Header

Det var ett tag sedan. Vad hände? Ja, ganska mycket. Det var trots allt 3 veckor sedan jag senast skickade ut något i cybervärlden.

November månad gick i ett rasande tempo. Snöflingorna dalade ner från himlen och skapade ett snötäcke över stadens gator. Kylan hade kommit, men inte till den grad att man behövde klä sig i flera lager och hacka tänder under promenaden till bussen på morgonen. Det var lagom. I slutet av november, började grannhusen plocka fram ljusslingorna för att ge liv till dem träden vars löv hade fallit bort för länge sedan. Under den perioden inföll även min födelsedag.

Det blev månadsskifte och jag behövde inte längre smyga med att jag lyssnade på julmusik. En torsdagseftermiddag efter skolan traskade mina vänner och jag i snöslasket till en smyckesbutik för att ta hål i öronen. Otippat? Ja. Är det lika otippat som att jag kom på för några dagar sedan att jag inte har varit sjuk sedan i maj? Ja. Optimismen om ett starkt immunförsvar skulle jag aldrig ha fått, därför nu sitter jag här med en rinnande näsa och orkeslös kropp.

Aja, så kan det vara. Jag har haft det väldigt bra ändå!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

21 november, 16 år sedan, någon gång efter 14:00, kom jag till denna värld. Jag spenderade mina första veckor på jorden bland vitklädda sjuksköterskor som kontrollerade att sonden som var placerade vid min näsa som skulle ge mig näring fungerande som den ska.

På dagis var jag flickan som lekte med de andra barnen samtidigt som jag var väl medveten om att se till så jag inte hamnade i centrum därför då riskerade jag att dra på mig uppmärksamhet. Om ni skulle fråga mina dagisfröknar om mig skulle de antagligen beskriva mig som den försiktiga flickan som alltid reserverade min miljö en lång stund innan jag började ge mig in i den. Mamma och pappa var min barriär av trygghet och jag ville aldrig släppa taget.

Åren gick, och jag fick sommarlov där jag passade på att äta mängder av vaniljglass och badade i den ljumna barnbassängen. Efter sommarlovet väntade därefter var inte dagis, utan det var skolan. Jag minns inte de första åren av min grundskoletid särskilt mycket. Det jag däremot minns är den utveckling jag har gjort från den första dagen till nu.

Barriären av trygghet vågade jag gå allt längre ifrån därför jag visste att den bara fanns några steg bort när jag skulle behöva den. Jag byggde upp en trygghet hos mig själv som jag alltid kunde falla tillbaka till. I mellanstadiet spelade jag teater medan jag stod framför en stor skara människor bestående av mammor, pappor, de äldre barnen och lärare. Det skulle aldrig femåriga Wilma kunnat trott.

Under min högstadietid började betydelsen att agera och göra skillnaden växa sig allt starkare. Jag förstod att man behöver inte vara i en viss ålder, sitta i en ledning med stort inflytande eller ha en stor plattform där man når ut till många människor. Jag insåg att jag kunde göra skillnad.

Nu sitter jag här och klockan är strax efter 14:00 och jag är officiellt ett år äldre. Jag blir stolt när jag tänker på den resa jag har gjort från den flickan som reagerade med tårar så fort uppmärksamheten började närma sig, till den jag är idag. Olika men ändå så lika. Tänk vilken resa jag har framför mig.

Likes

Comments

Tystnaden är vart vi faller,

Det känns som man är bakom galler.

Tänk om vi inte föll,

Då skulle man aldrig bli glömd.

Gallret har omslutits av många,

Men fångna är inte alla,

Något som icke bör förfalla.

Tystnaden bryts,

Det som kommer ut knyts när gallret bryts,

Ingen blir glömd,

Ingen förblir dömd.

Någon ropar;

"Se det är höst!",

Nu kan man höja sin röst.

Likes

Comments

Hur gammal är du?

Jag är 15 år. Om en vecka läggs ännu ett år till i samlingen;))

När vaknade du idag?

9:15 väcktes jag av ett välbekant ljud som jag snabbt stängde av. Strax därefter upptäcka ljudet av starka vindar och smattrande regn mot fönstret. Det visade sig att det jag trodde var regn var snö. Överraskande om något!

