Instagram @am62j

När man jobbar i sjukvården, så är det nog inte så ofta man blir sittande i ett väntrum... Bra sjuksköterska kurerar sig själv!
Och hela familjen....
Och halva släkten också, om så är.......

Och då hamnar man sällan i väntrum, mer än i jobbet!
Men ibland hamnar man lik förbannat där som patient, även om man inte vill!

Och oftast så hittar man nån gammal Amalia från 2008 eller, om man har tur, en vältrimmad Hänt i Veckan...från 2012! Eller så sitter man o pillar med telefonen!
De tillfällena inbjuder sällan till reflektion!

Men idag, när jag hade tid på det stora lasarettet, så var utbudet tidningar väldigt begränsade, fanns bara två riktigt gamla nummer av Mama....och så nåt häfte med datatext och nån tråkig logga, som jag tappade intresset för bara jag såg det i tidningsstället.

Så, av vana, så halade jag upp mobilen.....bara för att få se att den nästan var totalt urladdad. Och inte ett eluttag i sikte....! Nåt att infoga i framtidens väntrum!

Så det blev att få sitta o blänga en stund....
Och då började jag ju osökt att registrera det som hände runt mig.....vilket innebar både roliga, men mest beklämmande reflektioner!

I själva väntrummet satt jag först ensam, med en annan kvinna i min ålder. Nån ögonkontakt är ju inte att tänka på, och hon hade en laddad mobil s.a.s......😂

Precis när jag satt mig kom en familj in, verkade vara av asiatiskt ursprung, med en man, hans kvinna och en liten knott i en babysitter. Mannen satte ner babysittern så försiktigt vid sina fötter när han satte sig, samtidigt som hans kvinna vankade av o an och kved på ett språk jag tyvärr inte förstod, samtidig som hon höll sig för magen.
Han tittade sig omkring med avvaktan, innan babyn gjorde sig bemärkt. Under tiden som han visade stor omsorg om babyn i sittern, så fortsatte kvinnan o vakna av och an med uppenbara smärtor......o babyn skrek, mannen lyfte upp det lilla knytet och började vandra omkring. Och då mindes jag när vår "lilla" kved på nätterna och min man vankade av o an i huset med henne i armarna eller i insatsen till barnvagnen!

Kvinnan med mobilen ägnade paret inte en blick, förrän en personal kom och, uppenbarligen, ropade namnet på den plågade kvinnan. När mannen lyfte upp sittern slet hon blicken från mobilen...och slängde skarpa, svarta blickar mot paret, samtidigt som hon fnös lätt, märkbart irriterad. Troligen för att hon "väntat längst"...🙄
Eftersom jag inte lyckades få bort min blick snabbt nog från henne så möttes jag av den svarta blicken, jag med, innan hon dök ner över mobilen igen...
Ja, jag vet inte men när jag var liten fick jag lära mig att man ska ha medlidande med de som har det svårt!!!

Hela tiden sprang, ja...SPRANG...., det personal i blåvita arbetskläder fram och tillbaka i korridoren. Någon stoppade någon annan, och jag hörde spridda ord om...."är både den o den sjuk idag?"...."vart ska den här pärmen."......."patienten här inne har väntat så länge, och nu blir det längre för doktorn har blivit påringd från op..."......."vi är tre man kort idag, så det där får vi skippa".....o så springande ben med frasande byxor......
Några mer besökare kom till väntrummet, en äldre kvinna och en yngre samt en ensam, förvirrad.....man! (...jag satt på gynmottagningen....😉)
Den äldre kvinnan drog fram en stol bredvid min, och jag trodde nästan hon skulle sätta sig i knät på mig! Det hade jag inte tyckt så mycket om, kan jag säga, bl.a. v den orsaken att hon var som mig i kroppen, fast gånger tre....😉
När hon väl satt sig så satt hon och puffade oavbrutet på den yngre kvinnan (dottern?) och påpekade nåt om hennes hår, hennes kläder, varför de var där, fanns det ingen tidning, hade hon nåt tuggummi....o guuuuuud!

Då blev jag uppropad, tack o lov!!!
Och förflyttad till ett annat väntrum.......med en skrivplatta och ett papper med allehanda frågor..."och glöm inte frågorna på baksidan samt signera längst ner"!
Nä då, jag ska fan inte glömma att signera längst ner!!!

