Header
View tracker

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

I natt sov jag super skönt, vaknade bara när det var Alvedon dax och sedan somnade jag om direkt igen. Det var riktigt skönt att få sova ut ordentligt. I dag vaknade jag faktiskt halv tio också! Gick upp och mådde riktigt bra. Vid tolv åkte jag och mamma mot din mat för att hämta upp Emma (en kompis till mig) och sedan drog vi och köpte sallad. Tyvärr han jag inte vars så social med Emma vart helt slut efter vi hade ätit och somnade. Mamma och pappa tror jag fick blodtrycksfall för det var första gången jag klarade att äta nästan en hel portion. För sov i två timmar och hade jätte ont i huvudet innan jag somna. Men det var mysigt att träffa Emma det lilla jag han med. I dag kommer även lite släkt och hälsar på känns toppen! Hoppas bara att jag inte somnar den här gången haha. 


Likes

Comments

View tracker

Här är några utav mina fina vänner som lägger energi på att smsa fina meningar till mig som gör att jag blir starkare och starkare för varje dag som går. Att vakna upp kolla igenom mobilen och få ett nytt sms med starka meningar i. Utan mina kompisar skulle jag aldrig ha klarat av den här smärtan. Ni gör mina dagar till något bättre, tack!

Likes

Comments

Alltid lika glad av att träffa mina underbara vänner. Nu har jag orkat haft besök av Hanna och Agnes i två timmar, vi har pratat om allt och ingeting och dem har gjort så jag har ett leende på läpparna. Att få träffa mina vänner gör mig verkligen starkare och lyckligare och ger mig kraften och orken att fortsätta kämpa igenom dem här sega dagarna. 

Likes

Comments

I kväll har jag nog gått igenom den jobbigaste natten med mycket tårar, ångest och ingen sömn. Jag gick och la mig runt sju i går kväll sen vaknade jag runt 11/12 och sen kunde jag inte somna på flera timmar. Tror klockan var runt 6 när jag äntligen somnade in med min katt strecket på magen. Det var så skönt att få somna till hans spinnande. Nu tror jag klockan är nio och mamma är på apoteket sen när hon kommer hem ska jag försöka göra dagen till något bättre en kvällen. I dag tror jag även att Hannis min fina vänner kommer på besök. Kommer bli så mysigt dock får vi se hur länge jag orkar. Blir helt slut när jag får träffa mina vänner för blir så glad och pigg fast att hjärnan igentligen inte orkar.

Likes

Comments

Vaknade upp i dag och gick igenom morgonen som vanligt. Monarna är alltid den jobbigaste tiden, det är då jag vaknar känner huvudverken och förstår verkligheten. Att ennu en dag har gått och jag är fortfarande allvarligt skadad. Det är jobbigt att accepter verkligheten, att förstå att här hemma sitter jag med tårar i ögonen och en stark huvudverk medans alla kompisar är ute och njuter av det härliga sommarlovet. Det är jobbigt att inse att mitt sommarlov är inställt. Utomlands resorna, Åhus, sola, bada, shoppa och bara få vara med mina underbara vänner. Men jag kämpar vidare för varje dag som kommer. Jag ska vara stark och aldrig ge upp. Efter regn kommer solsken.


        

