View tracker

Hej

Jag har inte skrivit på ett tag och hade inte tänkt skriva idag heller men jag behöver bara få något ur vägen.

Vi börjar med det positiva.

Idag har jag tittat på bio med mina vänner, det var väldigt trevligt.

Okej.

Först och främst.

Jag har inte valt att må som jag gör.

Jag har inte valt att vakna upp och känna mig orkeslös.

Jag har inte valt att slås av ångest utan att veta varför vid många tillfällen.

Jag har inte valt att den stora delen av mig som mår helt och hållet skit, att den filtrerar vad den tycker är viktigt att komma ihåg. Detta vilket resulterar i att jag är otroligt känslig.

Jag är känslig för små små saker som kan verka oviktiga för alla omkring mig men som får hela min värld att rasera.

Säg då snälla inte att det är oviktigt och att jag inte har något att vara ledsen över. Det gör det värre.

Jag har inte valt att konstant ätas upp av skuldkänslor.

Skuldkänslor över att jag mår dåligt, skuldkänslor över att jag mår bra, skuldkänslor när jag inte känner någonting.

Jag har skuldkänslor över andras känslor, jag har skuldkänslor över att jag inte gör något för att hjälpa.

Jag har skuldkänslor över saker jag inte har någon kontroll över.

Jag har skuldkänslor över det här.

Jag har inte valt att ofta fyllas av en sådan otrolig förtvivlan att jag får svårt att andas.

Jag har inte valt att vid varje lycklig stund tvivla på om det egentligen är på riktigt.

Jag har inte valt att tro att alla mina vänner kommer lämna mig.

Jag har inte valt att tro att jag är värdelös, dum och jobbig.

Jag har inte valt att jag tappat aptiten.

Jag har inte valt att ligga vaken i flera timmar om nätterna.

Jag har inte valt tankarna som fyller mitt huvud.

Jag har inte valt demonerna som förföljer mig.

Jag är den som tillslut måste bli frisk, med hjälp av många omkring mig. Allt är inte upp till mig.

Jag behöver hjälp av läkare, psykologer, samt mina vänner och min familj.

Om de runt omkring mig förminskar mitt mående får det demonerna att växa. Skuldkänslorna att växa.

Så snälla.

Ingen som mår dåligt har valt att må dåligt.

Det är inte ett val.

Det finns inte en knapp som man bara kan trycka på och allt är bra.

Tro mig jag har letat.

Det är en lång process, och den tar ett tålamod som jag inte vet om folk har i sig.

Det är inget jag har valt.

Tack för att ni läser.

(bilden är gammal)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika som våra fingeravtryck och irisar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej

Så, klockan är typ 5 på morgonen och jag kan inte sova.

Vad annars ska man göra om inte skriva ett halvt deprimerande blogginlägg?

(Varning, min hjärna är trött och jag orkar därför inte censurera mitt språk. svordomar kommer att förekomma.)

Jag är så otroligt jävla trött på mig själv.

Jag är min egen värsta fiende på så otroligt många nivåer.

Som nu till exempel, jag borde sova. Men nej, min hjärna tycker att nu är den perfekta tiden att distrahera mig själv med saker jag inte egentligen bryr mig om.

Som att titta på YouTube videos i 2 timmar.

Jätte smart.

Eller söka internet på hur många som dör i skidolyckor utan hjälm varje år. (Det har jag inte gjort, än, men eftersom att jag nu kom på det så lär det väl hända)

Eller andra saker som att boka aktiviteter med mina vänner. Ofta känner jag mig lättad när de planerna faller platt och samtidigt har jag en otrolig längtan av mänsklig närvaro i samma stund som jag gömmer mig i mitt rum.

Jag är en otroligt jävla värdelös (ni kan säga vad ni vill, just nu kommer jag inte tro er.), äcklig (ni ska bara veta hur sällan jag har städat mitt rum eller duschat de senaste månaderna), onödig (vad tillger jag samhället?), självisk (så otroligt jävla självisk, allt handlar om mig och mitt jävla mående när det finns så många andra som har det värre. Vad har jag att må dåligt över?)

Och bara helt igenom fel.

Jag ligger och vrider och vänder på mig på nätterna för att jag tror att mina vänner ska vända mig ryggen, att de ska lämna mig.

Jag drömmer mardrömmar som är förvridna minnen av saker som gjort mig illa.