Men man hade ju nåt att göra den stunden.... Och fler springande, frasande byxor i korridoren! Och många ord om hur underbemannade de var, och hade inte doktorn kommit från op än till den väntande kvinnan....jag hoppades bara att hon inte låg färdig i gynstolen, för det kändes nästan så!🙄
Och jag upptäckte att det inte alls var kul att sitta där, med en akuttid (vilket ju innebar att man nog egentligen inte hade tid för mig, och dessutom var man ju sååååååååå underbemannade!), svettig av vallningar, smärtpåverkad och nervös. Snacka om att känslan av att man faktiskt bara var till besvär och i vägen, växte sig allt starkare....

En kom farande, jodå, på en sparkcykel runt hörnet och förbi mig. Med fladdrande rock, vad annars....
Därefter kom en läkare, vet vem hon är, och dök in i det rum som var närmast där jag satt. Två sekunder efter det kom hennes huvud ut i dörröppningen, samtidigt som hon sa mitt namn. Pekade på besöksstolen samtidigt som hon satte sig på andra sidan skrivbordet. Och drog igång direkt! Jisses....jag han ju inte sätta mig knappt, innan hon redan beskrivit vad de sett på tidigare ultraljud, vad tidigare blod- och vävnadsprover visat....och....då ringde hennes telefon! Efter en kort överläggning, där jag också fick mig till livs en annan patients tillstånd...så vände hon sig mot mig med..."ja, var var vi?"
Ja, inte f...n vet jag, jag var ju inte med från början!!!😡

Full gas igen, med information! Alltså, jag som ändå kan en del om kroppen och varför jag var där, och vad de sett osv..., jag hade fullt sjå att hänga med.
Men jag fick ju i alla fall nicka...jag hade ju fattat, men jag undrar om det varit gamla Agda, 90 år med hörapparat o lätt demens....
Efter att ha blivit hänvisad till toaletten för att genomföra en nedre strippning, så var det upp i gynstolen! Denna underbara, giljotinliknande sak....
Är det nån som gillar den?
Därefter följde en undersökning from hell, ont som...., men faktiskt så var då läkaren mycket försiktig och förstående, tack för det. För den höll på i ca 20 minuter......blev nersänkt eftersom jag nämnde nåt om ..."jag svimmar".....och fick efter 22 år åter praktisera profylaxandning!
Efter att undersökningen avbrutits en fyra-fem gånger, p.g.a. telefonsamtal, så fick jag kliva upp... Jag var tacksam för att benen bar mig till toan, så jag fick sätta mig där och andas.....
På med kläderna, en snabb tvätt och ut till skrivbordet igen. Nu lugnare, och tusen ursäkter från läkaren...
Alltså jag fattar att det inte är Ditt fel som läkare, men nog blir jag irriterad över att jag som patient, i en sån här situation, inte har Din fulla uppmärksamhet! Och jag fattar att Du inte kan hjälpa att Du måste ha bakjour, samtidigt som Du är ensam läkare på mottagningen, och dessutom måste klämma in akutfall som mig, som det egentligen inte alls fanns nån tid för!
Jag fattar att det är systemet vi jobbar inom, jag ser det själv varje dag....men fy, som man känner sig som patient!
Fick i alla fall information om kommande operation, och fick några minuter för att vädra mina farhågor.
Därefter ut i väntrummet igen, för nu skulle jag prata med en operationskoordinator.....eller vad hon nu var!

Och återigen, springande in och ut från kontoret, när jag satt där. För att hämta papper, för att hjälpa en vädjande kollega, för att kolla upp en sak.....
🙄🙄🙄
Då var klockan halv ett, jag hade varit där sen elva......
Och då blev det en genomgång av det jag redan skrivit på mitt papper.......varför behövdes då det?
Och just ja,....."vi skulle ju ta prover också"....
Ut i väntrummet för tredje gången, och en undersköterska sa till mig i steget att..."jag tar hand om Dig strax"... Strax blev efter en kvart....och då kallade hon mig för ett helt annat namn än mitt eget! När det påtalades, hittade hon mig inte i datorn utan fick skriva upp på en lapp de prover JAG sa skulle tas....
😱

Jag hoppas mina värden kom in, de hamnade på en lite gul post-it.....
Därefter fick jag en lapp med tid till operation för samtal med narkosläkaren och en uppmaning att gå till apoteket o köpa Hibiscrub....
Hann med en snabb lasagne i matsalen, innan jag satt på operation och väntade klockan två. Och DÄR var nog enda stället jag upplevde lugn och uppmärksamhet. Först kom läkaren ut och hälsade, bad mig sitta ner i ett nytt väntrum(!), så skulle han strax komma. Kollade på ett program om roliga papegojor.....dra inga paralleller, snälla!😂

Efter fem minuter var han tillbaka, fick sitta ner brevid honom och ha frågade mig lugnt och sansat om diverse saker inför operationen. Blandat med lite skoj o skratt....😊
Fantastisk doktor! Så ska det gå till!
Frågade flera gånger om jag förstått....och lät mig tala till punkt med det jag ville ha sagt.

