till Clara för att festa till det lite på mornarna dom tre sista veckorna innan hemgång. För ja, tro det eller ej, idag är det exakt tre veckor tills jag faktiskt lämnar Kenya för ett litet tag, på gott och ont. Jag vill gärna hem och äta upp mig på kebab, julskinka och thaimat på Heron City. Jag vill gärna krama lite extra på Markus (my brothaa) och övriga familjemedlemmar. Jag vill sitta framför JVM i Hockey och äta kesomackor med paprika, tomat och citronpeppar. Tror ingen förstår hur mycket jag vill pussa och krama på mina vänner hemma i Sverige som jag snart inte sett på 4 månader. Men jag vill inte lämna den sköna värmen Nairobi erbjuder. Dom mysiga frukostarna på helgen och Pizzan vi överkonsumerar när det är fisk i skolan. Herregud, jag får det att låta som att jag aldrig kommer tillbaks hit till Nairobi, det är tre sköna veckor i Sverige och sen får jag 4,5 härliga MÅNADER i Kenya. Snart har halva tiden konstigt nog gått, det känns bara sorgligt faktiskt.

Just ja, det är ingen idé att gömma denna lilla ”överraskning” längre då jag redan gett min kära Mor (och säkert halva släkten) ett smärre nervsammanbrott, jag har gaddat mig, på foten. Jajamensan, ni läste rätt. Sen är det ju en ganska objektiv fråga ifall jag är dum i huvudet eller inte, låt inte mamma svara på den frågan!

Jag är skitnöjd och nej detta var inte speciellt spontant heller, har planerat detta i flera månader och själva objektet till tatueringen i lite mer än ett år. Hade egentligen velat lägga upp dom här bilderna den 24 November då det var 25 år Freddie Mercury dog, en av två meningar med min tatuering.


Glara tatuerar sig på handen

Här tatuerar jag mig, visst det sved lite men för mig med ganska hög smärtgräns så var det värt det

Den har inte riktigt läkt ännu men sårskorporna är påväg bort och jag ser fram emot att slippa tvätta och smörja in den 24 timmar om dygnet :)


Ha en bra första december så hörs vi!

Likes

Comments

Två sega dagar i streck. Idag har dom allra värsta lektionerna varit och det är verkligen en lättnad att det äntligen är över. Speciellt när städkontrollen redan är fixad. Igår hände annat. På eftermiddagen var vi påväg till Junction för att handla lite men vi kom tyvärr inte speciellt långt. Det är inte ofta jag påminns om att jag befinner mig i ett land som inte är 100% säkert. Här är människor trevligare än svenskar och många skulle jag gärna ha som föräldrar då folk verkligen bemöter en med så mycket kärlek. Det är ett helt fantastiskt land som igår var tvungen att visa sina brister. Tidigare har det varit demonstrationer nere i centrala Nairobi. Kvinnor har där visat sin ilska över att inte ha kunna ha på sig vilka kläder dom vill ute på gatan. Det är ju en självklart i Sverige och egentligen inget konstigt att vara missnöjd över. Det har i vilket fall spårat ur helt och hållet och motdemonstranter (ja, dom finns, bara män såklart) började gå till attack. Det har även blivit så illa att Matatu och City Hoppa chaufförer stannar sina bussar när dom ser en kvinna med vad dem anser för lite kläder på sig och antastar henne och/eller sliter av henne kläderna, enligt dem så kan en kvinna med så "lite" kläder på sig likväl gå naken. Vi vet ju sedan innan att Matatu förare oftast är helt skeva i huvudet men att det finns folk som gör såhär är ju helt sjukt egentligen. Vi på internatet har blivit uppmanade att inte gå ut med shorts eller med urringningar för att minska risken av att vi blir utsatta, man vet aldrig vem som kör förbi och får konstiga tankar. Detta tyckte vi ändå kändes avlägset då vi inte bor speciellt centralt i Nairobi men igår fick även vi se hur Kenya fungerar när folk är missnöjda.