Lägret i somras, Explorer Belt, mina yngre år i skolan, 7-9, delar av gymnasiet.

Jag är så otroligt rädd för att bli ensam i denna värld, särskilt på någon annans vilkor, vilket gör att jag skjuter alla ifrån mig. Hur länge orkar man det?

Jag är ganska säker på att mina närmsta vänner och till och med min familj börjar bli trötta på min alltigenom krävande person.

Jag vet att jag är det.

Så hur ska jag tro på att folk vill umgås med mig, att folk tycker om mig när jag bara är så otroligt jävla fel.

Förlåt, jag bara behövde tömma mina tankar lite i ett försök till att somna lättare, inte för att det lär hjälpa särskilt mycket.

Förlåt, ni är bäst.

(Bilden är gammal)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

View tracker

Hej

Så eftersom att jag inte har så mycket annat för mig och att det var ett tag sedan så tänkte jag att jag borde skriva ett inlägg.

Så, halloj igen.

Så sedan sist har det väl inte hänt så där jätte mycket men samtidigt en hel del.

Jag har jobbat lite.

Jag har sökt folkhögskola

Jag har kommit in på folkhögskola

Jag har blivit sjuk.

Det är väl i stort sett det, om man ska sammanfatta.

Jag har för tillfället otroligt jävla ont i halsen. ursäkta språket men det gör väldigt ont.

Vilket gör att jag sover sämre än vanligt.

Vilket inte är särskilt bra eftersom jag redan sover dåligt.

Ja, det får väl räcka för tillfället.

Nu ska jag gå och göra mig själv en Stor kopp te.

Ni är bäst

(Bilden är gammal)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

Hej.

Så detta är egentligen inte väldigt intressant för alla men eftersom att jag var glad och exalterad över detta behövde jag dela med mig till någon.

Och varför inte till en mängd halv-främlingar på internet?

Så jag var på bio ikväll.

Såg på Doctor Strange.

Fantastisk bra. Inte bara på grund av Benedict Cumberbatch eller Tilda Swinton utan den var jätte bra.

Jag kan förmodligen vara något partisk inom detta eftersom att jag har en liten, egentligen väldigt gigantisk, förkärlek för Marvel. DC är helt okej, särskilt Batman (framför allt The Dark Knight). Sen tyckte jag i för sig väldigt mycket om Suicide Squad även om den gick lite utför mot slutet och Harleys och Jokerns förhållande var lite romantiserat. Men de var bra.

Tillbaka till ämnet.

Doctor Strange är nu en av mina favoriter i Marvels Universum. Tillsammans med Captain Amarica: Civil War, Guardians of the Galaxy och Iron Man.

Ja, det var väl typ det jag ville säga.

Sorry, om ni inte är intresserade eller om ni inte håller med mig.

Ni är alla fantastiska.

(Bilden är äldre)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

Hej.

Så jag har fått höra att jag inte skrivit på ett tag, vilket jag antar är sant.

Därför skriver jag nu.

Jag sover dåligt.

Inte nödvändigtvis när jag väl somnat men jag har svårt att få mig själv till den punkten så att säga.

Jag skjuter upp att gå och sova till sista möjliga stund. Genom att läsa, eller titta på serier eller film, eller bara genom att stirra upp i taket.

Ni vet den här känslan man får av att man faller precis när man håller på att somna? Jag har två saker om det.

1; Det är din hjärna som tror att du håller på att dö förr att din andning saktar ner så mycket så pass snabbt så den väcker dig.

2; Istället för den känslan (typ, den är där den med) så får min hjärna för sig att den hör fotsteg utanför mitt rum.

Sen så fylls min hjärna av minnen från Explorer Belt och Scoutlägret, vilket för mig inte direkt var helt positiva saker denna sommaren. Jag får också en genomgång av alla gånger jag inte gått till jobbet. En genomgång av varje gång jag uppfattat små signaler om att folk inte tycker om mig eller att jag säger fel saker. Jag får minnen ifrån 2:an på gymnasiet, vilket Inte direkt var bra. Jag får minnen av alla gånger jag gjort min familj och mina vänner besvikna, vilket är en hel del.

När jag ska sova är min hjärna en stor ekande bergssal av elaka kommentarer och jobbiga minnen.

Jag tycker inte om att gå och lägga mig.