Efter nästan fyra timmar, kom jag ut får det stora sjukhuset.....efter ett besök som jag trodde skulle ta max en timma, kanske.....
Något omtumlad. Med en operationsplanering på pappret i mina händer, en operation jag inte hade räknat med när jag kom!
Och nu måste jag också bestämma hur jag vill ha det med den operationen, mycket att fundera på!


Och samtidigt full av intryck och reflektioner, som jag kanske inte haft om jag haft en vältrimmad blaska att bläddra i, i väntrummet....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 7 readers

Likes

Comments

Ord är fullständigt överflödiga......

  • 8 readers

Likes

Comments

Så var det dags igen.....
Hello, förkylning nummer två denna höst/vinter! Egentligen vill jag inte alls träffa Dig, men Du söker upp mig, var jag än är.....
Men har man taskigt immunförsvar, så har man...
Varit för mycket stress och för lite träning....då blir det så här att jag hamnar i förkylningsträsket!
Har äntligen efter alla år av luftvägsinfektioner, öroninflammationer, bihålinflammationer och annat skräp, lärt mig att när jag sköter mig så klarar jag mig ganska bra.
Inte helt, men bättre....

Och att "sköta mig" innebär: stressa inte, bär inte allt själv, stanna upp för tusan!,
ät gott, ordentligt och i lugn o ro, röra mig, njuta av ett gals vi ( eller två....)

Men de sista månaderna har väl inte direkt präglats av att kunna stressa ner, stanna upp.....

Hösten började med ett av jobbets roligare inslag, att planera utvecklingsdagar. I år lite lugnare än vanligt, eftersom ämnena var ganska givna utifrån viss gemensam planering i vår organisation, men det är ändå saker som ska räddas runt innan.
Så 22 oktober drog vi iväg till Gräsviken, och jag såg fram emot två givande dar......
Och det blev det, men inte på det sätt jag räknat med....

Den 22 oktober bestämde sig en skör kille i Trollhättan för att, beväpnad med diverse stickvapen, ta sig in på skolan Kronan för att där beröva 3 oskyldiga människor livet, varefter han själv förlorade sitt eget.
Detta fick naturligtvis NU-sjukvårdens katastroforganisation på fötter.
En stund i på vår första utvecklingsdag ringde min telefon, och jag fick information om att en allvarlig händelse inträffat. Eftersom det liknade en övning vi planerat, och jag satt fullt upptagen med utvecklingsarbete, så trodde jag först det var övning och fick hänvisa till den som är biträdande ansvarig i vår del av katastroforganisationen.
Men efter en liten stunds funderande blev jag alldeles kall, när jag insåg att det nog inte var så. Så det vara bara att lämna över till andra och åka mot NÄL. Resten av den dagen tillbringades i nåt konstigt tillstånd, som inte går att beskriva. Massor med människor, som översvämmade sjukhuset i sin sorg och desperation över vad som man inte visste hade hänt, men misstänkte. Jakten på saknade anhöriga, kompisar, kollegor m.m.
Och allt präglat av en enda stor förtvivlan.....

Detta tog mycket tid och energi de följande dagarna, mycket mentalt och känslomässigt.
Vissa dar tyckte jag knappt jag hann andas....
Så någonstans tar väl tröttheten ut sin rätt, och efter att ha varit ytterligare nedsatt av viss stress och minimal rörelse, så åkte jag på denna förbannelse.
Har hittills vägrat att stanna hemma, men den envisheten tar ut sin rätt eftersom jag inte orkar en hel dag....helst slut frampå eftermiddagen.
Men skam den som ger sig......bara det inte slutar med en ordentligt luftvägsinfektion på kuppen. Men ska nåt göras, ska det göras ordentligt....😉

Så nu halvligger jag i soffan här hemma, med filten runt benen o kollar på brasan o alla andra stämningsljus.......
Orkar inte så mycket annat.....
Hoppas på en bättre dag imorgon!

