Header

Jag är fortfarande kvar i dessa tankegångar jag beskrev sist. När ska allting släppa? När ska jag våga gå vidare och inse att du är lyckligare nu?

Drömde den mest jobbigaste dröm någonsin igår natt, nu kan jag inte släppa tankarna på dig. Detta har kind of förstört hela min dag. Humöret är på botten, jag vill bara gräva ner mig i täcket och stanna där. Så lätt är det dock inte. Hur jobbiga känslor än kan visa sig vara finns det alltid något bättre, bara man vågar se sig omkring och låta sig själv känna att det är okej. För det är okej att vara ledsen, så länge man lovar sig själv att inte stanna i det måendet och kämpa sig framåt. Kanske skulle det hela bli lite lättare om jag träffade någon annan. Kanske skulle det bli jobbigare. Vad jag vet är att jag i alla fall måste sluta jämföra andra med dig, sluta jämför det vi hade med det jag kanske har med någon annan. Alla är olika och faller för olika saker hos olika människor. Vissa vänner har man "till" vissa saker, medan andra finns där för dig till annat. Som det här med att nära vänner eller bara vänner. Kärlek eller inte kärlek. Jag vet inte, det är luddigare än någonsin samtidigt som det inte kunde bli klarare.

Jag behöver en förändring, nu. Den är på g, men om den blir bra eller dålig får framtiden utvisa. Jag vet bara att jag måste bort härifrån och hitta mig själv lite innan jag vill gå vidare med någonting annat. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att det är jobbigt att hålla en fasad om att vara stark och självständig när jag helst av allt bara vill ha en trygg famn att gråta i tills det inte finns mer att gråta för. Det räcker nu, jag ger mig.

Likes

Comments

För att göra en lång historia kort, har jag blivit extremt känslokall sen min mamma blev diagnostiserad med cancer. JAG som verkligen grät för allt, fäller inte en enda tår längre. Fick ett samtal i vintras, mormor är inte längre med oss. Kalla mig hur sjuk i huvudet eller hjärtlös ni vill, men gråta fanns inte på kartan vid det tillfället. På begravningen ja, men inte innan dess. Tro inte fel om mig, jag älskade min mormor något så förbannat mycket. Men att gråta för att hon har det bra? Nej. Jag blev så sjukligt egoistisk efter att min mamma konstaterats sjuk. Hur ska jag klara mig om min mamma vandrar vidare? Vem ska ta hand om mig då? Vem ska jag söka tröst hos när jag är ledsen? Dessa tankar som ständigt snurrade i mitt huvud fick mig till sist att inse att jag inte har rätt att tänka så. Min älskade älskade mamma led och jag tänkte på mig själv? Efter några månader gick det upp för mig, om min mamma vill vandra vidare så gör det. Bara hennes lidande får ta slut. (min mor är frisk och lever idag).


Inga tårar fällda sen dess, tills igår.

Gång på gång ifrågasätter jag mig själv. Gång på gång gör jag samma misstag, aldrig lär jag mig. Jag försöker så himla mycket att ändra mig, förbättra mig. Hur svårt kan det vara? "Plattan är varm sätt inte handen där", handen sattes på platta och återigen blev jag bränd. Varenda gång. Hur jag än vänder och vrider på det så blir det fel. FEL. När man gått igenom något destruktivt med en person blir man rädd. Jag blev så himla rädd. Inte rädd för personen i fråga, utan rädd för att hamna där igen. Bli sårad, bli bränd, bli trampad på och bli förstörd. IGEN. Hur hårt jag än försöker att göra rätt, säga rätt saker, bete mig rätt så går det fel. Mina vänner ber mig att sluta klandra mig själv, det är inte mitt fel. Men hur många gånger ska det gå fel innan jag ska förstå att det är mig det är fel på? Jag som inte givit tillräckligt, jag som inte håll käften i rätt sammanhang. Jag som pushar folk ifrån mig istället för att ta till mig dem. Igår satt jag där igen, med gråten högt upp över öronen och förstörd av något som glädje mig bara minuter tidigare. Men denna gång vet jag inte vad som är fel. Jag vet inte vad jag har gjort men någonting är ju fel eftersom att jag sitter här i dag, ensam och gråtfärdig. Igår var jag så fruktansvärt lycklig och genuint glad. Tills att något gick fel? Igen? Hur många gånger ska jag lägga handen på plattan och bränna mig för att inse att det kommer göra ont nästa gång också! Jag har nog aldrig tidigare tvivlat så jäkla hårt på mig själv förut som jag gör nu. Jag är inte den som gråter längre, jag visar mig inte sårad, jag skrattar bort mina problem. Tills du kom och var så ärlig mot mig att jag tappade allt. 