Men när jag väl sover så är allt väldigt tyst. Jag kan släppa världen en stund och inte behöva tänka på allas förväntningar och alla ansvar och saker i allmänhet.

Jag älskar att sova.

Men ja. Jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Så varsågod.

Ni är fantastiska.

(Bilden är från några veckor tillbaka)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

Okej, Hej.

Så jag har varit på väg att skriva ett inlägg i flera dagar nu men det har inte riktigt fallit sig in.

Så för att gå igenom vad som hänt.

Vi kan börja sedan söndag för annars har det inte riktigt hänt särskilt mycket.

I söndags var min farmors födelsedag, så det firade vi med god middag, jag gjorde Crème Brulée till efterrätt och vi satt och hade trevligt på altanen hela kvällen.

På morgonen hade jag också varit på en öppen audition. Min första, men ja.

Måndag så var det match på Friends och jag jobbade.

Som ni ser, väldigt intressanta saker.

Tisdag så var jag vikarie på dagis och åkte sedan och handlade. Jag träffade på en människa som jag tycker om men som just nu rör upp en massa känslor jag inte tycker om.

Onsdag var jag magsjuk.

Trevligt trevligt.

Särskilt Eftersom att jag skulle hem till Ida (Laitila Raftewold) och Oliver på kvällen.

Blev inte riktigt så.

Torsdag låg jag i karantän i mitt rum hela dagen.

Fredag, frisk, men grät större delen av dagen.

På kvällen träffade jag dock en av mina vänner och åt middag, det var trevligt.

Och det tar oss till idag.

Idag började som en helt vanlig dag.

Jag snoozade fler gånger en vad jag borde, drog mig upp ur sängen och körde till jobbet.

Jag bytte om, stämplade in, pratade med mina arbetskamrater, fick min kassa tilldelad.

Sen gick allt åt helvete.

Jag hade idag vad jag skulle kalla ett panik-ångestanfall, men vad vet jag? Jag är varken läkare eller psykolog.

Det ända jag vet är att jag står i kassan och pratar med en gäst när jag slås av ett illamående. Sedan blir han suddig. Mitt huvud känns som att det flyter samtidigt som det är fyllt med betong. Jorden snurrar 7000 gånger snabbare och allt går i slowmotion. Jag kan inte andas.

Jag ber gästen om ursäkt och ber honom vänta en sekund.

Sedan är det lite suddigt och i bitar.

Jag vet att jag pratade med min passchef, sa att jag var illa mående.

Sen vet jag att jag satt på papperslagret med en mugg vatten och kippade efter andan medan jag grät.

Sedan kom en av mina vänner och hjälpte mig in i omklädningsrummet och efter det så är det inte lika suddigt.

Jag vet dock inte riktigt hur länge jag satt där inne.

Men ja.

Jag åkte hem.

Jag låg och sov en stund.

Vi fick gäster och nu ska jag sova.

Jag kommer inte att gå till jobbet imorgon. Vilket jag redan meddelat.

Men ja, sååå. Inget väldans ovanligt.

Ni är bäst.

God natt.

(Bilden är gammal)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

Hej
Jag mår inte bra.
Jag vet, en överraskning.

Idag började min dag med att jag åkte till jobbet, jag låg och grät i 20 minuter i omklädningsrummet, jobbade i 2 och en halv timme och sedan fick jag gå hem.
Detta är nu.

Jag vet inte vad det är för fel på mig.
Jag vet inte vem jag är.
Jag  vet inte hur jag ska göra för att må bättre eller vem jag kommer vara om jag blir frisk.
Jag minns inte vem jag var innan jag blev dålig.

Så vem är jag just nu?

Jag är en deprimerad 20 åring som tycker mycket om film, saknar att läsa böcker, hatar sig själv alldeles för ofta och som är av det mänskliga släktet.

Jag bara är otroligt dålig, jag har varit hemma från jobbet alldeles för mycket och jag bara gråter. Det gör mig frustrerad att jag inte vet varför. Det gör mig trött.

Jag skrev detta på min telefon så det kanske inte är jätte bra.

Ni är bäst

(Bilden är gammal)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

God kväll.

Så, nu har det dröjt lite sedan jag skrev sist. Igen.

Såå, intressanta ting som hänt.

Jag har fyllt 20.

Yay

Eller ja, jag personligen är väl inte över exalterad med konceptet att fylla år.