  • 7 readers

Likes

Comments

Visst är det skönt att åka tåg......fast kanske inte så kul när tåget går 05.40......
Rätt trött, och så är det grisatåget till Herrljunga...skramlar och slirar och tjuter....underbart...😲
Trött som en puma, men sova är ju inte att tänka på....för kort tid också, trekvart hinner man ju knappt sluta ögonen på!
Och när man ska kliva av så ser men en......STEGE!
Varför i hela friden en stege på tåget.....
Jo, klöcker nån...."ifall man skulle behöva ta sig ut genom taket".....!!!!!
Öh......VA?????......😳

Kort väntan i Herrljunga, men kylan drev oss ändå in i vänthallen. Där var det varmt och skönt, och det tyckte nog två migrantkvinnor också som blev väkta och utkörda. Arma kvinnor, visst kan man förstå att de inte bör sova där, men vart ska de arma människorna ta vägen i kylan? De fryser väl lika mycket som jag.....

Nästa resa blev också kort, mellan Herrljunga och Skövde. Och vilket tåg! MTR Express, ren lyx i tjugo minuter!
Och jag hittade en "högtalare" bredvid sätet....eller var det en "mikrofon"?

......vilket visade sig vara en liten läslampa......Guuuuuud!
Dum i hela "hövvet"!

Sen avstigning i Skövde. En liten paus för go'fika, en tomtelatte o en macka på Espresso House!
Nu sitter vi på sista sträckan till Katrineholm, ska snart sluta ögonen en stund och lyssna på Freddie Wadling...."I den stora sorgens famn"! Då lär jag somna.....
Sen blir det heldag med Rättspsykiatriska kvalitetsregister!

Likes

Comments

Att vakna upp kan betyda mycket...

I går kväll gick man o lade sig med nyheten om ett terrordåd i Paris.

Idag vaknar man till....

"Nu är kriget här"
"Frankrikes elfte september"
"Dags att slå tillbaka"
Jihadisters verk"
"Krafttag krävs"
"Nu måste vi stå upp för vår frihet"......

Minst 120 människor döda och hundratalet skadade.

Och jag bara funderar på vad alla ord egentligen betyder........

  • 9 readers

Likes

Comments

Jag älskar verkligen lördagsmorgnar!!!
Vaken tidigt, strax före sju. Inte direkt pigg på morgnarna, men vaknar alltid tidigt......
Då kan man ju ligga o dra sig en liten stund utan dåligt samvete.
Men jag klarar inte att ligga och masa i sängen för länge utan det blir till att gå upp.
Lite nackrörelser på sängkanten har kommit till mina morgonrutiner, av orsaker som jag kanske återkommer till....!
Jag är en bedrövligt låst människa på morgonen, speciellt vardagar. På helgen blir rutinerna annorlunda dock.
Så imorse, efter en snabbtitt, så tassade jag ut i köket. Tände levande ljus och någon enstaka lampa....
Dottern var redan vaken, eftersom hon skulle till jobbet. Eftersom maken inte delar de tidiga helmorgnarna, så viskade vi lite om hur hennes gårdagskväll var och jobbet idag. Bara mysprat, så gott......

När hon åkt, plockade jag ner lite tvätt från torkställningen, maken hade tvättat igår. Jag hade en sen dag hen från jobbet igår, och när jag kom hem hade han tvättat, fixat disken och lite annat........tur jag har honom!
Plockade fram temuggar och lite frysta bär, som nu ligger och tinar till frukostflilen. Hällde upp honung i muggarna tillsammans med en skiva ingefära. Är sååååååå gott i te, och nyttigt!

Laddade vattenkokaren, vek lite mer tvätt och ställde in tvättställningen....gott att bli av med den.....
Tog fram kycklingen ur frysen, det sista ur den stora papplådan. Gott att bli av med den också!! Hade köpt en stor låda med kycklinginnerfiléer, det köper jag aldrig igen! Små usla bitar, fulla med senor och blodkärl som fick skäras bort. Må ha varit billigt, men kvalitén var inte bra. Och det blir ju inte billigt när man får skära bort så mycket!

Idag ska det bli italiensk kycklingpasta!
JAG ÄLSKAR MAT!
Och att laga mat, se när andra lagar mat, läsa recept, planera och allt annat som hör till!
Klockan slog åtta, då är det morgonTV på fyran som gäller. Inte fel att slappa i soffan, med Jesper Börjesson och nyheter. Ett öga på TV:n och ett på inköpslistan för helgmaten. Imorgon blir det våran egen fiskgratäng med grädde, purjo och dragon. Det är så attans gott så jag dreglar redan nu! Till det ugnsrostad potatis.......
Och vin, för tusan!
Till kycklingen idag blir det fin Masi Bonacosta valpollicella, så gott! Går att dricka till allt!!!
Till fisken imorgon kör vi ett rosé, Puychéric. Inte en av mina favoriter, men passar bra till fisken! Och finns i huset.....hehe....
Efter frukost blir det förhoppningsvis en promenad, sen en tur till stan, fika och handling!