Påväg till Junction korsar vi en väg som går precis förbi skolan, Makindi Road. Det var verkligen fullt med trafik och exakt alla matatus, personbilar och lastbilar stod huller om buller. Trafiken i Kenya är generellt sätt väldigt knasig på eftermiddagarna så vi tänkte inte speciellt mycket på det. När vi kom ut på huvudvägen Ngong Road så märkte vi att det var helt tomt på vägen. Inte ett enda fordon, här brukar det nästan alltid vara galet med bilar och matatus som kör race uppe på trotoarerna. Vi tänkte inte på det här förens vi kom fram till bensin macken och Chicken Inn som ligger 2 min från Junction, här var det fullt med människor längst vägen, vilket är väldigt ovanligt för iallafall oss. Folk stod mitt i vägen och kastade och tände eld på däck och sprang runt och skrek. Folk kom ut från sina grindar och ställde sig med sina vakter för att kolla vad som händer. Längre fram såg vi bussar som stod huller om buller och tutade på varandra. Folk kom från alla håll och gick på långa led med händer och bildäck i luften. Vi anade redan här att något var på gång men kunde inte riktigt avgöra om det var en farlig situation (ja, jag vet, riktigt korkat, väldigt uppenbart att det är upplopp men vi är oerfarna, okok?)  så vi var påväg att gå vidare när en Kenyan kom fram till oss och berättade att han inte rekommenderade oss att gå dit. Som sagt, folk här är så sjukt omtänksamma om man jämför med den typiske Svensken. Han berättade att det var upplopp och vi som inte riktigt är vana med detta inte borde gå förbi allt kaos. När en Kenyan som känner till systemet säger att man inte går dit, då lyssnar man och vänder om, vilken vettig människa som helst hade tänkt samma sak. Vi vände om och ringde Boardingen för att kolla hur läget låg till och om vi kunde gå till GreenHouse (ligger åt andra hållet på Ngong Road, där trodde vi inte att demonstrationerna pågick) Christian tyckte att vi skulle komma hem och började genast att kalla hem folk som var påväg till Junction och/eller bad folk som redan var där att stanna inne tills situationen var säker. Boardningen hade inte fått veta att detta skedde innan vi ringde så Christian fick verkligen stressringa massor av människor. Vi tänkte inte mycket mer på det när vi kom hem 10 min senare. Vi var där tidigt i skedet och speciellt mycket hann inte hända. På kvällsmötet fick vi höra att demonstrationerna startades av missnöjda universitetselever och att det mycket väl kan blossa upp igen. Demonstrationerna slutade tack och lov med att ingen dog men folk blev sprayade med tårgas och vatten. Polisen blev inblandad vilket inte är speciellt positivt egentligen, den Kenyanska polisen vill man inte gärna bråka med. Det fungerar INTE som i Sverige där man kan anmäla ifall man blivit orättvist behandlad. Polisen hade skjutit varningsskott och spärrat av för att lugna situationen. Det fungerade för den här gången

Folkmassor bildas otroligt lätt och när man väl är fast i en så finns det ingen som riktigt kan hjälpa dig. Du kan bli alltifrån rånad, antastad, eller nedstampad beroende på situation. Jag är väldigt glad att vi valde att gå tillbaka och att vi inte valde att gå vidare till Junction, det slutade tur nog bra den här gången men med Kenya så kan man aldrig riktigt veta. Med tanke på det extrema kaoset som pågår i Uganda just nu så känns det inte allt för bra att vara så nära en oorganiserad demonstration, allt kan hända. Har ni mot alla odds missat vad som hänt i Uganda kan ni läsa lite här & en liten snutt som Aftonbladet skriver om här (helt sjukt hur medveten man blir av att bo i en kontinent som resten av världen väljer att ignorera)

Vi tänker aldrig på hur illa det faktiskt kan gå i det här landet. Trots det trivs jag mycket bättre här än vad jag trivs i Sverige. Det säger ju en del, gör det inte?

