​Din lilla människa.
Eller är det förminskande att skriva "lilla"? 
Jag tycker inte det. 

Du tycker inte att du är värd något, och förlåt nu men det är det dummaste påståendet jag någonsin har hört. Du är värd allt i livet, alla små saker, alla stora saker, allt du önskar dig och allt som du tror du aldrig kunde få. Jag förstår inte hur dåligt du kan må för att känna att du inte är värd saker. 
Jag hatar mig själv, men tycker ändå att jag är värd vissa saker. För alla kämpar vi mot det ena eller det andra. 
Jag vet inte vart i ditt huvud det kommer ifrån, men det får dig att tänka helt fel. Oavsett vad som fått dig att tro att detta tankesätt är helt rätt, har helt fel. 

Ditt liv kommer inte alltid bara komma med skit, du har levt en kort period av vad som kommer att bli hela ditt liv. Du trodde inte att du skulle träffa mig, jag trodde inte jag skulle träffa dig. Livet tar vändor ibland som man inte är beredd på. Och ibland står det stilla en längre tid. 
När livet känns jobbigt, lyssna på de människor som verkligen försöker hjälpa dig. Jag vet att det är svårt men det kommer vara ännu svårare att ta sig igenom livet helt ensam med ett stökigt huvud. 
Våga chansa lite, så kommer du själv att se allt som du alltid har varit värd.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det är så svårt att fortsätta andas.

Om det var möjligt att bara sluta andas, så skulle jag inte ha levt till 22.
Och jag vet att jag kommer tycka att jag varit dramatisk senare, men idag vill jag faktiskt inte andas mer.
Hej du stackare som hittat hit via misstag, hoppas du inte kan relatera.

Jag har varit på jobbet idag, och det är så lätt att fejka ett leende. Inte ens människor som tror sig känna mig kan se något. Jag tycker det står skrivet i pannan på mig ”VILL DÖ”.
Men ingen frågar hur man mår, ingen vill veta fast dom redan vet att man inte mått bra. Ingen hör av sig och frågar, och det gör ont. Jag är jätteglad för alla mina vänner att dom har bra liv och att dom är glada, men jag önskar bara att någon kunde förstå för jag vill ju aldrig störa. Önskar någon kunde se. Önskar någon kunde känna på sig, eller iallafall se hur jag är 2 sekunder från att gråta, konstant.

Ikväll är det illa, ikväll är jag tillbaka i gamla mönster och ingen vet om det.
Även fast jag inte har det, önskar jag er en god natt.

Likes

Comments

​Staden, vänner, familj. 
Känner att allt tillsammans bidrar till att bryta ner mig som satan. 
Det drog ju igång idag igen, i vanlig ordning. Paniken, att känna att man är så obekväm i livet. 
Det sjuka är att jag vet ju om att det inte är normalt att känna såhär, vilket ändå ger mig ett övertag i min psykiska ohälsa då jag ändå vet att det finns hjälp att få.. Det är bara det enorma steget, att faktiskt ringa dit och boka tid som är det svåra. 
Blir verkligen så less på alla som säger att "det är bara att ringa" "så svårt är det inte". Jo, men fan vet ni vad? Det är sjukt jävla svårt. Det är så F Ö R B A N N A T jävla svårt att erkänna nederlag. 
Att erkänna att världen vann över mig, att jag inte är så stark som jag försöker framstå som. 
Jävla helvete. 

In other unrelated news så har jag bestämt mig för att "dumpa" en av mina bästa vänner. 
Jag känner att gränsen är nådd och att jag faktiskt inte orkar med det mer. 
Personen gör mer skada än nytta och jag orkar inte må sämre när man försöker få stöd.
Så det räcker nu har jag bestämt. Jag har fått nog.

Likes

Comments

Ett helt år, helt nya problem.
Har inga känslor alls gentemot mina gamla inlägg, förutom att dom är sjukt pinsamma. Tänkte dock fortsätta på samma sätt, fast helt annorlunda liksom.

Ångest, samma känsla, så många olika grenar.
Har ju haft ångest sålänge jag kan minnas, som jag lärt mig att hantera och dra positiva saker ur.
Blir så poetisk när jag har ångest så det har nästan varit ganska mysigt.
Men när det utvcklade sig tillsammans med stress, och blev panikångest, som sedan förvärrade den sociala biten. Och sedan skapade social ångest, som fick mig att fundera på min existes, och BAM där har vi den existentiella ångesten. Det är så mycket känslor i mitt redan fulla huvud.
Jag kan, och vill inte hantera det just nu så jag låter det bara göra ont och förstöra.
I den här takten lär jag inte minnas hösten på samma sätt som jag aldrig minns sommaren.