Nu tassar maken upp...dags att dra på tevattnet!
En helt vanlig, händelsefattig lördag! Visst är det bara heeeeeelt UNDERBART,

  • 7 readers

Likes

Comments

Ligger i soffan som en utslagen padda, dag fyra på denna sabla förkylning...
Jobbat hårt med hostan i några dagar, OCH några nätter....

Har även hjärtklappning á la värsting sen ett par dar, vilket bekymrar lite. Jag blir ju alltid tungandad när jag är förkyld, men ihop med hjärtklappningen nu, så känns det väl så där....
Hjärtmuskelinflammation har de symptomen och visar sig ofta i samband med virusinfektioner, och efter mycket träning....har ju blivit några varv på hojen det sista. 😰...
Inatt fick jag i alla fall sova (.....med hjälp av en redig Jäger iofs....) och det kändes skönt imorse. Och som vanligt, så när det känns bra, så får man för sig att då pröva att göra nåt....bara för att testa och se, liksom.....
Så här bakades en liten paj av de plommon maken plockade in igår. IDIOT!

Kände efter halva tiden att....."det här går inte, orkar inte, va fan tänkte jag?"......typ.....
Så det blev en paj, men också platt fall i soffan igen, helt slut!
Noll ork!!! Borde tagit det lugnt, ju.
Slocknade som en död sten och sov i nån timma....
Såååååååå trött........på hosta, hjärtbank och att inte ha ork!
Halsen värker fortfarande, så det är tur det finns Ipren.... Men hypokondrikern i mig vill snabbt bli av med hjärtklappningen......

  • 2 readers

Likes

Comments

Vaknat i ottan, igen.....
Efter att ha legat o vridit lakan i en timma, kravlade jag mig ur sängen vid halv sju. Har inte tålamod att ens försöka vänta in sömnen, så varför inte gå upp?
In i duschen, efter att ha väntat nån minut på varmvattnet...*suck*...
Inte helt fel ändå att kunna stå i duschen utan stress, och känna vattnet väcka en.
Och så kan man ju faktiskt ta sig tid att känna doften av den där kroppslotionen man luktade sig till i parfymaffären, eller hur???

Slänga i en tvätt går ju fort, när man ser att...oj, då! Nu vart det fullt i tvättkorgen igen....och så skölja upp de där badkläderna som legat sen man kom hem från resan....

Den fulla diskhon från igår, talar sitt tydliga språk. PLOCKA UR DISKMASKINEN!!! Typ....

Ugnen skulle behöva sig en omgång, men, nääääää......
För nu har den där goa stunden kommit när jag får slå mig ner en stund, med en bok.....och paddan!
Har börjat läsa tegelstenen ovan. Inte hunnit så många sidor än, men den lovar gott. Älskar böcker i form av tegelstenar!! Såna där som man knappt kan hålla i.....och känslan av..."bara ett par sidor till".....
Ett par sidor i en sån här bok brukar ju dock inte skvallra om att man läst så mycket, så oftast blir det snarare..."bara ett par kapitel till"....!!!!
Så man verkligen märker att man läst nåt....

Men så ramlade jag in på paddan.
En av mina tvång ( jodå...!) är att få nyheter direkt på morgonen. Är det inte tidning eller TV, får det bli digitalt!
Måste veta om det hänt nåt, ju....

Och då ramlade jag naturligtvis över den diskussion som uppstått om s.k. skrevande män på tunnelbanan....
Det är en kvinna som uppenbarligen mår så illa av detta, att hon tillverkat en skylt åt Trafikverket, eller vilket verk det nu kan vara, som hon tycker bör sättas upp på tunnelbanan. I samma anda som rökning förbjuden, djurförbud m.m.
Och då var ju skallen igång...
Jag tycker det är så fascinerande med det här med vad man tillåter sig att bli provocerad av.....
Jag vet inte, jag...men om jag ser en man på bussen eller nån annan stans som sitter på detta sätt, så blir jag nog mes lite road och kanske också beklädds.
Jag menar....Arma karl, som måste skjuta den kroppsdelen för att försöka visa vilken man han är!
Det är ju samma som när vi kvinnor får för oss att pluta lite extra med läpparna, eller dra ner urringningen lite extra. Eller...?
Då då kanske vi ska förbjuda urringningar och plutiga läppar också, kanske.....?
Vi kvinnor hävdar rätten att få klä oss hur vi vill utan att män ska låta sig provoceras, så låt oss då göra det vi själva....inte låta oss provoceras av män som skruvar, alltså. Låt mig som kvinna ha min korta kjol och mina urringningar om jag vill, men låt då männen skreva. På tunnelbanan!
Jag har ju själv makten att inte låta mig bli provocerad.....
Eller....?