Likes

Comments

Nu var det väldigt väldigt länge sen jag skrev här.. Men tiden har gått och har inte haft tid eller ork på pengar för en ny kamera. Och ni bloggläsare som känner mig vet att jag är väldigt duktig på att blogga och satsar sönder och sen tröttnar jag och bloggar inte alls. Men nu är det inte själva bloggandet som drar mig till detta inlägg. Utan jag känner att jag måste få skriva av mig. Jag har vart med om något sjukt jobbigt som har förändrat hela min vardag och mitt sätt att tänka på saker och ting. Jag har vart med om en hjärnblödning.. Det var en kväll som jag ångrar från hela mitt hjärta men även något som jag tror var bra att det hände. Det liksom fick mig att öppna ögonen. Det var midsommar dagen jag skulle ut till min bästaväns landställe med henne och hennes mamma. På kvällen när vi var framme där så skulle vi dra hem till några kompisar till henne där och dricka. Det var riktigt kul till en början tills vi började spela spelet ''jag har aldrig'' då jag klunkade ner all min dricka väldigt fort. Sen minns jag inte något mer från den kvällen. Allt är bara svart.. Men minna kompisar har berättat för mig att jag inte ens kunde stå upp. Någon gång under kvällen sker det. Jag ramlar och slår i huvudet. Vi kunde aldrig ha trott att det skulle vara en hjärnblödning när jag vaknade. När jag vaknade dan efter så vaknar jag upp med panik. Jag visste inte hur jag hade hamnat i den sängen jag låg i bredvid mina vänner. Jag hade sån sjuk huvudverk och trodde att jag bara var riktigt bakis. Sen börjar mina vänner skratta och berätta allt jag hade gjort på kvällen. Det var rena helvetet att få höra. Jag glömmer aldrig när min kompis sa ''Alma du var så jävla full, du kunde lika gärna ha dött'' Det gjorde att jag fick panik och gick raka vägen upp till det andra huset till Maria min kompis mamma. När jag kommer fram och står vid dörren så bara faller jag ihop och ramlar ut från dörren. Det var som att hela världen blev svart igen och jag börja gråta. Utan Maria den dagen skulle jag aldrig ha orkat. Men vi som sagt fatta inte att det var värre än en vanlig baksmälla. dan efter så vaknar jag upp och mår exakt lika dåligt, får ennu en gång panik. Ringer pappa och säger att han måste hämta mig. Det tar några timmar och jag kan knappt sitta upp. jag bara spyr och har sån huvudverk. Efter ett tag kommer pappa och jag får äntligen åka hem. Det tar inte lång stund till pappa märker på mig att jag inte mår bra. Jag hade inte ätit eller druckit på två dagar och pappa trodde jag hade vätskebrisk och hjärnskakning. Vi tog oss till akuten och efter en lång väntan fick vi beskedet att jag har ramlat och fått en rejäl hjärnblödning. Dagarna på sjukhuset gick bara långsammare och långsammare. Jag kunde fortfarande inte äta och knappt stå upp. Men efter fyra dygn fick jag och mamma äntligen åka hem. Dagarna här hemma är sega och sjukt tråkiga. Jag kan knappt vara vaken en hel dag, jag blir trött av allt, jag kan inte äta ordentligt och pratar väldigt segt och går i samma takt som sniglar. jag kan inte titta på tv förlänge då överanstränger jag hjärnan. Hela min vardag är helt annorlunda. Jag går och lägger mig runt 8-9 på kvällen och vaknar vid sex. Jag kan knappt träffa kompisar för det tar sjukt mycket på krafterna. Jag kan inte ens gråta utan att huvudet ska explodera och det gör att jag kan inte riktigt fatta vad som händer. Jag har fortfarande inte accepterat det här att jag mår så här och jag har inte fått bearbetat den här känslan än. Därför så skriver jag det här inlägget för att själv må bra.  För att fatta verkligheten att acceptera att min vardag ser ut så här. Att jag måste förstå att jag kan inte veta när jag mår bra igen. För grejen med hjärnblödningar är att man vet aldrig hur lång läketid det är. Jag kan bli frisk om ett år, månader, veckor eller några dar. Det är nog mest det jag inte kan förstå att jag ska må så här i ett år. Att jag ska inte kunna vara spralliga, galna Alma. Nu ska jag bara sitta hemma och acceptera läget att jag mår så här och ska må så här en tid framöver. Det är tur att jag har min fina familj, släkt, vänner som stöttar mig till 100% utan dem skulle jag aldrig klara dem här dagarna. Fast den här händelsen som har hänt i mitt liv har även fått mig att öppna ögonen. Att förstå vad jag har gjort med mitt liv. När jag började gymnasiet så hade jag min första fylla och efter det så fortsatte det bara med festade varje helg. Jag säger inte att det har vart ett tråkigt halv år med festade och galenskaper. Nej utan jag har haft riktigt kul och lärt känna massa nya roliga kompisar och fått otroligt roliga minnen för livet. Men nu har jag öppnat ögonen och inset att jag har gått för långt. Jag har sätt det farliga med alkohol och insett att man kan ha otroligt kul utan den skiten också. Nu när jag blir frisk ska jag ta tag i mitt liv göra saker som jag mår bra utav, umgås med vänner som gör mig glad och uppskatta livet till 100 %. Jag säger nu att jag ska sluta dricka också men det är inget som är sant. Bara för att jag är rädd nu och äcklad av alkohol nu bara för att jag har vart med om det här betyder inte att det är sista gången jag smakar på alkohol. Jag är bara 17 år och har knappt levt början på livet helt än. Det kommer komma en dag då jag vågar festa igen. Men just nu är det något jag måste jobba upp. Men det är bara bra för det finns så mycket annat i livet en att festa. Så ni som orkar läsa det här långa inlägget och läser den här meningen just nu. Snälla gör inte samma misstag som mig. Var rädda om er, det här är verkligen rena helvetet att gå igenom. Ta det försiktigt när ni är ute och dricker för tro mig fast att det är skit kul att dricka utan måtta så är det så värt har jag fattat nu efter det jag har gått igenom. 

Likes

Comments

Hej på er mina fin läsare! Som jag sa tidigare så har min systemkamera gått sönder. Det är pga det som att jag inte har bloggat bra. För jag tycker det är roligare att blogga när man har en bra kamera så att inläggen blir finare. Men jag tycker att det har vart sjukt tråkigt att inte blogga dem senaste dagarna. Så ska fortsätta blogga men lite mer mobilblogg och mobil bilder. Puss!


Likes

Comments