Det är jobbigt att inse att man fallit så hårt för någon där ingenting är uppenbart. Jag undrar om du tänker på mig just nu, lika ofta som jag ser ditt ansikte i mitt huvud. För är det något jag vet, så är det att mina känslor för dig är det mest äkta jag känt på flera år.

Likes

Comments

Hur gör man? 

Hur gör man egentligen? När man känner så fruktansvärt mycket, samtidigt som man inte känner någonting alls. Jag skulle vilja ställa mig och skrika rakt ut, bara för att få någonting sagt. Men jag vet ju självklart att det inte kommer att hjälpa mig att känna varken mer eller mindre. Antagligen inte känna någonting alls trots att jag vill. Varför ska det vara så förbannat svårt att sätta ord på det man känner? Hur gör man det? Det finns så många saker som jag vill säga till så många människor.. men jag har på senaste tiden lärt mig att det bästa man kan göra är att hålla sin mun stängd och inte säga någonting alls, för vem ska då döma en? Vem har rätt att säga något om någonting man aldrig yttrat sig om? Uppenbarligen har alla rätt att döma och uttrycka sig över saker, oavsett om man påpekat något eller inte. Och detta gör mig så fruktansvärt trött och förbannad. Någonstans måste det bara vara stopp, där någon känner att det faktiskt inte fungerar att göra eller säga såhär mer. Men när når man då denna punkten.. Är det någon här ute som har svaret på denna så egentligen simpla frågan? Nej jag har inte en blekaste aning och det gör mig frustrerad. Jag undrar hur mycket jag ska orka och behöva ta innan allt bara säger PANG STOPP! Nej nu är det verkligen dags att vakna upp och inse vilket som är värt att ge något för eller helt enkelt ge upp, ibland gör det mindre ont att släppa än att hålla kvar.

Likes

Comments

Hallå!

Har vart vaken ett tag men dags att käka frukost nu i alla fall! Har också glömt att visa er mina senaste inköp! Nämligen en klädstång och en spikebh! Dock är bhn lite stor runt om, fanns inte i rätt storlek men det kan jag lösa enkelt ;)



Likes

Comments

Hallå eller!

Vaknade tidigt men somnade om igen, vaknade superglad eftersom att solen sken! Hur härligt som helst! :D, funderar nämligen på att gå en runda nu när det ändå är så fint väder ute! Lite frukost bara ;) ikväll är det hockeeeeey!

Likes

Comments

Hejsan!

Hade riktigt kul på restaurangen igår, var supergod mat och dricka och allt var riktigt roligt! Annars flyter veckorna på, livet har dock tagit en helomvändning och jag har fått världens tyngsta beslut någonsin. Förstår inte hur livet kan vara så orättvist.. Men kämpa kallas det. Att vissa dock bara har mage att "hata" utan anledning och leka viktig.. Nä förfan sluta sparka på de som redan ligger.

Imorgon ska jag kolla hockey! Kommer bli superkuuul! Var så längesen nu! :D resten av dagen vet jag inte vad som händer, någon kanske vill ses? :) poss

#fuckcancer


Likes

Comments

Restaurang står på schemat idag, kommer bli väldigt mysigt. Har kiddebus med mig och släkten, känns awesome! Blir till nivå som har supergod mat så blir nog hut bra som helst. Snart är det dags för gbghs också, 6 dagar kvar bara, LÄNGTAR! Poss på er

Likes

Comments

heeejsan!

Drar väl igång lite smått sådär kanske.. haha! Har iaf hämtat it tre paket igår, och i det ena låg det ett par grymt fina klackar på 15 cm kärlek! Köpte dem från toppensidan members.com! Skriv er mail i en kommentar eller i ett pm på fb så bjuder jag in er till hemsidan :)) poss

Likes

Comments

Hallå!

Sitter i soffan med mamma och ska äta frukost nu. Klockan 12.50 tar jag bussen till tåget för att åka till kidde hihi. Ska hinna klippa hunden färdigt också :) men yupp, vi får höras sen annars blir jag aldrig klar. Som jag längtar hihi..

Likes

Comments

Och mina rubriker suger.
Nej men idag har jag i alla fall gjort lite saker. Har tvättat kläder, klippt hunden, följt med mamma till stan när hon klippte sig, fikat med morfar, käkat och nu ligger jag i soffan och kollar på catching fire. GRYM! Pratat med min Kiddebebi i telefon också. Ska snart gå och packa kläder tills imorgon då jag åker hem till honom igen, myyyysigt! Hihi, nä ska kolla färdigt på filmen så hörs vi puss

Jag och snö asså..



Likes

Comments