Likes

Comments

Att sitta här hemma och höra om attentatet i Kenya känns väldigt overkligt! Nu var det ju en bra bit från där vi befann oss, men ändå...
Vi besökte ju dotterns skola, som är en privat, katolsk skola. Brother Beusang, som skolan heter, ligger ju bara ett par mil utanför Nairobi. Och just Nairobi har ju visat sig vara ett av målen för attentat i Afrika, bara för några år sedan sköt man ju vilt i ett av stadens stora köpcenter...
Men de tankarna föresvävade oss inte alls där och då!

Hundratals människor flydde för sina liv, trettio föll offer för detta vansinne.
Och varför?
Jo, dessa terrorgrupper riktar sina mål mot det som vi kallar för den västerländska livsstilen. Allt som har med det att göra är ett potentiellt mål.
Stora köpcentra bli naturligtvis iögonfallande ur detta perspektiv. Även skolor som drivs utifrån kristna värderingar, eller med nån form av västerländska intressen inblandade.

Terrordådet mot Westgate skedde i september 2013.

Och för bara ett par veckor sedan skedde ett nytt attentat, mot en skola i mellersta Kenya. Här gick man ett steg längre i sin terror, man valde ut de elever som inte var muslimer, och sköt......och så skyller man på religionen! Så fan heller att någon vettig religion accepterar detta. Världens alla stora religioner fördömer attentat och djävulskap av denna art! Så skyll inte på religionen som sådan! Här är det extremistiska våldsverkare, individer, som i sin maktgalenhet och kanske också till viss del desperation, tar sig makten över liv och död, och gör sig själva till martyrer. Och det spelar ingen roll i vilken religions namn man tar sig denna "rättighet"!
Skyll snarare på fattigdom och orättvisor i dessa länder, som trycker in dessa svaga människor i händerna på psykopater. Som sätter vapen i deras händer och talar väl om döden som ett paradis med jungfrur som man får belägra, eller så får man spela harpa på Guds högra sida!
Vill man ha makt, kanske det känns bättre att gör det i nån Guds namn, vad vet jag. Men makt, förtryck och ren djävla ondska är ändå vad det handlar om....

Under vår resa till Kenya, besökte vi vår dotters värdfamilj bl.a., och fick då följa med på gudstjänst. Alla kristna i Kenya går i kyrkan på söndag....
Eftersom vi hade passerat ett antal kyrkor på vägen, trodde vi att det var en av dem vi skulle besöka, men så var det inte.
Istället fick vi packa in oss i familjens bil, och dra iväg ett par mil, till staden Karen ( ja, uppkallad efter Karen Blixen).
Utmed en lång väg stod hundratals bilar uppradade intill ett stort inhägnat område. Pappa Jason släppte av oss där, för att köra runt o leta parkering. Vi entrén till det här stora området, stod beväpnade vakter!
Vi blev visiterade, och våra väskor gicks igenom, innan vi fick komma in.
Det visade sig vara en stor plan, men ett enormt tält uppställt. Tänk cirkus i kubik!! Kan tänka mig att sjuttiotalets stora tältmöten i Sverige liknade detta, fast detta var större!
Enormt!!!
Det var inga väggar, utan ett mastodonttälttak! Inuti var taket draperat med stora, vita tyglängder, som knöts ihop här och var av kristallkronor!
Eftersom vi kom lite sent så var tältet nästan redan fullt med tusentals människor! Jag har aldrig varit med om något liknande....
Så mycket folk!
Längst fram stod predikanten/pastorn, med en tolk bredvid som tolkade allt till swahili. Själva gudstjänsten hölls på engelska.
Och jag tror baske mig att vi var de enda vita!!!
Predikanten höll nog på en dryg timma, och hela tiden var publiken med....mycket halleluja, skratt, uppsträckta armar...
Tyvärr fick vi avvika efter detta. Familjen berättade att det nu var paus, därefter blev det sång och dans......det missade vi tyvärr, eftersom vi skulle vidare till Nairobi.
Men jag tänkte på det här med de beväpnade vakterna vid entrén...detta måste ju också varit ett tänkbart mål för terror! Så många kristna på en o samma plats! Och oss vita, som symboliserar allt det de förinta, vi hade väl strukit med först!!!