Vad åt du till frukost?

Jag åt två ostmackor med varmt vanilj och rabarber te till.

Vad har du gjort idag?

Idag spelade jag en innebandymatch som förväntat var väldigt jämn. Tyvärr var inte marginalerna på vår sida och det slutade med förlust. Hemma visste jag att massor med invecklade matteuppgifter väntade på mig som behövdes göra. Istället för att stanna i känslorna som oftast kommer efter en förlust valde jag att sätta på julmusik som jag och pappa sjöng med i under bilresan hem. Världens bästa pappa, älskar dig!

Nämn tre saker man kanske inte vet om just dig:

1. Jag är livrädd för råttor.

2. Min mamma har en kärlek till dansband vilket resulterar till att jag kan de flesta dansbandslåtar utan och innan.

3. Jag har ett födelsemärke på min arm som ser ut som ett hjärta.

Vilken serie såg du senast?

Las chicas del cable (flickorna i växeln). SE DEN!!

Är du besatt av någonting?

Besatt är att ta i men jag dricker te 3-4 gånger varje dag..

Hur går du helst klädd?

Någon snygg tröja instoppad i ett par mom jeans, mina smycken och ett par skor i form av sneakers eller boosts.

Vilket är ditt favorit ämne i skolan?

Svenska och samhällskunskap.

Vad köpte du senast?

Dessa till pappa i farsdag haha. Tidigare har jag köpt tofflor som ser ut som bigfoots fötter och nu dessa strumpor. Jag tror temat är ganska givet.

Vilka är dina största svagheter? (Detta får ni tolka fritt)

Harry Styles, stress och barndomsfilmer samt serier från Disney Channel.

Vilka är dina största styrkor?

Oftast har jag inte några problem med att fråga om hjälp, och jag tycker sällan saker är pinsamma (förutom när jag ramlade framför en äldre dam i vintras och hon sa inte ett ord).

Vad lyssnar du på just nu?

Likes

Comments

När jag lämnar skolbyggnaden fredagen om 17 veckor så väntar inte bara helg, utan även ett helt sportlov. Det här sportlovet flyr jag från kylan, mörkret och blötsnön som tränger sig in genom skorna vilket resulterar till att ens fötter förblir alldeles kalla när man kommer in i värmen. Fredagen om 17 veckor åker jag till Barcelona.

Spanien är precis vad jag kommer behöva vid den tidpunkten. En plats där lugnet är en livsstil och tider inte är så viktiga. Jag längtar att få strosa runt på Barcelonas gator, äta gott, uppleva en annan kultur och upptäcka små affärer med unika klädesplagg.

Det är sällan jag finner sådan inspiration som jag gör när jag får möjlighet att se mig omkring vid en av alla platser i världen som jag inte har hunnit upptäcka än. Glöden till att skriva väcks i samspel med en kreativitet som överraskar med idéer och tankar jag vill lyfta samt reflektera över. Jag växer när jag reser, något jag är oerhört exalterad till att göra nu till mars.

Likes

Comments

Ledigheten i veckan har varit så betydelsefull. Oftast brukar en present bestående av en förkylning vara något återkommande som min kropp ger till mig i början av min ledighet. Med ett dunkande huvud, rinnande näsa, envis hosta och steg som känns som om de väger flera kilo brukar resultera till att jag blir sängliggande.

Sängliggande har jag varit det här lovet. Frivilligt. Jag har sovit ut tills det klockslaget som gör det svårt att avgöra om man ska äta frukost eller lunch. Återgått för att sett på serier och bara vilat fysiskt och psykiskt. Saker faller alltid bort i den stressande vardagen, men den här veckan har jag kunnat prioritera allt jag anser vara viktigt. Inget har fallit bort.

Nu känner jag dofterna från rätterna som lagas i köket, samt värmen från ungen som har spridit sig i hela huset. Om ett litet tag kommer @emeliies och hennes familj över för en mysig middag. Sam Smith står för musiken och jag ska gå tillbaka till köket för att hjälpa till lite.

