Header

Jag är i en sån jävla svacka i livet..


Allt jag gör går åt helvete. Jag mår så dåligt i min kropp. Jag hatar allt på min kropp just nu. Hatar att jag har små bröst, inte är i rätt form, slapp, ingen röv. ALLT är jobbigt just nu. Jag är så avundsjuk, så fruktansvärt avundsjuka på alla människor som verkar ha det så lätt med allt. Alla mina vänner är i förhållanden, dom har någon som är deras allt. Jag har aldrig känt den känslan. Aldrig. Ja jag har varit kär, men känslan av att veta att någon älskar en, så mycket, så mycket att man är någons värld. Låter nästan som om jag beskriver en psykopat i mina öron men nej. Ren äkta kärlek där man bara vill fortsätta och aldrig tröttnar på varandra. Att få höra någon säga att dom aldrig vill förlora en, att man är deras allt. Gud vad jag längtar efter de orden. Om jag nu någonsin får höra de orden. Känns som om jag inte är menad till att träffa that person.


Alla runt omkring mig verkar ha så lätt för att träffa någon, medan jag bara puttar folk längre och längre bort. Man väljer alltid vem man vill vara, det vet jag. Man kan inte leva livet utan konsekvens. Jag förlorar gärna för andras skull, jag är lätt att få på fall. Där får jag skylla mig själv som den känslomänniska jag är. Jag känner verkligen allt eller ingenting. Men att bli kär är så mycket mer än en liten förälskelse. Jag skiter i hur jag mår, behöver få den där känslan oavsett och det gör det hela så destruktivt. Jag vill så gärna tro gott om folk, faller för snack och komplimanger. Hela tiden är det något som fattas, men jag vet inte om det är så på riktigt eller om det bara är i mina tankar det fattas mig något. Hur folk kan gå runt och leva livet utan att känna skuld för någonting, sen bara skylla på att man är en trasslig person.. det är det enda jag inte köper. Du kan inte bete dig som en gris och sen säga att det bara är sån du är. NEJ. Det är sån du väljer att vara. Du väljer att såra människor, utnyttja människor, för du lever utan skuld. Sup gärna ner dig varje helg, men snälla ta dina konsekvenser när det påverkar andra människor så dom blir sårade. Att vara trasig är okej, men man kan inte skylla allt på det.


Jag känner mig trasig, det är något som stör mig. Men jag beter mig inte som en gris för det. Jag är bara för känslig. Tar åt mig av saker jag borde skaka av mig. Tar åt mig av människor som påpekar mina brister med livet som insats. Så oerhört trött på att sakna det jag inte vet vad det är. Tänk om jag kunde må bra av att vara ensam, istället för att må dåligt över det. Slippa ångestattacker, slippa gråta över småsaker. Om jag bara kunde SLUTA känna så mycket. Sluta känna för människor, för saker, jobb.. om jag bara kunde sluta lägga energi på idioter som låter mig förlora för deras skull, som spelar på min känslighet.


Jag är så trött på att vara trasig..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

JA, det är precis det jag är. Så fruktansvärt avundsjuk. Är så avundsjuk på alla dessa människor som har sin fantastiska partner. Jag vill också någon gång få känna en sån genuin samhörighet med en annan person. Känslan av att veta att man hör ihop med en person måste vara något av det bästa som finns.

Samtidigt som jag trånar så hårt efter det så fallerar jag i det mesta jag gör just nu, ingenting går min väg. Jag bli så ledsen när jag ser alla fantastiskt fina par överallt på sociala medier och undrar varför jag aldrig fått uppleva det. Har jag för höga krav på Kärlek? Har jag för höga krav på mig själv? Ingen klarhet i något av det. Vet inte ens hur man träffar någon idag, vet ingenting. Det enda jag är säker på är att jag vill ha det som alla andra har, kärlek.

Likes

Comments

Jag är fortfarande kvar i dessa tankegångar jag beskrev sist. När ska allting släppa? När ska jag våga gå vidare och inse att du är lyckligare nu?