Måste nog erkänna att det känns lite kymigt att dottern nu reser runt därnere...
Skolan, där hon jobbade, har lov nu. Och eftersom hon åker hem o en månad, så passar hon och pojkvännen på att resa runt i länderna däromkring. Just nu är de vid Victoriasjön, inne i Tanzania. Och naturligtvis så rapporterar media om tre misstänkt kidnappade svenskar i Tanzania!
Som tur är har jag haft kontakt med dottern, men det känns ju fasen mig inte säkert alls!!

Så jag längtar så till hon kommer hem, och jag kan få krama henne och känna tryggheten i att hon är hemma!!

Likes

Comments

Safari kändes ju som en oundgänglig dela av vår Kenyaresan, så innan vi åkte bad vi dottern (som ju bor sär nere) att boka detta. Och då blev det så att hon bokade en tredagars safari, med nån lokal arrangör.
Vi var väl tveksamma och lite spända på hur detta skulle bli, men det visade sig vara ett bra arrangemang! Både billigt (ja, allt är ju relativt...) och bra.
Vi blev hämtade sjutiden på morgonen vid hotellet i Nairobi. En liten vit minibuss svängde in utanför, och plockade upp oss tre tillsammans med dotterns pojkvän och hans mor.
Sen åkte vi en kort tur för att träffa arrangören, som var en mycket trevlig, ung kille. Men han kändes ganska seriös, och vad tusan har man för val...?
Men sen bar det iväg på en sex timmars resa till Masai Mara, som är Kenyas största nationalpark. Det är samma som Serengeti, fast den delen som kallas för det ligger i Tanzania.
Det var en svettig resa. Tur det fanns gott om vatten!

Vid tvåtiden var vi framme vid Mara Sidai Camp, där vi skulle tillbringa två nätter.
Vi fick checka in och lite att äta. Därefter blev vi visade till våra tält och en stunds vila innan det bar iväg på första turen ut i det vilda, en underbar kvällstur, tills solen gick ner!

Det tog en liten stund från campen till entrén till nationalparken.

Dör tog det stopp en bra stund. chauffören tog våra pass och gick in medan vi fick vänta i bilen. Och då "stormade" det fram ett gäng masaikvinnor med divers hantverk....! Påstridiga, ja! En del av det var mycket vacker, faktiskt, men jag vågade inte plocka fram plånboken, vi hade ju fått till oss att undvika det!
Som tur var hade jag tänkt på att stänga mitt fönster, men där fönstret var öppet åkte det snabbt in ett antal armar med allt möjligt dinglande framför ögonen på en!
Tusan vet om det inte var medvetet det tog tid för vår chaufför inne på det lilla kontoret, för att "ge oss chansen" att handla...!
Till slut kom han ut, och besöket där inne hade inneburit en del dealande, förstod vi. Så går det till i Afrika!

Men in kom vi, och de vyerna so mötte oss går knappt att beskriva.! Massor med intryck av alla möjliga djur och växter som fullständigt tog andan ur en, redan efter de första sekunderna!

Gnuer, zebror och alla möjliga antiloper var det första som mötte oss utmed bergskammen!

Så oerhört vackra djur, man fattar inte HUR vackra de är i verkligheten. Och de små Thomsonantiloperna med sina hysteriskt viftande små svansar. Impalaantilopen med sina gigantiska horn, zebrorna (är de vita med svarta ränder, eller tvärtom, av...?)....., små, snabba pärlhöns, vårtsvinen som sprang med svansarna spikrakt upp. Precis som Pumbaa......
Och sen girafferna, dessa majestätiska djur som man genast blir förälskad i eftersom de bara ser snälla och loja ut! Och tuggar, tuggar, tuggar...

Visst är de häftiga.....

Varje sån hör safarichafför har komradio i sin bil, för att de ska kunna tipsa varandra om var det dyker upp sevärda dueller annat. Och helt plötsligt blev det hiskeligt liv i den, och chauffören satte av i en jädra fart. Snacka om att man åkte som en vante i bilen! Men gilla läget!!
För väl framme, fick vi se en gepard som nyligen klippt ett vårtsvin, som den kalasade på!

Alltså, jag är ingen mästerfotograf och har ingen bra kamera... Alla bilder är tagna med min iPhone.....
Däremot hade vi med oss filmkameran,s å lyckas jag kanske det kommer upp på bloggen framöver!
Men vidare.....sen blev det inte så himla mycket mer den dagen....utom solnedgången! Och den var v a c k e r !!!!