Eftersom att jag inte är ett större fan av att bli vuxen och att växa upp eftersom att jag känner mig långt ifrån redo med att ta ansvaret över mitt liv och allt vad det innebär.

Det är väl därför jag tycker så mycket om konceptet med Peter Pan, plus att Jeremy Sumpter är en väldigt vacker människa. (Det är han som spelar Peter Pan i filmen från 2003 för er som inte vet.)

Samtidigt så vet jag väl vad jag vill bli när jag väl blir stor men att ta mig dit känns väldigt läskigt och som om det är en otroligt lång väg.

Men det är väl okej, jag får ju träffa en massa människor som jag tycker om för att fira mig.

Vilket tar mig till nästa sak som hänt.

Jag har firat mig själv!

Två gånger, ish, hittills.

En gång med släkten (+vänner) och en gång med scouterna (fast det var inte ett riktigt firande).

Sedan imorgon blir det också ett med mina vänner.

Sedan har jag varit i Åre.

Det var intressant. Mycket trevligt folk.

Nattåg var något nytt. Jag sov bättre på vägen ner än upp. Kan i för sig bero på att jag var väldigt trött på vägen hem.

Men det känns bra, jag hoppas att jag får jobbet, men jag tänker inte förvänta mig något.

Det är väl ungefär det som har hänt.

Jag fick myggbett i Åre också, eller någon annan insekt men troligtvis myggor.

Jag hatar myggor...

Men ja, nu ska jag sova så att jag orkar upp imorgon för att städa och baka och handla och så vidare.

God natt.

Ni är alldeles fantastiska.

(Bilden är gammal)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika, som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

Hej

Så idag har varit en lång och trevlig dag.

Nej, stryk det

Idag har varit en jävligt lång och jobbig dag.

Inte nog med att det har varit mer att göra än vanligt på jobbet och jag har jobbat i 9 timmar då jag har blivit omkring skickad att göra ungefär 4 saker samtidigt.

Nej, vet ni vad det bästa är?

Jag har mens.

Och jag glömde ta värktabletter innan jag gick till jobbet och ingen hade och jag hade inte tid att köpa.

Så till på köpet har jag också haft känslan av någon som gång på gång sticker en kniv i magen och ryggen på mig och vrider om. I 10 timmar.

Så idag har inte varit en bra dag.

Igår var en bättre dag.

Igår var min morbror och moster här för att fira mig, eftersom att de är borta under det "riktiga" firandet.

Så jag dammsög, vilket jag avskyr i för sig, bakade blåbär och hallonpaj och hade en allt igenom trevlig kväll.

Men ja, annars har det inte hänt något.

Typ.

Eller jo, jag ska på arbetsintervju till Åre. Det är roligt.

Nu ska jag i alla fall lägga mig ner en stund, försöka sova.

Jag har ont överallt...

God natt.

Ni är bäst.

(Bilden är från Vässarö)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika, som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments

God kväll.

Såå, vad har hänt sedan sist?

Jag har jobbat.

Mamma och pappa har varit på semester så Daniel och jag var ensamma i 9 dagar.

Jag gick till jobbet trots detta och Daniel till skolan.

Jag har rensat min dator på gamla bilder och fört över de till min hårdisk.

Jag har insett att jag fyller 20 om två veckor.

Jag har Tatuerat mig.

Jag har gjort planer med en kompis och sedan backat ur de för att jag kände mig jobbig och sedan fick jag dåligt samvete men samtidigt så kändes det väldigt skönt vilket gav mig ännu mer dåligt samvete.

Jag har haft filmkväll med kompisar ifrån scouterna. Helt och hållet improviserat.

Jag har kört en hel del bil.

Jag har lagat crêpes.

Jag har firat mitt kusinbarns 1års dag.

Jag har sovit en hel del.

Och jag har tänkt en jävla massa.

Jag har velat läsa, velat skriva och jag har velat göra saker men det har slutat med att jag bara ligger där som en död och rutten potatis och tittar på CSI.

Men ja, livet är väl vad det är.

Nu tänkte jag försöka se till att jag går och lägger mig någorlunda normal tid idag.

Så god natt.

Ni är bäst.

Låt ingen säga något annat.

(Bilden är från Vässarö)

Kram, Malin

Vi är alla lika, alla behöver vi andas och har ett hjärta som slår. Ändå är vi alla unika, som våra fingeravtryck och irisar.

Likes

Comments