Drömde den mest jobbigaste dröm någonsin igår natt, nu kan jag inte släppa tankarna på dig. Detta har kind of förstört hela min dag. Humöret är på botten, jag vill bara gräva ner mig i täcket och stanna där. Så lätt är det dock inte. Hur jobbiga känslor än kan visa sig vara finns det alltid något bättre, bara man vågar se sig omkring och låta sig själv känna att det är okej. För det är okej att vara ledsen, så länge man lovar sig själv att inte stanna i det måendet och kämpa sig framåt. Kanske skulle det hela bli lite lättare om jag träffade någon annan. Kanske skulle det bli jobbigare. Vad jag vet är att jag i alla fall måste sluta jämföra andra med dig, sluta jämför det vi hade med det jag kanske har med någon annan. Alla är olika och faller för olika saker hos olika människor. Vissa vänner har man "till" vissa saker, medan andra finns där för dig till annat. Som det här med att nära vänner eller bara vänner. Kärlek eller inte kärlek. Jag vet inte, det är luddigare än någonsin samtidigt som det inte kunde bli klarare.

Jag behöver en förändring, nu. Den är på g, men om den blir bra eller dålig får framtiden utvisa. Jag vet bara att jag måste bort härifrån och hitta mig själv lite innan jag vill gå vidare med någonting annat. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att det är jobbigt att hålla en fasad om att vara stark och självständig när jag helst av allt bara vill ha en trygg famn att gråta i tills det inte finns mer att gråta för. Det räcker nu, jag ger mig.

Likes

Comments

För att göra en lång historia kort, har jag blivit extremt känslokall sen min mamma blev diagnostiserad med cancer. JAG som verkligen grät för allt, fäller inte en enda tår längre. Fick ett samtal i vintras, mormor är inte längre med oss. Kalla mig hur sjuk i huvudet eller hjärtlös ni vill, men gråta fanns inte på kartan vid det tillfället. På begravningen ja, men inte innan dess. Tro inte fel om mig, jag älskade min mormor något så förbannat mycket. Men att gråta för att hon har det bra? Nej. Jag blev så sjukligt egoistisk efter att min mamma konstaterats sjuk. Hur ska jag klara mig om min mamma vandrar vidare? Vem ska ta hand om mig då? Vem ska jag söka tröst hos när jag är ledsen? Dessa tankar som ständigt snurrade i mitt huvud fick mig till sist att inse att jag inte har rätt att tänka så. Min älskade älskade mamma led och jag tänkte på mig själv? Efter några månader gick det upp för mig, om min mamma vill vandra vidare så gör det. Bara hennes lidande får ta slut. (min mor är frisk och lever idag).


Inga tårar fällda sen dess, tills igår.

Gång på gång ifrågasätter jag mig själv. Gång på gång gör jag samma misstag, aldrig lär jag mig. Jag försöker så himla mycket att ändra mig, förbättra mig. Hur svårt kan det vara? "Plattan är varm sätt inte handen där", handen sattes på platta och återigen blev jag bränd. Varenda gång. Hur jag än vänder och vrider på det så blir det fel. FEL. När man gått igenom något destruktivt med en person blir man rädd. Jag blev så himla rädd. Inte rädd för personen i fråga, utan rädd för att hamna där igen. Bli sårad, bli bränd, bli trampad på och bli förstörd. IGEN. Hur hårt jag än försöker att göra rätt, säga rätt saker, bete mig rätt så går det fel. Mina vänner ber mig att sluta klandra mig själv, det är inte mitt fel. Men hur många gånger ska det gå fel innan jag ska förstå att det är mig det är fel på? Jag som inte givit tillräckligt, jag som inte håll käften i rätt sammanhang. Jag som pushar folk ifrån mig istället för att ta till mig dem. Igår satt jag där igen, med gråten högt upp över öronen och förstörd av något som glädje mig bara minuter tidigare. Men denna gång vet jag inte vad som är fel. Jag vet inte vad jag har gjort men någonting är ju fel eftersom att jag sitter här i dag, ensam och gråtfärdig. Igår var jag så fruktansvärt lycklig och genuint glad. Tills att något gick fel? Igen? Hur många gånger ska jag lägga handen på plattan och bränna mig för att inse att det kommer göra ont nästa gång också! Jag har nog aldrig tidigare tvivlat så jäkla hårt på mig själv förut som jag gör nu. Jag är inte den som gråter längre, jag visar mig inte sårad, jag skrattar bort mina problem. Tills du kom och var så ärlig mot mig att jag tappade allt. 

