A_B

När man sitter på ett tåg, omringad av främlingar går det inte undgå tänka hur mycket historia som finns runt än. Hur mycket tankar som bubblar i allas huvuden, och då slås jag av tanken, tänk alla tusentals människor man paserat i sitt liv och och man vågat gå bort från den svenska vägen och istället börjat prata med en främling som sen kan övergå till en vän. Tänk hur många själsfränder man missat och vilka magiska samtal som dött ut innan de ens fått se ljuset. Tänk om man hade pratat med främlingen brevid sig på tåget, tänk om denna person skulle vara den som lämnar ett eko av nyfikna tankar efter tågresans slut.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vad är grejen med att förlora sig själv i jakten på att träffa någon, så fort man träffar någon eller bara en gnutta intresse visas, förlora jag mig själv i att försöka lyckas träffa dem, charma dem. Vad är grejen med att jag försöker så mycket tillfredsställla dem att jag inte längre är mig själv. Tappar mig själv och blir osäker, försöker mer och skrämmer bort dem. Varför måste man förlora sig själv så fort man blir förlorad i någon annan? Jag vill förlora mig själv i någons själ likaväl som deras hjärta är förlorat hos mig.

Likes

Comments

I skenet av månljuset som speglas på frosten på marken känner jag hur tankarna flyger iväg, varför är man så djävulskt inne på att träffa någon, varför stressa fram kärleken? För när du väl hittat din själsfrände kommer du leva med den resten av ditt liv. Varför stressa i jakten, istället borde man kämpa för att leva i nuet och låta allt ta sin gång. För jag tror när kärleken väl inträffar kommer det ske snabbt som blixten, även om det kan kännas som en evighet. Men när du väl falltid och den andra för dig, kommer det komma som en blixt från ovan. Och kärleken är värt väntan. För när blixten väl slår ner lämnar den ett eko som förändrar allt

Likes

Comments