Idag har varit värre än innan, men så känner jag oftast varje gång "oh fuck nu är det ännu värre".
Jag har varit väldigt lättretlig hela dagen, inte sett något syfte med något, vill inte hantera livet och förstår inte riktigt hur jag någonsin ska vilja det heller.
Jag postade väldens töntigaste bild på instagram tidigare ikväll, jag har ju en tendens att vara töntig när jag inte mår bra. Där stod det iallafall "Lately life is becoming a blur" och det stämmer, mycket. Jag har liksom ingen koll på livet längre. Har ingen motivation till att leva och vara delaktig. Vill stänga in mig och slippa allt vad "vuxen" är. 
Någon som vet något smärtfritt sätt att bara slippa allt ansvar som kommer med att vara "vuxen"?

Likes

Comments

Asså jag svor.
Jag lovade mig själv.
Att det inte skulle bli såhär iår.
Jag skulle vara utan pojkar, och så kommer du.
Fick mig att må så bra fast jag inte ville.
Och sen så bara drar du också.
På exakt samma sätt som han gjorde.
Jag kan inte hålla mig, jag har lovat så många.
Varför kan jag inte hålla löften.
Vafan är felet på mig.

Likes

Comments

Altså.
Jag vet inte alls hur du ser det, när jag berättar vad du betyder för mig. Kanske tror du mig inte, eller så fattar du men älskar att vara omtyckt och veta att du betyder något.
Alla vet ju hur det känns att vara åtrådd.
Jag våndas, fattar du det.
Jag ser människan jag gett allt till, all kärlek jag har i mig, inte vilja vara med mig. Inte älska mig tillbaka.
Jag är så ledsen att jag inte ens orkar gråta.

Likes

Comments

Imorgon så gör jag min första motiv tatuering. Am so nervous. Jees, jag fick först inte ha trosor på mig, men efter lite help så kom vi på att jag har bikinitrosor som man knyter, så dom får jag ha (thank god).
Jag vet att ingen läser, men jag tänkte börja blogga lite allmänt också om mig och vad jag gör på dagarna (inte för att jag gör så mycket). Se hur det känns, liksom. Inte bara massa ledsamt.

Likes

Comments

​Du vet vilken jag menar, den där jag alltid lyssnar på när jag är ledsen.
Vart är du. 
Jag känner mig halv. 
Känner mig så fel, som att hela mitt tankesätt är så naivt och barnsligt. 
Kan inte ens förklara det, kan bara säga att jag inte trodde att detta skulle hända.
Till mitt försvar så måste du väl nu förstå min oro hela tiden. 
Allt detta kom som en blixt från klar himmel. 
Du tror att jag sitter och snackar med killar och flörtar och är sådär som alla tjejer är, speciellt efter en breakup. Sådär som du sagt hela tiden att du trodde jag skulle bli. 
Fel.
Visst, jag pratar med folk. Med nya kompisar, kompisar som antingen hjälper mig att prata om saker och ge mig ett annat perspektiv eller som går igenom samma sak. 
Du vet det är rätt ensamt utan sin bästa vän. 
Utan den som förstår en som bäst. 
Utan den som vet allt, som hjälpt mig igenom allt och funnits där så länge nu. 
Och så helt plötsligt så står du där själv. 
Daniel, du kunde lika gärna vara död. 
Det är i princip samma smärta jag känner nu. 
Och jag vet att jag inte kan göra något, jag kan inte säga något eller tycka något för att ändra något.
För du beslutade dig för att vi inte var värt allt, och att du hellre satsade på allt ensam eller med någon annan. Och då får jag acceptera det, trots att det sliter sönder mig och förstör allt för mig. 
Jag gör verkligen allt för att du ska må bra, även nu. 
Om du bara kunde fatta det. 

Jag är inte någon av dina andra ex, jag tänker inte ligga med din kompis.
Jag tänker inte hitta någon ny efter någon månad.
Jag tänker inte hata dig.
Jag tänker inte försöka få tillbaka dig.
Du ville leva utan mig, och jag respekterar och älskar dig så pass mycket,
att jag gör detta även fast jag får lida för det. 
Allt för dig, alltid. 




























Likes

Comments

Min själ kommer lägga av snart.
Jag orkar inte mer, på riktigt.

Likes

Comments

Imorgon ska jag ta ett blodsockertest på apoteket, och jag har blandade känslor inför det.
Jag har ingen aning om vilka risker det medför, eller något. Jag vet bara att oavsett vad så måste jag sluta röka.

Likes

Comments