Polis vid Uhuru Park som ligger i centrala Nairobi i samband med valet 2007

Militär från Uganda

Likes

Comments

God förmiddag. Idag & igår har stort sett hela internatet varit borta. Många har åkt iväg till Amboseli för safari och avslappning på hotellet, några andra har haft fotbollsturnering. Vi som är kvar på internatet har varit och kollat lite på Julmarknaden som Svenska föreningen stod för. Det var lite kaos på morgonen då vi tydligen skulle äta frukost en timme tidigare, det blev istället frukost uppe i Zebra och Giraff framför Baksmällan samtidigt som personal här på skolan fixade i ordning nere i köket. Jag skulle från början hjälpa till med att stå i Santa's House när julmarknaden väl började men eftersom att dom inte verkade vara i ett större behov av hjälp så gick jag och tog lite längre sovmorgon istället. Kvar blev Clara som fick stå för fiskedamm i tre timmar. Det hela var ganska oklart faktiskt och tillslut bestämde jag mig för att gå att rädda Clara ur sitt arbete och istället går och köpa lite choklad. Till min lycka fans Marabou Apelsinkrokant så jag och Clara gick och köpte en varsin. Det såldes även glögg för 200 ksh som Clara glatt köpte, hon var riktigt nöjd när den lilla koppen tillslut var slut. Den här helgen har varit väldigt mysig och lugn vilket kan vara skönt ibland. Igår kväll startade ett ordentligt regnoväder så hela Nairobis trafik stannade upp i flera timmar. Vi hade tänkt ha julpyssel och julbak för att fira första advent så ett gäng och Marie tog en skolbuss och gav oss in i trafiken för att ta oss till Junction som ligger ca 10 min bort till fots. Det blev en resa med galna Matatus och City Hoppas (eller mer galna än vanligt) i en trång skolbuss där vi mosade in 15 elever. Tror vi satt där i trafiken i minst en timme (vilket inte är speciellt länge då det kan ta mycket längre tid med Kenyas trafik) innan vi kom fram till Junction tillslut. Lisa, Maja och jag gick upp till Pizza inn samtidigt som resten av gänget gick och handlade ingredienser på Nakumatt. Glara kom till oss när vi kom tillbaka från Junction och tillsammans bakade vi och hade julpyssel med resten av internatet.

Det var verkligen en jätte mysig lördag och idag planerar vi bara att plugga och ha det lugnt och skönt innan resten av internatfolket kommer hem från sin safari resa. Ikväll är det dessutom Tacos till middag, har inte ätit det på tre och en halv månad så jag är sjukt taggad. Missar inte det för allt i världen. Imorgon väntar skola (ugh) och fotbollsträning.

Ha en mysig första advent så hörs vi sen,

Clara med sin älskade glögg

På julmarknaden fanns det flera olika nordiska medborgare. Här dansar några ringdans till finska och norska jullåtar

Likes

Comments

Här kommer en liten video jag redigerat ihop från Claras helg i Hell's Gate. Jag själv hade varken humöret eller viljan att stiga upp 06.15 i Lördags men Clara är ju inte direkt känd för att vara morgontrött. Hon fick med sig min GoPro i uppdrag om att filma lite kul till en video. Hon har postat ett inlägg om Hell's Gate som ni jättegärna får läsa om här, hon har även skrivit lite om sina 100 dagar i Kenya och massor av bilder där jag (!!!9 (starstruck omg omg) finns med.

Idag är det Torsdag och vi alla taggar inför helgen då många elever ska iväg på safari, vi får alltså hela internatet för oss själva. Förstår ni hur bra internet det kommer vara? Sen blir det antagligen lite sushi och andra upplevelser, det blir även julmarknad som jag och Clara ska hjälpa till med, vi är ju så otroligt snälla ;)

Tills dess hörs vi!

