View tracker
View tracker
View tracker

/EMMA

  • 9 readers

Likes

Comments

/ANNIE

Likes

Comments

/EMMA

Likes

Comments

Tiden efter min operation har varit en röra. Först var jag så lycklig över att operationen gått bra, hög på morfin och överröst av människor som skrev till mig och vänner och familj som fanns där för mig. På sjukhuset gick jag runt med rullator och skämtade om allt då hela situationen var så bisarr. Operationen var akut då det var risk för inklämning, hade jag väntat med operationen hade det varit en tidsfråga innan jag inte hade klarat mer. Det är så sjukt. Efter några dagar hade jag ett möte med en av kirurgerna och han började tala om cancer och cellgiftsbehandlingar. Tanken att det hade kunde vara cancer hade inte slagit mig förens då, det är ju så laddat och man tror ju aldrig att det kan hända en själv.

Jag blev utskriven och tiden gick innan jag efter en vecka skulle tillbaka på rutinkontroll. I telefon några dagar innan sa de att de förhoppningsvis hade resultatet om vad det var för en tumör och dagarna som jag väntade på beskedet var en dimma. Har svårt att minnas mycket av de första veckorna, har skrivit om allt i min dagbok men klarar inte av att läsa om det.

På mötet fick jag reda på att det var en godartad tumör, att det inte var cancer! Jag kände mig som en fjäder, från att gå i ett tungt moln, nästan väntandes på en dödsdom till att få reda på att allt kommer bli bra. Jag fick liksom ett liv, skrattade och grät okontrollerat. Så som jag kände var nästan omänskligt.

I bilen på väg hem började det läcka ur ärret, vi ringde sjukhuset när vi kom hem och jag hörde mamma i telefon säga "jaha, minst fem dygn" och jag började skratta åt hela situationen och började packa direkt. Fem dygn på sjukhuset för att ha ett spinaldränage för att ärret skulle få läka ordentligt.

De trädde in slangen i ryggraden vilket gjorde sjukt ont. Trots lokalbedövning känner man hur det knakar och trycker i kotorna. Under fem dygn fick jag gå runt med min droppstång och ringa på personal så fort jag skulle röra mig. Det läckte ur ryggen så de försökte täta genom att sätta tre stygn i ryggen men det hjälpte inte; men så länge det inte läckte ur ärret så det kunde vara torrt och läka, stod jag ut. Stygnen de satte gjordes utan bedövning, men vad som helst för att slippa en junt resten av livet.

Natten efter de drog ut dränaget fick jag den värsta huvudvärk jag någonsin haft. Fick två doser morfin men det gjorde ingen skillnad, mina händer, armar och ben började domna av smärtan och det var inte förens jag spydde av allt morfin som det började släppa och jag till slut kunde somna. Nu i efterhand är jag tacksam över det för annars hade de aldrig funderat på att göra ett ryggmärgsprov då CT:n de gjorde efter att morfinet inte hjälpte inte visade något. Så dagen efter gjorde de ryggmärgsprovet och upptäckte att jag fått in bakterier i hjärnvätskan. Jag hade hjärnhinneinflammation och jag är så glad att de upptäckte det innan jag hann få feber och hann bli livsfarligt. Gick på en intravenös antibiotikakur i 10 dagar men fick permission så jag slapp vara på sjukhuset hela tiden. Jag hade ju blivit lite piggare och kunde anstränga mig korta stunder.

Den 31 juli blev jag utskriven. Bor hos mina föräldrar under sjukskrivningen och har haft både bra och dåliga dagar efter det. Då allt hände så snabbt har allt kommit som en smäll nu efteråt och tankarna på vad som kunnat ha hänt kommer ibland. Men jag har ingen tumör, ingen cancer och ingen hjärnhinneinflammation och jag kommer bli bra. Är så tacksam för min fina familj och mina vänner och alla andra som funnits där för mig!

/EMMA

Likes

Comments

Var ledig 2 dagar i vecka 27, en onsdag och torsdag. Jag åkte direkt mot båten på Öckerö efter jobbet på tisdagen. Fick dock åka en omväg om Nordstan för att laga min telefon som jag tappade samma dag på jobbet. Så typiskt! Tror det är tredje eller fjärde gången jag lagar den nu... Vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag lagt på den där telefonen som man dumt nog är så beroende av, mer pengar än vad en utlandsresa kostar ju!

Kom fram till båten vid klockan 21.00 ungefär. Vi åt kvällsmat och såg slutet av Allsång på skansen.

Vaknade vid 9.00 nästa dag och lämnade Öckerö runt 11.00 tiden för att åka mot Marstrand.

Tog ett tag innan vi fick plats, mycket folk på Match cup.

Jag och mamma promenerade runt ön 2 gånger, riktigt fint!

Blåste en hel del.

Innan jag åkte hem på torsdagskvällen åkte vi en sväng om Hönö. Köpte med mig en bukett eacalyptus.

/ANNIE

Likes

Comments

Igår fick jag provresultaten. Tumören som de opererade bort var en godartad tumör och jag har inte cancer. Jag är så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Känslan går inte att beskriva, jag känner mig så lätt! Har under den senaste veckan fått det finaste stödet man någonsin kan få ifrån familj, släkt vänner och människor jag aldrig ens pratat med. De har tänkt på mig och bett för mig och jag är så, så tacksam. ❤️

Likes

Comments