Det är jobbigt att inse att man fallit så hårt för någon där ingenting är uppenbart. Jag undrar om du tänker på mig just nu, lika ofta som jag ser ditt ansikte i mitt huvud. För är det något jag vet, så är det att mina känslor för dig är det mest äkta jag känt på flera år.

Likes

Comments

Hur gör man? 

Hur gör man egentligen? När man känner så fruktansvärt mycket, samtidigt som man inte känner någonting alls. Jag skulle vilja ställa mig och skrika rakt ut, bara för att få någonting sagt. Men jag vet ju självklart att det inte kommer att hjälpa mig att känna varken mer eller mindre. Antagligen inte känna någonting alls trots att jag vill. Varför ska det vara så förbannat svårt att sätta ord på det man känner? Hur gör man det? Det finns så många saker som jag vill säga till så många människor.. men jag har på senaste tiden lärt mig att det bästa man kan göra är att hålla sin mun stängd och inte säga någonting alls, för vem ska då döma en? Vem har rätt att säga något om någonting man aldrig yttrat sig om? Uppenbarligen har alla rätt att döma och uttrycka sig över saker, oavsett om man påpekat något eller inte. Och detta gör mig så fruktansvärt trött och förbannad. Någonstans måste det bara vara stopp, där någon känner att det faktiskt inte fungerar att göra eller säga såhär mer. Men när når man då denna punkten.. Är det någon här ute som har svaret på denna så egentligen simpla frågan? Nej jag har inte en blekaste aning och det gör mig frustrerad. Jag undrar hur mycket jag ska orka och behöva ta innan allt bara säger PANG STOPP! Nej nu är det verkligen dags att vakna upp och inse vilket som är värt att ge något för eller helt enkelt ge upp, ibland gör det mindre ont att släppa än att hålla kvar.

Likes

Comments

Hallå!

Har vart vaken ett tag men dags att käka frukost nu i alla fall! Har också glömt att visa er mina senaste inköp! Nämligen en klädstång och en spikebh! Dock är bhn lite stor runt om, fanns inte i rätt storlek men det kan jag lösa enkelt ;)



Likes

Comments

Hallå eller!

Vaknade tidigt men somnade om igen, vaknade superglad eftersom att solen sken! Hur härligt som helst! :D, funderar nämligen på att gå en runda nu när det ändå är så fint väder ute! Lite frukost bara ;) ikväll är det hockeeeeey!

Likes

Comments

Hejsan!

Hade riktigt kul på restaurangen igår, var supergod mat och dricka och allt var riktigt roligt! Annars flyter veckorna på, livet har dock tagit en helomvändning och jag har fått världens tyngsta beslut någonsin. Förstår inte hur livet kan vara så orättvist.. Men kämpa kallas det. Att vissa dock bara har mage att "hata" utan anledning och leka viktig.. Nä förfan sluta sparka på de som redan ligger.

Imorgon ska jag kolla hockey! Kommer bli superkuuul! Var så längesen nu! :D resten av dagen vet jag inte vad som händer, någon kanske vill ses? :) poss

#fuckcancer


Likes

Comments

Restaurang står på schemat idag, kommer bli väldigt mysigt. Har kiddebus med mig och släkten, känns awesome! Blir till nivå som har supergod mat så blir nog hut bra som helst. Snart är det dags för gbghs också, 6 dagar kvar bara, LÄNGTAR! Poss på er

Likes

Comments

heeejsan!

Drar väl igång lite smått sådär kanske.. haha! Har iaf hämtat it tre paket igår, och i det ena låg det ett par grymt fina klackar på 15 cm kärlek! Köpte dem från toppensidan members.com! Skriv er mail i en kommentar eller i ett pm på fb så bjuder jag in er till hemsidan :)) poss

Likes

Comments