Likes

Comments

I tisdags var det FN-dagen vilket uppmärksammades särskilt mycket på vår skola då vi har blivit utnämnd till en FN-skola. Jag och några tjejer från min klass gick ner för att titta vad som hände nere vid cafeterian och det slutade med att vi hjälpte dem som arrangerade detta evenemang att blåsa upp ballonger, sätta upp planscher och liknade. Senare blev vi intervjuade av P4 för att prata om FN, och även om vad som ger oss hopp om en ljusare framtid.

Hela veckan har jag dränkt mig själv med plugg. Oftast när jag hamnar i dessa pluggperioder så känns det som att mina dagar under veckan ser exakt likadana ut. Trötthet är ett faktum, samtidigt som man inte kan prioritera allt man vill göra vilket leder till att det alltid är något som måste falla bort.

Efter timmar av plugg tog jag fram träningskläderna, jag behövde ta mig bort från skolböckerna. Utomhus välkomnades jag av en vind som gjorde att regndropparna gav en piskande känsla när de träffade huden. När rundan var avslutad var det som en lugn sköljde över mig, jag kom upp till ytan och kunde börja andas igen. Jag fick ny energi.

Halloween är runt hörnet vilket gav vår elevkår ett ypperligt tillfälle att skapa en dag där ett pris för bäst utklädnad skulle koras. I och med att det var ett höstlov som väntade på oss efter denna skolvecka och inte bara en helg var temat givet; vi skulle vara den stereotypiska turisten.

Man mötte oss strosandes runt i färgglada mönstrade skjortor, sandaler med sockar i, semesterhattar, midjeväskor, en kamera i ena handen och en karta i andra. Nu har vi äntligen fått vår semester och det kunde inte kännas bättre!

Likes

Comments

Den hemska väckarklockan ljöd sin melodi som jag endast förknippar med vardag och tidiga morgnar. Väl på bussen försökte jag tänka bort att vår första lektion var matte; det ämne som jag helst av allt inte vill välkomnas av en måndag morgon när tröttheten är som starkast. Ibland kan måndagar kännes lite som det gjorde den här morgonen.

Just när jag hade plockat fram matteböckerna och redo för att zooma ut och sedan in i ett svarthål av ekvationslösningar möts vi av en kvinna vid dörrkarmen. Hon berättar den glädjande nyheten att två av våra lektioner har blivit inställda, och kvar sitter vi överlyckliga med några timmar av ledighet.

Istället fick jag spendera tid med mina fina klasskompisar, samtidigt som vi lyssnade på härlig musik som de duktiga musikeleverna stod för. Ångrar nu i efterhand när jag ser dem att jag inte fortsatte med mina pianolektioner som jag hade när jag gick i mellanstadiet, trots att jag avskydde noter och helst av allt ville spela ackord som formade låtar av Lady Gaga.

Likes

Comments

Du är modig, och du är stark som orkar berätta.

Du är modig, och du är stark även fast du inte orkar berätta.

Vi lever i en värld där en lögn med orden som bildar meningen"Jag har en pojkvän." , oftast skapar ett större uppvaknade än om du eller jag skulle säga "Nej.", till personen som har tankarna att kränka dig och din kropp. Din kropp som enbart du äger. Det är orättvist, vidrigt, hemskt.

Det är inte ditt fel att du har blivit nedtryckt, förminskad och ofredad på det här sättet. Det är ALDRIG ditt fel. Ibland vill man bara ge upp, lägga sig i sängen och gråta över de vidriga blickarna som gör att man känner sig naken, orden som gör att man känner sig förminskad och ofredandena som får en att känna sig smutsig. Alla vi blir drabbade. Om man inte har varit med om det så bär man på den påfrestande rädslan att behöva bli det.

Ibland vill man bara skrika för att bli hörd. Vi är inte värda känslan av nakenhet, förminskning eller den smutsen som vi får kastad emot oss. Vi är inte värda att tas ifrån våra rättigheter gång på gång. Vi är värda så mycket mer!

Dina ord kan inspirera, väcka känslor, tankar och framsteg för att vi ska slippa det vi idag har emot oss.

Kom ihåg att det är aldrig ditt fel, du är stark och aldrig ensam.

Likes

Comments