Likes

Comments

En målstolpe är uppnådd och idag firar vi på internatet 100 dagar i Kenya vilket är helt fantastiskt. För exakt 100 dagar stod jag där på flygplatsen med två helt okända människor, Martin och Maja och stod inför mitt livs äventyr. Idag anser jag dom två "okända" människorna vara en av mina närmaste vänner inklusive flera andra människor jag lärt känna. Clara gjorde ett inlägg med lite bilder från tidiga dagar här i Kenya. Clara gav mig idéen strax innan kvällsfikat idag så jag tänkte slänga upp lite bilder från min Snapchat som jag sparat. Adda mig på Snap om ni missat att jag lägger upp bilder där typ hela tiden! @alexandraalma heter jag där :)))



Minns jag inte fel var det här kanske 2-3 veckor in på terminen. Rosa lyckades inte bli godkänd på städkontrollen och riskerade att bli groundad tills hon städat ordentligt. Nedan kan ni även se en typisk "kvällsfika" som vi kallar det. Massor av kex, en sketen macka och frukt.

Detta är även en annan version av kvällsfikat. Extremt mycket passionsfrukt och varm choklad

Detta var nog min första eller andra dag i Nairobi. Vi åkte på en citytour och tog en liten paus vid en utsiktsplats där man såg ut över skyskraporna i centrala Nairobi

Även här tidigt in på vistelsen här i Kenya. Det är tradition att kolla på Lejonkungen (såklart) och många av oss satt nere vid poolen, frusna, fulla med myggbett men nöjda och sjöng med till The Circle Of Life

Jävligt suddig bild som föreställer Agnes på golvet med en Cicci som twerkar på henne. Detta hör egentligen inte till mitt äventyr i Kenya men det var min hejdåfest. Känns som väldigt långt bort just nu

Första läxis. Lisa har redan här börjat sina tendenser med godis vid varje plugg. Jag lyckades fånga ögonblicket hon försökte äta upp sin hand.Mar

Martin och jag testar på Akrobatik. Jag kan ju inte säga att jag är proffs på att stå på händer men helt värdelös är jag inte heller

Vääärldens bästa Janet. Verkligen en helt fantastisk vän. För er som inte vet så är Janet skolans städerska, tvättansvarig, mattant. Hon är helt underbar och nog den snällaste människan jag träffat

En klassisk lunch på Art. Rosa ser lite halvnöjd ut med att inte ha fått sin mat än samtidigt som Martin verkar tycka tvärtom. Notera även det Kenyanska paret som är högst ovetande om att dom fotobombar

Mitt i mattelektionen började några fransmän ha akrobatik utanför oss. Det var en typ av uppvisande för grundskolan. Bredvid tjejen i kjol ser ni Johnny (idrottslärare) med sin svenska fotbollströja som vanligt

Om det skulle vara en läsare som är intresserad av att gå här nästa år som är lite orolig över hur Svenska traditioner håller sig kvar här i Kenya så kan jag försäkra er om att vi firar precis som vanligt här. På bilden ser ni våra Svensk/Kenyanska bullar med strösocker istället för pärlsocker som tyvärr inte finns här

Här hoppar jag Bungee jump. Elmer som står bakom mig ser lika tveksam ut som jag känner mig just då. En video om Savage Wilderness finns och går att se här

För ett par veckor sedan så började Junction att juldekorera. Minns jag rätt hade det inte ens blivit November än

Jag testar mina skills som trummis, går väl helt okej tycker jag personligen men är tveksam om Lisa som sitter vid Keyboarden håller med

Världens snällaste, underbaraste och coolaste Ellen spontan rakar av sig håret (!!) Kan insistera att hon verkligen blev svinsnygg och även ett föredöme för andra

