View tracker

Som texten lyder, ibland behöver man falla för att kunna flyga och nu är det min tur att påbörja min resa. Känns som ett nytt kapitel i början på ett helt nytt liv och ljuset i tunneln känns närmare än någonsin. 😄

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har inte alls någon motivation till skolan, händer sällan jag får det heller.. Idag fick jag en varning av min lärare & du är redan 2 uppgifter inlämnade. VARFÖR sitter jag inte en timme om dagen och slipper sitta och plugga som en idiot till slut? Ibland förundras jag över hur jag tänker... 😩

Likes

Comments

View tracker

En traumatisk helg har precis svept förbi, där många problem har lösts, medan nya uppstår. Man försöker vara en bläckfisk med miltals långa armar för att kunna finnas där för alla som faller ner i det djupa hålet, men det går inte. Man själv blir för påverkad och drabbad av det hela och man orkar inte slitas sönder eller lyfta någon annan när man mår så här, när man mår som jag.

Tankarna flödar men orkar finns inte där för att organisera dom i mitt huvud, är så mycket som skall packas in i olika fack för att hanteras i sin ordning, men allt flyter samman. Kan inte ens läsa böcker eller se på teveprogram för att allt helt enkelt flyter ihop, ser inget samband med det jag ser eller läser och då finns det ingen mening med det. Jag blir frustrerad och dömer mig själv istället. Trycker på dom punkterna som gör mig förkrossad, för det finns fortfarande sunda tankar som säger att jag duger precis som jag är, att jag bara ska ge allt tid.

Dom sunda tankar är mindre än vanligt, och den psykiska ohälsan växer i min omkrets, vilket gör mig involverad och någon flertal vänder sig till för att reflektera och analysera sin situation. Det blir för mycket och jag blir oengagerad & kan inte alls finnas där som jag vill. När vet man egentligen när det är dags att släppa taget om andra och kämpa vidare själv?

Jag är konstant ångestladdad och varje tillfälle jag får sover jag, för det är enda gången jag läker. Jag har inte tiden till att stärka mig själv eller ens hantera min vardag. Varje vaken stund spenderar jag med mina barn, och jag älskar det, tro aldrig något annat. Men det blir för tufft ibland, för mina osunda tankar kryper fram till slut och talar om mig för hur tragisk jag är som inte går ut i flera timmar med barnen varje dag. Att jag lägger all skuld på mig själv, när dottern vaknar upp med kissig blöja efter hon sovit i 14 timmar. Normalt, men ändå mitt fel. När mina barn ständigt är sjuka, att det bara går runt och runt, är mitt fel, för jag gjorde ett aktivt val att sätta stora tjejen på dagis. Återigen mitt fel.

Jag dömer mig själv jämt, och de ensamma stunder när barnen sover, J är iväg och jag sitter där på sängkanten bryter jag ihop. Jag gråter och gråter och fortsätter tills orken inte ens finns till att gråta längre. Dagarna känns långa tror att jag älskar mina barn. Trots att dom är fantastisk snälla. Trots att jag gör allt rätt.

Jag märker ingenting av min nya dos, kön till kbt och samtalsterapin är lång, väntetiden är på flera månader. Känner mig maktlös med mig själv, och ser inte ljuset i slutet av tunneln. Jag kämpar med demoner varje dag och jag skäms för allt jag gör opinion. Jag tar åt mig av alla falska rykten, jag tar all oförtjänt skit jag får, trots att jag inte ens förtjänar den. För orken är slut. Och det är mitt fel, att jag inte tog hjälp tidigare. Då kanske jag inte hade varit så här långt ner i skiten.

Fick ett samtal nu ikväll, valde att gå en lång promenad med divis på cirkus 40 minuter och fick ut mig mycket. Vi har fört många diskussioner ikväll, och denna person är så jäkla viktig för mig att jag exploderar av smärta när jag tänker på alla risker som finns i luften nu. Jag överdriver och spelar upp hemska scener i mitt huvud, för att vara förberedd på att återigen bli lämnad.

Jag kan inte längre finns där för mina nära kära och det förstör mig. Men jag är också viktig. Min familj är viktig och mina relationer är viktiga. Jag kan inte fortsätta sopa allt under mattan för att hjälpa någon annan. Mina besvär måste få stå i centrum för mig själv för att jag ska kunna påbörja min läkeprocess.

Jag vet att många av mina vänner läser denna blogg, jag vet också att det kommer känna sig träffad av denna text. Jag menar inget illa, och snälla bli inte besvikna, för precis som ni bearbetar jag sakta min smärta och min ångest. Den kräver med uppmärksamhet och engagemang från min sida. Jag vet vart ni finns och ni vet vart jag finns men jag är otillräcklig. Tyvärr..

Likes

Comments

Den här bloggen är ett sätt för mig att skriva av mig, inte för att någon annan ska läsa egentligen, utan det har blivit så bara, att folk läser här. Men folk har synpunkter och igår fick jag en kommentar här på bloggen. Skitsamma vad det stod, den kommer aldrig bli publicerad iallafall. Den är raderad.