Älskade girafferna, måste jag säga!
Så imponerande djur!
Tillbaka på campen blev det middag och en Tusker! Man var rött mör då....

God mat fick vi, kocken hade presterat en liten buffé, med mycket god mat!
På kvällen hade vi bara ström i tältet fram till kl tio, så det gällde att samsas om urtaget och ladda så mycket som gick. Och duscha!! Det fanns ju vatten ändå, men inget varmvatten om det inte fanns ström!
Men kl tio var det bingen, då vi skulle ut vid hal åtta dagen därpå! Sömnen var väl sådär, men gick ganska hyfsat ändå...
Dagen efter var det frukost, med the, kaffe, toast, lite ost och marmelad. Då var utbudet inte så stort, men spelar roll för man blev ju mätt!
Så ut igen. Och nu hade vi medsänd matlåd! Med lunch från kocken!

Och samma massiva intryck igen...fast flera gånger mer! Dör nu fick vi också se stora buffelhjordarna på flera tusen djur..., zebror, giraffer, hjortar och antiloper, bufflar och massor....
.......och lejon!!!

Schakal, konstiga fåglar...och elefanter!! Dessa stora berg..... Oerhört stora!! Man fattar knappt....
Sen kom vi fram till det stora vattendraget i Masai Mara. Ni har söker, som jag, sett på TV, när man visar gnuer och zebror som vandrar och ska över vattendrag där krokodilerna ligger och bara väntar..... DET stället var det!!! Och sär i vattnet, som var ganska grunt just när vi var där, låg det mängder av flodhästar! Snacka om att jag blev uppspelt! Älskar flodhästar!
Där låg även ett par halvstora krokodiler på lur på de små sandbankarna som bildats!
Häftigt!!

Jaha, den bilden skall inte vara hör....MEN FÅR INTE BORT DEN!....

Efter att ha gottat oss i de där flodhästarna, så blev det lunch i skuggan av ett maffigt träd!
Så god mat vi fick! Sandwish, kyckling, chips, frukt och dricka....enkelt, men såååå gott, faktiskt!!

Hur trevligt som helst, kändes som en dröm.....
Sen blev det vidare färd...mot mer lejon, bufflar, elefanter, flodhästar m.m.....

Och minsann fick vi inte se ett par lejon som parade sig, men då hade jag fullt upp att filma så det blev inget kort!
Helt oblygt, bara några meter från vår bil!!!
Kvällen avslutades som kvällen innan, med god middag, hysterisk laddning av mobil o kamera samt dusch!
Den hör natten var värre att sova!
Vaknade av nåt....har ingen aning om vad tiden var, för det var becksvart! Man såg absolut ingenting!! Riktigt läbbigt, fick för mig en stund att jag blivit blind o då satte paniken igång! Speciellt som jag samtidigt hörde hyenorna i skogen..... Det var ju inte att tänka på att ens röra sig, men fasen va äckligt det var att det var så svart......inte en ljusstrimma nånstans!
Men till slut somnade jag om...som tur var, för det var en tidig morgon. Redan kl sex var det en snabb kopp kaffe, och sen ut för att möta soluppgången!!
Och VILKEN soluppgång! Har aldrig sett nåt liknande och lär nog aldrig få se en sån soluppgång över savannen igen!!! Klämde nog en tår eller två där i bilen, skam att man ska vara så lättrörd....men det var så oerhört vackert! Tyvärr gör mina bilder inte rättvisa, men kanske att nån av filmerna gör det....

Det blev inte så lång tur denna morgon, men vad vi fick se mycket! Bl.a. En helt underbar gepardfamilj! En hona med tre små, ulliga ungar. Höll ju på att dö!

Och lite mer lejon....
Sen bar det tillbaka till campen för frukost, innan återfärden. Också den på sex timmar! På varma, dammiga och ojämna vägar!
Vid en passage blev vi stannade av poliser som kollade vart vi varit och hur länge. Där var spikmattor på vägen och stora, buffliga poliser med jättebaren! Man blir inte särskilt stor i truten då!
Vi fick absolut inte säga att vi varit i Masai Mara i tre dar, ugn bara två. annars hade de krävt oss på pengar....
Gulp!!
Det var ganska skönt att komma tillbaka till hotellet i Nairobi efter detta, med svala rum, riktig dusch och en drink i baren!!!
Återkommer.....

Likes

Comments