Ja, detta har hänt. Ja, mamma och pappa, mormor, Christer, vänner och andra, jag tatuerade mig i Kenya. Nej jag har inte Aids eller Hiv, tatueringsstudion var helt safe och pålitlig. Vi får helt enkelt prata om det här i helgen ;))

Tro det eller ej men det finns sushi här i Kenya och den är verkligen svingod. Vi ska nog dit redan i helgen

Lisa försöker lista ut vad hon äter för något

Förrätt i form av Miso Soup och en sallad som bara jag och Ellinor verkade uppskatta

En av våra många konstverk under läxis

Tilan som är asproffsig när det kommer till att jonglera med eld försöker lära oss hur man gör, på ett lite säkrare sätt dock. Ni ska se Clara, hon är sjukt duktig och lär sig snabbt som fan

Plötsligt händer det, här sitter vi och äter middag från Art

En av väldigt många underliga händelser här på internatet. Någon verkar ha försökt tända lampan med en potatis i handen men brutalt missat. Vi får aldrig veta om detta är en fyllehistoria eller om det bara var ett genuint misstag

I en tatueringsstudio, Guggis och jag drog dit förra veckan och spenderade 2-3 timmar där. Glaras tatueringar blev så sjuuuuukt fina, nej vi har inte blivit sjuka. Det var ett säkert ställe I promise!

Likes

Comments

Och så är tiden kommen, det sköna schemat i period ett är över och naturkunskap 5 lektioner i veckan med period två är tyvärr redan här. För er som kanske inte riktigt förstår, alla scheman här på skolan är uppdelad i tre perioder, lektioner kommer och går beroende på vilken period vi är i. Jag har njutit med 2,5 h håltimme på måndagar och ett slut på dagen 12:20 tre dagar i veckan, även en sovmorgon till 09:50 på fredagar, ett nice schema. Men somsagt, dessa glansdagar är tyvärr över. Men jag är inte bitter!

Idag är det den 15 November, en tillsynes tråkig tisdag med 80 min Kiswahili som avslut, men det är även exakt tre månader sedan jag faktiskt kom hit till Nairobi. Det är bara 37 dagar tills jag faktiskt kommer hem till det snöiga Sverige igen och spenderar två veckor med julmys och det jag längtat mest till, Kebab! Ja, det är faktiskt det jag saknar mest med Sverige, en riktig Felinokebab.

Anyways, idag är en riktigt seg tisdag, tyvärr. Men jag & Glara hade tänkt hitta på något i eftermiddag så förhoppningsvis slutar dagen rätt positivt ändå. Det har varit riktigt segt med uppdatering här, till större del pågrund av att det faktiskt inte har hänt något som är värt att skriva om tyvärr. Eller jo, i Söndags så kände en grupp här på skolan att det var dags att hitta på något. Vi tog en promenad till YaYa (ett köpcentrum som ligger ca 35 min bort, nära Toi) och senare ta oss vidare till barnhemmet New Life Hope. Trust. Där bor föräldralösa barn från några veckor till tre år gamla och barnhemmet förlitar sig på donationer och volontärer, vilket vi agerade som idag. Att mata och bära ett minimalt barn är ju inte riktigt min grej, jag gör hellre lite mer administrativa arbeten. Men det var en upplevelse i sig och barn verkar tycka att jag är rolig att kolla på. Det var ganska sjukt ändå, att veta att många av dessa barn är HIV positiva, att en bor på barnhemmet för skydd då den är Albino ( När dom blir äldre kan dom bli förföljda och/eller mördade då deras inre organ anses vara heliga och därför säljs extremt dyrt) Zika viruset som spred sig i SydAmerika är ingen nyhet här, ett av barnen led av dom symptomen. Man fick av ren självklarhet inte ta bilder, kan tänka mig att folk faktiskt åker dit för att visa hur "duktiga dom är"

Det var iallafall en upplevelse i sig, vet inte om jag åker dit igen dock.


New Life Home Trust


Likes

Comments