Den här dagen började bra, det var en jävligt bra morgon med mina älskade barn. Vi åt gemensam frukost och bara myste. Sen dök smsen upp om hur dum i huvudet jag var, hur falsk och oärlig jag är osv. Falsk och oärlig är det sista jag är, hellre elak med sanningen än snäll med lögner. Allt detta för att man har olika åsikter, för att man inte tycker samma om precis allt. Den andra parten är raderad och själv så psykiskt sjuk att h*n behöver ta hand om sig själv. Det rinner av mig då hennes ord egentligen inte betyder ett dugg för mig.

Velat avsluta denna relation så länge då det är så mycket lögner, påhitt och att personen försöker förstöra för andra. Äntligen har stenen släppt och det är så jäkla skönt!!

Likes

Comments

Ibland behöver man ta steget att lämna idioter i sina liv, dom som alltid ska vara värre, må sämre, ha större vänskapskrets, laga godare mat, borsta håret snabbare & allt där till. Valt bort så många nu och jag kommer aldrig försöka igen. Har tagit mig förbi det jobbigaste och jag märker villa fantastisk vänner jag faktiskt har som ALLTID ställer upp.

Oavsett om det regnar, snöar eller dylikt hjälper dom mig på alla möjliga sätt. Ibland behöver jag bara prata av mig, då finns de där. Ibland behöver jag en spark i arslet, då finns det där, ibland behöver jag en käftsmäll för jag beter mig illa och då får jag en smäll för att inse vad jag hålls med.

Så många gånger de ställer upp på mig är sjukligt, utan att behöva veta orsak, utan att klaga osåvidare. Världens bästa vänner. Jag älskar er, även fast jag aldrig eller knappt säger det.
❤️

Likes

Comments

Det är inte alltid lätt att ha en depression när man är mamma, och jag är helt oförstående varför jag har blivit drabbad flera år efter det som förstörde mitt liv. Jag är lyckligt lottad, jag har den finaste sambon, dom vackraste barnen och mat på bordet. Jag kan köpa det jag vill, jag har en bil. Jag har hund & det är inget jag känner saknas mig längre. Så varför mår jag så här?

Jag vet inte. Kort och gott. Och det är det som är så jäkla jobbigt dessutom, att ha allt man vill och behöver men ändå må så jävla skit att jag ibland inte ens tar mig upp ur sängen. Att så fort jag slår upp ögonlocken känner jag ångesten i hela kroppen och hela dagen är förstörd. Jag ser till att det aldrig drabbar mina barn, då min sambo oftast är så förstående och låter mig isolera mig när jag behöver.

Jag är sällan ledsen här hemma, det rör upp för mycket känslor för mig vilket i slutändan ger mig ännu mer ångest över att det påverkar min familj. Vad gör man då, när man känner så här? Jag vet inte svaret på den frågan heller. Jag äter min medicin, jag ska få samtalsterapi igen & jag ska skaffa mig bättre umgänge och aldrig mer låta någon trampa på mig.

Jag ska upp från botten, och det är nu.

Likes

Comments

Just nu känner jag mig sviken, lämnad och ärrad. Även fast jag inte är det. Jag gör grejer större än vad de faktiskt är, men det är för att jag bryr mig. Jag bryr mig för mycket, men det är slut med det. Ingen ska längre va i fokus för mig, förutom de som står mig nära. Vill inte känna mig så här, så fort det blir minsta lilla grej som egentligen inte ens handlar om mig.

Snälla, stå alltid upp för dig själv. Oavsett om det är svårt och tufft, vägen därefter blir mycket enklare. Tänk alltid på dig själv i första hand, för då blir du aldrig sviken. Aldrig, aldrig, aldrig. Tänk som du vill, tyck som du vill och säg vad du vill. Stå alltid för ovanstående och ta konsekvenserna, ha helt enkelt rent mjöl i påsen för att kunna sova gott om natten och ha gott samvete.

Likes

Comments

Ibland förstår jag att det är svårt att tala sanning, att vara ärlig och stå upp för det man gjort eller sagt. Ibland är man rädd för konsekvenserna och då är det så jävla lätt att skylla ifrån sig.

Någonstans där kommer jag in i bilden då folk verkar tycka det är okej att ge mig skit, som jag varken förtjänar eller vill ha. Trött på onödiga anklagelser och så JÄVLA trött på att få skit för nått jag inte gjort eller sagt. Jag står för det jag gör, och det jag säger. Men jag är mänsklig, jag glömmer också. Ibland tar jag skiten för jag inte orkar diskussionen men det är slut nu.

Nämn inte mig bakom min rygg, prata inte illa om mig och sedan umgås med mig. Hitta inte på att folk snackar skit om mig när det inte stämmer & var inte så jävla feg o säg "vill inte säga", för säger man A, så får man fan säga B. Tycker ni inte det börjar bli tröttsamt att alltid skylla på mig, trots att det finns "bevis" & alibi att jag är oskyldig gång på gång? Tröttsamt att ljuga konstant och behöva komma ihåg sina lögner? Ni gör bort er mer än vad ni får er själva att se bra ut.

Håller inte ni mig bakom ryggen, håller inte jag er. SÅ JÄVLA ENKELT ÄR DET. Begär inte min vänskap när du fan inte är min vän. Ni kan fara åt helvete.

Likes

Comments

Känner du inte mig eller J? Känner du oss lite halvt? Anser du att du känner oss? Läs det här oavsett!

Jag och J för alltid en dialog om barnen, samarbetar för att få allt kaos i ordning & pusslar alltid ihop allas scheman för att få det att fungera. Vi älskar varandra villkorslöst och det här är mannen jag vill leva resten av mitt liv med. Han är världens bästa.

Vi stöter på motgångar titt som tätt & ibland blir det svårt att gå ur det ense om saker o ting. Då beslutar vi att vara oense om den saken o gå vidare. Båda har ett hett temperament och det vet du om du känner oss.

Får ofta kommentarer såsom "du tar aldrig hand om dina barn" , "varför är du aldrig hemma", "Blir inte J sur när du inte är hemma?", Får J aldrig gå ut med sina kompisar?", "tycker du inte om dina barn?" Osv osv osv.

För det första, JAG ÄLSKAR MINA BARN VILLKORSLÖST, och får ångest så fort jag är ifrån dom. För det andra, jag värdesätter mina vänner mycket och behöver de i mitt liv, och J gillar att sitta vid antingen sitt Xbox eller CS. Ofta har han både dator och teve vilket för mig innebär ingenting att göra när mina barn sover.

J blir ALDRIG sur när jag är mina vänner, för han kräver också ett lugn här hemma. Han trivs bäst hemma och älskar egentiden han får. Ofta ber han mig åka iväg så han får vara ifred med barnen eller vara ensam hemma överhuvudtaget. Han vet hur mycket jag kämpar här hemma ensam med två barn och en hund som behöver sitt. Jag är hemma tills mina barn sover för det tredje.

För det fjärde, J har samma möjlighet att vara ute som jag, om han hade velat. Mina nära är väl medvetna om hur det ligger till. Jag kräver dock lite mer planering än honom då jag har svårt att vara själv på kvällarna och har ett fruktansvärt kontroll behov. Det underlättar för mig att ha möjligheten att förbereda mig ett tag innan han ska iväg.

För det femte, jag ska inte ens behöva skriva det här men är så jävla trött på folk som uttalar sig utan att ha en aning & bildar egna "hitte på" skit och sen sprider den skiten vidare. Trött på er, trött på allt och alla.

Tack för mig, hej 👋🏼

Likes

Comments

Varit hemma sen i måndags nu & känner på nått sätt att det är bra, även fast jag många gånger vill packa in barnen och aldrig återvända hit igen. Jag har bestämt sagt nej till dom jag inte vill umgås med och det har lagt sig nått slags lugn inom mig just för att jag bestämt mig, en gång för alla. Jag väljer mina vänner med omsorg och de jag vill ha i mitt liv, vet om det. ❤️

Tänker aldrig be om ursäkt för att jag säger ifrån, inte en enda gång till tänker jag backa undan för någon annans skull. Jag är stolt över mig själv för att jag alltid står för vad jag tycker och tänker, och att jag vågar stå upp för mig själv. 👊🏼

Besökte för övrigt vårdcentralen igår morse och fick en läkare, inte det bästa. Men märktes att han förstod mig situation och anges att jag hade utmattningssymptom, långtids depression samt panikångest. Jag fick höja min dos antidepressiva och han skulle ställa mig i kö för samtalsterapi.

Är inte helt nöjd då jag gärna hade velat prata med någon nu, i dagsläget och inte om 2 månader när schemat börjar tunna ut. Men det var bra tyckte han, för då har nya dosen ställt in sig och har inte något förbättras skulle vi kolla över det igen. 👏🏻

Igår fick Celenia världens hostattacker och vi fick hålla kontakten med 1177, och de ringde upp flera gånger. J satte sig ute med henne på balkongen för att hon skulle få frisk luft och skulle hon inte somnat eller att det skulle bli värre hade vi behövt åka in till akuten. Fick en tid av vc, som motvilligt fick ge sig när de läste 1177s anteckningar om kvällen/natten. Åkte upp dit och J tog det ensam, för jag blir så jäkla ledsen när Celle är det. Tog blodprov, snabbsänkan låg på 5 så ingen infektion, men nått är det ju eftersom hon varit sjuk till och från i 7 veckor. Börjar bli tröttsamt då man är så maktlös. ☹️

Öroninflammation, ögoninflammation, febertoppar på 40,3 en väldigt hängig tjej som fick någon hostmedicin på recept som gjorde henne helt slut. Verkar hjälpa men de misstänker krupp tråkigt nog.

Har även haft besök av prästen inför dopet idag, och han var väldigt tillmötesgående och lät oss bestämma väldigt mycket, vilket kändes väldigt bra och att vi nu fullt ut ser fram emot dopet! 😊

Likes

Comments